Jul och nyår i Mississippi 2011 Memphis/Jackson/Clarksdale/Memphis 20/ / Holger Hallbäck & Tommy Löfgren

Transkript

1 Julafton i Jackson med Stevie J. i tomteluva. Jul och nyår i Mississippi 2011 Memphis/Jackson/Clarksdale/Memphis 20/ / Holger Hallbäck & Tommy Löfgren Flyg direktbokat via SAS hemsida, 7649:- (varav skatter och avgifter 2999:-). Av vid bokningen förhandsbokade sittplatser för samtliga fyra flygningar fick vi ingen! Inrikesflyget med American Airlines via Chicago. Allt flyg gick i rätt tid. Ingen gratis förtäring på AA. Hyrbil genom ebilhyra/travel Jigsaw som blev Dollar. 4-dörrars compact Cheva miles = 205 mil. $ Kurs ca 7:30 = ca 1600:-. Ingen extraförsäkring. Ösregn när vi hämtar bilen, så det blev inte av att besiktiga den. Vanskligt att inte göra detta. Senare upptäckte vi repor i lacken, men det var äldre skavanker och Dollar har inte kommit med några krav. Ti 20/12: Anländer Memphis airport ca 4:40 PM enl tidtabell. Vi får mitt rum 175 på Knights Inn Airport. Vi åker in till stan och kollar på Beale Street efter lämpligt ställe att käka på. På King s Palace Café avslutar just en äldre svart gitarrist ett set. Han verkar intressant, så vi stannar och äter där. En mycket trevlig man, David Bowen, som spelat med Billy Gibsons (munspelaren) band (även på skiva) och skriver låter åt olika artister. Duktig sångare, som påminner en hel del om Junior Parker, och gitarrist, som här spelar solo med en rytmbox. Holger köper hans CD, men blir besviken då låtarna är MOR/evergreens, och något helt annat än vad han framför denna kväll. On 21/12: Köper cellphone på IT&T, Union & Parkway, för samtal inom USA (rekomendation av Memphis Gold). Deras billigaste för $19.99 och ett 25 dollars kontantkort. Vid resans slut $9.81 kvar på kortet. Ringer Callie Burnside. Hämtar skivor på Ecko Records och hälsar på John Ward och Larry Chambers. God lunch på Piccadilly, 3425 Poplar, på rek. av John. Snabbt besök i Center For Southern Folklores shop/café, där vi hälsar på föreståndaren Judy Peiser. Glömt bandspelaren, så snabbt hem och till C.C. s Blues Club (eg. C.C. s Entertainment Center) för intervju för Jefferson med ägaren L.D. Conley. Melvin & Callie Burnside har flyttat tillbaka till Memphis och kommer de till motellet. Jag överräcker en målning av R.L. Burnside av konstnären Niklas Sjögren, Tidaholm, som han hade utställd vid Åmål s Blues Festival och som jag inhandlat. Melvin berättar att han går i pension 2013 och de flyttar då till ett mobile home i Cockrum, halvvägs mellan Olive Branch och Independence. Middag (blackened red snapper w. mashed potatoe) på Itta Bena. Har glömt att restauranten ligger väldigt anonymt våningen ovanför B.B. King s Blues Club, så vi har lite problem innan vi hittar stället. Jag vill dit för att Di Ann Price är i pianobaren och jag har hört gott om henne, men aldrig sett henne. Det blir inte så lyckat; eftersom vi inte har bokat bord och i det stora rummet hamnar vi långt från pianobaren. Dessutom spelar hon (sjunger inget) bara träliga evergreens. Som lök på laxen låååång väntan på maten.

