Vår ideologi. Innehåll. Medlemsutbildning

Transkript

1 Medlemsutbildning Innehåll Inledning 2 Grundläggande värderingar 3 Den demokratiska socialismens värderingar 6 Värderingar om ägandet 16 Välfärdssamhällets ideologi 19 Framtida värderingar 22 Socialdemokratin och framtidens värderingsfrågor 28 Litteraturförteckning 33 Vår ideologi, version 3 producerad i september Reviderad i november 2006 och oktober Illustrationer Jan Edlund Produktion AiP Media Materialet beställs hos Bilda förlag, tel: Socialdemokraterna, Stockholm Tel e-post: info@socialdemokraterna.se ISBN Socialdemokraternas Medlemsutbildning, häfte 1 Vår ideologi (artikelnr 02004)

2 HÄF TE 1 Vår ideologi Inledning Socialdemokraterna ska vara ett folkrörelseparti. Det förutsätter att vi är många som är med och utvecklar våra idéer om framtiden. Det kanske viktigaste vi därför kan ge dig som medlem i vårt parti, är en medlemsutbildning värd namnet. Genom att i grupp få chansen att samtala och diskutera politik och ideologi, stärks våra kunskaper om vår idégrund, vår historia och hur partiorganisationen fungerar. En bra medlemsutbildning kan ge dig som deltagare bättre verktyg för delaktighet och engagemang bra förutsättningar för ett aktivt medlemskap i partiet. Partiets medlemsutbildning består i grunden av häften som ska ge en god allmänorientering om vårt parti. Häftena tar upp Vår historia, Vår ideologi och Vår organisation. Det riktar sig till alla medlemmar som är intresserade, såväl nya som de som varit med en tid. Delarna kan användas tillsammans eller var för sig. Det kan vara en utgångspunkt för en studiecirkel, en kurs, ett möte eller läsas på egen hand. Fantasin sätter gränserna. För att enkelt kunna hålla ihop delarna, finns också en pärm. Därmed kan du också komplettera med anteckningsblock, lokala material och annat som passar för ändamålet. Marita Ulvskog Partisekreterare (s) 2

3 Grundläggande värderingar Varför är du socialdemokrat? Det är en vanlig fråga för den som nyligen blivit medlem i partiet. Vad var det som gjorde att han eller hon blev medlem? Måste en socialdemokrat alltid tycka som partiet om allting? Det är vanligt att den som är med i ett parti ska stå till svars för hela paketet. Den som är med förutsätts tycka som partiet och gilla partiledaren! Du som är medlem vet att svaren kan se olika ut. Det finns tusen och en orsak att bli medlem i socialdemokraterna. Den som är medlem kan ha en helt annan uppfattning än partiet i många frågor socialdemokraterna är ett parti öppet för människor som tycker ganska olika. Det är det som skapar spänning, debatt och utveckling. Det gemensamma är de grundläggande värderingarna. Det utgör grunden för socialdemokratin. Allas lika värde En socialdemokrat anser att alla människor har lika värde. Det är inte unikt för socialdemokrater att ha den uppfattningen. Det finns många ideologier, rörelser och regimer som bekänner sig till en så allmän formulering. FNs deklaration om mänskliga rättigheter innehåller formuleringar som liknar detta: Alla människor föds fria och jämlika i värdighet och rättigheter, heter det. Politik det är att vilja något. Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner. Men naturligtvis måste viljan ha en inriktning och förändringen ett mål. Vi socialister är förmätna nog att vilja något därför att idén är viljans drivkraft, och vi är djärva nog att önska förändringen därför att förändringen kan göra utopier till verklighet. Olof Palme, tal på SSU-kongressen 1964 (återgivet i PS Palme själv, texter i urval). Innebörden av begreppet alla människors lika värde är att alla har vissa grundläggande rättigheter och skyldigheter, oavsett kön, religion eller ras. Däremot behöver det inte innebära att man är för absolut jämlikhet i ekonomisk mening. Även om jag anser att alla människor har lika värde, kan jag ändå tycka att ersättningar vid sjukdom, ålderdom och arbetslöshet ska spegla den lön som arbetstagaren har vid en anställning. 3

4 Demokrati Det tydligaste uttrycket för människors lika värde är demokratin, allmän och lika rösträtt, rätten att yttra sig och hävda sin uppfattning samt rätten att organisera sig politiskt och fackligt. Den som bekänner sig till socialdemokratin erkänner givetvis demokratin som uttryck för folkets möjlighet att styra ett land. Demokratin är kanske den idé som haft störst genomslag i världen under 1900-talet. Trots att demokratin har lidit svåra nederlag under skilda perioder har den vunnit fler och fler anhängare och antalet människor i världen som har möjlighet att utnyttja sin rösträtt ökar. De demokratiska värdena är grundläggande för en socialdemokrat. Inte heller detta är naturligtvis något särskiljande för socialdemokratin. Demokratins värden omfattas av många andra ideologier. Sedan socialdemokraterna, i samverkan med liberaler, framgångsrikt genomdrivit demokratin i Sverige har den kommit att omfattas av i stort sett alla grupper i samhället. De politiska striderna handlar inte om demokratin som form för det politiska beslutsfattandet. De har i stället handlat om demokratins innehåll, vilka beslut vi vill fatta med demokratiska medel. Ense om formen, oense om innehållet. Välfärd För socialdemokraterna betyder alla människors lika värde att alla har en grundläggande rätt till del av välfärden. Den enskildes ekonomi ska inte ha någon avgörande betydelse för rätten till sjukvård, alla barn har rätt till skolgång oavsett familjens möjligheter att betala för kostnaderna. Alla ska ha rätt till en värdig ålderdom och ingen ska behöva stängas ute från en rimlig bostad. Redan här är vi alltså inne på en konkret innebörd av vad vi socialdemokrater menar med människors lika värde som inte omfattas av andra ideologier. Vi har sett alltför många exempel på samhällen som brutits ner därför att skillnaderna i välfärd har blivit alltför stora, det är lätt att ge upp om människovärdet när det är uppenbart att det finns för stora skillnader. Målkonflikter Politik är, som det brukar heta, det möjligas konst. Det finns många gånger motstridiga intressen som måste jämkas samman. Det finns olika meningar, även inom ett parti och mellan partier, det finns målkonflikter som gör att man genom ett beslut uppnår ett mål men samtidigt hotar andra värden. Kompromisser är en viktig del av politikens vardag. Den som anser att absolut jämlika villkor är det viktigaste som finns och som inte accepterar några som helst löneskillnader eller skillnader i levnadsstandard, måste samtidigt inse att konsekvensen är att människor inte har rätt att träffa fria avtal med varandra. Två parter kan inte komma överens om att värdera en arbetsinsats, vilket också innebär att den fackliga förhandlingsrätten går förlorad. De villkor som ska gälla måste följa centralt uppgjorda regler. Vi tycker nog alla att det innebär en väsentlig inskränkning i både den enskilda och kollektiva friheten. 4

