E6, Klöveröd Stensättningar och stenpackningar på de kala bohuslänska bergen. E6, Klöveröd, Lur 432 och 433, 2007, startsida

Transkript

1 E6, Klöveröd, Lur 432 och 433, 2007, startsida E6, Klöveröd 2007 Stensättningar och stenpackningar på de kala bohuslänska bergen Klöveröd ligger i Lur socken, Tanums kommun i norra Bohuslän, omkring en mil nordväst om Tanumshede och drygt två mil söder om Strömstad. Platsen berörs av utbyggnaden av E6, mellan Tanum och Lugnet. Den nya sträckningen skär över ett av de högst belägna partierna i området, 80 till 85 meter över havet. Området består mest av ljungbeväxt hällmark som bryts upp av våtmarksklyftor med barrskog och buskage. Öar av uppodlade ytor finns insprängda i landskapet, som i övrigt domineras av tallskog. Ett iögonenfallande inslag är det stora antalet stenbrott som finns i trakten. Några av de berörda fornlämningarna ligger intill stenbrott. I socknen finns också ett antal klassiska stenåldersboplatser, bland annat från Hensbacka-, Sandarnaoch Lihultperioden. Några av dessa undersöktes nyligen i området (se E6,, Båtemyr), Bohuslän under Utgrävningar ). Vid förundersökningen av fornlämningarna 2004 visade sig stensättningarna vara omgivna av stenfyllda skrevor och mindre stenpackningar eller satteliter. Lokaliseringen av gravarna är typisk för bronsåldern då landskapet var mer öppet och gravarna synliga på längre håll. Gravarna är av en vanlig typ, men det är inte ofta denna typ undersöks i norra Bohuslän, framför allt när det gäller gravar anlagda direkt på berghällen. Fornlämningarna RAÄ 432 och 433:3 är tillsammans ungefär 250 kvadratmeter till ytan och utgör alltså ingen större undersökning. Totalt är vi bara tre personer involverade i arbetet. Framrensning pågår! Kerstin Svensson frilägger RAÄ 432, en av modergravarna eller en av de större stensättningarna. Foto från ost av Anders Kraft. Vi har tre målsättningar med undersökningarna av gravarna: Att klarlägga stensättningen och satelliternas (de omgivande mindre gravarnas) datering, uppbyggnad och relation. Grundläggande blir att klarlägga stensättningens och satelliternas datering, särdrag och uppbyggnad. Är det en eller flera anläggningar? Vilka konstruktionsdetaljer är bevarade? Finns det någon gravgömma? Att belysa händelser och aktiviteter kopplade till ritualerna kring graven. Finns det företeelser som kan berätta om symboliskt handlande och föreställningsvärldar? Att studera relationen mellan gravmonumenten som ligger på hällmarken i förhållande till gravfälten i moränsluttningarna. Det är viktigt att förstå de olika anläggningarna i sitt sammanhang och hitta en förklaring till skillnaderna. Detta bidrar till att fördjupa kunskapen om landskap, bebyggelsestruktur och bebyggelsemiljö under bronsåldern. 15:36:20]

2 E6, Klöveröd, Lur 432 och 433, 2007, kartor E6, Klöveröd 2007 Undersökningsplatsen en bit nordväst om Tanumshede. Norr är uppåt. Fornlämningarnas läge i Klöveröd. Norr är uppåt. Kartan är godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr / :36:25]