2 Melvin och Callie Burnside med målning av R.L. Burnside To 22/12: Checkar ut för färd till Clarksdale. Lunch i Robinsonville på Hollywood Café, Home of the fried dill pickles. Jag tar catfish (som vanligt, he-he), men Holger så nöjd med sin hamburgare och dill picklesen, så vi bestämmer att vi måste åka tillbaks och då ska jag käka hamburgare också. Vi har inget husrum bokat i Clarksdale, så vi ringer på hos Riverside Hotel, men ingen öppnar. Det sitter en lapp på dörren att Rat Ratliff kan nås på tel.nr xx, men bara en svarare när jag ringer. Så vi tar in på Shack Up Inn och får Electric Blue Shack. Tyvärr har Marc slutat. Hennes ersättare är Patsy, också en trevlig tjej. Middag (för mig) fried frog legs på Ramon s, 535 Oakhurst Ave., efter tips av Guy (en av Shack Up Inns ägare). På kvällen kul jam på Ground Zero med Razorblade Blues Band: Josh Razorblade Stewart, vo; Omar Gordon, svart 21-årig duktig gitarrist; en ung svart kille på trummor, och Heather Tackett, bg; samt Spider Webb, sång, m fl gäster. Omar går omkring och säljer en CD. Vi köper efter prutande (det är ju trots allt CD-R, utan texthäften) varsin. Razorblade och Omar Gordon Fr 23/12: Checkar ut och åker mot Jackson via avstickare in i Glendora och Bentonia, där The Blue Front Café är stängt. Fikar i Yazoo City. Checkar in hos Marcia Weaver på Poindexter Park Inn B&B vid 3-tiden. Detta är stället att bo på i Jackson. Adress 803 Deer Park St., tel ppinn@yahoo.com. Äter tidig libanesisk middag på Aladdin (nära Rainbow Grocery, en superb ekologisk butik). 5:45 PM till Central City Complex, där det är en stor bluesgala, The Annual Constable John Brown Christmas Event. Det är redan mycket folk där. Alla bord tycks vara reserverade, men vi hittar ett par lediga stolar längst bak. Gratis entré och det bjuds på mat också! John Brown är en känd svart advokat (law officer), som gjort till tradition att varje jul bjuda på allt detta. Antagligen har folk dock betalat en slant för att sitta vid reserverade bord. Det är fullsatt och kanske 500 pers i lokalen. Advokaten har inte sparat på krutet (pengarna), utan det är ett maffigt program vi bjuds på (+ gott käk):

3 - En DJ spela allt från A rockin good way med Brook Benton & Dinah Washington till Dust my broom med Elmore. - En predikant välsignar alla närvarande och hälsar välkommen (det är ju en kristlig kväll, dan före julafton) och religionen har ju en framträdande plats i det här landet. - Suveränt framträdande av Rev. Joe A. Washington: I m not preaching tonight, I m only here to have a good time. Och så gör han det; predikar! Men mest sjunger han gospel med rejält tryck. - en mycket lokal James Brown sjunger gissa vad sing-back. - Charles Blakely (antagligen en lokal sångare), som kör några låtar från sin nya CD Body talk, också sing-back. - en lokal grupp, som kallar sig The (Jackson?) Persuasions, sjunger old school doo-wop som sina förebilder. Det är kul ett par låtar, men de får alldeles för mycket utrymme. - en Larry Milton sjunger Bobby Womacks (skriven av Jim Ford) Harry Hippie och nån låt till sing-back. - Sedan är det dags för kvällens första artist med eget band, Pat Brown, som med ett par back up singers gör Merry Christmas baby, Jesse James hit I can do bad by myself, och några låtar till. Nice, men jag hade väntat mig lite mer av henne. - Billy Soul Bonds med eget band och back up singers är, trots en förkylning, mycket bra. Ja, KANON!, står det i mina anteckningar. Tyvärr ett kort framträdande pga förkylningen. Men vi får förstås höra Here kitty kitty, hans stora radiohit för 2-3 år sedan. - Bobby Rush med sitt band och två dansare är kvällens sista artist. Tyvärr blir det så här på hemmaplan (han bor i Jackson) för mycket nojsande med fansen och för lite sång. En snubbe hjälper mig in i logen, så jag får överräcka Jefferson med artiklar skrivna av hans danserska Jazzii. Hon är dock inte här denna kväll, utan har en ersättare. Slut ca och jag är i säng Pat Brown Billy Soul Bonds

