Stensäng. Mesolitisk boplats. Närke, Askersund socken, Åviken 1:1, RAÄ 212 Jenny Holm och Christina Lindgren UV BERGSLAGEN, RAPPORT 2007:15

Transkript

1 UV BERGSLAGEN, RAPPORT 2007:15 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Stensäng Mesolitisk boplats. Närke, Askersund socken, Åviken 1:1, RAÄ 212 Jenny Holm och Christina Lindgren

2

3 UV BERGSLAGEN, RAPPORT 2007:15 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Stensäng Mesolitisk boplats Närke, Askersund socken, Åviken 1:1, RAÄ 212 Dnr Jenny Holm och Christina Lindgren

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Bergslagen Box 1406, ÖREBRO Besöksadress: Drottninggatan 18 b Tel Fax uvbergslagen@raa.se 2007 Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen, rapport 2007:15 ISSN Kart- och ritmaterial Jenny Holm och Andreas Fogelberg Utskrift UV Bergslagen Kartor ur allmänt karmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1993/3.

5 Innehåll Inledning... 4 Målsättning... 4 Metod... 4 Resultat... 5 Boplatsens potential... 5 Referenser... 7 Administrativa uppgifter... 8 Bilagor Bilaga 1. Schaktbeskrivningar... 9 Bilaga 2. Rutbeskrivningar... 9 Bilaga 1. Fyndlista Figurer Fig. 1. Utsnitt ur vägkartan, blad 93 Mariestad, med platsen för förundersökningen markerad. Skala 1: Fig. 2. Utsnitt ur ekonomiska kartans blad 9E 4j, med boplatsen vid Stensäng markerad med rös stjärna. Skala 1: Fig. 3. Översiktsplan med schaktens läge i terrängen. Boplatsens avgränsning inom vägarbetsområdet är markerad med streckad linje. Som underlag har den digitala fastighetskartan använts. Skala 1:1000.Fig. 4. Schaktplan med maskingrävda schakt och handgrävda rutor. Fynden är markerade med prickar, flinta med blå, kvarts med grön och knacksten av sandsten med orange. Boplatsens avgränsning inom vägarbetsområdet är markerad med streckad linje. Skala 1: Fig. 4. Schaktplan med maskingrävda schakt och handgrävda rutor. Fynden är markerade med prickar, flinta med blå, kvarts med grön och knacksten av sandsten med orange. Boplatsens avgränsning inom vägarbetsområdet är markerad med streckad linje. Skala 1: Fig. 5. Boplatsen sedd frånsydväst. Foto Jenny Holm Tabeller Tabell 1. Fördelning av fyndkategorier och råmaterial.... 5

6 Inledning Fornlämningen RAÄ 212 i Askersund socken lokaliserades vid den arkeologiska utredningen, inför planerad nydragning av riksväg 49, hösten I ett av de maskingrävda sökschakten och i två av de handgrävda provgroparna fanns slagen kvarts, flinta och brända ben. En del av ett mikrospån daterar boplatsen till mesolitikum/äldre stenålder. Samtliga fynd är mycket små. Boplatsen har efter utredningen preliminärt beräknats omfatta en yta av cirka meter, vilket motsvarar cirka 150 m 2 (Pettersson 2006). Större delen av denna yta förefaller hamna inom vägarbetsområdet. Målsättning Målsättningen för förundersökningen är att skapa ett underlag för Länsstyrelsens bedömning av om tillstånd till att ta bort fornlämningarna kan ges genom att klargöra de aktuella fornlämningarnas närmare art och omfattning. Detta ska minst innefatta: datering av fornlämningen, en rumslig avgränsning av fornlämningen inom exploateringsområdet, ett klarläggande av eventuell förekomst av kulturlager samt deras innehåll, utbredning och tjocklek, ett klarläggande av eventuell förekomst av anläggningar samt deras utbredning och därtill även en bedömning av deras antal och typer och ett klarläggande av eventuellt fyndinnehåll, vilket skall inbegripa en bedömning av såväl antal som typer av fynd, samt en bedömning av fornlämningens bevarandegrad. Undersökningen ska klargöra om en särskild arkeologisk undersökning (slutundersökning) måste göras av aktuella delar av fornlämningen innan de planerade vägarbetena får ske inom området för fornlämningen. Som underlag för detta ska göras en bedömning av respektive fornlämnings kunskapsvärde, d.v.s. en bedömning av i vilken utsträckning som en särskild undersökning av fornlämningen skulle kunna bidra med ny och betydelsefull arkeologisk kunskap. Metod Undersökningen genomfördes dels med handgrävda provrutor, dels, efter samråd med länsstyrelsen i fält, med maskingrävda schakt. Den avbanade ytan omfattar cirka 60 m 2 fördelat på sex schakt. Därtill handgrävdes 14 stycken 0,5 0,5 meter stora provrutor både i avbanade schakt och i orörd mark omkring dem. Delar av materialet har sållats i torrsåll med 2 och/eller 4 millimeters maskstorlek. Ett fyndförande lagret har avgränsats. Tjocklek och stratigrafi har avgjorts genom handgrävning av en mindre volym. Då fyndmaterialet är litet har samtliga fynd samlats in för en bedömning av fyndmängd, typ och datering Schakten och provrutorna har mätts in och beskrivits. Dokumentation har skett genom inmätning med GPS samt registrering i det digitala fältsystemet Intrasis. I fältsystemet registreras egenskaper för inmätta objekt samt skapas relationer dem emellan. Bilder tas med digitalkamera och lagras i fältsystemet. 4 Stensäng

