En heldag om spontanister

Transkript

1 En heldag om spontanister och lite annat om ekonomiskt bistånd En rörligare värld har vid handläggning av ekonomiskt bistånd till viss del även blivit en rörigare värd. EU-medborgare, missbrukare, studerande, asylsökande, Tut-are, våldsutsatta hur hantera icke-kommuninnevånare??? Denna sammanställning är gjord i förhoppning om att åtminstone något av det dagen innehåller är relevant för kommande arbetsdagar och att källhänvisningar då kan vara bra att ha. Dessutom har jag tagit med en del formuleringar som jag tror kan komma till användning när man gått vilse i brådskan att få färdigt en skrivning. Copyright Nils Allan Danielsson nilsallan@hotmail.com

2 SPONTANISTER ICKE-KOMMUNINNEVÅNARES RÄTTSSTÄLLNING Den kommun där den enskilde vistas ansvarar för stöd och hjälp. Om sökande är bosatt i en annan kommun är vistelsekommunens ansvar begränsat till akuta situationer. SoL 2 a kap 1, 2 Tredjelandmedborgare (utanför EES) Uppehållstillstånd Inte uppehållstillstånd Asylsökande Andra EES-medborgare Nordiska medborgare Svenska medborgare Bosättningskommun Vistelsekommun Störst anknytning Folkbokföringskommun Placeringskommun Åsså dä vanlige att de som gör så gôtt de kan ska ha så de klarer sig om det inte går å löse på nô ane sätt (SoL 4 kap 1 ). Innan bistånd beviljas måste förutsättningarna utredas och den enskilde medverka till att utredningen går att genomföra. 2

3 TREDJELANDMEDBORGARE De som har uppehållstillstånd Målen för invandrarpolitiken och flyktingmottagandet Flyktingar som bosätter sig i Sverige är invandrare. Målen för den svenska invandrarpolitiken, som sammanfattas i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan, innebär att invandrare i förhållande till övriga invånare i Sverige skall ha likvärdiga förutsättningar att bo, leva och verka här. Undantagen är de fundamentala rättigheter och skyldigheter som knyts till medborgarskapet. Grunden för att nå målen för invandrarpolitiken och flyktingmottagandet är de insatser som faller inom välfärdspolitikens ram. Regeringens proposition 1989/90:105 om samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna, m. m. De som av Migrationsverket har beviljats uppehållstillstånd har alltså samma rätt som svenskar att få bistånd om de uppfyller villkoren i socialtjänstlagen. Hade TUT men var inte bosatt, RÅ 1995 ref 70 Regeringsrätten gör följande bedömning. A.G. har under en tid av omkring fyra år före ansökningen om bistånd vistats i Sverige under endast cirka sju och en halv månader. I övrigt har han befunnit sig i Iran där han haft fast anställning och bostad. Hans vistelser i Sverige synes mera ha haft karaktären av besök och det framstår inte som sannolikt att han avsett att bosätta sig här. Med hänsyn till vad som sålunda framkommit kan A.G. vid tillfället för den i målet aktuella ansökningen inte anses ha varit bosatt i Torsby kommun i den mening att han haft sitt egentliga bo och hemvist där. Han har därför inte varit berättigad till bistånd annat än om en akut nödsituation förelegat. Handlingarna i målet ger inte stöd för att en sådan situation varit för handen. Det förhållandet att han hade ett tidsbegränsat uppehållstillstånd medför i detta läge ingen annan bedömning. Regeringsrätten finner mot bakgrund av det anförda att A.G. inte är berättigad till bistånd enligt 6 socialtjänstlagen till uppehälle I avvaktan på beslut asyl Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Allmänna bestämmelser 1 I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till utlänningar som 1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser (asylsökande), 2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet, eller 3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas. Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453) för förmåner av motsvarande karaktär. Rätt till bistånd föreligger inte heller för bostadskostnader. Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en förläggning omfattas inte 3

4 av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd. En utlänning som vistas här med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 b utlänningslagen omfattas inte av denna lag. Detsamma gäller en utlänning för vilken en ansökan om ett sådant tillstånd är under prövning. I 2 och 3 finns särskilda bestämmelser om mottagande av barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare (ensamkommandebarn). Bestämmelserna är tillämpliga endast så länge barnet är att anse som ensamkommande. 2 Migrationsverket skall ha huvudansvaret för mottagandet av utlänningar som avses i 1 första stycket 1 och 2 och för detta ändamål driva förläggningar. Migrationsverket får uppdra åt andra att driva förläggningar. En kommun får anordna boenden för ensamkommande barn som omfattas av 1 första stycket 1 och 2. Vad som sägs om förläggningar i 14 och 15 skall gälla även sådana boenden. 3 Utlänningar som avses i 1 första stycket 1 och 2 ska av Migrationsverket erbjudas plats på en förläggning. Vad som sägs i första stycket gäller inte ensamkommande barn som avses i 1 första stycket 1 och 2. För dessa barn ska Migrationsverket i stället anvisa en kommun som ska ordna boendet. Migrationsverket ska anvisa en kommun som har träffat överenskommelse med verket om mottagande av ensamkommande barn, om det inte finns särskilda skäl att anvisa någon annan kommun. När Migrationsverket anvisat en kommun ska barnet anses vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). En utlänning som avses i 1 första stycket 1 och 2 och som inte önskar utnyttja en erbjuden plats på en förläggning ska ändå registreras vid en sådan. Alla ensamkommande barn som avses i 1 första stycket 1 och 2 ska registreras vid en förläggning. Migrationsverket svarar sedan för att bistånd lämnas enligt denna lag. För utlänningar som avses i 1 första stycket 3 ska biståndet lämnas av socialnämnden i den kommun där utlänningen vistas. 3 a En kommun skall lämna bistånd enligt denna lag till utlänningar som avses i 1 första stycket 2 om de vistas i kommunen och om biståndet behövs tills dess att Migrationsverket tar över ansvaret för att bistånd lämnas. Statlig ersättning 23 En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt till ersättning från staten för biståndet. I avvaktan på beslut om uppehållstillstånd, ej asyl Grundregeln är att uppehållstillstånd ska sökas ifrån hemlandet, men i vissa fall kan sökanden få vara kvar i avvaktan på beslut. För att få reda på vad som gäller i det enskilda fallet bör Migrationsverket kontaktas och vi få reda på den enskildes rätt att vara i landet, hur lång tid det kan ta innan beslut fattas, om Migrationsverket beviljar något bistånd (exv hjälp med hemresa) och om tjänstemannen har någon möjlighet att säga om det finns liknande fall och om dessa beviljats uppehållstillstånd. Om sökanden inte ger oss tillåtelse att kontakta Migrationsverket å uppgifterna inte går att få fram på annat sätt, finns risk att det är omöjligt att få fram uppgifter och bistånd kan inte beviljas annat än i akut nödläge (som kan vara hjälp med hemresa). Om det vid kontakt med Migrationsverket visar sig att sökanden inte har rätt att vara i landet skulle det vara konstigt om socialtjänsten beviljade bistånd till uppehälle, dvs att en myndighet skulle säga att Du får inte vara kvar i landet, vi hjälper dig med hemtransport och en annan myndighet skulle bevilja pengar för att personen skulle kunna stanna. I sådana 4

5 fall avslås ansökan med motivering att personen saknar rätt att vara i landet och ska vända sig till Migrationsverket för att få hjälp i akut nödsituaton. Innan ett sådant beslut måste det utredas om sökanden har en verklig möjlighet till hjälp av Migrationsverket. Det kan hända att sökanden inte kan få hjälp omgående och då kan bistånd beviljas. Om den sökande får vara kvar i landet i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd men inte har rätt till bistånd från Migrationsverket, ska vi bedöma om den enskilde uppfyller SoL:s krav för bistånd. Grundregeln är att sökanden väntar i sitt hemland på besked om uppehållstillstånd, men som jag ser det finns det inget som hindrar att socialtjänsten i avvaktan på beslut beviljar försörjningsstöd. Men jag tror inte heller att det finns någon generell rätt för de som väntar på beslut om uppehållstillstånd att de ska beviljas försörjningsstöd tills beslutet är taget, utan att det är möjligt att bevilja hemresebiljett (eller om det finns ambassad som tar på sig denna kostnad). Sammanfattningsvis: Viktigt med den enskildes samtycke att vi får kontakta Migrationsverket, så vi kan utreda vad som gäller i det enskilda fallet. 5

6 EU-MEDBORGARE (+norskar, islänningar & lichtensteinare) En av grundtankarna med Europeiska unionen är att underlätta den fria rörligheten för unionsmedborgare. Hur bidrar vi på bästa sätt till detta? (Fri-)rörlighetsdirektivet 2004/38/EG Artikel 24 Likabehandling 1. Om inte annat följer av sådana specifika bestämmelser som uttryckligen anges i fördraget och sekundärlagstiftningen skall alla unionsmedborgare som enligt detta direktiv uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten åtnjuta samma behandling som den medlemsstatens egna medborgare inom de områden som omfattas av fördraget. Även familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men som har uppehållsrätt eller permanent uppehållsrätt, skall åtnjuta denna rättighet. Först kolla om den sökande har uppehållsrätt (UtlL å UtlF) å sen om den uppfyller villkoren enligt SoL. 6

