- Nytt från Sjömanskyrkorna i Göteborgs Stift

Transkript

1 - Nytt från Sjömanskyrkorna i Göteborgs Stift Nummer Årgång 56 Glad Sommar

2 2 Hitta rätt Ansvarig utgivare: Ib Pihlblad Layout: Kerstin Franzén I redaktionen: Ib Pihlblad, Kerstin Franzén Sjömanskyrkan i Göteborg (gemensam expedition för samtliga enheter) Ib Pihlblad, Sjömanspräst Tel: Besöksadress: Amerikagatan 2, Göteborg Postadress: Box 4039, Göteborg Telefon: E-post: sjomanskyrkan.gbg@svenskakyrkan.se Hemsida: Öppet: Måndag-fredag Lördag-söndag Sommaröppet 13/6-23/8: Måndag - fredag Lördag- söndag t o m 31/8 STÄNGT Sjömanskyrkan i Bohuslän (mobil verksamhet) Postadress: Vindfällegatan 35/ Uddevalla Hemmahamn - Nytt från Sjömanskyrkorna i Göteborgs Stift - Telefon: E-post: sjk.uddevalla@mareud.com Sjömanskyrkan i Halmstad Besöks- & postadress: Strandgatan Halmstad Telefon E-post: halmstad@sjomanskyrkan.se Öppet: Måndag torsdag 9 16 Fredag 9 13 Söndag vid gudstjänster Plusgiro: Nummer Årgång 56 vår Foto: Ib Pihlblad Omslagsbild: Göteborgs kranar som varit i farosonen men som förhoppningsvis blir kvar. Läs mer på sid 10 Innehåll 3 Sjömansprästen har ordet 5 Ordförande har ordet 7 Årsmöte i Norrköping 8 Välkomna till söndagskvällar i Halmstad 10 Hopp om att vi ska få behålla våra kranar 11 Älveli och Älvfrida, ett välkommet tillskott för Styrsöbolaget 12 Visst finns det svenskt sjöfolk 15 Cash på Sjömanskyrkan 16 Eva från Brännö är vår nya värdinna 18 Tynnereds församling var nybildad och kyrkvaktmästaren hette Axel Adolfsson Aktuell information Redaktionen: hemmahamn@hotmail.se Tryckeri: Ale Tryckteam AB

3 Sjömansprästen har ordet Kyrkan, det är vi! Högt upp på en kulle ligger kyrkan. Den är vit med en tornspira klädd i plåt och målad i grått. På många platser blickar hon ut över åkrar och ängar. När hon byggdes fanns det omgivande gårdar som hörde klockans klang och maning att komma till gudstjänst. Många gånger hade de omkringboende med egna händer rest hennes väggar och målat spiran, städat och pyntat, tjänat och styrt verksamheten. Inte konstigt att man genom många tider liknat kyrkan vid ett skepp. Hon far över tidens hav och är i händerna på människor som underhåller och styr. Och det görs tillsammans. På Sjömanskyrkans fasad mot Stigbergstorget finns ett skepp avbildat. Det är skapat i koppar och ses med hissade segel och skum vid bogen. Flaggen är ett kors i seglet. Här i Sjömans kyrkan finns också en besättning som ser till att den dagliga verksamheten i huset fungerar. Var och en med sin uppgift. Just så som det är ombord på ett fartyg. Kyrkan, det är vi. Det blir ofta att detta vi blir till ett ni. Det är ni som arbetar i kyrkan som är just kyrkan. Alla andra är ett slags konsumenter. Så har det aldrig varit tänkt. Att vara kyrka är allas vårt ansvar. När Jesus lämnade sina lärjungar, Kristi himmelsfärd, och sin jordiska tillvaro överlämnade han ett ansvar till sina lärjungar och därmed till oss alla som vill vara kristna att vara kyrka. Inte till några speciella, utan till just alla. Det finns en gammal legend att en ängel efter himmelsfärden frågade Jesus: Hur skall det gå med ditt rike på jorden? Vilka planer har du för framtiden? Kristus pekade på de elva lärjungarna, som efter himmelsfärden var på väg hem igen, och han sade: Jag har ju mina lärjungar. Men ängeln var inte nöjd. Men om dina lärjungar sviker- vad händer då? Har du ingen annan plan? frågade han. Kristus svarade: Nej, jag har ingen annan plan. Bilden av kyrkan som ett skepp, med både anställda och passagerare är en god bild, men den haltar ändå något. Visst har kyrkan väggar som en båt har ett skrov. Men kyrkans murar stänger varken inne eller ute någonting. En spricka i skrovet sänker båten, men en öppning i kyrkans mur släpper in människorna. En öppning för att delta 3

