SOU 2013:17 - Brottmålsprocessen - Hur påverkas rättssäkerheten om brott- målsprocessen

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet SOU 2013:17 - Brottmålsprocessen - Hur påverkas rättssäkerheten om brott- målsprocessen effektiviseras? Karin Åblad Examensarbete med praktik i Processrätt, 30 hp Examinator: Katrin Lainpelto Stockholm, Vårterminen 2013

2 Förord Jag vill rikta ett stort och varmt tack till min handledare Johanna Björkman för att hon har stöttat och trott på mig under hela arbetet med denna uppsats samt för att hon givit mig värdefulla synpunkter och kommentarer. Det var även hon som såg till att jag fick upp ögonen för den nya utredningen, SOU 2013:17, vilken visade sig vara mycket intressant och ett perfekt uppsatsämne för mig. Jag vill också tacka jur. stud. Emma Göth för att hon har stöttat mig, inte bara under uppsatsskrivandet utan under hela juristutbildningen. De här åren hade inte varit detsamma utan Dig. Jur. kand. Anton Johansson vill jag tacka för alla smarta tips och korrekturläsning och för att Du alltid finns vid min sida. Innan jag började skriva denna uppsats var jag praktikant på Försvarsadvokaterna. Det var en otroligt lärorik period och en stor inspirationskälla till denna uppsats och till mitt framtida yrkesliv som jurist. Stort tack till alla på Försvarsadvokaterna för att Ni tog så väl hand om mig och för allt Ni lärt mig. Extra stort tack till Clea Sangborn som var min handledare. Stockholm i maj 2013 Karin Åblad 1

3 Sammanfattning Reglerna om brottmålsprocessen kan ses som en avvägning mellan den enskildas rättigheter och det allmännas möjlighet att beivra brott på ett effektivt sätt. Det är viktigt att det finns en balans mellan dessa två faktorer och att det inte blir en övervikt åt något håll. När det gäller rättssäkerheten spelar försvararen en stor roll då denne agerar motvikt till den statliga brottsbeivrande verksamheten. Europakonventionens regler om en rättvis rättegång är betydelsefull för upprätthållandet av rättsäkerheten. Det finns även en mängd bestämmelser i rättegångsbalken, samt ett antal processrättsliga principer, som har till uppgift att skydda den enskildes rättigheter. Exempelvis avsaknaden av prövningstillstånd i vissa brottmål, åklagarens objektivitetsplikt och rättens utredningsskyldighet. I SOU 2013:17 föreslås en mängd förändringar i brottmålsprocessen som har till syfte att effektivisera processen men även göra den mer förutseende för den enskilde. De förändringar som jag har valt att fokusera på i denna uppsats berör den tilltalades möjligheter att förbereda sitt försvar, rättens utredningsskyldighet samt införandet av ett generellt prövningstillstånd vid överklagande från tingsrätt till hovrätt. Syftet med uppsatsen är att granska dessa förslag för att se hur de stämmer överens med dagens regler och om förändringarna på något vis hotar rättssäkerheten och den tilltalades möjlighet att förbereda sitt försvar. Det jag har kommit fram till är att de förändringar som jag har fokuserat på främst syftar till att effektivisera processen i brottmål. Ett argument som Utredningen har är att de långa handläggningstiderna kommer att blir kortare om deras förslag blir till verklighet och detta kommer i sin tur kompensera för de negativa konsekvenser som förslagen kan få för allmänhetens förtroende för rättsstaten. Vissa av förslagen kan säkerligen komma att fungera bra om den tilltalade har en bra försvarare och om åklagaren är objektiv och rättvis. I de andra fallen ser jag dock brister i det föreslagna systemet och det finns en stor risk för att rättssäkerhetens får stå tillbaka mot effektiviteten om de föreslagna lagändringarna införs. 2

4 Innehållsförteckning Förord Sammanfattning....2 Innehållsförteckning.3 1. Inledning Syfte och frågeställning Avgränsning Metod och material Disposition Gällande rätt Förvararens roll Förordnande av försvarare Förbereda försvaret Brottmålsförfarandet Stämningsansökan Den misstänktes inställning Europakonventionen artikel Oskyldighetspresumtionen Åklagarens objektivitetsplikt Beviskrav Rättens utredningsskyldighet Rättens möjlighet att inhämta bevisning Teknisk bevisning Rättens utredningsskyldighet och rättsäkerheten Överklagandeförfarandet Utformning av överklagandet Prövningstillstånd Europakonventionen och rätten att överklaga Reformen En modernare rättegång.24 3

5 3. Föreslagna förändringar i brottmålsprocessen SOU 2013:17 Brottmålsprocessen Förändringar för den tilltalade Den tilltalades inställning Förändringar i rättens utredningsansvar Rättens utredningsansvar Förändringar i överklagandeförfarandet Förändringar i utformandet Utvidgat system med prövningstillstånd Analys Det fiktiva fallet Den tilltalades möjlighet att förbereda sitt försvar Enligt gällande rätt Enligt de föreslagna förändringarna Med förordnad försvarare eller rådgivning Kommentarer Rättens utredningsskyldighet Enligt gällande rätt Enligt de föreslagna förändringarna Kommentarer Överklagandeförfarandet Enligt gällande rätt Enligt de föreslagna förändringarna Kommentarer Får rättssäkerhetens stå tillbaka till förmån för effektiviteten? Källförteckning Litteratur Rapporter och artiklar Offentligt tryck 48 4

