Släkt-Eken. Blekinges apostel - Biskop Egino sidan 11. Om släktförhållandena i Kölja sidan 8. Sin egen lyckas smed sidan 4. Nr.

Transkript

1 Nr. 105 Släkt-Eken Medlemsblad för Blekinge Släktforskarförening Årg. 28 Feb Foto: David Castor Blekinges apostel - Biskop Egino sidan 11 Om släktförhållandena i Kölja sidan 8 Sin egen lyckas smed sidan 4

2 Kontakt Blekinge Släktforskarförening Ordförande, ansv. utg. Annika Gylling Otfors Lilla Rävsmålavägen HALLABRO V. ordförande, båtsmansreg. Vanja Jonasson Ronnebyvägen 1 b BRÄKNE-HOY vanja.jonasson@hotmail.com E-post till Båtsmansregistret batsman@blekingesf.se Sekreterare, bokhandel Björn-Åke Petersson Södra Smålandsgatan 1 c KALLINGE peterssonkallinge@yahoo.se Kassör, bildredaktör Jan-Erik Wennerberg Hässlehultsvägen JÄMSHÖG jan-erik.wennerberg@oktv.se Medlemsregister, vice kassör Carina Focklin Eringsbodavägen KALLINGE cfocklin@hotmail.com Ledamot, släktforskarvärd Sten Ekenberg Högabergsgatan KARLSKRONA (bostad) (arbete) sten.ekenberg@ltblekinge.se Ledamot Diana Green Stansvägen RONNEBY (bostad) (arbete) diana.gren@telia.comt Ledamot, stenhuggarregistret Kerstin Carlsson Volontärbacken 2 b III RONNEBY E-post till Stenhuggarregistret kerstin.carlsson@yahoo.se Ledamot, studieorganisatör, pressansvarig Staffan Knös Kyrkogatan RONNEBY sek@telia.com Suppleant, webbredaktör Katarina Möller Alamedan KARLSKRONA katarina.moller@karlskrona.se Suppleant Arne Sörlöv Alnaryd TVING arne@sorlov.com Valberedningen (sammankallande) Bo Lundgren bossel.kallinge@telia.com Adjungerad ledamot Redaktör, bokhandel Anette Näslund Hyndekullavägen KALLINGE redaktor@blekingesf.se Båtsmansregistrerare Lars Olsson lasse.olsson@ymail.com Båtsmansregistrerare Erland Eliasson erlandeliasson@hotmail.com Webmaster Thomas Johansson thomas.johansson@gmail.com Medlemskap Alla frågor angående medlemskap ställs till Carina Focklin, adress här ovan. Glöm inte att meddela ny adress. Medlemmar registreras i ett digitalt medlemsregister. Medlemsavgiften skall vara betald inom första kvartalet Medlemsavgift SEK för enskild medlem 50 SEK för familjemedlem Glöm inte ange namn, adress och e-postadress och ifall du vill ha tidningen i brevlådan eller som PDF-fil. Vårt Plusgiro Denna tidning trycks av CopyGraf, Bräkne-Hoby ISSN Annonsering i Släkt-Eken 1/1-sida 1000 kr 1/2-sida 500 kr 1/4-sida 250 kr 1/8-sida 125 kr Medlemmar får gratis annons 1/16 sida Manusstopp Första tidningen - den 15 februari Andra tidningen - den 15 maj Tredje tidningen - den 15augusti Fjärde tidningen - den 15 november Bokbutiken: bokhandel@blekingesf.se Redaktionsinformation Inskickat material till Släkt-Eken, skickas till: redaktor@blekingesf.se Foton från digitalkamera vill vi ha oredigerade. De skannade bilderna med en upplösning på 300 dpi. Med en lägre upplösning blir tryckningen inte bra. Redaktörens rader Jag vill börja med att tacka alla dem som i all hast skickade in material, när det visade sig att det som kommit in, inte skulle fylla så många sidor. Det blev till och med några artiklar över, som jag nu sparar till nästa tidning. Jag efterlyser gamla bilder med Blekingeanknytning som vi kan ha på framsidan av tidningen. Nytt för i år är att tidningen kommer att komma ut med 4 nr/år. För manusstopp, se rutan överst på sidan. F.o.m. nu kan ni även skicka in allt material till samma mejladress, där vi hämtar det som vi jobbar med. Adressen är dock densamma: redaktor@blekingesf.se Nästa gång vi ses är det vår, ja nästan sommar och det känns skönt, när jag tänker på det. För min del ska det bli skönt att slippa all kyla och snö.