4 Eldsberga kyrka i södra Halland och ta ansvar. En församling är nu inte bara en summa av arbetsinsatser och besökare. En församling, en kyrka, är i sin grundbetydelse detsamma som att vara tillhörig Herren. Ordet kyrka kommer från grekiskan och betyder det som tillhör Herren. Det är alltså inte i första hand byggnaden, utan de människor som tillsammans är i Herren. Att samlas till gudstjänst, att be tillsammans, att ge ordet uttryck i handling, i gemenskap och i arbete för att förverkliga Guds vilja där vi finns, är att vara kyrka. Sjömanskyrkan i Göteborgs stift är din kyrka. Öppen mot dig och mot verkligheten. I vår kyrka verkar vi för att alla skall kunna trivas och ta del av den himmelska glädje som burit verksamheten ändå sedan slutet av talet. Om än i olika skepnader och inom olika väggar, men ändå med samme Jesus som kapten. Välkommen att vara kyrka i Sjömanskyrkan. Ib Pihlblad Sjömanspräst Öppna ditt hjärta för Gud och tag emot sommarens välsignelse: må du vila på gröna ängar, må du finna frid vid stilla vatten, må du dricka ur livets klara vatten. (Martin Lönnebo, Bönboken, tradition och liv) 4

5 Ordförande har ordet I Gullvivans och Häggblommornas tid heter Eric Mühl. Eric är kyrkoherde i Stenungsund och ledamot i Sjömanskyrkans styrelse sedan tidigare. Jag ser fram emot att få samarbeta med Eric i hans nya roll. Per A. Sjöberger, ordförande När detta skrivs har just Valborgsmäss passerat. Våren är här och ljuset har kommit åter. Fåglarna kvittrar och sälarna solar sig på kobbarna i Bohuslän. Sjömanskyrkan i Göteborg har fått en ny vice ordförande efter Tomas Sjöstedt. Vår nye vice ordförande Vi har även fått en ny konferensvärdinna och marknadsansvarig. Hon heter Eva Kihl Bergström. Det skall bli spännande att få se resultatet av Evas insatser. Jag önskar Eva varmt välkommen som nyckelmedarbetare i vår fina anläggning vid Stigbergstorget. Det är mycket som nu händer inom sjöfarten. De sju svåra åren efter finanskraschen 2008 förefaller lida mot sitt slut. Våra politiker tycks så smått börja inse sjöfartens betydelse för Sveriges välstånd. Flera viktiga grepp har tagits och flera väntar runt hörnet; tonnageskatt, förenklade regler för registrering av skepp i Sverige, 5

6 smidigare inspektionsvillkor för svenska fartyg, utökat sjöfartsstöd för att nämna några betydelsefulla parametrar. Eric Muhl, ny vice ordförande Med dessa och andra viktiga åtgär der som aviserats finns det skäl att se den svenska sjöfartens framtid an med viss tillförsikt Sjömansk y rkan har emellertid en viktig roll att spela oavsett hur sjöfartspolitiken utvecklas. Varje år anlöps vårt lands många hamnar nära gånger av handelsfartyg. På varje fartyg finns besättningar och det är ju dessa sjömän som utgör kärnan i vår kundkrets. Därmed finns det mycket att göra för oss inom Sjömanskyrkan i den viktiga roll som kyrkan har i detta sammanhang. glädjande, inte minst när vi nu planerar för en expansion av verksamheten inom Sjömanskyrkans spännande Framtidsprojekt. Jag vill passa på att tacka hela vår fina personal för goda arbetsinsatser som lett till detta glädjande resultat. Detta bådar gott inför kommande år med de många utmaningar som väntar oss. Med detta vill jag önska Hemmahamns alla läsare en ljus och varm sommar. Det gäller såväl gamla som unga, besökare och sjöfartsstuderande, sjömän på fartygen som anlöper våra hamnar samt lunch- och konferensgäster och alla övriga vänner till Sjömanskyrkan längs Bohus- och Hallandskusten, i Göteborg och på andra håll som läser denna tidning. Allt gott! Per A. Sjöberger Nyligen har 2014 års bokslut redovisats. Stiftelsen Sjömanskyrkan i Göteborg inkluderande de viktiga avdelningarna i Bohuslän och Halmstad visar sammantaget ett positivt resultat. Detta är 6

