Bilagor. Bilaga 1. Det medeltida Sverige av Sigurd Rahmqvist

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Bilagor. Bilaga 1. Det medeltida Sverige av Sigurd Rahmqvist"

Transkript

1 Bilagor Bilaga 1. Det medeltida Sverige av Sigurd Rahmqvist Sylta, Täby sn 1453 i Sylta (SjSp 7/6), 1500 i Sylto (VikSp 25/1). UH 1 st., skuj, 0:4 till Skällnora skuj, 0:4 till Litsby, aoe, st., 0: frt. Summa jt 1:0 (0:4) tillfaller 1:0 Karl Knutsson (Bonde) vid arvskifte med hans halvsystrar efter deras mor Margareta Karlsdotter (Sparre av Tofta), Sten Turesson (Bielke) m fl (SjSp 7/6) upptas ett torp, som räntar 1:0 pn, i Karl Knutssons jordebok (C 7 f 9) får Sigrid Eskilsdotters (Banér) barn med avlidne Nils Eriksson (Gyllenstierna) bl a en gård, som räntar 1:0 pn, vid arvskifte efter Kristina och Magdalena Karlsdöttrar (Bonde) (VikSp 25/1, DN 16:333) byter Lasse Gregersson i Hamra, Stockholms-Näs sn, bort 0:4 i S och jord i Odenslunda, Fresta sn, som är hans arvejord, till Gustav I mot jord i Til, S:t Olofs sn, Ärlinghundra hd (Gamla bytesboken f 223). Utsädet på jorden ( förökt anno 53 ) anges till 14 spann (AoE 29 C) befaller kungen att arv och eget-gården skall läggas under skatt (UH 1556:32 f 67v). I ett brev från 1340 överlämnar Kristina Tyska, änka efter Magnus Galle, i enlighet med hans yttersta vilja två stugor och andra hus i byn Sylta (in villa dicta Sylta) till franciskankonventet i Stockholm (DS 3464). personerna är i övrigt okända men har säkert varit bosatta i Stockholm, ty brevet beseglas av underfogden i Stockholm, en av borgmästarna och en rådman där. Det går inte att avgöra vilket Sylta som avses, men det är rimligt att anta att byn inte ligger alltför långt från staden. Förutom Sylta i Täby socken, Vallentuna härad, är det två bebyggelseenheter med detta namn som ligger på rimligt avstånd, nämligen byn Sylta, Stockholms-Näs sn, och frälsetorpet Sylta under Gällsta på Ekerö. Byn Sylta kallas kronoby, och kronan ägde där ända sedan 1300-talets början 4 markland, men i byn fanns på 1500-talet även skattejord och ett kyrkotorp. Frälsetorpet på Ekerö är mindre troligt, eftersom det är ett av flera avgärdatorp under huvudgården Gällsta, tidigast omnämnt Sylta i Täby socken, Vallentuna härad I de första jordeböckerna från Gustav Vasas tid över Vallentuna härad (Upplands handlingar) åren 1538 och 1539 finns redovisat dels ett torp, troligen av frälsenatur och med okänd ägare, dels en stadgejord om ½ markland som brukas av Jon i Skällnora, Fresta sn. Denne kallas i jordeboken stadgeman och betalar för Sylta skatt till kronan enligt en särskild överenskommelse (stadga). Av nästa års jordebok (1540) framgår att Jons fadersnamn är Gregersson, och under åren betecknas jorden skatteutjord men alltjämt brukad av Jon, som är landbo på Skällnora gård och rättare för Skällnora rättardöme, vilket tillhör kung Gustavs En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 29

2 30 Norrortsleden arv och eget. Rättardömet omfattar huvudgården med tillhörande kvarn och fem underlydande torp, en liten gård i Hagby, Täby sn, två gårdar i Runby med ett torp, Eds sn, samt en gård i Stångberga, Garns sn. All denna jord hade före reformationen tillhört Vadstena kloster. Själva Skällnora-godset hade kungen bytt till sig av klostret redan 1526 mot Stångebro kvarnar vid Linköping och annat gods. I jordeböckerna åren upptas en annan skatteutjord, också den om ½ markland, tillhörande skattebonden i Litsby, som också ägde två större utjordar i Hagby och Fällbro. För de följande åren saknas jordeböcker för häradet, men för åren 1553, 1554 och 1556 är de bevarade. Nu saknas våra två skatteutjordar som 1545 års noggrant förda jordebok redovisade. Liksom i många andra fögderier i Uppland redovisar fogden vid den här tiden inte skatteböndernas utjordar särskilt utan anger bara varje bondes sammanlagda jordetal, men man kan ändå av detta sluta sig till om en utjord kvarstår i bondens ägo. När nu bonden i Litsby har 4 öresland mindre än han borde ha, är det tydligt att just utjorden i Sylta frångått honom. Vad som hänt framgår av ett i avskrift bevarat bytesbrev från 1553, enligt vilket en Lasse Gregersson i Hamra, Stockholms-Näs sn, bytt bort 4 öresland i Sylta och 9 öresland i Odenslunda, Fresta sn, till kung Gustav mot jord i Til, S:t Olofs sn, Ärlinghundra hd. Den bortbytta jorden är Lasses arvejord, så han är den egentlige ägaren till jorden. Helt följdriktigt upptas de 4 öreslanden i Sylta (dock som ett hemman) i de särskilda jordeböckerna över kungens arv och eget åren , men i den sista jordeboken står antecknat att kungen befallt att gården skall läggas under skatt igen. Efter 1556 har vi en för Uppland ovanligt stor lucka i jordeboksserien, nämligen ända till Fr o m detta år upptas i Sylta endast ett stadgehemman om 4 öresland. Ett värdefullt komplement till jordeböckerna är de tiondelängder som bevarats från denna tid, eftersom man där kan se hur många gårdar i byarna som verkligen var bebodda. Eftersom Sylta saknas i tiondelängder för några år på 1550-talet, är det tydligt att jorden då brukades som utjordar utan egen brukare. Först i längder från 1570-talet och senare upptas Knut i Sylta som tiondegivare; han är stadgebonden som upptas i jordeböckerna. Det är alltså svårt att få grepp om bebyggelseenheten Sylta under 1500-talet. Det är emellertid klart att den var taxerad till 1 markland. Det halva marklandet som brukades av rättaren på Skällnora tycks ha försvunnit, sannolikt därför att jorden lagts in under Skällnora, varvid den tycks ha blivit befriad från skatt eller avrad; den kan också ha legat öde under längre tid. Detta skulle kunna förklara varför Sylta (åtminstone den gård som då kallades Stora Sylta) på kartan från slutet av 1600-talet uppges ligga inom Skällnoras rågångar. Problemet är tills vidare olöst. Vidare är det oklart hur det torp som upptas i de två äldsta längderna förhåller sig till det övriga. Eftersom det inte är upptaget i jordeboken över kyrklig jord, är det sannolikt fråga om ett frälsetorp. Det är möjligt att det är identiskt med skatteutjorden (till Litsby) som redovisas först fr.o.m Det är också svårt att förena jordeböckernas uppgifter med de medeltida uppgifter vi har, ty dessa visar att Sylta var frälsejord. Det äldsta omnämnandet av Sylta är i ett stort arvskiftesbrev från 1453, då en ansenlig mängd gods skiftas mellan Karl Knutsson (Bonde) och hans halvsystrar Birgitta och Katarina Stensdöttrar (Bielke). Eftersom skiftet gäller arv

3 efter flera personer i första hand deras gensamma mor Margareta Karlsdotter (Sparre av Tofta), systrarnas far Sten Turesson (Bielke) och dennes andra hustru Agneta Eriksdotter (Krummedige) är det praktiskt taget omöjligt att spåra en enskild enhet som Sylta bakåt i tiden. I skiftet tillfaller Sylta Karl Knutsson tillsammans med godskomplexet under Täby (kyrkby). Detta, som vi kan kalla Täby-godset, kan följas tillbaka ända till 1300-talets början, då det ägdes av upplandslagmannen Birger Petersson (Finsta-ätten). I arvskiftet efter honom 1328 tillföll godset hans dotter Katarina, gift med Magnus Gudmarsson (Ulvåsa-ätten). Deras dotterson Sten Bengtsson (Bielke) gav det 1371 i morgongåva till Katarina Holmgersdotter (Ulv), men i början av 1400-talet disponerades det av Sten Bengtssons bror Ture Bengtsson, som före 1415/16 avsett att med godset (9 markland i Täby sn) instifta en prebenda i Uppsala domkyrka. Godset stod emellertid i pant för stora penninglån och kvarstod så en tid, varför Tures son Sten Turesson var tvungen att 1429 anslå annat gods, främst i Norunda härad, för att kunna fullfölja sina föräldrars prebendestiftelse. Det är fullt möjligt att Sylta ingått i det pantsatta godset, men det framgår av de ovan nämnda breven från 1300-talet att Sylta inte ingick i det egentliga Täby-godset. Detta kom alltså aldrig i domkyrkans ägo utan får antas ha lösts in på 1440-talet av Sten Turessons son och svärsöner. Karl Knutssons gods i Täby socken är i arvskiftesbrevet 1453 specificerat genom angivande av jordetal, inte antal gårdar. Här får vi en mycket värdefull upplysning, nämligen att Sylta är värderat till 1 markland, dvs samma jordetal som vi kunnat konstatera rådde på 1500-talet. Det är därför med viss förvåning man läser i Karl Knutssons jordebok (C 7), som upprättades knappt fyra år senare, att Sylta där är klassat som torp med den för sådana typiska avraden i endast pengar (1 mark). Det egentliga Täby-godset redovisas däremot på normalt sätt med avrad i både korn och pengar det omfattar hela Täby kyrkby (fyra gårdar) med det underlydande torpet Österbyle, två gårdar i Broby med det underlydande torpet Lövbrunna, en gård i Såsta och två gårdar i Valla. Vid arvskiftet efter Karl Knutsson, vilket gjordes 1473, delades godset i Täby socken mellan hans döttrar Kristina och Magdalena, varvid Magdalena fick Broby, Lövbrunna, Såsta och Valla, vilket är dokumenterat genom hennes arvskiftesjordebok (C 8). Huvudegendomen Täby med Österbyle tillföll Kristina, som också fick Sylta. Någon förteckning över hennes arvslott är inte bevarad, men vi kan sluta oss till dess omfattning genom att alla breven från arvskiftet efter Kristina år 1500 är bevarade. Eftersom Magdalena Karlsdotter och hennes man Ivar Axelsson (Tott) inte hade några barn, gällde skiftet också alla hennes efterlämnade gods. Kristina Karlsdotter hade flera barn med Erik Eriksson d.ä. (Gyllenstierna), och nu skiftades den omfattande godsmassan mellan deras fem barn som nått vuxen ålder och hade egna barn Abraham, Nils och Erik Erikssöner, Kristina och Görvel Eriksdöttrar. Hela Täby-godset jämte Sylta tillföll därvid Nils Erikssons barn och mottogs av deras mor Sigrid Eskilsdotter (Banér). Sylta kallas nu gård men avraden är densamma som i Karl Knutssons jordebok (1457), dvs 1 mark penningar. Nils Eriksson (Gyllenstierna) hade dött 1495, så Sigrid Eskilsdotter var nu änka för andra gången och bodde med sina barn på sätesgården Lindholmen i Orkesta socken. Hennes barn med sin förste make, Magnus Karlsson (Eka-ätten), var vuxna, däribland Cecilia Magnusdotter, En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 31

