MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING NR 3 SEPT 2014

Transkript

1 MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING BERWALDBLADET Höstens kalendarium Påsken i Aix-en-Provence Eftersits med trombon/tuba Stockholms Strausskvartett El Sistema en musikalisk folkrörelse Polarpriset 1992 Bartókiana av Heijne Tomo Keller ny konsertmästare NR 3 SEPT 2014 Nya krafter till kör och orkester

2 Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening Styrelse: Prinsessan Christina fru Magnuson, hedersledamot Erik Juhlin Ordförande Gunilla Rönnholm Sekreterare, vice ordf Gunnel Andersson Kassör Johan Hertzberg Ledamot Agneta Klingberg Ledamot Birgitta Magnusson Ledamot Anders Rahm Ledamot Eva Sjödén Ledamot Anders Wester Ledamot Kristina Westman Repr.för Berwaldhallen Tomas Nilsson Repr. för orkestern Ulla Sjöblom Repr. för kören Sammankallande i valberedningen: Sven-Olof Blanch sven-olof.blanch@abc.se Revisorer: Torkel Westling Jan Holmberg Telefonsvarare: Postadress: RSKV, Radiohuset 7C, Stockholm Plusgiro: Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening Hemsida: e-post: info@rskv.org Berwaldbladet: Anders Rahm a.rahm@glocalnet.net Eva Sjödén eva.g.sjoden@telia.com Detta nummer av Berwaldbladet har tryckts i 1000 exemplar. Medlemsavgifter för kalenderåret 2014 Enskild medlem 250:- Två personer på samma adress 400:- Halv avgift för pensionerade musiker och korister som varit fast anställda vid BWH. Medlemmar i Vänföreningen får 10% rabatt på biljetter till Radiosymfonikernas och Radiokörens konserter i Berwaldhallen. Medlemsnålen: 50:- Vänföreningen tar tacksamt emot penninggåvor till OLOF RYDBECKS OCH VÄN- FÖRENINGENS FOND ur vilken föreningen årligen delar ut stipendier till musiker och korister från Sveriges Radios Symfoniorkester respektive Radiokören. Sätt in ditt bidrag på föreningens plusgiro och ange att gåvan är till fonden. Kära musikvänner! Välkomna tillbaka till en ny säsong i musikens tecken efter en sommar som förhoppningsvis varit skön och givande trots den ganska kyliga inledningen i juni. En del av er har kanske hört mycket musik även under sommaren, festivalutbudet med alla tänkbara musikgenrer över hela landet är ju enormt, medan andra, som jag, laddat de musikaliska batterierna på annat sätt i naturen. Redan från slutet av februari har jag från tidiga morgonen och större delen av dagen kunnat lyssna på sångarnas sångare, koltrasten, hemma i stan och väl ute på sommarstället i Roslagen har de alla kommit, bofinken och lövsångaren med sin ganska snarlika sång, trädgårdsångaren med sina outtröttliga improvisationer, tofsvipan med sitt kvidande läte under sina akrobatiska flygningar, tranan med sitt trumpetande, och inte minst rödhaken med sin sena kvällssång. Den stora tystnaden på landet tidigt på morgonen är också härlig att lyssna på och störs inte alls när en havsörn kommer seglande. Efter denna uppladdning är jag och förhoppningsvis även ni sugna på en säsong som ser ut att bli något alldeles extra. Satsningen på Harding under mer än tjugo veckor under hösten-våren talar för många härliga upplevelser. När ni läser det här har orkestern och kören redan varit ute på turné med Mahlers 2:a symfoni, som de gjorde enorm succé med häromåret. Resan gick nu till Åbo, kulturhuvudstaden Umeå, Östersjöfestivalen i Berwaldhallen samt Royal Albert Hall i London. Kören kommer sedan att åka till Göteborg vid två tillfällen medan orkestern i oktober under två veckor turnerar till åtta städer i Österrike, Tyskland och Spanien, bl.a. Wien, Salzburg, Madrid och Barcelona. Det som spelas då får vi även höra här hemma men utöver det blir det många andra härliga verk, t.ex Verdis Requiem, en konsertversion av hans Falstaff, Berlioz Romeo och Julia och mycket annat. Ni som redan köpt abonnemang vet redan vilka godbitar som väntar och ni andra tveka inte. Ni vet väl vilka fördelar man har som abonnent? Valet av avslutningsdikt blev lätt, två av hexameterverserna av Evert Taubes Gammelvals i Roslagen Lurviga Roslag, o, sjöland, du vräker dig halvdränkt ur havet med dina sandiga åsar och urberg och stormvridna tallar med dina tusentals tångsvepta, ärriga öar och kobbar, kupiga knalliga bucklor på jordklotets isiga hjässa. Vindpinat vresiga Roslag, jag hälsar dig, havsörnars hemland! Sjösala lövängar blomstra, nu fröjdar sig åter naturen, primulan blommar och smörblomman lyser som guld i det gröna, vattnet i tunnan vid knuten är gullgult av frömjöl från tallen, poppeldun snögar och häggarna sprida sin vällukt med vinden kring dina blänkande fjärdar, o Roslag, mitt hemland i havet. Väl mött i Berwaldhallen och Studio 2! Ordföranden har ordet

3 Påskfestival i Aix-en-Provence 4 Oboisten Emmanuel Lavilles blogg från orkesterns turné i april Äntligen är det dags att åka till mitt hemland Frankrike för att delta i den nya Påskfestivalen i Aix-en-Provence! Alla orkestermedlemmar är nyfikna på att få spela det underbara programmet, Strauss Vier letzte Lieder och Mahler 6, vi redan framfört i Berwaldhallen några dagar tidigare. EFTERSOM EN STOR besättning behövs i Mahler var orkestern delad i två olika flyg till Nice. Vilken härlig sol som välkomnade oss när vi landade där! Det var en vacker och lång bussresa mellan Nice och Aix-en-Provence och vi var så hungriga när vi var framme att vi fick välja vilken restaurang som helst, tyvärr inte den bästa i stan antagligen. Som tur var var frukosten på vårt hotell orkestern var också delad mellan två olika hotell jättegod och vi fick t.o.m. äta utomhus bredvid simbassängen. Vilken lyx! TROTS ATT DET var en ganska kort turné fick vi ha hela dagen framför oss för att njuta av den fantastiska staden före konserten. Det var nästan omöjligt att inte träffa kollegor på gatan. Vi var ju så många. Vi fick t.o.m. möta vår chefsdirigent Daniel Harding, som såg väldigt avspänd ut och berättade att han hade varit mycket i Aix tidigare under sin tid som chef för Mahler Chamber Orchestra. Han kände sig nästan hemma här. DET VAR OCKSÅ svårt att låta bli att köpa de fina produkter som såldes på marknaden eller i de lockande affärerna mitt i gamla stan. När det blev dags att äta lunch hittade vi ett bord utanför en fin restaurang och åt väldigt god fransk mat med trevliga kolleger. Härligt! MEN TROTS ALL den här sommarkänslan får man inte glömma att det blir en viktig konsert i kväll, och därför måste man fokusera på det också! På väg till konsertlokalen frågade min kollega Renate Klavina om jag skulle ha vänner eller släktingar som skulle sitta och lyssna på oss i kväll. Just när jag svarade att inga bekanta skulle sitta i publiken tutades det bredvid mig på gatan. I en bil satt en gammal kompis tillsammans med sin fru! Han är soloobeist i Marseille Opera och hade för länge sedan bokat biljett till vår konsert utan att tänka på att jag skulle vara med också! Jättetrevlig överraskning! EFTERSOM JAG INTE spelade första stycket fick jag lyssna på Strauss i salen, och orkestern var på topp! Jag såg mycket fram emot att framföra Mahler 6 efter pausen och alla var väldigt fokuserade. Det blev ett jättefint framförande, trots den torra akustiken. Publiken uppskattade det också mycket, tror jag. EFTER KONSERTEN VAR det många som gick ut för att njuta av en liten drink med kollegorna. Även Daniel Harding dök upp för att hälsa på! Han verkade vara ganska nöjd. Klockan blev mycket och det var nästan dags att packa igen och åka tillbaks till Stockholm. VILKEN UTVECKLANDE UPPLEVELSE! Au revoir Aix-en-Provence. Vi ses snart igen hoppas jag. EMMANUEL LAVILLE Utsikt från hotellrummet. Med hattar utlånade av restaurangen njuter några orkestermedlemmar av den sydländska värmen. En trög trombonist ifrån Aix för tråkighet fått ett komplex. Trombonen i örat han satte då för att till sist bli berömd för ett spex.. RIMRIK 5