4 Lö 24/12 (julafton): Frukost Vi överräcker julklapp till Marcia, en ljusskål av kristall plus en förpackning värmeljus. Holger och jag tar bilen och kryssar runt och hämtar intryck och atmosfär av staden. Det är deprimerande hur förfallen vissa delar av innerstaden är. Många övergivna hus och igenvuxna tomter. For sale -skyltarna är legio. Gatorna enormt dåligt underhållna. Handlar på Rainbow Market åker vi till Brandon, öster om Jackson, till Marcias och Dorothy Moores kyrka Nativity Lutheran Church, som har Christmas Eve Candlelight Service kl 19. Så när som på Dorothys familj/släkt är det bara vita närvarande. Samtliga utom Holger och jag går fram och tar nattvarden, och jag känner mig inte helt bekväm i detta sammanhang. Anledningen till att vi är där är ju för att det är vår enda chans att höra Dorothy Moore sjunga. Hon avslutar nämligen gudstjänsten med att a capella framföra Silent night. Efter att ha hälsat på Dorothy och överräckt en liten julgåva, åker vi hem och äter maten vi köpt hem bär det av till Queen of Hearts, 2243 Martin Luther King Drive, där bandet, Smooth Funk Band (aldrig hört talas om), startar omgående. De har den något annorlunda sättningen två keyboards och trummor plus en sångare. De spelar i stort sett oavbrutet till Mycket hög stämning!! Tjejer bjuder upp oss. James Rock Gray är där, men han blir tyvärr aldrig ombedd komma upp och sjunga. Jag frågar om han har CDn han gjort med Steve Gerard & The National Debonaires att köpa. Vi går ut till hans bil, men han har bara ett ex, som jag köper för 15 dollar. Han har några till hemma, som han ska ta med sig till Hal & Mal s på måndag. Line dance på Queen of Hearts Sö 25/12 (juldagen): Sen frukost kl 09. Strax efter 10 åker vi ut med Marcia för att hitta en svart kyrka med Sunday Service. I och för sig ingen större match, men hon vill ta oss till en se- och hörvärd kyrka. Det har regnat kraftigt på natten, men det har lättat en hel del nu. Vi börjar med Rev. Joe A. Washingtons kyrka (Old Stranger s Home M.D. Church, som jag, Roffe & Katarina och Stellan besökte 2010), men han kommer just ut efter avslutad gudstjänst. Jag tar några bilder på honom och Marcia, och vi fortsätter sökandet. Åker förbi flera kyrkor med bilar på parkeringen, men vi söker ju en bra kyrka, där man ska påbörja eller just har påbörjat högmässan. Det blir Greater Mt. Calvary M.B. Church, 1400 Robinson St. Det är en mellanstor kyrka, med en Rev. Dr. John E. Cameron, Sr., som predikat där i 40 år. De har en kör och, enligt Marcia, Jacksons bästa organist, Don Taylor. En mycket bra gudstjänst! Kl 13 äter vi lunchbuffé med Marcia och hennes make, Bob, på Shawney s. Inte många affärer eller matställen är öppna denna dag (juldagen), men den här buffén är suverän. Vid 19-tiden åker vi till E&E House of Jazz & Blues, 1024 Pecan Park Circle, för en helkväll med blues och soul. Inträdet är $20, vilket inkluderar gratis drinkar! (Cateringmaten dyker aldrig upp.) Marcia presenterar mig för radio-dj:en (WMPR; 90,1 FM) och musikpersonligheten Jerry Boogie Mason. Mason nämner att denna kväll är Mel Waiters, en av mina favoritartister, på en annan klubb i Jackson, The Spot. Men vi behöver inte ångra att vi är där vi är, det blir en oförglömlig kväll. Kolla in Boogie Mason på Bl a kan man lyssna på Southern Soul Top 20.

5 Marcia Weaver och Jerry Boogie Mason Musiken startar Ett lite amatörmässigt band, som jag inte uppfattar namnet på (Gibbs Brothers?), inleder. De byts av av Stevie J. s band, som kompar Dr. Dee, en mycket bra sångare i old school soul-stilen (Tyrone Davis [förstås], Steal away, That s the way I feel about you etc). Tyvärr dränks sången en del av bandet, som dock är mycket tajt. Stevie J., i tomteluva dagen till ära, är mycket bra sångare och gitarrist. Han är en av Jacksons mest lovande yngre bluesmusiker (liksom han som avslutar kvällen), och skivdebuterade 2011 med en 2-CD(!), The diversity project, där en CD är blues och en CD är southern soul. Sedan blir det ett mellanspel av John Haley, som sjunger en låt bra till playback. Han har f ö gjort inredningen till klubben, så han tillhör väl inventarierna. Jag får ett ex av hans CD Taking it to the next level. Sedan kvällens huvudnummer, munspelaren/gitarristen och sångaren Grady Champion med eget band (en son på trummor). Han har en enorm energi och är mer ute i lokalen än på scenen. Hans två CDn tycker jag är röjiga, men live var det enormt kul att uppleva röjet. Naturligtvis har också samspelet med och gensvaret från den minst sagt entusiastiska publiken en enorm betydelse. En verklig personlighet vann Grady The Blues Foundations International Blues Challenge. En av höjdpunkterna på resan. Pat Brown är i lokalen och går upp och sjunger en låt med Grady är det roliga slut. Boogie Mason med familj Grady Champion

