106 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 107. Entita. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv.

Transkript

1 106 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 107 Entita. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv.

2 108 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 109 Minken och haren Tillsammans med Lars Svanberg, som jag lärde känna under mina första år i Jämtland, sökte jag efter älg på några hyggesytor i Ströms Vattudal. Vi hade varit ute från tidiga morgonen och augustidagen var nu långt framskriden. I det gulnande hyggesgräset får vi se en hare komma i snabba hopp, förföljd av ett mörkt, långsmalt djur som vi först tror är en mård. Haren skuttar upp på skogsvägen och nu ser vi att det är en mink som jagar den. Minken hinner upp haren och biter sig fast i en baktass. Han hugger till och får ett säkrare tag om tassen. Springande och hoppande försöker haren skaka av sig minken. Men den har ett fast bett om harens tass och kanar efter den flyende haren så småsten och grus yr om den smidiga kroppen. Båda försvinner ut på hygget igen och ögonblicket därefter hör vi ett utdraget skrik från haren. Vi skyndar fram i det höga gräset och får se hur minken energiskt bitande arbetar sig upp över magen och bröstet mot harens hals. Då vi är alldeles inpå dem släpper minken haren och som en mörk blixt försvinner den genom hyggesriset. Haren gör ett högt hopp, rusar upp på vägen och i rasande fart flyr den i ett dammoln bortom nästa vägkrök. Allt är över på ett ögonblick. Det var tur för haren att vi var på plats, och tur för mig att jag hann fånga situationen på bild. Ut ur det risiga hygget kom en hare jagad av en mink. Minken hade lyckats få ett litet tag i harens tass. Minken hugger till och får ett kraftigt bett om hartassen. Med gruset sprutande kring den smidiga kroppen kanar den efter den flyende haren.

3 110 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 111 Små gyllene ögonblick Det är inte särskilt ofta då man är i skog och mark som det händer något utöver det vanliga. Att till exempel få se lo eller varg i de svenska skogarna är en önskedröm för många, men det tillhör sällsyntheterna. De flesta bilder på dessa djur, som publiceras i olika sammanhang, är därför tagna i hägn. Själv har jag vistats mycket i naturen, men det är mera sällan som jag fått möjlighet att fotografera något som höjer sig över det vardagliga. Trots detta är det en hel del sällsamma händelser som skildras i denna bok, men det måste ses i relation till all den tid som jag i ett halvsekel tillbringat i de svenska skogarna. Men det är faktiskt också så att många gyllene tillfällen har glidit mig ur händerna. Oturliga omständigheter och i en del fall förbiseenden eller slarv har orsakat en del fotomissar under årens lopp. Som den gången jag sittande på en stubbe tog en kaffepaus vid en gammal hyggesväg. I gräset cirka 6 7 meter bort i vägkanten hördes ett litet skrik och sedan blev det tyst. I den situationen borde jag av erfarenhet tagit upp kameran och varit beredd. Strax sprang det ut en vessla på vägen och efter henne kom tre små ungar skuttande. Vesslan hade en liten skogsmus i munnen. Innan hon sprang tillbaka in i det höga hyggesgräset igen stannade hon upp några sekunder. Med kaffekoppen i ena handen och smörgåsen i den andra stirrade jag handfallet på vesslan med sitt byte och sina små ungar. Att nu lägga ifrån mig det jag hade i händerna, för att ta upp kameran, var för sent påtänkt och dömt att misslyckas. Andra händelser har utspelat sig på långt håll och därför varit omöjliga att dokumentera med kameran. Genom kikaren har jag sett rävar jaga harar över fälten och också kunnat följa dramatiken då en räv blev jagad av en kungsörn. I det senare fallet klarade sig räven med ett nödrop genom att den nådde fram till det skyddande skogsbrynet. En halvmiss av ett gyllene tillfälle skulle man kunna kalla följande rävmöte. Det inträffade en försommardag i jämtlandsskogarna då jag helt oväntat mötte en räv som hade en tjäderhöna i munnen. Innan jag hann få upp kameran hade räven vänt och skyndade sig med högburet huvud och kavata steg bort genom skogen med sitt tunga byte. Visserligen tyckte jag att det var tråkigt med tjäderhönan och äggen som räven säkert hade ätit upp, men å andra sidan skulle det nu bli fest för rävungarna i lyan. Bilderna i detta kapitel med rubriken Små gyllene ögonblick visar i första hand fåglar. Eftersom jag aldrig direkt koncentrerat mig på fågelfotografering, kan man kanske säga att det mer är genom turliga omständigheter än skicklighet som jag fått dessa bilder. Överheten!