5 Även den som bekänner sig till en hög grad av jämlikhet, måste alltså göra kompromisser och avvägningar med andra politiska mål. Det är dessa målkonflikter och avvägningar som i hög grad utgör kärnan i den praktiska politiken, sedan man väl har lagt fast den ideologiska kursen för partiets politik. Den som gör det lätt för sig, och aldrig tar ansvar, kan naturligtvis bortse från dessa målkonflikter. Det är lätt att lida med de utsatta i samhället och alltid lova mer resurser om man inte behöver förklara vem som ska betala. Mer till alla är ett enkelt, men tyvärr många gånger framgångsrikt, slagord. Vår ideologi Ansvar För socialdemokratin har ansvarstagandet gått hand i hand med framgångarna. Lättsinnet har aldrig fått köpa några sympatier, populismen har aldrig skördat några lagrar i socialdemokratin. Det har också inneburit att socialdemokratin från tid till annan anklagats för att svika sin ideologi, att inte föra en tillräckligt utjämnande politik utan acceptera stora och växande skillnader i samhället. Men det största sveket, mot exempelvis de svaga i samhället, det gör de som inte vågar stå upp för de svåra besluten. Det är endast genom att klara avvägningarna mellan olika mål i samhället som det är möjligt att värna de grupper som har det svårast. De ideal som det här bygger på försvaras bäst i en fri och öppen debatt. I en utvecklad demokrati med jämlika möjligheter är människan fri att styra sitt liv, att fritt utvecklas som individ och att i fri gemenskap med andra söka lösningen på gemensamma problem. 5

6 Den demokratiska socialismens värderingar Det finns ett egenvärde med gemensamma värderingar i ett samhälle. Det betyder att man inte dagligen behöver ägna sig åt till exempel behovet av demokratiska val eller att alla människor ska ha vissa grundläggande rättigheter. Men vi måste ständigt vara på vakt mot dem som vill förringa dessa värderingar, som visar förakt mot demokratin och anser att människor av en viss ras eller religion är mer värda än andra. Varhelst sådana strömningar dyker upp måste försvaret för de demokratiska värderingarna vara orubbligt. Därför måste vi alltid kunna argumentera även för det självklara! De dagliga politiska striderna kan ägnas åt de verkliga skillnaderna mellan de politiska partierna och grunda sig på de värderingar som de politiska partierna har. En analys av värderingarna kan utgå från olika politiska värdeord. Friheten, säger jag er, är en vind som skärs av en annan vind. Och denna andra vind är rättvisan. De som talar om frihet menar ständigt sin frihet, men inte friheten. Men en frihet på andras bekostnad är orättvis och därför ingen sann frihet. Artur Lundkvist, Föreläsning om friheten. Franska revolutionen Slagordet frihet, jämlikhet, broderskap kan spåras till den franska revolutionen år Senare har broderskap i de flesta sammanhang ersatts av det könsneutrala solidaritet. Det kom att bli arbetarrörelsens slagord. I Sverige kan man finna många fackliga och politiska röda fanor från slutet av 1800-talet med inskriften Frihet Jämlikhet Broderskap. Det fanns en stark gemenskap med de franska revolutionsmakarna hos den tidiga svenska arbetarrörelsen, eftersom den uppfattades som ett rättmätigt uppror mot en härskande, förtryckande och odemokratisk överhet. Den svenska socialdemokratin söker en stor del av sina ideologiska rötter till det som kom att bli den franska revolutionens ideologiska arv. Låt oss därför följa vad vi socialdemokrater menar med de tre värdeladdade begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet, samtidigt som vi jämför det med andra politiska ideologier. Frihet Ordet frihet är kanske det mest missbrukade av alla politiska begrepp. Hur många övergrepp har inte skett i frihetens namn, hur många människor har inte dött i krig för att härskare velat ge frihet åt sina medborgare och hur många individer har inte blivit ofria därför att andra har tillskansat sig en allt större makt? 6

7 För vem till vad? Frihet för vem och till vad? frågade en gång Ernst Wigforss. Det är kanske den intelligentaste frågan och svaret på den rymmer politisk dynamit. Det finns inga rimliga skäl för en socialdemokrat att motsätta sig individens frihet, det är en självklarhet att varje människa ska vara så fri som möjligt. Befrielsen från andra människors överhöghet är ju själva målet för den demokratiska socialismen. Men för det första finns det tillfällen när två individers frihet kolliderar med varandra. För det andra kan samhället genom lagar och regler vinna så stora välfärdsvinster att de överstiger det ingrepp i den enskildes frihet som de innebär. För det tredje kan en inskränkning i att använda de egna inkomsterna genom skatter göra att friheten blir så mycket större för andra människor, att skatten är befogad. Slutligen för det fjärde rymmer diskussionen om frihet också möjligheterna att tillsammans utöva sin frihet, kollektiv frihet. Vår ideologi Individers frihet som kolliderar I en rad vardagliga situationer kan din och min frihet kollidera med varandra. Om jag använder min fastighet enbart efter mina önskemål, kanske det inkräktar på grannens frihet. Det kan skymma hans utsikt eller genom buller och andra sanitära olägenheter göra det omöjligt för honom att bo kvar. Vems frihet ska då gälla är det min frihet att göra vad jag vill med min fastighet eller grannens frihet att kunna bo kvar? Det är inte ofta sådana vardagliga konflikter har någon politisk innebörd. Men sannolikt anser vi socialdemokrater att det är viktigt att hävda den svagare partens rätt att utöva sin frihet. Vi vill värna den som kanske har svårast att göra sig gällande, exempelvis därför att han eller hon saknar ekonomiska resurser. Betydligt mer politiskt laddat blir det om konflikten gäller exempelvis fabriksägarens rätt att göra utsläpp i en badsjö som gör det omöjligt för dem som bor vid sjön att bada. I de situationerna är det sannolikt att vi socialdemokrater är mer beredda att ingripa i fabriksägarens frihet än vad till exempel moderater är. 7