4 Från vänster: Göran Brink, Mikael Oskarsson, Håkan Björkman, John Lingesjö och Lennart Nord. Eftersits med tromboner och tuba Den 2 april hölls säsongens sista eftersits, där trombon- och tubastämmorna var gäster. Det är ju två olika stämmor, men man brukar betrakta dem som en grupp. Efter en konsert med idel operamusik, letade sig ungefär 70 personer upp till övre foajén för en pratstund med de fyra trombonisterna och tubaisten. Kvällens konsert var ovanligt kort, så musikerna kom upp tidigt och trombonisten Håkan Björkman, som var spelledig men ändå ställde upp, kom litet för sent. Han lovprisade Stockholms Stads lånecyklar, när han sedan anlände med hjälp av en sådan. I väntan på Håkan presenterade sig de övriga i gruppen. Mikael Oskarsson, tenortrombon, är en av de två stämledarna och började i orkestern Göran Brink, tenortrombon, har haft anställning sedan John Lingesjö, som spelar bastrombon, kunde dock berätta att han fanns med redan 1976 som 6 frilans, anställningen kom tio år senare. Kompisarna berättade att den väntade Håkan Björkman har varit med sedan Han spelar tenortrombon och är den andre stämledaren. Tubaspelaren Lennart Nord började 2001 i orkestern. Efter presentationen inleddes en instrumentdemonstration, men man hann bara börja, så dök Håkan Björkman upp med andan i halsen. Nu var gruppen fulltalig och det skulle passa med ett musikstycke och det blev ett arrangemang av den ganska välkända Bist du bei mir. Den har tillskrivits J.S.Bach, eftersom den ingår i hans Notbok för Anna Magdalena Bach, men kommer egentligen från en opera av Gottfried Heinrich Stölzel. När de sköna blåsarklangerna hade lagt sig, fortsatte demonstrationen. Mikael pratade, assisterad av de övriga och publiken uppmanades att fråga om allt, vilket hörsammades. Den vanliga tenortrombonens konstruktion förklarades och den jämfördes med bastrombonen, som faktiskt har samma längd, men har en annan omkrets på röret. En kopia av en medeltida tenortrombon visades upp och hade ett slankare ljud. Sådana passar bra i äldre musik, t.ex. på Drottningholmsteatern. En annan typ av tenorbasun är den i militärmusik vanliga ventilbasunen, men någon sådan hade man inte att visa upp. Så blev det tonbildningsprat. Folk tror ju i allmänhet att trombonens toner bildas enbart genom att ställa draget i olika lägen, men riktigt så enkelt är det inte. Tonerna bildas med läpparna och man byter naturtonsserie med draget i olika lägen. Det finns sju grundpositioner och det finns inga markeringar för lägena, utan man måste lära sig att känna var de sitter. Göran pratade om den s.k. kvartsventilen, som sänker instrumentets grundton med en kvart. Var tillverkas bra tromboner undrade man och sedan gammalt har Amerika och Tyskland varit framstående, men för en del år sedan stack Japan fram och nu börjar även Kina komma. En högklassig trombon kan kosta uppåt kr medan en enkel skoltrombon kan fås för kr. Lennart fick förstås också visa sina stora instrument. Han hade med sig två stycken, en stor i C, en s.k. kontrabastuba och en mindre i F, en vanlig bastuba. Den stora passar i viss tyngre musik, som Mahler m.fl medan den mindre passar i de flesta sammanhang. Den stora väger bortåt 10 kg. Lennart sa dock att det är ganska bekvämt att sitta med en tuba på sitt knä, fast den är tung. Under kvällens konsert med operamusik hade Lennart spelat på en s.k cimbasso, som är en kontrabasventilbasun. Den användes av Puccini, Verdi och andra operakompositörer. Tyvärr är den stor och otymplig så vi fick inte se den. Dess klang går bra ihop med trombonernas. Till sist ville musikanterna runda av kvällen med en glad låt och det blev Deep brass joke, ett scherzo för fyra tromboner och en tuba av Stig Rybrant, kapellmästare, kompositör m.m. som kanske många minns från förr. Vi åhörare tackade med en varm applåd för en mycket trevlig och lärorik eftersits. ANDERS WESTER Foto: Sven-Olof Blanch 7