4 112 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 113

5 114 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 115 Två björktrastar attackerar en mås. Skuggan kommer från den andra anfallande trasten. Även närmiljön kan ibland bjuda på små trevliga naturupplevelser. Mellan husen i vårt bostadsområde i Mölndal växer vackra björkar och lindar. På senare år har björktrastarna börjat häcka i dessa träd. I kvarteret längre bort har ett skatpar byggt sitt bo. Om någon skata skulle flyga in på gräsmattan där björktrastarna häckar, blir det en samlad attack. Det är inte bara björktrastarna i det närmaste boet som anfaller. Omedelbart understöds attacken mot skatorna av björktrastar som häckar i träden bakom de intilliggande husen. Likt gammaldags propellerdrivna jaktplan kommer björktrastparen flygande i rote, vinge intill vinge, runt husknuten och förenar sig i anfallet mot inkräktarna. Ibland har attacken varit så intensiv att de förskräckta skatorna sökt skydd under parkerade bilar, innan de lämnat björktrastarnas revirområde. En solvarm eftermiddag hördes ett tilltagande högljutt tjatter från björktrastarna. Men den här gången var det inte skatorna som var orsaken till björktrastarnas ohämmade ilska. På gräsmattan satt en stor mås som hade förirrat sig in på förbjudet område. I upprepade attacker och med utsökt precision släppte björktrastarna sina illaluktande bomber mot inkräktaren. Detta obehagliga bemötande klargjorde med all tydlighet att den inte var välkommen. Randig som en zebra lyfte måsen snart från gräsmattan och flög bort över hustaken. Föregående uppslag: Som regel lägger jag inte ner tid på gömslen och fågelfotografering. Men denna spillkråka hade sitt bohål på lämplig höjd och en idealisk plats. För att få bilder var det bara att vänta en liten stund tills spillkråkan kom flygande till ungarna i boet. Men det var i sista stund, nästa dag hade de flygfärdiga ungarna lämnat boet. Björktrasten släpper pricksäkert en smal, illaluktande stråle mot måsen.

6 116 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 117 På väg till björngömslet parkerade jag bilen där det tidigare varit ett timmerupplag. Då jag gick ur bilen möttes jag av en betagande syn. I skogskanten stod en morkulla med sina små, duniga ungar. Under mina 50 år i markerna hade jag aldrig tidigare sett denna mytomspunna lilla fågel i sällskap med sina små. Minnen av ljusa vår- och försommarkvällar väcktes nu till liv, då jag sett morkullehannar som skuggor komma flygande mot den mörknande himlen. Det starkaste minnet härrör från en försommarkväll då jag och min fru tältade i kanten av ett ödetorp i närheten av en sankmyr. På myren hade vi sett älgar gå och beta och nu skulle vi i den tidiga morgonen vara på plats med förhoppningen att få bilder i gryningsljuset. Utanför tältet hade vi i skymningen en värmande brasa där vi grillade korv. Vi satt tysta och avnjöt korvarna då ett nytt ljud hördes över eldens knaster. Orrrt pisst, orrrt pisst. Vi lyfte blicken och såg en morkulla med snabba vingslag sträcka över ödetorpsängen. Strax därefter kom det morkullor från flera håll som med sitt knorrtande ljud flög av och an över ängen och skogsbrynet. Den sköna stämningen förstärktes av att det samtidigt gick en älgko och betade på småbjörkarna som börjat växa upp på den gamla ängen. Denna till åren gamla händelse och många andra minnen av morkullor som sträckt mot försommarkvällens himmel fyllde mitt sinne då jag riktade kameran mot denna älskliga lilla familj. Följd av kycklingarna gick morkullan lockande längre in i skogen. Trots att det var i mitten av juni var kvällen blåsig och kylig. Tydligen var ungarna i behov av värme. Ett tiotal meter in i skogen lade morkullan sig bland grästuvorna och ungarna kröp in under hennes värmande vingar. Nu ville jag inte störa. Med lugna rörelser trädde jag armarna genom ryggsäckens remmar och gick en liten omväg förbi dem mot björngömslet. Karl-Axel Jonsson från Strömsund hade visat mig ett björnide. Våren hade övergått i försommar och det vackra vädret inbjöd till en paus och ett lågmält samtal intill en hyggeskant. Utan att vi riktigt fattat hur det gått till, satt där plötsligt en jorduggla på en stubbe och stirrade på oss. Tur att jag följt mina rutiner att alltid ha kameran intill mig. Nästa uppslag: Markägaren till en strandtomt erbjöd mig att komma och fotografera fiskgjusar som häckade på en liten holme i Ströms Vattudal. En av dagarna tonade mörka åskmoln upp på himlen och jag beredde mig på att packa ihop utrustningen. Då, ett kort ögonblick, lyste solen fram och i samma stund kommer en av de vuxna fåglarna flygande till boet.