Årets bästa dag! Ripjaktspremiär

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Årets bästa dag! Ripjaktspremiär"

Ann-Christin Sundqvist
för 8 år sedan
Visningar:

1 Ripjaktspremiär Årets bästa dag! 25 augusti, dagen D, dagen vi drömmer om, dagen vi planerar för i månader innan, dagen alla pratar om, en av de allra mest efterlängtade dagarna på hela året, åtminstone om man är fågeljägare! 30 DRAGHUNDEN

2 Fågeljakt Vi hade turen att få en bra lottning på Tossåsens samebys jaktområde, som vi jagade på mellan augusti. Vi som denna premiär jaktade tillsammans var jag, Tina, med min man Magnus Gidlund, Anna och Johan Fors Wards och Lennart Tvärnypar`n Andersson. Jag och Anna gick med som hundförare denna gång, och så överlät vi skyttet till grabbarna. Till vår hjälp att hitta fåglarna hade vi trippelchampion Ormkullens Grym, dubbelchampion Tvärnypets Jackie, championhunden Vildskinnets Hera, elithunden Sångbergets Kalla och duktiga öppenklasshunden Tvärnypets Inka. Så vi hade stora förhoppningar om att hundarna skulle hitta bra med fåglar åt oss. Vi hade fått möjlighet att få hyra en fin renvaktarstuga med både solcellsenergi och kamin i. Detta visade sej vara guld värt, då det kom att regna varenda dag. Vi vandrade ut på eftermiddagen innan premiären, för att kunna vara på plats på fjället tidigt den 25:e. Det var bara en nätt liten tur på drygt fem kilometer, men hur kan det komma sig att alla distanser alltid känns minst dubbelt så lång i fjällmiljö? Beror det på alla höjdmeter man ska klara av, all oländig terräng man ska igenom eller på att min ryggsäck alltid väger bly? Jag kan villigt erkänna att jag är en liten lyx -jägare när det gäller maten och att jag aldrig drar in på packningen för hundarna. Jag jagar för avkopplingen, spänningen och njutningen och då vill jag äta god lagad mat ute på fjället. Jag vill inte sitta och värma frystorkade påsar som i min åsikt smakar likadant oavsett vilken smak eller fabrikat jag än väljer. Till hundarna drar jag som sagt aldrig in på packningen, jag har till exempel alltid med hundtäcken och första förband, för man vet aldrig vad man kan råka ut för långt uppe på fjället. På dagen D, den efterlängtade premiären, klev fem ivriga jägare upp tidigt i ottan, för att konstatera att regnet öste ner och att himlen var lika grå oavsett vilket vädersträck vi än såg åt. Men vad gör väl detta när man vet att man har en hel efterlängtad jaktdag i underbar fjällnatur framför sig. Vi trängde ihop oss i den lånade båten och körde ut till markerna som vi kvällen innan gemensamt bestämt att vi först skulle försöka vår lycka på. Både Anna och Johan kan dessa marker som sin egen ficka, då de bor inte allt för långt därifrån. Det känns alltid lite extra roligt att få jaga med människor som varit på markerna många gånger förut och sett mycket fågel där tidigare. Lagom till vi steg i land så slutade regnet ösa ner. Vi hann bara gå en liten bit innan första hunden för dagen stannade i ett stramt stånd och visade oss att det var fågel framför. Skyttarna pratade ihop sig, och sedan skickades hunden fram. Pang, pang och där föll årets första ripor! Vi varierade med att ha en eller två hundar ute på sök, beroende på hur terrängen såg ut. Resterande jyckar fick snällt gå bakom oss, för att vänta in sin tur att få arbeta. DRAGHUNDEN 31

3 Om jag hade varit en ripa hade jag absolut hellre försökt söka skydd i ris, buskage eller likande?! Vi varierade med att ha en eller två hundar ute på sök, beroende på hur terrängen såg ut. Resterande jyckar fick snällt gå bakom oss, för att vänta in sin tur att få arbeta. Markerna vi jagade på bestod mestadels av myrmark samt låg fjällterräng, så både hundar och människor fick bra träning för kroppen. De flesta riporna vi hittade satt faktiskt mitt ute på myrarna, vilket jag tyckte var lite konstigt då det var så enormt blött överallt beroende på den regnperiod som rådde. Om jag hade varit en ripa hade jag absolut hellre försökt söka skydd i ris, buskage eller likande?! Men det är det som är så skönt med hundarna. De söker över hela området med samma intensivitet, oberoende om det är myr, stenblock eller annan svårforcerad mark. Oavsett att jag som matte absolut tror att fågeln ska ligga på torra, vindskyddande platser varenda gång. Det blev inga direkt långafika och matraster, eftersom regnet inte ville göra några längre uppehåll. Under eftermiddagen när alla i hela sällskapet började känna sej nöjda över dagens fällda fåglar, skyttet och hundarnas fina arbeten så drog vi oss hemåt mot stugan och värmen. Fast vi alla hade haft bra kläder så kände man sej ordentligt frysen, blöt och sliten i kroppen efter första dagens jakt. Det spelar ingen roll hur vältränad man än är så blir det andra muskler som får jobba när man går på mjuk blöt myr, med kängor och ryggsäck på. Jag tror att många av oss som jagar med hund och går mycket under 32 DRAGHUNDEN