8 För många människor är det hushållsekonomin som hotar och begränsar den reella friheten. Ingvar Carlsson, tal i Göteborg 23 mars Lagar och normer som inskränker friheten Den individuella friheten handlar om möjligheten att själv bestämma över sitt liv. Det handlar om skillnaden mellan att själv välja hur man vill leva och de lagar och normer som styr våra liv. Hur mycket ska vi tillåtas ta de risker som livet utsätter oss för och hur mycket ska samhället sätta upp normer för vårt beteende? Hastighetsbegränsningar är ett sådant exempel. Den enskilde kan ju hävda att han minsann kan köra bil även i höga farter. Antalet bilolyckor ökar emellertid med stigande hastighet. Det är inte bara sig själv man utsätter för faror genom att köra fort även medtrafikanter har rätt att känna trygghet på vägen. De flesta av oss anser nog att det är viktigt med hastighetsbestämmelser, även om det inskränker den individuella friheten. Lite svårare är det att argumentera för obligatoriska bilbälten. Men även där talar erfarenheten sitt tydliga språk, den som använder bilbälte löper mindre risk att skadas eller dödas vid en trafikolycka. Men vilken rätt har staten att inskränka den enskildes frihet att köra bil utan bilbälte? Alla som kör bil kan inte ha all den kunskap som krävs för att köra bil på ett säkert sätt. Staten kan genom sina normer öka kunskapen om vad som är ett riktigt beteende. Det går naturligtvis även att anföra ekonomiska argument; den som råkar ut för en trafikskada belastar den offentliga sjukvården och därmed våra gemensamma resurser. På motsvarande sätt brukar den svenska alkoholpolitiken vålla debatt. Ska det vara den enskildes eget ansvar och frihet att konsumera alkohol? Måste majoriteten underkasta sig restriktioner bara för att ett mindre antal inte klarar av att hantera sin alkoholkonsumtion? Hittills har dock solidariteten med de utsatta individerna vägt tyngst. Vetskapen om att alkoholskadorna blir mer omfattande med en större tillgänglighet och lägre priser på alkohol har varit styrande för alkoholpolitiken. När det gäller inskränkningar i den enskildes rätt att bestämma över sitt liv finns det en skiljelinje mellan socialdemokratin och moderaterna. I retoriken finns det bland moderater en större vilja att betona den enskildes rätt att bestämma över sitt liv. I praktiken är skillnaderna betydligt mindre. Det finns dessutom inom den politiska högern, inte minst bland kristdemokrater, många som är utomordentligt långtgående när det gäller att bestämma vilka normer som enskilda människor ska leva efter. Då handlar det om att moralisera över olika beteenden. Det handlar om intolerans mot grupper som valt att leva på annat sätt än enligt det gängse mönstret, hushåll som inte följer det vanliga familjemönstret och människor med andra religioner än de vanliga. Frihet och skatt Vi socialdemokrater hävdar att skatter kan vara en väg att öka många människors frihet. Det går aldrig att bortse från vad skatterna används till. Genom att finansiera olika verksamheter med skatter kan alla få möjlighet att genomgå utbildning, få vård vid behov och tillgång till service och trygghet genom den skattefinansierade verksamheten. Det ökar många människors frihet. Högern hävdar att skatter minskar enskilda människors frihet. För dem är därför lägre skatter ett självändamål. De brukar säga att om man sänker skatterna kan man också minska bidragen. Men i själva verket är det inte 8

9 samma människor som får del av skattesänkningarna och som är beroende av bidrag av olika slag. Den som har hyggliga inkomster skulle säkert vinna på om skatten sänks. Han eller hon skulle få större möjligheter att göra fritidsresor och byta bil oftare. Men den som är mindre bemedlad kanske därigenom inte skulle ha möjlighet till en sjukvård som i allt högre grad skulle finansieras privat och inte med skattemedel. Det skulle bli betydligt mindre frihet för den som saknar valmöjligheter och där sjukvården bokstavligt talat är en fråga om liv eller död. För de allra flesta innebär en skattefinansierad vård att tryggheten blir betydligt större och därmed också friheten oron för sjukdomar av olika slag ska inte i onödan också behöva innebära en ekonomisk katastrof. Vad det handlar om är för vem friheten är viktigast den välbeställde som har råd att betala skatter eller den som har behov av samhällets stöd i olika avseenden? Socialdemokratin har aldrig tvekat att använda sig av höga skatter för att finansiera en omfattande välfärd. Det har på många sätt förbättrat de enskildas trygghet och det har gjort att många också haft större frihet att välja inriktning på sitt liv. Frihet och valmöjligheter Socialdemokraterna anser givetvis att individens enskilda frihet att välja inriktning på sitt liv är viktig. Men det viktiga är att se vilka möjligheter människor har att använda sig av sin frihet. Den fattige tiggaren på Calcuttas gator har inte någon större nytta av sin frihet att välja. Den som känner trygghet, till exempel inför ålderdomen, har också en betydligt större glädje av den frihet han eller hon har. Inskränkningar i människors frihet får inte bli en samhälleligt sanktionerad moralism och inte ett erkännande av överklassens rätt att låta sina normer prägla tillvaron. Frihet förutsätter enligt socialdemokratisk ideologi handlingsmöjligheter. Högern brukar hävda att friheten inte har något med den enskildes välfärd att göra. Frihet är möjligheten att tänka fritt, att ingen offentlig överhet bestämmer över en. Därför är friheten, enligt denna uppfattning, lika stor för den fattige som för den rike. Detta är egentligen en paradox, eftersom högern så starkt betonar att det är de välbärgades frihet som inskränks genom skatter. Vi socialdemokrater betonar att friheten är intimt förknippad med möjligheterna att utöva sin frihet. För socialdemokratin är det annorlunda. Friheten blir meningslös om den inte kan användas till något. För socialdemokraterna måste friheten kombineras med möjligheter. Det är först den som har en viss form av välfärd som har möjlighet att vara fri. Den som kan utbilda sig, som har rätt till sjukvård, kan känna trygghet inför ålderdomen och har sin dagliga försörjning tryggad kan uppleva frihet. Socialdemokratin hävdar att det är viktigt att kunna tänka fritt, hävda sin uppfattning och fritt få utveckla sina åsikter. Men det är också väsentligt att ha möjligheter att försörja sig. Att känna trygghet är en viktig del av friheten. Individuell och kollektiv frihet Friheten kan avse enskilda individers frihet, men också friheten för enskilda människor att sluta sig samman, om kollektiven ska kunna bidra till en ökad frihet för enskilda människor. Vår ideologi Hur viktig den politiska demokratin än är, räcker den för oss inte fullt ut för att ge friheten tillräckligt innehåll. En arbetslös människa är inte en fri människa. Den indier som svälter i Calcuttas rännstenar har rösträtt men inte mycket till frihet. Ingvar Carlsson, tal i Sundsvall 8 augusti Frihetens förverkligande för alla kräver ständiga avvägningar mellan olika individers och gruppers krav men kan aldrig tåla kompromisser om grundläggande krav på politisk frihet och demokrati! Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren, Vad är socialdemokrati? 9

