Handbok Läkemedels- användning till djur

Transkript

1 Handbok Läkemedels- användning till djur läkemedelsanvändning och veterinärers rättighet att förskriva och tillhandahålla läkemedel

2 Handbok i läkemedelsanvändning 1 Handbok till Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård (C 15) Djurmiljöenheten Referens: Jesper Ordell Kinfe Girma ( )

3 2 Handbok i läkemedelsanvändning

4 Handbok i läkemedelsanvändning 3 Handbok läkemedelsanvändning Denna handbok ska underlätta för veterinärer och andra att använda Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård - och ge dem förståelse för vad det är som styr läkemedelsanvändningen i Sverige. Beskrivningar i handboken är således formulerade med avsikt att ge en bakgrund till och förståelse för reglerna. Underlag är bland annat hämtat från remissinstansernas synpunkter/ åsikter, från experter inom olika områden samt från överväganden som gjorts inom Jordbruksverket. Handledningen till dessa föreskrifter vänder sig framförallt till dem som ofta kommer i kontakt med förskrivning och användning av läkemedel. De kan även användas som diskussionsunderlag för veterinärstuderande och andra som kan komma i kontakt med förskrivning av djurläkemedel. Förändringarna i föreskrifterna (SJVFS 2002:57) innebär: Modernisering av språk och tydligare uppställning samt att viss praxis inarbetats i bestämmelserna. Förtydligande av rutiner för kontrollerad och restriktiv läkemedelsanvändning. Möjligheter att efter veterinär diagnos och vid behov tillhandahålla läkemedel till djurägare och personal som har tillräcklig kompetens. Särskilda krav på att djurägare och personal ska ha viss utbildning för läkemedelsanvändning. Krav på tydligare dokumentation vid behandling av djur med läkemedel innefattande instruktioner, journalföring och rapportering. Detta ger bättre förutsättningar för uppföljning av läkemedelsanvändningen för såväl djurägaren, den delegerande veterinären som för tillsynsmyndigheten. Handboken berör de EU-regler och nationella regler som finns om läkemedelsanvändning. Vidare avhandlar den regler beträffande handel

5 4 Handbok i läkemedelsanvändning med läkemedel och vad som gäller vid utlämnande och debitering. Givetvis förklaras även ord och begrepp som används i föreskrifterna. Handboken innehåller även en del exempel för att tydliggöra de olika paragraferna. Handboken tar dessutom upp de krav som Jordbruksverket fastställt vad gäller kompetensen hos personal som tillhandahålls läkemedel samt hos personal/djurskötare som medges delegerad läkemedelsanvändning. Journalföringsrutinerna förklaras och förtydligas också.

6 Handbok i läkemedelsanvändning 5 Innehållsförteckning Detaljförklaringar av paragrafer i C 15 och exempel... 7 Allmänna bestämmelser (gäller alla djurslag)... Läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus... Tillhandahållande av läkemedel till anställda inom husdjursföreningarna... Delegerad läkemedelsanvändning till djurhållare/djurskötare... Särskilda bestämmelser för nöt, svin, får, get, fjäderfä och pälsdjur (ej sällskapsdjur)... Särskilda bestämmelser för odlad fi sk (även prydnadsfi sk), ren och bin... Särskilda bestämmelser för sällskapsdjur... Särskilda bestämmelser för försöksdjur... Särskilda bestämmelser vid immobilisering Förklaring av ord och begrepp i C Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna... Kompetenskrav för djurägare vid delegerad läkemedelsanvändning Registrering och journalföring... Regler för utlämnande av läkemedel... Nationella regler för läkemedelsanvändningen... Eu-regler för läkemedelsanvändningen... Bilagor Läkemedelsjournal för delegerad läkemedelsanvändning Anmälan till länsstyrelsen gällande delegerad läkemedelsanvändning/tillhandahållande av läkemedel. Anmälan till länsstyrelsen gällande upphörande av delegerad läkemedelsanvändning/tillhandahållande av läkemedel. Rapport till förskrivande veterinär avseende immobilisering.

7 6 Handbok i läkemedelsanvändning

8 Handbok i läkemedelsanvändning 7 Detaljförklaringar av paragrafer i C 15 och exempel Nedan följer detaljförklaringar av C15:s paragrafer med exemplifieringar. Avsnitten är tänkta att vara uppdelade efter verksamhetsområden hos kliniskt praktiserande veterinären. Tänk dock på att ett avsnitt avhandlar allmänna bestämmelser som gäller alla djurslag. Därutöver finns mer speciella regler för enskilda djurslag. Föreskrifterna är indelade i; Allmänna bestämmelser (gäller alla djurslag) Läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus Delegerad läkemedelsanvändning till djurhållare/djurskötare Tillhandahållande av läkemedel till anställda inom husdjursföreningarna Särskilda bestämmelser för nöt, svin, får, get, fjäderfä och pälsdjur (ej sällskapsdjur) Särskilda bestämmelser för odlad fisk (även prydnadsfisk), ren och bin Särskilda bestämmelser för sällskapsdjur Särskilda bestämmelser för försöksdjur Särskilda bestämmelser vid immobilisering Det som är direkt hämtat från föreskrifterna står med fet stil. Annan förklarande text står med vanlig stil under rubriken kommentarer.