3 Ordförandens rader Ja, jag har klarat det! Vaddå? Jo 2009 blev jag biten av kräftan och nu gått igenom allt som man ska och att jag blev vald till Blekinge släktforskarförenings ordförande 2010, ja det blev jag verkligen taggad av. Sen har jag ju världen bästa jobb och det har också varit en väldigt bra medicin. Så tack alla som har givit mig support under denna tid! Vad har vi nu framför oss i föreningen? Först ut är vårt årsmöte, sedan kommer Släktforskningens dag 19 mars, som kommer att hållas på Blekinge museum. Håll koll på vår hemsida. I april blir det Anbytardag i Emmaboda Folkets Hus, ett samarrangemang med Kronobergs Genealogiska Förening och Kalmar Läns Genealogiska Förening. Det ska bli riktigt spännande, se annonsblad som bifogas tidningen. Tanken är att vi ska fortsätta med våra medlemsmöten och det kommer ni att få information om på vår hemsida. Dessa medlemsmöten började nästan i samband med det stora snöovädret och därför kunde inte så många komma, men det gör ingenting, för det viktigaste är ju att vi har dragit igång den verksamheten. Framemot augusti månad kommer så vårt vigselregister som kommer att omfatta åren Med tiden kommer registret att fyllas på och förhoppningen är att det ska innehålla alla vigslar som har skett i de blekingska socknarna. Vill du vara med i projektet så kontakta Björn-Åke Petersson. Kan också berätta att SVAR-projektet hjälper till med Namn åt de döda och det är socknarna i Ronneby pastorat som excerperas. Fr o m den 1 februari kan du också köpa den nya släktforskarskivan Sveriges befolkning 1990 via Blekinge släktforskarförening. Håll även här utkik på vår hemsida. Nu ser jag framemot ytterligare ett kreativt år i vår förening. Vi ses på årsmötet! AGO Inbjudan till Årsmöte Lördagen den 26 februari 2011 kl i Kallinge Folkets Hus Kallelsen har publicerats i senaste numret av Släkt-Eken. Handlingarna till årsmötet kommer att finnas tillgängliga på vår hemsida. De kommer också att finnas på årsmötet. Årsmötet gästas av författaren, fotografen och föreläsaren Tommy Nilsson från Ronneby. Han kommer att berätta om "Människor jag mött i Blekinge" speciellt framtaget för vår förening. Vi kommer att bjuda på smörgåstårta. Obs! Föranmälan vad det gäller smörgåstårtan senast den 22/2 till Carina Focklin. Tele: eller via e-post: cfocklin@hotmail.com Bokbutiken kommer att vara där och vi kommer även att ha lotteri. Mötet är ett samarrangemang mellan Släktforskarföreningen och 3

4 Min släkt saga - Sin egen lyckas smed av Eva Nyberg de första 2-3 åren, men sen blev det slut på världskriget, det blev inga jobb, ASEA köpte ingenting. Då vaknade tanken på Amerika. Jag hade inga släktingar där, bara en kompis som hade åkt dit för en 3, 4 år sedan, han hette Gotthard. Så kände jag en Kungsholmsgrabb som försörjde sig på att cykla omkring och sälja böcklinglådor, så han kallades Böcklingen. Vi bestämde att vi skulle åka tillsammans. Intervju med konstsmeden CARL EDVARD OLSSON, född 3/ i Karlskrona bad jag att få intervjua min morbror, konstsmeden Carl Olsson, som jag visste hade haft ett intressant och spännande liv. Han ställde gärna upp och var en duktig och livfull berättare. Han var alltså vid intervjutillfället nära 86 år. Jag har försökt att bevara det språk han använde och han valde själv rubriken! Foto: Gunnar Nyberg Morbror Calle berättar: Jag föddes i Karlskrona och levde där mina första två år. Då flyttade jag till Stockholm med mina föräldrar. Min mor var från Ronneby och min far från Gammalstorp. Mitt tidigaste minne? 