4 32 Norrortsleden mor till Gustav Eriksson (Vasa). Av fru Sigrids andra barnkull nådde tre vuxen ålder: Kristina Nilsdotter, gift med Sten Sture d y, Erik Nilsson och Eskil Nilsson. När Sigrid Eskilsdotter dog 1527, levde bara Kristina av hennes barn, ty sönerna Erik och Eskil, som båda var riddare, hade halshuggits i Stockholms blodbad Vid arvskiftet efter Sigrid, vilket hölls i augusti 1528, fördelades en mängd jordagods mellan å ena sidan Kristina Nilsdotter och å andra sidan Gustav Vasa och hans syster Margareta. På Kristinas del föll hela Täby-godset, som nu utgjorde ett eget rättardöme, men Sylta saknas i skiftet. Sylta finns inte heller upptaget i de grundliga förteckningar och utredningar som gjordes senare (1548, 1553), då kungen krävde förnyat skifte, vilket resulterade i ett nytt skifte Täby rättardöme kvarstod i Kristinas ägo, och efter hennes död 1559 tillföll godset hennes son i andra äktenskapet, Gustav Johansson (Tre rosor). Det faktum att Sylta omkring 1540 har annan jordnatur än frälse, måste betyda att en tidigare ägare avyttrat jorden. Eftersom Kristina Nilsdotters bröder Erik och Eskil dog barnlösa, har hon och hennes mor ärvt hälften vardera av brödernas fäderneärvda gods, vilket dessa tillträtt då de blev myndiga omkring Hur deras gods varit fördelade har vi ingen kännedom om, men så mycket är klart att de disponerat en stor del av det gods som togs in i arvskiftet Någon av dem kan ha innehaft Täbygodset och Sylta och av någon anledning valt att avyttra denna isolerade och föga inkomstbringande enhet. Man kan också tänka sig, och detta är kanske troligare, att Sylta avyttrats från deras dödsbo för att reglera skulder eller för att täcka eventuella testamentslegat. Bytesbrevet 1553 mellan Lasse Gregersson i Hamra och kungen tyder på att det gått många år sedan Sylta bytte ägare, ty Lasse hade ärvt jorden, men vi vet inte från vem. Vid arv från föräldrar är det brukligt att det anges om jorden är fäderne eller möderne, så då detta inte är angivet här kan arvet lika väl kommit från någon släkting. Eftersom namnet Gregers inte är särskilt vanligt i början av 1500-talet, finns faktiskt möjligheten att rättaren Jon Gregersson på Skällnora är Lasses bror, vilket skulle kunna förklara att Sylta är halverat i jordeböckerna. Om detta antagande är riktigt, innebär det att Jon innehaft sina 4 öresland med äganderätt, och jordnaturen stadge kan då förklaras med att kronan gjort en särskild överenskommelse med Jon med hänsyn till hans arbete och ansvar som rättare. Denna stadga får förutsättas vara förmånligare för Jon än den ordinarie skatten på skattejord, ty beteckningen stadge används ofta för gårdar som av kungen förlänats på lång tid till förtjänta män för deras trogna tjänst, men i regel rör det sig då om kronogods eller från kyrkan indraget gods. Genom att bytet 1553 ledde till att jord i Sylta ett par år kom att förvaltas av en särskild fogde för kungens arv och eget har vi fått en värdefull uppgift, nämligen storleken på utsädet, som är 14 spann på de 4 öreslanden. Detta kan jämföras med utsädet på två av de under Skällnora gård liggande torpen, Fornboda och Rimstaholm, som inte är jordetalsatta och som har 1½ punds (= 12 spanns) utsäde vardera. I allt det källmaterial som refererats ovan räknas Sylta till Täby socken. Denna tillhörighet skulle vara ända till nyåret 1882, då Sylta i enlighet med kungligt brev 1 april 1881 överfördes till Fresta socken. Den nuvarande sockengränsen är alltså av ganska ungt datum och följer Hagbys västra ägogräns. Man hade uppmärksammat att fastigheten Stora Sylta i alla hänseenden hörde till Täby socken trots att den helt och hållet var

5 belägen inom Fresta sockens rågång. Samtidigt tycks Lilla Sylta redan ha räknats till Fresta socken. Uppdelningen av fastigheten på två gårdar med namnen Stora respektive Lilla Sylta har skett först på 1630-talet, då Lilla Sylta första gången är belagt i en boskaps- och utsädeslängd från Från samma tid är den äldsta kartan (i Geometriska jordeboken A 10). Under medeltiden var Sylta en egen bebyggelseenhet och hörde inte till Skällnora-godset, som bestod av en huvudgård med kvarn och fem à sex underlydande torp. Godset förvärvades 1296 av upplandslagmannen Birger Petersson (Finsta-ätten) och blev sedan en av hans sätesgårdar. Efter honom ärvdes det av hans dotter Birgitta, och år 1389 donerades godset av några av hennes barnbarn till Vadstena kloster. Moderenhetens bytomt låg c:a 1500 meter nordväst om Sylta, strax norr om kvarnströmmen och med åkergärdena likaledes norr om strömmen. Söder om strömmen låg två av de underlydande torpen, Alby och Fornboda, medan de övriga torpen var belägna på utmarken väster om den dalgång som leder från sjön Fjäturen till Kvarnviken i sjön Norrviken. Sylta har uppenbarligen under 1500-talet varit en svag bebyggelseenhet, som tidvis stått utan egen brukare. Ända sedan Karl Knutssons tid som ägare synes egendomen haft dålig bärkraft, eftersom den blivit klassad som torp, trots att den varit jordetalssatt till ett markland, vilket är över genomsnittet för frälsets landbohemman. Det ligger nära till hands att här se ett konkret uttryck för den senmedeltida agrarkrisen, som kännetecknas av arbetskraftsbrist, vilket medfört att godsägare varit tvungna att sänka avraden för landbor. Vi vet inte om det markland som Karl Knutsson ärvde 1453 hade någon brukare eller om jorden legat öde någon tid. Om det senare varit fallet, bör det ha varit svårt för Karl Knutsson och hans rättare att i rådande läge finna någon landbo som ville åtaga sig att bruka jorden på sådana avradsvillkor som gällde för andra gårdar av samma storlek. Först när avraden sänkts till den för frälsetorp gängse, har man kunnat engagera en brukare. Man måste komma ihåg att om jorden inte brukas, ger den ingen inkomst alls till jordägaren. Från Sylta var avståndet till närmaste by åt andra hållet, Hagby, ungefär lika stort som till Skällnora. Hagby var vid medeltidens slut en regelrätt by bestående av flera mindre gårdar med olika ägare, däribland flera kyrkliga institutioner. Den intilliggande mindre byn Litsby bestod likaledes av små gårdar med olika ägare. I båda byarna fanns skattejord. Syltas läge är alltså ganska isolerat, helt utanför den sammanhängande bygden kring Vallentunasjöns södra del. Det faktum att enheten jordetalssatts visar att det är fråga om en gammal bebyggelse, inte något medeltida nybygge. Under medeltiden, och givetvis tidigare, måste Sylta ha haft utmarker i terrängen runt omkring inägomarken. Med hänsyn till läget för Skällnora-torpen (se ovan), är det rimligt att anta att Syltas ägoområde omfattat större delen av dalgången mellan Fjäturen och f d Rimstaholmssjön, vars södra ände kan ha utgjort en naturlig punkt varifrån ägogränsen mot Skällnora bör ha gått i nordöstlig riktning till Alby ström (Vallentunasjöns utlopp) och följt denna till f d sjön Frodens västspets, där Hagbys ägor vidtar. Till Sylta bör också ha hört hela norra delen av Fjäturen. Detta innebär att de sentida lägenheterna under Skällnora Smedstorp, Kocktorp och Taggårda anlagts på mark som sent kommit under Skällnora men som ursprungligen hört till Syltas utmarker. En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 33

6 34 Norrortsleden Själva ortnamnet Sylta, som ursprungligen syftat på den lågt liggande ängsmarken i dalgångens botten, kan användas för en grov datering av bebyggelseenheten. Eftersom Sylta i det äldre språket betyder gräsbevuxen, låglänt och fuktig strandmark, som ofta översvämmas av havet, måste namnet härröra från den tid då Mälaren fortfarande var en stor vik av Östersjön och då dess nivå var ca 5,5 6 m ö h (Fjäturens yta ligger idag på 5,7 m). Med ett strandförskjutningsförlopp av ca 4,5 5 m på år får vi en datering till vendeltid.

7 Bilaga 2. Bebyggelsehistorisk bakgrund för sträckan Häggvik Hagby med särskild inriktning mot Syltalokalen av Clas Tollin och Karin Hallgren Utgrävning på Lilla Syltas övergivna tomt och gravfält raä 225 i maj En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 35

8 BAKGRUND Avdelningen för Agrarhistoria vid institutionen för ekonomi vid Sveriges lantbruks universitet har i samband med Norrortsleden arbetat som underkonsult för Riksantikvarieämbetet UV-mitt Stockholm. Arbetet har gällt samråd, expertgruppsmöten samt nedanstående rapport, Bebyggelsehistorisk bakgrund för sträckan Häggvik till och med Hagby med särskild inriktning mot Syltalokalen. KAPITEL 1. MELLAN HAV OCH LAND Genom att beskriva markanvändningen och landskapets karaktär före urbaniseringen och helst före den agrara revolutionen samt ålder och karaktär på de bebyggelseenheter som Norrortsleden passerar kan analysen och tolkningen av de arkeologiska resultaten sannolikt förbättras. Den kommande Figur 1. Förutom strömmarna kring Stadsholmen fanns det under förhistorisk tid en något nordligare färdled mot det inre av Uppland. Denna tog sin början i Lilla Värtan och gick vidare åt nordväst via Stocksundet och Edsviken till edet vid nuvarande Edsbacka i Sollentuna. 36 Norrortsleden

9 Norrortsledens sträckning följer i stort sätt den medeltida gränsen mellan skärgårdens skeppslag och Attundalands folkland. Den nu aktuella etappen tar sin början vid den mellersta förhistoriska vattenvägen mot Uppland. Redan tidigare har en östligare vägetapp byggts som korsar den östra vattenvägen mot Upplands inre den s.k. Långhundra leden. Denna vattenväg har sitt utlopp vid Åkersberga. Västerut finns en fortsättning i E18 som korsar vattenvägarna till Uppsala vid Stäket. Dessa sund spärrades under 1400-talet av biskopsborgen Almarestäket. Därutöver fanns en trång passage vid Erikssund, 5 kilometer nordväst om Sigtuna. LANDHÖJNINGEN För all bebyggelsehistoria i Mälardalen spelar landhöjningen en viktig roll. Landhöjningen och därmed hörande processer har medfört en naturlig zonering av landskapet. Eftersom Mälardalen i sin helhet ligger under högsta kustlinjen har vattnet under tidernas lopp svallat ur höjder och moränbackar på finare och näringsrikare jordarter. Detta material har sedan transporterats till lägre liggande sprickdalar. Den näringsrika och bördiga jordmånen finns därför på de lägre liggande sedimentjordarna och i övergångszonen mot de ursvallade höjderna. Tack vare landhöjningen går det att skapa en relativ kronologi mellan de förhistoriska lämningarna beroende på vilken nivå de befinner sig. Mellersta bronsålderns (cirka 1000 f. Kr.) strandlinje låg ungefär vid nuvarande 20 metersnivån, medan lämningar som ligger under 10 meters nivån måste ha tillkommit efter år 0. En kritisk nivå för att förstå den historiska bebyggelsens ursprung i södra Uppland är 5 meters kurvan som har ansetts motsvara den yngre järnålderns strandlinje (Granlund 1928). Senare har Granlunds strandförskjutning reviderats något. Noggranna mätningar uppskattar att Östersjöns yta låg 3,5 till 4 meter ovanför nuvarande strandlinje omkring 1000 e.kr (Lars-Erik Åse, Urve Miller, Helgeandsholmen 1982 s ). Marken ovanför 5-metersnivån bör således ha varit tillräckligt torr för agrar verksamhet under tidigmedeltid. Landhöjningen har inneburit att flera av dagens sprickdalar med lågt liggande fält och betesmarker på vikingatiden var grunda vikar som ibland gick långt in i landet. Vattenvägarna till det inre av Uppland var ännu på 1500-talet viktiga för handel, kommunikation och militära operationer. BEBYGGELSEN VID JÄRNÅLDERNS SLUT Idag föreställer vi oss ofta att äldre tiders jordbruk var uppbyggt på liknande sätt som dagens. Så var emellertid inte fallet. Yngre järnålderns agrara enheter var ofta storgårdar dvs. enheter som var större än ett familjejordbruk och med en arbetskraft som var mer eller mindre ofri. Beslut om arbetets inriktning och utförande bestämdes av jordägaren eller hans underställda bryte. Storgårdarna varierande i storlek men verkar ha varit större i centrala än perifera bygder. De vikingatida enheterna hade vanligen fullständiga ägoområden, d.v.s. enheterna bestod av hustomt(er), inägomark i form av åker och äng samt en större eller mindre utmark. Ägoområdet var definierat genom en fastställd gräns, en rågång. Någon statsmakt eller överordnad institution för att garantera ägandet eller rådigheten över marken fanns inte. Detta måste i stället skötas av den enskilde jordägaren och hans släkt. En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 37