7 Utlänningslag (2005:716) 3 a kap. Uppehållsrätt för EES-medborgare m.fl. Allmänna bestämmelser 1 Med uppehållsrätt avses en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd i enlighet med vad som sägs i detta kapitel. Lag (2006:219). 2 Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EES-medborgare och som är - make eller sambo till EES-medborgaren, - släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, eller - släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning. Lag (2006:219). Uppehållsrätt 3 En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon 1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige, 2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning, 3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller 4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. Lag (2006:219). 4 En familjemedlem till en sådan EES-medborgare som anges i och 4 har uppehållsrätt. När det gäller familjemedlemmar till en sådan EES-medborgare som har uppehållsrätt enligt 3 3 skall dock endast EES-medborgarens make eller sambo samt deras barn under 21 år om de är beroende av någon av dem för sin försörjning, ha uppehållsrätt. Lag (2006:219). 5 Uppehållsrätten finns så länge villkoren är uppfyllda. Lag (2006:219). Permanent uppehållsrätt 6 En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år har permanent uppehållsrätt. Lag (2006:219). 7 En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år med den person från vilken han eller hon härleder sin uppehållsrätt, har permanent uppehållsrätt. Lag (2006:219). 8 Det som sägs i 6 och 7 påverkas inte av tillfälliga vistelser utanför Sverige som inte överstiger sammanlagt sex månader per år eller av en längre vistelse utanför Sverige på grund av obligatorisk militärtjänstgöring. Detsamma gäller vid vistelse utanför Sverige under högst tolv på varandra följande månader på grund av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete i ett annat land eller särskilda skäl. Lag (2006:219). 9 Den permanenta uppehållsrätten gäller utan villkor och kan endast upphöra om utlänningen har vistats utanför Sverige i mer än två på varandra följande år. Lag (2006:219). Registreringsskyldighet m.m. 10 En EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid än tre månader skall registrera sig hos Migrationsverket. En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har uppehållsrätt skall ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det att han eller hon kom till Sverige. 7

8 Det som sägs i första och andra styckena gäller inte för medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge. Det gäller inte heller för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd. Det som sägs i första stycket skall inte heller gälla EES-medborgare som är arbetssökande. Lag (2006:219). 11 Om det kan antas att en EES-medborgare eller hans eller hennes familjemedlem är skyldig att registrera sig eller att ansöka om uppehållskort enligt 10, får Migrationsverket förelägga honom eller henne att fullgöra denna skyldighet. Migrationsverket får även förelägga EES-medborgaren eller familjemedlemmen att lämna in sådana uppgifter som är nödvändiga för att registrering och utfärdande av uppehållskort skall kunna ske. Lag (2006:219). 12 Ett föreläggande enligt 11 får förenas med vite. Fråga om utdömande av vite prövas av migrationsdomstol på ansökan av Migrationsverket. Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. Lag (2006:448). Bemyndiganden 13 Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de krav som uppställs i 3-6. Lag (2006:219). 14 Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas vid registrering och ansökan om uppehållskort. Lag (2006:219). De bestämmelser i rörlighetsdirektivet som behandlar villkoren för att erhålla uppehållsrätte är relativt invecklade. Detsamma gäller de nuvarande bestämmelserna om uppehållstillstånd för EESmedborgare, vilka i huvudsak har reglerats i utlänningsförordningen. För att lagtexten inte skall tyngas med alltför mycket detaljbestämmelser bör regeringen i relativt stor utsträckning ges möjlighet att meddela närmare föreskrifter även i fråga om uppehållsrätt. Prop 2005/06:77. Genomförande av EG-direktiven om unionsmedborgares rörlighet inom EU och varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, sidan 58 8

9 Utlänningsförordning (2006:97) 3 a kap. Uppehållsrätt Att behålla uppehållsrätt i vissa fall 1 En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare eller egen företagare enligt 3 a kap. 3 1 utlänningslagen (2005:716), anses som arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin uppehållsrätt även om han eller hon drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall. En sådan EES-medborgare som avses i första stycket, anses som arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin uppehållsrätt om han eller hon inleder en yrkesutbildning. Om personen inte är ofrivilligt arbetslös ska detta gälla endast om yrkesutbildningen har samband med den tidigare sysselsättningen. En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare enligt 3 a kap. 3 1 utlänningslagen, anses som arbetstagare och behåller sin uppehållsrätt om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. En sådan EES-medborgare som avses i tredje stycket, anses som arbetstagare och behåller sin uppehållsrätt i sex månader om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter att ha fullgjort en anställning som varit tidsbegränsad på mindre än ett år och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Detsamma gäller en sådan EES-medborgare som avses i tredje stycket som har blivit ofrivilligt arbetslös under de första tolv månaderna av en anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Förordning (2011:408). 2 En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 utlänningslagen (2005:716) och som inte är EESmedborgare behåller sin uppehållsrätt, om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider, under förutsättning att familjemedlemmen då har vistats i Sverige som familjemedlem under minst ett år, samt 1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige, 2. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller 3. är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en person som uppfyller villkoren i 1 eller 2. En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 utlänningslagen och som är EES-medborgare måste uppfylla något av de villkor som anges i 3 a kap. 3 utlänningslagen eller omfattas av 3 a kap. 4 utlänningslagen för att ha uppehållsrätt, om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider eller reser ut ur Sverige. Förordning (2011:408). 3 En EES-medborgares barn som är inskrivet vid en erkänd utbildningsanstalt för att bedriva studier, och som härlett sin uppehållsrätt från föräldern, behåller sin uppehållsrätt även om föräldern avlider eller reser ut ur Sverige. Detsamma gäller den person som har vårdnaden om barnet. Uppehållsrätten kvarstår till dess att den studerande har avslutat studierna. Förordning (2011:408). 4 En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 utlänningslagen (2005:716) men som inte är EESmedborgare behåller sin uppehållsrätt, om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskapet, upplösning av det registrerade partnerskapet eller upphörande av samboförhållandet, under förutsättning att han eller hon uppfyller vad som föreskrivs i 2 första stycket 1, 2 eller 3, samt - äktenskapet, samboförhållandet eller det registrerade partnerskapet har varat i minst tre år, varav minst ett år i Sverige, när förfarandet för äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskapet eller upplösning av samboförhållandet eller det registrerade partnerskapet inleds, - vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på familjemedlemmen, - det är befogat med hänsyn till särskilt svåra omständigheter i förhållandet, eller - familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna eller genom domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett underårigt barn och denna umgängesrätt måste utövas i Sverige. En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 utlänningslagen och som är EES-medborgare måste uppfylla något av de villkor som anges i 3 a kap. 3 utlänningslagen eller omfattas av 3 a kap. 4 utlänningslagen för att ha uppehållsrätt, om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt upphör genom sådan händelse som anges i första stycket. Förordning (2011:408). 9

10 Att få permanent uppehållsrätt i vissa fall 5 En EES-medborgare som är arbetstagare eller egen företagare och som upphör att arbeta i Sverige har permanent uppehållsrätt, även om han eller hon inte har vistats här under en fortlöpande period av fem år, om han eller hon, 1. när han eller hon upphör att arbeta har arbetat i Sverige under de tolv föregående månaderna och fortlöpande har vistats i Sverige i minst tre år, samt fyllt 60 år eller, såvitt gäller arbetstagare, fått pension i förtid i samband med att arbetet upphör, 2. slutar sitt arbete på grund av en permanent arbetsoförmåga och fortlöpande har vistats i Sverige i mer än två år, 3. slutar sitt arbete på grund av en arbetsskada som berättigar till en förmån som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller 4. efter minst tre års fortlöpande verksamhet och vistelse i Sverige, fortsätter att arbeta i en annan EES-stat och behåller sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänder minst en gång i veckan. Om en sådan situation som avses i första stycket 1 eller 2 inträffar efter minst tre års fortlöpande yrkesverksamhet och vistelse i Sverige ska yrkesverksamma perioder i den andra staten räknas som om de tillbringats i Sverige. Perioder av ofrivillig arbetslöshet som registrerats av Arbetsförmedlingen eller perioder av ofrivilliga avbrott i arbetet eller frånvaro från eller upphörande av yrkesverksamheten som beror på sjukdom eller olycksfall, ska anses som yrkesverksamma perioder. Villkoren som avser vistelsens och verksamhetens längd i första stycket 1 och villkoret som avser vistelsens längd i första stycket 2 ska inte tillämpas om arbetstagarens eller den egna företagarens make, sambo eller registrerade partner är svensk medborgare. Förordning (2011:408). 6 Om en EES-medborgare har permanent uppehållsrätt enligt 5, skall även hans eller hennes familjemedlem enligt 3 a kap. 2 utlänningslagen (2005:716) ha permanent uppehållsrätt. Om EES-medborgaren avlider medan han eller hon fortfarande är verksam som arbetstagare eller egen företagare men innan han eller hon har permanent uppehållsrätt skall familjemedlemmen som har vistats tillsammans med arbetstagaren eller den egna företagaren ha permanent uppehållsrätt, om 1. arbetstagaren eller den egna företagaren vid sin död har vistats i Sverige i mer än två på varandra följande år, eller 2. hans eller hennes död var följden av en arbetsskada. Förordning (2006:262). Bevis om uppehållsrätt m.m tror jag inte är så vanligt att vi kommer i kontakt med. EG-rätten och socialtjänsten en vägledning. Boken finns på socialstyrelsens hemsida och innehåller bland annat en kort presentation av EG-rätten och ett antal exempel hur EG-rätten ska tolkas i olika situationer 10