1912 var jag nere i Karlskrona, jag hade inte varit där sen vi reste till Stockholm, jag kom ut på hamnpiren. Jag kände igen den! 2 1/2 år var jag när jag for därifrån. Vi hade en barnsköterska som jag var med då, och jag kände igen den piren! Det tyckte jag var fantastiskt! Likadant kommer jag ihåg när vi åkte båten upp till Stockholm. Mor lyfte upp mig från bädden och visade mig Kalmar slott. Det sägs att man inte kan komma ihåg så tidiga minnen, men det kommer jag ihåg! Jag gick i skolan i Sockholm. Man gick i skolan tills man var 14 år. Jag hade inte tänkt på något särskilt yrke, men far hade jobbat på varv när han var i Tyskland; han var nitarbas på Germania-varv i Kiel. Han hade en idé att jag skulle komma in i järnbranschen eller vad man kan kalla det. Så fick jag så småningom ett jobb på Skandinaviens största ornament- och konstsmidesverkstad. Det här var omkring Arbetsdagen var 10 1/2 timme. Då såg jag en konstsmed som var där. Han fick alltid göra de finaste jobben. Då tänkte jag: det där skulle jag vilja göra! Jag började göra kopparbroscher. Jag satt hemma i köket och knackade upp dem. Mina systrar tog dem med till skolan, fröknarna fick se dem och beställde. Sedan kom Olympiska spelen i Stockholm 1912, så jag tänkte göra en souvenirbrosch. Jag knackade upp huvudentrén till Stadion och stämplade i Stadion 1912, med hängen och kedjor. Far satt och gjorde kedjorna och pillade ihop dem, och jag drev upp broscherna. Jag satt från tidiga morgon till sena kvällen och gjorde broscher. Jag tjänade mellan kronor om da n, när en dagslön var 4 kronor! Jag tjänade 10 ggr så mycket! Det var min första framgång inom konstsmidet. Sedan kom jag till en konstsmed i Huddinge. Han var skicklig, mycket skicklig Vi gjorde arbeten till Engelbrektskyrkan. Där var jag en kort tid. Jag slutade där och öppnade eget på Odengatan 36. Jag satt ensam där och drev kopparljuskronor för leverans till ASEA. Det gick bra RESAN TILL AMERIKA Man visste inte vad man gjorde - vilken chans man tog! Jag hade precis pengar så det räckte. Man skulle ha 90 kronor i landstigningspengar. Biljetten kostade kronor tror jag det var. Vi åkte med Norska Linjen från Oslo Kristiania hette det då. Mina föräldrar var inte glada, far sa att jag skulle stanna hemma, det skulle nog räcka åt mig också. Men jag hade fått den här idén, och man visste ju inte när man skulle få ett jobb. Jag tänkte ta den här chansen och emigrera för gott, så jag skaffade utresetillstånd härifrån. Jag var utvandrare, och invandrare! När Böcklingen och jag kom till Oslo skulle vi ligga en natt på hotell. Då visade de oss ett rum där sängarna stod ovanpå varandra, som i ett logement i en kasern. Vi skulle ligga 20 stycken i ett rum. Nej, sa vi, vi ligger inte här! Vi går ner till Norska linjen och klagar. Och det mötte inga hinder. Vi fick pengar för att ordna ett eget hotellrum. Så vi bodde på hotell Norway på Karl Johans Gate! Jag hade med mig en stor väska och lite grejor inlindade i en filt med remmar. Man var som en riktig utvandrare. Resan tog tio dygn. Den norska båten var väldigt bra, befälen var så gemytliga och hjälpsamma. Det här var i april Hela resan var ju en mycket spännande upplevelse. Först kom vi till Stavanger för att hämta folk där. Det var en tjusig resa in i fjorden. Vi låg en 5-6 timmar där. På utresan passerade vi små fiskelägen där man sköt med små kanoner och hälsade oss med flaggan.sen gick vi upp till Bergen. Det var en underbar dag när vi lämnade Bergen och stack rätt ut mot Atlanten. Man såg bergen och havet och solen - det var väldigt tjusigt! När vi kom fram till New York... Det var tidigt på morgonen, jag var uppe vid 5- tiden. Solen gick just upp. Det var dimma och över det där dimhavet såg man skyskrapetopparna sticka upp. En del var förgyllda och glänste i solen. Det var som ett Fata Morgana! När dimmorna skingrades såg man Frihetsgudinnan stå där alldeles ärggrön. Fartyget låg långt ute på redden, för emigranterna skulle räknas. 1:a och 2:a- klasspassagerarna hade fått gå av, de blev hämtade med båt. Men emigranterna fick stanna. De föstes mot aktern och fick sedan gå utefter sidan på båten. Där stod det en tjänsteman och räknade oss när vi gick mot fören. Så fick man gå tillbaka och vi blev kollade en gång till, så att allting stämde. Så kom karantänsbåten och doktorerna kom ombord och fick rapport om det varit någon sjukdom ombord. Sedan fick vi ligga ett helt dygn till på båten, för kvoten var fylld för den månaden. Inte förrän nästa dag var det tillåtet igen att komma iland. Det var första gången det hade hänt att kvoten fyllts på det sättet. 4