6 6.4 Rättsfall från Europadomstolen och Hösta domstolen Författningar..49 5

7 1. Inledning Anledningen till att det finns en rad regler som skyddar den enskildes rättigheter gentemot statens brottsbeivrande verksamhet är statens möjlighet att utöva våld och tvång mot den enskilde. Det krävs en garanti för att den enskilde inte utsätts för onödigt lidande och att maktmissbruk, rättsövergrepp och godtycklighet förhindras. Dessa garantier kan dock innebära att brottsutredarna och rättskiparnas effektivitet begränsas och det finns alltid en risk att skyddsreglerna tolkas till deras fördel. 1 Straff, i synnerhet de frihetsberövande, är ett centralt och mycket ingripande medel i ett rättssamhälle och det kräver därmed ett stort ansvar. Det måste föreligga en stark rättssäkerhet och ingen får dömas oskyldig eller för fel brott. Det är ett ansvar som staten har både i rollen som lagstiftare och i den dömande verksamheten. En person som är misstänkt eller åtalad för brott möter hela den statliga rättsapparaten som motstånd. För att vara på en någorlunda likvärdig nivå krävs en bra försvarare som är insatt i målet och som kan föra den tilltalades talan på ett bra sätt. För att samhället ska vara rättssäkert krävs det att den som är misstänkt för brott, tillsammans med en försvarare, får möjlighet att förbereda sitt försvar. Rättssäkerheten vägs mot att det inte får kosta samhället för mycket pengar att genomföra en brottmålsprocess och handläggningen ska vara så effektiv som möjligt. Med detta som utgångspunkt har det arbetats fram en utredning vid namn SOU 2013:17 Brottmålsprocessen, vars mål är att både effektivisera brottmålsprocessen samt göra den mer förutsebar och rättssäker för den enskilde. Detta är en svår balansgång och det finns en risk att det tummas på rättssäkerheten till förmån för ekonomi och effektivitet. I arbetet med denna uppsats har jag granskat den nya utredningen i syfte att hitta problem och risker när det gäller rättsäkerheten för den tilltalade. 1 Diesen, Förundersökning, sid. 70 6

8 1.1 Syfte och frågeställning Mitt syfte med uppsatsen är att granska delar ur SOU 2013:17, Brottmålsprocessen, ur ett försvararperspektiv och undersöka hur de föreslagna förändringarna kan komma att påverka den tilltalade och dennes försvar. Jag har valt att fokusera på vissa delar av utredningen vilket jag redogör för nedan under avsnittet Avgränsning. Jag kommer att visa på hur svensk rätt ser ut idag och varför försvararrollen är viktig. Jag kommer även att redogöra för hur Europakonventionens artikel 6 påverkar brottmålsprocessen idag och varför det är viktigt att de grundläggande rättigheter som är stadgade där inte kränks. Uppsatsen kommer att beröra följande frågeställningar Kan den tilltalades möjligheter att förbereda sitt försvar försämras i och med förändringarna som föreslås i SOU 2013:17? Föreligger det en risk att rätten till en rättvis rättegång och upprätthållandet av ett rättssäkert samhälle få stå tillbaka till förmån för effektiviteten om förändringarna i SOU 2013:17 genomförs? 1.2 Avgränsning Då utredningen jag har att granska är omfattande och rör en hel del förändringar inom brottmålsprocessen har jag valt att avgränsa min uppsats till utvalda delar av utredningen. Jag har fokuserat på de delar som berör den tilltalade och dennes försvarare i en brottmålsprocess, där åklagaren väcker åtal, som resulterar i en huvudförhandling. Jag har valt att titta närmare på följande föreslagna förändringar De nya rutinerna för stämning. Den tilltalade ska uppmanas att svara på stämningen och samtidigt, skriftligen, ge sin inställning till åtalet före huvudförhandlingen. Rättens utredningsansvar i ansvarsdelen ska tas bort. Det ska krävas prövningstillstånd i hovrätten i alla brottmål. 7

9 1.3 Metod och material För att uppnå syftet med uppsatsen har jag använt mig av en traditionell rättsdogmatisk metod, vilket innebär att juridiska frågeställningar identifieras och analyseras med hjälp av juridiska källor så som lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. Det material som jag har använt mig av består till största del av förarbeten och doktrin. Förarbeten spelar en viktig roll för framställningen då mitt huvudsakliga syfte är att granska förarbetena till en eventuell förändring i brottmålsprocessen. Jag har även tagit hjälp av förarbeten till den nuvarande lagstiftningen och på så vis jämfört gällande rätt med de förändringar som föreslås. Jag har även använt mig av doktrin för att klargöra dagens rättsläge. Ekelöf 2 har varit till stor betydelse för framställningen men även doktrin av Diesen 3 och Olivecrona 4 har använts i stora delar av uppsatsen. Utöver doktrin har jag använt mig av en rapport från JK som gavs ut år 2006 och som behandlar frågan om oskyldigt dömda. 5 Jag anser den vara relevant med tanke på mitt syfte och den kan visa på svårigheter med avvägningen av ett rättssäkert samhälle som samtidigt ska vara effektivt. Även doktorsavhandlingen Oskyldighetspresumtion 6 anser jag vara relevant då den bygger på Europakonventionens artikel 6 som är ramen för ett rättssäkert samhälle. Den lagstiftning som jag har använt mig av är uteslutande rättegångsbalken då den innehåller de regler som eventuellt ska ändras i och med utredningen SOU 2013:17. Jag har även använt mig av praxis från HD och Europadomstolen som ett komplement till doktrinen. Jag genomförde min praktik på Försvarsadvokaterna och fick där mycket användbar kunskap som genomsyrar denna uppsats. Jag lärde mig av verksamma försvarsadvokater att tänka som en försvarare, att kritiskt granska olika typer 2 Ekelöf, Rättegång II, Rättegång IV och Rättegång V 3 Diesen, Bevisprövning i brottmål, Bevis och Förundersökning 4 Olivecrona, Rättegång i brottmål 5 Rapport JK, Felaktigt dömda 6 Nowak, Oskyldighetspresumtionen 8

10 av material och utsagor samt att ta tillvara på den tilltalades intressen. Det är inget jag kommer att referera till i uppsatsen men det finns ändå med i mitt tankesätt och det har hjälpt till mycket under arbetet. 1.4 Disposition Jag har valt att inleda uppsatsen med en redogörelse för hur försvararens roll ser ut idag och varför en person som är misstänkt för ett brott behöver en försvarare. Detta för att visa på vikten av att ha rätt till ett försvar och till en rättvis rättegång. Jag beskriver även hur den tilltalades inställning till åtalet kan påverka bevisläget då en av de stora förändringarna i utredningen är att den tilltalade ska avge sin inställning i ett tidigare skede. Därefter beskriver jag hur brottmålsförfarandet ser ut idag när det gäller stämning, rättens utredningsansvar samt överklagandeförfarandet. Jag beskriver även kort vad reformen En modernare rättegång innebär och hur den har påverkat den nya utredningen. Jag fortsätter uppsatsen med att beskriva vad utredningen SOU 2013:17 har för syfte och hur den kommer att förändra processen för den tilltalade och dennes eventuella försvarare, i de delar som jag har valt att fokusera på i min frågeställning. Därefter gör jag en analys i form av ett fiktivt fall. Jag beskriver ett fall och visar på hur processen kan förändras för den tilltalade om förslagen i SOU 2013:17 genomförs. Jag avslutar med kommentarer om hur jag anser att rättsäkerheten kan påverkas av de nya förslagen. 9