7 Årsmöte i Norrköping Torsdagen den 7 maj deltog vi då Sjömanskyrkorna i Sverige höll sitt årsmöte i Norrköping. Vi inledde dagen med en fantastisk lunch i Sjömanskyrkan/ Sjömansservice lokaler. Efter det så begav vi oss till Sjöfartsverkets huvudkontor där vi fick en fantastisk inblick i deras värld av Christian Kronqvist, enhetschef sjömanservice och Ann-Cathrine Zetterdal, generaldirektör. På kvällen avslutade vi med en härlig gemensam middag i sjömanskyrkans lokaler. Dagen därpå kom Ola Hjärtström Marknadschef för Norrköpings hamn och berättade vad deras planer för hamnen är i framtiden. Väldigt intressant! Vi avslutade dagen med ett årsmöte som förutspår väldigt goda sammarbeten och härliga Sjömanskyrkor i Sverige. Marina Bengtsson Göteborg Sarah Eriksson med familj underhöll Önskas fartygsbesök? Kontakta oss om du vill att vi besöker just ditt fartyg. Välkommen att ringa Marina Tel:

8 Vårtema i Halmstad Lördagen den 25 april var det dags för vårens programeftermiddag i Sjömanskyrkan. Temat för denna var Det våras hos oss och det var Jörgen Franzén som underhöll med berättelser om våren och med allsång. Rune Gustavson ackompanjerade skickligt på pianot. Jörgen berättade om sina upplevelser från sin vårar från både norra Sverige och till Rio de Janeiro alltifrån var han tjänstgjort. Han framhöll: det mest fantastiska med våren i Sverige det är att få vara i en helt utslagen bokskog, det är lycka det. Även allsångerna som sjöngs hade anknytning till våren. Det serverades kaffe med 7 sorters kakor och även sedvanligt lotteri med många vinster. Jörgen avslutade med en andakt och avslutningspsalmen var som på skolavslutningarna, Den blomstertid nu kommer. Jörgen tackade Rune för att han alltid så villigt ställer upp på Sjömanskyrkan. Nästa samling på Sjömanskyrkan är Söndagskvällarna med början den 21 juni kl som Jörgen hälsade alla varmt välkomna till. Anna Greta Christiansson Välkomna till söndagskvällar i Halmstad Söndagen den 21 juni kl Musikunderhållning: Magnus Aasa Söndagen den 28 juni kl Musikunderhållning: Christer Norling Söndagen den 5 juli kl Musikunderhållning: Berith och Bengt Ivarsson Söndagen den 12 juli kl Musikunderhållning; Eva-Lena och Sara Kjellman Söndagen den 19 juli kl Musikunderhållning: Carin Ackerholm-Wallén och Cecilia Sandgren Söndagen den 26 juli kl Musikunderhållning: Ulf Blennerud Lars Bagler Söndagen den 2 augusti kl Musikunderhållning: Åke Gustafsson Lars Bagler Söndagen den 9 augusti kl Musikunderhållning: Nina Widegren Cecilia Sandgren Söndagen den 16 augusti kl Musikunderhållning: Kvartett ur Sångens vänner Rune Gustavson Söndagen den 23 augusti kl Musikunderhållning: Åke Gustafsson Ulf Blennerud Ingvar Arnmarker Lars Bagler 8

9 Kajsport i Falkenberg och Halmstad Så kan kajsport se ut en söndag eftermiddag. Inne på varvet i Falkenberg. Hela besättningen från svenskflaggade fartyget Fox Sunrise. Lasse Hult Besättningen på IDA H. kajsportar på kajen i Halmstad, ett uppskattat avbrott i vardagen Lasse Hult Foto; Mike josefsson Hallandshamnar Lasse Hult besöker inneliggande fartyg i Halmstad, Falkenberg och Varberg levererar färska tidningar, byter boklådor, arrangerar kajsport med mera Tel: (Sjömanskyrkan Halmstad) Mobil: Ett samarbete mellan Sjömansservice och Sjömanskyrkan 9