11 Hur utreda verklig möjlighet att få en anställning? Personliga egenskaper i förhållande till den lokala arbetsmarknadens efterfrågan och tillgångar på arbetskraft. Språk Specialkunskaper Kontakter Hur väl genomtänkt/planerat? Har haft arbete i Sverige? Af:s bedömning, har de någon möjlighet att komma med en kvalificerad gissning hur lång tid det kan antas ta innan sökanden har en anställning? Finns tänkbara jobb? Finns personer med liknande kvalifikationer å hur länge har de stått till arbetsmarknadens förfogande? Tidsperspektiv för arbetssökande EES-medborgare? Sex månader enligt Antonissendomen (EG-domstolen, mål C-292/89) från åttitalet eller jämföra med a-kassans tre månader gällande 2011? Kan det antas att de arbetssökande som regel lämnar landet om de inte får något arbete? (Regeringens proposition 2005/06:77 sidan 110). Oavsett detta är det viktigt att vi talar om för en arbetssökande EES-medborgare som beviljas bistånd att det är för en månad i taget och så länge som vi bedömer att det finns en verklig chans att den får en anställning. Ur Antonissendomen: kan en tidsfrist på sex månader --- inte anses otillräcklig för att ge de berörda personerna möjlighet att, i värdlandet, informera sig om de erbjudanden om anställning som motsvarar deras yrkesmässiga kvalifikationer och att, i förekommande fall, vidta nödvändiga åtgärder för att bli anställd och en sådan tidsfrist inskränker således inte den ändamålsenliga verkan av principen om fri rörlighet. 11

12 Kammarrättsdomar om uppehållsrätt 1. Ett arbetslöst par, väntar barn, ej uppehållsrätt, endast akuthjälp. KR Stockholm 13 dec 2011, mål nr Bulgarisk kvinna som gett blivit av med sina pengar. Inte uppehållsrätt. KR Jönköping 7 dec 2011, mål nr , Kan jämföras med Migrationsöverdomstolens dom 16 juni 2011, mål nr UM , om försörjning genom äldreförsörjningsstöd är att ligga det sociala biståndssystemet till last. 3. Uppehållsrätt som person med egen försörjning, pension kr i mån. Inte uppehållsrätt. KR Göteborg 24 okt 2011, mål nr Tyskt par med 14-årig dotter, sökt jobb i 14 månader. Inte uppehållsrätt. KR Sundsvall 26 sept 2011, mål nr Tysk medborgare bott tre år i Sverige, anmäld på af en månad innan sökte bistånd. FR tyckte uppehållsrätt, men inte KR. KR Jönköping 9 juni 2011, mål nr Litauisk kvinna med två små barn, separerade för drygt ett år sedan, arbetslös. Inte uppehållsrätt. KR Göteborg 18 nov 2010, mål nr Spelar försörjningsmöjligheterna i hemlandet någon roll för bedömning av rätten till bistånd? Det tyckte inte KR. HFD beviljade inte prövningstillstånd. Principiellt inte viktigt???? KR Göteborg 9 nov 2010, mål nr Bott gratis på campingplats mot att ha städat toaletter och gårdsplan, varit i Sverige i två år. Arbetet inte varit i sådan omfattning att de hade uppehållsrätt. KR Göteborg 11 juni 2010, mål nr Lettisk kvinna, nigeriansk man, gemensam baby, arbetssökande hon läser SFI, han deltidsjobb, varit sex månader i Sverige. Inte uppehållsrätt. KR Jönköping 29 mars 2010, mål nr Polska medborgare, läser SFI, varit i Sverige i tre månader. Inte uppehållsrätt. KR Göteborg 15 mars 2010, mål nr Familjemedlem som är beroende av dottern för att klara sig, rätt till bistånd. KR Jönköping 27 okt 2009, mål nr årig skeppsbyggare som bott i kommunen i åtta månader. Länsrätten gjort en egen 12

13 tolkning av hur åtta månaders resultatlöst arbetssökande innebär för uppehållsrätten, KR håller med!?! KR Göteborg 23 sept 2009, mål nr Tysk kvinna som efter sex månaders arbetssökande får börja på arbetspraktik som ska pågå i sex månader. Uppehållsrätt. KR Göteborg 15 sept 2009, mål nr Familjemedlem som är tredjelandsmedborgare. Inte kräva egen försörjning. KR Stockholm 2 juli 2008, mål nr Polsk arbetssökande, klarat sig i två månader, seriöst arbetssökande, läste SFI, Verklig möjlighet att få ett arbete. Uppehållsrätt. KR Jönköping 27 sept 2007, mål nr

14 Sekretess INFORMATION OM TYSTNADSPLIKT/SEKRETESS MÅSTE HA MED RESERVATIONER Vi ska på begäran från polisen eller Migrationsverket lämna ut uppgifter om det är fråga om avvisning. Däremot får vi i princip inte på eget initiativ lämna ut uppgifter utan den sökandes godkännande. Kontakter med Migrationsverket som initieras av oss måste i de fall det gäller någon bestämd person, ha ett sekretessmedgivande som grund. UPPGIFTSSSKYLDIGHET I VISSA FALL Utlänningslagen kap 17 1 Socialnämnden skall lämna ut uppgifter angående en utlännings personliga förhållanden, om en polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende om tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt. ANMÄLNINGSSSKYLDIGHET I VISSA FALL, TROLIGTVIS INTE EES-MEDBORGARE I vissa fall har vi anmälningsplikt till polisen vad gäller utländska medborgare, se JO:s ämbetsberättelse 1993/94 sidan 308. Lite oklart hur detta ska tolkas vad gäller EES-medborgare som vi tror saknar uppehållsrätt. Utlänningsförordningen kap 7 1 En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet skall lämnas till polismyndigheten i det polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. En sådan underrättelse behövs dock inte beträffande den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd. Underrättelse enligt första stycket lämnas av 1. Skatteverket, 2. arbetsförmedlingskontor 3. socialnämnd, när nämnden första gången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänst som angår utlänningen, 4. styrelsen för utbildningen,. Den som lämnar underrättelse bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd. Polismyndigheten skall med anledning av en underrättelse se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till. + alla vanliga sekretessbrytande bestämmelser 14

15 Några domar som stöder att det kan krävas att sökanden planerat flytt för att bistånd ska beviljas Kan det anses som ett rimligt krav på en svensk medborgare att den planerar inför flytt mellan två kommuner i Sverige? Hur lång tid bör man ha ordna sin försörjning för att anses ha gjort en skälig planering? Kammarrätten i Sundsvall 21 september 2010, mål nr Makar hade inte rätt till bistånd efter att ha flyttat från Göteborg till Haparanda En förutsättning för rätt till bistånd är emellertid att deras möjlighet att försörja sig själva inte påverkas negativt av en sådan flyttning. Eftersom makarna vid tidpunkten för sin flyttning till Haparanda var arbetslösa och såvitt framgår inte heller var föremål för någon form av arbetsbefrämjande åtgärder har flyttningen i och för sig inte haft några andra konsekvenser i aktuellt hänseende än att makarna gått miste om det försörjningsstöd som de uppburit från Göteborgs kommun. Kammarrätten anser att det inte råder någon tvekan om att det är fler arbetstillfällen i Göteborg och att man kan söka arbeten utanför den kommun man bor. Det fanns inga starka sociala skäl för flytten. Kammarrätten ansåg att makarna genom att flytta från Göteborg till Haparanda försvårat sina möjligheter att erhålla arbete och därmed möjlighet att försörja sig själva och inte kunde anses ha tagit sitt ansvar för sin ekonomiska situation på sätt som krävs för rätt till bistånd. Så trots att utflyttningskommunen beviljat flyttkostnad och första månadens hyra i Haparanda (vilket torde betyda att de ansåg flytten nödvändig för att sökanden skulle ha en skälig levnadsnivå?), ansåg kammarrätten att de inte skulle beviljas bistånd när de flyttat. Länsrätten, som avslagit makarnas överklagan, pekade även på att makarna inte varit tillräckligt aktivt arbetssökande. Kammarrätten i Göteborg 14 april 2011, mål nr , Hisings Backa Fel att ställa krav på tre månaders försörjning efter flytt Den enskilde har enligt rättspraxis en skyldighet att planera sin ekonomi i sådana situationer där det finns anledning att räkna med att han eller hon kan komma att sakna medel för sin försörjning (se t.ex. RÅ 1997 ref. 2). Denna skyldighet gör sig inte minst gällande när man avser att flytta till ett annat land. Frågan är dock för hur lång tid bistånd kan nekas med hänvisning till skyldigheten att planera sin ekonomi. Enligt kammarrättens mening saknas det stöd i lagstiftning och rättspraxis för att med denna motivering vägra en person bistånd i tre månader efter en flytt jfr Socialstyrelsens yttrande i Kammarrätten i Sundsvalls mål nr , dom den 16 april 2010). Stadsdelsnämnden har därför inte haft fog för att avslå NN och hans frus ansökan om bistånd med hänvisning till deras skyldighet att planera sin ekonomi. Om paret i övrigt är berättigat till bistånd och i så fall med vilket belopp har inte prövats av nämnden. Kammarrätten i Jönköping 20 april 2011, mål nr , Linköping Skäligt med krav på två månaders egen försörjning efter flytt Såsom make till den irakiska medborgaren NNs - som är bosatt i Sverige sedan maj har NNo beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Han vistas således lagligt i landet och i 15

