&nr fortsättning följer. tema: johannebergs församlingsblad

Transkript

1 &nr tema: fortsättning följer johannebergs församlingsblad

2 &Tidningens namn består av ett inkluderande tecken, därför att Johannebergs församling vill finnas till för alla. Välkommen! Krisar relationen? johannebergs församlingsblad ges ut av Johannebergs församling, Svenska kyrkan, och är en periodisk tidskrift som utkommer med fyra nummer per år. Johannebergs församlingsblad delas ut gratis till alla hushåll inom församlingens geografiska gränser. redaktör Tobias Henning ansvarig utgivare Lars Persson Redaktion Chris Andersson, Martin Andersson, Tobias Henning, Maria Nygren, Gunnar Persson, Lina Salén Expedition Öppet måndag, onsdag, fredag kl Vi erbjuder kostnadsfria stödsamtal gällande parrelationen eller föräldrarollen Välkommen enskilt, par eller familj Vi träffas 3-5 gånger Johannebergskyrkans samtalsmottagning Ulrika Geinäs, diakon pågående familjeterapeututbildning, S:t Lukas Tel , Tel , Fax kyrkan.se Walleriusgatan 1, Göteborg Tryck Sandstens, Göteborg Distribution Posten Omslag Collage av Tobias Henning sänder från Buråskyrkan 1:a och 3:e advent Information Mer information om församlingens aktiviteter finns på hemsidan och i informationsbladet Manna, som finns att hämta i våra kyrkor december - 1:a söndagen i advent Direktsänd gudstjänst i SVT2 kl Kan även ses på SVT Play. 15 december - 3:e söndagen i advent Gudstjänst i SVT2 kl Repris kl och 16/12 kl Kan även ses på SVT Play. 2 & nr

3 Jultraditioner som pekar vidare Text tobias henning Vi gör många saker under julen som vi kanske egentligen inte riktigt vet ursprunget till. En del traditioner är också en hopblandning av kristna och hedniska seder och myter, vilket gör dem ännu svårare att förstå. Så är till exempel jultomten en blandning av vår svenska hustomte och helgonet S:t Nikolaus. Men bakom många av traditionerna döljer sig en djupare sanning om julen: Att den pekar vidare mot en fortsättning. Stjärna I vart och vartannat fönster skiner de. De hänger över gator och i toppen av julgranar. Men att tända stjärnor är en tradition som egentligen borde höra hemma på Trettondedag jul. Det är då vi läser texterna om hur de vise männen leddes till stallet av Betlehemsstjärnan. Numera tänder vi istället våra stjärnor under adventstiden, men de leder oss till samma mål, den nyfödde Jesus. Julgran Den 23:e och 24:e december har Adam och Eva sina namnsdagar och det har faktiskt större koppling till julen än man först kan tro. Under medeltiden uppförde man i Tyskland under dessa dagar så kallade paradisspel. I spelen förekom ett träd med äpplen, en symbol för livets träd som stod i Edens lustgård. Detta paradisträd utvecklades sedan så småningom till att bli vår julgran, där kulorna får symbolisera frukterna i trädet. Julgranen kan också ses som en symbol för vårt evighetshopp. Även i Uppenbarelseboken berättas det nämligen om livets träd, som står i Guds paradis himlen. Nejlika Att hänga upp apelsiner pyntade med kryddnejlikor är vackert och sprider en god doft. Men det finns också en djupare poäng. Ordet nejlika kommer från tyskans nagelein som betyder spik. Apelsiner dekorerade med kryddnejlikor får på så sätt påminna om spikarna som naglade fast Jesus på korset. Julen är början som så småningom leder fram till långfredagens smärta och påskdagens glädje. Järnek I många länder är järneken en viktig juldekoration och det har spridit sig även till oss trots att järneken inte växer vilt i Sverige. Även järneken pekar fram mot påsken. De taggiga järneksbladen får symbolisera Jesus törnekrona och de röda bären blir en bild för det blod Jesus utgöt för vår skull. källor Julboken (Verbum 2011) Tradition och liv, Martin Modéus (Verbum 2000) Hela familjens julbok (Libris 1984) & nr