10 Hopp om att vi ska få behålla våra kranar. -En del av Göteborgs själ, säger Ingvar Oldsberg om kranarna - och stadens varvshistoria! Det är han som engagerat sig allra mest i bevarandet av kranarna. Men de var inte svårt att få med sig de övriga intressenterna. Och nu är köpet klart för hans del och kranen kommer förhoppningsvis att stå kvar där den står i dag. Ingvar Oldsberg tänker nämligen skänka den till Göteborgs stad och Älvstranden. Nu väntar vi på besked angående de två stora kranarna som Stena, Volvo och Ola Serneke lagt bud på och den mindre som Premator AB är intresserad av. Också dessa kranar blir förhoppningsvis kvar där de står och det finns ett litet hopp om att viss verksamhet med fartygsunderhåll ska kunna bedrivas av Premator AB. Källor: GP Två dagar 2 maj, GP 5 maj -Buden är för låga, ansåg likvidatorn Morgan Hallén. Det var den 26 februari i år som fyra av Götaverkets kranar auktionerades ut. Stena Line, Volvo och byggherren Ola Serneke la tillsammans ett bud på de två största kranarna och Ingvar Oldsberg som engagerat sig starkt i dessa för Göteborg så viktiga landmärken la, tillsammans med Premator AB bud på de två mindre. Auktionen ogilttigförklarades men i dagarna verkar det som om köpen trots allt går igenom. Varvsepoken Göteborgs ekonomiska historia, från 1600-talet fram till 2000-talet, har präglats av industrins uppgång och fall, och återuppbyggnad. Sjöfarten och varven är det som i huvudsak präglat Göteborg Göteborg har blivit transocean sjöfartsstad. Det märks inte i dag, när stora delar av varvsepoken tagit slut. Varven har varit, Eriksberg, Lindholmen och slutligen Götaverken som, till slut fick namnet GARM och ägdes i slutfasen av Holländare När nu Götaverken (GARM) läggs ner är varvsepoken slut, något som är beklagligt. Arbeten av stor yrkeskunskap försvinner, till vilken nytta? Heder åt dom som vill påminna om sjöfarten och varvsepoken, med att bevara dom kranar som är kvar på Götaverken, som en påminnelse om en mycket viktig del i Göteborgs sjöfartshistoria. Lars Zimmerman 10

11 Älveli och Älvfrida ett välkommet tillskott för Styrsöbolagets Älvtrafik Nu kan Älv- Vira, med ålderns rätt, ta det lite lugnt. Helpension är det nog inte tal om trots en aktningsvärd ålder av 61 år. I fyra år har hon transporterat passagerare och cyklar gratis mellan Rosenlund och Lindholmen. Men nu tar hennes yngre Cykelhanteringen är smidig och snabb systrar, Älveli och Älvfrida över den alltmer ökande trafiken. Färjorna som tar 298 passagerare är dubbeländade och väl anpassade för kortlinjen över Älven, framför allt för alla cyklister. 80 cyklar får plats och lastas smidigt på och av. Älveli och Älvfrida är också konstruerade för att ha låg drivmedelsförbrukning. De dieselelektriska maskinerna som driver färjorna producerar elen till propellermotorer och och annan elförbrukning. Propelleraggregaten, ett i var ända, kan svängas i 360 grader. 33 meter långa och, som bredast, 8,71 meter är dessa identiska färjor, som är byggda i Finska Uusikaupunki på varvet, Nystads Arbetsbåtar. Gåvor till Sjömanskyrkan Som ni märkte så kom inte inbetalningskortet för gåvor till Sjömanskyrkan med i förra numret av Hemmahamn. Vi beklager detta. Men nu är det på plats igen. 11

12 Sjöfolk Visst finns det s -Jag började jobba på Tankskär när C tar Ralf Karlsson och plirar med ögo från vår skeppshund, Cindy, förstår d varit för sex år sedan. Jag har följt med Marina Bengtsson p Marina som är assistent på Sjömansk I ett Fiskebäck, i strålande majsol, m med tårtkartong i handen. Han hjälp bord och vi träffar resten av besättnin från Styrsö, numera bosatt på Öcker avslöjar att han har sina rötter på Do generös och här råder ingen åldersdis 80 och har inga planer på att gå i lan han. Jag är nyfiken på hans långa sjöm vikshamnen för att få en pratstund. Hans Eriksson i blir väldigt väl mottagna, bjuds genast en Vkopp kaffe. Hans försvinner ner i byssan för att laga fisksoppa. Är det för vår skull? - och tårtkartongen som Ralf bar ombord!? Ralf kommer från Kungshamn, berättar han, och började sin sjömanskarriär som hoppiland- Kalle på fraktskutor som gick på kusten mellan Göteborg och Gravarne. Det var på somrarna och skutorna hette Agda och Oden. -När började du på allvar? frågar jag. -Ja, då var jag 15 och mönstrade på som jungman, på motorseglare. Det var tre båtar, Elvy, Ketty och Kungsvik. Vi gick på Östersjöfart gick jag ut på långfart, i Johnsonlinjen, på Sydamerika. Jag var lättmatros då. Efter det gick jag på fiske, på Island och på Nordsjön. Jag trivdes bra, var ute tre säsonger. Sen har jag seglat i dom flesta svenska rederierna. Jag var styrman från Då jobbade jag vid Broströmskoncernen. Jag frågar om han hade någon favoritbåt. -Buenos Aires, svarar han. Där var jag i två år. Så fort vi kom hem, var tredje månad kunde jag vara lite ledig. Vi gick på Hawaii - Centralamerika - Californien. En dag så låg vi i tre dar på Hawaii och då fick vi låna en Volkswagen av mottagaren. Här har ni full tank, sa han. Så åkte vi upp på toppen. Den var snöklädd, över 4000 meter var den. Det var ett kärt minne det där, att vi kunde ta oss dit upp. Maskinisterna ville också upp så dom hyrde en bil men den var vattenkyld och började koka; så dom fick gå den sista biten. Nu är vi framme i Skarvik och Ralf och Hans ska förtöja och 12 Marina besöker Tankskär re uppskattas mycket av hela b Så har hon också jobbat till vad det innebär att arbeta o