11 2. Gällande rätt 2.1 Försvararens roll Försvarsadvokatens roll i straffprocessen är en garanti för att mänskliga rättigheter inte kränks. Försvararen är som en motvikt till den offentliga apparatens makt och resurser att lagföra enskilda individer för brott. 7 Den bästa garantin för den misstänktes trygghet och för att förhindra oriktiga straffdomar är att den misstänkte biträds av en rättskunnig försvarare. Det har större betydelse för rättssäkerheten än att objektivitetsplikten gäller för åklagare och att rätten ansvarar för utredningens fullständighet. Detta beror på att en försvarare helt kan koncentrera sig på att tillvarata den misstänktes intressen. 8 Rätten till förvarare har utvidgats med åren och det hänger ihop med att brottmålsförfarandet i allt högre grad kommit att präglas av förhandlingsprincipen, vilken innebär att rättegången är anordnad som en förhandling mellan två jämställda parter inför en opartisk domstol. Åklagare och polis svarar för att åtalet genomförs och både den tilltalade och åklagaren ansvarar för utredningen i målet. 9 Den bästa garantin för en bra utredning är att den ankommer på parterna. Ett sådant system kan dock medföra risk för oriktiga domar om den misstänkte inte biträds av en rättskunnig förvarare. 10 Försvararen ska med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rättigheter. 11 Om den misstänkte nekar till gärningen ska försvararen kritiskt pröva det bevismaterial som finns, visa luckor i bevisningen och lyfta fram omständigheter som gör vittnesutsagor mindre tillförlitliga. Försvararen ska även inhämta eget bevismaterial om det behövs Ebervall, Försvararens roll, sid Ekelöf, Rättegång II, sid Klette, Brottmålsprocessen, sid Ekelöf, Rättegång II, sid. 90 f 11 RB 21:7 12 Olivecrona, Rättegång i brottmål, sid

12 Det är kvaliteten i försvararens förberedelser inför en huvudförhandling som är viktigast för utgången i målet. Trots att försvararen är skicklig under rättegången kan det sällan kompensera brister i förberedelserna inför huvudförhandlingen Förordnande av försvarare Den misstänkte kan biträdas av försvarare redan under förundersökningen. Reglerna om förordnande av försvarare återfinns i RB kapitel 21. Försvarare kan utses av den misstänkte eller förordnas av rätten. Om den misstänkte själv utser en försvarare är det en privat förvarare och om rätten förordnar en förvarare är det en offentlig förvarare. Till offentlig förvarare kan endast den som är advokat förordnas. 14 Ett förordnande ska ske om den misstänkte är anhållen eller häktad, eller om det gäller ett brott vilket inte är stadgat lägre straff än fängelse sex månader. Den misstänkte kan även ha rätt till försvarare om det finns ett behov med hänsyn till utredningen, om det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter och villkorlig dom. Det kan även förordnas en försvarare om det i övrigt finns särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållande eller beroende på vad målet rör. 15 När det gäller fallet där den misstänkte är häktad eller om det gäller ett brott där fängelse i sex månader eller mer är stadgat ska det inte ske någon prövning av behovet av en offentlig försvarare. I de övriga fallen ska det dock ske en prövning om det finns ett behov av att förordna en försvarare. 16 Ett exempel på när en försvarare bör förordnas är när den misstänkte har nekat till brott i ett mål med komplicerade bevisfrågor och där det ska hållas korsförhör under huvudförhandlingen. Om det misstänkte istället erkänt brottet kräver oftast skuldfrågan ingen försvarare men påföljdsfrågan kan dock motivera att en försvarare förordnas Borgström, Advokaten i brottmålsprocessen, sid Ekelöf, Rättegång II, sid. 91 f 15 RB 21:3 a 16 Ekelöf, Rättegång II, sid Ekelöf, Rättegång II, sid

13 Om den tilltalad är underårig, mycket gammal eller har psykiska besvär kan en försvarare förordnas av den anledningen även om personen erkänt och påföljdsfrågan inte påkallar en försvarare. Det kan också föreligga särskilda skäl för att förordna en försvarare med hänsyn till vad målet rör. Det kan handla om okomplicerade mål men som innehåller en komplicerad fråga som exempelvis förverkande eller utvisning. 18 I enklare mål, exempelvis trafikbrott eller brott med endast böter i straffskalan, anses den misstänkte dock inte i regel vara i behov av en offentlig försvarare. 19 I samband med att den misstänkte underrättas om att det föreligger skälig misstanke ska även information lämnas om att den misstänkte har rätt till en försvarare. Förundersökningsledaren ska även anmäla detta till rätten. Oavsett vad den misstänkte har för inställning till en försvarare måste förundersökningsledaren självständigt och objektivt bedöma behovet av en sådan. 20 Rätten till försvarare är även fastslagen i Europakonventionen artikel 6 p. 3 (c). Enligt den bestämmelsen har var och en som blivit anklagad för brott rätt att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han eller hon själv utsett eller, när han eller hon saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad om rättvisans intresse så fordrar Förbereda försvaret Försvararen bör så snart det är möjligt överlägga med den misstänkte om hur försvaret ska läggas upp. Försvararen ska vara självständigt verksam till den misstänktes försvar och behöver inte åklagarens tillstånd innan han eller hon tar kontakt med eventuella vittnen. Den misstänkte och dennes försvarare har rätt att fortlöpande ta del av förundersökningen och den utredning som görs om det kan ske utan att det är till men för utredningen. 21 Försvararen har rätt att närvara vid förhör med den misstänkte. Detta kan ha stor betydelse då försvararen genom kompletterande frågor under förhöret kan förhindra missuppfattningar och säkerställa att det som är till fördel för den 18 Ekelöf, Rättegång II, sid SOU 2013:17, sid Ekelöf, Rättegång V, sid Ekelöf, Rättegång V, sid