10 Alla djur är lika. Men en del djur är mer lika än andra. George Orwell, Djurfarmen. För högern är det den individuella friheten som brukar hävdas. Det är individen som är bärare av friheten. Till de enskilda räknas även företag. Däremot ses kollektiv som hot mot den enskildes frihet. För socialdemokratin är friheten att sluta sig samman och gemensamt utöva sitt inflytande, driva verksamhet och fatta beslut lika viktig. Även om individen ska ha stor frihet måste även kollektiv ha friheten att besluta sig för olika handlingar gemensamt. Den här skiljelinjen mellan högern och socialdemokratin innebär till exempel att vi ofta har olika uppfattningar om demokratins verkningskrets: Högern hävdar att en så stor del av ekonomiska beslut som möjligt ska överlåtas åt enskilda människor, hushållen och företagen vi socialdemokrater menar att det är viktigt att de politiska församlingarna måste kunna fatta beslut för det gemensamma bästa. Högern vill i hög grad utlämna exempelvis fördelningen av produktionsresultatet till marknadens utslag vi socialdemokrater vill i större utsträckning att marknaden ska regleras, att det är viktigt att fördelningen av produktionsresultatet blir rättvis. Högern vill att förhållandena på arbetsmarknaden i hög grad ska vara en fråga mellan de enskilda anställda och arbetsgivaren vi socialdemokrater tycker det är viktigt att de anställdas fackliga organisationer ska ha ett avgörande inflytande. Det senare är ett område där skillnaden blir tydlig. Möjligheten för löntagare att organisera sig fackligt och genom sina fackliga organisationer hävda sina rättigheter är för oss socialdemokrater mycket viktig. Det har alltid varit en självklarhet att löntagarnas frihet också inbegriper att sluta sig samman och gemensamt driva sina krav. Det kan i vissa fall inskränka enskilda individers frihet att driva sina specifika krav och sina möjligheter att träffa enskilda avtal med arbetsgivaren. Men för socialdemokratin är friheten att sluta sig samman lika viktig som friheten att själv fatta beslut. I ett land som USA som brukar beskrivas som frihetens förlovade land betonas den enskildes frihet. Det betyder också att man i USA har reglerat de fackliga organisationernas möjlighet att verka inom landet i mycket stor utsträckning. De enskilda människorna har alltså bara möjlighet att sluta sig samman i fackliga organisationer och gemensamt bestämma vad de vill om de följer de mycket strikta regler som finns i den amerikanska arbetsmarknadslagstiftningen. De gäller till exempel i vilka situationer de fackliga organisationerna har rätt att teckna kollektivavtal med arbetsgivaren. Det förutsätter att de löntagare som berörs till minst hälften i en avgörande omröstning ställer sig bakom det fackliga avtalskravet. Om så inte sker faller hela den fackliga verksamheten i företaget. För att skydda marknadens fria spel har man sålunda i detalj reglerat rätten att sluta sig samman. Jämlikhet Människor är olika. Därför är strävan efter jämlikhet inte meningsfull, brukar våra motståndare hävda. Det finns en vanlig missuppfattning, inte bara bland politiska meningsmotståndare, att jämlikhet förutsätter likhet. Så är det inte alls. Jämlikhet 10