9 8 Handbok i läkemedelsanvändning Definitioner 1 I dessa föreskrifter avses med: Administrering: Tillförsel av läkemedel till djur. Besättning: Grupp av djur som utgör en epidemiologisk enhet eller som tillhör samma produktionsplatsnummer. Besättningsgenomgång: Undersökning och dokumentation av en besättnings hälsostatus, djurmiljö och skötselrutiner. Delegerad läkemedelsanvändning: Läkemedelsanvändning utan föregående veterinärundersökning i anslutning till behandlingen av det individuella djuret eller djurgruppen. Läkemedelsanvändning: Förvaring, dosering samt administrering av läkemedel. Närvaro av veterinär: Veterinär befinner sig i samma rum eller i direkt anslutning till rummet med omedelbar tillgänglighet. Tillhandahållande: Läkemedel rekvireras eller ställs till förfogande för att användas av personal inom veterinärens organisation/ företag eller lämnas ut direkt av veterinär. Uppföljande behandling: Läkemedelsanvändning efter det att veterinär vid varje tillfälle kliniskt har undersökt enskilt djur eller djurgrupp. Allmänna bestämmelser 2 Läkemedelsanvändning skall ske med återhållsamhet och enbart då behov föreligger. Denna bedömning görs efter en klinisk undersökning och med de eventuella provtagningar som anses nödvändiga för att försäkra sig om ett djurs eller flera djurs sjukdomsproblem. I vissa fall kan obduktioner ge den mest väsentliga informationen (ff a fjäderfä). En veterinär bör alltid göra en prognostisk bedömning innan ett läkemedel används. Har djuret/djuren en god chans att bli friskt/friska med hjälp av den terapi som sätts in? Kan kanske andra åtgärder övervägas? Det bör även beaktas djurets egen förmåga att bli friskt samt att understödjande åtgärder såsom isolering, tjock ströbädd, värmelampa med flera kan vara nog så viktiga. Det är givetvis viktigt att poängtera att ett sjukt djur snarast ska ges nödvändig vård (9 djurskyddslagen). Glöm inte bort att nödvändig vård inte måste innebära en medicinsk behandling.

10 Handbok i läkemedelsanvändning 9 3 Vid val och dosering av läkemedel ska följande beaktas: riskerna för de personer som hanterar läkemedlet, restsubstanser i livsmedel, biverkningar, uppkomst av resistens mot anthelmintika och antibiotika, ekologiska effekter, och risken för andra negativa sidoeffekter. Denna paragraf inriktar sig på en del punkter som är särskilt viktiga att ta hänsyn till när ett preparat och dess dosering väljs. Enligt den första punkten tas hänsyn till djurskötarens kunskaper och erfarenheter. Har denna hanterat läkemedel tidigare eller är det första gången? Om djurskötaren känner sig osäker eller inte vill hantera läkemedlet bör veterinär åka ut och hjälpa till, alternativt försöka välja ett annat preparat. Vid utlämnande av läkemedel till en djurskötare följer en skriftlig förklaring om hur och till vilket djur/ vilken djurgrupp som läkemedlet ska användas. I andra punkten tas en mycket viktig sak upp; restsubstanser i livsmedel. En felaktig dosering eller tillförselteknik av ett eller flera läkemedel till ett/en djur/djurgrupp påverkar karenstiden. En dosering som är högre i förhållande till djurets vikt, än den som det aktuella djuret ska ha, ger en betydligt längre karenstid i de allra flesta fall. Å andra sidan så kan en för låg dosering i förhållande till djurets vikt minska chanserna för önskad effekt av behandlingen. Därför måste bedömningen av ett djurs levande vikt göras noggrant. Vid osäkerhet beträffande restsubstanser och karenstider kan ett särskilt intyg (se bilaga 1 som är den läkemedelsjournal som ska användas på gården) skickas med djuret till slakteriet där det anges vad djuret har behandlats med och att en felaktig dos har använts som kan komma att ha påverkat karenstiden. Detta intyg används också om djur ska skickas till slakt innan karenstidens utgång (berört slakteri måste dock först kontaktas i det senare fallet). Slakteriet undersöker då förekomst av restsubstansen. Tredje punkten berör ämnet biverkningar som det givetvis är mycket viktigt att informera djurskötaren om. Det kan röra sig om biverkningar, såväl hos djurskötaren vid hantering (t ex penicillinöverkänslighet) som hos det aktuella djuret/djurgruppen. Om en djurskötare informeras om hur han/hon ska behandla sin häst med en uppföljande behandling så bör en upplysning om biverkningar medfölja. Ett exempel på sådan in-

11 10 Handbok i läkemedelsanvändning formation kan vara risken för att djuret får en penicillinchock och därför bör behandlas i box. Frågan om djurskötaren är penicillinöverkänslig är givetvis också relevant. Informera djurskötaren om att han/hon ska rapportera eventuella biverkningar till förskrivande veterinär så att detta kan anmälas till Läkemedelsverket. Fjärde punkten om resistens ska beaktas särskilt vid val av läkemedel, men givetvis också vid dosering. Valet av läkemedel är viktigt eftersom vissa preparat kan vara olämpliga p.g.a. resistensrisker. Välj läkemedel strategiskt och håll dig informerad om ny vetenskap samt om aktuell policy. Femte punkten berör ekologiska effekter. Vissa läkemedel bryts ned direkt i kroppen. Andra har en lång nedbrytningstid och kan eventuellt påverka den yttre miljön. Detta bör beaktas vid val av preparat. Var också uppmärksam på att kunskap om ekologiska effekter blir allt större efter hand. Risken för andra negativa sidoeffekter kan vara att ett läkemedel påverkar olika djurslag på olika sätt. Ett läkemedel som botar sjukdom på ett djurslag kan vara direkt skadligt för ett annat djurslag. Som exempel kan nämnas koccidiostatika Naracin som används till slaktkycklingar och som är direkt toxiskt för smågrisar och häst. En annan sidoeffekt är preparatets effekt beroende på hantering, hygien som kan förändras till något som istället för att bota ett sjukt djur blir skadligt för densamma om ovarsamhet föreligger. Man bör komma ihåg att vetskap om en del sidoeffekter har uppkommit långt efter att preparaten har lanserats på marknaden. Under sista punkten måste även arbetsmiljörisker invägas. Finns det preparat med större säkerhet för djurskötaren och som har liknande effekt bör detta väljas i första hand. I andra fall är givetvis informationen från förskrivande veterinär till djurskötaren av mycket stor vikt. 4 Veterinär skall genomföra en undersökning och bedömning av enskilt djur eller djurgrupp innan förskrivning och tillhandahållande av läkemedel sker om inte annat anges i dessa föreskrifter. 5 Veterinär får förskriva läkemedel för uppföljande behandling av ett enskilt djur eller djurgrupp för en beräknad förbrukning under högst fyra veckor om ej annat anges i dessa föreskrifter. Denna begränsning gäller ej vid uppföljande behandling av sjukdomar eller andra tillstånd som kräver långvarig kontinuerlig behandling om behandlingen avser häst, hund eller katt som hålls