13 å fartygsbesök, yrkan. öter vi Ralf på kajen er mig artigt omgen, Thomas Stare ö och Hans Eriksson vars dialekt nsö. Stämningen är varm och kriminering. Ralf har hunnit fylla d. De får väl kasta iland mig, säger ansliv och vi följer med till Skarvenskt sjöfolk! indy var valp, berätnen. Vi utgår alltid u. Det måste ha gelbundet, något som esättningen. sjöss, som kocka, och vet mbord. Thomas Stare lasta. Vi följer dem från bryggan Ralf skuttar som en get. Lastningen är klar, 41 kubik diesel. Doften av fisksoppa sprider sig och snart njuter vi av en fantastisk måltid. Hans är helt grym på fisksoppa, konstaterar Ralf. Så har han också fiskarbakgrund, har jag förstått. Han hade egna trålare, och så var han skeppare på Argos, Fiskeriverkets fartyg. - Du fiskade väl också, Thomas. - Jag var tre år på Verona och Bristol. Styrsöbåtar kan jag konstatera. - Jag tyckte inte det var något vidare. Började köra kran inne i Göteborg i stället. Och nu är ni på en bunkerbåt. Ja, det här är ju idealiskt. det är ju drömmen! utbrister Ralf. Thomas berättar att de är två besättningar på tre man som går pass på fjorton dar. De går ofta till Vinga och fyller upp tankarna på lotsbåtarna och så fyller de tapparna på öarna. ibland blir det längre turer, till Halmstad och Karlskrona. I Karlskrona är det militärbåtar från England och USA som tankas. - Tankskär är svenskregistrerad, berättar Thomas. Jag vet inte vad det betytt för en liten båt som denna. Men, det är klart, hade vi bara flaggat ut till Dannmark så hade vi sluppit avgifter och skatter. - Vad tror ni om framtiden för svensk sjöfart? Hade många flaggat in om vi fick tonnageskatt? -Ja säkert, men dom jobbar inte så mycket på det. -Jag sitter och funderar på en sak, säger Ralf. När det gäller 13 fortsätter på nästa sida

