Remissyttrande från. För Sektionen för Arbets- och miljömedicin inom Svenska Läkaresällskapet Per Gustavsson, ordförande

Transkript

1 Till: Remissyttrande från Sektionen för Arbets- och miljömedicin inom Svenska Läkaresällskapet, Svensk Arbets- och Miljömedicinsk Förening, och Svensk Yrkes- och miljöhygienisk Förening rörande Arbetsmiljöverkets förslag till föreskrifter om hygieniska gränsvärden samt råd om tillämpningen av föreskrifterna, externremiss För Sektionen för Arbets- och miljömedicin inom Svenska Läkaresällskapet Per Gustavsson, ordförande För Svensk Arbets och Miljömedicinsk Förening Kristina Jakobsson, ordförande För Svensk Yrkes- och Miljöhygienisk Förening Anneli Julander, ordförande 1. Allmänna kommentarer om förslaget 2. Synpunkter ang. radon 3. Synpunkter ang. kvarts 4. Synpunkter ang. behov av nytt gränsvärde för motoravgaser, där ingen förändring föreslås 5. Synpunkter ang. exponeringsmätningar 6. Kommentarer ang. övriga förslag 1

2 1. Allmänna synpunkter Arbetet med att revidera föreskriften om hygieniska gränsvärden är ett mycket angeläget och viktigt arbete. Denna föreskrift är ett av de viktigaste styrdokumenten för det kemiska arbetsmiljöarbetet och förslag till revideringar bör vara väl genomarbetade och bygga på aktuell kunskap. Trots förändringar på arbetsmarknaden är andelen personer som exponeras för kemiska hälsorisker i arbetet i Sverige oförändrat under senare år. Vi är därför allvarligt bekymrade över att de resurser som avsätts för detta arbete är begränsade. Vissa avsnitt har behandlats mycket övergripande och vi saknar väl genomtänkta förslag för implementering och kunskapsspridning. Vi saknar också en genomgång av och motivering till att Sverige har högre gränsvärden än EU för 28 ämnen. I det aktuella förslaget finns oklarheter till hur man förhåller sig till önskvärda säkerhetsmarginaler till kända risker och eventuella motiv till att frångå tillämpning av säkerhetsmarginal. Detta borde vara konsekvent redovisat för alla ingående ämnen. Man har föreslagit att gränsvärden för ett antal ämnen med kända och allvarliga hälsorisker skall tas bort och användning kommer istället att kräva tillståndsprövning (B-listan). Vi saknar här en beskrivning av hur säkra exponeringsnivåer skall kunna fastställas och efterlevas för dessa ämnen. Generellt anser vi inte att användning av andningsskydd kan rekommenderas som åtgärd annat än vid enstaka kortvariga och tillfälliga arbetsmoment. I det aktuella förslaget medför skrivningen att användning av andningsskydd kan uppfattas som generellt råd vilket är otillfredsställande. Arbetsgivarna har idag ansvaret för tillämpningen av föreskrifterna men för att kunna följa dem krävs en hög kompetens som i många fall saknas, ibland också inom företagshälsovården. Ett stort problem är dessutom att många småföretag saknar FHV och att då enbart förlita sig på att efterlevnaden av föreskriften skall kunna följas upp av vanligt tillsynsarbete av Arbetsmiljöverket är mycket optimistiskt. Vi anser att en resursförstärkning är nödvändig både för informations- och tillsynsverksamhet riktad mot småföretagare 2. Radon Sänkningen av NGV för radon för arbete utom underjordsarbete är rimlig. Sänkningen för underjordsarbetare är också rimlig. Ur arbetsmedicinskt perspektiv bör man dock överväga att föreslå en kraftigare sänkning med hänsyn till den höga risken för lungcancer