12 Handbok i läkemedelsanvändning 11 eller föds upp för sällskap och hobby eller andra djur som hålls eller föds upp för sådant ändamål. Denna paragraf sätter gräns för mängden läkemedel som förskrivs i anslutning till en konsultation. Veterinär kan dock alltid förskriva minsta förpackning även om den skulle kunna räcka en längre period än fyra veckor. Andra regler gäller vid delegerad läkemedelsanvändning. Exempel på sjukdomar och tillstånd som avses i andra stycket är diabetes och cancerterapi. 6 Veterinär får, utan föregående undersökning av djur eller djurgrupp, förskriva läkemedel avseende vitamin-, mineral- eller antiparasitära preparat som ej används för injektion. Förskrivning enligt första stycket får endast ske om veterinären väl känner till djurhållningen och bedömer att läkemedlen kommer att handhas på ett godtagbart sätt. I denna paragraf anges de läkemedel som är tillåtet att lämna ut till samtliga djurslag utan föregående undersökning. Observera att injektionspreparat inte får förskrivas eller lämnas ut utan föregående undersökning. Vid delegerad läkemedelsanvändning gäller andra regler. Järninjektioner på smågrisar kan t ex beviljas enligt Vid behandling av djur får veterinär vid behandlingstillfället lämna ut läkemedel för en begränsad behandlingsperiod med hänsyn till ändamålet med behandlingen samt till djurägarens möjlighet att erhålla läkemedlet från apotek. Denna paragraf stödjer sig på Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:10) om förordnande och utlämnande av läkemedel m.m. (receptföreskrifter) som säger att veterinär har rätt att lämna ut en så kallad jourdos i samband med behandling, det vill säga i samband med undersökningstillfället. Det innebär att veterinär har rätt att lämna ut medicin till en bestämd behandling under en begränsad behandlingsperiod till djur som är sjuka vid undersökningstillfället. Veterinären måste då bedöma djurskötarens möjlighet att uppsöka apotek, risk för avbrott i behandlingen, risk för läkemedelsrester, djurskydd mm. Om djurskötaren inte bedöms kunna uppsöka apotek får läkemedel till hela behandlingen utlämnas enligt ovan. Syftet med bestämmelsen är att förvissa sig om

13 12 Handbok i läkemedelsanvändning att djurskötaren faktiskt fullföljer den anvisade behandlingen och behandlingstiden. Avsikten är alltså inte att veterinärer ska bedriva handel med läkemedel. Således måste varje enskilt fall bedömas för sig. 8 Vid förskrivning och tillhandahållande av läkemedel skall veterinären lämna noggranna skriftliga instruktioner beträffande läkemedlens användning. Veterinären skall därutöver ge anvisningar beträffande omhändertagande av överblivna läkemedel, förpackningar, sprutor och kanyler samt informera om att djurhållaren bör rapportera misstanke om läkemedelsbiverkning till förskrivaren. Missöden eller dåliga rutiner ska inte behöva uppstå p.g.a. bristande dialog eller bristfälliga dokument. Veterinären måste ge tydliga instruktioner. Det är också viktigt att djurskötaren får en läslig skriftlig instruktion av veterinär i enlighet med föreskrifterna. Läkemedelsbiverkningar måste bevakas för att åstadkomma säkra läkemedel. För att erhålla information beträffande omhändertagande av överblivna läkemedel, förpackningar, sprutor och kanyler ska veterinär vända sig till berörd kommun som ska kunna ge information om hur överblivna läkemedel mm bör tas omhand. 9 Veterinär får, till personal som genomgått kurs enligt 28, tillhandahålla vaccin för användning i närvaro av veterinär, om inte annat anges i dessa föreskrifter. Veterinär får ej förskriva eller tillhandahålla vaccin för uppföljande behandling annat än för vaccin som särskilt har tillverkats för det enskilda djuret (autogent vaccin), om inte annat anges i dessa föreskrifter. Det första stycket innebär i praktiken att utbildad personal, vanligen på djursjukhus/kliniker, djurparker eller liknande, får vaccinera under förutsättning att veterinär finns närvarande och har gjort en undersökning. Begreppet i närvaro av veterinär innebär att en veterinär finns snabbt tillgänglig för ett djur som blivit vaccinerat. Observera att vaccinering sker på veterinärens ansvar, vilket ska framgå i instruktionerna enligt 20.

14 Handbok i läkemedelsanvändning 13 Vid behandling med autogena vaccin (vaccin som tillverkats utifrån material hos den patient som ska ha vaccinet) får uppföljande behandling av personal eller djurskötare medges utan att veterinär är närvarande. Se även 38 och Veterinär får, till personal som genomgått kurs enligt 28, tillhandahålla läkemedel som är avsedda för injektion eller inhalation och har en sederande eller allmänanestetisk effekt endast om de administreras i närvaro av veterinär. Veterinär får endast förskriva övriga läkemedel med sederande effekt för användning till ett bestämt djur. Det är mycket viktigt att veterinär finns nära till hands vid användande av dessa läkemedel eftersom de kan ge allvarliga effekter på behandlade djur. Ansvaret kräver att veterinären håller en god kontroll samt hanterar eventuella komplikationer. Läkemedel i form av perorala preparat, det vill säga övriga läkemedel med sederande effekt, kan förskrivas efter undersökning av ett enskilt djur eller djurgrupp. Till ett bestämt djur innebär inte att djuret måste vara ID-märkt. Det innebär dock att man inte kan förskriva läkemedel med sederande effekt för användning till en odefinierad djurgrupp eller för att ha till hands om problem uppstår med något ospecificerat djur. 11 Veterinär får, till personal som genomgått kurs enligt 28, tillhandahålla läkemedel för avlivning endast om de administreras i närvaro av veterinär. Reglerna innebär samma ställningstagande som i 10. Veterinär ska kunna låta personal få genomföra avlivning av djur vid vissa tillfällen. Detta under förutsättning att personalen i fråga har nödvändig kompetens samt att veterinär finns nära till hands. Det är synnerligen viktigt att veterinär direkt medverkar vid avlivning när djurägare är närvarande. Detta för att kunna ge nödvändig information och hantera eventuella problemsituationer. Observera att andra regler gäller för försöksdjur, se avsnittet Särskilda bestämmelser för försöksdjur.