10 FRÅN STORGÅRDAR TILL BYAR På och 1200-talen ändrades bebyggelsens struktur på ett genomgripande sätt. Storgårdarna blev byar genom att produktionsmarken delades upp på mindre familjejordbruk där bondehushållet blev arbetsenheten. Processen hör samman med träldomens försvinnande och andra juridiska och ekonomiska samhällsförändringar (Lindkvist, Rahmqvist 1996 och Tollin 1999). MARKLANDSTAXERING OCH JORDNATUR Under 1200-talets andra hälft infördes i Mälardalen ett systematiskt jordvärderingssystem, som bl.a. gjorde det möjligt att knyta fasta skatter till jordinnehav de s.k. grundskatterna. (Dovring 1947, Lönnrot 1941). I princip skulle skatten sättas i proportion till markens avkastning. Företeelsen kallades marklandstaxering och jordens värde åsattes s.k. örestal. Jordens avkastning värderades i markland, öresland, örtugland och penningland, enheter som hade övertagits av det rådande penningsystemet. (1 markland = 8 öresland = 24 örtugland = 192 penningland). Det var dock inte alla gårdar som betalade skatt en hel del blev frälsta eller befriade från grundskatterna, och så uppkom olika jordnaturer. Cirka hälften av gårdarna blev skattegårdar där ägare och brukare var desamma och där ägaren betalade skatt till kronan. Andra var frälsegårdar där brukare och ägare inte var identiska. Brukaren av arrendegårdarna, eller som det hette på medeltiden landbogårdarna betalade en avgift kallad avrad till ägaren som antingen var en frälseman, en kyrklig institution eller kronan. Denna avrad var också relaterad till örestalet och motsvarade i stort sett skatten. Även om de flesta ensamgårdar är yngre finns det också medeltida ensamgårdar med ett förhistoriskt ursprung. Dessa hade ofta ett stort örestal och betydligt mer åker än genomsnittet. Sammanfattningsvis kan sägas att det finns en tydlig korrelation mellan ålder, åkerinnehav och kameral storlek. En större enhet är således vanligen äldre än en mindre. Det finns naturligtvis undantag mot detta, men en liten ensamgård har mycket sällan förhistoriskt ursprung. FOLKÖKNING OCH EXPANSION Under och 1200-talen ökade befolkningen och antalet gårdar. Den tidigmedeltida nyetableringen skedde både i form av nybyggen eller torp på moderbyarnas utmarker, s.k. förtätning i form av avgärdagårdar och nybyggen på tidigare obebodda häradsallmänningar och liknande s.k. nykolonisation. Med termen torp avses under medeltiden ett nybygge ofta en avgärdaenhet. De avgärda gårdar som anlades på medeltiden var vanligen små till ytan, hade en låg kameral värdering samt avgränsades av inägomarkshägnaden. Den omkringliggande utmarken tillhörde fortfarande moderbyn (bolbyn), men fick utnyttjas på vissa villkor. ÄLDRE ADMINISTRATIV INDELNING Övergången mellan land och hav skapade en speciell historisk administrativ situation i Uppland. Området närmast Östersjön den s.k. Roden eller Roslagen hade en speciell indelning i s.k. skeppslag. Det inre av Uppland var före 1296 indelat i tre folkland Fjärdundaland, Attundaland och Tiundaland. Mellanleden unda refererar till tingsdistrikten -hund, -hundare som kan gå tillbaka till förkristen tid. Attundaland var således 38 Norrortsleden

11 Figur 2. Medeltida administrativ indelning vid Mälarens utlopp. Sockenkyrkor markeras med en rund punkt. (Efter AöS , 1966). folklandet som bestod av åtta hundare. I södra Sverige motsvarades hundarna av härader. Mälarens utlopp inklusive staden Stockholm, Solna och Danderyds socknar med Lidingön samt sydvästra delen av Täby kyrksocken bildade Danderyds skeppslag. Detta gränsade i öster till Rydbos skeppslag som bestod av (Östra)Ryds socken med Bogesundslandet. Norr där om låg Åkerbo skeppslag bestående av (Öster)åkers och Riala socknar inklusive Norra Ljusterö. Sydost och öster om dessa låg Värmdö skeppslag som bestod av Värmdö socken som sträckte sig ända till yttersta skären i öster. Skeppslagen omgav på detta sätt alla farlederna till det inre av Uppland och Mälardalen. Innanför skeppslagen låg folklandet Attundaland med Sollentuna hundare, Vallentuna hundare och Långhundra hundare. Senare kallades även Svealandskapens tingsdistrikt för härader. Bakgrunden till och åldern på den administrativa indelningen är omstridd. Sannolikt är hundaresindelningen från förkristen tid. Några menar att skeppslagen är sekundärt utbrutna från de innanför liggande hundarna (Ambrosiani 1964 s. 144). Men detta har inte bevisats. Kyrksocknarna som inrättades vid 1200-talets början utgör däremot ett senare och fristående administrativt system med andra uppgifter. Detta hindrar inte att indelningarna delvis sammanfaller. Själva Mälarutloppet med den blivande staden Stockholm tillhörde från början tillhörde Solna socken. Lidingön var delad så att södra delen tillhörde Solna socken och norra delen Danderyds socken. Sammanfattningsvis kan sägas att skeppslagen och hundarna (senare häraderna) var den territoriella grunden för militär verksamhet, rättsskipning och senare kamerala förhållanden. Från 1500-talet och framåt fanns dessutom s.k. jordebokssocknar för kronans uppbörd och skatter som delvis skilde sig från kyrksocknarna. Den största avvikelsen mellan den kyrkliga och världsliga indelningen i området visar Täby kyrksocken som under äldre tid var delad mellan En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 39

12 Vallentuna härad och Danderyds skeppslag. Denna uppdelning sammanföll med två åtskilda vikingatida bygder. Nordvästra delen av Täby socken bildade en sammanhållen bygd runt Vallentunasjöns södra del med bl.a. enheterna Broby, Fällbro, Hagby, Karby, Litsby, Lövbrunna, Såsta, Täby, Valla, Visinge och Österbyle alla i Vallentuna härad. Ett höglänt skogigt utmarksområde utgjorde en tydlig gräns mot den kustnära södra delen av Täby socken med enheterna Arninge, Gribby, Hägernäs, Hästängen, Näsby, Strand, Tibble, Kjula, Viggeby som tillhörde Danderyds skeppslag. Den nordvästra delen av socknen överfördes på 1660-talet från Vallentuna härad till Danderyds skeppslag (Lagerstedt 1973 s. 5). De flesta skillnader mellan den kyrkliga och världsliga indelningen togs bort på 1880-talet (Tollin 1999, Rahmqvist 1996). Dagens gränser stämmer således inte helt med de äldre förhållandena. FRÅN HAVSVIK TILL INSJÖ Under 1100-talet och strax efter övergick Mälaren från att ha varit en vik av Östersjön till att bli en insjö genom att en tröskel bildades norr och söder om den ö som under tolvhundratalet skulle bli platsen för den snabbt växande staden Stockholm. Strömmarna runt Stadsholmen var den korta flod som utgjorde hela Mälarbäckenets utlopp. Den viktigaste förbindelsen mellan Östersjön och Mälardalen gick över Stockholm respektive Norr- och Söderström. VÄGMÖTET VID EDSBACKA Förutom strömmarna kring Stadsholmen fanns det en något nordligare färdled mot det inre av Uppland. Denna tog sin början i Lilla Värtan och gick vidare åt nordväst via Stocksundet och Edsviken till edet vid nuvarande Edsbacka i Sollentuna. Det är detta ed som givit Edsviken dess namn och även den senare gården Edsberg (Sahlgren NoB 1950 s. 164). Vattenförbindelsen mellan Edsviken och Norrviken bröts redan under förhistorisk tid men mindre båtar kunde dras över näset genom en utgrävd ränna ett s.k. drag. Vissa arkeologiska resultat tyder på att delar av draget fanns kvar till moderna till. De lågt liggande sjöarna Norrviken (3,5 meter ö.h.) och Edsjön (2,6 meter ö.h.) var åt norr förbundna med den del av Mälaren som kallas Oxundasjön. Under medeltiden grundades denna vattenväg upp. Enligt en 1600-tals uppgift skulle den gamla båtleden ha rensats upp så sent som på 1500-talet av Gustav Vasa. Orsaken till detta var att kungen ville kunna åka med båt från Uppsala och till kungsgården vid Sollentuna kyrka vid Norrviken. Edet vid Edsbacka fick däremot passeras till fots (Hansson 1944 s. 38). På näset vid Edsbacka uppstod naturligt nog en handelsplats där varor och människor från nordöstra Mälarområdet lätt kunde möta östersjöfarare. Edsbacka var dessutom en knutpunkt mellan land- och vattenlederna. Edet korsades nämligen av en öst-västlig landsväg som förband Sollentunas och Vallentunas centrala bygder med varandra. Dessutom tangerades Edsbacka av landsvägen mellan Stockholm och Uppsala d.v.s. föregångaren till dagens E4. Den tidigare stadsantikvarien och arkeologen Hans Hansson anser t.o.m. att Edsbacka var en förhistorisk föregångare till Stockholm (Hansson 1944). Den strategiska betydelsen av platsen framgår av att kung Albrekts av Mecklenburg motståndare hade sitt militärläger här våren Norrortsleden

13 Figur 3. Näset mellan Edsviken och Norrviken tillhörde tidigare Skälbys marker. Säteriet Edsberg kom till först vid 1600-talets mitt. Namnet Edsbacka levde länge kvar som krog vid huvudvägen mellan Stockholm och Uppsala. (Detalj Edsbacka från Häradsekonomiska kartan o ) inför ett möjligt anfall på Stockholm (DSX 45). I ett brev daterat Edz wiik i Sollentunæ sokn ingick anhängarna till kung Albrekt respektive kung Magnus Eriksson och hans son Håkan ett stillestånd. Därmed var anfallet på Stockholm undanröjt för denna gång. Edsbacka bör således ha varit en stor öppen plats med möjlighet att hysa många människor och hästar. År 1488 utfärdade rådet i Stockholm en order om att alla olagliga hamnar och marknader kring staden skulle läggas ner. I detta sammanhang omtalas även marknaden på Eedzbacken (SST 7/ s. 281). På 1580-talet behandlade borgmästarna och rådmännen ett bråk om några skjutshästar som kronan hade beordrat. Bråket ledde till ett dråp som skulle ha skett på Edzbacken, som i detta fall knappast åsyftar någon bebyggelse utan Edsbacka (SST s. 330 f.). BEBYGGELSEN LÄNGS NORRORTSLEDEN Vid Edsbacka sammanstrålade som ovan nämnts flera förhistoriska vägar. För det första en öst-västlig väg som delvis fortfarande kan följas i landskapet, för det andra den nordsydliga vägen mellan Stockholm och Uppsala. Vägarnas sträckning markeras av flera runstenar. Den västliga vägen kan med smärre avbrott följas till Järfälla. Vid Hansta (nuv. Hägerstalund) i Spånga socken står en runsten vid ett gravfält norr om en äldre En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 41

14 landsväg. Ristningen omtalar Ingas söner som dog i Grekland (UR 73). Tidigare fanns ytterligare en runsten på denna plats med den är nu flyttad till Skansen (U 72). Vägen fortsätter åt öster över Kista till Skälby där den möter den nord-sydliga landsvägen. Omedelbart norr om Edsbacka krog öster om landsvägen mellan Stockholm och Uppsala stod tidigare en runsten (U 96). Inskriften lyder Holmsten och Forkunn -fast, sin fader. Gud hjälpe hans ande. Skälby Trafikplatsen Häggvik vid E4:an, som är utgångspunkt för Norrortsleden, har fått sitt namn av ett sentida villasamhälle och en hållplats på Norra stambanan. Från 1600-talet och framåt låg området på säteriet Edsbergs marker. Edsberg är dock en sen skapelse och före 1600-talets mitt låg det aktuella området på byarna Skälbys och Bagares mark. Ortnamnet Skälby vittnar i sig om en gränsmark. Förleden skäl- har betydelse gräns eller liknande (Ståhle 1946, Studier rörande de svenska ortnamnen på -inge. Uppsala 1946). Skälby skulle därmed ha namngivits att den låg vid en gräns eller gränsmark som fanns redan under yngre järnålder. Av en geometrisk karta från 1636 framgår att Skälbys ägor omfattade norra delen av näset (A10:38-39). I norr fanns en hästhage mot sjön Norrviken. Gränsen mot Kista i väster utgjordes av bäcken som mynnade i Norrvikens sydvästra hörn. Mot söder gränsade byarnas Knista och Bagares ägor. Inägomarken avgränsades i väster av landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. Från den centralt belägna bytomten ledde en fägata till utmarken i öster och nordöst. Till byn hörde dessutom en del inägomark öster om Edsbacka det s.k. Edsgärdet. Någon bebyggelse verkar inte ha funnits vid Edsgärdet men vid södra delen mot Edsviken anlades ett tiotal år senare Edsbergs säteri. Av fornlämningarna att döma går Skälby tillbaka till yngre järnålder (Sollentuna sn raä 285, Ambrosiani 1964 s. 48 f.). Möjligen har det för sig liggande Edsgärdet sitt ursprung i en försvunnen vikingatida bebygglese. För detta talar förhistoriska gravar med fynd från yngre järnålder (Sollentuna sn raä 72, Ambrosiani s. 48). För byn Bagare finns ingen tidig geometrisk karta men byns inägomarken anslöt direkt till Skälbys. På 1300-talet tillhörde delar av Bagare Uppsala domkyrkas byggnadsfond (fabrican). År 1323 testamenterade kaniken Nils Markusson ett mindre jordstycke om två örtugland till fabrican (DS 2377). I förteckningen över Uppsala domkyrkas byggnadsfond 1344 ingick bl.a. 5 öresland i Bagare, vilket motsvarar en normal landbogård (DS 3838). Sannolikt var det denna gård som 1440 byttes mot jord i Almarestäket (hknr ). Möjligen avspeglar denna transaktion att trakten kring Edsbacka blivit mindre viktig för biskopen genom att handelsverksamheten minskade i betydelse vid mitten av 1400-talet. Törnskogen Norrortsleden fortsätter åt nordost om Häggvik genom skogiga utmarker och passerar gränsen till Vallentuna härad vid södra ändan av den lilla sjön Taskan. Området utgjordes av utmarksområdet Törnskogen som på ett naturligt sätt avgränsade Sollentunabygden mot öster. Språkvetaren Sigurd Fries har framfört åsikten om att förleden tör- går tillbaka på en beteckning av en hög rak kustlinje (Fries 1994 s ) Södertörn skulle ha fått sitt namn av den höga raka kustlinjen vid Sorunda längs den viktiga 42 Norrortsleden