14 religion. Muslimer och kristna, dom har ju samma Gud. Varför kan man då inte enas? Han berättar att han varit i en kyrka i Marocko där muslimer, judar och kristna samsades. - Kanske är det inte så längre,funderar han. - Likadant var det nog i Spanien, konstaterar jag, tills Ferdinand och Isabella startade den spanska inqvisitionen. Men vi är alla överens: Varför kan dom inte enas? Medan Ralf diskar efter maten hinner vi avhandla Napoleon också och greven av Monte Christo, och på så sätt hamnar vi i Marseille, där jag jobbat i tre år. Ralf har gått på tankbåt där, på Axel Broström. En månad till Persiska Viken, en månad tillbaka. Lossningen tog högst 24 timmar. Det var inte mycket tid att gå i land då. - Sjöfolk gick inte gärna i land i Frankrike, minns jag. Kanske var det språket. -Du Zlatan kallade Frankrike ett skitland. Undrar varför han gjorde det. Är det det? -Jag tycker mycket om Frankrike, säger jag - Men hur är invånarna mot invandrarna då? -Inte så justa, måste jag erkänna. -Då är det ett skitland! Dom får väl ta till sig det som Zlatan sa. Men du gick väl mycket på Sydamerika. Vad tyckte du om det? - Det var bra. Jag träffade min första fru där. Hon var från Bolivia, så spanska blev mitt andra modersmål. Ralf berättar att han en gång jobbade på en kryssningsbåt i Amazonas. Några indianpojkar kom med en liten näsbjörn som han fick ansvar för. Björnen sov hos honom i kojen med magen om nacken. Lasse, som näsbjörnen hette, kunde gå på toaletten men tänkte fuska och göra sina behov rätt ner. Men efter tillsägelse satte han sig snällt på toaletten. En dag skulle det vara fest ombord och salongen var fint lövad, berättar han. En nyduschad Lasse kom in och rev ner all dekoration. Ett tag fanns även en stor hund ombord, och dessa två, hunden och Lasse framförde dansnummer tillsammans. 14 Till slut var det en passagerare som klagade och Lasse slutade sina dagar, som maskot i Furuviks djurpark, utanför Gävle. Att Ralf varit lärare på Sjöbefälsskolan i tjugo år nämner han lite i förbifarten. - Hans har varit min elev, säger han. Dags för tårta och rulltårta som Ralfs fru bakat. Vi är tillbaka i Fiskebäck. Några glimtar har vi fått. 65 yrkesverksamma år inom sjöfarten sammanfattar vi inte på en resa Fiskebäck - Skarvik tur och retur. Men jag som gammal skärgårdsbo och assistent i ett antal sjömanskyrkor har njutit i fulla drag. Tack Ralf, Thomas och Hans för att ni tog er tid med oss. Kerstin Franzén Beskrivning Tankskär Typ: Bunkerbåt Byggd: 1955, Porsgrunn, Norway GT: 170 DWT: 330 LOA:36,30 m Beam: 7,09 m Draft: 2,71 m Motor: Caterpillar, 298 kw Flagga: Svensk Ägare: Tankskär Rederi AB, Styrsö, Magnus Skoog, Thomas Stare Besättning: Magnus Skoog, Roland Kjellberg Christian Lorensson Thomas Stare Hans Eriksson Ralf Karlsson

15 Göteborg Cash på Sjömanskyrkan På Bilden: Sam och Axel Vesterberg, far o son Karin och Maria Forsman, tvillingar Rolf Hedberg Mats Boogh En söndagseftermiddag i Skeppet på Sjömanskyrkan. Country, gospel och soul fyllde kyrkans stora sal, Skeppet, med musik av Johnny Cash. Ett gäng duktiga musiker som upptäckt musikens förmåga att bära fram ett gott och engagerande budskap samtidigt som det är bra och melodiösa låtar. Johnny Cash, med sin brokiga bakgrund och personliga kamp, engagerade och provocerade sin samtid. Allt detta fick vi på ett fantastisk sätt ta del av denna söndagseftermiddag i Sjömanskyrkan. Som Sam, en av musikerna, sa: Johnny Cash musik var för krogen, kyrkan och fängelset, dessa tre. Bandet har spelat i kyrkan och på krogen. En spelning på fängelse återstår, kanske den svåraste. Musikerna framförde både kända och mindre kända låtar från Johnny s musikskatt som gav oss alla 140 i publiken en fantastiskt fin musikupplevelse och ett gott budskap

16 Eva från Brännö är vår nya värdinna Eva har snart hunnit jobba på Sjömanskyrkan i två månader och trivs jättebra. - Det är ett självständigt arbete. jag har hand om hela processen - och så vill jag arbeta, fortsätter hon. Hon känner sig uppskattad av sina arbetskamrater och får mycket positiv feed back. Sedan 15 år tillbaka är Eva bosatt med sin familj på Brännö i Göteborgs Södra Skärgård. Och hon vill inte byta ut sitt boende, till något liknande på fastlandet för aldrig det,. - Jag är en riktig skärgårdsbo, konstaterar hon. och berättar att hon trivs med båtliv och gärna paddlar havskajak. Tidigare arbetade Eva på en av grannöarna - på Styrsö Skärgårdspensionat, som bokningsansvarig. Så fick hon syn på Sjömanskyrkans annons om en värdinnetjänst. - Det verkade vara ett jobb som passade min bakgrund, berättar hon. -Jag har sysslat med ekonomi och bokning och försäljning. Pigg och glad, och full av entusiasm är hon, vår nya värdinna. Jag träffar Eva Kihl Bergström i Sjömanskyrkans festvåning där hon som bäst planerar för morgondagens evenemang. 80 personer från Göta Älvs Vattenvårdsförbund ska serveras förmiddagsfika och lunch. - Jag önskar att fler upptäcker det här fina stället, säger hon Vad Eva uppskattar särskilt är kontakten med gästerna. Och så tycker jag mycket om att laga mat och skapa en trivam innemiljö. Ja jobbet har motsvarat hennes förväntningar. Och nog är hon perfekt för tjänsten Det visar sig nämligen att hon, tillsammans med sin man Stefan, som är kockutbildad har sysslat en hel del med catering. Hon var ochså resturangansvarig på Terra Novavarvet, där Ostindienfararen byggdes. - Där har jag min anknytning till Sjömanskyrkan, skrattar hon. Och så har jag seglat kocka ombord på Kryssarklubbens skutor. Jag frågar vilka som brukar hyra. - Det är många återkommande grupper, berättar hon. Pensionärsföreningar, årsmöten, frukostmöten, fina föreläsningar. Det blir buffeér och vickningar - och väldigt mycket fika. Vad Eva uppskattar särskilt är kontakten med gästerna. Hon jobbar för att nya grupper ska hitta hit. 16