15 14 Handbok i läkemedelsanvändning 12 Vid administrering av läkemedel till livsmedelsproducerande djur som saknar identitet skall det enskilda djuret eller djurgruppen om möjligt ges en tydlig märkning. Detta gäller alla livsmedelsproducerande djur. Ett exempel är läkemedelsanvändning i svinbesättning. Här ska märkstift eller sprayfärg användas. Färgen ska sitta fast så att ingen risk för förväxling föreligger. Ren kan märkas genom pälsklippning eller sprayfärg. Ansvaret för att djur som behandlas märks ligger på djurskötaren. Veterinär ska dock ge nödvändiga instruktioner. Märkningen, som kan vara en gruppmarkering i t ex besättning av odlad fisk eller slaktkycklingar, ska vara lätt att observera, för att på så sätt snabbt kunna avgöra vilka djur som nyligen kan ha getts läkemedel. 13 Bestämmelser om förordnande av läkemedel finns i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:10) om förordnande och utlämnande av läkemedel m.m. (receptföreskrifter). Bestämmelserna finns att läsa översiktligt om under rubriken Nationella författningar som reglerar läkemedelsanvändningen, de finns att läsa i sin helhet på Läkemedelsverkets hemsida ( 14 Bestämmelser om journalföring av läkemedelsanvändning finns i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1998:38) om journalföring och uppgiftslämnande m.m. Bestämmelserna finns att läsa översiktligt om under rubriken Nationella författningar som reglerar läkemedelsanvändningen. Saknummer som brukar användas på denna författning är D30. Föreskrifterna finns att läsa i sin helhet på Jordbruksverkets hemsida ( 15 Bestämmelser om karenstider för läkemedel finns i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1999:34) vid hantering av livsmedel från djur som behandlats med läkemedel samt Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1997:25) och allmänna råd om karenstider vid hantering av fiskråvara från odlad fisk som behandlats med läkemedel m.m.

16 Handbok i läkemedelsanvändning 15 Bestämmelserna finns att läsa översiktligt om under rubriken Nationella författningar som reglerar läkemedelsanvändningen och berörs därför inte närmare här (finns att läsa i sin helhet på Livsmedelsverkets hemsida ( 48 Om det finns särskilda skäl kan Jordbruksverket medge undantag från bestämmelserna i dessa föreskrifter. För att kunna få dispens måste välgrundad anledning finnas och ansökan göras skriftligen. Ansökan om dispens kan endast avse enskilda fall.

17 16 Handbok i läkemedelsanvändning

18 Handbok i läkemedelsanvändning 17 Läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus Observera att de allmänna bestämmelserna i föregående kapitel också gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus. 16 Veterinär som är verksam vid ett djursjukhus eller en djurklinik får tillhandahålla läkemedel för uppföljande behandling som skall utföras av annan personal. Sådan personal skall vara anställd vid djursjukhuset eller kliniken och ha genomgått kurs enligt 28 om ej annat anges i dessa föreskrifter. Veterinär kan låta personal ge injektioner etc om personalen har formell kompetens. Detta kräver att djuret har undersökts av veterinär och att en ordination finns. Personal får inte ta egna beslut om läkemedelstillförsel och får endast göra uppföljande behandling. Andra delar i dessa föreskrifter ger ytterligare regler om veterinär närvaro mm. 20 Veterinär får ersätta anmälan enligt 25 med en lokal skriftlig instruktion innefattande en tydlig delegationsordning och de uppgifter som avses i 25 tredje stycket för personal som medges läkemedelsanvändning enligt 16 och 17. Dessa uppgifter skall arkiveras under 5 år för att finnas tillgängliga vid tillsyn. Veterinär anmäler delegering enligt (17 berör husdjurstekniker inom husdjursföreningarna och behandlas inte här) till länsstyrelsen. För att undvika onödigt administrationsarbete för klinikveterinärer och veterinärer vid husdjursföreningar ger man en alternativ möjlighet att utfärda lokala instruktioner istället. Dessa ska finnas tillgängliga vid eventuell tillsyn, men behöver inte anmälas eller skickas in till länsstyrelsen. Den ansvarige veterinären kan i en lokal skriftlig instruktion ange information om regler och förutsättningar motsvarande de uppgifter som anges i 25. I det veterinära ansvaret ingår att aktuell personal kontinuerligt informeras och att veterinären har en betryggande kontroll över verksamheten.

19 18 Handbok i läkemedelsanvändning 21 Vid tillhandahållande av läkemedel enligt 16 och 17 skall veterinären upprätta noggranna skriftliga instruktioner för användningen av läkemedlen. Föreskriften talar för sig själv. Instruktionerna kan ingå i en lokal skriftlig instruktion enligt Då veterinär tillhandahåller läkemedel enligt 16 och 18 eller delegerar läkemedelsanvändning enligt 22 skall en anmälan snarast insändas till länsstyrelsen. Vid tillhandahållande av läkemedel eller delegerad läkemedelsanvändning enligt första stycket under mer än ett år skall anmälan insändas årligen. Anmälan skall innehålla följande uppgifter: 1. Namn och adress inklusive eventuellt produktionsplatsnummer till besättning eller verksamhet. 2. Den tidsperiod under vilken delegerad läkemedelsanvändning pågår. 3. Namn på de läkemedel som får användas. 4. Namn på person(er) som får använda läkemedlen. 5. Förteckning över godkänd utbildning eller kurs avseende läkemedelsanvändning för person(er) som får använda läkemedel. 6. Kopia av instruktioner för läkemedelsanvändning. Paragrafen ger detaljerade anvisningar och syftet är att informera länsstyrelsen för att underlätta tillsynsarbetet (18 och 22 gäller inte läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus). Om en besättning ligger i flera län skickas blanketten till båda länsstyrelserna. Med snarast avses inom den närmaste månaden. Under punkt 2 så kan tidsperioden maximalt omfatta ett år (godkänd kurs ger behörighet i fem år, men anmälan måste insändas årligen). Under punkt 3 ska avsedda läkemedel anges (namn, styrka och beredningsform). Anledningen till att det inte räcker med att bara ange substansnamnet är att det då kan komma att bli frågor och förväxlingar om både styrkor och beredningsformer. Dessutom får ju endast veterinärmedicinska preparat (i de fall det finns några preparat) användas till

20 Handbok i läkemedelsanvändning 19 djur, vilket medför problem om endast substansnamnet skulle anges. Under punkt 5 ska intyg på genomgången kurs och avklarad examination anges och bifogas. I denna handbok finns exempel på en blankett avsedd för ändamålet (se bilaga 2). Under punkt 6 avses instruktioner både angående själva läkemedelsanvändningen, det vill säga dos och tillförselteknik (administrering), och förvaring av brutna och obrutna förpackningar. 28 Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för behandling enligt 9 första stycket, 10 första stycket samt 11, 16 och 17 till personal som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för de djurslag som behandlingen avser. Kurs enligt första stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper och anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd kursplan. Förslag på vad en kursplan kan innehålla och hur den kan utformas finns under rubriken Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna längre fram i denna handbok.