7 Resultat Ett fyndförande lager finns på platsen. Fynden, slagen kvarts och flinta, påträffades i sandig moig morän, direkt under ett tunt vegetationsskikt och som mest ned till ett djup av 0,08 meter i moränen. I den omgivande mer moig-mjäliga moränen förekommer inga fynd. Ytan med sandigare morän med artefakter beräknas efter förundersökningen omfatta cirka 60 m 2. Ytan ligger i sin helhet inom vägarbetsområdet. Inga anläggningar har kunnat iakttas. Fynden består av slagen kvarts och flinta, samt från utredningen även brända ben. Bedömningen av kvartsen har gjorts av Christina Lindgren och av flintan av Kalle Thorsberg. Fyndmaterialet är litet, både vad gäller antal och föremålens storlek. Platsen förfaller städad, större användbara föremål har tagits med när man gav sig av. Lokalen ligger i skogsmark och inga omfattande störningar, från aktiviteter efter det att den övergavs som boplats under mesolitikum, verkar förekomma. Boplatsen är välbevarad om än något spröd till sin karaktär. Tabell 1. Fördelning av fyndkategorier och råmaterial. Material, sakord Antal Vikt i g Kvarts, avslag 2 4,8 Kvarts, splitter 8 0,9 Kvarts, övrig slagen 1 0,4 Flinta, avslag 1 0,7 Flinta, avslagsfragment 1 0,7 Flinta, splitter 1 0,08 Sandsten, knacksten Kvartsen består av några enstaka splitter och några mindre flata avslagsfragment. Ett större avslagsfragment uppvisar troligen bruksretusch/nötningsspår på ena kanten. De få fragmenten av slagen kvarts påminner om de i den närliggande lokalen Kerstintorp. Flintan består också den av något enstaka splitter och avslagsfragment. Det finns en del av ett mikrospån, eller prepareringsspån i tillverkningsprocessen för mikrospån, i sydskandinavisk flinta från utredningen. I övrigt består materialet av lokal, eventuellt kambrisk, flinta. Fyndmaterialet daterar boplatsen till mesolitikum. Både kvartsen och teknologiska drag hos en av flintbitarna tyder på mellanmesolitikum, medan det mikrospån som framkommit vid den arkeologiska utredningen istället visar på senmesolitkum då det sannolikt tryckts från en handtagskärna. Boplatsens potential Boplatsen ligger i sin helhet inom vägarbetsområdet. Den yta som avgränsats vid förundersökningen antyder att vi här kan ha att göra med en bostad/hydda. Både boplatsens ringa storlek och att fyndmaterialet är så pass ringa gör att platsen lämpar sig för att studera den inre strukturen. Proportionerna på den fyndförande ytan visar på möjligheten att det har Stensäng 5