11 innebär att vi tar vara på alla människors resurser på ett lika bra sätt, att alla får utlopp för sina ambitioner och att resultatet av våra ansträngningar fördelas på ett rättvist sätt. Jämlikhet är inte detsamma som likhet. Det betyder att vi erkänner just varandras rätt av vara olika. Jämlikhet kan kombineras med friheten att hävda sin uppfattning, ha sin livsstil och forma sitt liv efter egna önskemål. Den enes val är inte bättre än den andres. Men strävan efter jämlikhet innebär också en önskan att utjämna stora skillnader i levnadsvillkor. Det innebär att det finns en strävan efter mer jämlika inkomster och förutsättningar att förverkliga sina önskemål och livsdrömmar. Vår ideologi Jämlik start eller jämlikt resultat Även liberaler brukar hävda att de är för rättvisa och jämlikhet. Det finns emellertid en klassisk skillnad i innebörden av den jämlikhet som liberaler eftersträvar och den som socialdemokrater arbetar för. Ska jämlikheten handla om förutsättningarna i starten på livet eller om vad man uppnår som ett resultat av livet? Liberaler brukar hävda att starten på livet ska vara jämlik. Att alla ska ha goda möjligheter att förverkliga sina drömmar. Men sedan är det upp till den enskilda människan att förverkliga dem. Hur vi lyckas är beroende av vår förmåga, ambition och tur. Men livets gång kan vi inte rå på. För två personer som fått lika goda förutsättningar i början av livet, kan resultatet av deras liv bli helt olika. Hur de utnyttjat sina förutsättningar är upp till var och en, inget som samhället ska lägga sig i. Socialdemokrater menar att det är minst lika väsentligt att åstadkomma jämlika och rättvisa resultat. Det är inte bara förutsättningarna och möjligheterna som ska vara jämlika. Det är också resultatet av hur vi utnyttjar våra livschanser som ska vara jämlika. Argumenten för en sådan ordning kan vi utveckla i olika steg. För det första måste vi ta ställning till om vi tycker att enskilda individer ska ha extremt låg standard och ställas utanför välfärden. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att några ställs vid sidan av samhället, att det I Dagens Industri kunde vi för några år sedan läsa om det växande antalet Rolls Royce-bilar i Storbritannien. Det var uttryck för den ökande gruppen förmögna. De står dock sällan parkerade på gatan; det blir så lätt en rispa, en hälsning från dem som har långt fram till ett sådant fortskaffningsmedel, skrev reportern. Ingvar Carlsson, riksdagen 4 februari finns enskilda individer som vi inte ska bry oss om. Det finns många skäl varför någon hamnar snett i tillvaron. För oss måste det alltid finnas en förlåtande inställning. Välfärden ska gälla alla inte bara några. 11

12 För det andra handlar det om att ta ställning till extremt höga inkomster. Ska vi acceptera hur stora inkomster och förmögenheter som helst? Det finns inte samma humanitära skäl att motsätta sig att någon har extremt stora rikedomar. Därför, kan man tycka, är det bara att gratulera den som genom tur och skicklighet lyckats förvärva en förmögenhet eller som har stora inkomster. Riktigt så enkelt är det inte. Det finns ett självändamål att ha rimliga skillnader mellan alla invånare. Det gör att man kan hålla samman ett samhälle, det blir en större solidaritet mellan olika grupper. Ett samhälle som är inriktat på att enskilda ska uppnå extremt stora inkomster riskerar att skapa motsättningar mellan grupper som knappast främjar effektiviteten i samhället. Det är rimligt att tillväxten, det vill säga en ökad produktion, fördelas rättvist mellan olika grupper. För det tredje handlar möjligheterna till lika chans i starten av livet om vilka faktiska möjligheter som ges olika individer. Formellt kan ju möjligheterna vara likadana för alla individer. Det erbjuds förskoleverksamhet, obligatorisk skola och lika möjligheter att söka sig vidare från grundskola, via gymnasium, till högskolan. Samtidigt vet vi att studiemotivation och studieresultat hänger intimt samman med klassbakgrund och den faktiska situationen i hemmet. Den som växer upp i ett hem där han eller hon tvingas dela rum med flera syskon har betydligt sämre förutsättningar än den som har eget rum, tillgång till föräldrarnas omfattande samling av böcker och möjligheter att hjälpa barnet i studierna. Därmed blir också grundförutsättningen för att det ska vara meningsfullt att tala om jämlika möjligheter, att det råder någorlunda jämlika förhållanden i samhället och därmed att produktionsresultatet fördelas rättvist. Behålla-rättvisa och fördelnings-rättvisa Samma resonemang kan översättas till frågan om rättvisa och jämlikhet. Nästan alla människor vill ha ett rättvist samhälle. Frågan är bara vad vi menar med rättvisa. Det finns många som hävdar att rättvisa är när den som har en hög lön också får behålla frukterna av sitt arbete. Det finns ingen anledning för stat och kommun att ta ut några höga skatter för att öka rättvisan i samhället. Den största rättvisan får vi om var och en behåller så stor del av sina inkomster som möjligt. Vi socialdemokrater menar i stället att det är rättvist att fördela det resultat som åstadkoms genom produktionen på ett mer jämlikt sätt. Vi anser alltså att det är rimligt att den som har en hög inkomst kan vara med och betala en större del av den gemensamma välfärden än den som har låga inkomster. Vi kan kalla det för fördelnings-rättvisa. Jämlikhet och effektivitet Det brukar ofta hävdas av våra meningsmotståndare att jämlikheten förhindrar en effektiv användning av resurserna. När alla ska vara jämlika förhindras kreativitet och skaparförmåga, hävdar man. Det finns emellertid inga belägg för att jämlika samhällen skulle vara mindre effektiva än samhällen med en större grad av ojämlikhet. Tvärtom visar det sig att flertalet av de länder som har en väl utvecklad offentlig sektor, ett jämnt fördelat välstånd och en utbyggd offentlig välfärd också har en hög produktion per capita. Det finns inget vetenskapligt bevis för att länder med hög skatt har en lägre produktion eller lägre tillväxt än län- 12

13 der med låg skatt. Av detta kan man åtminstone dra den slutsatsen att det inte är bevisat att den grad av jämlikhet som uppnåtts i många länder påverkat produktionsförmågan. Vår ideologi Solidaritet Att visa solidaritet är ett mycket positivt värdeladdat uttryck. De flesta politiska rörelser som bygger på alla människors lika värde och som bekänner sig till den politiska demokratins beslutsform brukar använda solidaritet som ett positivt laddat begrepp. Solidaritet och lojalitet Lojalitet kan vara positivt laddat i arbetslivet. Den som anser att lojalitet också är ett positivt politiskt begrepp bekänner sig sannolikt till en totalitär lära, till exempel nationalistiska rörelser som är lojala med nationen och de nationella värdena. Den som är lojal är det mot en överhet. Den som är solidarisk är det mot en jämlike. Solidaritet och välgörenhet Det finns emellertid skiljelinjer mellan olika användningsområden för begreppet solidaritet. För många kan solidariteten med de svaga vara att skänka pengar till välgörande ändamål. Det kan också vara den bästa välmening bakom gåvorna och bygga på en djup solidaritet. Välgörenhet kan emellertid aldrig bygga ett solidariskt samhälle. Den enskilda individ som har behov av stöd och hjälp hamnar i en hopplöst utsatt position om han eller hon blir beroende av välgörenhet. En åldring som har rätt till pension och åldringsvård har naturligtvis en helt annan frihet än den som är beroende av släktingars och vänners välvilja. Välgörenhet kan aldrig ge den äldre några rättigheter, utan bara förhoppningar om fortsatt välvilja. Ett solidariskt samhälle bygger på att den som råkar ut för svårigheter har ett antal rättigheter. För socialdemokratin måste det som i grunden formar det solidariska samhället vara just ett samhälle som tilldelar människor rättigheter i olika situationer. 13