5 R A D I O S Y M F O N I K E R O C H R A D I O K O R I S T E R I A N D R A E N S E M B L E R : Stockholms Strausskvartett Iden här kvartetten ingår en aktiv radiosymfoniker, Alexandra Kramer, och den numera pensionerade radiosymfonikern Martin Bergstrand, vilket är anledningen till att vi skriver om den. Tidigare har vi haft med flera konventionella stråkkvartetter i serien, men den här är något ovanlig, då den som namnet antyder inriktar sig på wienermusik av Strauss-familjen och andra wienare. Kvartetten bildades så sent som 2012, men har redan hunnit etablera sig. Sammansättningen avviker något från det vanliga för stråkkvartetter genom att cellon är ersatt av en kontrabas. Vi börjar med en presentation av medlemmarna. ALEXANDRA KRAMER, 1:a violin, fick första utbildningen i Polen och efter diplomexamen vid Fryderyk Chopin Musikskola i Poznan, fortsatte hon hos professor Endre Wolf på Edsberg. Deltog också i en masterclass hos den framstående violinisten och pedagogen Tadeusz Wronski. Efter diplomexamen på Edsberg anställdes hon i SRSO, där hon numera sitter i 1:a violinstämman. Hon har haft solouppgifter i bl.a. Musik på slottet och National Musei Kammarorkester. KENT CARLSSON, 2:a violin, har studerat i Stockholm och för Leon Spierer i Berlin. Har spelat i flera svenska orkestrar och i Hong Kong Filharmonikerna, samt turnerat mycket både i Sverige och 8 utomlands. Verksam som frilansviolinist och kammarmusiker. FARIDA SAIFEEVA, altfiol, är uppväxt i Ryssland, tog diplomexamen som violinist vid en filial till S:t Petersburgs Konservatorium Var med och grundade en kammarensemble, som turnerade en hel del. Hon är sedan 1994 bosatt i Stockholm och framträder både på violin och altfiol runt Sverige. MARTIN BERGSTRAND, kontrabas, kommer från Göteborg, började statera på Storan vid 17 år, men hade börjat tidigare på balettelevskolan. Jobbade med allt tänkbart på Storan och tog dessutom privatlektioner i kontrabasspel. Kom in på Konservatoriet, men flyttade till Stockholm 1967 och fortsatte på KMH. Provspelning i SRSO 1969 resulterade i 42 års jobb i SRSO. Martin har varit med sedan starten både i Stockholms Straussorkester och i Stockholms Strausskvartett. Kvartetten bildades, som tidigare nämnts, under hösten 2012 av fyra medlemmar i Stockholms Straussorkester. Den orkestern är en symfoniorkester i Stockholm på c:a 50 musiker, som framför allt spelar musik av Strauss-familjen. Orkestern bildades 1992 och spelar med samma instrumentuppsättning som Capelle Strauss, vilken verkade i Österrike. Drivande kraft Alexandra Kramer, Kent Carlsson, Farida Saifeeva och Martin Bergstrand. vid bildandet av Straussorkestern och senare vid bildandet av vår aktuella Strausskvartett var Berth Vestergård, ordförande i Svenska Strauss-Sällskapet, en man med stora kunskaper om familjen Strauss och deras samtida. Kvartetten debuterade vid Strauss- Sällskapets årsmöte den 17 februari Sedan dess har den haft ett flertal uppgifter. Den framträdde under våren 2013 i Berwaldhallen på Kulturnatten och på Hasselbacken under Nationaldagen. Vid 150-årsfirandet av Berns senare i augusti var man med och även vid firandet av kungens 40-åriga regeringstid. Kvartetten spelade vid Strauss-Sällskapets årsmöte i februari 2014 och i maj var den engagerad till en konsert i serien Chamber unplugged i Radiohuset. Så några ord om hur den här musiken, som spelas av Stockholms Strausskvartett, uppkom på 1800-talet. Vi har lånat uppgifter från en artikel av Berth Vestergård i Svenska Strauss-Sällskapets tidning Morgenblätter talets dansmusik var ganska torftig. Vid furstehoven spelades menuett och kadrilj. Valsen ansågs inte rumsren och dess föregångare ländlern, dansades inte av de högre samhällsklasserna. Under andra hälften av 1700-talet kom dock valsen så sakta in i konstmusiken, som t.ex. i några Haydnsymfonier. En del betydande kompositörer som Mozart och Beethoven skrev också danser i valstakt. Vid den stora Wienkongressen 1815 blev det så fart på valsen, när ryske tsaren Alexander I svängde om i dansen. 9

6 Plötsligt accepterades valsen inom societén och små ensembler växte upp. Joseph Lanner bildade 1818 en trio med två violiner och basgitarr anslöt sig Johann Strauss d.ä. som altfiolpelare. Man spelade mest i parker och på näringsställen runt Wien. I större lokaler räckte inte kvartetten till, utan Lanner kompletterade med några träblåsare och bleckblåsare samt en trumma. Basgitarren byttes ut mot en kontrabas. Lanner komponerade mest ländler i början, men när Carl Maria von Weber hade givit ut sin Aufforderung zum Tanz 1819, följde Lanner efter och skapade den valsform, som vi idag känner som wienervals. Schubert var en av de första betydande kompositörerna som uppskattade Lanner och Strauss, vilkas musik var en utveckling av Schuberts och Beethovens dansmusik bildade Strauss en egen orkester liknande Lanners, den ovan nämnda Capelle Strauss. Denna konserterade över hela kontinenten under Strauss-familjens ledning fram till Så småningom utvecklades liknande större orkestrar på många håll i Europa. Man kan dock säga att den kvartettmusik, som Lanner och Strauss spelade från början, var upphovet till den följande wienermusiken. Därför känns det viktigt med Stockholms Strausskvartett, som går vidare med ett gammalt arv och gör en fin kulturinsats. ANDERS WESTER EL SISTEMA en musikalisk folkrörelse 10 Besöket på Drottningholms Slottsteater 7 maj EN TAPPER SKARA vänner trotsade den isande vinden och regnet som hängde i luften och åkte ut till Drottningholm för att besöka Slottsteatern. Vi kom lagom till vaktavlösningen så det tittade vi på först innan vi gick in i den något varmare teatern. En utmärkt och engagerande guide lotsade oss runt i salongen och bakom scenen. Några lyckliga fick prova vindmaskinen, vågorna och åskmullret. Det var en fantastisk upplevelse att gå runt i en teater från 1700-talet med så mycket av originaldekor, kulisser, maskineri, tapeter m.m. kvar. Jag tror att det var fler än jag som blev sugna på att komma tillbaka till teatern för att se en föreställning i sommar. BIRGITTA MAGNUSSON El Sistema är namnet på en ny folkrörelse som sprider sig snabbt till miljonprogrammen i flera svenska storstäder. Som de flesta säkert numera vet, startade ekonomen och musikern José Antonio Abreu en frivillig musikskola för barn och unga i socialt utsatta miljöer, i Venezuela redan Men det är först nu på 2010-talet som El Sistema nått Sverige och det skedde helt enkelt när Gustavo Dudamel tillträdde som chefsdirigent för Göteborgs Symfoniker. Gustavo är utan tvekan El Sistemas mest framgångrika elev, och dessutom en engagerad och lysande ambassadör för projektformen. VAD ÄR DET då som gör El Sistema så framgångsrikt och på vilket sätt skiljer det sig från den svenska kommunala musik- och kulturskolan? DEN STORA SKILLNADEN är att El Sistema inte enbart fokuserar på att barn ska lära sig att sjunga och/eller spela ett instrument, utan erbjuder en social tillhörighet genom musiken. Utöver barnens musiklektioner, involveras hela familjen på särskilda träffar, där man lyssnar på musik, äter tillsammans och umgås. Vid familjeträffarna ( Vänstays ) deltar även musiklärarna förstås, och det är väl häri den stora skillnaden består. Att vara musiklärare inom El Sistema innebär att man även är ett slags 11