8 funnits en hyddkonstruktion på platsen. Ett insamlat fyndmaterial skulle dessutom möjliggöra teknologiska, kronologiska och funktionella jämförelser med andra lokaler. Den rumsliga begränsningen, det fyndförande lagrets tunnhet och fyndens karaktär pekar mot att platsen utnyttjats mer kortvarigt. Sådana tillfälligt utnyttjade platser är väl kända i etnografiska sammanhang och utgör en del av jägar/samlarbefolkningars rörliga levnadsmönster. Även arkeologiskt har man uppmärksammat flera sådana platser i Mellansverige under de senaste åren. Ofta har arkeologerna, kanske lite lättvindigt, tolkat dessa som tillfälliga jaktplatser i ytterskärgård använda vid säljakt. Det är dock troligt att det mesolitiska levnadsmönstret inneburit flera olika orsaker till att människor vistats tillfälligt på vissa platser. Utifrån vad vi idag känner till om landhöjningen och Vätterns tippning i området skulle Stensäng, som ligger på 110 m.ö.h., ha varit strandnära så tidigt som kring 8100 f.kr. (Nilsson 1968), något som inte är förenligt med fyndens datering av platsen. Då stora likheter föreligger mellan boplatsen vid Kerstintorp och den oskadade lokalen vid Stensäng, RAÄ 212, finns möjligheter att genom resultaten från en undersökning av Stensäng förstå vilka delar av den ursprungliga boplatsen som finns bevarade vid Kerstintorp. Om den kontextuella samtidigheten som vi antar finns mellan Kerstintorp och Stensäng är korrekt så kan en vidare studie av platsernas fyndmaterial ge en möjligheter att kontrollera om de är ett resultat av två likartade aktiviteter. Det är naturligtvis av intresse att spetsa dateringen med en utvidgad klassificering av ett större fyndmaterial. Det är också möjligt att här få fram material, bränt ben, till en radiometrisk datering. En osteologisk analys av dessa ben skulle till exempel kunna vara en hjälp för att förstå boplatsens lokalisering, i synnerhet om den inte skulle visa sig ligga strandnära. Avspeglar likheterna mellan boplatsen Kerstintorp och Stensäng samtidighet och att samma aktivitet förekommit på båda platserna? Teknologisk registrering och utvärdering, samt slitspårsanalys, skulle kunna besvara en sådan fråga. På samma vis skapar man möjlighet att analysera skillnaden mellan Kertstintorp/Stensäng och boplatsen vid Åviken, RAÄ 211. En jämförelse av de tre nu förundersökta stenålderslokalerna längs riksväg 49 är grundläggande, oavsett om de är att betrakta som samtida eller vitt skilda i tid. En bergartsanalys för att fastställa de olika flinttypernas proviniens och med vilken frekvens de förekommer på de här boplatserna kan, tillsammans med den kunskap kvartsen ger om platserna, användas för att sätta in boplatserna i ett större perspektiv; till exempel i förhållande till den stora boplatsen vid Motala, i förhållande till de boplatserna i ytterskärgården/södertörn och i förhållande till boplatserna i det inre av Västergötland. På ett interregionalt plan är alla tre lokalerna intressanta genom att de genom sitt läge, mitt i Sverige, förmodligen haft kontakter både västerut och österut. I det här fallet är fynden av eventuell kambrisk flinta 6 Stensäng

9 intressant eftersom användandet av den i Västsverige har tolkats som senmesolitiskt, tillhörande Lihultkulturen (jämför Kindgren 1991). I östra mellansverige så är den kambriska flintan främst förknippad med mikrospån under mellanmesolitikum medan denna flinttyp helt försvinner under senmesolitisk tid. En slutundersökning med ett mer omfattande flintmaterial samt förhoppningsvis möjligheter till 14 Cdateringar skulle kunna bättre belysa Närkes roll i dessa mesolitiska förändringsprocesser Referenser Kindgren, H., Kambrisk flinta och etniska grupper i Västergötlands senmesolitikum. I: red. Browall, Persson & Sjögren. Västsvenska stenåldersstudier. Gotarc, Serie C, Arkeologiska skrifter No 8. Nilsson, E., Södra Sveriges senkvartära historia. I: Geokronologi, issjöar och landhöjning. Kungliga svenska Vetenskapsakademien, fjärde serien. Band 12, nr 1. Pettersson, O., UV Bergslagen, rapport 2006:9. Särskild arkeologisk utredning, etapp 1och 2. Riksväg 49. Stubbetorp-Rude. Närke, Askersunds och Hammars socknar. Dnr , Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Stensäng 7

10 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Undersökningstid: 14 september Projektgrupp: Jenny Holm och Christina Lindgren. Underkonsulter: Hallafors schakt AB, Vintrosa. Exploateringsyta: 500 m 2. Undersökt yta: 60 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 9E 4j. Koordinatsystem: RT90, 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: -. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: digitala foton med Unr 4582:9 12. Fynd: Fynd med Fnr 1 11 förvaras på UV Bergslagen i väntan på fyndfördelning. 8 Stensäng