14 Solidaritet med vem? Det brukar ibland hävdas att vi bara kan visa solidaritet med de allra närmaste och att solidariteten med svaga människor avtar med växande avstånd. Inom familjen, vänkretsen, bland kollegorna och i en grupp är det lätt att visa solidaritet. För svältande människor på andra sidan jordklotet eller människor som befinner sig i krig eller som förtrycks är det inte lika lätt att hävda solidaritetens intressen. Det finns flera skiljelinjer mellan olika politiska ideologier som alla i större eller mindre grad anser att solidaritet är ett positivt begrepp. För det första handlar det om med vilka vi är solidariska. För högern är det ofta de närmaste, familjen, gruppen eller kamratkretsen som solidariteten visar sig. För oss socialdemokrater gäller solidariteten vidare kretsar, vi anser helt enkelt att solidariteten måste omfatta alla människor som befinner sig i kris eller nöd. För det andra gäller det hur solidariteten kommer till uttryck. För högern är det ofta givaren som står i centrum, den som är solidarisk är det av fri vilja och det är givarens egen uppfattning om vilka man ska vara solidarisk mot. För socialdemokrater är det mottagarens rättigheter som står i centrum. Genom samhällsförändringar vill vi ge den som hamnar i svårigheter rätten att ta del av samhällets skyddsnät. Solidaritet blir med vårt sätt att se på det ett uttryck för allmänmänsklig medkänsla. Den som är solidarisk bortser från egenintresset. Den solidariska handlingen ska inte i första hand ge något tillbaka till den som utför den. Inom arbetslivet finns det flera uttryck för solidaritet. Hela idén med fackliga organisationer bygger på att arbetstagarna är solidariska med varandra, att man tror att det går att uppnå större resultat tillsammans än var och en för sig. Den solidariska lönepolitiken är ett konkret uttryck för hur olika löntagargrupper solidariserar sig med varandra. Frihet, jämlikhet och solidaritet hänger ihop Är frihet, jämlikhet och solidaritet förenliga, eller står de i motsatsställning till varandra? Går det att förena de olika begreppen? För oss flätas de samman till en mycket hållfast ideologi den demokratiska socialismens. Frihet och jämlikhet betingar varandra. Det är jämlika individer som kan utöva friheten att verka utan att det går ut över andra människors frihet. Jämlika människor kan däremot inte utöva orimlig makt över varandra. Det är den som har en vanföreställning om att jämlikhet förutsätter likriktning som hävdar att det går ut över den enskildes frihet. Om det vore så att jämlikheten faktiskt innebar att alla till exempel skulle ha likadana kläder så skulle det inskränka den personliga friheten dramatiskt. Men jämlikheten är ju inte en fråga om likriktning, utan ett uttryck för att människor ska ha likvärdiga förutsättningar att utöva sin frihet. Jämlikhet är alltså den lika rätten till frihet. Om man menar allvar med att frihet ska gälla alla måste det också förutsätta en viss grad av jämlikhet. På motsvarande sätt är solidaritet en av jämlikhetens förutsättningar. Det är självklart att solidariteten inte utesluter individuella strävanden och personlig utveckling. Men den står i kontrast till den egoism som gör det 14

15 tillåtet att utnyttja andra för egna fördelar. Solidaritet är i stället den känsla som förenar människor och förmår dem att samarbeta. Det är den som förmår starka att avstå från att utnyttja sin styrka mot de svaga. Samtidigt är det bara den solidaritet som bygger på samhällsförändringar som gör det möjligt för alla att ha frihet. Den svage blir starkare därför att hans rättigheter aldrig kan kränkas, han blir fri i förhållande till andras välvilja och oberoende av enskildas godtycke och nycker. På det sättet betingar de tre värdeorden varandra, skriver Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren i boken Vad är socialdemokrati? : Friheten förutsätter jämlikheten, jämlikheten förutsätter solidaritet, och solidariteten förutsätter frihet och jämlikhet. Vår ideologi Jag är en demokratisk socialist med stolthet och med glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta staterna, när jag som ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän. Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, det var det ni höll på med. Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander, då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen för människovärdet. Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut i världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna. Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig. När jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand. Visst är jag demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret. Och med tillförsikt, för nu vet människorna vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret. Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna fått erfarenhet av vad den betyder. Visst är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Olof Palme, partiledardebatt 1982 (återgivet i PS Palme själv, texter i urval). 15