7 ren/musikern. Den kommunala musikoch kulturskolan har oomtvistat haft en liknande roll för många barn och unga genom tiderna. Men det har aldrig varit ett uttalat uppdrag! GRUNDAREN ABREU skriver i sin vision att musiken borde kunna erkännas som det mest förfinade redskap för social utveckling, därför att den innehåller och förmedlar mänskliga värden såsom solidaritet, harmoni, ömsesidig medkänsla och respekt. Musikens kraft förmår både ena ett samhälle och uttrycka sublima personliga känslor. (Fritt översatt av undertecknad.) åtagandet, och vilja engagera sig. I KISTA/HUSBY och Bredäng finns det just nu ca 350 barn som deltar i projektet. Redan i höst ska man starta även i Tensta och Skärholmen, och målet är att 900 barn ska vara engagerade vid årets slut. Johanna uppskattar att ca olika nationaliteter finns representerade bland deltagarna. Än så länge är deltagandet helt gratis. Projektet har fått medel att köpa in de instrument som behövs, så att barnen får låna dem. Undervisningen bedrivs enbart i grupp och man träffas tre gånger i veckan. socialarbetare, och att man arbetar aktivt med att bryta utanförskap för hela familjen inte bara för barnet som är med i musikverksamheten. Det ställer givetvis mycket stora krav på engagemang och mod hos den enskilda lära- ÅR 2013 FICK Kulturförvaltningen i Stockholms stad ett uppdrag av kulturborgarrådet att starta ett El Sistema-projekt i Kista/Husby samt Bredäng. Johanna Linneaus rekryterades för att leda projektet, vilket passade bra med tanke på att hon redan hade en hel del erfarenhet från El Sistema i Hammarkullen i Göteborg. 19 MUSIKPEDAGOGER och andra medarbetare har rekryterats för projektet, som för övrigt är det enda El Sistemaprojekt i Sverige som organisationsmässigt ligger helt utanför musik- och kulturskolans regi. När jag talade med Johanna, fick jag veta lite mer om hur hon tänkt i rekryteringsarbetet, och vilka utbildningar och övriga kvaliteter hon letat efter. Musiken ska vara bärande säger Johanna, och hon berättar att hon prioriterat sökanden som har både en musiker- och en musikpedagogutbildning. Man måste inte vara socionom också, men givetvis måste personerna vara helt införstådda med det sociala GENRER MAN ARBETAR med är västerländsk konstmusik och världsmusik. Körsång utgör ett alternativ till att spela ett instrument. KAJSA HALLHAGEN ansvarar för samordningen av El Sistema och mötet med musiker ur RK och SRSO. Hon berättar att hittills har tre möten mellan barnen och musikerna ägt rum, och fler blir det. DEN 8 MAJ 2014 deltog barnen på en konsert i Berwaldhallen, och satt tillsammans med musikerna i orkestern. Ett specialskrivet verk framfördes, med influenser från barnens egna berättelser och skapande. Detta är också en bärande idé i projektet, att barnens eget skapande ska utmynna i klassiska verk och på så sätt konkretisera hur musiken verkligen är den konstform som både förmår ena ett samhälle och uttrycka sublima personliga känslor. AGNETA KLINGBERG Foto: Berwaldhallens hemsida 12 13

8 14 Polarpriset i Berwaldhallen 1992 DEN FÖRSTA PRISUTDELNINGEN Stig Stikkan Anderson föddes 1931 i Hova i Västergötland och utbildade sig till folkskollärare. Hans fritidsintresse var att skriva texter och melodier. Detta blev till slut så omfattande att han avslutade sin lärarbana och startade eget musikförlag och grammofonbolag, Sweden Music och Polar Records. Det var djärvt att utmana de stora, etablerade, multinationella bolagen i femtiotalets svenska nöjesbransch men Stig Anderson var en modig uppstickare och pionjär. På kort tid nådde han stora framgångar. Han insåg tidigt att de stora möjligheterna fanns utanför våra gränser och han tvekade inte att kritisera sina kolleger för deras oförmåga att verka internationellt. Själv hade han inga svårigheter i den vägen och lyckades snabbt komma över rättigheterna till många attraktiva utländska förlagskataloger. Hans musikintresse var större och bredare än många tror och han ville gärna instifta ett Nobelpris i musik. Det lyckades aldrig, men efter försäljningen av sitt företag, där ABBA var den dominerande artistgruppen, kunde han den 12 maj 1989 överlämna en donation till Kungl. Musikaliska Akademien på 42 miljoner kronor som stiftelsekapital till en fond: Stikkan Andersons Musikprisfond i Musikaliska Akademien. Fondens ändamål var att dela ut ett årligt pris, The Polar Music Prize. Priset skulle delas ut utan nationell begränsning till personer, grupper eller institutioner som var verksamma inom musikområdet. Det skulle ges för betydande insatser inom musiklivet eller för insatser som bedömdes kunna bli av stor betydelse för musiken och musiklivet. Den ursprungliga styrelsen bestod av Stiftaren, två representanter för Kungl. Musikaliska Akademien, en representant för upphovsrättssällskapet Stim och en för SKAP, upphovsmännens förening på populärmusikområdet. Stikkan blev ordförande i styrelsen på fem personer och han blev också ordförande i den tre gånger så stora prisnämnden där också musikförläggare och tonsättare ingick. Berwaldhallen plats för prisutdelningen En referensgrupp för Polarpriset sammankallades den 18 maj 1990 till Stikkans hem, Villa Ekarne, på Djurgården. Stikkan ville att priset skulle vara det centrala evenemanget i en musikvecka som skulle omfatta hela landet. Därför var alla musikorganisationer kallade tillsammans med radio, television, teatrar, Stig Stikkan Andersson ( ) turistråd, Skansen, Gröna Lund, Fryshuset, arrangörer och myndigheter. Och naturligtvis Hovet: Kungens och Drottningens medverkan var ett absolut måste! Entusiasmen hos deltagarna var påtaglig. Inte ens en information från Stockholms Kulturförvaltning om att Stockholm Water Festival planerades med början 1991 förmådde dämpa lusten att samma år arrangera en stor folkfest, även om Stikkan enligt protokollet uttalade en viss rädsla för konkurrens från denna festival. Kungen hade själv föreslaget Berwaldhallen som lämplig plats för prisutdelningen. Både radion och televisionen hade på ett tidigt stadium lovat att medverka. Dessutom ställdes Radiosymfonikerna och Radiokören till förfogande. Priset skulle ha en internationell prägel och det beslöts att lämpliga kandidater skulle föreslås av CISAC (Confédération International des Sociétes d Auteurs et Compositeurs) och fonogramvärldens motsvarighet IFPI (International Federation of Producers of Phonograms and Videograms). Bland deras insända förslag var det prisnämndens uppgift att till styrelsen föreslå lämpliga pristagare. Men både Stikkan, styrelsen, prisnämnden, radion och televisionen behövde längre förberedelsetid, så till allmän lättnad togs beslut om att premiären skulle skjutas upp till den 18 maj Bättre sent än aldrig Vägen fram till den första utdelningen var inte lätt. De tidiga frukostmorgnarna i Djurgårdsvillans kök är minnesvärda. Dit kallades styrelsens medlemmar för att på tu man hand diskutera Polarprisplaner. Stikkan krävde både motstånd och medhåll; kompromisser nåddes inte omedelbart och envisheten kunde vara svårbemästrad. Men han både gav och tog goda råd. Lojalitet och vänskap återgäldade han dubbelt upp. Det var alltid spännande att träffa honom och ta del av hans kunskaper och idéer. Han var en nytänkare men rotad i traditionen och med förmåga att tänka både djärvt och realistiskt. Vid ett tillfälle tvivlade Stikkan på att priset skulle gå att förverkliga och ville att de fonderade medlen skulle användas till ett Musikens hus på Baldersgatan i Stockholm. Styrelsen utredde projektet och fann att huset visserligen kunde användas av kanslier för både mindre och större musikorganisationer, en studio byggas och repetitionslokaler och en mindre konsertlokal inredas. Men ändamålsparagrafen i stadgarna kunde inte åsidosättas. Det var bara att gå vidare med planeringen för den första utdelningen av Polarpriset, trots att det kändes motigt i portgången. 15