11 Bilagor Bilaga 1. Schaktbeskrivningar Schakt m 2. Vegetationsskikt 0,1 meter, följt av moig mjälig morän med stort inslag av sten. Schakt m 2. Vegetationsskikt 0,05-0,1 meter, följt av stenig moig morän, något grusig närmast häll i öster. Schaktet var nästan helt stentäckt. Schakt m 2. Vegetationsskikt 0,05 meter, följt av finmoig morän, med visst inslag av sten. Schakt m 2. Vegetationsskikt 0,5 meter, följt av sandig moig morän i nordvästra delen och finmoig morän i söder och öster. Utbildat blekeskikt sammanfaller med den sandiga moränen. Fynd förekommer med dragning åt norr och väster. Schakt m 2. Vegetationsskikt 0,05 meter, följt av moig morän. Schakt m 2. Vegetationsskikt 0,05 meter, följt av moig mjälig morän. Bilaga 2. Rutbeskrivningar R235 0,5 0,5 meter stor och 0,15 meter djup. Vegetationsskikt 0,02-0,04 meter, följt av moig mjälig morän. R236 0,5 0,5 meter stor och 0,2 meter djup. Vegetationsskikt 0,02-0,05 meter, följt av moig sandig morän. Fynd av slagen flinta. R237 0,5 0,5 meter stor och 0,08 meter djup. Vegetationsskikt 0,03 meter, följt av stenig moig sandig morän. R238 0,5 0,5 meter stor och 0,15 meter djup. Vegetationsskikt 0,05 meter, följt av moig sandig morän. Fynd av slagen kvarts. Stensäng 9

12 R239 0,5 0,5 meter stor och 0,1 meter djup. Vegetationsskikt 0,05 meter, följt av stenig mjälig morän. R336 0,5 0,5 meter stor och 0,15 meter djup. Vegetationsskikt 0,04-0,06 meter, följt av stenig mjälig morän. R337 0,5 0,5 meter stor och 0,15 meter djup. Vegetationsskikt 0,05 meter, följt av mjälig moig morän. R338 0,5 0,5 meter stor och 0,17 meter djup. Vegetationsskikt 0,05 meter, följt av grusig mjälig morän. R359 0,5 0,5 meter stor och 0,1 meter djup. Grävd i avbanad yta, Sandig moig morän. R360 0,5 0,5 meter stor och 0,1 meter djup. Grävd i avbanad yta, Sandig moig morän. Fynd av slagen kvarts och flinta. R363 0,5 0,5 meter stor och 0,05 meter djup. Grävd i avbanad yta, Moig morän. R364 0,5 0,5 meter stor och 0,05 meter djup. Grävd i avbanad yta, Moig morän. R365 0,5 0,5 meter stor och 0,05 meter djup. Grävd i avbanad yta, Moig morän. R366 0,5 0,5 meter stor och 0,15 meter djup. Vegetationsskikt 0,05 meter, följt av grusig moig morän Fynd av slagen kvarts. 10 Stensäng

13 Bilaga 1. Fyndlista Fnr. Material Sakord Antal Vikt i Anmärkning Kontext gram F1 Kvarts Splitter 1 0,1 Ev. fragment av 1F356 mikrospån. F2 Flinta Splitter 1 0,08 1F357 F3 Kvarts Avslag 1 0,8 I fyll i AU-schakt 1F358 F4 Kvarts Splitter 1 0,1 I fyll i AU-schakt 1F358 F5 Kvarts Splitter 2 0,2 R236 F6 Flinta Avslag 1 0,7 Från rundkärna. R236 F7 Kvarts Avslag 1 4 Bruksretusch/nötni R238 ng F8 Kvarts Splitter 4 0,5 R360 F9 Flinta Avslagsfragment 1 0,7 Överlappande R360 avspaltningar på motsidan. MM? F10 Kvarts Övrig slagen 1 0,4 R366 F11 Sandsten Knacksten R366 Stensäng 11

14 Figurer Fig. 1. Utsnitt ur vägkartan, blad 93 Mariestad, med platsen för förundersökningen markerad. Skala 1: Stensäng

15 Fig. 2. Utsnitt ur ekonomiska kartans blad 9E 4j, med boplatsen vid Stensäng markerad med rös stjärna. Skala 1: Stensäng 13

16 RAÄ212 RAÄ224 RAÄ Meter Fig. 3. Översiktsplan med schaktens läge i terrängen. Boplatsens avgränsning inom vägarbetsområdet är markerad med streckad linje. Som underlag har den digitala fastighetskartan använts. Skala 1: Stensäng

17 Schakt 349 R337 Schakr 351 R Schakt 353 R363 R364 R365 R360 R236 R239 R366 R237 R238 Schakt 352 R359 Schakt R235 Schakt 354 R Meter Fig. 4. Schaktplan med maskingrävda schakt och handgrävda rutor. Fynden är markerade med prickar, flinta med blå, kvarts med grön och knacksten av sandsten med orange. Boplatsens avgränsning inom vägarbetsområdet är markerad med streckad linje. Skala 1:200. Stensäng 15

18 Fig. 5. Boplatsen sedd frånsydväst. Foto Jenny Holm. 16 Stensäng