vid föreslaget NGV. Motivering: Nuvarande NGV för radon i arbetsmiljön är A) 400 Bq/m3 för alla miljöer utom underjordsarbete och B) 2.5 MBq/m3 som kumulativ exponering under ett år, vilket motsvarar 1500 Bq/m3 vid arbete under jord 1600 tim/år. Föreslaget nytt NGV är A) 0.36 MBq/m3 som kumulativ exponering för alla miljöer utom underjordsarbete, vilket motsvarar cirka 200 Bq/m3 under 1800 tim/år och B) 2.1 MBq/m3 som kumulativ exponering under ett år, vilket motsvarar 1300 Bq/m3 vid arbete under jord 1600 tim/år. A. Alla miljöer utom underjordsarbete 2

3 Det är rimligt att ha ett NGV som innebär en låg risk för lungcancer om man kan uppnå en sådan arbetsmiljö med rimliga resurser/åtgärder. En nivå på 200 Bq/m3 under 40 tim per vecka ger en dos som kan antas motsvara Bq/m3 i bostaden (räknat på 65 % av all tid), vilket innebär en mätbar ökning av lungcancerrisk jämfört med en arbetsplats med normal radonhalt om t.ex. 50 Bq/m3. En ökning med 100 Bq/m3 i bostaden innebär en excess relative risk (ERR) på En radonhalt på 200 Bq/m3 på arbetet i stället för till exempel 50 Bq/m3 skulle då kunna motsvara en ERR på och en absolute excess risk (AER) på cirka 0.02 (räknat på 3 % livstidsrisk för lungcancer för en blandad befolkning av rökare och icke rökare). Det är å andra sidan inte rimligt att sätta gränsvärdet i arbetsmiljön lägre än gränsvärdet för bostadsmiljön, där man vistas drygt 3 gånger längre tid om man arbetar heltid. Gränsvärdet för bostäder är 200 Bq/m3. Därför förefaller förslaget välavvägt. B. Arbete under jord. Detta är i huvudsak relevant för gruvindustrin och fr.a. LKAB i Kiruna och Malmberget. 1) Vilken riskökning för lungcancer innebär det föreslagna nya (sänkta) NGV? Om man gör en överslagsberäkning och jämför med bostadsradonhalter, där det finns mycket goda kvantitativa riskbedömningar motsvarar 2.1 MBq en dos om cirka 350 Bq/m3 vid vistelse 65 % av all tid (6000 tim/år) i bostaden. Eftersom riskökningen är 0.15 per 100 Bq/m3 skulle det, räknat på 30 år, ge en livstids ERR om cirka 0.5 för lungcancer och en AER på knappt 2 % (räknat på 3 % livstidsrisk för lungcancer eller 4 % av all död i vuxen ålder). Det finns å andra sidan en svensk studie av lungcancerrisk som funktion av beräknad kumulativ radonexponering (Jonsson 2010) just vid underjordsarbete vid LKAB. Där skattar man ERR till per 1000 Bq/m3 och arbetat år. Med föreslaget gränsvärde (motsvarande 1300 Bq/m3) blir ERR cirka 1.8 efter 30 år och AER så hög som 6-7 %, dvs drygt 3 ggr högre risk än om man använder riskestimat från bostadsradon. Författarna påpekar att riskestimatet är högre än en del tidigare estimat från gruvarbete. Möjligen kan skillnaden bero på inverkan av kvarts, diesel o annat damm, vilket också diskuteras i artikeln. Oavsett om AER är 2 eller 7 % är det en hög risk - ungefär som för BaP vid NGV och mycket högre än för bensen eller asbest vid NGV. 2) Är det möjligt och rimligt att uppnå nivåer under föreslaget nytt NGV eller ett ännu lägre NGV? Exponeringen för de mest högexponerade underjordsarbetarna vid LKAB (uppgifter från Jessica Fagerlönn, LKAB) är följande: 2010 var mediandosen hos 13 lastare i Kirunagruvan 1.4 MBq/m3, 3/13 översteg 2.1 MBq/m3 och ingen 2.5 MBq/m3. Bland 10 diamantborrare var mediandosen 1.7 MBq/m3, 2/10 översteg 2.1 MBq/m3 och 1/10 översteg 2.5 MBq/m3. Bland 8 tillredningsreparatörer var mediandosen 2.3 MBq/m3, 5/8 översteg 2.1 MBq/m3 och ingen 2.5 MBq/m3. Bland 14 laddare var mediandosen 1.6 MBq/m3 och ingen översteg 2.1 MBq/m3. I Malmberget var 2010 mediandosen hos 16 diamantborrare 1.7 MBq/m3 och ingen översteg 2.1 MBq/m3. För 10 gruvbyggare och vägunderhåll var mediandosen 1.6 MBq/m3 och ingen översteg 2.1 MBq/m3. 3