4 efter festen Text gunnar persson foto Josefin Casteryd/ikon illustration lina salén Hur känns det efter festen? Ja, det kan ju naturligtvis kännas väldigt olika, beroende på hur festen var. I värsta fall blev festen misslyckad. Förhoppningarna infriades inte. Kanske gjorde man till och med bort sig. Den där personen man tänkt lite extra på, kom inte, eller var inte intresserad, eller till och med otrevlig. Ett mellanting är att festen visserligen var kul, men att den inte ledde till något. Efteråt är allt sig likt och man kan känna en inre tomhet. I bästa fall har man glada minnen från festen. Man hade kul, träffade roliga människor, gjorde roliga saker. Och kanske var den där personen man tänkt lite extra på där och det blev ett fint möte med förhoppning om en fortsättning. Hur kommer det att kännas för dig när julen är över? Vad har du för förhoppningar? Familj, samvaro, mat, klappar, och kanske ett möte med den där personen du tänker lite extra på? Eller har du kanske slutat hoppas, för att för många jular slutat i besvikelse eller tomhet? Det hände verkligen något på jul. Gud blev människa. Julen är en fest efter vilken världen inte är sig lik. Gud har trätt in i vår verklighet. Om Gud får rymmas i din jul, finns möjlighet till ett möte med det Gudabarnet. Ett möte som kan få förändra ditt liv. Kanske kan Jesus få vara den där du tänker lite extra på inför julen? Och som får finnas kvar som en nyvunnen vän efter festen. vårterminen börjar med julgransplundring gör som 15 miljoner andra - gå alphakursen Johannebergs församlings barn- och familjeverksamhet börjar den nya terminen med en fest för alla barn och föräldrar! Välkommen till "Samling kring krubban" måndag 13 januari kl. 16 i Johannebergskyrkan. Efteråt blir det julgransplundring i församlingshemmet! Alphakursen är en grundkurs i kristen tro på tio veckor. Man äter tillsammans, lyssnar till ett föredrag kring kvällens ämne och samtalar i mindre grupper. Vårens Alphakurs startar med en gratis "pröva-på-gång" den 23/1 kl. 19 i Buråskyrkan. För mer info se hemsidan. 4 & nr

5

6 Att följa och bli buren Text Annette Westöö foto Benjamin Earwicker/stock.xchng Jag har beslutat att följa Jesus. Och aldrig mer tillbaka gå. Så ljöd sången när jag 15 år gammal döptes i baptistförsamlingen hemma i Örebro. Den sången sjöngs alltid vid dop, och jag har alltid älskat den. Texten talar om att följa korset och lämna "världen" bakom sig, oavsett vad alla andra gör. Här är det individens eget beslut som står i fokus och det är kanske det som är kärnan i diskussionerna om dopet. Vad spelar mitt personliga beslut för roll i sammanhanget? Vem är det egentligen som, så att säga, gör jobbet? När jag senare i livet konfronterades med en mer luthersk dopsyn fick jag andra infallsvinklar. Någon har sagt om dopet att det är som att ligga i en barnvagn. Om jag bara ligger stilla i vagnen och tittar upp i Guds ansikte kommer han att föra mig hem till himlen. Det är en vacker bild, och en annan sång som jag också älskar kommer till mig: Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn. Han går på så mjuka sandaler. [...] du hör honom till, Herren Jesus, som vill till himmelens glädje dig bära. Här tilldelas jag en väldigt passiv roll. Men dessa två perspektiv behöver kanske inte stå i motsättning till varandra? Jag tror verkligen att Jesus kallar oss till radikal efterföljelse. Jag tror att han vill se modiga män och kvinnor som inte vänder kappan efter vinden i en tid och i ett land där det är så lätt och bekvämt att göra just det. Vi behöver inte läsa särskilt långt i Nya testamentet för att se det perspektivet. "Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge" (Matt 14:27). För många kristna i andra länder är detta en fråga om liv och död. Allt ställs på sin spets. För oss i Sverige är det vanligen inte så, men vi vet nog alla att det kostar något att ta Jesus på orden. Jag kan inte följa Jesus och lämna världen utan att det på något sätt gör ont. Och ändå är det just det jag längtar efter. Men när jag stannar upp och tittar på mitt liv när jag ser synden, misslyckandena, fegheten och lättjan, hur jag gjort bort mig och klantat till det ja, då är det knappast det radikala lärjungaskapet som tonar fram. Snarare blir det allt tydligare att jag inte kan göra någonting, utan att det är Gud som verkar. Jag är fortfarande kristen tjugo år efter att jag sänktes i dopgraven tack och lov! men det beror inte på min ståndaktighet utan på Guds trofasthet. Jag har gått bort från honom men han har sökt upp mig. Jag har varit likgiltig för honom men han har inte varit likgiltig för mig. Jag har trott att spelet var över men han har visat mig att han vill skänka en framtid och ett hopp. Jag har sträckt mig efter honom med min lilla lort till tro och han har gjort något vackert och sant och stort av den. Dagar och nätter har gått och han har låtit säden växa upp och skjuta i höjden utan att jag haft en aning om hur det gått till (Mark 4:26-28). Nåd, kallas det. Det är att bli buren. Dessa två verkligheter, det medvetna beslutet och vilandet i Guds hand får stå bredvid varandra. Jag vet att båda perspektiven säger något sant om mitt liv men jag vet inte hur de samverkar. Jag får ta på mig rustningen som en krigare och lyfta Herrens banér. Jag får faktiskt också borra ner näsan i kudden i min barnvagn och känna hur gott och mysigt det är att ligga där. Jag har beslutat att följa Jesus... och det gungar så skönt när han bär mig. 6 & nr