17 - Och då vill hon bjuda på det bästa och godaste i en fin miljö. Eva är aldrig rädd att pröva något nytt, berättar hon. och strävar efter nyttig och ekologisk mat. I morgon står det Helstekt ört- och citruskryddad fläskytterfilé med krämig potatis- och rotfruktsgratin. En sak är jag övertygad om när jag lämnar Eva så att hon kan återgå till sitt arbete. Det kommer att vara full aktivitet i Sjömanskyrkans festlokaler och vi kommer helt säkert att se många nya gäster. Eva Kihl Bergström: Uppvuxen i Alingsås, därefter Majornabo sedan 1998 bosatt på Brännö. Familj:Gift med Staffan Kihl (Fastighetschef på Arken Hotel & Art Garden Spa) Tre vuxna barn från tidigare äktenskap, Erika, 26 (snart klar Landskapsarkitekt) Adrian 25 ( geolog, anställd i Flottan) Ebba 21 (Studerande) Utbildning: Kostekonom (examen i Göteborg 1986) Lång erfarenhet från hotell och restaurangbranschen, Senast 5 år som bokningsansvarig på Pensionat Styrsö Skäret Tidigare bl a Terranovavarvet och Quality Hotel 11. Fritidsintressen: MÅNGA! natur och människor ( båtliv, havskajak, vandring, skidåkning) mat och hälsa, resor, trädgård, fotografering med mera. Foto: Bodil Carlund 17

18 Tynnereds församling var nybildad Och kyrkvaktmästaren hette Axel Adolfsson 1970 började jag som kyrkvaktmästare i Tynnereds församling. Någon sade då att jag lämnade ett hundliv för att gå till ett Herrans liv. I arbetsbeskrivningen, som jag fick, stod det att jag skulle vårda kyrkan, andra inventarier, tjänstgöra vid gudstjänster och förrättningar, utföra bank- och postärenden med mera. Min företrädare, som skulle läsa till präst, gav mig upplysningar om viktiga detaljer som gällde gudstjänster, dop och vigslar med mera och jag gjorde anteckningar. D Vandringskyrkan, i väntan på Tynnereds nya kyrka et var en ny församling som jag kom till och där fanns en tillfällig liten träkyrka, en så kallad vandringskyrka - en riktig var planerad. Klockringningen fick jag göra för hand, i en liten klockstapel. Före tidiga söndagsgudstjänster störde jag de boende i hyreshusen och det hände att folk öppnade fönster och ropade till mig. De tidiga gudstjänsterna var för konfirmander och deltagarna var cirka stycken. Jag hade ett visst ansvar för ordningen och det hände att jag fick gå och säga till pratglada ungdomar. En permanent kyrka med pastorsexpedition började snart att byggas. Jag följde med stort intresse hur skickliga murare och snickare formade byggnaderna. Jag skulle få ett eget rum, och det såg jag fram emot. Men jag var ju mest intresserad av kyrkans utformning. När orgeln började höras var det