5 Så kom en stor färja eller pråm till fartyget. Alla emigranter fick gå ombord på den från den norska båten. Det var en gammal färja med galler för fönstren. Jag tänkte: skulle den här sjunka har man inte en chans att komma ut...en massa affärsmän kom ombord och sålde frukt och snask och sånt och körde upp emigranterna. Vi la till vid Ellis Island och kom in i en stor jäkla sal. Det var precis som i en kyrka eller teater med läktare runt omkring och bänkrader därnere på hela golvet. Och vi fick sitta där i kö framför tre läkare som man skulle passera. De sista dagarna ombord hade min kind svullnat upp. Jag hade ingen värk, men det var väl någon tand som var infekterad. När jag kom fram till doktorn, sa han på svenska: mycket god mat på båten och pekade på kinden. Så fick jag ett pappmärke, som det stod EXIT på. Inte visste jag vad det betydde! Vi kunde ingen engelska - yes och no visste vi ju vad det betydde. Jag blev visad ut i en lång helsikes korridor. Där gick jag i timme efter timme. Jag tänkte, varför skulle jag ha den där pappbiten på mig? Jag tog av den och stoppade den i fickan. Men det skulle jag inte ha gjort! Efter en stund kom en vakt och pekade på rockslaget. Jag tog upp märket ur fickan och han satte fast det på rocken igen. Så tog han mig med till färjan som skulle föra oss över till Manhattan. Vi kom iland i ett gammalt tullhus. När vi kom in där, var det en mittgång, och järnburar på sidorna, som hos aporna på Skansen. Dom föste in oss i skilda burar. Där satt man, och timme efter timme gick. Till sist började det bli lite glest i burarna. Då kom pastorn från Svenska Lutheranska Emigranthemmet. Det låg bara några kvarter från det här tullhuset. Man hade ringt till honom och sagt att det är några dumma svenskar här, som inte har några anhöriga. Man måste ha en fast adress i Amerika, till någon som tar emot en.vi hade ju bara adressen till den där kompisen. Pastorn tog ut oss två och tog oss med till det där emigranthemmet. Adressen vi hade var i affärsdistriktet, inte långt därifrån, i centrum av Manhattan. Han frågade om vi hade pengar till taxi, så skulle han skicka med en man. Vi hade ju pengar och vi kom till den där adressen. Det visade sig att det var en Stockholmsfamilj och mannen var janitor portvakt - för den där skyskrapan. Han körde truck på dagarna. Han bodde på taket till skyskrapan, 30 våningar upp, så vi kom upp oss i världen direkt! Han tog emot oss och erbjöd oss att ligga där första natten, så vi skulle bli fria från immigrationsmyndigheterna. Det var väldigt hyggliga personer! NEW YORK Nästa dag fick vi följa med på hans lastbil när han körde runt och levererade, så vi fick en överblick över affärsdistriktet. Jag hade med mig ett fotografialbum, som jag hade gjort pärmar till i driven koppar. Jag hade drivit upp en bild av filmstjärnan Norma Talmage på framsidan. Jag visade det för den här portvakten. Vi skulle gå ned och köpa cigarretter. Ta det med, sa portvakten, och så visade vi det för killen i Fotograf: okänd Den unge smeden står vid Higgins hus med en hallykta i driven koppar. 5 cigarraffären. Han blev intresserad, och sa: Jag tycker du ska gå till Tiffany s på Femte Avenyn. Det är en gammal firma, den finaste i hela Amerika. Jag hade en annan kompis i New York. Vi var ute och hälsade på hos honom, och hans svägerska erbjöd sig att följa med till Tiffany s. Vi åkte dit. Hade jag varit ensam, hade jag aldrig vågat gå in där. Det var en sån luxuös affär, med tjocka mattor på golvet. Man gick som i mossa... Guld och silver och juveler överallt. Vi blev visade in till chefen, en liten gråhårig herre med polisonger. Han såg ut som man föreställde sig en greve! Man stod ju där som ett annat tyst spöke! Men svägerskan språkade och vi visade albumet som jag tagit med mig. Han blev intresserad och skrev på sitt visitkort adressen till