15 förhistoriska Södertäljeleden. På motsvarande sätt skulle tör- i bestämd form törn, i Törnskogen i Sollentuna inte ha med växten törne att göra utan referera till den höga raka strandremsan i terrängen öster om Norrviken. På Vallentuna sidan möter Fresta socken utmarken till Sköldnora (Skällnora) och Alby. Sköldnora var en medeltida storgård med fem underliggande torp d.v.s. avgärdaenheter bl.a. Alby och Fornboda. (Rahmqvist 1996 s. 8-18). Vägen fortsätter norr om Fjäturen och passerar den avhysta bebyggelsen i Sylta. Här är sockengränsen mindre klar. I den geometriska jordeboken från 1635 finns de något motstridiga uppgifterna att Sylta är ett skattetorp på 4 öresland som tillhör Täby socken men att det samtidigt ligger inom rå och rör till Sköldnora godset i Fresta socken (A10:114). Kartan gäller dessutom bara Stora Sylta d.v.s. den Syltaenhet som låg söder om vägen mellan Sköldnora och Hagby. (Se vidare s. 23) Norrortsleden fortsätter därefter in i den förhistoriska centralbygden söder om Vallentunasjön. Denna del av Täby socken tillhörde som ovan nämnts ursprungligen Vallentuna härad. Vägsträckningen passerar därefter Hagbys inägor. Hagby var en förhållandevis stor by och omfattade 1545 sex hemman med blandad jordnatur bestående av 1 skatte, 1 kyrko, 1 Stockholmshospital, 1 arv och eget och 2 frälse hemman. Hagbys vikingatida ägoområde kan delvis rekonstrueras med hjälp av runstenar. Den kamerala situationen i området är inte helt enkel. Förekomsten av s.k. fjäll och utjordar talar för en bebyggelsehistorisk turbulens och omstrukturering under medeltiden. Enligt jorbeboken 1545 ägde t.ex. Litsby en skatteutjord i Hagby om 8 öresland och 2 örtugland, en skatteutjord i Fällbro om 5 öresland och 1 örtugland samt en skatteutjord i Sylta om 4 öresland möjligen avses härmed Lilla Sylta. Skattegården i Litsby blev därmed stor gård som med utjordar räknade 21 öresland om Sylta räknades med. Norrortsleden passerar därefter inägorna till de förhistoriska enheterna Valla, Broby och Karby på vars ägor det finns ett flertal runstenar. Via Karbys utmarker går sedan sträckningen norr om Gullsjön, väster om Löttingekulle och strax öster om Skogsbergas bebyggelse för att nå gränsen mot Löttinge och Rydbo skeppslag. RUNSTENAR OCH GRÄNSER Runstenar förknippas ofta med vikingatida gravfält och hustomter. Alla runstenar har emellertid inte ett centralt läge. I flera fall finns stenar och ristade hällar långt in i skogen. Detta gäller i hög grad några av ristningarna i östra delen av Sollentuna. Eftersom runstenarna gjordes för att synas och läsas måste placeringen i avlägsna trakter ha en orsak. Två faktorer som verkar ha betydelse är färdleder och vikingatida gränser. Det är således inte ovanligt att det finns runstenar i utmarken mellan två bebyggelseenheter (Tollin 1999 s samt där anförd litteratur). Från Edsbacka gick tidigare en väg åt nordost som efter någon kilometer delade sig i en nordlig och en sydlig sträckning. Den norra grenen passerade utmarken Törnskogen. Strax väster om sjön Snuggan nära gränsen mellan Sollentuna och Vallentuna härader och tillika rågången mellan gårdarna/byarna Skälby och Sköldnora står en runsten (U 100) med följande ristning: Gyrid lät resa stenen efter Ulvkel, sin son, och En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 43

16 Gye sin broder och efter Holmdis, sin syster Den Gyrid som ristningen omtalar hade varit gift med stormannen Ulf i Skålhamra. Även de övriga namnen kan knytas till Skålhamrafamiljen. Ska då Gyrid och hennes familj kopplas till Sköldnora eller Skälby? Av andra stenar att döma (U 96) var Skålhamrafamiljen inte besutten i Skälby utan Sköldnora. De geografiska omständigheterna stöder denna hypotes eftersom Sköldnora och Skålhamra delvis har gemensam gräns. Det finns också två runstenar som omtalar Ulf i Skålhamra vid vägen som går på västra sidan om Vallentunasjön nära torpet Risbyle och den punkt där Fresta, Vallentuna och Täby möts (U 160, U 161). Torpet Risbyle utgör också den nordligaste delen av Skålhamra godset. Båda stenarna omtalar Ulf i Skålhamra (Wessén 1941). Ytterligare två stenar kan kopplas till Ulf i Skålhamra men dessa står i Bällsta på östra sidan av Vallentunasjön (L 449, L 450). Det verkar således som Ulf i Skålhamra vid 1000-talets mitt hade ett samlat jordinnehav som åtminstone omfattade Sköldnora, Skålhamra och Bällsta. Möjligen ingick även Torslunda. Runforskaren och språkmannen Elias Wessén skriver om stenen U100 vid häradsgränsen: Just vid gränsen till ett annat härad har man genom minnesmärket velat markera det stora intresse, som vägförbindelsen innebar. Kanske var häradsgränsen tillika gränsen för familjens jordegendom. I så fall är stenen måhända, i sin tredubbla egenskap av minnesmärke, vägmärke och gränsmärke en parallell till Sätra stenarna (U101). (Wessén s. 136 f.). Vid sammanfallande gränser kan man fråga sig vad som är äldst, d.v.s. har häradsgränsen fått en viss sträckning på grund av att där redan fans en rågång, eller följde gränsen mellan byarna en befintlig häradsgräns. Denna fråga har belysts av Olof Holm vad gäller riksgränsen mellan Sverige och Norge. Holms resultat pekar på att det är bebyggelseenheternas rågångar som är primära och de överordnade gränserna följer dessa (Holm 2003). Liknande förhållanden verkar råda för den tidigare riksgränsen mellan Skåne och Småland. Ett par kilometer sydost om Skälby, i skogen söder om sjön Fjäturen står två runstenar (U 147 och U148). Området är en skogig utmark som bland annat avspeglas av att där förekommer två Sättra-enheter. Ordet sättra har i östra Svealand betydelsen skogsäng. Två mindre gårdar mellan sjöarna Vässjön, Fjäturen och Rösjön som kallades då Skälbytorpen. karterades på 1630-talet av Thomas Cristiernsson (A10:37). Torpen kalllades senare Södra Sättra. Namnet och uppgifterna i jordeboken talar för att det rörde sig om medeltida avgärdaenheter på en tidigare skogsäng på Skälbys mark. Det fanns även ett Norrsättra som låg Fresta sidan om gränsen innanför Sköldnoras rågång. Förklaringen till runstenarnas placering är sannolikt att här gick en färdled under yngre järnålder och den passerade en vikingatida rågång. Runstenarna markerar fortfarande den punkt där ägorna till de förhistoriska enheter Skälby, Sköldnora och Hagby möts, och den plats där Vallentuna och Sollentuna härader gränsar samt där Sollentuna, Fresta och Täby socknar hörnar. Jarlabankestenarna har ingående behandlats av Helmer Gustavson och Klas-Göran Selinge. (Selinge & Gustavson 1988). 44 Norrortsleden

17 I sydväst mot gränsen till Skälby och Sollentuna finns två runstenar som omtalar Jarlabankes far och hustrun Ragnfrid (U 147, U 148). På U 148 nämns Jarlabankes halvbror Häming, hans farbror Ingvar och farmor Estrid. Inskriften lyder: Ingefast lät rista dessa runor efter Ragnfrid, sin hustru och Häming efter sin moder. Möjligen har Hagby kommit i Jarlabankes ägo genom arv från Ragnfrids och Hämings släkt (Wessén s. 210) Inskriften på den närliggande U 147 har av de omtalade personerna att döma kommit till senare och lyder: Jorun och Estrid de läto hugga stenarna efter Ingefast och Ingvar d.v.s. det var Jarlabankes mor och farmor som lät rista stenen efter Jarlabankes far och farbror. Jarlabanke och hans äldre släktingar var således besuttna i någon av den angränsande enheterna. Av texten på andra stenar (U142, U143) framgår att det var Hagby. I samma område omtalas på en nu försvunnen runsten att: Jarlabanke lät stenen efter sig själv och röja väg. (U149). Det finns ytterligare en runsten i området. U 101 står cirka 600 meter söder om Södra Sättra. Ristningen lyder: Häming och Jarlabanke de läto rödja väg och göra broar efter sin fader och Estrid efter sina söner Ingefast och Ingvar. Gud hjälpe deras ande (jfr U143 Hagby). Hagbys vikingatida gräns i nordväst anges av runstenen U 142. På denna sten omtalas Jarlabanke hans andra maka Kättilö och deras son Ingefast. Stenen stod tidigare vid bron över ån som var utlopp till Vallentunasjön. Troligen var ån också Hagbys gräns åt norr. Figur 4. Jarlabankes runstenar m.m. (Efter Gustavsson & Selinge 1982.) En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 45