16 Linköpings kommun. NNs och NNo, som båda är i 20-årsåldem, har var för sig varit självförsörjande innan NNo flyttade till Sverige. Det bör ha stått klart för dem att de i vart fall under en inledande period skulle sakna tillräckliga medel för sin försörjning efter det att NNo flyttat till Sverige. Det har inte framkommit att flytten var akut, även om det får förutsättas att makarna på sikt vill leva och bo tillsammans för att vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå. Enligt kammarrättens mening är det i ett fall som detta dock rimligt att kräva att makarna planerar och tar ansvar för sin gemensamma försörjning i Sverige, i vart fall under en inledande period. Den av socialnämnden tillämpade tiden om ca två månader framstår som skälig. NNs och NNo kan inte anses ha gjort vad som rimligen kan krävas av dem. Det har inte heller framkommit att de varit i någon nödsituation. RÅ 1995 ref 88 Inte ok att flytta från SFI-undervisning, nödvändigt med svenskkunskaper för att få jobb Det måste normalt sett antagas vara en förutsättning att få arbete i Sverige att den arbetssökande i erforderlig grad behärskar detta språk. Genom att avflytta från Lomma utan att försäkra sig om att svenskundervisning av motsvarande kvalitet kunde omedelbart erhållas på den nya orten och utan att annat giltigt skäl har kunnat åberopas - som t.ex. en möjlighet att kunna erhålla varaktig försörjning ändå - får familjen K. anses ha undandragit sig de arbetsbefrämjande åtgärder som samhället anvisat. Även andra skäl för en avflyttning från Lomma måste emellertid kunna godtagas. Några sådana godtagbara skäl har emellertid inte ens åberopats i målet. ( För att förtydliga den enskildes ansvar i detta hänseende föreslår regeringen en mindre språklig justering av nuvarande 6 SoL som innebär att bistånd kan erhållas först om han eller hon inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sät.t Därigenom framstår den enskildes eget ansvar tydligare i biståndsparagrafen, vilket mer motsvarar den egentliga praxis som gäller för arbetslösa bidragstagare, Prop 1996/97:124, sidan 75, talar väl inte för att kraven på den enskildes planering inför flytt har blivit mindre sedan 1995.) Kammarrätten i Göteborg, 29 nov 2011, mål nr Skäligt med två månaders planering/självförsörjning Det bör enligt kammarrättens mening ha stått klart för NN att de i vart fall under en inledande period skulle sakna tillräckliga medel för sin försörjning efter det att mannen flyttat till Sverige och de blivit sammanboende. Det har inte framkommit att flytten på något sätt varit akut. I förevarande fall anser kammarrätten att det är rimligt att kräva att paret planerar och tar ansvar för sin gemensamma försörjning i Sverige under i vart fall en inledande period. Enligt uppgift fick mannen (som var självförsörjande i hemlandet) sitt uppehållstillstånd i Sverige i mars 2011 och den aktuella ansökan om bistånd avser maj Den aktuella tiden, från slutet av mars till och med maj, får anses utgöra en rimlig tid att kräva att paret planerar och klarar sin egen försörjning. NN kan inte anses ha gjort vad som 16

17 rimligen kan krävas av dem för att bidra till sin försörjning och nämnden får därmed anses ha haft fog för sitt beslut. Överklagandet bör därför bifallas. Kammarrätten i Göteborg, 28 december 2009, mål nr , Kortedala, Göteborg Ställt sig i kö för SFI, inte tillräckligt för att vara berättigad bistånd Av utredningen i målet framkommer att NN flyttat till Sverige utan möjlighet att kunna försörja sig här på egen hand eller genom NN försorg. Makarna har således inte gjort någon planering för hur de ska klara sig ekonomiskt här i riket. I en sådan situation kan stadsdelsnämnden inte åläggas skyldighet att ge bistånd till deras levnadsomkostnader. Den omständigheten att NN i anslutning till att hon kom till Sverige ställt sig i kö till SFI-studier kan inte leda till en annan bedömning. Kammarrätten i Göteborg 28 september 2009, mål nr , Landskrona. Inte tillräckliga skäl för flytt och inte tillräcklig planering Annat har inte kommit fram än att NN inför sin flytt till Sverige i februari 2008 varit medveten om att han skulle sakna inkomster men att han ändå inte vidtagit några åtgärder for att försöka bidra till sin försörjning. Under sådana omständigheter, och då det inte kommit fram att hans behov av att flytta hit varit akut, kan han inte anses ha gjort vad som kan krävas for att ha rätt till bistånd för uppehälle för mars 2008 Jämför bl.a. dom från denna kammarrätt den 28 oktober 2008 i mål nr och den 8 juli 2008 i mål nr ). På grund av samma skäl har han inte heller rätt till bistånd till hyra får april Vuxennämnden har för juli 2008 beviljat gemensamt ekonomiskt bistånd till makarna NN. I fråga om deras rätt till bistånd till hyreskostnad för eget boende för juli 2008 gör kammarrätten samma bedömning som länsrätten. (Räknas med som godkänd kostnad) Kammarrätten i Jönköping, 13 maj 2009, mål nr , Falköping Särskilt angeläget med ekonomisk planering vid bosättning i annat land En grundläggande förutsättning för rätt till bistånd enligt SoL är att den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt. Enskilda har i första hand ett eget ansvar för sin situation och därmed en skyldighet att planera för sin ekonomi. Kravet på ekonomisk planering torde vara särskilt angeläget när en enskild ska bosätta sig i ett annat land. Även om kammarrätten kan ha förståelse för att äkta makar önskar sammanleva har det inte framkommit omständigheter som föranleder att NN varit nödsakad att flytta till Sverige vid den tidpunkt som skedde. NN har genom flytten avstått från inkomst (arbetat fyra år som lärare) som bidrog till hennes försörjning och hon har därför vid ankomsten till Sverige saknat inkomster. Hon har inte heller i anslutning till sin ankomst till Sverige anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen eller i övrigt vidtagit lämpliga åtgärder. NN har tidigare haft ett kostnadsfritt boende och endast under en kort och tidsbegränsad period varit självförsörjande genom studiestöd. Mot bakgrund av det ovan anförda finner kammarrätten att NN och NN inte har gjort tillräckligt eller haft en tillräcklig planering för att på egen hand kunna trygga sin försörjning och kostnaderna för ett 17

18 eget boende. På grund härav är NN och NN inte berättigade till bistånd avseende boendekostnad för januari Kammarrätten i Göteborg 23 april 2009, mål nr , Malmö Dotters behov av vård inte tillräckliga skäl för flytt och att säga upp anställning Mot bakgrund av vad som framkommit i målet gör kammarrätten bedömningen att makarna NN utifrån de förutsättningar som förelåg vid aktuellt tillfälle borde ha kunnat planera sin ekonomi bättre innan de reste till Sverige. NN hade en tillsvidareanställning i Makedonien och genom att först begära tjänstledigt för att därefter säga upp sig från den, har familjen avstått från en inkomst som bidrog till deras försörjning. Det är inte heller styrkt att den medicinska utredningen av dottern NN inte hade kunnat utföras i Makedonien, utan endast i Sverige. Under sådana omständigheter föreligger inte förutsättningar att bevilja ekonomiskt bistånd. Kammarrätten i Göteborg, 28 oktober 2008, mål nr , Partille. Mamma med barn flyttat hem från USA utan tillräcklig planering, sjuk men inte sjukskriven inte anmäld på af Då NN, som alltjämt var gift, inte varit nödsakad att flytta till Sverige omedelbart borde hon i god tid ha planerat för sina försörjningsmöjligheter i Sverige och vidtagit erforderliga åtgärder för sin bosättning här, allra helst eftersom det varit ett länge eftersökt mål att kunna återvända till Sverige. NN har vid ankomsten till Sverige saknat inkomster, utöver visst underhållsbidrag får barnen. Hon har inte anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och inte heller varit sjukskriven. Kammarrätten finner att hon inte har gjort tillräckligt får att på egen hand får söka trygga sin försörjning inför flyttningen till Sverige. Kammarrätten i Stockholm 3 oktober 2008, mål nr , Upplands Väsby Brist på planering inför flytt till Sverige skäl för avslag Av nämndens utredning framgår att NN korn till Sverige den 6 december 2007 och har enligt egen utsago inte haft någon planering får flytten till Sverige. Han kan därför inte anses ha bidragit till sin egen försörjning. Nämnden har således haft fog för sitt beslut. Vad NN anfört i sitt överklagande föranleder inte någon annan bedömning. (Bistånd för december) Kammarrätten i Jönköping 14 juni 2010, mål nr , Norrköping Fel ställa krav på att hustrun skulle ha sin försörjning ordnad innan hon kom till Sverige Såsom maka till den svenske medborgaren HNN - som numera är bosatt i Sverige - har ZNN beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Hon vistas således lagligen i landet och i Norrköpings kommun sedan november månad Kammarrätten kan konstatera att det inte ens med nu gällande bestämmelser om försörjningskrav i utlänningslagstiftningen krävs att HNN ska kunna försörja sig själv eller att ZNN i förväg har sin försörjning ordnad här i landet för att 18