3 E6, Klöveröd, Lur 432 och 433, 2007, kartor 15:36:25]

4 E6,, Båtemyr, 2007, startsida Boplatsområdet vid Båtemyr Området norr om Tanum är rikt på fornlämningar. Inte minst gäller det boplatser från stenåldern, men få av dem är undersökta. UV startar nu undersökningar av två boplatser från äldre stenåldern, Lur 438:1 och 438:2, i samband med utbyggnaden av E6 på sträckan mellan Tanum och Lugnet. Arkeologerna kring en av eldstäderna. På samma sätt har människorna troligen suttit under stenåldern, och då gick strandkanten sannolikt i nedre kanten av bilden. Utbyggnaden av E6 till motorväg genom Bohuslän ger arkeologerna chans att undersöka några av de talrika stenåldersboplatser som finns i landskapet. Det större boplatsområdet ligger i sluttningen ner mot myrmarkerna vid Båtemyr. Flintmaterialet som tagits fram i samband med provundersökningen visar att boplatsen är från mellersta delen av äldre stenåldern och möjligen också från senare delen av samma period. Den närbelägna myren var till en början innersta delen av en havsvik och snördes senare av från havet så att den blev en liten tjärn. Några av senare års undersökningar i andra delar av Bohuslän har visat att det inte bara finns flintföremål utan också lämningar av hyddor, eldstäder och gropar av olika slag på boplatser från stenåldern. Om sådana bevarats vid Båtemyr ger det större möjlighet att beskriva aktiviteterna på boplatsen än om det bara finns kvarlämnat flintavfall. En av huvuduppgifterna blir därför att ta reda på om det finns lämningar av till exempel bostäder och lägereldar och vad flintredskapen i kombination med dessa kan visa om hur livet tedde sig på boplatserna. Lite högre upp i bergssluttningen ligger det ett annat, mindre boplatsområde som också är preliminärt daterat till mellersta delen av äldre stenåldern. Kanske är de två boplatserna egentligen delar av samma bosättning. 15:36:31]

5 E6,, Båtemyr, 2007, kartor 15:36:43]

6 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok Förberedelser (28/5 1/6 2007) Undersökningarna igång (4/6 8/6 2007) snart färdigundersökt (11/6 15/6 2007) Besök på Lihult... (18/6 22/6 2007)...spetshacka..., (25/6 6/7 2007) Båtemyrarkeologerna besöker den kända Lihultboplatsen vid sjön Lången i Skee socken i norra Bohuslän. Här kan du läsa om vad som händer på undersökningen av boplatsen eller boplatserna från äldre järnålder vid Båtemyr. en uppdateras ungefär en gång i veckan med senaste nytt i text och bilder. 15:36:49]

7 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok v. 22 Förberedelser, loggbok vecka 22 (28/5 1/6 2007) En arkeologisk undersökning kan inte starta utan omfattande förberedelser. Förutom att bestämma hur man skall gå till väga ur arkeologisk synvinkel finns det rader av administrativa och praktiska göromål. Personalen kommer resande. Utrustning och redskap transporteras till platsen för undersökningen. Skogen skall fällas och det övre marktäcket med ris, rötter och mossa måste tas bort. Arbetsvagnarna för måltidsraster lämpas på plats. Vid stranden i Bohuslän. Kanske var det ungefär så här det såg ut när människorna under äldre stenåldern hade dragit upp sina båtar på stranden och satt sig ner för att tillverka pilspetsar och andra redskap av flinta. Skogen har fälls och täcket av ris, mossa och rötter rensas undan. Skrivelser, anbud, beslut och många andra skriftliga dokument krävs innan en undersökning får starta. Vad har hänt på den stora boplatsytan? Boplatsområdet i Båtemyr är mycket vidsträckt hela området är omkring kvadratmeter stort. Vi ska börja med att ta reda på hur man använt ytorna under äldre stenålder. Var finns det mest flinta kvarlämnad? Hur ligger flintan i förhållande till dåtida strandlinjer? Hur varierar sammansättningen på det Hittills verkar det som om folket hållit till längs den dåtida strandlinjen som låg ungefär 50 till 55 meter över dagens havsnivå. I sanden på det som bör ha varit stranden på den här tiden har vi funnit flintavfall. Det är små tunna bitar, bland annat spån, mikrospån och kärnor. Äntligen dags att börja gräva. Foto: Gundela 15:36:53]

8 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok v. 22 efterlämnade flintavfallet? Finns det något område som verkar vara särskilt intensivt använt? Lindman. Panoramabild över boplatsytan med myren som en gång var en havsvik i bakgrunden. Foto: Gundela Lindman. 15:36:53]