14 misstänkte tas upp. Detta är viktigt eftersom förhören under förundersökningen kan bli processmaterial under huvudförhandlingen. 22 Om försvararen hittar tecken på en annan version än den förhörsledaren arbetar efter kan försvararen även få den versionen undersökt. Engagemanget kan leda till att åklagaren på ett tillfredställande sätt iakttar sin objektivitetsplikt. 23 Objektivitetsplikten gäller enligt RB 23:4 och innebär att åklagaren, under förundersökningen, ska beakta omständigheter som talar både för och emot den misstänkte. 24 Se vidare om åklagarens objektivitetsplikt under avsnitt Brottmålsförfarandet Stämningsansökan I brottmål väcks talan genom stämning. Åklagaren ska i sin stämningsansökan ange grunden för åtalet, det vill säga den brottsliga gärningen, i form av en gärningsbeskrivning. Det finns idag inget krav på att åklagaren ska beröra påföljdsfrågan redan i stämningsansökan. 25 Om det gäller ett mål som ska avgöras utan huvudförhandling brukar åklagaren dock ange ett förslag på bötesstraff. 26 När åklagarens stämningsansökan kommit in till rätten anses åtal vara väckt och rätten ska då utfärda stämning om det inte föreligger rättegångshinder. Om domaren anser att gärningsbeskrivningen är ofullständig bör åklagaren uppmanas att komplettera den. Stämning innebär att rätten uppmanar den tilltalade att svara på åtalet. Den tilltalade kan välja att avge sitt svaromål skriftligen eller muntligen vid huvudförhandlingen. Den tilltalade ska även uppge vilken bevisning som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Behovet av motbevisning får försvararen bedöma mot bakgrund av förundersökningsprotokollet och stämningsansökan samt efter samtal med den tilltalade Ekelöf, Rättegång V, sid Ekelöf, Rättegång V, sid Heuman, JT 2004/05, sid I SOU 2013:17 föreslås att åklagaren redan i stämningsansökan ska avge ett förslag på på följd som rätten inte ska kunna döma över. Se vidare under avsnitt Ekelöf, Rättegång V, sid Ekelöf, Rättegång V, sid

15 Ibland föreläggs den tilltalade att skriftligt redovisa sin inställning till åtalet och grunden för den enligt RB 45:10 st I de flesta brottmål saknas det anledning att ta reda på den tilltalades ståndpunkt före huvudförhandlingen, utöver det som framgår av förundersökningen. Endast i mer komplicerade mål kan detta bli aktuellt. Det måste göras en avvägning i varje enskilt fall om det är befogat att förelägga den tilltalade att yttra sig. Det gäller både fall där den tilltalade har erkänt respektive förnekat ansvar under förundersökningen. När den tilltalade inte har en försvarare är det i praktiken sällan aktuellt med ett föreläggande om skriftligt yttrande. 29 Enligt Claes Borgström, som är verksam försvarsadvokat, förefaller ofta åklagarens gärningspåstående glasklart och bevisningen talar för att det är svårt att vinna målet vid en första anblick. Det finns dock ibland brister i åklagarens stämningsansökan som kan leda till att domstolen ogillar åtalet. Det är därför viktigt att försvararen analyserar varje ord i gärningsbeskrivningen och jämför det med lagtexten. Det är även viktigt att försvararen granskar åklagarens bevisuppgifter noggrant. 30 Detta kan vara svårt för en tilltalad att göra på egen hand om han eller hon saknar försvarare Den misstänktes inställning Enligt RB 46:6 ska den tilltalade uppmanas att ange om han eller hon erkänner eller förnekar gärningen och även redogöra för saken. Det föreligger ingen plikt att ens svara på frågor varken under rättegången eller under polisförhören. 31 Forssman menar att erkänna är detsamma som att förklara att man inte har något att invända mot att den aktuella omständigheten läggs till grund för domen i målet. Motsatsen till att erkänna en omständighet är att förneka den. Omständigheten som erkänns måste ha en rättslig betydelse eller ett bevisvärde som är till nackdel för den erkännande personen. 32 Enligt Olivecrona bör den tilltalades erkännande endast avse den gärning som beskrivits i åtalet och inte kvalifi- 28 Ekelöf, Rättegång V, sid Prop. 1986/87:89, sid Borgström, Advokaten i brottmålsprocessen, sid Olivecrona, Rättegång i brottmål, sid Diesen, Bevis, sid

16 ceringen av gärningen. Den tilltalade kan erkänna att han eller hon begått den av åklagaren uppgivna gärningen men bestrida att den är straffbar. 33 I det praktiska rättslivet och även i lagstiftning och doktrin har begreppet erkännande fått en annan innebörd och det innefattar även uppfattningen om en gärnings brottslighet. Ett erkännande innebär att ansvar inte bestrids. 34 Detta innebär att om man erkänner en gärning så erkänner man även att den är brottslig. Om den tilltalade erkänner har rätten fortfarande ett ansvar att inte meddela oriktiga straffdomar och måste därför pröva om erkännandet är riktigt. Den tilltalade kan även erkänna ett eller flera av de gärningsmoment som åklagaren gör gällande i sin gärningsbeskrivning. Ett sådant erkännande är inte heller bindande för rätten utan har endast betydelse som bevisfaktum i målet. Avseende måste fästas vid vad den tilltalade kan ha för anledning till att erkänna gärningen. Av olika anledningar kan ett erkännande vara oriktigt. Exempelvis om den tilltalade vill skydda den verkliga gärningsmannen eller om den tilltalade missförstått åklagarens gärningsbeskrivning. Det finns även de som lider av psykisk sjukdom och som därför kan ha svårt att skilja på fantasi och verklighet och därför erkänner något som i själva verket inte har hänt. Andra aspekter som kan spela in när en tilltalad erkänner är att personen i fråga kan ha varit pressad på grund av ett frihetsberövande eller att den tilltalade är mer lättpåverkad än normalt till följd av exempelvis minnesproblem eller dåligt självförtroende. Om det gäller ett lindrigare brott måste man räkna med att den tilltalade kan erkänna för att slippa en rättegång. Det är därför viktigt att riktigheten i erkännandet kontrolleras även under en huvudförhandling. 35 I mål som rör lindriga brott godtas i regel ett erkännande utan någon närmare kontroll. Det föreligger en viss presumtion för att erkännandet är riktigt. Det är därför viktigt att försvararen och rätten kontrollerar att erkännandet verkligen är riktigt. 36 Rätten måste reda ut om erkännandet avser alla omständigheter som ingår i gärningen, den subjektiva täckningen och avsaknaden av ansvars- 33 Olivecrona, Rättegång i brottmål, sid Diesen, Bevis, sid Ekelöf, Rättegång IV, sid Ekelöf, Rättegång IV, sid