6 Må 26/12: Frukost Marcia har tidigare berättat att soulsångaren och låtskrivaren Tommy Tate befinner sig på ett nursering home efter en stroke och nog skulle uppskatta att få ett besök. Holger och jag åker med Marcia till vårdhemmet vid 11-tiden, men Tate är på dialys till frampå e.m., så vi bestämmer att ses där igen vid 4-tiden. Holger och jag äter god lunch (jag: spicey shrimp etouffé med fried dill pickles) på Que Sera Sera och jag kollar e-post på internetcafé. Lite senare gör jag en sväng hem till Greg Preston (Deep Rush Records), för att hämta Bobby Rushs nya DVD, som jag beställt till Smokestack. I häftigt regnväder återvänder jag ensam till vårdhemmet 16.30, men Tate ska förmodligen inte komma åter förrän om någon timme, säger personalen. Jag ringer Marcia och hon säger att jag kan komma hem till henne och Bob under väntetiden. Hon, Bob och jycken Pete bor i en enfamiljsvilla i utkanten av Jackson, inte långt från vårdhemmet. Vid 17-tiden åker jag och Marcia dit i våra respektive bilar i fortsatt grymt regnoväder. Tommy Tate är nu tillbaka, men han är utmattad efter dialysen och vi stannar bara minuter. Kl 19 åker Holger och jag till Hal & Mal s och Central Mississippi Blues Societys reguljära måndagsjam. Som vanligt inleds det med akustisk blues i baren; den här gången med The Blues Man, som får förstärkning av James Rock Gray efter en stund. Vid 21-tiden börjar husbandet, The Blue Monday Band (Abdul Rasheed, vo; King Edward, vo/g; Johnnie Sharp, kbd/altsax; Pete Collins, bg; Dwight Ross, Jr., dr; Malcolm Shepherd, congas), lira. Sjunger under kvällen gör Dennis Fountain, Rock (Nine pound steel och The twist), The Blues Man, Theresa, Dr. Dee (mycket bra igen med Steal away) och Bettye. Rasheed är skön M.C. och blir Holgers favorit. Smart av Holger att skriva upp Rock på jammets spellista, för att försäkra oss om att han får gå upp och sjunga, och det är grymt röj när Rock twistar. Han har med sig 4 ex av CDn. Han hade inte fler hemma, och han får inte sälja dom billigare för Steve Godard än 15 dollar styck. Dr. Dee på Hal & Mal s Ti 27/12: Checkar ut kl 10. Vi stannar till vid Greg Prestons jobb på ett dagis för att betala honom cash för DVD:na jag hämtade dagen innan. Sedan till Malaco Records på Northside Drive, och hämtar skivor jag beställt av Maxie. Där pratar jag en stund i telefon med Tommy Couch Jr. Han är kvar vid Malacos tillfälliga HQ på State Street. Malaco Records byggnader raserades ju i stort sett av en tornado i april 2010, och de har nu reparerat den svårt skadade distributionsbyggnaden och gjutit bottenplattan till en ny studio/kontorsbyggnad. Gaveln på lagerbyggnaden på andra sidan gatan är också reparerad. Med detta lämnar vi Jackson bakom oss. (Utan att ha träffat Jarekus Singleton, en ung musiker som jag hoppats kunna se och köpa hans skiva. Men han var out of town dessa dagar.) Tommy Couch Jr. har rekommenderat lunch på The Lunch Basket i Belzoni, men stället ser ut som att det är stängt för gott, när vi äntligen hittar det. Så vi fikar i Indianola, stannar till vid Dockery Farms, och fortsätter till Rosedale, då Holger vill återse Leo s Market. Det har dock bytt ägare/namn och är stängt. En vänlig polis beskriver var stadens Blues Trail Marker är belägen. Det var i Rosedale, vid korsningen av Hwy 1 och Hwy 8, som Robert Johnson mötte djävulen (anser en del); se Vi kommer till Clarksdale, checkar in på Shack Up Inn och käkar tidig middag på The Ranchero. Vi åker förbi Red s, och Red säger att han ska ha öppet på kvällen, eftersom ingen