4 dagarna tränar alldeles för lite, eller rättare sagt - ingenting, innan jakten med just kängor och ryggsäck på dåligt underlag. Lika där att man inte glömmer bort att skjuta mycket med ryggsäcken på, om man inte vill kasta av sej den varje gång det blir skjutläge. Ett alternativ för bättre skytte är att ha en säck som bara täcker en axel. På kvällen gick jag i vanlig ordning igenom hundarna för att kolla så att de inte skadat sig på något sätt. Det visade sig att en av hundarna fått vattensvans av det blöta vädret. Då var det ju tur att curlingmatten Tina hade med lite medicin och ett extra hundtäcke att låna ut. Jag brukar även massera hårda och stela muskler på hundarna. För det är väldigt många mil en jakthund springer bara på en dag. När vi hade fått upp värmen både i våra kroppar och i stugan, så blev det dags för kvällens höjdpunkt nämligen middagen. Vi hade nyfångad fjällöring, som vi smörstekt, nypotatis som kokades och en fräsch sallad till det. Till efterrätt hade vi plockat hjortron ute på myrarna under dagen och till det vispade vi grädde och så hade vi god dryck till detta. Ni må tro det smakade helt fantastiskt underbart, efter en hel dag ute på fjället. Det vara som vanligt Lennart och Mange som höll ut längst på kvällen och fick släcka ljusen. Dag två var det faktiskt lite längre mellan varje regnskur och himlen var inte fullt lika grå. Fågeltillgången var fortfarande god och hundarna jobbade frenetiskt vidare och hade lugna fina fågeltagningar. Den stackare som dagen innan fått vattensvans fick gå längst bak med täcke och titta på. Det är otroligt roligt att gå med som bara hundförare, och inte skjuta själv framför allt när man har tre proffs till skyttar med. Jag kan villigt erkänna att jag inte fått skjutit en fågel i deras sällskap, om de inte varit gentlemän och låtit mig skjutit ensam. Mange med sin iver att alltid skjuta och få ner fågel så fort de fanns luften, Lennart med sin erfarenhet och Johan med sitt lugn och precisionsskytte. Det var verkligen inte många situationer som inte gav utdelning. Om det är någon som funderar på att dom skulle behöva ta några skyttelektioner så kan jag varmt rekommendera Johan som instruktör. Honom hittar ni på Allt efter dagen gick så lättade molnen och vi fick några verkliga fina timmar på fjället. Lagom till vi återigen trängde ihop oss i den Det är otroligt roligt att gå med som bara hundförare, och inte skjuta själv framför allt när man har tre proffs till skyttar med. DRAGHUNDEN 33

5 minimala båten och drog hemöver så kom regnet tillbaka. Än en gång fick vi glädjas åt vår varma, goa stuga. Vi kunde bara inte hålla oss ifrån att ringa till våra kära vänner som låg i ett blött tält några kilometer bortanför oss och berätta hur varmt, ljust och skönt vi hade det. Tredje och sista jaktdagen var den bästa vädermässigt. Vi jagade fram till lunch, sedan kom det absolut tråkigaste och jobbigaste nämligen ihoppackningen, städningen och den dryga vandringen ner till bilarna. Vi stannade till hos Forswardarna och tog en behövlig dusch innan vi skildes åt och åkte hemåt. Det är sådana här jaktresor man tänker tillbaka på och drömmer om under långa mörka och kalla vinterdagar. Det är alltid en liten chansning när man ska jaga ihop, bo på en minimal yta och leva compact-living med människor som man inte riktigt känner och några som man aldrig ens träffats. Men det fungerade långt över förväntan och vi har blivit vänner för livet. Tina Gidlund 34 DRAGHUNDEN

Relevanta dokument

En kort historia om en Norgeresa som blev Bingo!

En kort historia om en Norgeresa som blev Bingo! Det började för många år sedan när jag och min fd fru, mina föräldrar och min farmor åkte till Oppdal i Norge. Vi skulle besöka farmors syster mm. Farmor