7 Som ett sätt att levandegöra bibelordet byggs inför varje söndag en ny scen med bibliska figurer upp i Buråskyrkan. Figurerna och miljöerna har skapats av personer i församlingen med inspiration av Lena Forslund. händer i kyrkan i jul & nyår 15/12 3:e söndagen i advent "Hela kyrkan sjunger - Advents- och julsånger" Musikgudstjänst i Landala kapell Körsång, solosång och instrumentalistmedverkan "Julsång i Johanneberg" Musikgudstjänst i Johannebergskyrkan Körerna Cantores Hilares, Jubilate, Krydda, Tonara och Vox Magna, Mölndal Symphonic Band m.fl. 17/12 tisdag "Sånger i advent- och juletid" Lunchmusik i Johannebergskyrkan Jonas Olofsson, tenor, Jan K Delemark, orgel/piano 22/12 4:e söndagen i advent "Gyllene ljus i juletid" Musikgudstjänst i Johannebergskyrkan Johannebergs Vokalensemble 24/12 julafton Julbön i Johannebergskyrkan Sångsolist medverkar Julnattsmässa i Buråskyrkan 25/12 Juldagen Julotta i Landala kapell Sång- och trumpetmedverkan Högmässa i Johannebergskyrkan 26/12 Annandag jul Högmässa i Buråskyrkan "En julgäst" - julberättelse av Selma Lagerlöf, varvad med julmusik Musikgudstjänst i Landala kapell Tore Norrby, recitation/sång, David Werthén, kontrabas 29/12 söndagen efter jul Högmässa i Johannebergskyrkan 31/12 nyårsafton Nyårsbön i Landala kapell Benny Ljungberg, sång, Lars Elf, klarinett/saxofon 1/1 Nyårsdagen Högmässa i Johannebergskyrkan & nr

8 Guds kyss Jag minns den så väl, den första kyssen. Den var en bekräftelse på vår förälskelse och sa mer än många ord om det vi kände för varandra. Ivern att lära känna varandra var stor och från detta magiska ögonblick för fyrtiotvå år sedan har bara vår längtan efter mer fortsatt att växa. Den första kyssen öppnade en helt ny värld för oss, som ingen av oss hade vågat pröva. Resan från den heta förälskelsen till djup och slitstark kärlek har naturligtvis inte alltid varit så självklar. Det har varit arbete och möda. Det har handlat om ömsesidiga försakelser, prövningar, men nya segrar och mycken glädje. Till sist har det alltid handlat om att öppna sig för den andres kärlek. Att låta sig älskas inte minst när man mest behöver det. Idag vill varken jag eller min hustru börja om, men vi inser hur viktig den där första kyssen var. Det som hänt sedan den dagen har förändrat våra liv. På samma sätt är det med Guds kärlek till oss. I julnattens mörker kom hans kärleksförklaring. Det nyfödda gudabarnet i Betlehem är Guds kyss. Från den dagen är världen inte sig lik. I varje tid när julen firas, påminns vi om julnattens magiska ögonblick. Jag har nog mer än en gång funderat över vad som hänt om jag nöjt mig med min kärastes första kyss. Jag hade aldrig lärt känna hennes allvarligt menade kärlek. Gud vill inget hellre än att vi vill smaka mer. Julen är bara början. Det är när jag tar emot Guds kärleksförklaring och låter den förändra mitt liv som livet får sina svar. Vägen vidare är inte alltid så enkel. Många kommer att fråga om det lönar sig att "spilla" bort sitt liv på Gud. Andra tycker att det finns annan kärlek som är viktigare än Jesu kärlek. Bara den som ger sig hän åt sin älskade, får svar på sina frågor och tvivel. Kärleken måste tas emot annars är den förlorad. Bara den som låter sig älskas kan älska. Margareta Melin skriver i sin lilla diktbok "Kärleken en bro": Det man mest behöver kan man aldrig ta sig, aldrig köpa eller själv förtjäna. Kärleken är en gåva... helt och hållet gåva lika oförtjänt som livsnödvändig. Den som törstig tvingar till sig kärleksdrycken finner flaskan tom i sina hårda händer. Ingen älskar därför att han måste, därför att han står i skuld eller en gång gett ett löfte. Kärleken är evighetens barn som föds i nuet, ur ömsesidig tillit ett manna att ödmjukt ta emot och dela, dag för dag. "Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son..." (Joh. 3:16) Guds kyss vill förändra ditt liv! Lars Persson Kyrkoherde lars.persson@svenskakyrkan.se