9 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok v. 23 Undersökningarna igång, loggbok vecka 23 (4/6 8/6 2007) Undersökningarna har nu kommit igång i Båtemyr och ruta efter ruta undersöks i det stora området. De första fynden har börjat dyka upp. Arkeologerna betraktar den intressanta fyndplatsen. Ett par tunna slipstenar, en trindyxa och ett spån. Redskapen är typiska för jägarstenåldern för ungefär 7000 till 8000 år sedan. Foto: Gundela Lindman. Den havsvik som fanns på platsen under äldre stenålder har senare omvandlats till en tjärn och därefter till en myr. I kanten av myren hittades söndriga bitar av ett lerkärl intill en sten. Kanske är det rester av offer under yngre stenåldern eller bronsåldern. De första keramikbitarna som hittades. 15:36:57]

10 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok v. 24 Övre boplatsområdet snart färdigundersökt, loggbok vecka 24 (11/6 15/6 2007) Undersökningarna av den övre delen av boplatsområdet vid Båtemyr är snart klara. Det har visat sig att fynden och lämningarna där ligger i två separata lager åtskilda av ett mer än halvmetertjockt sandlager. Sanden har troligtvis svämmat in över stranden i samband med någon storm. På båda nivåerna finns välbevarade eldstäder och fynd. Särskilt intressant är att vi har kunnat samla in flintföremål som ligger i sina ursprungliga lägen intill eldstäderna. På platsen har vi funnit eldstäder som ligger orörda i sanden tillsammans med efterlämnade flintbitar. Anders Kraft letar efter de små flintbitarna som nu kommer upp i ljuset efter att ha vilat i jorden i cirka 8000 år. Den övre boplatsen vid Båtemyr ligger högt, ungefär 65 meter över nuvarande havsnivå. Här syns utsikten över det som var hav när stenåldersboplatsen användes. Det tillhör ovanligheterna att man undersöker en så högt belägen boplats i den här delen av Västsverige. Arkeologerna kring en av eldstäderna. På samma sätt har människorna troligen suttit under stenåldern, och då gick strandkanten sannolikt i nedre kanten av bilden. 15:37:01]

11 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok v. 25 Besök på Lihultboplatsen, loggbok vecka 25 (18/6 22/6 2007) I veckan fick Båtemyrsarkeologerna möjlighet att göra en utflykt till den välbekanta Lihultboplatsen, som har gett namn åt en västsvensk stenålderskultur. Av torpet Lihult återstår idag bara stengrunder efter boningshuset och lagården. Lihultboplatsen ligger vid sjön Lången i Skee socken i norra Bohuslän. Det här vet du kanske inte om Lihultkulturen Namnet kommer från ett litet torp, Lihultkasen, i norra Bohuslän. Redan på 1870-talet började man hitta stenyxor i åkrarna som hörde till torpet. Sammanlagt har man funnit 65 stycken där. Det var yxor av en speciell typ som sedan började kallas för Lihultyxor. Dessutom har man hittat trindyxor, slipstenar och andra redskap på samma plats. Platsen ligger otillgängligt vid stranden av en långsträckt sjö. Under äldre stenålder, då havets nivå låg högre, var sjön en smal vik. Åkerytorna intill torpet där den stora mängden yxor hittades är skogsplanterade. Här begrundar David Loeffler och Ewa Ryberg fyndplatsen för de välkända yxfynden. Lihultyxor Vid undersökningarna på Båtemyr har flera Lihultyxor påträffats. Lihultyxorna är grovt tillhuggna med tresidigt tvärsnitt och har ofta slipad egg. De dateras till senare delen av äldre stenålder för cirka 7000 år sedan. En lång vandring genom skog och över berg krävs för att nå fram till boplatsen. 15:37:05]

