Umasjö Jeristugan Tärnasjöstugan Syterstugan Viterskalstugan Klippen. 25 mars 29 mars 2012

Transkript

1 Umasjö Jeristugan Tärnasjöstugan Syterstugan Viterskalstugan Klippen 25 mars 29 mars kilometer Sällan har prognosen för vår årliga skidtur varit våtare och bilfärden upp regnigare. På morgonen den 25:e var packningen trots det fastfrusen på taket och solen sken på Artfjället när vi tittade ut genom fönstret i sovrummet på Sånningsgården i Klippen. Vi fick bilskjuts till Umasjö, där vi startade och gav oss iväg Det gick uppför men i jämn lutning. Efter en timma planade det ut. Fina fjälltoppar anades bakom lätta moln. Vi siktade Jeristugan tidigt och redan efter 3 timmar från start var vi framme. I tryckt information beskrivs stugan som sliten, men det gäller inte nu. Nya fina gardiner finns det t.o.m. Sten

2 Börje gjorde upp eld i spisen och Annette hämtade snö att smälta till vatten. Kina och jag började förbereda maten. men kaffetarmen sög. Det blev ett riktigt eftermiddagsfika med både mackor och cookies. Nu var vi åter på fjälltur! Bar te å njut! Middagen inleddes med kinesisk mandelmjölk. Biff Stroganoff med bulgur, oliver, paprika, squash och inlagd fänkål. Rött vin till. Dessert: Fikon i konjak med vaniljvisp. Kaffe till de som så önskade. Full meny i en stuga på kalfjället en vårvinterdag då vi tagit oss till stugan i medvind och ljusgrå sikt; något som vi med åren blivit bortskämda med. Fler borde pröva detta, det är inte så svårt som man kanske tror. En och annan slitdag uppvägs av minst lika många dagar då det bara är såå perfekt som det kan vara. Vid 21 tiden var kvällsgöromålen igång, smälta snö och koka vatten för att ha morgonen därpå. Borsta tänder och känna på kvällsbrisen runt knuten. Värmen i stugan behövde vi inte klaga på. Måndagen 26 mars: Mildväder och kraftig blåst. Vi steg upp vid 7 tiden. Müsli och mjölk, mackor och te/kaffe var vi på väg med vinden i ryggen och utför. På två timmar tog vi oss ner till Tärnasjön och sedan tog det 1½ timma över sjön till Tärnasjöstugan. Med jämna mellanrum kom det lite regn, men däremellan nästan sol. När vi kom fram var vi dock ganska blöta och hängde in det mesta vi hade på oss i torkrummet. Blötväder är inte roligt på en skidtur. Ingrid Bromé var kvar som värdinna. Hon har varit stugvärd i Tärnasjöstugan i 13 vintrar. Tärnabo, ripjägare och en värdinna som sätter sin prägel på stugan med gardiner, tavlor,

3 mattor mm. Från STF får man inga bidrag till sådant. Vi resonerade om gästers beteenden på både gott och ont och hon hade många exempel efter alla år i stugan. En kopp kaffe med chokladbitar och en avec satt skönt sedan man kommit i torra kläder. Annette överraskade oss med ett fat tunnpannkakor som hade platsat i Astrid Lindgrens berättelser, med hemgjord jordgubbssylt från Stenbergska odlingarna i Dorotea. Vispgrädde till naturligtvis. Till efterrätt serverades fruktkompott med gräddmjölk. Ute regnade det. En annan meny som alltid serveras i STF:s stugor är biblioteket som innehåller ett slumpartat urval av böcker och tidskrifter, alltid lika spännande att botanisera i. Ta aldrig med en bok på fjällturen, passa på att läsa om något du aldrig läst annars. Denna gång fastnade jag i ett nummer av National Geographics från Läste om Bolivias indianer som återupprättat Inkariket, åtminstone symboliskt, när Morales som förste indian valdes till president i landet. En annan artikel handlade om hur otroligt små dinosauriernas förfäder var. Detta hade konstaterats genom unika fynd från 150 miljoner år tillbaka. Slutligen en rapport från Calcutta som försöker skrubba av sig fattigdomsstämpeln, vilken staden inte förtjänar länge. Rikshan är därför på väg att förbjudas i trafiken. Att bilda sig i väglöst land är ingen omöjlighet. 27 mars, måndag, + 2C, ljusgrått väder. Vem bryr sig, om det är måndag eller söndag? (det visade sig vara tisdag!) Viktigare är vädret. Denna dag artade sig väl, ljusgrått med blå gluggar och så småningom kom solen fram ibland. Det blev en riktigt fin dag på fjället. På fjället betydde ungefär en mil på Tärnasjön, delvis i stöpblöta. Efter en rast i strandkanten hade vi en halvmil kvar upp till Syterstugan. Det lugna vädret avbröts abrupt när vi närmade oss stugan och sedan blåste det hela kvällen. Vi kom fram vid 14 tiden och hade startat vid 10 tiden. Vi är förvånade att vi kommer fram så tidigt på dagarna, det brukar vi inte göra. I Syterstugan var det inte lika lugnt som i de tidigare stugorna, där vi varit de enda gästerna. Ett större gäng från en folkhögskola tränade på att bygga snöbivacker, men bodde i stugan. Alla i tonåren, så det blev glatt, livat och trivsamt. Vår meny för dagen var isterband med rotmos och sedan hemgjorda semlor med varm mjölk. En liten Valkyria inledde. Vi satt sedan och pratade med Morgan, värd i Syterstugan i 22 år. Han är en ung, lugn och lågmäld person, men med en självklar auktoritet. Vi satt och filosoferade hela kvällen i hans sällskap. Halv 11 kom vi i säng, väldigt sent för att vara på den här turen.

