Bild 2b, 15 hp vt-15 Umeå universitet Gestalta konstnärligt yrke eller subkultur Susanne Tenö. lördag 25 april 15

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Bild 2b, 15 hp vt-15 Umeå universitet Gestalta konstnärligt yrke eller subkultur Susanne Tenö. lördag 25 april 15"

Lisa Sandberg
för 8 år sedan
Visningar:

1 Bild 2b, 15 hp vt-15 Umeå universitet Gestalta konstnärligt yrke eller subkultur Susanne Tenö lördag 25 april 15

2 Keramiker - rakuteknik Jag har valt att fördjupa mig kring keramikeryrket och varit i kontakt med en keramiker/ konstnär i Eskilstuna som heter Ann- Margret Pettersson. Hon har jobbat som konstnär i närmare 40 år. Hon jobbar även som lärare på Folkhögskolans konstlinje i Eskilstuna. Ann- Margret jobbar med Glera olika tekniker (keramik, tyg, ull, måleri, broderi), men har en förkärlek för en keramikteknik som heter raku. Hon beskriver den som en primitiv metod där form och glasyr förenas genom eld och reduktion. Och hon uttrycker det som att Raku är som livet man vet aldrig hur det blir. Det är just rakutekniken som jag är intresserad av att lära mig mer om och jag vill prova på att bränna egenhändigt gjorda keramikformer i denna teknik. Jag inser att det är många steg att gå igenom och lära sig och även om jag inte förstår allt på detta försök, så är jag övertygad om att jag kommer att lära mig en hel del under detta arbetsområde. Efter att Ann- Margret visat mig en del av sin konst och förklarat vad jag bör tänka på när jag ska göra mina former, väljer jag att jobba med ett enkelt formspråk i mina lerformer. Jag brukar välja att jobba med ett enkelt formspråk i det mesta jag gör och tänker, att nu när det även ska till mönster och glasyr på dessa, så Ginns risken att det blir för mycket för min smak, om jag gör en för detaljerad form. Jag börjar skissa mina former för att hitta hur de ska se ut innan jag börjar bygga. Jag kommer att bygga mina former i två olika leror, en vit och en grå, för att se om det blir någon skillnad på formerna beroende på vilken lera jag väljer att jobba med. När formerna är byggda ska leran torka under ett par veckor tills den är helt torr. Efter detta ska den skröjbrännas. Den kan jag göra på jobbet, men själva rakubränningen kommer att ske ute vid Ann- Margrets sommarställe. Jag får möjlighet att följa med en av hennes grupper som hon undervisat på Folkhögskolan, mot en liten avgift som täcker kostnaden för gasol, sågspån och glasyr. lördag 25 april 15

3 Innan bränningen ska leran glaseras. Det gör vi helgen innan bränningen. Vi träffas på Ann- Margrets jobb, där hon har gjort iordning glasyrer. Vi glaserar och packar sedan ner vår keramik i kartonger, för att kunna ta med den ut till bränningen helgen efter. Det som redan Ginns på plats när vi kommer till bränningen är två rakuugnar, gasoltuber, asfaltsbrännare, tegelstenar, vattenhinkar, plåtkärl, sågspån, stora tänger med långa skaft, plåtlock, skyddsglasögon och andningsmasker. Vi har blivit tillsagda att ha på oss bomullskläder vid bränningen och till detta grova skor, arbetshandskar och mössor. Vi har även med oss varsin campingstol och Gikakorg, då bränningen kommer att ta minst 3-4 timmar att genomföra. Vi har även med oss varsin diskborste som vi kommer att få användning för så småningom. Vi börjar med att bygga iordning med tegelstenar runt brännugnarna så att de står stadigt. Sedan ser vi till att gasoltuberna står säkert placerade, så att ingen riskerar att kliva på slangarna. Vi lägger asfaltbrännarna på plats vid ugnarna med hjälp av Gler tegelstenar. Sedan sätts de första två ugnarna med de första keramikföremålen. Det är den här första omgången som tar längst tid att värma upp, då ugnarna är helt kalla när vi börjar. Locken läggs på och gasolbrännarna startas. Sedan har vi tid att Gika en stund. De första ugnarna tar cirka en timme. Ann- Margret ser på glasyren när det är dags att plocka upp keramiken. Vi andra får också titta och glasyren ser ut nästan som polkagris- smet utanpå keramikföremålen (i alla fall så som jag minns polkagrissmeten från min barndom på besök i Gränna, men jag vet inte om någon annan förstår min förklaring). Den första gasolbrännaren stängs av och locket på ugnen lyfts av. Nu är det skyddsglasögon, arbetshandskar, mössor och tänger som gäller. Vi plockar upp en ugn i taget och vi har en tydlig arbetsfördelning: Två personer plockar upp keramiken med tängerna och lägger ner den i tunnor fyllda med sågspån och två personer kastar på sågspån på keramiken i tunnorna. Det är enormt varmt och rökigt. Röken sticker i ögonen, trots skyddsglasögon. lördag 25 april 15

4 Ann- Margret har förklarat att det nu är viktigt att vi får upp keramikföremålen och lägger dem i sågspånen direkt. För det är när allt är upplockat och täckt med sågspån och locket lagts på som det sker en syrereduktion kring keramikföremålen. Det är denna reduktion som gör att godset blir helt svart där keramiken är oglaserad. När ugn nummer två är tömd är det dags att sätta ugn nummer ett igen. Nu är ugnen ännu varm inuti, vilket gör att det inte är helt lätt att ställa ner keramikföremålen i den. När bränning tre och fyra är startade börjar proceduren om igen, men nu går det fortare att få keramiken och glasyren uppvärmda till rätt temperatur, eftersom vi utgår från en redan uppvärmd ugn. När allt är bränt, upplockat och det har legat och svalnat en stund kan vi börja titta på våra alster. Vi doppar ner dem i vattenkärlen och diskar dem lite försiktigt med diskborstarna som vi haft med oss. Ann- Margret säger att vi kan gnugga med stålull på vår glasyr när vi kommer hem för att få fram mer färger och nyanser än vad vi ser nu. Det blev en lyckad bränning och en rolig upplevelse, som gett mig mer kunskap kring rakutekniken, men även förvissat mig om att det är mycket som jag inte ännu inte förstår. jag lutar mig dock mot visdomsorden jag hört Glera gånger från Ann- Margret under den här dagen: Raku är som livet man vet aldrig hur det blir. Och det kanske är det som är tjusningen med raku att bränningsprocessen i sig är en aningens oförutsägbar, vilket gör att varje bränning i sig blir en happening och att det dyker upp överraskningar och nya insikter nästan varje gång även om man, som Ann- Margret, jobbat med Raku i närmare 40 år! lördag 25 april 15

Relevanta dokument

Per Eklund. Stenarbetsmuseum Yxhult

Per Eklund. Stenarbetsmuseum Yxhult Per Eklund Stenarbetsmuseum Yxhult Per Eklund Per Eklund Per Eklund var verksam som keramiker under nästan sju decennier. I början av 2000-talet skänkte han delar av sin samling till Kumla kommun. Samlingen