19 ZNN skulle kunna beviljas uppehållstillstånd. Såvitt framgår har ZNN såsom nyanländ till Sverige vidtagit rimliga åtgärder för att kunna försörja sig genom att anmäla sig till sfi. Att vägra försörjningsstöd på den grunden att ZNN haft sin försörjning ordnad i Serbien och att hon skulle ha ordnat sin försörjning i Sverige innan hon flyttade hit får enligt kammarrättens mening orimliga konsekvenser. Makarna, som får förutsättas vilja leva och bo tillsammans för att vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå, skulle med ett sådant krav i realiteten få mycket svårt att någonsin kunna leva tillsammans i Sverige. HNN synes f.n. ha hälsoproblem som påverkar hans arbetsförmåga och därmed hans möjlighet till egen försörjning. ZNN, som saknar svenskkunskaper, torde ha mycket små möjligheter att från Serbien ordna arbete i Sverige. Sammanfattningsvis finner därför kammarrätten att den omständigheten att ZNN flyttat till sin make i Sverige, utan att i förväg ha ordnat sin försörjning, inte utgör grund för att vägra makarna TNN ekonomiskt bistånd för nu aktuell period. Inte heller något annat hinder mot att bevilja bistånd har framkommit. 19

20 NORDISKA MEDBORGARE Lag (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster 1 Den konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om socialt bistånd och sociala tjänster som har undertecknats den 14 juni 1994 skall gälla som lag här i landet. Konventionens innehåll framgår av bilaga till denna lag. Bilaga Nordisk Konvention om Socialt Bistånd och Sociala Tjänster Artikel 6. Socialt bistånd och sociala tjänster vid tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land En person som omfattas av denna konvention och som under en laglig tillfällig vistelse i ett nordiskt land behöver omedelbart socialt bistånd och sociala tjänster skall från vistelselandet få sådant bistånd som enligt landets lagstiftning svarar mot hjälpbehovet. Artikel 7. Skydd mot hemsändning En nordisk medborgare kan inte hemsändas på grund av sitt behov av socialt bistånd om hans familjeförhållanden, anknytning till bosättningslandet eller omständigheterna i övrigt talar för att han bör stanna där och under alla omständigheter inte om medborgaren under de sista tre åren varit lagligen bosatt i landet. 20

21 UTOMSOCKNES Grundregeln Bosättningskommunen ansvarar för stöd och hjälp om det inte är ett akut nödläge. Då har vistelsekommunen ansvar, SoL 2 a kap 2, 3. Bosättningskommun Med bosättningskommun avses i socialtjänstlagen 1. den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt, eller 2. om den enskilde är stadigvarande bosatt i en kommun men har sin starkaste anknytning till en annan kommun, den sistnämnda kommunen, eller 3. om den enskilde saknar stadigvarande bostad, den kommun till vilken han eller hon har sin starkaste anknytning. (SoL 2 a kap, 3 ) Vistelsekommun Där den enskilde vistas, där den faktiskt befinner sig. Det faller sig tämligen naturligt att den enskilde kan vända sig till socialtjänsten i den kommen han/hon befinner sig om det är ett akut nödläge. Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en lägre nivå bl.a. om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behöver tillfälligt ekonomiskt bistånd för att få möjlighet att reda upp den, eller om den enskilde har för avsikt att endast vara en kortare tid i vistelsekommunen (Socialstyrelsens Allmänna råd om ek bistånd, SOSFS 2009:23, sidan 5), Oenighet om vad som är vistelsekommun och vad som är bosättningskommun Frågan om när en vistelse i en annan kommun än bosättningskommunen ska innebära att bosättningskommunen ändras, bör avgöras av vad den enskilde har för avsikter med vistelsen. Om han eller hon har för avsikt att återvända till sin bosättningskommun och har kvar sin bostad anser regeringen att bedömningen av vilken kommun som är bosättningskommun som regel inte bör ändras. Regeringen anser dock, till skillnad från utredaren, att vistelsekommunen ska anses vara bosättningskommun så snart den enskilde uppger att han eller hon inte ämnar återvända till ursprungskommunen. Regeringen vill med detta betona att det är viktigt att kommunerna är lyhörda och inte kräver att en person som inte avser att återvända till den tidigare hemkommunen ska återvända. Anger en person att han eller hon inte avser att återvända så måste kommunen respektera detta. I detta sammanhang bör också uppmärksammas att regeringens förslag innebär ett klargörande av att vistelsekommunen alltid ansvarar för stöd och hjälp till den enskilde så länge inte bosättningskommunen är klarlagd. Vistelsekommunen kan således inte avsäga sig sitt ansvar för den enskilde genom att hänvisa till folkbokföringskommunen (Proposition 2010/11:49: Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun, sidan 39). 21

22 Folkbokföringskommun När någon sitter i fängelse är folkbokföringskommunen ansvarig. Likaså när någon är på sjukhus (om det inte är en kommun som tagit initiativ till placeringen), SoL 2 a kap 5. Placeringskommun Den kommun som beslutat om ett boende för en enskild i en annan kommun har ansvar för alla stöd- och hjälpinsatser enligt SoL som han eller hon kan ha behov av och inte endast de insatser som har samband med det ursprungliga hjälpbehovet. Socialstyrelsens Meddelandeblad Nr 3/2011, sidan 4. (Även SKL har gett ut ett Cirkulär om ansvarsfördelningen mellan bosättningskommun och vistelsekommun: Cirkulärnr 11:29) Hot- och våldsutsatta Det ska alltid tas hänsyn till om den sökande varit utsatt för hot och/eller våld, exempelvis kan denne söka hjälp och stöd innan den flyttat till kommunen, SoL 2 a kap, 8 p 2. Regeringen föreslår att den kommun som beslutat om boende i en annan kommun behåller ansvaret för stödoch hjälpinsatser, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes bosättningskommun. Det avser framförallt olika grupper av personer som är hemlösa, t.ex. enskilda för vilka bosättningskommunen inte är klarlagd eller när en hotad person som beviljats skyddat boende inte har någon klar bosättningskommun. Så snart bosättningskommunen är klarlagd kan kommunen ansöka om att ärendet överflyttas dit. Denna bestämmelse omfattar samtliga insatser som den enskilde kan ha behov av, inte bara de som har samband med det ursprungliga hjälpbehovet. Propositionen 2010/11:49, sidan 46 Om den hotade på eget initiativ akut beger sig till en annan kommun och under vistelsen där söker stöd och hjälp gäller vistelsekommunens yttersta ansvar i den akuta situationen. Enligt förslagen i denna proposition har bosättningskommunen det huvudsakliga ansvaret för den enskilde även om han eller hon vistas i en annan kommun. Vistelsekommunen är dock enligt regeringens förslag alltid skyldig att genomföra de insatser som den akuta situationen kräver, t.ex. skyddat boende och ekonomiskt bistånd, i avvaktan på att bosättningskommunen erbjuder behövliga insatser. Vid bedömningen av när en vistelsekommun övergår till att vara bosättningskommun, kan det finnas anledning att ta särskild hänsyn till denna grupps speciella situation och därmed tillåta den enskilde att vistas tillfälligt i en kommun under längre tid utan att den gamla bosättningskommunens ansvar upphör och övergår till vistelsekommunen i egenskap av ny bosättningskommun. Detta gäller självfallet under förutsättning att den enskilde inte uppger sig vilja byta bosättningskommun permanent. Propositionen 2010/11:49, sidan 42 22