19 för mig en kyrka. Vid invigningen ringde jag genom att trycka på knappar i den nya klockstapeln. Biskopen i spetsen för en procession tågade in i kyrkan. Den blev fullsatt, och jag fick ingen plats men vid kaffet efter invigningen var jag med. Alla var inte glada åt den nya kyrkan. Det kom barn som menade att den låg på deras lekplats, och de ville spränga den i luften. Men jag lyckades att få dem lugna och de sökte sig till andra lekplatser. Så småningom kom barn till kyrkan på dagarna och de ville ofta prata litet. Då jag på fredagarna ringde för de i veckan avlidna och hade kyrkan öppen för sörjande, kom ibland barn. Jag fick frågor då: Varför ringer du? Då jag sade att det var för att minnas de avlidna, kunde jag få frågan: Hör de när du ringer? - En gosse sade: Kommer de då? Till söndagarnas elva-gudstjänster kom kyrkvärdar som också skulle tjänstgöra. Jag hängde upp psalmnummer och, om det skulle bli nattvard, tog jag fram nattvardssilvret från kassaskåpet och fyllde på med vin och bröd. Prästen skulle också ha hjälp med att ta på alba, stola och eventuellt mässhake. En gång lossade en knapp i halsen på den vita alban. det var inte tid att sy fast den. För att hålla ihop kragen fann jag en stor gummisnodd som fick ersätta knappen. Under predikan blev prästens röst lite hes och jag tänkte då på gummisnodden. Fick senare höra att det bara var en begynnande förkylning. Efter en tid blev jag bekant med många gudstjänstbesökare. En permanent kyrka med pastors expedition började snart byggas... När orgeln började höras var det för mig en kyrka En rullstolsbunden dam, som kom varje söndag, blev som en god vän. I väntan på hemfärd med färdtjänst bjöd jag på kaffe. En fint klädd rom-kvinna sade mitä då jag hälsade henne välkommen åter - hon var alltså finska. Dop av småbarn var ju vanligt. En gång döptes en liten bror till en pojke som ofta kom till kyrkan på dagarna. Efter dopet kom han till mig och sade: De har tvättat håret på min lillebror. Vigslar förekom ju då och då, en del pampiga men en del enkla, då jag fick vara vittne. Vid en vigsel tappade brudgummen ringen och den rullade mellan bänkarna. Brudgummen fick snart tag i den men jag fick ett skrattanfall och det var ju retligt. Begravningar kunde ju kännas tunga men även till sådana kunde barn komma av nyfikenhet. Är det Ronny Pettersson som ligger i lådan? frågade en pojke. Det var ju en kändis som då hade förolyckats. Efter en begravning då kista och blommor hämtats gick jag på kyrkoplan och samlade ihop tappade blommor. Pojkar kom då och sade: Kan vi inte få dem för att ge dem till fröken? En dramatisk begravning var då dottern till den avlidna kvinnan ville se modern. Jag fick skruva av locket på kistan - tyvärr kände inte dottern igen sin mamma. Under veckan skulle jag, bland annat, putsa silversaker, städa utanför kyrkan och ansa blomsterrabatterna. Något som det var noga med var att kolla alla glödlampor och lysrör I kyrkan fick jag använda en lång stege för att kunna nå upp till ljuskronorna. För byte av glödlampor i taket hade jag en åtta meter 19

20 lång stav med gummimuff på. Bank- och postärenden gjorde jag ofta och cyklade då. Kollekter skulle ju till banken, och ofta bestod de av mynt. En gång, då bankpersonalen räknade med hjälp av en maskin, tittade en pojke på. Han sa då till sin mamma: Den farbrorn har sparat mycket. Blommor hämtade jag ju varje vecka och av blomsterhandlaren fick jag många frågor, om kyrkan, som jag skulle svara på Det sägs ju att ett brev betyder så mycket men då jag kom från posten kunde jag få höra på expedition: Du har väl inte för mycket post i dag. Men från kyrkan skulle det sändas många brev. Till exempel; pensionärer blev inbjudna till träffar, 500 ungdomar blev erbjudna konfirmandundervisning och barn fick brev om verksamheten för dem. Vi kunde få etiketter med namn och adress men jag skulle stencilera och lägga i kuvert. Församlingens arbetskrets hade varje år en försäljning från vilken pengarna, bland annat, skulle till diakonihjälpen. Dagen före gjordes allt iordning. Det blev värdefulla saker till vinster och försäljning, och det skulle vaktas på natten. Jag åtog mig att ligga i lokalen. Det blev en enkel bädd på en soffa, och jag hade telefonen i närheten. Jag kände mig lugn och fick en hel del sömn. Min fru däremot var orolig men på morgonen kunde jag ringa och säga att allting var O K. Ja, mitt arbete i kyrkan tyckte jag om men att utföra småtjänster på andras befallning gav mig inte så mycket. Efter nio år började jag att tänka på något annat arbete. Då jag i en annons fick se att Sjöfartsmuséet sökte en tekniker blev jag intresserad. Jag sökte tjänsten men hur det gick med den är en senare historia. Axel Adolfsson 1973 stod Tynnereds nya, moderna kyrka färdig 20