7 annan bluesklubb har öppet denna kväll. Men när jag åker dit själv framåt 8-tiden, så är det bara Red, en kvinna och en bror till Super Chikan, som sitter där med varsin öl. Det har förstås inte nått ut att Red har öppet denna off night. Han låter ett band med Robert Belfour och T-Model Ford rulla, medan vi sitter med våra öl och snackar lite till framåt kvart i tio. Någon bekant till Red tittar in, men annars är det lugnt. Red s Lounge fick The Blues Foundations Keeping the Blues Alive Award 2012 i kategorin Blues Club. Motiveringen löd Other Mississippi juke joints have come and gone, but for over 30 years, Red s Lounge has provided the Mississippi juke joint experience to the world In addition, Red is very involved in community activities, hosting fund-raisers for local musicians. Mississippi Blues Marker vid Dockery Farms, där Charley Patton växte upp. On 28/12: Frukost på New Haven. Åker till Helena via pittoreska Moon Lake Road. Stannar till vid Sam och Doris Carrs grav vid Thompson Chapel. I Helena hinner vi säga några ord i King Biscuit Time, men Sonny Payne vill att vi kommer tillbaks nästa dag för att vara med hela sändningen. God lunch på mexikanska restauranten på hörnet. På Delta Cultural Center återser Holger guiden från när han var där 2003, Howard Newsome, en äldre svart man. Det här har Holger verkligen sett fram emot (men knappast vågat hoppats på), då han den gången glömde att ge dricks till guiden för den excellenta visning denne gett. Men guiden är alltså kvar nio år senare och han får sina dricks. Och Holger får frid i sin själ. Vi sitter och samspråkar med Newsome någon timme. Tillbaks i Clarksdale middag på Lady At The Levee, där La La & Dino (piano, gitarr och sång) underhåller gästerna. Tyvärr är La La s spelstil för aggressiv och högljudd för detta sammanhang. Hon är roligare att se i Super Chikans band, som hon ingår i. Sedan till Ground Zero och ser två set med Terry Big T Williams & Family Band (Heather Tackett, bg; Lee Williams, dr). Cheaper to keep her kanon, annars ganska medelmåttigt med för många och för långa standardlåtar. To 29/12: Frukost på New Haven Jag tar ut 100 dollar i bankomat. Det är maxbelopp för ett uttag, så Holger, som vill ta ut mer, går in på banken och blir hänvisad till en annan bank. Han går in för att ta ut 300 dollar på Visakortet. Jag väntar i bilen och tiden går och går Efter minuter kommer han ut. Det gick bra, men först sedan han blivit noggrant utfrågad och fotograferad (utan keps!)!! Innan vi åker till Helena igen, stannar vi hos Clarksdales enda optiker, då mina bågar gått sönder. Det fixar dom omgående för 4 dollar anländer vi till Sonny Payne och hans King Biscuit Time, där vi medverkar i dagens utsändning. Innan vi åker över bron från Arkansas, kör vi ned till Mississippis strand och står en stund och fascineras av hur dom superlånga pråmarna manövrerar sig fram. Tow boats skjuter långa räckor av containers framför sig. Lunch i Robinsonville på Hollywood Café och deras fantastiska hamburgare och fried dill pickles. Holger dålig i kistan (knappast av hamburgaren), så jag åker själv till Ground Zero och torsdagens bluesjam med David Dunavent & Evol Love Band. Unge Omar Gordon från förra torsdagens jam visar med två låtar att han kan spela häftigt jobbigt snabbt och att han är en svag sångare. Roligare var att han kom och frågade om jag ville spela ett biljardparti med honom (vilket jag inte kunde, tyvärr). I stället ägnade jag en hel del av tiden åt en collegesemifinal i amerikansk fotboll på TVn i baren. Rätt jobbigt jam alltså, så jag går efter två set.