18 KAPITEL 2. SYLTA Vid enheten Sylta vid väg 265 cirka en kilometer norr om sjön Fjäturen har omfattande arkeologiska utgrävningar skett i samband med byggandet av trafikleden Norrortsleden. Följande utgör en detaljstudie av denna lokal. BAKGRUND I Mälardalen präglas bebyggelseutvecklingen av en påtaglig kontinuitet. Vanligen går det att följa en bebyggelse från yngre järnålder till modern tid utifrån ortnamn, fornlämningar, äldre kartor och andra skriftliga källor. Så verkar inte vara fallet med Sylta. Området innehåller flera motsägelser, t.ex. en rik och varierad fornlämningsbild men en anspråkslös bebyggelse under historisk tid. Ett till synes intensivt utnyttjat förhistoriskt landskap med gravar, boplatser och stensträngar kontrasterar mot dagens perifera läge. Frågan är om det över huvud taget finns någon koppling i bosättning och markanvändning mellan förhistorisk tid och efterföljande perioder? En annan oklarhet gäller bebyggelsens karaktär. Under medeltiden omtalas endast ett Sylta, medan det på 1600-talet och framåt skiljs mellan enheterna Stora och Lilla Sylta. Hur ska detta förklaras? Har det skett en hemmansklyvning eller delning av en ursprunglig enhet? Kan det även under medeltiden ha funnits två Syltaenheter men att t.ex. Lilla Sylta tidigare hade ett annat namn? Är det kanske bara en fråga om hur källorna redovisar bebyggelse? Ytterligare en möjlighet är att någon eller båda Syltagårdarna är en återkoloniserad ödegård. Sylta har dessutom en oklar sockentillhörighet genom att det ömsom har räknats till Fresta ömsom till Täby socken. Syftet med uppsatsen är att utifrån främst skriftligt källmaterial belysa ovanstående frågor samt att ge en historisk bakgrund till de arkeologiska undersökningarna. NAMNET SYLTA Först ska prövas vilken information namnet Sylta kan ge om enhetens karaktär och ålder. Det fornsvenska ordet sylta är närbesläktat med ordet salt. Begreppen sylt och sylta förekommer också i ortnamn och syftar då på salthaltig sumpmark, strandäng, saltkälla, gräsbevuxen låglänt och fuktig strandmark, samt liten salthaltig myr. Sylt anger även av tidvatten översvämmad ängsmark vid havet, vilket passar väl in på namnet på den stora nordfrisiska ön Sylt. (SAOB band 33 sp f.). Sylta betecknar således en naturtyp och namnet är ett relativt vanligt i kustnära områden i Östra Svealand. I Utö socken finns t.ex. en åker som heter Sylta, ett gärde som kallas Syltan och ett annat som kallas Syltabotten. I Vallentuna socken finns en nyodling som kallades Syltan och rena naturnamn som Syltaviken och Syltakärret (SOFI). Namnet Sylta förekommer dessutom som bebyggelsenamn. Det finns två Sylta-byar i Uppsala län, tre i Västmanlands län och fem i Stockholms län. Därutöver finns en Syltaenhet i Hälsingland. (Rosenberg 1883 s. 758). Idag är det svårt att koppla den här aktuella bebyggelsen till strandängar eller liknande. Förhållandet var dock annorlunda för tusen år sedan. Sannolikt har namnet sin bakgrund i de topografiska förutsättningarna och de äldre vattenförhållandena. Söder och väster om moränbacken med Lilla Syltas bebyggelse går en sprickdal mellan sjöarna Fjäturen och 46 Norrortsleden

19 Norrviken. Norrviken ligger 3,5 meter och Fjäturen 5,7 meter över havet. Norrviken hade i sin tur förbindelse med Mälaren via Edsån och Edssjön (2,6 meter ö.h.) Detta innebär att sprickdalens lägre partier ligger på 4 till 6 meters nivån och att de därmed var påverkade av Östersjöns saltvatten under vikingatid och äldsta medeltid. Namnet Sylta bör således ha åsyftat förhållanden som rådde för tusen år sedan men daterar inte bebyggelsen i sig. De salta ängarna och gräsmarkerna kan ju ha utnyttjats under långa tider utan att det funnits någon bebyggelse på platsen. Frågan är om Sylta är en del i denna expansion och i så fall vilken slags nyetablering det rörde sig om. Namnet talar för en äldre bebyggelse medan den anspråkslösa kamerala storleken tyder på ett medeltida nybygge. För att svara på detta måste Sylta och dess grannar studeras närmare. OMGIVNINGARNA Sylta gränsar i öster till Hagby och Litsby i Täby socken. I båda fallen rör det sig om bebyggelse som går tillbaka till vikingatiden även om en del förändringar har skett i ägoområdenas avgränsningar. Under medeltiden sammanföll Frestas östra sockengräns med Sköldnoragodsets. Norr, väster och norr om Sylta mötte Sköldnoragodsets utmarker och dess avgärdaenhet Smedstorp. Bolbyn Sköldnora ligger i Fresta socken vid nordöstra delen av sjön Norrviken. Nuvarande bebyggelseplats är från 1600-talet. Tidigare låg gården/byn norr om Alby ström en dryg kilometer längre åt sydost (Fresta sn raä 279). Sköldnoras bebyggelse går tillbaka till yngre järnåldern. Den vikingatida gårdens gränser kan i några fall beläggas med runstenar (U 100, U101). Sköldnoras utmarker var vidsträckta och under medeltiden anlades ett antal nybyggen i söder och sydost. Några av dessa fick så småningom egna ägoområden genom avsöndring t.ex. Alby och Fornboda. Historikern Sigurd Rahmquist har utrett Sköldnoragodsets tidigare historia. (Rahmqvist 1996 s. 8-14). Den senmedeltida historien kan belysas av flera samtida dokument. År 1389 testamenteras Sköldnora till Vadstena kloster av riddaren Karl Ulfsson (Sparre av Tofta). Under hela 1400-talet tillhörde Sköldnora komplexet Vadstena kloster vilket ger oss en ovanligt detaljerad kunskap om bebyggelsen tack vare klostrets fem jordeböcker mellan 1447 och I Vadstena klosters äldsta jordebok från 1447 omtalas att huvudgården Sköldnora bestod av tre markland. Men driften var uppdelad på två landbor och mjölnaren. Varje markland gav 3 pund korn (1 skeppund = 170 kilo) och 3 öre penningar i avrad (Jansson 1995 s. 226). De värdefulla forsarna i Albyström låg under Sköldnora. Kvarnforsarna vid ån som avvattnade Vallentuna sjön och hade sitt utlopp Norrviken var ett eget värdefullt ränteobjekt som årligen gav 1 ½ läst (3060 kilo) råg, 1 ½ läst korn och 3 gödsvin (1 läst =12 (skepp)pund). Tack vare jordeboken framgår vad som räknades till Sköldnoras ursprungliga ägoområde: Thil skellenora liggia tessin affgærda torpp. Fførst Alby Affrad ij marc peninga en landboo. Item (dessutom) oxlabool j marc peninga en landboo. Item foornabool j marc peninga en landbo. Item Ringxstadaholm vj øra peninga en landbo. Item Mørgxbool vj øra peninga en landbo. Item kaalsta j marc en landbo. En introduktion till det arkeologiska projektet Norrortsleden 47

20 Alla avgärdagårdarna hade en landbo (brukare) och avraden bestod bara av penningar (1 mark = 8 öre). Alby var den största och räntade 2 mark penningar, Oxlabol räntade 1 mark, Fornabol 1 mark, Rimstaholm 6 öre, Mörksbol 6 öre och Kålsta 1 mark. Eftersom Sylta varken omtalas i 1447 års jordebok eller i någon annan av klostrets jordeböcker från 1400-talet, kan man dra slutsatsen att gården inte tillhörde det medeltida Sköldnoragodset. Det kan däremot beläggas att Sylta existerade vid mitten av 1400-talet. År 1453 omtalas en gård i Sylta i arvskiftet efter Karl Knutssons Bondes moder. Sylta är också upptaget i kung Karl Knutssons (Bonde) jordebok från Gården omtalas från 1457 som ett torp som räntade en mark penningar, d.v.s. detsamma som Sköldnoras avgärdaenheter Oxlabol, Fornabol och Kålsta. (Se Rahmqvists uppsats i denna publikation). Eftersom Karl Knutssons Sylta inte tillhört Sköldnora godset bör det ha varit upptaget från en annan enhet troligen Hagby. Figur 5. Sköldnoragodset o (Karta från Rahmqvist 1996 s. 9) 48 Norrortsleden

Inför jordvärme i Bona

Inför jordvärme i Bona UV RAPPORT 2014:150 ARKEOLOGISK UTREDNING Inför jordvärme i Bona Småland Bredestad socken Aneby kommun Fastighet Bona 1:7 Dnr 3.1.1-03074-2014 Marita Sjölin UV RAPPORT 2014:150 ARKEOLOGISK UTREDNING Inför

Läs mer

Ny småhusbebyggelse i Unnerstad

Ny småhusbebyggelse i Unnerstad Rapport 2011:15 Arkeologisk förundersökning Ny småhusbebyggelse i Unnerstad Intill RAÄ 16 Unnerstad 2:1 Gammalkils socken Linköpings kommun Östergötlands län Olle Hörfors Ö S T E R G Ö T L A N D S M U

Läs mer

Kullbäckstorp i Härryda

Kullbäckstorp i Härryda UV RAPPORT 2013:73 ARKEOLOGISK UTREDNING Kullbäckstorp i Härryda Västra Götalands län, Västergötland, Härryda kommun, Råda socken, Kullbäckstorp 2:2 med flera Glenn Johansson UV RAPPORT 2013:73 ARKEOLOGISK

Läs mer

Det var en gång För länge sedan

Det var en gång För länge sedan Det var en gång För länge sedan ja för tusen år sedan närmare bestämt, en kvinna som hette Estrid. Det här var på vikingatiden då marken kring Vallentunasjön beboddes av mäktiga släkter. Det var en tid

Läs mer

ROSTOCK-ROSTOCKAHOLME Klass 1-2

ROSTOCK-ROSTOCKAHOLME Klass 1-2 ROSTOCK-ROSTOCKAHOLME Klass 1-2 Lyckebyån som resurs: Arkeologiska lämningar, husgrunder, efter en borganläggning från 1200-talet, exempel på ett tidigt utnyttjande av det strategiska läget. Slåttermader

Läs mer

Flygbränsleledning Brista Arlanda flygplats

Flygbränsleledning Brista Arlanda flygplats UV MITT, RAPPORT 2005:15 ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 2 OCH FÖRUNDERSÖKNING Flygbränsleledning Brista Arlanda flygplats Uppland, Norrsunda och Husby-Ärlinghundra socknar, Norrsunda 1:1, RAÄ 158 i Norrsunda

Läs mer

ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:17 ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING I FORM AV FÖRUNDERSÖKNING

ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:17 ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING I FORM AV FÖRUNDERSÖKNING ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:17 ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING I FORM AV FÖRUNDERSÖKNING VA-ledning mellan Kärsta och Orresta Schaktningsövervakning invid fornlämningarna Björksta 8:1 och 556,

Läs mer

. M Uppdragsarkeologi AB B

. M Uppdragsarkeologi AB B C. M Uppdragsarkeologi AB B C. M Uppdragsarkeologi AB B Omslagsbilden visar platsen för förundersökningen, Västra Brobys kyrka, markerad med röd ellips på utdrag ur Skånska Rekognosceringskartan 1812-1820.

Läs mer

Vinningsbo platsens historia

Vinningsbo platsens historia Vinningsbo platsens historia Vinningsbo hör till den gamla Skårdals by och är den enda av byns gårdar som hade ett särskilt namn Vinningsbogården. Rikspolitiska förvecklingar och krig har påverkat denna

Läs mer

Filborna 36:16 och 36:22, fornlämning 226

Filborna 36:16 och 36:22, fornlämning 226 Arkeologisk förundersökning 2014 2015 Filborna 36:16 och 36:22, fornlämning 226 HUSBYGGE Helsingborgs stad, Helsingborgs kommun Skåne län Skånearkeologi Rapport 2015:1 Per Sarnäs Arkeologisk förundersökning

Läs mer

TEKNIKHUS OCH MAST I BYN ÅS

TEKNIKHUS OCH MAST I BYN ÅS Rapport Länsmuseet Gävleborg 2015:11 TEKNIKHUS OCH MAST I BYN ÅS Arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning Gnarps-Berge 3:10 RAÄ 37 Gnarps socken Nordanstigs kommun Hälsingland 2015 Inga

Läs mer

Bredbandsutbyggnad i områdena Finspång - Rejmyre och Ljusfallshammar - Grytgöl

Bredbandsutbyggnad i områdena Finspång - Rejmyre och Ljusfallshammar - Grytgöl Rapport 2006:18 Arkeologisk utredning etapp 1 Bredbandsutbyggnad i områdena Finspång - Rejmyre och Ljusfallshammar - Grytgöl Hällestad, Regna, Skedevi och Risinge socknar Finspångs kommun Östergötlands

Läs mer

Ramsjö 88:1. Antikvarisk kontroll. Morgongåva, Vittinge socken, Heby kommun, Uppland. SAU rapport 2010:13. Pierre Vogel

Ramsjö 88:1. Antikvarisk kontroll. Morgongåva, Vittinge socken, Heby kommun, Uppland. SAU rapport 2010:13. Pierre Vogel Ramsjö 88:1 Antikvarisk kontroll Morgongåva, Vittinge socken, Heby kommun, Uppland SAU rapport 2010:13 Pierre Vogel SAU rapporter 2010:13 ISSN SAU 2010 UTGIVNING OCH DISTRIBUTION Societas Archaeologica

Läs mer

Dränering invid ett äldre järnåldersgravfält

Dränering invid ett äldre järnåldersgravfält Rapport 2012:16 Arkeologisk förundersökning Dränering invid ett äldre järnåldersgravfält Rogslösa 4:2 Rogslösa socken Vadstena kommun Östergötlands län Emma Karlsson Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U

Läs mer

Höör väster, Område A och del av B

Höör väster, Område A och del av B UV SYD RAPPORT 2004:19 ARKEOLOGISK UTREDNING STEG 2 Höör väster, Område A och del av B Skåne, Höörs socken, Höör 19:7 m. fl. Håkan Aspeborg Höör väster, Område A och del av B 1 Riksantikvarieämbetet Avdelningen

Läs mer

Nederby Vallby. Schaktningsövervakning vid bytomt. Förundersökning och arkeologisk utredning etapp 2

Nederby Vallby. Schaktningsövervakning vid bytomt. Förundersökning och arkeologisk utredning etapp 2 Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2014:4 Nederby Vallby Schaktningsövervakning vid bytomt Förundersökning och arkeologisk utredning etapp 2 Fornlämning Vallby 104:1 och Nederby bytomt Nederby 1:15 Vallby

Läs mer

SAMMANFATTNING. Riksintresset för kulturmiljövård M77 Alnarp Burlöv ur ett innehållsmässigt och upplevelsemässigt perspektiv.