4 Vår slutsats är att det är möjligt att sänka gränsvärdet till 2.1 MBq/m3. Under 2010 hamnade 10/71 underjordsarbetare (14 %) över 2.1 MBq/m3. Men detta är räknat på de mest exponerade grupperna. För den händelse man vill sänka nivån ytterligare kan konstateras att 20/71 (28 %) låg över 1.8 MBq/m3. Ytterligare tekniska åtgärder är förmodligen dyra och komplicerade. Vatten uppges vara en huvudkälla till radon i gruvluften. Det är enklare att ta enskilda arbetare ur exponeringen. Problemet med denna åtgärd är att populationsdosen (och därmed populationsrisken) blir densamma om man ersätter några högexponerade arbetare med nya under andra halvåret. Ett annat sätt att minska risken vid höga radonnivåer vore att kräva att underjordsarbetare ska vara icke-rökare. ERR skulle (sannolikt) vara oförändrad men AER skulle minska kraftigt. 3. Kvarts Förslaget Kvarts, - respirabelt NGV 0,1 mg/m 3. Anmärkning C, M. Kristobalit, - respirabelt NGV 0,05 mg/m 3. Anmärkning C, M. Tridymit, - respirabelt NGV 0,05 mg/m 3. Anmärkning C, M. Våra synpunkter. Förslaget om cancerklassning av kvarts, kristobalit och tridymit är välmotiverat. Det finns däremot inget förslag om sänkning av dagens gränsvärde för kvarts. Det finns starka skäl, se nedan, för att gränsvärdet för kvarts skall sänkas, åtminstone till det av EU rekommenderade gränsvärdet 0,05 mg/m 3 (SCOEL). Institutet för Miljömedicin (IMM), vid Karolinska Institutet har på uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) gjort en kunskapssammanfattning avseende kvarts och dess cancerframkallande förmåga. Rapporten (AV 2011:5) ger en aktuell sammanställning över kunskapsläget vad gäller kvarts dess koppling till cancer. Rapporten belyser också andra sjukdomar som silikos och kvarts koppling till olika autoimmuna sjukdomar. I kunskapssammanfattningen skriver man: Den sammantagna bilden av den epidemiologiska litteraturen anger att kvarts är carcinogent för människa. IARC, WHO s cancerinstitut, har 2009 gjort en förnyad prövning av klassningen för kvarts och vidhåller att kvarts ska föras till grupp 1 cancerframkallande för människa. Vid vilka nivåer kan man då se en ökning av cancerincidensen? I en artikel byggd på svenska data (Bergdahl et al 2010) ser man en riskökning för lungcancer vid exponeringsnivån 2-5 mgår/m 3, vilket motsvarar års exponering vid nuvarande gränsvärdesnivå. I en riskanalys från USA framkommer också att gränsvärdet 0,1 mg/m3 inte kan förväntas skydda mot negativa hälsoeffekter (Steenland 2005). Svenska studier visar en ökad risk för allvarlig silikos efter långvarig exponering för respirabelt kvarts vid nuvarande gränsvärdenivå (Hedlund 2008). Likartat resultat har framkommit vid andra epidemiologiska studier av t.ex Steenland et al (1995), och Chen et al (2001). De mätrapporter som skickas in till Arbetsmiljöverket visar att ca 7 % av de rapporterade exponeringsnivåerna överskrider nuvarande gränsvärde. Vår bedömning är också att arbetstagare som exponeras för kvartshaltigt damm arbetar inom sådana yrken/branscher där man är yrkestrogna och att exponeringen därför sker under en stor del av arbetslivet. 4