9 Estland, Lettland och Litauen i fokus En delning av priset i ett seriösmusikaliskt och ett populärmusikaliskt pris verkade vara en bra lösning. Så blev det också så småningom, dock inte första gången. I stället bestämde sig prisnämnden för att uppmärksamma de baltiska staterna som under denna tid var föremål för hjälpinsatser av många olika slag. Att få till stånd fungerande upphovsrättsorganisationer ( Stimsällskap ) i dessa våra grannländer var något som skulle främja både seriös och populär musik. Stikkan var mycket tänd på idén och understödde den helt, men det fanns ett men... För sin inre syn såg han tre trenchcoatklädda herrar med brett läderbälte och iförda stora grå hattar stega fram på Berwaldhallens scen för att ta emot priset: en reminiscens av Helmer Bryds Eminent Five Quartet och inte precis den glamour och festivitas som Stikkan hade tänkt sig. Något glitter måste det trots allt vara! Valet föll på Paul McCartney som inte kom! Officiellt på grund av rädsla för terrorattacker. Det blev bara de tre herrarna som dök upp, utan trenchcoat men iförda inhyrda smokingar. Lyckliga svenskar i ett paradis på jorden Stockholm upplevde en av sina allra vackraste vårdagar när priset 1992, tre år efter donationen, äntligen delades ut. Folkmusik, dragspel, barnkör och ridande dragoner mötte gästerna utanför Berwaldhallen. Inne i salen fanns Sixten Ehrling, Radiosymfonikerna, Radiokören, Bengt Hallberg med kvartett, Tomas Ledin och Eva Dahlgren beredda att inrama prisutdelningen med musik som på olika sätt anknöt till Paul McCartney, Estland, Lettland och Litauen. Paul Mc Cartney hade meddelat att han tänkte skänka sin miljon till en planerad musikskola i Liverpool. Han hade låtit ett filmteam från Polarpriset besöka honom i England och via en videoinspelning tackade han för priset och kände sig djupt hedrad av utmärkelsen. De baltiska länderna skulle använda sina miljoner till att bilda upphovsrättssällskap efter Stims modell. Litauen representerades av president Vytautas Landsbergis och Lettland och Estland av sina kulturministrar. För Paul McCartneys räkning tog Englands ambassadör emot priset. Kungen, Drottningen, många utländska gäster, festklädd publik och en lättad och glad Stikkan Anderson, som personligen hade lagt ner ett enormt arbete på denna första utdelning av Polarpriset, deltog senare i en bankett på Grand Hôtel. Men pompa och ståt i all ära: det som grep och som stannade kvar i allas hjärtan var president Landsbergis tacktal. Med knappt hörbar stämma och påtagligt rörd framförde han sitt och de tre ländernas tack till oss lyckliga svenskar som lever i ett paradis på jorden, i frihet och utan främmande soldater på gatorna... HÅKAN ELMQUIST Styrelsemedlem i den första Polarprisstyrelsen. Ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien Polarprisfakta PRISTAGARE 1992 Paul McCartney, Estland, Lettland, Litauen 1993 Dizzy Gillespie, Witold Lutoslawski 1994 Quincy Jones, Nikolaus Harnoncourt 1995 Elton John, Mstislav Rostropovitj 1996 Joni Mitchell, Pierre Boulez 1997 Bruce Springsteen, Eric Ericson 1998 Ray Charles, Ravi Shankar 1999 Stevie Wonder, Iannis Xenakis 2000 Bob Dylan, Isaac Stern 2001 Burt Bacharach, Robert Moog, Karlheinz Stockhausen 2002 Miriam Makeba, Sofija Gubajdulina 2003 Keith Jarrett 2004 B.B. King, György Ligeti 2005 Gilberto Gil, Dietrich Fisher-Dieskau 2006 Led Zeppelin, Valerij Gergijev 2007 Sonny Rollins, Steve Reich 2008 Pink Floyd, Renée Fleming 2009 Peter Gabriel, José Antonio Abreu 2010 Björk, Ennio Morricone 2011 Patti Smith, Kronos Quartet 2012 Paul Simon, Yo-Yo Ma 2013 Youssou N Dour, Kaija Saariaho 2014 Chuck Berry, Peter Sellars Nya abonnemangsmöjligheter Som ni alla har sett satsar Berwaldhallen i år på ett utökat utbud av abonnemang. Det finns ett flertal nya kombinationer. Hoppas du har hittat någon serie som passar dig. Den 18 augusti 2014 släpptes biljetterna till höstens föreställningar för dig som vill köpa en enskild biljett. HÄNDELSER 1997 Stig Stikkan Anderson avlider Utdelningen av The Polar Music Prize flyttas till Stockholms Konserthus och Kungliga Filharmonikerna Kungl. Musikaliska Akademien lämnar huvudmannaskapet för Musikprisfonden The Polar Music Prize delades ut till Chuck Berry och Peter Sellars den 26 augusti i Stockholms Konserthus. Chuck Berry Peter Sellars Dessa förändringar gäller: En förändrad rabattsats till Vänföreningen på 10 % vid biljettköp. Idag har vi 15 % procent. För dig som har ett abonnemang gäller fortfarande 15 %. Biljettköp kommer att kunna göras via webben med vår rabatt. Serviceavgiften vid telefonförsäljning sänks från 25 kronor till 15 kronor. Riktade månadserbjudanden till Vänföreningen liknande dem vi haft tidigare. Utskick kommer här att ske via mejl p.g.a. kort framförhållning