SAMMANFATTNING. Riksintresset för kulturmiljövård M77 Alnarp Burlöv ur ett innehållsmässigt och upplevelsemässigt perspektiv. 2010-04-06 Av: Paul Hansson SAMMANFATTNING Riksintresset för kulturmiljövård M77 Alnarp Burlöv ur ett innehållsmässigt och upplevelsemässigt perspektiv. Innehållsmässigt kan riksintresset indelas i två

Läs mer

Gamla landsvägen vid Kungsängens kyrka Arkeologisk delundersökning av väglämning Raä 96b, Kyrkbyn, Kungsängens socken, Upplands-Bro kommun, Uppland Rapport 2000:16 Kjell Andersson STOCKHOLMS LÄNS MUSEUM

Läs mer

Jordvärme vid Vreta kloster

Jordvärme vid Vreta kloster Rapport 2011:30 Arkeologisk förundersökning Jordvärme vid Vreta kloster Klostergården 1:8 Vreta klosters socken Linköpings kommun Östergötlands län Emma Karlsson Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U M A

Läs mer

Arkeologisk schaktningsövervakning. Kvarteret Rosenberg. RAÄ 88 Kvarteret Rosenberg Uppsala Uppland. Bent Syse 2003:13

Arkeologisk schaktningsövervakning. Kvarteret Rosenberg. RAÄ 88 Kvarteret Rosenberg Uppsala Uppland. Bent Syse 2003:13 Arkeologisk schaktningsövervakning Kvarteret Rosenberg RAÄ 88 Kvarteret Rosenberg Uppsala Uppland Bent Syse 2003:13 Arkeologisk schaktningsövervakning Kvarteret Rosenberg RAÄ 88 Kvarteret Rosenberg Uppsala

Läs mer

Anfäder Eric Nilsson Åstrand

Anfäder Eric Nilsson Åstrand Anfäder Eric Nilsson Åstrand Eric Nilsson Åstrand. Klockare. Född 1742-09-20 Hägerstad, Ånestad (E) 1). Döpt 1742-09-26 Hägerstad (E) 1). Bosatt 1764 Hycklinge (E) 2). från Hägerstad (E). Död 1815-03-26

Läs mer

Schaktning för ny telekabel i Ekängen och Sofi elund

Schaktning för ny telekabel i Ekängen och Sofi elund Rapport 2009:26 Arkeologisk förundersökning Schaktning för ny telekabel i Ekängen och Sofi elund RAÄ 296 Rystad socken Linköpings kommun Östergötlands län Petter Nyberg Ö S T E R G Ö T L A N D S L Ä N

Läs mer

Bergvärme till Kläckeberga kyrka

Bergvärme till Kläckeberga kyrka Bergvärme till Kläckeberga kyrka Kläckeberga socken, Kalmar Kommun, Småland Förundersökning, 2006 Cecilia Ring Rapport Juni 2007 Kalmar läns museum RAPPORT Datum KLM obj nr 06/26 KLM dnr 33-724-05 Lst

Läs mer

Maria Matilda Henrikssons tragiska liv

Maria Matilda Henrikssons tragiska liv Maria Matilda Henrikssons tragiska liv En 7,5 poängs uppsats i kursen Släktforskning en introduktion vid Mittuniversitetet Torgny Henriksson Torgny Henriksson 2 Innehåll Uppsatsen, s. 3 Bilagor: Ansedel,

Läs mer

Jordbrukets tekniska utveckling.

Jordbrukets tekniska utveckling. /BOD Inläsningsfrågor i ämnet: Jordbrukets tekniska utveckling. För cirka 6000 år sedan började de första invånarna i Sverige bruka jorden. Dess för innan var de jakt och samlare. Då började de även bli

Läs mer

Velinga vindkraft BILAGA 6. VATTENFALL VIND AB Bilaga till punkt 5, beskrivning av positionerna utifrån natur- kultur och infraperspektiv.

Velinga vindkraft BILAGA 6. VATTENFALL VIND AB Bilaga till punkt 5, beskrivning av positionerna utifrån natur- kultur och infraperspektiv. BILAGA 6 2013-09-23 VATTENFALL VIND AB Bilaga till punkt 5, beskrivning av positionerna utifrån natur- kultur och infraperspektiv. Velinga vindkraft Pär Connelid Kula HB Förord Den kulturhistoriska analysen

Läs mer

Kallmora bergtäkt ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2014:09 SÄRSKILD ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 1

Kallmora bergtäkt ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2014:09 SÄRSKILD ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 1 ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2014:09 SÄRSKILD ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 1 Kallmora bergtäkt Kallmora 1:112, Norbergs socken och kommun, Västmanland Helmut Bergold ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2014:09

Läs mer

MAJAS I ÄNGA. Arkeologisk förundersökning/schaktövervakning. Bollnäs-Änga 5:4 RAÄ 380:1 Bollnäs Socken Bollnäs Kommun Hälsingland 2012.

MAJAS I ÄNGA. Arkeologisk förundersökning/schaktövervakning. Bollnäs-Änga 5:4 RAÄ 380:1 Bollnäs Socken Bollnäs Kommun Hälsingland 2012. Rapport Länsmuseet Gävleborg 2013:05 MAJAS I ÄNGA Arkeologisk förundersökning/schaktövervakning Bollnäs-Änga 5:4 RAÄ 380:1 Bollnäs Socken Bollnäs Kommun Hälsingland 2012 Inga Blennå MAJAS I ÄNGA Arkeologisk

Läs mer

arkivrapport Inledning Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Agneta Scharp 611 86 Nyköping Sörmlands museum, Ingeborg Svensson

arkivrapport Inledning Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Agneta Scharp 611 86 Nyköping Sörmlands museum, Ingeborg Svensson Nr 2013:08 KN-SLM12-150 arkivrapport till. Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Agneta Scharp 611 86 Nyköping från. Sörmlands museum, Ingeborg Svensson datum. 2013-10-10 ang. förenklad rapport över arkeologisk

Läs mer

Arboga kök Stockholms stad, RAÄ 843 Arkeologisk schaktövervakning 2014

Arboga kök Stockholms stad, RAÄ 843 Arkeologisk schaktövervakning 2014 Arboga kök Stockholms stad, RAÄ 843 Arkeologisk schaktövervakning 2014 John Hedlund Omslagsbild: Arboga kök 1962 fotograferat från ONO av Lennart af Petersens (SSM F68682). Stadsmuseet Box 15025 104 65

Läs mer

Sex schakt i Ruddammsgatan, Eskilstuna

Sex schakt i Ruddammsgatan, Eskilstuna ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2015:15 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Sex schakt i Ruddammsgatan, Eskilstuna RAÄ 554:1, 556:1, Fristaden 1:6, Tunafors 1:6 och Tunafors 1:1 Esilkstuna socken och kommun, Södermanland

Läs mer

DRÄNERING OCH DAGVATTENLEDNINGAR VID LILLA STENHUSET PÅ TUNA KUNGSGÅRD

DRÄNERING OCH DAGVATTENLEDNINGAR VID LILLA STENHUSET PÅ TUNA KUNGSGÅRD RAPPORT 2015:36 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING DRÄNERING OCH DAGVATTENLEDNINGAR VID LILLA STENHUSET PÅ TUNA KUNGSGÅRD RAÄ 182:1 TUNA KUNGSGÅRD RYSTAD SOCKEN LINKÖPINGS KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN FREDRIK SAMUELSSON

Läs mer

Gärdslätt Västergård 2:13

Gärdslätt Västergård 2:13 Rapport 2008:47 Arkeologisk förundersökning Gärdslätt Västergård 2:13 RAÄ 159 Rinna socken Boxholms kommun Östergötlands län Viktoria Björkhager Ö S T E R G Ö T L A N D S L Ä N S M U S E U M A V D E L

Läs mer

Jönköpings stads historia 1284-1700. Bildserie producerad av Jönköpings läns museum

Jönköpings stads historia 1284-1700. Bildserie producerad av Jönköpings läns museum Jönköpings stads historia 1284-1700 Bildserie producerad av Jönköpings läns museum Bild 1 Jönköping från södra änden av Munksjön omkring 1690. Kopparstick av Erik Dahlbergh. Bild 2 Medeltida vägnät. Bild

Läs mer

. M Uppdragsarkeologi AB B

. M Uppdragsarkeologi AB B C. M Uppdragsarkeologi AB B 2 C. M Uppdragsarkeologi AB B 3 Med anledning av beslut från Länsstyrelsen i Skåne län inför markingrepp inom Örja kyrkogård, fastigheten Örja 32:1, RAÄ 9 i Örja socken och

Läs mer

Kustjärnväg förbi Oskarshamn PM 2011-10-31

Kustjärnväg förbi Oskarshamn PM 2011-10-31 Kustjärnväg förbi Oskarshamn PM 2011-10-31 Bjerkemo Konsult 1 Kustjärnväg förbi Oskarshamn Framsidesbild från Rydebäcks station PM 2011-10-31 Bakgrund Regionförbundet i Kalmar har tagit initiativ till

Läs mer

Strädelängan. 1700-talet

Strädelängan. 1700-talet Strädelängan. 1700-talet 1700-talet. Ur scouternas redogörelse till Scoutförbundet 1952: Kommunen har ställt en gammal 1700-talsstuga till disposition som scoutlokal och detta hus har både praktiskt och

Läs mer

GENOM DIKE OCH VÄG BREDBANDSSCHAKTNING VID ANSTALTEN RAPPORT 2015:46 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING

GENOM DIKE OCH VÄG BREDBANDSSCHAKTNING VID ANSTALTEN RAPPORT 2015:46 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING RAPPORT 2015:46 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING GENOM DIKE OCH VÄG BREDBANDSSCHAKTNING VID ANSTALTEN RAÄ 31:1 OCH 32:1 ÖSTANÅ 6:1 SKÄNNINGE STAD MJÖLBY KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN ROGER LUNDGREN Genom dike och

Läs mer

Fornleden genom Fryksdalen

Fornleden genom Fryksdalen 1 2 Fornleden genom Fryksdalen I denna bildberättelse får vi följa två unga damers vandring genom Fryksdalen på en uråldrig färdled. Vi är en liten grupp som sedan en tid arbetar med ett projekt kring

Läs mer

Backanäset i Töcksmark socken

Backanäset i Töcksmark socken , Töcksmark, 2006, startsida Tre värmländska gravar och ett bröstvärn från 1905 Från mitten av augusti och fyra veckor framåt grävde vi ut tre gravar från forntiden på en bit utanför Töcksfors samhälle,

Läs mer

FAKTABLAD K13. Vasa hamns historia och utveckling

FAKTABLAD K13. Vasa hamns historia och utveckling Tema 5. Kultur FAKTABLAD. Vasa hamns historia och utveckling Ända sedan förkristen tid har folk varit bosatta vid kusten i det område där Vasa stad och Korsholms kommun nu finns, och idkat handel och sjöfart.

Läs mer

Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2010:9

Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2010:9 Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2010:9 Undersökning: Antikvarisk kontroll Lst:s dnr: 431-7397-2010 Ansvarig institution: Göteborgs stadsmuseum Eget dnr: 637/10 917 Ansvarig för undersökningen:

Läs mer

Det norrländska rummet

Det norrländska rummet A N N A L A G E R S T E D T Det norrländska rummet Vardagsliv och socialt samspel i medeltidens bondesamhälle Skrifter från forskningsprojektet Flexibilitet som tradition, Ängersjöprojektet 10 Stockholm

Läs mer

Kvarteret Lyckan, Norrköping 2009

Kvarteret Lyckan, Norrköping 2009 för den arkeologiska undersökningen av kålgårdar i kvarteret Lyckan i Norrköping år 2009. Trädgårdsarkeologi i kvarteret Lyckan Under slutet av oktober och i november kommer vi att undersöka kålgårdar,

Läs mer

VA vid Nykvarn Ö S T E R G Ö T L A N D S A V D E L N I N G E N F Ö R A R K E O L O G I. Rapport 2011:10. Arkeologiskutredning etapp 1 och 2

VA vid Nykvarn Ö S T E R G Ö T L A N D S A V D E L N I N G E N F Ö R A R K E O L O G I. Rapport 2011:10. Arkeologiskutredning etapp 1 och 2 Rapport 2011:10 Arkeologiskutredning etapp 1 och 2 VA vid Nykvarn RAÄ 241 Kungsbro 1:49 och 1:449 Vreta klosters socken Linköpings kommun Östergötlands län Olle Hörfors Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S

Läs mer

Kräcklinge kyrka. Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Kräcklinge 10:1 Kräcklinge socken Närke.