12 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok v. 25 En grupp hängivna arkeologer har tagit sig fram till den klassiska stenålderslokalen Lihult. Övre raden från vänster: Ewa Ryberg, Johannes Nieminen, Louise Olsson. Nedre raden från vänster: Anders Kraft, David Loeffler, Glenn Johansson. Det finns varken körväg eller stig till Lihult. 15:37:05]

13 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok v. 27 Mikrospånkärnor, spetshacka och offrad kruka, loggbok vecka (25/6 6/7 2007) Undersökningen vid Båtemyr har nu pågått i sex veckor och för arkeologerna framträder en allt tydligare bild av de förhistoriska aktiviteterna vid platsen. De äldsta och flesta fynden är från jägarstenålder, ungefär 8000 till 9000 år gamla, och typiska för det som kallas Sandarnakultur. Vid den tiden stod havet cirka 50 meter högre än idag, och undersökningsplatsen som idag ligger flera kilometer in från kusten var då en strandremsa på nordöstra sidan av en större ö. Längs en drygt 200 meter lång sandstrand mellan bergen och havet har människor vistats till och från troligen under hundratals år. Spetshackan intill en murslev. Foto: D. Loeffler. Från Norge finns exempel som visar hur hackor avsiktligt förstörts och offrats. Spetshackorna är mycket ovanliga fynd och påträffas sällan eller aldrig på boplatserna och troligen har de utgjort viktiga prestigeföremål. De få kända exemplar som finns från Bohuslän har kommit in till museerna efter att de hittats av privatpersoner. Möjligen är den nu funna hackan den enda som faktiskt grävts fram av arkeologer vid en undersökning. Från koniska mikrospånkärnor slog man avlånga, smala och vassa flintbitar, som man kunde använda bland annat till pilspetsar. Just denna typ av mikrospånkärnor, är typiska för Sandarnakulturen. Foto: D. Loeffler. Längs hela den forna stranden hittar vi spridda flintskärvor, mest restprodukter från tillverkning av redskap men också olika sorters redskap. Fynden kan räknas i tusental. Men för oss arkeologer är det extra spännande att vi intill en större koncentration av fynd hittat rester av en hydda. Bara ett tiotal meter från den dåtida stranden har vi funnit ett hyddgolv nedgrävt i sanden. Nedgrävningens kanter har stabiliserats med sten som lagts upp mot gropens sidor och på hyddans golv har Till vänster i bild gör Bengt Westergaard inmätningar vid hyddan. Samtidigt undersöker en grupp andra arkeologer fyndplatsen för hackan. (Klicka på bilden för att se en större version.) Foto: G. Johansson. Vid sidan av fynd och boplatsspår från jägarstenålder har vi gjort andra intressanta fynd som berättar om speciella 15:37:09]

14 E6,, Båtemyr, 2007, loggbok v. 27 en eldstad legat. aktiviteter vid Båtemyr flera tusen år senare. För 4000 år sedan hade havsnivån sjunkit och havet låg en bra bit bort. I stället fanns en öppen våtmark, nu en myr, vid Båtemyr. I kanten av våtmarken har vi funnit keramik, en kruka, som under slutet av stenåldern eller bronsåldern nedsatts som offer vid våtmarken. Krukan hittades när det första schaktet drogs med grävmaskin vid myren, och kanten av myren kommer att undersökas mer under kommande veckor. Finns det fler krukor eller andra fynd? Johannes Nieminen sitter i hyddan och framför honom ser vi en profil som visar ett tvärsnitt genom hyddan. I profilens vänstra del syns sten som legat upp mot nedgrävningens kant. Foto: G. Johansson. Ett mycket ovanligt föremål har vi också hittat vid platsen. Ungefär 15 meter från hyddan och på en för övrigt fyndtom yta fann vi en bergartshacka med genomborrat skafthål. Hackan har medvetet förstörts. Framförallt har man har ansträngt sig att avlägsna dess ursprungligen fint slipade yta. Fynd av liknande hackor visar att de många gånger varit rikt ornerade. Är det denna ornering, dess ristade mönster och symboler man varit angelägen om att ta bort? Ewa Ryberg borstar varsamt fram keramiken i kanten av myren. Foto: G. Johansson. 15:37:09]