studion ute på Long Island. Nästa dag åkte jag dit ut - och fick jobb! Där gjorde man nästan allting i metall - man hade inget guldsmide därute. De gjorde bl a konstfärdiga, smidda möbler. Och där började jag jobba. Men säg den glädje som varar beständigt! Efter två månader blev det strejk där. Strejken kunde bli långvarig, och jag hade inga pengar.det fanns ingen fackförening att vända sig till. Där stod jag utan någonting, och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag gick där och funderade. Då kom jag att tänka på min gamle kompis Gotte, Gotthard. Han bodde i Massachusetts, i en stad som hette Worcester. Det var sex timmars tågresa dit. Jag åker och hälsar på honom och ser om jag kan få jobb på den fabriken där han är! Jag åkte dit och träffade honom och fick bo där över natten. Han bodde hos sin syster och svåger. I WORCESTER Nästa dag följde jag honom till den där stora fabriken. De gjorde slipskivor och slipmaskiner - det jobbade väl en man där! De hade en egen platsbyrå på en liten gata inom fabriksområdet. När vi kom dit, stod chefen för platsbyrån utanför och solade sig, det var en härlig, solig morgon. Jag hade tagit albumet med mig, det skadar ju inte tänkte jag. Min kompis började snacka för mig. Chefen tittade på albumet och vi stod där och pratade. Då kom chefen för hela fabriken förbi - han var den störste delägaren. Han kom från garaget, och skulle gå upp till sitt kontor. Han kom fram till oss och bad att få titta. Han blev väldigt intresserad och frågade en del saker, som min kompis fick svara på. Jag kunde fortfarande ingen engelska, jag hade ju inte tagit några lektioner. Han bad mig följa med upp på hans kontor 3 tr upp. Higgins hette chefen, en ståtlig karl. Han tog fram ritningar på grindar, räcken, dörrbeslag, lyktor och belysningar och frågade om jag kunde göra sånt. Precis, det var just det jag kunde göra! Han ringde ned till en avdelning där det var en svensk verkmästare och bad honom komma upp. Han kom, och blev informerad om vad som var på gång. Higgins bad honom göra iordning en plats åt mig på den avdelningen. Det var i en byggnad som hette Factory service. Där gjordes alla reparationer och sånt. Där började jag jobba och mitt första arbete

6 var till huvudentrédörren till det hus som han höll på att bygga åt sig. Det var nästan färdigt. Han hade försökt få tag i en konstsmed som var kunnig i allt möjligt. Man kan inte drömma om en sådan tur, som jag hade! Att han skulle komma förbi just då! Det gällde ju bara halvminuten! Och hade han inte varit nyfiken och stannat... Han var den hyggligaste man jag någonsin jobbat för. Intresserad var han av mitt arbete. Han var chef för sta ns konstmuséum, han var bankdirektör, han var järnvägsdirektör - han var kungen i den sta n! Och inte nog med det! Han hade en broder som ägde en stor stålpressningsfabrik, som gjorde leveranser till armén, pressade hjälmar och gjorde bilkarosser. Den killen hade snurren på att samla gamla rustningar från Europa och konstsmiden av stor konstnärlig kvalité. Under tiden jag var där, byggde han ett muséum för sina samlingar, 4 våningar högt i glas och betong och inredde det. Meningen var, att när jag jobbat färdigt för Higgins, skulle jag bli anställd i muséet. Då hade jag jobbat 5 1/2 år. Men det blev inte så. Den stora depressionen kom emellan, allting föll ihop och det blev ingenting av. Det här var väl 1929/30, och depressionen skulle ju vara nästan tio år, ända fram till 2:a världskriget. Jag återvände till New York. DEN STORA DEPRESSIONEN Det fanns inga jobb i New York heller, men jag hade tur då också och fick ett bra jobb. Där jobbade jag, när den värsta depressionen kom Jag åkte dit med en hel massa pengar på fickan, men bankerna slog igen, på två år slog banker igen, kommer jag ihåg att det stod i tidningarna. Man förlorade sina pengar! Jag fick ut 45% av mitt tillgodohavande. På julaftonen 1931 stod jag i snöslask och snöyra på nedre delen av Manhattan vid en bank. Vi stod fyra i bredd runt