Kräcklinge kyrka. Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Kräcklinge 10:1 Kräcklinge socken Närke. Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2009:5 Kräcklinge kyrka Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning Kräcklinge 10:1 Kräcklinge socken Närke Ulf Alström Kräcklinge kyrka Särskild

Läs mer

Arkeologisk förundersökning 2013. Stadt Hamburg 13 GRUNDUNDERSÖKNING. Malmö stad, Malmö kommun Skåne län. Skånearkeologi Rapport 2013:11.

Arkeologisk förundersökning 2013. Stadt Hamburg 13 GRUNDUNDERSÖKNING. Malmö stad, Malmö kommun Skåne län. Skånearkeologi Rapport 2013:11. Arkeologisk förundersökning 2013 Stadt Hamburg 13 GRUNDUNDERSÖKNING Malmö stad, Malmö kommun Skåne län Skånearkeologi Rapport 2013:11 Per Sarnäs Arkeologisk förundersökning 2013 Stadt Hamburg 13 GRUNDUNDERSÖKNING

Läs mer

ARKEOLOGISKA ARKIVRAPPORTER FRÅN LUND, nr 394. Kv. Eskil 20, Lund. Arkeologisk förundersökning 2011. Aja Guldåker

ARKEOLOGISKA ARKIVRAPPORTER FRÅN LUND, nr 394. Kv. Eskil 20, Lund. Arkeologisk förundersökning 2011. Aja Guldåker ARKEOLOGISKA ARKIVRAPPORTER FRÅN LUND, nr 394 Kv. Eskil 20, Lund Arkeologisk förundersökning 2011 Aja Guldåker Kulturen, Lund 2011 Innehåll Inledning 2 Fornlämningsmiljö 2 Tidigare arkeologiska iakttagelser

Läs mer

Upprustning av byggnader i Råsjö by

Upprustning av byggnader i Råsjö by Upprustning av byggnader i Råsjö by Borgsjö socken, Ånge kommun Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2004:05 Anette Lund INLEDNING Under hösten 2003 genomfördes upprustningsåtgärder

Läs mer

Schaktningar i kvarteret Banken i Kungsbacka

Schaktningar i kvarteret Banken i Kungsbacka UV VÄST RAPPORT 2001:23 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Schaktningar i kvarteret Banken i Kungsbacka Halland, Kungsbacka stad, kvarteret Banken 7 och 8, RAÄ 10 Carina Bramstång UV VÄST RAPPORT 2001:23 ARKEOLOGISK

Läs mer

Bredband mellan Sya och Västra Harg

Bredband mellan Sya och Västra Harg Rapport 2013:85 Arkeologisk förundersökning Bredband mellan Sya och Västra Harg Längs väg 594 mellan Sya och Västra Harg Sya och Västra Hargs socknar Mjölby kommun Östergötlands län Rickard Lindberg Anders

Läs mer

En allhelgonadag och kväll. Lerum. Piren i Aspen

En allhelgonadag och kväll. Lerum. Piren i Aspen Lerum Lerums kyrkogård En allhelgonadag och kväll. Piren i Aspen Wammebro Lång tid efter att inlandsisen smält undan låg Lerumsdalen fortfarande under vatten. Så småningom gjorde landhöjningen att havsviken

Läs mer

Ringstad mo. Östra Eneby och Kvillinge socknar Norrköpings kommun,östergötland. Särskild arkeologisk utredning, etapp 2

Ringstad mo. Östra Eneby och Kvillinge socknar Norrköpings kommun,östergötland. Särskild arkeologisk utredning, etapp 2 Ringstad mo Östra Eneby och Kvillinge socknar Norrköpings kommun,östergötland Särskild arkeologisk utredning, etapp 2 Rapporter från Arkeologikonsult 2008:2187 Linda Lindwall 1 Kartor ur allmänt kartmaterial:

Läs mer

Dränering av Bjuvs kyrka

Dränering av Bjuvs kyrka Rapport 2010:31 Dränering av Bjuvs kyrka Arkeologisk förundersökning 2010 Jan Kockum Rapport 2010:31 Dränering av Bjuvs kyrka Arkeologisk förundersökning 2010 Jan Kockum Fornlämningsnr: 35 Bjuvs kyrka,

Läs mer

Innehåll: Leva tillsammans, Diskutera och arbeta vidare, Quiz vad har jag lärt mig? Leva tillsammans

Innehåll: Leva tillsammans, Diskutera och arbeta vidare, Quiz vad har jag lärt mig? Leva tillsammans Orust förhistoria Innehåll: Leva tillsammans, Diskutera och arbeta vidare, Quiz vad har jag lärt mig? Leva tillsammans Människan har historisk sett alltid levt tillsamman i mindre eller i större grupper

Läs mer

FORTIFIKATIONSVERKETS BYGGNADSMINNEN. Granhammars herrgård

FORTIFIKATIONSVERKETS BYGGNADSMINNEN. Granhammars herrgård FORTIFIKATIONSVERKETS BYGGNADSMINNEN Granhammars herrgård Granhammars herrgård avbildad i en litografi av Alexander Nay ur Uplands herregårdar från 1881. Herrgård från 1700-talet med rötter i medeltiden

Läs mer

Tomma ledningsschakt i Stenkvista

Tomma ledningsschakt i Stenkvista Tomma ledningsschakt i Stenkvista Arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning Våmtorp 1:7, Stenkvista sn, Eskilstuna kommun, Södermanlands län SAU rapport 2012:10 Anneli Sundkvist SAU rapporter

Läs mer

Gamla Staden 8:1 Stortorget Fornlämning 42, Helsingborg stad, Helsingborg kommun

Gamla Staden 8:1 Stortorget Fornlämning 42, Helsingborg stad, Helsingborg kommun Rapport 2013:29 Gamla Staden 8:1 Stortorget Fornlämning 42, Helsingborg stad, Helsingborg kommun Arkeologisk förundersökning 2013 Karina Hammarstrand Dehman Rapport 2013:29 Gamla Staden 8:1 Stortorget

Läs mer

Ulrika 3 Kungsholms kyrkogård Arkeologisk förundersökning

Ulrika 3 Kungsholms kyrkogård Arkeologisk förundersökning Ulrika 3 Kungsholms kyrkogård STOCKHOLM RAÄ 103 Arkeologisk förundersökning Kerstin Söderlund, John Wändesjö (foto) Kerstin Söderlund (text) Omslagsbild: Karta över Kungsholmens församling 1847. Stadsmuseet

Läs mer

NÅGOT OM SADELMAKARETORPET, TORP UNDER HÅLLINGSTORP I VIST SOCKEN Även benämnt Sadelmakarhemmet, Salmakarhemmet.

NÅGOT OM SADELMAKARETORPET, TORP UNDER HÅLLINGSTORP I VIST SOCKEN Även benämnt Sadelmakarhemmet, Salmakarhemmet. 1(6) NÅGOT OM SADELMAKARETORPET, TORP UNDER HÅLLINGSTORP I VIST SOCKEN Även benämnt Sadelmakarhemmet, Salmakarhemmet. LÄGE Koordinater: (RT90) S/N 6462879 V/Ö 1498219 För Whbf 2014-10-17/ HH Utsnitt ur

Läs mer

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar Mötet med det okända I en av de små byarna i Ghazni som ligger i östra Afghanistan bodde det fattiga familjer. Byn kallades för ''Nawdeh''. De flesta män i byn var jordbrukare, affärsmän, bönder och vissa

Läs mer

Historik kring Vagnmakaren, f.d. Knudshusen i Lilla Råby

Historik kring Vagnmakaren, f.d. Knudshusen i Lilla Råby Historik kring Vagnmakaren, f.d. Knudshusen i Lilla Råby Runt Lund löpte under medeltiden en stadsvall krönt med spetsade pålar, vars sista delar revs på 1700-talet. En liten avhyvlad rest finns vid och

Läs mer

El till 3G-mast vid Fågelberg

El till 3G-mast vid Fågelberg Rapport 2013:51 Arkeologisk utredning etapp 2 El till 3G-mast vid Fågelberg Invid RAÄ 68 Fågelberg 1:4 Vikingstad socken Linköping kommun Östergötlands län Marie Ohlsén Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S

Läs mer

Apotekargatan Återuppgrävda gamla elschakt

Apotekargatan Återuppgrävda gamla elschakt Rapport 2010:104 Arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning Apotekargatan Återuppgrävda gamla elschakt RAÄ 153 Apotekargatan Linköpings stad och kommun Östergötlands län Olle Hörfors Ö S T

Läs mer

Ny elkabel i Vänneberga

Ny elkabel i Vänneberga Rapport 2006:48 Arkeologisk utredning etapp 1 Ny elkabel i Vänneberga Kristbergs socken Motala kommun Östergötlands län Erika Räf Ö S T E R G Ö T L A N D S L Ä N S M U S E U M K U L T U R M I L J Ö A V

Läs mer

Schaktning i kv Ärlan

Schaktning i kv Ärlan Schaktning i kv Ärlan RAÄ 313, Kv Ärlan 2, Vimmerby stad och kommun, Småland Arkeologisk förundersökning 1995 Veronica Palm Rapport November 2007 Kalmar läns museum & Stift. Västerviks Museum Stads-GIS

Läs mer

Vikingarna. Frågeställning: Ämne: Historia, vikingarna.

Vikingarna. Frågeställning: Ämne: Historia, vikingarna. Frågeställning: Ämne: Historia, vikingarna. Jag vill fördjupa mig i vikingatiden. Vad de åt, hur de levde, o.s.v. Jag tänkte dessutom jämföra med hur vi lever idag. Detta ska jag ta reda på: Vad var städerna

Läs mer

Kulturförvaltningen, Tuna torg 11, 1tr, Vallentuna tisdagen den 14 maj 2002 kl 16.00 19.00

Kulturförvaltningen, Tuna torg 11, 1tr, Vallentuna tisdagen den 14 maj 2002 kl 16.00 19.00 Kulturnämndens arbetsutskott 14 maj 2002 Plats och tid för sammanträdet Beslutande Övriga deltagare Utses att justera Justeringens plats och tid Kulturförvaltningen, Tuna torg 11, 1tr, Vallentuna tisdagen

Läs mer

Holländaregatan i Marstrand

Holländaregatan i Marstrand UV VÄST RAPPORT 2000:13 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Holländaregatan i Marstrand en arkeologisk förundersökning i delar av Holländaregatan Kyrkogatan Bohuslän, Marstrand socken, RAÄ 32 Carina Bramstång

Läs mer

Gatubelysning i Skänninge

Gatubelysning i Skänninge Rapport 2010:84 Arkeologisk förundersökning Gatubelysning i Skänninge RAÄ 5 Bjälbogatan/Mjölbygatan Skänninge stad Mjölby kommun Östergötlands län Olle Hörfors Ö S T E R G Ö T L A N D S L Ä N S M U S E

Läs mer

Hej alla Jupiterbarn, här kommer svar på alla era frågor.