4 28 mars. Ljusgrått och lugnt när vi vaknade startade vi den långa branta stigningen som vi laddat för sedan länge. På andra sidan var en utförslöpa där vi skråade på fjällskaren i solsken. Solen var dock sparsam med sin närvaro även denna dag. Vindskyddet Syterskalet fanns mycket lämpligt halvvägs till Viterskalstugan. Efter rasten där kom vi in i ett snödrev som piskade våra ansikten med sina vassa nålar. Sytermassiven på bägge sidor om leden kunde dock inte drevet helt skymma. Kl var vi framme. Stenbergs stod för maten: Kycklinglevergryta föregången av en smördegssnibb med skinka och ost + sardeller. Björksnaps som fördrink och konjak till kaffet. Konjaken en hälsning från Wanja som brukar vara med ibland. Stugvärdinnan kom in och meddelade morgondagens väder, som verkade bli bra. Till sängs vid 22 tiden. Vad minns man av en dag som denna? Kanske den unga tjej vi mötte som varit på väg från Grövelsjön sedan den 1 februari. Hon och hennes hund drog varsin pulka och i mitten av maj räknade hon med att nå Treriksröset. Hon tog det lugnt kunde stanna flera dagar i en stuga, när hon inte låg i tält. Någon dag kunde det bli 4 kilometer och en annan dag 40 kilometer. Hon såg så glad och pigg ut som om hon startat i Hemavan.

5 29 mars. Mannen som tältat vid stugan med sina två draghundar var borta när vi vaknade. Vädret var bättre men ville inte riktigt släppa till. Viterskalstugan är även våffelstuga på dagen, vilket kräver två värdar. Gunilla&Gunilla lämnade denna dag över till nästa värdpar. Först kl 11 åkte vi iväg, då vi trodde att detta skulle bli en lättsam dag. Det visade sig dock vara jobbigare än vi trott. Efter bron över Syterbäcken gick vi först upp för en lång sluttning innan det bar utför så brant att vi oftast föredrog att gå ner för leden. Kina valde att åka på skrå och tog sig ner skidledes. Vi nådde Sånningsgården strax efter kl 15. Då var vädret soligt och fint sedan någon timma. Vi gjorde en liten biltur till Umfors och Gränslöst köpcenter för lite shopping i köpglada norrmäns sällskap. Sedan var det dags för en traditionell avslutning med bastu, skumpa framför brasan och slutligen en utsökt middag i Sånninggårdens matsal, som är draperad med utmärkelser sedan 1990 talet och framåt (senast White Guide 2012), något som vi kan intyga att de förtjänar. Vi prövade oxfilé, röding och fasan samt tre olika desserter med rekommenderade viner. Delikat! Notan rimlig och ett trevligt personligt bemötande därtill gör Sånninggården till något vi varmt rekommenderar! Efter frukost dagen därpå lämnade vi Hemavan, nöjda, efter vår 15:e gemensamma stugtur sedan 1997.