10 Bartókiana Brevklippare: Ingemar von Heijne Gud, min Gud, käre Gud; för bara en kort tid sedan skulle jag helst ha vunnit alla människor för ateismen, eftersom bara tankens frihet kan göra oss lyckliga. Och nu: må var och en göra som han vill vad angår det mig? Fast visst blir det bråk när alla gudfruktiga ger sig på mig för att med lagens hjälp tvinga mig till det ena eller andra. Allt det här hade jag inte tänkt skriva. Jag hade tänkt slå an mjuka, melankoliska tonarter, utan några dissonanser. Och så hamnar jag till sist ändå i dessa utsvävningar. Mitt rike är dissonansernas rike. Om tusen eller tiotusen år finns det säkert inga spår av min verksamhet. Då kanske hela det ungerska folket och det ungerska språket försvunnit i glömskans djup. Det är allas vårt öde.. Men inte vore det roligt att arbeta helt uppslukad av denna förkrossande insikt. Till arbete krävs livslust, dvs starkt intresse för Det Levande Alltet (som Ni så vackert skriver i Ert brev: man måste kunna engagera sig för Treenigheten. ) Om JAG haft för vana att göra korstecknet skulle jag säga: I Naturens, Konstens och Vetenskapens namn! (Ur ett mycket långt brev från hösten 1907 till kärleken Stefi Geyer, troende musiker) Det finns ett enormt hinder i vägen för att jag skulle ta del i någon gemensam aktion. Det är nämligen så att man 18 för något år sedan man officiellt avrättade mig som tonsättare. Antingen har vederbörande rätt: då är jag en obegåvad klåpare. Eller också har jag rätt: då är de idioter. I båda fallen är det uteslutet att kunna föra samtal om musik oss emellan dvs mellan mig och de ledande musikkretsarna. Än mindre kan man tänka sig någon gemensam aktion. Och det kan förstås inte bli tal om min prestige, när nu den officiella musikvärlden har expedierat mig. Jag har accepterat att från och med nu skriva för skrivbordslådan. Vad framträdanden utomlands beträffar så har jag i åtta år förgäves ansträngt mig att uppnå något. Jag är utled på saken och jag har gett upp all vidare agitation. Om man någonstans vill framföra något av mig kan man ju köpa mina utgivna verk; de kan spelas utan mig. Och ber man mig på allvar om ett manuskript ställer jag det gärna till förfogande. Men själv tar jag inte ett enda steg till; jag har fått nog efter åtta år. Min offentliga verksamhet begränsar jag nu till ett enda område: när det gäller mina folkloristiska forskningar kommer jag inte att tveka inför några mått och steg. Där är det nödvändigt; annars kan man ingenting uträtta. För att komponera behöver man däremot varken erkännande eller offentliga framföranden... (Brev till en kollega från augusti 1913) Béla Bartók spelar in folklig sång på fonograf i Darázs Ert medkännande brev gjorde mig oändligt gott. Det har sannerligen varit förfärliga tider även för oss, dessa dagar då de oförberett anföll Österrike. Jag menar att det är överflödigt att skriva något om denna katastrof Jag skulle bara vilja tillägga en sak som åtminstone i stunden - är den allra värsta för oss, nämligen att det föreligger en överhängande risk att även Ungern kommer att underkasta sig denna rövar- och mördarregim. Frågan är bara när och hur? Hur jag ska kunna leva vidare i ett sådant land eller arbeta där vilket är samma sak det går inte att föreställa sig. Egentligen vore det min plikt att utvandra medan det ännu är möjligt. Men det skulle i allra bästa fall - innebära enorma svårigheter och kval för mig att tjäna mitt bröd i något främmande land. Att börja om med den olycksaliga undervisningen och vara beroende av den, nu i mitt 58:e år; jag förmår inte tänka på det. Under sådana omständigheter skulle jag heller inte kunna sköta mitt egentliga, mitt viktigaste, arbete. Det är alltså helt likgiltigt om jag stannar eller far. Och så har jag ju min mor här. Skulle jag lämna henne under de sista åren av hennes liv; nej, det kan jag inte!. Min privata situation är dålig: Universal Edition, har blivit ett naziförlag. De kastade helt enkelt ut ägarna och cheferna Just idag fick jag det beryktade frågeformuläret om mor- och farföräldrar och annat sådant. Där står: Är Ni av 19

11 Béla Bartók 1927 tyskt blod, besläktad ras eller ickearier? Varken Kodaly eller jag fyller förstås i detta formulär; vår ståndpunkt är att sådana frågor är emot lag och rätt. På sätt och vis är det synd ty man skulle kunna skämta till svaren och säga att vi inte är arier, för när allt kommer omkring betyder arier indoeuropeisk. Vi ungrare är ur rassynpunkt finnougrer, kanske t.o.m nordturkar, d.v.s. alls inga indoeuropéer och därmed heller inte arier Ert erbjudande om hjälp grep mig. Jag har faktiskt tre ärenden om det inte orsakar för mycket besvär. För det första: Jag ser hur Ungerns politik alltmer styr in på avvägar. Det har väckt tanken att jag måste placera mina musikmanuskript i säkerhet någonstans Nu frågar jag Er båda om ni skulle vilja vara så vänliga att härbärgera dessa dokument naturligtvis utan allt ansvar; jag tar själv hela risken. De här sakerna tar inte mycket plats: en liten koffert kanske. En 20 del av dem skulle jag vilja skicka över med någon (kanske Stefi Geyer), och en del skulle jag själv ta med mig vid något tillfälle (Brev i april 1938 till vänner i Basel. Noterna gick senare vidare till hans nya förlag i London.) Jag funderar på ett verk för stråkar och slagverk, dvs piano, celesta, harpa, xylofon och slagverk. Jag hoppas att denna besättning inte vållar problem. Då är det knepigare att uppfylla Er önskan att verket inte ska bli alltför svårt. Tekniska svårigheter skall jag väl kunna undvika i möjligaste mån; då är det svårare att undvika rytmiska problem. När man skriver nytt så uppstår problem för musikerna redan ur själva ovanligheten. Hur som helst skall jag sträva efter att skriva spelbart. Jag komponerar förstås inte med avsikt att få till något svårt... (Brev sommaren 1936 till Paul Sacher, som beställt ett verk för stråkar) Speltider: -A c:a 50 sek, A-B: c:a 21 sek, B-C: c:a 9 sek. C-D: c:a 29 sek, D-E: c:a 10 sek, E-F: c:a 55 sek. F-G: c:a 1.37, G-H: c:a 18 sek, H-I: c:a 25 sek, I-Slut: c:a 17 sek. Hela sats IV: (Bartók satte stort värde på exakthet. Sådana här sekundangivelser mellan repetitions-bokstäverna skrev han in rätt ofta på äldre dar. Just de här gäller i sista satsen av Musik för stränginstrument, slagverk och celesta, som innehåller många tempoändringar. Framförs 11 sept i Berwaldhallen.) Sommarens tävling avgjord Så här såg de tolv limerickarna ut innan de totades om: En nybliven mormor på Möja till barnbarn tänkt sticka en tröja med beskrivning rätt svår. Detta tog femton år så nästa försök lär nog dröja. En yngling i Lappland i Svappavaara han vill inte alls till sin pappa fara. Att slippa är lätt. Han hittat ett sätt: Biljetterna oturligt tappa bara. En pigg man i Savennière gör gärna besök hos hetär. Är han riktigt i tagen blir det några på dagen och på kvällen hans fru som dessert. En simmare uti Friuli han tränar i hall med en pool i som helt saknar vatten men det ger han katten. Den simmaren är rent otrolig. En massör uti staden Ravenna med en fru som Nej, far till Jehenna! jämt högilsket skrek fick aldrig med smek på erotiska zonerna känna. En man ifrån Spanien, Madrid, för släktets bestånd tog en strid. Han krångla och krängde och inåt sig trängde. Numera är hustrun gravid. En helkorkad yngling på Tjörn som trodde sig stark som en björn totalt utan skäl en dag mucka gräl. Han finns inte längre på Tjörn. En man på en bar i Paris fick syn på en söt servitris. Han vissla och vinka och flirta och blinka. Förstörde dock allt med en fis. På lit de parade i Sancerre det ligger en kvinna med ärr. Hon omdömet tappa när hon ville klappa en söt krokodil så tyvärr! En ung predikant invid Po likt Jesus på vattnet tänkt gå. Han trosviss i klev men sjöblöt då blev. Numer har hans tro gått i stå. En nitisk polis i Vicenza från slödder sin stad ville rensa. I stället till slut slog ödet bakut. Han dog i en grav influensa. En yngling som for till New York var ganska så usel på språk. Ja, fuck you! var bara det enda han klara. Den killen kom ofta i bråk De enda tillfällen man skulle kunna kasta om ordningen utan att förstöra innehållet är rad 3 och 4 i Möja- och Tjörnverserna, men då har man bortsett från eller inte sett punkten. Eftersom den var svag i trycket har jag godkänt de lösningarna också. Vinnare är Olle Boström som får två platser på Concerto Grotto och Barbro Hörnberg som får en. Tack för den här gången och kom igen till jul! Då blir det säkert julnötter igen. ERIK JUHLIN 21