Hej alla Jupiterbarn, här kommer svar på alla era frågor. Brev från Sofia (Noaks mamma) Hej alla Jupiterbarn, här kommer svar på alla era frågor. Hur vet man att det funnits någon som heter Estrid och Jarlabanke? Hur vet man att hon var betydelsefull? Det vet

Läs mer

Roslagsbanans utbyggnad

Roslagsbanans utbyggnad Roslagsbanans utbyggnad Trafikförvaltningen/SL satsar på en omfattande kapacitetsförstärkning, som påbörjades redan 2008. Roslagsbanan har genomgått moderniseringar i flera steg och delar av banan har

Läs mer

Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby

Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby Del V Vad hände sedan? Senare tiders bebyggelse vid Skälby ola korpås Den gamla byplatsen övergavs I slutet av den romerska järnåldern upphörde man med att bygga hus och gräva gropar i Skälby. Det verkar

Läs mer

Lärarhandledning. Att arbeta kring forntiden i klassrummet: Forntidsliv

Lärarhandledning. Att arbeta kring forntiden i klassrummet: Forntidsliv Lärarhandledning Nu har ni varit eller kommer att gå på introduktion på Hogslaby. En fortsatt diskussion om det ni varit med om på introduktionen fördjupar förståelsen och lärandet för eleverna. Diskutera

Läs mer

Edsberg kyrka. Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Edsberg 9:1 Edsberg socken Närke. Ulf Alström

Edsberg kyrka. Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Edsberg 9:1 Edsberg socken Närke. Ulf Alström Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2009:6 Edsberg kyrka Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning Edsberg 9:1 Edsberg socken Närke Ulf Alström Edsberg kyrka Särskild arkeologisk

Läs mer

Tillvarata historiska och estetiska värden samt årsringar i befintliga bebyggelsemiljöer

Tillvarata historiska och estetiska värden samt årsringar i befintliga bebyggelsemiljöer 5:1 5. Kulturmiljövård 5.1 Långsiktigt hållbar utveckling Tillvarata det värdefulla kulturlandskapet och det byggda kulturarvet som resurser i kommunens allmänna och fysiska planering Bevara karaktären

Läs mer

Arkeologisk förundersökning inför detaljplan Herrestad-Torp 1:41, 1:45 med flera

Arkeologisk förundersökning inför detaljplan Herrestad-Torp 1:41, 1:45 med flera uv väst rapport 2010:23 arkeologisk förundersökning Arkeologisk förundersökning inför detaljplan Herrestad-Torp 1:41, 1:45 med flera Bohuslän, Herrestad socken, Herrestad-Torp 1:26, fornlämning 168 samt

Läs mer

Gamla staden 7:1 Helsingborgs kommun

Gamla staden 7:1 Helsingborgs kommun UV SYD RAPPORT 2005:2 ARKEOLOGISK UTREDNING Gamla staden 7:1 Helsingborgs kommun Skåne, Helsingborg, Gamla staden 7:1 Magnus Andersson Kolumntitel 1 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar

Läs mer

Fröafall och Krokstorp

Fröafall och Krokstorp Fröafall och Krokstorp Arkeologisk utredning, etapp 1, inför bostadsbyggnation i Tranås stad, Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2011:51 Ann-Marie Nordman Fröafall 2:1 och Krokstorp

Läs mer

DOKUMENTATION I SAMBAND MED GRUNDLÄGGNING AV BASTIONSSEGMENT, RAÄ

DOKUMENTATION I SAMBAND MED GRUNDLÄGGNING AV BASTIONSSEGMENT, RAÄ Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning 2008 Östra Kurtin DOKUMENTATION I SAMBAND MED GRUNDLÄGGNING AV BASTIONSSEGMENT, RAÄ 19:2 Malmö stad Skåne län Malmö Kulturmiljö Enheten för

Läs mer

Arkeologisk förundersökning i källare, Kirsten Munk 1, Halmstad stad

Arkeologisk förundersökning i källare, Kirsten Munk 1, Halmstad stad A R K E O L O G I S K F Ö R U N D E R S Ö K N I N G 2 0 14 Fredrik Larsson Arkeologisk förundersökning i källare, Kirsten Munk 1, Halmstad stad Halland, Halmstad stad, Kirsten Munk 1, Kv. Kirsten Munk,

Läs mer

HISTORISK STADSBILDSÖVERSIKT 1. Älvmynningens bosättningar i forntiden 3. Förstäder, hamnar, manufakturer från tullen till Klippan Det fiskrika området kring Göta Älvs mynning har varit attraktivt för

Läs mer

E S E N L Ä R A R H A N D L E D N I N G T I L L N YA L A N D S K A P S S E R I E N U P P T Ä C K S V E R I G E

E S E N L Ä R A R H A N D L E D N I N G T I L L N YA L A N D S K A P S S E R I E N U P P T Ä C K S V E R I G E EN I R E S S P LANDSKA UPPTÄCK LANDSKAPET SVERIGE SKÅNE ÄMNE: SO, GEOGRAFI MÅLGRUPP: FRÅN 9 ÅR KURSPLAN, LGR 11 GEOGRAFI Syfte BESKRIVNING OCH MÅLDOKUMENT Undervisningen i ämnet geografi ska syfta till

Läs mer

. M Uppdragsarkeologi AB B

. M Uppdragsarkeologi AB B C. M Uppdragsarkeologi AB B 2 C. M Uppdragsarkeologi AB B 3 Med anledning av beslut från Länsstyrelsen i Skåne län inför vatten- och avloppsarbete inom fastigheterna Fulltofta 33:19, 36:1 och Osbyholm

Läs mer

Ett 1700-talslager i Östhammar

Ett 1700-talslager i Östhammar Arkeologisk schaktningsövervakning Ett 1700-talslager i Östhammar Schaktningsarbeten för bergvärme i kv Kopparslagaren Raä 141 Östhammar 30:3 Kv Kopparslagaren Östhammar Uppland ROBIN OLSSON 2 Arkeologisk

Läs mer

Parkeringsplats, Helgö

Parkeringsplats, Helgö Parkeringsplats, Helgö Arkeologisk förundersökning RAÄ 119, fastigheten Helgö-Bona 4:45, Ekerö socken och och kommun, Uppland Rapport PM 2008:18 Göran Werthwein Sammanfattning Stockholms läns museum har

Läs mer

Rapport 2013:25. En schaktkontroll vid Kvarteret Kyrkogärdet 4 Sigtuna

Rapport 2013:25. En schaktkontroll vid Kvarteret Kyrkogärdet 4 Sigtuna Rapport 2013:25 En schaktkontroll vid Kvarteret Kyrkogärdet 4 Sigtuna Arkeologisk förundersökning i form av schaktkontroll inom Sigtuna stadslager RAÄ 195, Sigtuna socken och kommun, Uppland. Johan Runer

Läs mer

Upphävande av del av byggnadsplan för Stora Halsjön (F19), Östanfors 20:1 m.fl.

Upphävande av del av byggnadsplan för Stora Halsjön (F19), Östanfors 20:1 m.fl. SAMRÅDSHANDLING ENKELT PLANFÖRFARANDE Upphävande av del av byggnadsplan för Stora Halsjön (F19), Östanfors 20:1 m.fl. Folkärna S N Avesta kommun Dalarnas län Upprättad av Västmanland-Dalarna miljö- och

Läs mer

UV ÖST RAPPORT 2006:18 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING. Heda Kyrka. Heda socken Ödeshögs kommun Östergötland. Dnr 422-603-2002. Karin Lindeblad.

UV ÖST RAPPORT 2006:18 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING. Heda Kyrka. Heda socken Ödeshögs kommun Östergötland. Dnr 422-603-2002. Karin Lindeblad. UV ÖST RAPPORT 2006:18 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Heda Kyrka Heda socken Ödeshögs kommun Östergötland Dnr 422-603-2002 Karin Lindeblad UV ÖST RAPPORT 2006:18 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Heda kyrka Heda

Läs mer

Särskild arkeologisk undersökning av fornlämning Raä 847 inom fastigheten Solberg 4:97, Njurunda socken, Sundsvalls kommun.

Särskild arkeologisk undersökning av fornlämning Raä 847 inom fastigheten Solberg 4:97, Njurunda socken, Sundsvalls kommun. Särskild arkeologisk unders sökning av fornlämning Raä 847 inom fastigheten Solberg 4:97, Njurunda socken, Sundsvalls kommun. Fornlämning: Raä 847, Fastighet: Solberg 4:97, Socken: Njurunda, Kommun: Sundsvall,

Läs mer

Rapport 2015:6. Hove 9, Åhus. Fornlämning nr 23 i Åhus socken, Kristianstad kommun Arkeologisk förundersökning, 2015.

Rapport 2015:6. Hove 9, Åhus. Fornlämning nr 23 i Åhus socken, Kristianstad kommun Arkeologisk förundersökning, 2015. Rapport 2015:6 Hove 9, Åhus Fornlämning nr 23 i Åhus socken, Kristianstad kommun Arkeologisk förundersökning, 2015. Thomas Linderoth Rapport 2015:6 Hove 9, Åhus Fornlämning nr 23 i Åhus socken, Kristianstad

Läs mer

NY VÄG VID LANDAFORS. Särskild arkeologisk utredning. Gäversta S:2, 3:13, 3:46, 21:1, Lillanda 1:18 Segersta socken Bollnäs kommun Gästrikland 2013

NY VÄG VID LANDAFORS. Särskild arkeologisk utredning. Gäversta S:2, 3:13, 3:46, 21:1, Lillanda 1:18 Segersta socken Bollnäs kommun Gästrikland 2013 Rapport Länsmuseet Gävleborg 2014:07 NY VÄG VID LANDAFORS Särskild arkeologisk utredning Gäversta S:2, 3:13, 3:46, 21:1, Lillanda 1:18 Segersta socken Bollnäs kommun Gästrikland 2013 Katarina Eriksson

Läs mer

Östra Karup. Vid foten av Hallandsåsen bor du granne med ett naturreservat men också nästgårds till kommunikationer i en växande by.

Östra Karup. Vid foten av Hallandsåsen bor du granne med ett naturreservat men också nästgårds till kommunikationer i en växande by. Östra Karup Vid foten av Hallandsåsen bor du granne med ett naturreservat men också nästgårds till kommunikationer i en växande by. ÖSTRA KARUP 2 Fotograf: Mette Ottosson, mettesfoto.blogg.se BÅSTADS KOMMUN

Läs mer

Stadt Hamburg 13, fornlämning nr 20

Stadt Hamburg 13, fornlämning nr 20 Arkeologisk förundersökning 2014 Stadt Hamburg 13, fornlämning nr 20 KÄLLARDRÄNERING Malmö stad, Malmö kommun Skåne län Skånearkeologi Rapport 2014:9 Per Sarnäs Arkeologisk förundersökning 2014 Stadt

Läs mer

Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2007:43

Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2007:43 Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2007:43 Undersökning: Säve, Albatross golfbana Lst:s dnr: 220-907-96, 220-18406-2001 Ansvarig institution: Göteborgs Stadsmuseum Ansvarig för undersökningen:

Läs mer

Rapport 2010:5. Fosie kyrka. Arkeologisk förundersökning 2009. Per Sarnäs

Rapport 2010:5. Fosie kyrka. Arkeologisk förundersökning 2009. Per Sarnäs Rapport 2010:5 Fosie kyrka Arkeologisk förundersökning 2009 Per Sarnäs Rapport 2010:5 Fosie kyrka Arkeologisk förundersökning 2009 Per Sarnäs Fornlämningsnr: 95 Fosie 165:16, Fosie socken Malmö kommun

Läs mer

Ullervad-Leksbergs Hembygdsförening och Persgården en presentation

Ullervad-Leksbergs Hembygdsförening och Persgården en presentation Ullervad-Leksbergs Hembygdsförening och Persgården en presentation Ullervad-Leksbergs Hembygdsförening har som namnet antyder sin hemvist i de f.d. kommunerna Ullervad och Leksberg, belägna söder om Mariestad

Läs mer

Rapport 2013:11. Citadellstaden 2:1. Arkeologiska förundersökningar 2011. Joakim Frejd

Rapport 2013:11. Citadellstaden 2:1. Arkeologiska förundersökningar 2011. Joakim Frejd Rapport 2013:11 Citadellstaden 2:1 Arkeologiska förundersökningar 2011 Joakim Frejd Rapport 2013:11 Citadellstaden 2:1 Arkeologiska förundersökningar 2011 Joakim Frejd Fornlämningsnr: 8 Landskrona stad

Läs mer

Rapport 2014:7. Mansdala 3:13. Vä socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Therese Ohlsson

Rapport 2014:7. Mansdala 3:13. Vä socken, Kristianstads kommun. Arkeologisk förundersökning 2013. Therese Ohlsson Rapport 2014:7 Mansdala 3:13 Vä socken, Kristianstads kommun Arkeologisk förundersökning 2013 Therese Ohlsson Rapport 2014:7 Mansdala 3:13 Vä socken, Kristianstads kommun Arkeologisk förundersökning 2013

Läs mer

Byte av VA-ledningar i Stora Kyrkogatan, Köping

Byte av VA-ledningar i Stora Kyrkogatan, Köping Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2013:9 Byte av VA-ledningar i Stora Kyrkogatan, Köping Arkeologisk antikvarisk kontroll Fornlämning Köping 148:1 Stora Kyrkogatan Köpings stadsförsamling Köpings kommun

Läs mer