8 Pråmar på Mississippifloden Fr 30/12: Frukost ca 9 på New Haven. Vi börjar känna igen farmarna nu, som sitter där varje morgon. På TVn är det stadigt den superreaktionära Foxkanalen. Soligt, varmt och skönt, så vi sätter oss på gräsplanen utanför shacket och solar och klappar en jycke, som fattat tycke för oss. Dagens (resans?) bottennapp svarar jag för, när jag tittar bort precis när det australiska vilddjuret wombat släpps ut ur sin bur. Holger har hela resan pratat om Shack Up Inns husdjur, som dock för flera år sedan övertogs av en kille som bor på andra sidan järnvägen. Idag ska det ske, så Holger har köpt mat åt wombaten och så tar vi Patsy med oss och går över till grannen, och, som sagt, råkar jag kolla på något annat, precis när wombaten far ut ur buren som en furie! Men Patsy skrämde den upp i alla fall. På Lady At The Levee min godaste middag hittills (6 st honey glazed chicken wings + jättegod gumbo). Restauranten ägs av sonen till ägarinnan av Sarah s Kitchen. Sarah, som dog för något år sedan. (Sarah ombesjungs av Rita Engedalen på hennes excellenta Bluestown-CD Chapel and bars.) Sonen/ägaren och hela personalen är Afro-Amerikaner, och det är en njutning att sitta där och intaga deras suveräna mat och se dom coola grillkockarna jobba vid spishällarna innanför bardisken. Ringer Callie Burnside och Vanessa Harris. Vanessa och Bobbie (och barn och barnbarn) har just kommit hem från julfirande hos kusin i Orlando, Florida. Nu ska dom till Dallas, TX, för traditionellt nyårsfirande där! De är hemma igen måndag, så vi kan hälsa på dom då. Vanessa och Bobbie är niecer till framlidne trummisen Sam Carr. På kvällen Red s, som har Robert Wolf Man Belfour. Han har lirat en kvart, när vi anländer Med en paus lirar han fortfarande, när vi åker hem vid midnatt. 5 dollar var entrén. Belfour, född 1940, är outtröttlig, och dessutom är det mycket roligare att se honom på ett sånt här litet ställe än på en festivalscen. Sean Bad Apple

9 Lö 31/12 (NYÅRSAFTON): Frukost ca 9 på New Haven. På förmiddagen spelar Sean Bad Apple utanför Cat Head och Terry Harmonica Bean utanför en restaurant. Solar igen utanför shacket i det fortsatt underbara vädret (60 grader Fahrenheit = 16 Celcius i skuggan). Nyårssuppén intar vi på Lady At The Levee: för min del tre stora champinjoner med diverse fyllning som entré, sedan en 16 oz. rib eye steak med bakad potatis. Suveränt! Ett glas rött vin var inte lika upphetsande. Desserten serveras Beträffande live blues denna speciella kväll finns fyra ställen att välja på: Ground Zero har Super Chikan & The Fighting Cocks; Rust Restaurant har Lightnin Malcolm & Cameron Kimbrough; Red s har Otis TCB Taylor Blues Band; och där vi befinner oss har dom Robert Bilbo Walker Revue. Jag har skildrat så livfullt hur bra Bilbo Walker var när Lasse och jag såg honom på Red s i maj, så Holger stannar för att se honom. Medan jag går ner till Red s. Kan ju inte svika honom en sån här kväll. Vem vet, han kanske behöver sin hit man. Det gjorde han dock inte, men fantastiskt kul var det. Skildras mer ingående i finska Blues News nr 253. Förutom TCB (som står för True Christian Believer uppträdde även den lovande southern soul-sångerskan Bobbie Doll Johnson från Meridian. Vid något tillfälle nämner bandets gitarrist, Alby Big Al Sutherland, att han spelar nästa kväll i Memphis på en juke joint med ett annat band. För Holger blev väl kvällen musikaliskt något av en besvikelse, då Bilbo Walker (74 år är han) verkade trött och hade ryggproblem. Roligast var Revyns danserska, som rörde sig som en darrål. Otis TCB Taylor Blues Band