12 Tomo Keller, vår nye konsertmästare Att musikaliska färdigheter ofta går i arv är ett välkänt faktum och Tomo Keller, vår nya 1:a konsertmästare jämte Malin Broman, är verkligen inte något undantag. Frågar man honom om det finns musiker i släkten blir svaret alla. Tomos farfarsfar Hermann var bachspecialist, skrev en bok om bachinterpretation och hade elever som kom ända bortifrån Japan. Farföräldrarna var musiker, mamma kom från Japan till Tyskland för att studera piano och träffade där pappa som också var pianist och Tomos äldre bror spelade violin. I huset fanns tre eller fyra pianon. Tomo är lite osäker på den punkten. Tala om musikalisk bakgrund! TOMO FÖDDES I Stuttgart 1974 men den verkliga hemstaden blev tre år senare Lübeck, den ärevördiga hansestaden, och sedan Wien, musikens huvudstad, dit familjen flyttade när Tomo var elva år. Vid sex års ålder började han spela violin eftersom storebror gjorde det och tio år senare var det dags för musikhögskolan i Wien. Studierna fortsatte i New York, Juilliard School, under tre år och efter ytterligare tre år i Wiens musikhögskola var utbildningen klar. Första anställningen blev Philharmonien i Essen men efter sju år i Ruhrområdet blev London 1999 Tomos nya hemstad. I London Symphony Orchestra är han nu biträdande konsertmästare. Vid sidan av det har det blivit många solistframträdanden, priser och inhopp som konsertmästare i andra orkestrar bl.a. som ledare för The Academy of St. Martin in the Fields Chamber Ensemble, en position som kräver en musiker av yppersta klass. VARFÖR BLEV DET sedan också Radiosymfonikerna? Tomo hade börjat titta åt olika håll och hört mycket gott om Sveriges Radios Symfoniorkester. Han kände sedan länge Daniel Harding och när de för några år sedan träffades hade han tänkt fråga honom om orkestern. Han hann aldrig ställa frågan. Daniel sa direkt: Kom till Stockholm! Tom anmälde genast sitt intresse men först i slutet av 2012 fick han sedan möjlighet att spela här för första gången, provspelade sedan hela förra året och är nu alltså fast anställd. MEN VARFÖR SPELA i en orkester så långt från hemstaden London och vad säger familjen, hustrun och de tre barnen om att han då och då är borta en vecka i taget? Tomo säger att familjen är van vid situationen sedan flera år och accepterar den och att han själv stortrivs i orkestern. Han talar varmt om den positiva och vänliga atmosfären, förmågan att lyssna på varann, och viljan att alltid nå så högt som möjligt, allt personifierat av den fantastiska Malin Broman, som engagerar sig i allt och alla. Han jämför med tyska orkestrar, han har spelat i åtskilliga, där inställningen mera är: Det här kan jag och ingen ska tala om för mig hur jag ska göra. En annan fördel är stämrepen, något som varken förekommer i Tyskland eller England. Förutom att trimma stämman hinner man ju där också prata med varandra. SÅ HAR DÅ äntligen processen som inleddes med en annons 2009 nått sitt slut. Bland en stor skara mycket kvalificerade musiker är Tomo den utvalde. Juryn som ägnat så mycket tid åt att lyssna och åter lyssna har uppenbarligen gjort ett riktigt kap. Återstår bara att hälsa Tomo varmt välkommen till orkestern och Berwaldhallen och hoppas på många fina och framgångsrika år här. ERIK JUHLIN Nytt friskt blod till både orkestern och kören Provår är något som förekommer nästan jämt i såväl orkestern som kören. Den gångna säsongen var inget undantag. I våras avslutade en musiker och två sångare sitt provår och är följaktligen nu till hösten fast anställda. Enligt gammal god sed börjar vi med kvinnorna. Orkesterns flöjtstämma har fått en ny medlem, Julia Crowell från England. Hon föddes i den lilla staden Burgess Hill strax norr om Brighton i Sussex. Bortsett från att hennes syster spelade fagott fanns inga musiker i släkten. Själv började hon spela blockflöjt vid fyra års ålder, flöjt vid sju och piano vid åtta. Så småningom blev det mest flöjt, det enda instrumentet som passade i en orkester. Tretton år gammal gjorde hon debut Julia Crowell, flöjt 22 23