21 20 Handbok i läkemedelsanvändning

22 Handbok i läkemedelsanvändning 21 Tillhandahållande av läkemedel till anställda inom husdjursföreningarna Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för läkemedelsanvändning inom husdjursföreningarna. 17 Veterinär som är verksam inom en regional organisation enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1999:115) om seminverksamhet med nötkreatur får tillhandahålla läkemedel till personal inom organisationen som har utbildning i enlighet med 28 och nämnda föreskrifter. Här fastställs att veterinär inom t.ex. en husdjursförening har rätt att tillhandahålla läkemedel till anställda husdjurstekniker. Tillhandahållandet regleras ytterligare i och Tillhandahållande enligt 17 får endast avse läkemedel avsedda för vaccination av kalv mot ringorm och till lokalbedövning av kalv med en ålder av högst åtta veckor för avhorning enligt 25 tredje stycket djurskyddsförordningen (1988: 539). Avsikten är att husdjurstekniker skall kunna vaccinera kalvar mot ringorm samt utföra lokalbedövning vid avhorning av kalvar utan att veterinärundersökning görs. Tillhandahållandet kräver att den förskrivande veterinären kontrollerar och ansvarar för verksamheten. En åldersgräns, åtta veckor, har införts för avhorning p.g.a. djurskyddsskäl och komplikationsrisk. Äldre kalvar skall alltså avhornas av veterinär. 19 Vid tillhandahållande enligt 18 skall veterinären tillse att skriftliga uppgifter motsvarande ett behandlingsbevis lämnas till djurhållaren.

23 22 Handbok i läkemedelsanvändning Det är viktigt att djurskötare, även då annan personal behandlar med tillhandahållet läkemedel, erhåller skriftliga uppgifter motsvarande ett behandlingsbevis. 20 Veterinär får ersätta anmälan enligt 25 med en lokal skriftlig instruktion innefattande en tydlig delegationsordning och de uppgifter som avses i 25 tredje stycket för personal som medges läkemedelsanvändning enligt 16 och 17. Dessa uppgifter skall arkiveras under 5 år för att finnas tillgängliga vid tillsyn. Veterinär anmäler delegering enligt 16 och 17 till länsstyrelsen. För att undvika onödigt administrationsarbete för klinikveterinärer och veterinärer vid husdjursföreningar ger man en alternativ möjlighet att utfärda lokala instruktioner istället. Dessa ska finnas tillgängliga vid eventuell tillsyn, men behöver inte anmälas eller skickas in till länsstyrelsen. Tydliga skriftliga instruktioner utfärdade av veterinär tillhandahålls den som ska behandla djur eller djurgrupp. Den ansvarige veterinären kan i en lokal skriftlig instruktion ange information om regler och förutsättningar motsvarande de uppgifter som anges i 25. I det veterinära ansvaret ingår att aktuell personal kontinuerligt informeras och att en betryggande kontroll av verksamheten sker. 21 Vid tillhandahållande av läkemedel enligt 16 och 17 skall veterinären upprätta noggranna skriftliga instruktioner för användningen av läkemedlen. Instruktionerna kan ingå i en lokal skriftlig instruktion enligt Då veterinär tillhandahåller läkemedel enligt 16 och 18 eller delegerar läkemedelsanvändning enligt 22 skall en anmälan snarast insändas till länsstyrelsen. Vid tillhandahållande av läkemedel eller delegerad läkemedelsanvändning enligt första stycket under mer än ett år skall anmälan insändas årligen.

24 Handbok i läkemedelsanvändning 23 Anmälan skall innehålla följande uppgifter: 1. Namn och adress inklusive eventuellt produktionsplatsnummer till besättning eller verksamhet. 2. Den tidsperiod under vilken delegerad läkemedelsanvändning pågår. 3. Namn på de läkemedel som får användas. 4. Namn på person(er) som får använda läkemedlen. 5. Förteckning över godkänd utbildning eller kurs avseende läkemedelsanvändning för person(er) som får använda läkemedel. 6. Kopia av instruktioner för läkemedels-användning. Paragrafen ger detaljerade anvisningar och syftet är att informera länsstyrelsen för att underlätta tillsynsarbetet. Om en besättning ligger i flera län skickas blanketten till båda länsstyrelserna. Med snarast avses inom den närmaste månaden. Under punkt 2 så kan tidsperioden maximalt omfatta ett år (godkänd kurs ger behörighet i fem år, men anmälan måste insändas årligen). Under punkt 3 ska avsedda läkemedel anges (namn, styrka och beredningsform). Anledningen till att det inte räcker med att bara ange substansnamnet är att det då kan komma att bli frågor och förväxlingar om både styrkor och beredningsformer. Dessutom får ju endast veterinärmedicinska preparat (i de fall det finns några preparat) användas till djur, vilket medför problem om endast substansnamnet skulle anges. I denna handbok finns exempel på en blankett avsedd för ändamålet (se bilaga 2). Under punkt 6 avses instruktioner både angående själva läkemedelsanvändningen, det vill säga dos och tillförselteknik (administrering), och förvaring av brutna och obrutna förpackningar. 27 Veterinär får endast förskriva läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning till person som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för det djurslag som delegationen avser. Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för lokalbedövning enligt 18 till person som har genomgått kurs i avhorning av kalv. Kurs enligt första och andra stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper och anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd kursplan.