23 Två domar om att bevilja bistånd till resa när ansökan gäller försörjningsstöd Vistelsekommunen kunde inte ordna boende, beviljade först husvagnsboende i grannkommunen och därefter biljett till kommun 100 mil norröver och avslog ansökan om annat bistånd Kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta kommer till uttryck bland annat i SoL 4 kap. där den som inte kan få sina behov tillgodosedda på något annat sätt har rätt till försörjningsstöd. I förevarande fall har visserligen Nacka kommun ordnat boende i Sollentuna men detta kan inte befria Nacka kommun från försörjningsansvaret då det inte är fråga om ett frivilligt val från familjens sida att flytta till Sollentuna Något formellt hinder för socialnämnden att erbjuda en sådan biståndslösning i annan kommun har inte förelegat. Erbjudandet har emellertid utformats utan hänsyn till att familjen hela tiden motsatt sig att flytta från Stockholmsområdet, och den har heller inte accepterat socialnämndens förslag. --- Enligt Regeringsrättens mening saknar en socialnämnd dessutom lagligt stöd för att inte respektera en enskilds klara ställningstagande i en så grundläggande fråga som byte av bostadsort. Oavsett anledningen till att familjen avböjt erbjudandet om placering i Sorsele har vidare socialnämnden i den föreliggande situationen inte kunnat undandra sig att lämna bistånd i någon form (a. prop. s. 526, jfr RÅ 1995 ref. 56). RÅ 2004 ref 130 Kammarrätten tyckte att busspengar till tidigare kommun var fel bistånd Nämnden har beviljat N.N. två busskort för att möjliggöra för honom att resa tillbaka till hemkommunen Göteborg. För att N.N:s behov skulle kunna tillgodoses på detta sätt förutsätts att N.N. själv uttryckt att det var hans önskemål att återvända till hemkommunen. Så har inte varit fallet i detta mål. Med hänsyn härtill anser kammarrätten att N.N:s hjälpbehov inte kan anses ha blivit tillgodosett genom det erbjudna biståndet. Av utredningen i målet framgår inte om de övriga förutsättningar för rätt till bistånd är uppfyllda. Målet ska därför visas åter till omsorgsnämnden för erforderlig handläggning. I 2 kap. 2 SoL förskrivs att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Något krav på att en sökande ska kunna styrka en bostadsadress, uppvisa hyreskontrakt för boende i vistelsekommunen eller dylikt uppställs inte i lagen. Det är således tillräckligt att sökanden vistas i kommunen för att utlösa kommunens ansvar att ge det stöd och den hjälp som sökanden behöver. N.N. har gjort gällande att han vid ansökningstillfallet vistades i Tanums kommun, vilket nämnden inte har ifrågasatt. Det har heller inte framkommit något annat som ger anledning att ifrågasätta N.N:s påstående om vistelse i Tanums kommun. Med hänsyn till att vistelsekommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen ska få det stöd och den hjälp de behöver är det inte tillräckligt skäl att neka N.N. Ekonomiskt bistånd för oktober 2008 endast med hänvisning till att han saknar bostad eller att han inte kunnat uppge någon bostadsadress i kommunen. Nämnden har därmed inte haft rätt att avslå N.N:s ansökan på denna grund. Kammarrätten i Göteborg 9 juli 2009, mål nr Ärendet gällde en man som tidigare studerat i Tanum, därefter flyttat in hos sin mamma i Göteborg och då fått bistånd där. Efter att ha blivit misshandlad flydde han till Tanum och bodde hos en fd klasskamrat som pga sitt hyreskontrakt inte fick ha någon inneboende, vilket gjorde att mannen till soc inte kunde lämna någon boendeadress. 23

24 Bostadslös i åtta år, bott hos kompisar i tre olika kommuner Länsrätten: NN har skulder hos Kronofogdemyndigheten uppgående till ca kr. Han svåra recidiverande depressioner. Trots medicinering, har han kvarstående depressiva besvär som ibland gör honom oförmögen till initiativ samt få honom att tappa handlingskraft. Av intyg framgår att det är av yttersta vikt för hans psykiska hälsa att han snarast får tillgång till eget boende. Han har tillsammans med sitt personliga ombud sökt 800 lägenheter men inte fått hyreskontrakt. NN är bostadslös sedan åtta år tillbaka. Han blev folkbokförd i Ale kommun i samband med flytt till bekanta i Sannum. Han är skriven på Älvängens församling och har etablerad kontakt med Psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Älvängen samt har adress Poste Restante i Ale kommun.. Han har inte haft eget boende i Ale kommun. Han har vid flera tillfällen bott i husvagn och får numer sova hos olika bekanta i Borås, Göteborg och Kungälv varför han kontinuerligt flyttar mellan dessa kommuner. Det kan således inte konstateras att NN haft sin dygnsvila eller stadigvarande vistelse i någon specifik kommun. Trots att NN haft sin dygnsvila i andra kommuner utgör ovan angivna omständigheter skäl för att Ale kommun ska anses ha ansvar att tillse att NN får det stöd och den hjälp som han behöver. Kammarrätten finner det så oklart var NN tillbringar sin dygnsvila att det utifrån hans boendesituation inte går att avgöra vilken kommun som är hans hemkommun. Inte heller är utredningen sådan att det, kopplat till uppkomsten av hans biståndsbehov, går att fastställa en biståndspliktig vistelsekommun. Enligt vad som framkommit i målet är NN emellertid folkbokförd i Ale kommun, har en postadress där samt genomgår vård i kommunen. Någon närmare anknytning till någon annan kommun går inte att fastställa. Nämnda förhållanden utgör därför enligt kammarrättens mening tillräckliga omständigheter för att anse att Ale kommun är den kommun som har det yttersta ansvaret för att lämna NN den hjälp och det stöd han behöver. Detta får även anses gälla frågan om NN:s behov av bostad. I 24

25 Socialtjänstlagen 2 kap. Kommunens ansvar 1 Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd och hjälp enligt denna lag finns i 2 a kap. I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. finns särskilda bestämmelser om bistånd i den lagen. 2 a kap. Om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd och hjälp enligt denna lag Ansvarig kommun 1 Den kommun där den enskilde vistas ansvarar för stöd och hjälp enligt 2 kap. 1, om inte annat följer av Om det står klart att en annan kommun än vistelsekommunen ansvarar för stöd och hjälp åt en enskild, är vistelsekommunens ansvar begränsat till akuta situationer. 3 Om den enskilde är bosatt i en annan kommun än vistelsekommunen, ansvarar bosättningskommunen för det stöd och den hjälp som den enskilde behöver. Med bosättningskommun avses i detta kapitel 1. den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt, eller 2. om den enskilde är stadigvarande bosatt i en kommun men har sin starkaste anknytning till en annan kommun, den sistnämnda kommunen, eller 3. om den enskilde saknar stadigvarande bostad, den kommun till vilken han eller hon har sin starkaste anknytning. 4 En kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun i 1. familjehem enligt 6 kap. denna lag eller 9 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 2. hem för vård eller boende enligt 6 kap., 3. boende för service och omvårdnad för äldre människor enligt 5 kap. 5 andra stycket eller 7 kap. 1 första stycket 2, 4. bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 tredje stycket eller 7 kap. 1 första stycket 2, 5. bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad bostad enligt 9 8 eller 9 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller 6. annat boende, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes bosättningskommun. 5 Den kommun där den enskilde är folkbokförd ansvarar för stöd och hjälp 1. under kriminalvård i anstalt, 2. under vård på sjukhus eller i annan sjukvårdsinrättning på initiativ av någon annan än en kommun, 3. som aktualiserats inför avslutningen av vård enligt 1 eller 2. Vistelsekommunens skyldighet att bistå bosättningskommunen 6 När en enskild avser att vistas en kortare tid i en annan kommun än bosättningskommunen, och till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom behöver stöd och hjälp för detta, är vistelsekommunen skyldig att på begäran 1. bistå med den utredning som bosättningskommunen behöver för att kunna pröva den enskildes behov av stöd och hjälp, 25

26 2. verkställa bosättningskommunens beslut. 7 Om en bosättningskommun har begärt verkställighet enligt 6 2, ska bosättningskommunen ersätta vistelsekommunen för verkställighetskostnaderna. Ersättningen ska betalas enligt den ersättningsnivå som bosättningskommunen tillämpar för motsvarande insatser. Ansökan om insatser i en annan kommun 8 En person som önskar flytta till en annan kommun, får ansöka om insatser i den kommunen om han eller hon 1. till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- eller omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig i den andra kommunen utan att de insatser som han eller hon behöver lämnas, eller 2. på grund av våld eller andra övergrepp behöver flytta till en annan kommun men inte kan göra det utan att de insatser som han eller hon behöver lämnas. 9 En ansökan enligt 8 ska behandlas som om den enskilde var bosatt i inflyttningskommunen. Är den sökandes behov tillgodosedda i bosättningskommunen, får hänsyn inte tas till den omständigheten när ansökan prövas. Bosättningskommunen är skyldig att på begäran bistå med den utredning som den andra kommunen behöver för att kunna pröva ansökan. 26

27 MISSBRUKARE Socialnämnden tyckte att missbrukarens behov av boende kunde tillgodoses genom att han flyttade in i kommunens boende, där han dessutom skulle få hjälp med sitt missbruk. Kammarrätten tyckte att det var rätt att avslå ansökan. Tre paragrafer var aktuella: SoL 4 kap 1 som säger att bistånd beviljas till den som inte själv kan..., dvs sökanden ska göra vad den kan för att få annan försörjning; SoL 4 kap 3 som säger att riksnormen kan reduceras om det finns särskilda skäl, exv att biståndet används till annat än vad det är avsett till (exv missbruk) och SoL 5 kap 9 som säger att nämnden ska noga bevaka att planerad plan för hjälp och stöd fullföljs Regeringsrättens dom (Regeringsrättens Årsbok 2009, referat nr 103, RÅ 2009 ref 103). SoL 4 kap 1 En arbetslös biståndssökande som kan arbeta ska genom att t.ex. aktivt söka arbete själv göra vad den kan för att på sikt bli självförsörjande. Socialtjänsten har också ett ansvar för att erbjuda den enskilde behövlig hjälp för att kunna uppnå detta. När det gäller personer som på grund av t.ex. allvarligt missbruk inte bedöms kunna klara av att försörja sig själva måste socialtjänstens insatser emellertid ges en annan inriktning. I dessa fall har myndigheten att i första hand erbjuda honom eller henne hjälp mot missbruket. Lagstiftaren har betonat att i det arbetet ska principerna om frivillighet och självbestämmande vara vägledande. Det framgår också av förarbetena att lagstiftaren inte har velat ge socialtjänsten möjlighet att vid prövningen av rätten till försörjningsstöd uppställa andra krav än vad som följer av 4 kap. 4-6 SoL. (Jag tycker att denna, regeringsrättens, formulering är konstig eftersom SoL 4:1 säger att Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd, vilket bör väl innebära att det krävs att den enskilde gör det den kan för att få bistånd????) SoL 4 kap 3 En annan sak är att socialnämnden enligt 4 kap. 3 andra stycket SoL kan beräkna de kostnadsposter i försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå i ett enskilt fall, om det finns särskilda skäl för det. Bestämmelsen är emellertid inte aktuell i detta mål, eftersom de kostnader som nämndens avslagsbeslut omfattade, för boende och fackföreningsavgift, inte ingår i riksnormen. SoL 5 kap 9 Kammarrätten har, under åberopande av intentionerna bakom 5 kap. 9 SoL, funnit att nämnden haft fog för sina beslut, eftersom en utbetalning av bistånd i förevarande fall skulle innebära att nämnden medverkade till P.S:s fortsatta missbruk. En sådan tolkning och tillämpning av 5 kap. 9 SoL är enligt Regeringsrättens mening inte riktig. Som framgått ovan syftar den bestämmelsen till att framhålla dels socialtjänstens ansvar för aktivt uppsökande 27