16 Värderingar om ägandet Den fackföreningsmedlem som drömmer om en arbetarrörelse utan socialism, han skapar för sin fantasi en halvhet utan vare sig pådrivande kraft eller rättvisande kompass. Socialism och arbetarrörelse gå tvärtom alltmer upp i varandra; den som säger det ena, säger det andra. Hjalmar Branting, tal på LO-kongressen Välstånd är alltid relativt. Fattigdom och rikedom, umbäranden och överflöd är inga fasta och oföränderliga kvantiteter. Allt beror här på en jämförelse. En jämförelse med hur andra ha det, vilka möjligheter som erbjuds genom storleken av hela produktionsresultatet. Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla. Den blir outhärdlig, då den dagligen kan jämföras med andras överflöd, och om den framstår såsom onödig, såsom ett resultat av sådana anordningar i samhällslivet, som skulle kunna ändras. Ernst Wigforss, arvsskattemotionen 1928 (återgiven i Minnen II s. 275). Det ideologiska uttrycket som är synonymt med socialdemokratin brukar vi benämna den demokratiska socialismen. Arbetarrörelsen är en del av den socialistiska rörelsen. Samtidigt tar vi avstånd från ideologier som förenar en maktfullkomlig stat med diktatur och förtryck. Den demokratiska socialismen söker praktiska vägar att uppnå de mest hållbara lösningarna på olika samhällsproblem. De politiska motståndarna försöker hävda att socialism alltid innebär diktatur, förtryck och undertryckande av mänskliga rättigheter. Det är inte sant. Den demokratiska socialismen förenar möjligheterna till mänsklig frihet med rätten att gripa in i samhällsutvecklingen med politiska medel, ständigt med iakttagande av de demokratiska spelreglerna. Där våra politiska motståndare till höger ofta förnekar samhällets rätt eller möjlighet att ingripa för att lösa problem, är det socialdemokraternas uppfattning att sådana ingrepp både är möjliga och önskvärda. Ibland brukar socialismen göras liktydig med att företag och verksamheter ska socialiseras, dvs. övergå i allmän ägo. Få saker har lett till så häftiga ideologiska strider som synen på ägandet. Ernst Wigforss förslag till arvsbeskattning inför 1928 års val eller idén om löntagarfonder i 1982 års val är ett par exempel. För den framväxande socialdemokratin var synen på ägandet inte något huvudnummer. Man var betydligt mer praktiskt inriktad och ville förverkliga demokratin, åttatimmarsdagen samt förhindra svält och umbäranden. Det hindrar inte att frågan om socialiseringar stod på dagordningen. För många var den privata äganderätten och det kapitalistiska systemet själva symbolen för förnedring, förtryck och orättvisor. Socialiseringen av produktionsmedlen skulle, var det tänkt, förhindra en sådan utveckling. Samtidigt inser var och en att själva förstatligandet i sig inte skulle leda till att tillvaron blev bättre för arbetarna. Dagen efter socialiseringen skulle samma maskiner stå kvar, arbetsmiljön skulle inte ha blivit ett dugg bättre och möjligheterna att få ut lön från produktionen skulle även framöver vara beroende av produktionens omfattning. Det har också visat sig att problemen i länder med en socialiserad ekonomi är betydande. Det blir centraliserat och friheten att själv eller tillsammans med andra få utveckla idéer och företag blir begränsad. Det skulle vara svårt att få en centraliserad ekonomi att fungera effektivt så att det gick att tillgodose de stora behov av kläder, möbler, mat och andra nyttigheter som fanns. Den svenska socialdemokratin blev tidigt varse de problem som en centraliserad ekonomi skulle föra med sig. Gustav Möller skrev i en artikel 1918 att det enda skälet för människor att stödja en socialistisk produktionsordning var att de därigenom verkligen fick det bättre. Ingen vill naturligtvis stödja en ordning som leder till att det blir sämre. 16

17 GUSTAV MÖLLER ( ) Möller var den moderna välfärdspolitikens främste företrädare. Han föddes utanför Malmö och var från början faderlös. Även modern dog tidigt så Gustav Möller fick tidigt känna på hur det var att växa upp på samhällets baksida. Han togs dock om hand av en mer välbärgad familj och bodde i Limhamn utanför Malmö. Förhållandet med denna familj blev dock ansträngt när Möller tidigt engagerade sig i det socialdemokratiska partiet. Redan 1916 valdes han till partisekreterare, en post som han formellt behöll till Han kom tidigt till Tidens förlag och var redaktör för tidningen Social-Demokraten mellan 1919 och Till riksdagen valdes han 1918 och där blev han kvar till 1954, då han föll för åldersstrecket vid nomineringen. Gustav Möller blev statsråd första gången 1924, men hans stora gärning var från 1932 då han som socialminister var med om att utveckla socialpolitiken. Under hans ledning infördes allmän sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkringen gavs statliga bidrag, bostadspolitiken började utvecklas och den omfattande arbetsmarknadspolitiken började ta form. Möller var motståndare till att socialdemokraterna lämnade regeringsansvaret på grund av Stripa-konflikten eftersom han ansåg att det bara handlade om en syndikalistiskt ledd provokation. Lojalt fann han sig emellertid i partiets beslut och offentliggjorde inte sin uppfattning förrän frågan saknade politisk aktualitet. Privat levde Möller de sista decennierna av sitt liv tillsammans med journalisten Else Kleen, verksam i partiet med både extravaganta vanor och politisk lidelse. Paret var den tidens högvilt för skvallerpressen. Insikterna ledde till att socialdemokraterna tidigt inriktade sig på att hävda inflytande och medbestämmande på andra sätt än genom att socialisera produktionen. När rösträtten var vunnen kunde man hävda sina politiska intressen, förverkliga många av de ideal man hade genom att bygga ut den gemensamma välfärden. Det blev på det sättet möjligt att förena politisk frihet med allt större jämlikhet, makt över samhällsutvecklingen samtidigt som man drog fördelar av ett växande näringsliv, där effektivitet och rationaliseringar stod i högsätet. Så flätades den demokratiska socialismens idéer samman i ett växande folkhem, där höjd levnadsstandard och trygghet i utsatta situationer stod högst på dagordningen. Men den ideologiska sprängkraften i ägandet har inte bleknat. Vi såg det på 80-talet när löntagarfonderna lanserades. Vi ser det idag när den politiska debatten till stor del handlar om ägandet av sjukvården och utförsäljningen av allmännyttiga bostäder. Och vi kommer sannolikt också att få se det i framtiden när den globala ekonomin i allt större utsträckning kommer att betyda att ägarna av produktionsmedlen kommer att kunna 17