25 24 Handbok i läkemedelsanvändning Det är viktigt att informera djurägaren om vilka djurslag som är aktuella för delgerad läkemedelsanvändning. Detta beror ju i sin tur på vilken eller vilka kurser som djurskötaren har gått. Riktlinjer för vad en kursplan i fråga om delegerad läkemedelsanvändning kan innehålla och hur den kan utformas finns under rubriken Kompetenskrav för djurägare vid delegerad läkemedelsanvändning längre fram i denna handbok. Riktlinjer för vad en kursplan kan innehålla beträffande personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna finns längre fram i handboken under rubriken Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna. Observera att det står den erfarne veterinären fritt att anordna en kurs men att denna ska godkännas av Jordbruksverket. Avsnitten i denna handbok som handlar om kursplanen är endast en vägledning för dem som önskar anordna en kurs. 28 Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för behandling enligt 9 första stycket, 10 första stycket samt 11, 16 och 17 till personal som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för de djurslag som behandlingen avser. Kurs enligt första stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper och anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd kursplan. Förslag på vad en kursplan kan innehålla och hur den kan utformas finns under rubriken Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom seminorganisationerna längre fram i denna handbok. Observera att det står den erfarne veterinären fritt att anordna en kurs men denna ska godkännas av Jordbruksverket. Avsnitten i denna handbok som handlar om kursplanen är endast en vägledning för Jordbruksverkets bedömning.

26 Handbok i läkemedelsanvändning 25 Delegerad läkemedelsanvändning till djurhållare/djurskötare Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också gäller, varför även de bör läsas för att få en helhetsbild om vad som gäller för delegerad läkemedelsanvändning till djurskötare. 22 Veterinär får förskriva läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning till djurhållare för att behandla symtom eller förebygga sjukdom(ar) i dennes besättning under förutsättning att: 1. Förskrivningen avser nötkreatur, svin, får, get, fjäderfä, ren, pälsdjur eller odlad fisk. 2. Veterinären väl känner till djurhållningen i besättningen. 3. Förskrivningen endast omfattar de läkemedel som är nödvändiga för att behandla de symtom eller sjukdomsproblem och de djur eller djurgrupper som det finns instruktioner för enligt Djurhållaren använder särskild blankett, som godkänts av Jordbruksverket, för journalföring och rapportering av läkemedelsanvändningen. 5. Förskrivningen sker för en beräknad förbrukning av högst åtta veckor. 6. Djurhållaren har utbildning enligt 27. Djurhållare kan vara både ägare och personal. Man bör notera att begreppet delegerad läkemedelsanvändning innebär en mer omfattande situation än vad uppföljande behandling gör. Vid delegerad läkemedelsanvändning får en person ge läkemedel till djur utan att veterinär har undersökt djuret eller djurgruppen. Läkemedel får alltså finnas hos aktuell person eller kan t.ex. förskrivas via telefon. En uppföljande behandling föregås däremot av en klinisk undersökning och får inte avse en period som är längre än fyra veckor. Efter undersökningen är det givetvis tillåtet för kompetenta djurskötare att utföra den uppföljande behandlingen enligt veterinärs instruktion. För sådan behandling behöver djurskötaren inte en utbildning, det vill säga behöver inte gå en av Jordbruksverket fastställda kurser, utan får nödvändig information direkt av förskrivande veterinär.

27 26 Handbok i läkemedelsanvändning Under punkt 1 bör nämnas att man inte inkluderar häst eller de djur som hålls för produktion av mjölk. Till dessa beviljas ingen delegerad läkemedelsanvändning (se kompletterande bestämmelser, ). ). Däremot kan uppföljande behandling bli aktuellt. Under punkt 2 ska nämnas att det med begreppet väl känner till menas att veterinären på något sätt är eller har varit verksam i besättningen. I annat fall kan en grundlig genomgång av besättningen givetvis leda till god kännedom om djurhållningen. Beträffande punkt 4 finns den särskilda blankett som åberopas som bilaga 1. Under punkt 5 uppkommer givetvis frågan hur en förbrukning för högst åtta veckor kan beräknas. Detta blir upp till den delegerande veterinären att beräkna utifrån gällande sjukdomsläge och förutsättningar. Skrivningen innebär att en djurskötare kan få ha ett anpassat lager av läkemedel hemma. Syftet är att läkemedelsanvändning ska vara restriktiv, det vill säga endast när behov finns. Ett alltför stort lager kan medföra felaktig användning eller locka till läkemedelshandel. Minsta förpackning skall alltid kunna förskrivas även om denna beräknas kunna räcka längre än åtta veckor. Skulle en ovanligt hög förbrukning komma i fråga under en period så får djurskötaren kontakta den delegerande veterinären för rådfrågning och komplettering. 23 Veterinären skall vid delegerad läkemedelsanvändning utfärda ett behandlingsbevis i enlighet med Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:38) om journalföring och uppgiftslämnande m.m eller tillse att skriftliga uppgifter motsvarande ett behandlingsbevis lämnas till djurhållaren av den som utför delegerad läkemedelsanvändning. Här klargörs att ett särskilt behandlingsbevis ska utfärdas av veterinär om denne ger läkemedel till djur. Man öppnar även möjligheten att någon annan, t.ex. den som ger läkemedlet, fyller i motsvarande uppgifter. Syftet med bestämmelsen är att kunna ge säker skriftlig information till slakteri i det fall djuret skickas dit. Noteringar görs i omedelbar anslutning till behandlingen. En mall för detta finns i bilaga 1, men även andra blanketter samt journalföringssystem på dator som är godkänt av Jordbruksverket kan givetvis användas. Det är mycket viktigt att den journalföring som görs diskuteras med djurskötaren så att inga missförstånd kan uppkomma.

28 Handbok i läkemedelsanvändning Vid delegerad läkemedelsanvändning skall veterinären upprätta noggranna skriftliga instruktioner för läkemedelsanvändning samt specifikation av de åtgärder eller symtom och läkemedel som delegeringen avser. De skriftliga instruktionerna kan innehålla följande; vilket läkemedel och när det används när, hur och var läkemedelstillförsel, t.ex. injektion, utförs samt annan nödvändig information val och dosering av preparat de symtom som djurskötaren får behandla övriga åtgärder information om särskilda beaktanden såsom biverkningar, förvaring och avfallshantering, anvisningar om att vid eventuella biverkningar alltid kontakta förskrivande veterinär samt upplysning om att medgivande för delegerad behandling upphör om instruktionerna inte följs, vilket meddelas länsstyrelsen. 25 Då veterinär tillhandahåller läkemedel enligt 16 och 18 eller delegerar läkemedelsanvändning enligt 22 skall en anmälan snarast insändas till länsstyrelsen. Vid tillhandahållande av läkemedel eller delegerad läkemedelsanvändning enligt första stycket under mer än ett år skall anmälan insändas årligen. Anmälan skall innehålla följande uppgifter: 1. Namn och adress inklusive eventuellt produktions-platsnummer till besättning eller verksamhet. 2. Den tidsperiod under vilken delegerad läkemedelsanvändning pågår. 3. Namn på de läkemedel som får användas. 4. Namn på person(er) som får använda läkemedlen. 5. Förteckning över godkänd utbildning eller kurs avseende läkemedelsanvändning för person(er) som får använda läkemedel. 6. Kopia av instruktioner för läkemedelsanvändning.