28 och motiverande arbete, dels att vård och behandling ska planeras i samförstånd med den enskilde missbrukaren. Kontentan av detta: Det kan således inte uppställas villkor för en missbrukare att han eller hon ska delta i t.ex. ett visst rehabiliteringsprogram. Om försörjningsstödet villkoras i sådana hänseenden innebär det i praktiken att myndigheten tillämpar en sanktion som socialtjänstlagen inte ger utrymme för. Regeringsrätten finner på grund härav att socialtjänsten inte kan vägra en missbrukare försörjningsstöd av det skälet att han eller hon inte vill godta, eller inte fullföljer, viss planering eller vissa insatser som har till huvudsakligt syfte att rehabilitera honom eller henne från missbruket (jfr RÅ83 2:70 och RÅ84 2:86). 28

29 Domar där det funnits skäl att avslå ansökan från missbrukare Ska delta i utredning Socialstyrelsens bok Ekonomiskt bistånd sidan 144 f. Konsekvenserna av en ofullständig utredning kan också bli att den enskilde inte får den hjälp som han eller hon behöver. Handläggaren eller beslutsfattaren är den som avgör om underlaget är tillräckligt för att ligga till grund för ett beslut. --- Som tidigare har framgått finns det en risk att utredningen inte kan genomföras om den biståndssökande vägrar att lämna vissa uppgifter eller inte vill ge sitt medgivande till att uppgifterna hämtas in. Det är viktigt att förklara för den biståndssökande att risken är stor att ansökan inte kan beviljas, eftersom behovet av ekonomiskt bistånd då inte kan utredas. --- NN var inte intresserad av hjälp och stöd och tänkte fortsätta röka hasch. Han tyckte att planeringsmöten var onödiga. Nämnden bedömde att NN inte gjorde vad han kunde för att själv bidra till sin försörjning, att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande, att han inte var villig att bli fri från sitt missbruk och att bevilja bistånd skulle vara att medverka till hans missbruk, så han fick avslag på sin ansökan. Förvaltningsrätten ansåg att detta inte var skäl att ge avslag och visade ärendet åter till nämnden för att pröva om förutsättningar i övrigt förelåg för bistånd till NN. Nämnden överklagade till kammarrätten och skrev då att Eftersom han inte har medverkat till en utredning har inte någon bedömning av hans behov kunnat göras. NN gör inte vad som ankommer på honom för att bli självförsörjande och därför har han inte rätt till sökt försörjningsstöd. Kammarrätten skriver att Kammarrätten delar nämndens bedömning att NN inte gör vad han kan för att medverka till att bli självförsörjande och han uppfyller därför inte kraven för att få försörjningsstöd. Kammarrätten i Göteborg 13 december 2010, mål nr Nämnd ansåg att X inte efter förmåga försökt bidra till sin egen försörjning genom att inte komma till planerade möten som syftade till att han skulle komma till rätta med sitt missbruk. Kammarrätten ansåg att den som begär en förmån har att visa att han är berättigad till förmånen. Även en person med missbruksproblem måste alltså medverka till socialtjänstens utredning i sådan utsträckning att det finns ett tillräckligt underlag för att fatta beslut i frågan om bistånd. X hade uteblivit från bokade besök hos vuxensektionen och kammarrätten fann mot bakgrund härav och vad som i övrigt framkommit i målet att X inte var berättigad till fullt försörjningsstöd. Kammarrätten i Stockholm 17 maj 2004, mål nr OSA var, enligt KR, inte rehabiliteringsinsats Kammarrätten konstaterar inledningsvis att NNs OSA inte haft till huvudsakligt syfte att rehabilitera honom från missbruk. Det har därmed inte funnits hinder för socialnämnden att vägra NN försörjningsstöd på den grunden att NN inte fullföljt sin planerade OSA. Genom 29

30 att inte i tid kontakta Arbetsförmedlingen och genom sitt handlande i övrigt har NN själv medverkat till att han förlorat sin avlönade anställning och därigenom en källa till inkomst. Kammarrätten i Jönköping 22 dec 2011, mål nr Bistånd används till annat eller inte medverkat i utredning eller inte gjort sannolikt att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt? Sökande vägrade lämna urinprov vilket var en anledning att misstänka att han använt biståndet till annat än vad det var avsett för och han beviljades reducerad norm. Genom att inte lämna urinprov fick han inte praktikplats på Jobbcenter. Förvaltningsrätten konstaterar att utredningen i målet visar att NN har återfallit missbruk i anslutning till den aktuella perioden i målet. Det rar enligt förvaltningsrättens mening vidare råda tvivel om biståndet kunde komma att ha använts till vad det var avsett för i och med att han återfallit i missbruk. En1igt förvaltningsrättens mening föreligger därför särskilda skäl till att på så sätt som nämnden gjort beräkna de kostnadsposter i försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå. Överklagandet ska därmed avslås. Kammarrätten skriver: NN har en mångårig missbruksproblematik. Han anför att han helt saknar möjlighet att försörja sig själv. Kammarrätten konstaterar att han emellertid inte uppger något skäl till att han vid tiden för nu aktuella ansökningar om bistånd inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. I målet har framkommit att han erbjudits en praktikplats under förutsättning att han visar drogfrihet. Vid sådant förhållande finns det enligt kammarrättens mening inte skäl att ifrågasätta att det från nämndens sida ställts krav på NN att han medverkar till att hans arbetsförmåga kan utredas genom att han lämnar urinprov. Vid den tid som är aktuell i målen samtyckte NN emellertid inte till att hans arbetsförmåga på detta sätt kunde utredas. Mot denna bakgrund har han inte gjort sannolikt att hans behov av medel för sin försörjning för februari och mars 2011 inte kan tillgodoses på något annat sätt än genom bistånd enligt SoL. Tyvärr fattar jag inte riktigt hur kammarrätten resonerat, hur de kommer fram till att han inte gjort sannolikt att hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Kanske är det samma som att biståndet används till annat å då antas försörjningsbehovet vara tillgodosett på annat sätt? Njaee. Kammarrätten i Stockholm 20 dec 2011, mål nr 4114, Göra drogtest Av det ovan återgivna framgår att det inte varit fråga om att fullfölja en behandlingsplan eller rehabiliteringsinsats utan att provtagningarna utgjort ett led i nämndens utredning av NN:s möjligheter att stå till arbetsmarknadens förfogande. Villkoret att lämna utandnings-/urinprov är således en del av utredningen av NN:s möjligheter att bidra till sin egen försörjning och handlar inte om att hon ska bli fri från ett missbruk. Dessutom har enligt vad nämnden obestritt angett NN själv uppgett att hon inte har några problem med alkohol eller narkotika. Med hänsyn till syftet med den av NN och nämnden gemensamt upprättade genomförandeplanen har nämnden haft fog för att koppla hennes rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 SoL till att hon uppfyller de krav som ställs på henne i planen. Kammarrätten i Göteborg 31 januari 2011, mål nr Vara nykter för att göra utredning möjlig Fråga har inte varit om att fullfölja en behandlingsplan eller om rehabiliteringsinsats utan om nödvändiga krav på nykterhet för att kunna genomföra en av NN begärd och av nämnden bedömd adekvat utredning för att kunna fastställa vilken typ av insats NN är i behov av för 30