5 Skälen för en sänkning av gränsvärdet är alltså följande: Exponering för kvarts vid nuvarande gränsvärde tycks ge en ökad risk för lungcancer. Nuvarande gränsvärdet tycks inte skydda mot risken att utveckla silikos. 4. Motoravgaser Det nuvarande gränsvärdet för motoravgaser härrör från 1990 och är baserat på mätning av kolmonoxid (CO) och kvävedioxid (NO2) som indikatorsubstanser. Nivågränsvärdet är 20 ppm CO och 1 ppm (=2 mg/m3) NO2, med syftet att NO2 indikerar dieselavgasexponering och CO bensinavgasexponering. Kunskaperna har utvecklats avsevärt sedan 1990, och avgasernas sammansättning har ändrats genom förändrade bränslen och generellt införandet av katalysatorer i bensindrivna fordon. COs värde som indikator på bensinavgaser är därför mycket tveksamt idag, och gränsvärdet för NO2 är föråldrat då modern forskning tyder på att det förekommer en klart ökad risk för lungcancer vid nivåer under dagens gränsvärde. Vi anser att AV skall revidera gränsvärdet för motoravgaser. Vid gränsvärdessättningen 1990 var den kritiska effekten vid exponering för dieselavgaser luftvägsirritation då cancerriskerna inte var väletablerade. Idag finns välkontrollerade studier som visar en ökad risk för lungcancer efter dieselavgasexponering, för översikt se t ex Ris (US EPA 2007). En nyligen publicerad multicenterstudie med justering för individuella data om rökvanor bekräftar en ökad lungcancerrisk efter exponering för dieselavgaser (Olsson et al 2011). En svensk studie med noggranna data om exponering och rökvanor visade en påtagligt och signifikant ökad risk för lungcancer vid 40 års exponering vid gränsvärdenivå. (Gustavsson 2000). International Agency For Research on Cancer (IARC) har tidigare klassat dieselavgaser i grupp 2A, dvs sannolikt cancerframkallande för människa. IARC har i år aviserat att man kommer att genomföra en ny utvärdering under 2012, mot bakgrund av den nya kunskap som är tillgänglig idag. 5. Kommentarer kring avsnittet om exponeringsmätningar Ett speciellt område som behandlats otillräckligt, vilket också speglar förslagets otillräckliga förarbeten, är de råd och anvisningar som presenteras för exponeringsmätningar, användning av skyddsutrustning och installation av punktutsug. Forskning visar entydigt att upprepade exponeringsmätningar krävs för att få en klarhet i exponeringsnivåer och att personburna mätningar bör ske på flera individer för att data skall var tillförlitliga. Vi ställer oss också mycket frågande till de kostnadsbeskrivningar som presenteras; t ex eftersom nivågränsvärden baseras på 8 timmarsexponering förefaller 4 timmars standardtid per mätning alltför kort. I de beräknade externa kostnaderna presenteras inte heller några kostnader för analys av prover. Dammfraktioner på SYMF:s höstmöte 2010 talade Arbetsmiljöverkets representant om att man planerade se över vilka fraktioner olika sorts damm mäts i så att det skulle bli mera enhetligt i föreskriften. Vi kan inte se att någon sådan översyn har genomförts. Exempel: Oorganiskt damm föreslås nu få ett gränsvärde för inhalerbart damm och respirabelt damm. Flera andra ämnen såsom aluminium, barium, indium, kadmium, koppar, krom, mangan, molybden, nickel, platina, silver, titandioxid, vanadinpentoxid, volfram, zinkoxid har gränsvärde för to- 5