13 som orkestermusiker i den lokala symfoniorkestern men var då fortfarande inställd på att bli ingenjör, men fyra år senare var det musiker som gällde. Färden gick då till London och Royal College of Music, där hon studerade för Jaime Martin, som ju i januari var här i Berwaldhallen och bland annat spelade Mozarts 2:a flöjtkonsert. Efter fyra års studier där och examen fick hon anställning i Bergens Filharmoniska Orkester, där hon tillbringade fem år bortsett från ett år då hon var tjänstledig och frilansade i London. I september 2013 kom hon hit för att inleda sitt provår som nu är lyckligen avslutat. Julia stortrivs i orkestern, tycker att Harding är fantastisk och älskar Stockholm, där hon lyckats få en lägenhet på Kungsholmen. Efter det eviga regnandet i Bergen är även det värsta vintervädret här att föredra. Körens nytillskott, tenoren Magnus Wennerberg, är något så ovanligt som stockholmare i fjärde led. Ingen i släkten har varit musiker men en kunde ha blivit. Magnus farfar spelade valthorn, sökte till Musikhögskolan och kom in men förbjöds av sin mamma att börja där! Pojken skulle ha ett riktigt yrke och därmed basta. Själv började Magnus i Stockholms Gosskör när han gick i 2:a klass. Hans lärare där, Roland Nilsson, hade bland annat gehörstävlingar med eleverna mycket tidigt. Från 4:e klass gick han i Adolf Fredrik och sedan i Stockholms Musikgymnasium på Kungsholmen följt av Dalarö Folkhögskola. Efter fyra år på Göteborgs Musikhögskola tog han sin musikerexamen och tre år senare en Master vid Operahögskolan i Oslo. Efter avslutad utbildning var det dags för flytt 24 Magnus Wennerberg, tenor till Malmö och tjänst i Danska Radiokören, vilket inneburit otaliga resor fram och tillbaka över Öresundsbron. Magnus har under tiden där också hunnit med åtskilliga frilansuppdrag, framför allt i Eric Ericsons Kammarkör , där han fått uppleva oförglömliga turnéer under Erics ledning. Efter att 2011 ha avslutat sin tjänst i Köpenhamn flyttade han tillbaka till sin barndoms stad Stockholm och började förra hösten sitt provår i Radiokören där han förut gjort flera inhopp. Att han trivs med livet i Stockholm och Radiokören behöver väl inte sägas? Även en sopran, Jennie Eriksson, har avslutat sitt provår men är mammaledig hela hösten så henne återkommer vi till senare. Till Julia och Magnus säger vi: Stort grattis och hjärtligt välkomna! ERIK JUHLIN Vårens pauspratare HÄR KAN NI SE DEM IGEN, alla de som förgyllt våra juicepauser. Som alltid har det varit både trevligt och lärorikt. I Berwaldhallen bjöd våren iallafall på två nyheter. Tyvärr fick vi på det sista repet för första gången ingen pauspratare på grund av två oannonserade och tidsödande fotograferingar av hela orkestern. Desto trevligare var det att Mats-Olov vid första repet i hallen ställde sig uppe på garderobens disk för att synas av de drygt hundra vännerna, ett exempel som följdes av alla följande talare, även den långe Mikael. Ett stort tack till er alla från vännerna! 15.1 Joakim Schuster, bas FOTO: SVT 19.2 Tony Bauer, viola FOTO: SVT 8.4 Ola Karlsson, cello FOTO: SVT 4.2 Tarjei Hannevold och Mats-Olov Svantesson, trumpet 11.3 Bo Söderström, violin FOTO: SVT FOTO: SVT 19.3 Michael Oskarsson, trombon FOTO:SVT 23.4 Folke Alin, dirigent och Arne Lundmark, planeringschef FOTO: SVT 11.2 Mathias Brorson, bas FOTO: SVT 21.3 Peter Dijkstra, dirigent FOTO: SVT 8.5 Malin William Olsson, violin FOTO: SVT 25

14 Kalendarium hösten 2014 Utgåva SRSO=Sveriges Radios Symfoniorkester, RK=Radiokören, EEKK=Eric Ericsons Kammarkör. Ring alltid telsvar kvällen före repetitionen för att få veta eventuella ändringar av repetitionstiden. Det är inte alltid säkert att solister också medverkar på den repetition vi får bevista. Gå in i personalentrén i Berwaldhallen och visa medlemskortet för vakten. Onsdag 8 oktober kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Paul Lewis, piano BEETHOVEN: Pianokonsert nr 3 c-moll STRAUSS: Ein Heldenleben Fredag 17 oktober kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, instuderare Joakim Unander BERLIOZ: Romeo och Julia Fredag 12 september kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra The promised land Tisdag 16 september kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding STRAUSS: Metamorphosen; A Study For 23 Solo Strings BEETHOVEN: Symfoni nr 4 B-dur op. 60 Tisdag 30 september kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Renaud Capucon, violin SIBELIUS: Violinkonsert d-moll SCHUMANN: Symfoni nr 2 C-dur OBS! Viktiga regler för repetitionerna De nya och strängare regler vi införde förra året har slagit mycket väl ut. För nya vänners kännedom finns de här igen. Kom i tid. Dörren vid artistingången stängs kl respektive Därefter går det bara att komma in under lunchpausen för dem som vill närvara på eftermiddagen. Under repetitionen gäller förstås samma regler som vid en konsert: * ingen mobil * inget prat eller prassel med papper eller annat * endast i pausen får man gå ut. Vi hoppas att alla respekterar detta och gläder sig åt lugnet under repetitionerna. Som vanligt bjuder Vänföreningen i en paus på juice i foajén där någon av musikerna eller koristerna berättar för oss om repetitionsarbetet eller livet som musiker i allmänhet. Fritt fram för frågor. Välkommen! Fredag 24 oktober kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra A capellaprogram Göteborg Fredag 24 okt. kl söndag 26 okt. kl Musikresa till Göteborg Se separat program Fredag 14 november kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Folke Alin HAYDN: Skapelsen Onsdag 19 november kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO och RK, dirigent Daniel Harding; Barbara Frittoli, sopran Mikhail Petrenko, bas Daniela Barcellona, mezzo Alexey Dolgov, tenor VERDI: Requiem Måndag 24 november kl , CONCERTO GROTTO i Berwaldhallen Operaafton enligt separat program Tisdag 25 november kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO och RK, dirigent Daniel Harding; Andrew Staples, tenor Dorothea Röschmann, sopran Luca Pisaroni, basbaryton HAYDN: Skapelsen Onsdag 10 december kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Joana Carneiro; Conrad Tao, piano BORISOVA-OLLAS: Angelus TJAJKOVSKIJ: Romeo och Julia, fantasiuvertyr RACHMANINOV: Paganinivariationer 26 27

15 Vill du bli medlem i Vänföreningen? Det kan du bli genom att betala årsavgiften (kalenderår) till föreningens plusgirokonto Enskild medlem betalar 250:- och två på samma adress 400:-. Glöm inte ange adress. Även e-postadress om du har sådan. Välkommen! Postadress: Radiohuset 7C Stockholm Telefonsvarare: Hemsida: Två av konstnären Hans Vikstens målningar från Berwaldhallens parkettfoajé har funnit plats i Berwaldbladet: på framsidan livsvandraren som bärs genom livet av musiken och här ovan sångkören.