hela kvarteret. Där fick jag stå för att få ut 45% av mina pengar! Det var en jäkla julafton, tänkte jag. Det var hemska tider. Det var 17 miljoner arbetslösa i Amerika. På Sjätte Avenyn, där platsbyråerna fanns - privata rufflare - var gatan fylld så långt man kunde se av fattiga arbetslösa människor, klädda i gamla kläder, det såg verkligen dystert ut! Jag gick 17 månader i New York utan en timmes jobb. Jag levde på besparingar, jag hade varit klok nog att sätta undan. Man levde försiktigt. Jag träffade svenska killar, jag tillhörde en klubb i Brooklyn, Stockholmskamraterna. De pratade om att på midsommarbåten, den som gick hem till Sverige, kunde man få jobb som diskvaskare om man höll sig framme. Och det här var just i midsommartaget, Kungsholm låg inne på 57:e gatan. Jag tänkte: Jag ska pröva det där. Det var en fredag middag, som jag kom ombord. Det var tur jag kom ombord, för tullsnokarna vaktade ju så man inte tog iland något. Jag lyckades träffa intendenten för Kungsholm och frågade om det fanns någon chans att få jobba sig hem. Kan ni diska, frågade han. Skulle det vara någon konst det, sa jag. Kom ombord med eran trunk före kl 6 i morgon bitti, så skriver jag in er på 3:e klass disken. Jisses, vad glad jag blev! Jag hem och slängde ned mina grejor i kofferten och tog en taxi ned. Å, vad jag var glad! Jag visste, att det inte fanns en chans att få ett arbete; även om man betalade för det kunde man inte få något! 6 ÅTER I SVERIGE Detta var midsommaren Jag kom hem och hade tjänat 11 1/2 dollar i dricks, pengar som de samlat ihop till personalen vid kaptensmiddagen, den sista middagen ombord på båten.. Resan hade kostat mig en symbolisk dollar - den måste man donera till Göteborgs sjömanshem, så den slanten såg jag aldrig. Dollarn stod i 4.75, så det blev ju några kronor. Sen hade jag ju lite mer än det; som tur var hade jag inte alla mina pengar i den banken som gick omkull, utan i banken uppe i Worcester. Den stod! 1932 jobbade jag hemma. Då fick jag ett brev från Higgins, att han hade mer att göra åt mig. Det skulle vara två års jobb. Det var ju bättre här hemma nu, jag hade jobb, men däröver var det förbaskat dåligt. Men i slutet av 1936 åkte jag över igen och var där i ungefär två år. Hade jag stannat ett år till, hade jag inte kommit hem för krigets skull. Sedan fick jag jobb hos Ingvarssons konstsmide. Ingvarsson hade kontakt med massor av konstnärer. Han var den mest ansedda konstsmeden på den tiden. Han hade ingen konstsmed just då, så när jag kom och sökte jobb, fick jag ett direkt. Han var ju lika fattig som en annan - kanske fattigare. Ibland fick man bara ett par tior i avlöning, och nästa gång kunde man få ett par tior till. Men jag höll mig kvar, och det blev bättre och bättre. Så blev jag känd genom honom, och fick jobba med alla våra mest framstående skulptörer. Det sades att jag var en av Sveriges skickligaste konstsmeder. Man kan se hur ödet för en än hit och än dit. Det gäller att fatta de riktiga besluten. Man måste våga! Jag ångrar ingenting av åren i Amerika. Det var en upplevelse! Man blev säkrare på sig själv. Man visste att man dugde till någonting! Jag ångrar inte heller att jag åkte hem. Att bli gammal i Amerika är inget vidare, efter vad jag kan förstå och har läst om i tidningarna. Men jag kom hem, gifte mig och fick en bra fru. Jag har inte missat mycket i mitt liv och har en del minnen att falla tillbaka på. Folkbokföringshandlingar 1895 Kom och tänka på att det kanske kunde vara av intresse att få veta vilka kyrkoböcker som är levererade till Lunds landsarkiv härifrån Blekinge. Och vilken tur jag hade, sidan var uppdaterad idag, den 13 januari Följande församlingar finns kvar ute på respektive pastorsexpedition, förutom Bräkne-Hobys material, finns på Blekingearkivet i Bräkne-Hoby. Aspö, Augerum, Bräkne-Hoby, Flymen, Fridlevstad, Gammalstorp, Hasslö, Karlskrona amiralitetsförsamling, Karlskrona stadsförsamling, Kyrkhult, Lösen, Nättraby, Sillhövda, Sölvesborg, Tving och Ysane.