29 28 Handbok i läkemedelsanvändning Paragrafen ger detaljerade anvisningar och syftet är att informera länsstyrelsen för att underlätta tillsynsarbetet (18 och 22 gäller inte läkemedelsanvändning vid kliniker och djursjukhus). Om en besättning ligger i flera län så ska blanketten skickas till båda länsstyrelserna. Med snarast avses inom den närmaste månaden. Under punkt 2 så kan tidsperioden maximalt omfatta ett år (godkänd kurs ger behörighet i fem år, men anmälan måste insändas årligen). Under punkt 3 ska avsedda läkemedel anges (namn, styrka och beredningsform). Anledningen till att det inte räcker med att bara ange substansnamnet är att det då kan komma att bli frågor och förväxlingar om både styrkor och beredningsformer. Dessutom får ju endast veterinärmedicinska preparat (i de fall det finns några preparat) användas till djur, vilket medför problem om endast substansnamnet skulle anges. Under punkt 5 avses intyg på genomgången kurs och avklarad examination. I denna handbok finns exempel på en blankett avsedd för ändamålet (se bilaga 2). Under punkt 6 avses instruktioner både angående själva läkemedelsanvändningen, det vill säga dos och tillförselteknik (administrering), och förvaring av brutna och obrutna förpackningar. 26 Det åligger veterinär som tillhandahåller eller förskriver läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning att bevaka att instruktionerna följs och att årligen ompröva delegationen. Veterinär skall omedelbart upphöra med tillhandahållande och förskrivning av läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning om utfärdade instruktioner ej följs och tillrättavisning ej ger omedelbar effekt. Veterinär skall i dessa fall anmäla upphörd delegerad läkemedelsanvändning till länsstyrelsen. Paragrafen avser både delegerad läkemedelsanvändning samt tillhandahållande av läkemedel till personal vid t.ex. djursjukhus och husdjursföreningar. Anmälan om Upphörd delegerad läkemedelsanvändning till Länsstyrelsen kan göras på blankett i bilaga Veterinär får endast förskriva läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning till person som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för det djurslag som delegationen avser.

30 Handbok i läkemedelsanvändning 29 Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för lokalbedövning enligt 18 till person som har genomgått kurs i avhorning av kalv. Kurs enligt första och andra stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper och anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd kursplan. Första stycket bör poängteras för djurskötaren. Riktlinjer för vad en kursplan i fråga om delegerad läkemedelsanvändning kan innehålla och hur den kan utformas finns under rubriken Kompetenskrav för djurägare vid delegerad läkemedelsanvändning längre fram i denna handbok. Riktlinjer för vad en kursplan kan innehålla beträffande personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna finns längre fram i handboken med liknande rubrik. Observera att det står den erfarne veterinären fritt att anordna en kurs men att denna ska godkännas av Jordbruksverket. Avsnitten i denna handbok som handlar om kursplanen är endast en vägledning för dem som önskar anordna en kurs. 28 Veterinär får endast tillhandahålla läkemedel för behandling enligt 9 första stycket, 10 första stycket samt 11, 16 och 17 till personal som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för de djurslag som behandlingen avser. Kurs enligt första stycket skall ge ändamålsenliga kunskaper och anordnas enligt en av Jordbruksverket godkänd kursplan. Förslag på vad en kursplan kan innehålla och hur den kan utformas finns under rubriken Kompetenskrav avseende personal vid djursjukhus, djurkliniker, djurparker samt inom husdjursföreningarna samt Kompetenskrav för djurägare vid delegerad läkemedelsanvändning längre fram i denna handbok. Observera att det står den erfarne veterinären fritt att anordna en kurs men denna ska godkännas av Jordbruksverket. Avsnitten i denna handbok som handlar om kursplanen är endast en vägledning för Jordbruksverkets bedömning.

31 30 Handbok i läkemedelsanvändning

32 Handbok i läkemedelsanvändning 31 Särskilda bestämmelser för nöt, svin, får, get, fjäderfä och pälsdjur (ej sällskapsdjur) Observera att de allmänna bestämmelserna i tidigare kapitel också gäller, varför även de bör läsas för att få grepp om vad som gäller för nöt, svin, får, get och pälsdjur (ej sällskapsdjur). 33 Veterinär får förskriva läkemedel avsedd till vaccination mot ringorm åt kalvar utan föregående undersökning av djur eller djurgrupp. Syftet med formuleringen är att möjliggöra förskrivning per telefon efter att veterinären först har gjort en besättningsutredning på plats. I en sådan utredning bedöms förutsättningarna för sanering och bekämpande av sjukdomen inkluderande vaccination. Veterinären ger dessutom nödvändiga instruktioner och utbildning i hur läkemedlen ska hanteras. Anledningen till en förenklad förskrivning rörande detta speciella vaccin är bland annat att sjukdomen är en zoonos där nationella bekämpningsåtgärder pågår. 34 Förskrivning av läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning får efter sjukdomsutredning på plats endast ske för nötkreatur, som enbart hålls för produktion av kött. Veterinären skall övervaka läkemedelsanvändning enligt första stycket med regelbundna besök minst var femte vecka innefattande besättningsgenomgång och journalföring. Med begreppet efter sjukdomsutredning på plats menas att veterinären gör en relevant genomgång i en besättning där förekommande sjukdomar och problem utreds. Djurskötaren får använda läkemedel enligt skriftliga instruktioner. Var femte vecka görs uppföljande besök eller oftare vid behov. Avsikten är att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning och en god dialog mellan djurskötare och veterinär. Delegerad läkemedelsanvändning i mjölkkobesättning är inte tilllåtet. I dessa besättningar kan uppföljande behandling göras vid behov