15 E6,, Båtemyr, 2007, resultat RAÄ Lur 438:2 den övre boplatsen vid Båtemyr Högt uppe i ett bergsområde strax ovanför Båtemyr låg boplatsen Lur 438:2 från äldre stenålder. Kol 14-dateringarna visar att den var 9000 till år gammal. Såvitt känt är den därmed den äldsta Kol 14- daterade boplatsen i norra Bohuslän överhuvudtaget. Under stenåldern gick havet betydligt högre upp än idag. Av allt att döma låg boplatsen, som idag låg ungefär 65 meter över havet, direkt vid den dåtida strandkanten. Genom en smal öppning i bergskanten har man kunnat paddla rakt in mot en fin sandstrand. Troligen har människorna inte varit bofasta någon längre tid på platsen. Istället har de antagligen gjort korta besök i samband med till exempel fiske, jakt på fågel eller insamling av ägg. En av eldstäderna med stenar som hade spruckit sönder av hettan. Kerstin Svensson i full färd med att hacka fram de talrika flintföremål som låg i sanden. Foto: Gundela Lindman Vi hittade rester av eldstäder och bearbetade flintor som låg i sanden intill. Samma typ av flintföremål återkom gång på gång. Det rör sig om små spetsar och tunna spån och större eller mindre bitar av flintstycken som använts vid redskapstillverkning, bland annat så kallade kärnor. Hela arbetet med att analysera flintorna återstår så därför kan vi inte ge en detaljerad beskrivning ännu. Båtemyr en plats med mängder av lämningar från äldre stenåldern. Eftersom området inte varit plöjt låg lämningarna oskadda direkt i sanden under mossa och ris. Foto: Gundela Lindman RAÄ Lur 268 en delundersökning av en boplats vid Båtemyrsvägen Nere vid Båtemyrsvägen undersökte vi en mindre del av boplatsen RAÄ 268. Den låg lägre än de övriga boplatserna vid Båtemyr, knappt 50 meter över havet. Den var inte heller lika gammal som de andra boplatserna vi undersökte. Lämningarna var ungefär 7500 till 8000 år. Boplatsen har legat vid den inre delen av en liten, rundad vik. Vi fann rester av en eldstad och en ovanlig stenkonstruktion med två rader av små stenar som bildade en rektangel på 3 gånger 0,75 meter. Flera slipstensfragment låg kringkastade i 15:37:26]

16 E6,, Båtemyr, 2007, resultat Det som var särskilt anmärkningsvärt var att vi hittade bevarade eldstäder, endast lätt begravda i sanden. Det har hittills varit mycket ovanligt att man träffat på sådana som varit så gamla i västra Sverige. Inte mindre än tolv eldstäder fanns i området. De syntes tydligt som samlingar av mindre stenar som lagts i rundlar. Analysen av träkol visar att man eldat med kvistar av sälg/vide och av tall. sanden. Kanske har slipstenarna använts för att skärpa eggarna på yxor eller andra redskap. Anders Kraft och Jörgen Streiffert har med gemensamma krafter rensat fram en märklig stenkonstruktion från äldre stenålder. Den består av två parallella rader av stenar som placerats i sanden. Vi kan ännu bara gissa vad den haft för funktion. Strax intill fanns också rester efter en eldstad. Foto: Gundela Lindman 15:37:26]

17 E6,, Båtemyr, 2007, kontakt RAÄ UV Väst tel: e-post: Glenn Johansson (projektledare) Övrig personal Anders Kraft David Loeffler Johannes Nieminen Louise Olsson Ewa Ryberg En grupp hängivna arkeologer. Övre raden från vänster: Ewa Ryberg, Johannes Nieminen, Louise Olsson. Nedre raden från vänster: Anders Kraft, David Loeffler, Glenn Johansson. 15:37:30]