7 Att läsa gammal handstil Förutom okända fäder, så är arbetet med att tyda handskrivna dokument ett av det absolut svåraste när man ska släktforska. Den skrivstil som vi har svårast att tyda är den s.k. tyska stilen, som bygger på den gotiska stilen från medeltiden. Denna stil användes främst under 16- och 1700-talen och ibland till en bra bit in på 1800-talet, naturligtvis beroende på när skrivaren hade lärt sig att skriva. Svenska dokument skrivna med den tyska stilen innehåller även en annan stil, nämligen den latinska stilen. Den tycker vi är lätt att läsa eftersom den liknar den skrivstil som lärdes ut i svenska skolor fram till talen. Det var främst vid namn- och datumangivelser samt för utländska ord som den latinska stilen användes. Den tyska stilen användes naturligtvis i Tyskland och så långt fram i tiden som på talen lärdes den ut i tyska skolor, men då var det inte vardagsstil utan den kallades för skönstil. I en grammatik på svenska över det tyska språket från början av 1900-talet fanns några sidor med exempel på hur man i Tyskland skrev de olika stora och små bokstäverna i skrivstil gavs det ut en bok i Sverige med titeln Lärobok i tysk handstil. Boken var främst för de som i sitt arbete hade kontakt med Tyskland. Hur ska man då kunna lära sig att tyda denna gamla stil? För min del, och det gäller nog alla, var det träning och åter träning. [ För att inte förlora en massa dyrbar tid med tydningsförsök på landsarkiven som jag ofta besökte på och 80-talen inhandlade jag gamla handskrivna dokument från 17- och 1800-talen för att i lugn och ro hemma kunna lära den gamla stilen. Problemet blev då att jag inte kunde låta bli att försöka ta reda på något om brevskrivaren och adressaten!] Några tips: Titta inte bara på den text du hamnat vid utan titta även bakåt och framåt i texten. En del ord förekommer ju t.ex. i varje notering om en födelse. (christnades eller döptes, barnet, föddes osv.) Kanske du efter ett tag känner igen vissa krumelurer. Om du misstänker att ordet som är svårt att tyda är ett by- eller gårdsnamn kan du använda husförhörslängdernas gårdsregister och Rosenberg. Titta på de lathundar och exempel som finns i litteraturen, främst Anderös bok. Lägg märke till att vissa bokstäver är svåra att särskilja från varandra. Det gäller främst bokstäverna a, e, n, r och u. u har nästan alltid ett streck ovanför sig. Observera att bokstaven s skrivs olika beroende på om den står först, i mitten eller i slutet av ordet. Glöm inte internet. Där finns mycket att hämta. Kan du gissa var bilden är tagen i Blekinge? Lycka till! Sten Ekenberg i Landsarkivet i Lund Följande är nu nerskickade till Lunds landsarkiv: Asarum, Backaryd, Edestad, Elleholm, Eringsboda, Förkärla, Hjortsberga, Hällaryd, Jämjö, Jämshög, Kallinge (från 1921 kyrkobokföringsdistrikt inom Ronneby församling, namn t o m 1941 Bredåkra), Karlshamn, Kristianopel, Listerby, Mjällby, Mörrum, Ramdala, Ringamåla, Ronneby, Rödeby, Rödeby norra, Sturkö, Tjurkö, Torhamn, Åryd, Öljehult AGO Foto: Annika Gylling Otfors Fint lås va? Vad kan det finnas i Blekinges trädgård? Har du någon bild som du skulle vilja ställa en fråga kring? Skicka den till annikagylling@otfors.st så publicerar vi bild och fråga till nästa gång. Är det någon som känner igen bilden får ni gärna höra av er. AGO 7

8 Om släktförhållandena i Kölja av Kjell Holmåker Under senare delen av 1600-talet bodde i Kölja i Ronneby socken en bonde och nämndeman Håkan Persson. Om hans härkomst har tidigare rått oklarhet, och det förekommer (bl. a. på Anbytarforum) felaktigheter om vilka som var hans föräldrar. För ett par år sedan diskuterades detta på Anbytarforum, och det rätta förhållandet framkom så småningom. Sedan dess har en del nya arkivfynd gjorts som kompletterar bilden och gör det motiverat med en sammanfattande presentation. En lämplig utgångspunkt kan vara en anteckning i Medelstads härads dombok (från CD-n Medelstad härad 1668, ): VT (15): Håkan Persson i Kölja hade instämt sina syskon