17 frihetsgrunder. Det är viktigt att försäkra sig om att den tilltalade förstått alla dessa moment och att vara uppmärksam på att det finns risk för missförstånd. 37 Om rätten vid bagatellmål, vid utevarohandläggning, konstaterar att ett erkännande föreligger finns det praxis som innebär att erkännandet får presumeras vara riktigt. Om rätten finner att erkännandet kan ifrågasättas måste den fastställa bevisvärdet på erkännandet. Det föreligger då ingen presumtion för att erkännandet är riktigt. Förutsättningarna för att rätten ska lägga enbart ett erkännande till grund för en fällande dom är en prövning av om det inte finns något som talar mot detta. I vilken mån ska då domstolen godta ett erkännande, i ett bagatellmål som avgörs genom utevarohandläggning, som den tilltalade avgivit för att slippa inställa sig i rätten? Enligt Diesen får sådana taktiska erkännanden inte ligga till grund för en fällande dom. Det är viktigt att domen i möjligaste mån är materiellt riktig. Endast om ingenting talar emot erkännandet kan man presumera att det är riktigt. Diesen anser att ett erkännande alltid ska prövas genom att ifrågasättas. Motiven till erkännandet måste ifrågasättas och det är viktigt att den tilltalade inför rätten bereds möjlighet att fritt lämna sin version av det inträffade för att reda ut om erkännandet är riktigt och om den tilltalade har förstått vad han är åtalad för. 38 Den tilltalade kan även ta tillbaka ett erkännande och det betraktas också som ett bevisfaktum. Ett återtagande av ett tidigare erkännande kan bland annat bero på att erkännandet var oriktigt men även att den tilltalade ändrat sin bedömning av den bevisning som lagts fram Europakonventionen artikel 6 Europakonventionen ratificerades av Sverige 1952 och inkorporerades i svensk lag I artikel 6 i konventionen finns bestämmelser om rätten till en rättvis rättegång. Artikel 6 är indelad i tre punkter. I den första punkten är stadgat att en rättegång ska vara rättvis och att den som anklagas för brott ska ha rätt 37 Diesen, Bevis, sid Diesen, Bevisprövning i brottmål, sid Ekelöf, Rättegång IV, sid Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid 75 och 78, SOU 2013:17 sid

18 till en offentlig förhandling inom skälig tid som ska vara kontradiktorisk 41 och inför en opartisk domstol. 42 Han eller hon garanteras då vissa minimirättigheter så som rätten att förhöra vittnen, rätt att själv bli hörd inför domstol och ges då möjlighet att visa stöd för sin ståndpunkt. Rätten att få sin sak prövad i domstol är inte absolut. Ett avstående får dock inte strida mot ett allmänt intresse och det måste finnas ett minimiskydd för den misstänkte vid ett avstående. Det är parternas inställning och brottslighetens allvar som avgör om ett mål kan avgöras utan huvudförhandling i domstol. 43 I andra punkten i Europakonventionen är oskyldighetspresumtionen stadgad som jag återkommer till nedan under I den tredje punkten finns uppräknat ett antal minimirättigheter som varje misstänkt person har, exempelvis att den misstänkte ska få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar. Det finns även principer som följer av artikeln men som inte direkt framgår. En sådan princip är exempelvis att båda parter ska ha samma möjlighet att lägga fram sin sak och att ingen av parterna ska ha ett processuellt övertag. 44 Eftersom Europakonventionen är inkorporerad i svensk lag måste domstolarna ex officio tillämpa konventionen. Någon klar praxis vad gäller Europakonventionens tillämpning i svensk rätt har dock inte vuxit fram än. I praktiken vilar konventionens implementering till stor del på enskilda domares vilja att uppmärksamma den och tillämpningen kan skilja sig åt beroende på vilken domare som dömer i målet Oskyldighetspresumtionen Oskyldighetspresumtionen är en del av en rättvis rättegång. Den har fått en egen punkt i Europakonventionen artikel 6. Presumtionen kan endast bli aktuell i brottmål. 46 Den innebär att den som anklagas för brott ska anses vara oskyldig tills rätten fäller honom eller henne för ett brott Ett kontradiktorisk förfarande innebär att ingen får dömas ohörd, den tilltalade ska få del av all bevisning och få möjlighet att både bemöta den och komma med motbevisning. Detta ska ske inför en opartisk domstol. 42 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid SOU 2013:17, sid Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid SOU 2013:17, sid

19 En erkänd rättsprincip i det svenska rättssystemet är att den misstänkte inte har någon skyldighet att uttala sig inför polis och domstol. 48 Rätten följer av oskyldighetspresumtionen. Rätten att vara tyst består av två delar. Den första delen består i att den misstänkte har rätt att vara tyst under hela förfarandet, från förundersökningen till det slutgiltiga avgörandet. Den andra delen består i att den tilltalades tystnad inte får användas som ett bevis för skuld eller på annat sätt användas emot honom eller henne. 49 En vägran att yttra sig kan dock få verkan som bevis mot den tilltalade. Enligt förarbetena till RB måste den tilltalades underlåtenhet att besvara frågor tillmätas betydelse i bevishänseende men rätten måste tolka detta med största varsamhet som bevis mot den tilltalade. 50 Europadomstolen har tillåtit att en vägran att yttra sig har vägts in som en försvårande omständighet när det funnits annan tungt vägande bevisning mot den tilltalade. 51 Den tilltalades tystnad får dock endast läggas till grund om han eller hon vägrat ge en förklaring till bevisningen och om detta borde ha kunnat ske. Det får inte heller finnas någon annan rimlig förklaring än att han eller hon är skyldig. 52 Europadomstolen menar att rätten till tystnad ger den tilltalade ett skydd mot tvång från myndigheter att tala i en rättsprocess. Med tvång avses olika typer av knep för att få den misstänkte att tala. Det krävs även att den misstänkte befinner sig i en pressad situation för att det ska ses som ett tvång, till exempel att han eller hon är frihetsberövad. All användning av utsagor som bevis, som tillkommit mot den tilltalades vilja, är ett brott mot oskyldighetspresumtionen. Sambandet mellan rätten till tystnad och oskyldighetspresumtionen grundar sig i att de båda principerna har samma mål, nämligen att tillse att rättegången är rättvis Klette, Brottmålsprocessen, sid Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid SOU 1938:44, sid. 381 f. 51 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid. 196, se även Murrayfallet och Averillfallet 52 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid

20 2.2.5 Åklagarens objektivitetsplikt I åklagarens brottsutredande verksamhet gäller ett antal grundläggande principer. En av dem är objektivitetsprincipen. Den ska prägla åklagarens arbete genom hela brottmålsprocessen, från förundersökning till huvudförhandling. Utredningen ska bedrivas brett, allsidigt och förutsättningslöst. 54 Objektivitetplikten bör även uppfattas så att inte bara sådant som kan vara till nackdel för den tilltalade ska tas tillvara och redovisas utan även det som kan vara av intresse för den tilltalade och dennes försvarare. 55 Trots att den tilltalade och åklagaren är motparter under rättegången anses objektivitetsplikten gälla även i det skedet av processen. Åklagarens uppgift är inte att få till stånd en fällande dom utan att på objektiva grunder se till att uppnå en riktig dom. 56 Objektivitetsplikten kan dock vara uttunnad i mål med försvarare men åklagaren har ändå ett visst ansvar för att domen blir riktig. Åklagaren bör inte medverka till en fällande dom som han eller hon senare anser sig behöva överklaga. 57 Enligt Heuman finns det ingen bestämmelse som säger att åklagaren måste vara objektiv under huvudförhandlingen. Objektivitetsplikten är enligt honom relativ. Detta innebär dock inte att personliga värderingar hos åklagaren får spela in vid exempelvis beslut om åtal ska väckas. 58 Det anges i RB 20:2 3 st. att åklagaren får fullfölja talan till den tilltalades fördel. Det är ingen skyldighet för åklagaren utan endast en rättighet enligt Heuman Beviskrav Med beviskrav menas den nivå som bevisningen måste nå för att ett påstående ska anses vara bevisat. Om inte beviskravet uppfylls ska åtalet ogillas. 60 Det är åklagaren som har bevisbördan i brottmål. I tveksamma fall ska rätten döma till förmån för den tilltalade. Detta på grund av att man i en rättsstat inte accepterar felaktigt fällande domar i brottmål. Det höga beviskravet som åligger åklagaren 54 SOU 2011:45, sid /08:JO1, sid SOU 2011:45, sid. 104 f 57 Heuman, JT 2004/05, sid Heuman, JT 2004/05, sid Heuman, JT 2004/05, sid Rapport JK, Felaktigt dömda, sid

21 kan leda till att en del brottslingar inte kan dömas till ansvar men det är ett pris man får betala för att undvika felaktiga fällande domar. Det är Europakonventionens regel om oskyldighetspresumtion som visar att åklagaren har bevisbördan. Det finns således inga regler i RB om detta. 61 Åklagarens höga beviskrav kan inte anges exakt med språkliga begrepp eller numeriska sannolikhetstal men HD har uttryckt beviskravet så att den tilltalades skuld ska vara ställd utom rimlig tvivel. 62 Försvararen kan föra fram alternativa förklaringar till den åtalade gärningen för att utesluta den tilltalades skuld. Även rätten kan ställa upp sådana alternativa hypoteser, ibland först vid överläggningen. Om rätten själv ställer upp en hypotes är försvarets motbevisning av stor betydelse. Om den bevisningen inte har någon relevans för rättens hypoteser kan det finnas behov av kompletterande bevisning som rätten själv väcker frågan om. 63 HD anser att utredningskravet och beviskravet hänger ihop. Om det finns brister i utredningen kan det medföra att den tilltalades skuld inte är ställd utom rimlig tvivel. 64 Beviskravet sänks aldrig i brottmål enbart för att åklagaren har svårigheter att skaffa fram bevisning. Även vid lindrigare bötesmål måste bevisningen vara så pass stark att den är övertygande. En felaktigt fällande bötesdom kan medföra allvarliga konsekvenser för den dömde och leda till att personen i fråga utsätts för andras missaktning. Det är därför inte rimligt att sänka beviskraven ens i lindriga bötesmål. 65 Åklagarens styrande roll i brottmålsprocessen kan vara ett problem när rätten ska göra bevisvärderingen. En kunnig och objektiv person, som åklagaren anses vara, har redan funnit att bevisen räcker för en fällande dom. Detta kan skapa förutfattade meningar hos rätten att målet redan är utrett, särskilt i mindre mål där åklagaren i regel är restriktiv med att besluta om åtal Ekelöf, Rättegång IV, sid Se exempelvis NJA 1980 s Ekelöf, Rättegång IV, sid Rapport JK, Felaktigt dömda, sid. 51 samt NJA 1998 s Ekelöf, Rättegång IV, sid Diesen, Bevisprövning i brottmål, sid

22 2.3 Rättens utredningsskyldighet Domarens främsta uppgift i brottmålsprocessen är att skipa rätt. Det huvudsakliga ansvaret för att utreda brott ligger på polis och åklagare. Den nuvarande ordningen ger dock domaren stora möjligheter att påverka omfattningen av utredning i fråga om både skuld och påföljd. 67 I RB 46:4 2 st. regleras tingsrättens materiella processledning under huvudförhandlingen. Enligt den bestämmelsen ska rätten se till att målet blir utrett samt försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter. Oavsett om målet avgörs genom huvudförhandlingen eller inte har rätten möjlighet att vidta förberedande åtgärder. Detta regleras i RB 45: Bestämmelserna ger rätten möjlighet att förelägga åklagaren att komplettera förundersökningen. Domstolens ansvar för utredningen i målet är ett uttryck för officialprincipen som lägger det övergripande ansvaret för processen på domstolen. Officialprincipen innebär att rätten ska och får vara självständigt verksam i rättegången. Principen genomsyrar flera av rättegångsbalkens bestämmelser Rättens möjlighet att inhämta bevisning Det ankommer på parterna i ett brottmål att svara för bevisningen. Rätten får dock självmant inhämta bevisning som en komplettering till den bevisning som parterna har uppgivit. Oftast behövs det ingen komplettering av bevisningen från rättens sida men de gånger detta sker handlar det i regel om bevisning som rätten fått kännedom om genom parterna i processen. Det kan vara frågan om situationer då det finns ett vittne och dennes utsaga inte helt klart stödjer någon av parternas berättelse och varken åklagaren eller försvararen, av den anledningen, väljer att åberopa vittnet. Då kan rätten kalla vittnet om den anser att han eller hon ändå kan ge en god bild av händelseförloppet. Rätten kan även använda sin möjlighet att inhämta bevisning om den av parterna förda bevisningen strider mot principen om det bästa bevismaterialet. En domare bör dock inte efterforska bevisning på samma sätt som exempelvis förundersökningsledaren SOU 2013:17, sid SOU 2013:17, sid Ekelöf, Rättegång IV, sid