31 att på sikt kunna klara sig utan försörjningsstöd. Utredningen i målet ger inte stöd för bedömningen att NN:s missbruksproblem varit av så allvarlig art eller att hennes personliga omständigheter i övrigt varit av sådant slag att det inte har kunnat ställas krav på henne om nykterhet för att kunna genomföra aktuell utredning. Rätt att avslå ansökan. Kammarrätten i Stockholm 28 september 2007, mål nr Vara nykter på arbetspraktik Utredningen i målet ger inte stöd för att NN missbruksproblem varit så allvarligt att krav inte kunde ställas på honom att delta i arbetspraktik, vilken förutsatte att han var nykter, i syfte att han skulle bli i stånd att bidra till sin egen försörjning. Kravet på uppvisande av nykterhet innebar enligt kammarrätten inte att arbetspraktiken var att jämställa med sådana rehabiliterande insatser som socialförvaltningen enligt Regeringsrätten inte får kräva att bidragssökande deltar i för att ekonomiskt bistånd skall beviljas. Med hänsyn till att NN uteblivit från sin arbetspraktik kan han inte anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande på ett sådant sätt som krävs för rätt till annat ekonomiskt bistånd enligt SoL än nödbidrag Kammarrätten i Stockholm 23 juli 2007, mål nr Delta i kompetenshöjande verksamhet Missbruket var inte av den omfattningen att sökanden inte kunde delta i kompetenshöjande verksamhet å då skulle den också göra det. Kammarrätten i Stockholm 7 september 2010, mål nr Före detta(?) missbrukare Fick avslag på ansökan för andra halvan av april och för maj eftersom att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande. Arbetsförmedlingen ansåg att han var arbetssökande med förhinder, eftersom han sagt han påbörjat ett drogprogram. Det fanns ett läkarintyg som intygade sökandes svårigheter, men socialen ansåg att det inte styrkte att han saknade arbetsförmåga eller under vilken tidsperiod som hans fysiska besvär bedöms bestå. Sökanden skrev i överklagan att Han har besökt arbetsförmedlingen och sökt arbete, men har i nuläget inte funnit något som passar honom. Han har följt direktiv från olika handläggare och sökt arbete efter förmåga. Han är dyslektiker och har svårt för att uttrycka sig i tal och skrift. Påståendet om pågående missbruk är ett missförstånd. Han är på väg ur sitt missbruk, har deltagit i projekt och har lämnat negativa urinprov under hela perioden. Socialen skrev i sitt yttrande till förvaltningsrättan att Det ställs krav för deltagande i verksamheten. En deltagare ska vara drogfri eller visa prov på motivation att bli drogfri genom regelbundna drogtester som visar att värdena minskar. Drogtest har avböjts med motiveringen att det inte är någon ide eftersom han använder droger regelbundet och saknar 31

32 motivation till att upphöra. Insatsen avslutades den 16 februari sedan positiva drogtester lämnats och han sagt att motivation till att sluta använda droger saknas. Förvaltningsrätten skrev i sina domskäl att han inte velat godta och inte fullföljt vissa insatser som har till huvudsakligt syfte att rehabilitera honom från hans missbruk kan, mot bakgrund av hans missbruksproblematik och SoL eller dess förarbeten, inte föranleda att hans rätt till ekonomiskt bistånd bortfaller. NN:s rätt till bistånd kan, mot bakgrund av hans missbruksproblematik, inte heller göras beroende av att han stått till arbetsmarknadens förfogande. Förvaltningsrätten ansåg alltså att han skulle få pengar. Socialen skrev i sitt överklagande till kammarrätten Med hänsyn till att NN lämnat olika uppgifter och då missbruk inte är åberopat eller styrkt hos nämnden samt att han i strid med sina egna uppgifter inte kunnat visa någon form av arbetssökande under den aktuella tidsperioden, bedömer socialnämnden att förvaltningsrätten meddelat sitt beslut utifrån ett otillräckligt beslutsunderlag. Kammarrättens dom: Det är utrett i målet att NN varit inskriven hos Arbetsförmedlingen men inte kunnat uppvisa några sökta arbeten. Därmed kan han inte anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande på sätt som krävs för att få ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Med hänsyn till vad NN uppgett i sitt överklagande till förvaltningsrätten och vad som i övrigt framkommit finns i tiden efter den 16 februari 2010 inte någon missbruksproblematik dokumenterad. Kravet på aktivt arbetssökande har således inte bortfallit till förmån för andra insatser. På grund av det anförda och då NN:s arbetsförmåga inte visat sig vara nedsatt till följd av sjukdom eller skada har socialnämnden haft skäl att avslå hans ansökningar om ekonomiskt bistånd för månaderna april och maj Följaktligen ska nämndens överklagande bifallas. Kammarrätten i Jönköping 19 oktober 2010, mål nr Men som Regeringsätten tar upp i tidigare refererade dom: SoL 4 kap 4 och 5 är inte avsedda att användas för personer som har problem av mer personlig natur, som t.ex. allvarliga missbruksproblem. 32

33 STUDERANDE Har vuxenstuderande rätt till försörjningsstöd? I förarbetena till SoL (propositionen 1979/80:1 del A s. 201) anförde departementschefen bland annat följande. Det bör rent principiellt inte vara en uppgift för socialtjänsten att svara för vuxnas kostnader i samband med studier utan grundregeln bör vara att socialbidrag inte ska utges till studerande som i övrigt är arbetsföra. I Socialutskottets betänkande 2000/01:SoU18 Ny socialtjänstlag mm, står det på sidan 32: "När det gäller socialbidrag till studenter är enligt praxis den som uppbär studiestöd inte berättigad till bistånd annat än i akuta situationer. Den enskilde är i stället hänvisad till att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande". Vuxenstuderande ska kunna finansiera sina studier inom ramen för samhällets studiefinansieringssystem och är därför generellt sett inte berättigade till socialbidrag. Undantag görs för invandrare i SFI-undervisning (Socialstyrelsens Allmänna råd), samt för dem som beviljats studier som arbetsmarknadsåtgärd. Gymnasiestuderande ungdomar under 21 år räknas in i familjens socialbidragsnorm (Föräldrabalken 7 kap 1 ). Kan vi kräva att studerande på grundvuxnivå tar studielån? Nej, men den får inget bistånd. SoL 4 kap 1 Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd betyder att kommunen inte har rätt att bevilja bistånd enligt 4:1? Tveksamt om en kommun har möjlighet att införa kommunalt studiestöd och rent generellt bevilja ek bistånd till grundvuxstuderande som i övrigt uppfyller kraven för att få försörjningstöd. Hur hanteras ansökan från hushåll där den ena parten är studerande med studiemedel och den andre parten är arbetslös? Med hänsyn till ovanstående citat från lagens förarbete, ska även den studerande parten ställa sig till arbetsmarknadens förfogande för att anse göra vad den kan för att göra så gott den kan för att bli självförsörjande. Men så vitt jag förstår ryms det inom lagens ramar att man gör en bedömning hur sökande snabbast kommer ut i egen försörjning och det bör då vara möjligt att, till den som till fullo utnyttjar ordinarie studiefinansieringssystem, komplettera med ek bistånd om detta är snabbaste sättet för sökande att bli självförsörjande. I de fall en part är studerande fråntas han inte försörjningsskyldighet för övriga hushållet, utan hans/hennes inkomster och utgifter ska räknas med vid biståndsbedömningen. Om den enskilde har förbrukat sin rätt till ytterligare CSN bör det ändå göras en bedömning hur den snabbast kommer ut i egen försörjning. Den enskildes motivation och förmåga spelar 33

34 naturligtvis stor roll. Jobbsökande, deltagande i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet, behandlingskontakter eller liknande kan vara alternativ som antas snabbare leder fram till egen försörjning. Studerande på ungdomsgymnasiet har möjlighet till studiemedel fr o m hösten det år de fyller tjugo år. Föräldraansvaret gäller till tjugoettårsdagen. Bistånd till föräldrarna för att täcka ungdomens försörjning eller hänvisa till att behovet kan tillgodoses på annat sätt, dvs studiemedel? Föräldraballken 7 kap Om underhållsskyldighet 1 Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa. Åsså SoL 4 kap 1 om att Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd. Det vill säga att barnet kan själv tillgodose sitt behov genom att ta studielån och därmed torde behovet kunna tillgodoses på annat sätt, vilket gör att bistånd i dessa situationer inte ska beviljas enligt SoL 4 kap 1. Kan vi minska biståndet när ungdom skolkar från gymnasiet och på så vis går miste om studiehjälp? Nämnden har vid beslutet om A Ps rätt till socialbidrag under perioden den 1 oktober januari 2003 valt räkna D P som anhörig till hennes familj. Beslutet om bistånd har beräknats efter full norm får familjen men samtidigt med en reduktion om kr, motsvarande det belopp i form av studiehjälp som familjen enligt nämnden har gått miste om, som en följd av att D P har avstått från att fullfölja gymnasieutbildningen. Enligt vad nämnden har anfört har D P fått klart för sig att nämnden anser att han skall återuppta sina gymnasiestudier. Kammarrätten i Göteborg 19 nov 2004, mål nr NN hade inte fullföljt sin planerade skolgång och därför fått indraget studiestöd och inte beviljats underhållsstöd. NN kan inte anses ha utnyttjat de möjliga alternativ till sin försörjning som funnits tillgängliga för honom. Han kan därför inte anses ha uppfyllt de krav som ställs för beviljat ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. l SoL. Socialnämndens beräkning av inkomstunderlaget (räkna med studiestöd och underhållsstöd som inkomst) är således korrekt och överklagandet skall därför avslås Kammarrätten i Jönköping 3 oktober 2006, mål nr Men: Regeringsrätten, 5 juli 2000, mål nr I den enskildes skyldighet att efter förmåga bidra till sin egen försörjning ingår att delta i sådan verksamhet som jämställs med arbete/arbetssökande. Gymnasieskolan är en allmän 34