33 32 Handbok i läkemedelsanvändning av enskilda djur eller i djurgrupper (t.ex ungdjur). Delegerad läkemedelsanvändning avser amko- och dikobesättningar samt köttdjursbesättningar. Observera de övriga regler som avser delegerad läkemedelsanvändning (22-26 ). Om en djurhållare har både mjölkkobesättning och köttdjursbesättning kan den senare bli aktuell för delegering. Vid uppföljande besök diskuteras hälsoläget, journalföring, behandlingseffekt, behandlingsteknik, djurskydd, läkemedel samt andra funderingar som djurskötaren har. Dessutom bör veterinär på något sätt förvissa sig om att djurskötaren följer de instruktioner som angivits, t ex genom olika frågor. Om djurskötaren inte följer veterinärens instruktioner bör, efter försök till rättelse, delegeringen omedelbart avbrytas och avanmälan skickas till länsstyrelsen. 35 Veterinär får förskriva antibiotikapreparat för lokal användning i juver inför sinläggning av nötkreatur utan föregående klinisk undersökning. Förskrivning enligt första stycket får endast göras av veterinär, med klinisk verksamhet i aktuell besättning och under förutsättning att besättningen deltar i ett strategiskt juverhälsoarbete. Veterinären skall därutöver ha kännedom om det enskilda djuret och om bakteriologiska undersökningar i besättningen. Syftet med bestämmelsen är att en korrekt bedömning av behovet görs samt att undvika slentrianmässig användning av antibiotika. Det enskilda djuret behöver inte alltid undersökas innan förskrivning. Veterinär kan ha god kännedom om besättningen via kliniskt arbete och kan då bedöma huruvida besättningen deltar i någon form av strategiskt juverhälsoarbete (arbete för rätt insatt terapi, efter odling, vid rätt tillfälle). Detta kan vara datorstödda program eller annat arbete som bedrivs av veterinär på besättningsnivå. Veterinärens kännedom om djuret kan baseras på journaluppgifter, kokontrolluppgifter samt tidigare diskussioner med djurskötaren. Vidare kan god kännedom för en vikarie erhållas genom bra dokumentation i aktuell besättning av andra veterinärer. Kunskap om besättningens bakteriologiska status är viktig eftersom resistensproblematik och bakterieflora kan vara avgörande för val av behandlingsinsats.

34 Handbok i läkemedelsanvändning 33 Svin 36 Vid sjukdomen coccidios hos svin får veterinär förskriva läkemedel för en beräknad förbrukning under högst åtta veckor. Paragrafen medger förskrivning av läkemedel vid uppföljande behandling för en period som är längre än 4 veckor, vilken är den allmänna tidsbegränsningen. Vid uppföljande behandling behöver djurägaren inte ha gått särskild utbildningskurs (precis som omnämnts tidigare). 37 Förskrivning av läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning åt svin får ske efter sjukdomsutredning på plats. Veterinären skall övervaka läkemedelsanvändningen med regelbundna besök minst var femte vecka innefattande besättningsgenomgång och journalföring. I en besättning med strikt omgångsuppfödning och där läkemedelsanvändningen är ringa får, utan hinder av andra stycket, tidsintervallet utsträckas till besök minst var åttonde vecka. Begreppet efter sjukdomsutredning på plats innebär att veterinären måste göra en relevant genomgång i besättning där förekommande sjukdomar och problem utreds. Var femte vecka görs uppföljande besök eller oftare vid behov. Djurskötaren får använda läkemedel enligt skriftliga instruktioner. Observera de övriga regler som avser delegerad läkemedelsanvändning! Avsikten är att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning och en god dialog mellan djurskötare och veterinär. Termen strikt omgångsuppfödning innebär att uppfödning av djur i skilda avdelningar med ett begränsat antal djur i varje avdelning sker. Avdelningarna är avskilda från varandra med väggar och dörrar, och principen all in all out tillämpas i varje enskild avdelning. Utgödslingssystem är utformade så att djur i en stallavdelning inte kommer i direktkontakt med gödsel från annan avdelning. Luft får inte strömma mellan olika stallavdelningar via genomföringar i t ex ventilations-, utgödslings- och urindräneringssystem. Detta innebär förbättrad kontroll av smittsamma sjukdomar. Om en sådan uppfödningsform tillämpas och sjukdomsförekomsten är ringa, det vill säga läkemedelsanvändningen är betydligt lägre än vad som är vanligt förekommande, så kan intervallet för besättningsbesök utsträckas till var åttonde vecka.

35 34 Handbok i läkemedelsanvändning Fjäderfä, får, get och pälsdjur 38 Veterinär får förskriva läkemedel för vaccination av fjäderfä, får, get och pälsdjur utan föregående undersökning av djur eller djurgrupp. Syftet med bestämmelsen är att medge vaccination utan att veterinär är närvarande och får alltså göras utan föregående klinisk undersökning. Detta förutsätter att kännedom om besättningen finns hos förskrivande veterinär. Veterinären ska förvissa sig om att aktuella läkemedel behövs och att djurskötaren kan hantera läkemedel och vaccination korrekt. Veterinären ska ge skriftlig instruktion och nödvändiga praktiska råd. 39 Förskrivning av läkemedel, andra än de som nämns i 38, för delegerad läkemedelsanvändning avseende fjäderfä, får, get och pälsdjur som enbart hålls för produktion av kött, ägg, ull, skinn eller päls får ske efter sjukdomsutredning på plats. Veterinären skall övervaka läkemedelsanvändningen med besök minst var femte vecka innefattande besättningsgenomgång och journalföring. I besättning där läkemedelsanvändningen är ringa får besök genomföras minst var åttonde vecka. Begreppet efter sjukdomsutredning på plats innebär att veterinären gör en genomgång i besättningen där förekommande sjukdomar och problem utreds. Var femte vecka görs uppföljande besök eller oftare vid behov. Djurskötaren får använda läkemedel enligt skriftliga instruktioner. Observera de övriga regler som avser delegerad läkemedelsanvändning. Avsikten är att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning och en god dialog mellan djurskötare och veterinär. Med begreppet ringa avses att läkemedelsanvändningen är betydligt lägre än vad som är vanligt förekommande.