23 Om en fråga är av komplicerad karaktär kan rätten förordna en sakkunnig att uttala sig i en viss fråga. 70 Rätten bör först göra parterna uppmärksamma på att det behövs särskild fackkunskap men kan efter parternas hörande själv förordna en sakkunnig. 71 När rätten utser en sakkunnig finns en större möjlighet till opartiskhet hos denna, till skillnad från när en part utser en sakkunnig. En sakkunnig som utses av en part kan exempelvis vara anställd hos uppdragsgivaren och det finns en risk för att han eller hon låter sig påverkas Teknisk bevisning I brottmål förekommer det ofta teknisk bevisning, exempelvis DNA-analyser. Det är rätten som avgör analysresultatets bevisvärde i slutändan. Det är därför viktigt att den tillhandahålls det material som behövs för att kontrollera slutsatserna som laboratoriet kommit fram till. Då analyserna ofta är tekniskt komplicerade kan rätten inte själva avgöra deras tillförlitlighet utan måste ta hjälp av en expert. Experten, eller den sakkunnige, ska bistå rätten vid utredningen av en fråga som kräver viss insikt i exempelvis vetenskap Rättens utredningsskyldighet och rättsäkerheten Domstolen ska inte ha huvudansvaret för att utredningen är fullständig utan det ansvaret vilar på åklagaren. Domstolen har dock en möjlighet att påverka utredningsmaterialet om åklagaren inte uppfyller sin objektivitetsplikt. Med tanke på svårigheterna för en åklagare att vara motpart till den tilltalade och samtidigt vara aktiv för den tilltalades förmån utgör domstolens möjlighet att se till att utredningen är fullständig en trygghet för den tilltalade och rättssäkerheten. 74 I JK:s rapport Felaktigt dömda kom man fram till att i de fall som domstolen inte tillräckligt granskat utredningen har felaktiga domar meddelats i större utsträckning. Det är viktigt att ett krav på rättens utredningsskyldighet finns och det spelar en stor roll för rättsäkerheten. Om kravet inte hade funnits hade det varit tvunget att införas. Enligt JK:s rapport har domstolarna inte tillräck- 70 Ekelöf, Rättegång IV, sid Ekelöf, Rättegång IV, sid Ekelöf, Rättegång IV, sid Diesen, Bevis, sid SOU 2011:45, sid

24 liga ekonomiska resurser för att hantera målen på detta sätt. Det finns således inget utrymme att sätta sig in i utredningen som RB kräver idag. Det är enligt rapporten de ekonomiska resurserna som väger mot rättsäkerheten Överklagandeförfarandet Hovrättens främsta uppgift är att kontrollera de avgöranden som överklagas från tingsrätten och rätta till eventuella felaktigheter som de innehåller. Hovrätten ska även se till att målet har handlagts på rätt sätt i tingsrätten och ingripa om allvarliga rättegångsfel har skett i tingsrätten. Instansordningen ska bygga på en fördelning som innebär att tyngdpunkten för rättsskipningen ska ligga på tingsrätten. Sakfrågorna ska lösas i tingsrätten och bevisningen ska tas upp där Utformning av överklagandet Hovrättens prövning styrs av vad parterna yrkar i överklagandet. Det är därför viktigt att innehållet i överklagandet och svarsskrifterna är tydliga. Den yttre ramen för hovrättens prövning bestäms av gärningen som beskrivs i åtalet och genom överklagandet begränsas prövningen ytterligare. 77 I RB 51:4 är stadgat vad ett överklagande ska innehålla. Det ska innehålla uppgifter om den dom som överklagas, i vilken del domen överklagas och yrkande om ändring. Det ska även innehålla grunderna för överklagandet, grunder för prövningstillstånd, när ett sådant tillstånd krävs, och de bevis som åberopas Prövningstillstånd Prövningstillstånd krävs idag vid överklagande av en tingsrätts dom till hovrätt i mål där den tilltalade som enda påföljd dömts till böter eller om den tilltalade frikänts från ett brott som maximalt kan leda till fängelse i sex månader vid en fällande dom. 78 Prövningstillstånd ska meddelas om det finns anledning att tro att tingsrättens dom inte är riktig eller om det krävs en ny prövning för att bedöma riktigheten. 75 Rapport JK, Felaktigt dömda, sid SOU 2013:17, sid SOU 2013:17, sid SOU 2013:17, sid

25 Prövningstillstånd ska också meddelas om det rör sig om ett prejudikatfall, det vill säga om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Enligt HD ska bedömningen i hovrätten om prövningstillstånd ska meddelas vara generös och tillståndsgrunderna är obligatoriska. Alla avgöranden som bedöms tveksamma ska tas upp till prövning i hovrätten. 79 Systemet med prövningstillstånd innebär ingen begränsning i rätten att överklaga. Vid ett överklagande gör hovrätten en tillståndsprövning utifrån överklagandet, tingsrättens avgörande och processmaterialet i tingsrätten. Prövningen är inte begränsad till de grunder för prövningstillstånd som klaganden har åberopat. Tillståndsprövningen är inriktad på att bestämma om det finns skäl för en ny fullständig prövning i en till instans. Syftet är att sålla bort de mål som är klara och där det inte finns några tveksamheter om att tingsrätten gjort en riktig bedömning Europakonventionen och rätten att överklaga Enligt det sjunde tilläggsprotokollet artikel 2 i Europakonventionen har en person som dömds i ett brottmål rätt till en förnyad prövning i en högre domstol. Det krävs dock inte en rätt till fullständig omprövning enligt artikeln. Varje stat har rätt att själva stadga i lag hur kraven för en omprövning ska se ut. Begränsningar i rätten att överklaga måste dock framstå som rimliga. Att det krävs ett prövningstillstånd strider inte mot rätten till omprövning Reformen En modernare rättegång (EMR) År 1999 tillkallade regeringen en utredare för att undersöka hur processen i brottmål och tvistemål kunde förbättras. Utredaren skulle fokusera på frågor som muntlighet och omedelbarhet i förfarandet samt bevisning. Utredningen lämnade sitt slutbetänkande i december 2001, som fick namnet SOU 2001:103, En modernare rättegång. 82 I prop. 2004/05:131 behandlade regeringen förslagen i utredningen och resultatet av detta blev en rad förändringar i både tvistemålsprocessen och i brottmålsprocessen. Reformen trädde ikraft 1 november 79 SOU 2013:17, sid , se även NJA 2009 s.798 I-III 80 SOU 2013:17, sid Prop. 2004/05:131, sid. 175 ff. och Swalhafallet 82 Prop. 2004/05:131, sid