18 utöva sin makt, spela ut nationalstater mot varandra och återvinna den terräng som löntagarna under 1900-talet i många fall har vunnit. Återigen är den demokratiska socialismens värderingar de praktiska. Hur ska vi komma till rätta med de avarter som en globaliserad ekonomi för med sig? Vad kan vi göra för att vinna fördelar av den effektivitet som den ökade konkurrensen för med sig? Och vilka verktyg ska vi använda oss av för att hävda våra mål och intentioner med politiken? För socialdemokratin spelade ägandet inte den avgörande rollen när man väl fick makt att utöva politik efter demokratins genomförande. I stället var det tryggheten, rättvisan och omsorgen om människornas välfärd som hade en avgörande betydelse. Det jämlika samhället fick byggas inom folkhemmets ram. Det skulle finnas en välfärd som omfattade alla. Den skulle vara av så hög kvalitet att alla samhällsgrupper efterfrågade den. Endast det bästa är gott nog åt folket sa Gustav Möller. Det låg ett egenvärde i att direktörens son skulle träffa vårdbiträdets dotter i samma skola. Det fanns stora fördelar med att grosshandlaren och lantarbetaren hamnade på samma sjuksal när blindtarmen skulle opereras bort. Det var den här jämlikheten som var den demokratiska socialismens mål. Den kunde uppnås med ett fritt näringsliv, men inom ramen för politiska beslut om hur produktionsresultatet skulle användas. 18

19 Välfärdssamhällets ideologi Den svenska socialdemokratin lämnade tidigt kraven på omfattande socialiseringar och planhushållningar som vägar att genomföra den demokratiska socialismen. I stället var det en reglerad marknadsekonomi, en funktionssocialism, som utgjorde socialdemokratins medel att uppnå sina mål. Den svenska socialdemokratin valde i stället att bygga sin politik på ett väl utvecklat välfärdssamhälle med en stor och omfattande offentlig sektor. Socialdemokratin ville med välfärdsstaten skapa ett samhälle som förenar marknadsekonomins effektiva produktion med den offentliga sektorns möjligheter att genom politiska beslut åstadkomma en rimlig fördelning av produktionsresultatet. Politiska beslut gjorde det möjligt för både samhället och löntagarna att öka inflytandet över näringslivets verksamhet. Sålunda skärptes efterhand kraven på företagens miljöpåverkande verksamhet, löntagarna fick medbestämmande och trygghet i anställningen, det blev möjligt att genom beskattningen besluta på politisk väg hur en stor del av produktionsresultatet skulle användas, till exempel för utbyggnad av skolan, vården och omsorgen samt för pensioner, sjukförsäkring och barnbidrag. Det var således en stor del av besluten som flyttades från marknadens utslag till olika politiska församlingar. De politiska beslutens verkningskrets ökade och det demokratiska inflytandet stärktes. Samtidigt var det ett villkorat politiskt inflytande. Det var och är en given förutsättning att näringslivets villkor är sådana att produktionen är internationellt konkurrenskraftig. Sverige är ett litet land som i hög grad är exportberoende. För att vi ska kunna ha ett högt välstånd och något att fördela mellan olika grupper är det nödvändigt att produktionen är effektiv och sker till kostnader som gör det möjligt att exportera en stor del av produktionen. Om kostnaderna stiger för mycket och efterfrågan från utlandet sviktar så minskar exportinkomsterna. Det betyder också att efterfrågan i landet minskar och en ond spiral av minskande produktion etableras. Vi är alltså beroende av ett näringsliv som förmår förnya sig, rationalisera och ha produkter som efterfrågas på marknaden. Det förutsätter en ständig utveckling och förbättring. Marknadens efterfrågan står aldrig stilla utan påverkas hela tiden av trender, innovationer, forskningsresultat och hur samhället utvecklas. Om de råa marknadskrafterna skulle lämnas opåverkade av politiska beslut skulle ojämlikheten bli mycket stor, ingen skulle känna ansvar för att människor i olika skeden av livet är beroende av trygghet och att det finns värden som inte går att mäta i pengar. För socialdemokratin har uppgiften ständigt varit att balansera detta marknadsdominerade näringsliv med en politiskt beslutad offentlig sektor, där helt andra värderingar har gällt för besluten. 19

20 För socialdemokratin har idén om välfärdssamhället varit att ändra den fördelning som de rena marknadskrafterna åstadkommer. Det handlar om att se till de behov som människor har genom livets olika skeden. Barn och ungdom har sina behov av omvårdnad och utbildning. Barnfamiljer har behov av ekonomiskt stöd som grundar sig på just det faktum att det kostar mer för familjen att ha barn än att inte ha barn. Motivet för det familjepolitiska stödet, t. ex. barnbidraget, är alltså inte att det ska gå till särskilt fattiga eller behövande familjer utan utgöra just en kompensation för de merkostnader som barn medför. Detta återkommer vi till när den generella välfärdspolitiken diskuteras längre fram. De behov som skulle täckas genom den offentliga sektorn växte. Det gjorde också att andelen av den samlade produktionen som gick till skatter ökade. Genom olika offentliga beslutande församlingar (staten, landstingen och kommunerna) fördelades drygt hälften av hela den samlade produktionen till de behov som den offentliga sektorn är avsedd att täcka. Det betyder inte att det offentliga bestämmer vad pengarna slutligen ska användas till. En stor del, drygt hälften av den offentliga sektorns budget, går tillbaka till hushållen i form av bidrag, pensioner, stöd och ersättningar av olika slag. De pengarna bestämmer sist och slutgiltigt de enskilda människorna själva över. Samtidigt skedde också en utveckling som förde över en rad beslut från marknadens aktörer till andra. Löntagarna fick medbestämmande i företagen. Det skedde dels genom ett formellt medbestämmande över produktion och beslut i företagen, dels genom att anställningskontrakten blev mer förutsägbara genom lagen om anställningsskydd. Men det skedde också genom att löntagarna ökade sin förhandlingsstyrka gentemot arbetsgivaren. Samhällets ansvar i olika avseenden ökade genom krav på till exempel miljöförbättringar i företagen. Successivt fattades ett allt större antal beslut i den offentliga sektorn. Det blev inte någon formell socialisering av företagen, men däremot ett övertagande av många funktioner i samhällets regi. Den fick sin ideologiska dräkt i begreppet funktionssocialism. 20