10 Bobbye Doll Johnson Tolvslaget Sö 1/1 2012: Vi lämnar Clarksdale 9 AM och styr direkt till Full Gospel Tabernacle, 787 Hale Road, där Bishop A.L. Green (dvs soulsångaren Al Green) presiderar i sin egen kyrka. Vi anländer lämpligt nog tio minuter över 11, just när dom börjar dra igång Sunday Service. Inte många besökare där ännu, men folk (församlingsmedlemmar och turister) strömmar till vartefter. Det är dock rätt glest i bänkarna i denna ganska stora och eleganta kyrka och ingen större väckelsestämning. Enligt programmet som delas ut ska en kör sjunga, men så sker inte. Al Green himself är i alla fall där och gör en lång predikan (men sjunger knappast alls). Akustiken är hemsk och musikerna överröstar allt. Faktiskt mycket sämre än vid mitt förra besök. Obegripligt! Vi går 13.40, strax innan det är slut. Direkt till Walmart och handlar Aretha Franklins CD A woman falling out of love, som säljs exklusivt på Walmart, då Anders Erlandsson messat en förfrågan om jag kan skaffa den till honom. Sedan checkar vi in på Knights Inn Airport. Ringer Alby, gitarristen, och kollar att han ska spela på kvällen på B.J. s Secret. Ringer Burnsides, som åkt till Senatobia, där Melvins bror Joseph är på sjukhus och ska opereras (jag hajar inte för vad). De räknar dock med att återvända till Memphis nästa dag, så att vi kan gå ut och äta middag tillsammans. Så Holger och jag åker in till Memphis och äter

11 middag på den enkla cajunrestauranten Flying Fish, 105 S. Second Street. Lika gott som när Isakssons och Stellan och jag åt där Strax efter 21 kommer vi till B.J. s Secret, hörnet av Southern och Boston, som är en bar/snabbmatsrestaurant i två avdelningar med ett par biljardbord längst in. Det är redan fullsatt där, men Big Al har hållit ett bord till oss. 10 dollar är inträdet. Det blir en grym kväll, där de entusiastiska gästerna (ca 75% svarta damer i medelåldern och uppåt) eldar på musikerna timme ut och timme in. De brukar lira till 0.30, sa Alby i telefon hängde han resolut av sig gitarren, helt utmattad. Medan damerna bara vill ha mer och mer och Nate Dog (sångaren) inte visat några tecken på att vilja lägga av. Nate Dog kompades av Alby, gtr; Rick, kbd; Arthur Grey, bgtr; Terrell, dr. Gästvokalister var Tony Chapman (?), Preacher Man (hans medley på O.V. Wrights You re gonna make me cry och J. Blackfoots Taxi bäst på hela resan!!) och Cowboy (president för The Cigar Club). Ett par tjejer sjöng också och körade. Baslegenden James Alexander från The Bar-Kays satt hela kvällen vid ett bord och hoppade in och spelade ett par låtar. Även jag bidrog till underhållningen, när en kvinna dansade med mig i ett 10 minuter långt Jimmy Reed-medley. Dricks till Preacher Man Nate Dog. Gitarristen är Big Al Sutherland Må 2/1: Det är frost och vi får skrapa bilrutorna, innan vi drar in till stan. Men Center for Southern Folklore, som vi tänkt besöka, är stängt denna dag, liksom det mesta annat har vi tid för intervju med Sonny Mack (ex William Dead Eye Norris) hos Ecko Records. Sonny har nyligen releasat sin första CD på Ecko, Going for gold ( Solid Southern Soul debut by a new male vocalist skriver Daddy B. Nice på Under intervjun ringer Sonny till Jim O Neal i Kansas City, som har Stackhouse Records, och har drabbats av lymfkärlscancer. Jag pratar kort med Jim, som är vid gott mod.

12 När intervjun är klar åker vi till Ecko Records skivbutik på Elvis Presley Blvd, men där är stängt. Holger köper t-shirts till barnbarn i shop nära Graceland Visitor Center. Därefter åker vi raka spåret (Elvis Presley Blvd/Highway 51 hela vägen) till Vanessa Harris i Horn Lake, där jag överlämnar Bert Deiverts CD Kid man blues, som Sam Carr medverkar på. Även Bobbie är där och det kryllar av barn och barnbarn m fl. Därefter lugn hemmakväll. (Den första och sista på denna resa för min del!) Sonny Mack och John Ward Larry Chambers, Ecko Records Ti 3/1: Väger resväskan på motellet och vågen visar 42 lb. Lämnar igen bilen miles körda. Ringer Callie från flygplatsen, men det är telefonsvarare. Incheckningsvågen visar 44,5 lb. (20,2 kg) för resväskan. On 4/1: Anländer Arlanda enligt tidtabell mitt på dagen.