26 2008 och det övergripande syftet med förslagen var att skapa en modernare rättegång som uppfyller kraven på rättssäkerhet, effektivitet och en ändamålsenlig handläggning. 83 Förändringarna innebär exempelvis att modern teknik används i större utsträckning under huvudförhandlingen. Alla förhör i tingsrätten spelas in med ljud- och bildupptagning för att sedan kunna spelas upp i en eventuell process i högre instans. Systemet med prövningstillstånd har utvidgats till att omfatta alla tvistemål och domstolsärenden som överklagas från tingsrätt till hovrätt. 84 För att utvärdera reformen tillkallad regeringen en utredare i september Utvärderingen hade till syfte att undersöka hur reformen har fungerat i praktiken och om målsättningen har uppnåtts. Uppdraget omfattade både konsekvenser reformen har medfört för de enskilda samt för det allmänna. 85 Utredningen fann i sin utvärdering att reformen varit positiv för såväl enskilda som det allmänna. Handläggningen har blivit mer effektiv och ändamålsenlig utan att kraven på förutsebarhet och rättsäkerhet satts åt sidan. 86 I utvärderingen kommer utredningen med ytterligare förslag på hur rättegången kan utvecklas och förbättras. Några av förslagen innebär i korthet att bestämmelserna om hovrättens möjligheter att avgöra brottmål på handlingarna mjukas upp samt att rätten ska kunna återanvända förhör som tagits upp med hjälp av bild- och ljudupptagning. 87 Jag tar upp detta eftersom utredningen SOU 2013:17 är en vidareutveckling av denna reform och den berör en del punkter som tas upp i utvärderingen SOU 2012: SOU 2012:93, sid SOU 2012:93, sid SOU 2012:93, sid SOU 2012:93, sid SOU 2012:93, sid

27 3. Föreslagna förändringar i brottmålsprocessen 3.1 SOU 2013:17 Brottmålsprocessen Regeringen beslutade under sommaren 2010 att tillkalla en utredare med uppdrag att göra en översyn av brottmålsprocessen. Syftet är att brottmålsprocessen ska blir mer ändamålsenlig. Som särskild utredare förordnades lagmannen Stefan Strömberg som biträds av ett antal experter. Utredningen har antagit namnet Straffprocessutredningen och den redovisades den 28 mars Jag kommer nedan använda namnet Utredningen när jag talar om Straffprocessutredningen. Enligt Utredningen är det grundläggande för brottmålsprocessen att den som har blivit anklagad för brott ska få sin sak prövad inom rimlig tid och med hög kvalitet. Utredningens övergripande mål har varit att föreslå förändringar som leder till att brottmålsprocessen blir bättre för den enskilde. Förslagen har grundats på ett antal utgångspunkter, exempelvis att det ska bli tydligare roller i processen, handläggningen ska vara behovsanpassad, processen ska vara förutsebar med tidiga åtgärder och parterna ska ha ett ökat ansvar i processen. 89 Utredningen lämnar förslag på en behovsanpassad brottmålsprocess där åklagaren, när åtal väcks, ska ange sin syn på ansvarsfrågan och yrka på en påföljd redan i och med väckandet av åtalet. Domstolen ska inte kunna döma till en strängare påföljd än vad åklagaren har yrkat. Åtalet ska anses vara väckt när det inkommer till rätten. Den tilltalade ska i samband med detta föreläggas att svara på åtalet. Den tilltalade ska ange sin inställning till åtalet och grunden för den samt avge bevisuppgift. Om åklagaren yrkar ett strängare straff än fängelse i sex månader ska målet avgöras efter huvudförhandling. I annat fall kan målet avgöras utan huvudförhandling om ingen av parterna begär en sådan. 90 Enligt Utredningen kommer ett genomförande av förslagen de lägger fram i SOU 2013:17 inte att innebära några kostnadsökningar för det allmänna. Beräkningarna indikerar snarare på att Sveriges Domstolar kommer att få ett visst 88 SOU 2013:17, sid SOU 2013:17, sid SOU 2013:17, sid

28 ökat ekonomiskt utrymme. Utredningen anser att den ordning som de förslår är mer kostnadseffektiv än den nuvarande ordningen och att även kvaliteten i brottmålsprocessen ökar. Detta beror på främst på kortare handläggningstider. 91 Under arbetet med utredningen har det som framkommit i SOU 2012:93 beaktats. 92 Dels hur förändringarna med prövningstillstånd i hovrätten har fallit ut men även i andra delar har Utredningen anslutit sig till EMR-utredningen och i vissa fall givit förslag till lagändringar som är mer omfattande än vad EMRutredningen har föreslagit Förändringar för den tilltalade En förändring för den tilltalade är att han eller hon ska får bättre möjlighet att bedöma sin situation och förbereda ett försvar genom att redan när åtalet väcks få information om vilken påföljd som kan bli aktuell. Den tilltalade ska även få bättre möjligheter till juridiskt stöd i anslutning till att åtalet väcks. Detta ska ske genom att den tilltalade i brott där åklagaren yrkar på strängare påföljd än böter ska ha rätt till kostnadsfri rådgivning av advokat i två timmar. Den tilltalade ska informeras om rätten till sådan rådgivning i samband med att åtal väcks och delges den tilltalade. Informationen ska innehålla uppgifter om var den tilltalade kan vända sig för att få rådgivning och vad rådgivningen innebär. 94 Det är den åtalade själv som väljer vilken advokat han eller hon ska kontakta för rådgivning. Om en offentlig försvarare redan är förordnad är det naturligt att denna sköter rådgivningen. 95 Rådgivningen har till syfte att säkerställa att den tilltalade i ett tidigt skede får hjälp att bedöma åtalet och vilka konsekvenser ett eventuellt erkännande eller förnekande kan få SOU 2013:17, sid Se under avsnitt SOU 2013:17, sid SOU 2013:17, sid SOU 2013:17, sid SOU 2012:17, sid