6 taldamm. Då flera av dessa ämnen är oorganiskt damm vore det klart bättre om även gränsvärdena för dessa ämnen gällde för inhalerbart damm istället för totaldamm (innebär i allmänhet en skärpning). Vid mätningar kan man då använda samma filter för analys av inhalerbart damm och ett specifikt innehåll (såsom halten av någon metal). Annars måste man ju mäta med två olika filter- klumpigt för den som skall bära utrustning, ej kostnadseffektivt mm. 7. Allmänna råd är något otydliga och här kan det lätt bli missförstånd. Det står att enstaka överskridelser kan tolereras om medelvärdet av flera mätningar ligger under gränsvärdet. Detta kan vara ok om sannolikheten för att det sker är mindre än 9%, vilket man kan räkna på om man har tillräckligt många upprepade mätningar. Hela stycket bör förtydligas. Vad är kortare exponeringar? 4h, 6h eller 15 min? 8. mätningar skall vara tillgängliga i minst 5 år. Det tycker vi är alldeles för kort tid och bör utökas till minst 20 år. 6. Kommentarer kring övriga förslag Arsenik - Det finns klara belägg för att arsenik orsakar reproduktionsstörningar (fr a perinatal död). Arsenik bör därför förses med R. Beryllium det hygieniska gränsvärdet är 0,002 mg/m3 mätt som totaldamm. ACGIH i USA ha nyligen (2010) sett över sitt gränsvärde för Be och det är numera 0,05 µg/m3 mätt som inhalerbart damm. AV borde också revidera detta gränsvärde. Bly, och oorg. föreningar Det är oklart varför Blyoxid står på egen rad, utan gränsvärde. IARC har klassat bly som "Probably carcinogenic in humans (2A)". Det vore därför rimligt att förse bly med ett C. Kadmium Det är tveksamt om kadmium ger reproduktionseffekter; R är knappast befogat för kadmiumdifluorid och kadmiumdiklorid (fluorid som sådant har inte R). Kvicksilver, och oorganiska föreningar Tveksamt om B är befogat. Metalliskt kvicksilver har visst (om än litet) upptag genom huden. Det kan ge allergiskt kontakteksem, och borde därför ha S. Tetraetylbly, Tetrametylbly Det verkar ologiskt att NGV är 0,05 när Bly, och oorg. föreningar, respirabelt damm har 0,02, vilket också borde gälla för de två organiska föreningarna. Bly och organiska föreningar 6

7 Problemet med relationen mellan halter i blod och luft gäller särskilt vid höga lufthalter, då blodbly mättas, så att det har begränsat värde vid bedömning av exponering och risk. Detta borde påpekas någonstans i texten, i Konsekvensutredning och i Konsekvensbeskrivning. Konsekvensbeskrivningen sid 10, styckena 7 och 9 är inte kongruenta. I stycke 7 borde det stå 0,1-0,5 µmol/l. Organiska syraanhydrider Hanteringen av de olika anhydriderna är inte logisk; tre har gränsvärden, medan fem andra saknar sådant. Det är rätt att det är svårt att veta vilka halter som ger sensibilisering, men det gäller för alla åtta.i Finland har man gränsvärden för flera anhydrider som saknar sådant i Sverige, i USA ett. Avsaknad av gränsvärde borde vara ett problem vid övervakning av arbetsmiljön. Syraanhydriderna behandlas på annat sätt än andra sensibiliserande ämnen. Ett rimligt förhållningssätt vore att åsätta HHFA, MHHFA, THFA, MTHFA och TKFA 0,005 mg/m3, med takgränsvärden dubbelt så högt. För FA innebär förslaget 0,2 mg/m3 en klar risk för sensibilisering; värdet borde därför sänkas till 0,1 mg/m3 B-märkning Den nya märkningen B är mycket bra men vi skulle gärna se en kommentar angående konsekvensen av B-märkning för ett ämne. Hur skall risken bedömas? 7