angående en halvgård i Kölja, nämligen Mattis Larsson i Hasselstad på sin hustrus vägnar, Olof Persson i Hasselstad, Jöns Persson i Svenstorp, Per Persson i Svenstorp, salig Jöns Perssons omyndiga barn i Bommerstorp, Håkan Olsson i Kartaby på sin hustrus vägnar och Anders Persson i Kölja enligt brev av den 28 maj I denna artikel behandlas förfäder och ättlingar till denna syskonskara. Uppgifter om födelse (dop), vigsel och död (begravning) är, om inget annat sägs, hämtade från motsvarande kyrkoböcker. Det har uppgivits att Håkan Persson i Kölja var den Håkan som föddes 1653 (döpt 20/3) i Skarup som son till Per Håkansson och Ingeborg Olsdotter. Det är dock lätt att konstatera att detta är fel, för denne Håkan dog redan 1668 (begravd 8/7). Brukare i Kölja Vilka har då varit ägare i Kölja? Vid jordrevningen 1671 nämns Håkan Persson och änkan Elin Håkans. I jordeboken 1685 nämns Håkan Persson och Sven Håkansson, "kombne till jorden genom arfsbördh". Målen VT (35) och VT (9) i Medelstads härads dombok innehåller intressanta upplysningar. Det framgår att nämndemannen Håkan Persson och Sven Håkansson har bott på var sin halva av hemmanet 5/8 Kölja. Sven Håkansson har nyligen avlidit och frågan är vem som skall överta hans andel (det sägs också vara den gårdsdel som bebotts av Håkan Olofssons söner). Håkan Persson menar sig vara närmast att inlösa den. Motparten är Gumme Svensson i Gökadal som är gift med Sven Håkanssons dotter (Sigrid) och förmyndare för Sigrids omyndiga syster Elin. Gumme Svensson menar att Elin Svensdotter och hennes mor Bengta Jönsdotter bör få behålla Sven Håkanssons andel. Det anförs att "Elin Svensdotter haver så stor bördsrätt till Kölja gård på sin faders vägnar Sven Håkansson som Håkan Persson, helst emedan Håkan Olofsson och Per Olofsson haver förlikts om gården, vilken bägge deras barn alltsedan bebott". Tydligen har gården delats mellan Håkan Olofsson och Per Olofsson, troligen 1656 enligt en något 8 oklar formulering (kanske ett arvskifte), och sedan har deras barn bott på respektive gårdsdel. Slutsatsen måste bli att Sven Håkansson är son till Håkan Olofsson, och Håkan Persson är son till Per Olofsson. Håkan och Per Olofssöner I kyrkoboken Ronneby C:1-2 finner man upplysningar om Håkan Olofsson och Per Olofsson. Inga barn finns upptagna för Håkan Olofsson, men han och hustrun Elin förekommer som faddrar redan från Att hustrun heter Elin Enarsdotter framgår av målet HT (21) i Medelstads härads dombok (hon kallas Larsdotter i målet , men det är rimligen en felskrivning). I dödboken finns Håkan Olsson i Kölja antecknad som begravd 26/ År 1656 är Pers hustru Kerstin i Kölja fadder vid ett barndop i Bommerstorp. Före 1656 förekommer ingen Per i Kölja, men däremot finns en Per Olofsson med hustru Kerstin Håkansdotter i Bommerstorp. Dessa får barnen Olof 1647, Sven 1648, Håkan 1650 och Per Vidare är Mette Persdotter i Bommerstorp fadder år Dessa namn stämmer utmärkt med namnen på Håkan Perssons syskon i notisen från ovan, vilka verkar vara angivna i åldersordning. Mattis Larssons hustru Mette Persdotter är ju född ca 1640 (se artikeln "Om Mattis Larsson i Hasselstad"); barnen Jöns, Jöns, Sigrid (Håkan Olssons hustru) och Anders är nog födda under perioder då födelseboken har luckor; sonen Sven kan ha dött i unga år. Vidare är Håkan Olofsson eller hans hustru fadder vid Olofs, Svens och Håkans dop. Dessa fakta gör det högst troligt att Per Olofsson har flyttat från Bommerstorp till Kölja Han dör där 1666 (begravd 20/5). Dessa slutsatser får en vacker bekräftelse genom ett fynd som Annika Gylling Otfors gjort i Lagmansrättens i Blekinge arkiv. (Vi måste också tacka Björn-Åke Petersson för den utmärkta indexeringen.) Det handlar om dokument från ett mål 1709, där Håkan Persson och Bonde Åkesson (gift med Sven Håkanssons dotter Elin) i Kölja tvistar om en skvaltkvarn. Där sägs uttryckligen att Håkan Perssons fader är Per Olofsson och att Per Olofsson och Håkan Olofsson är bröder. Mycket intressant är ett dokument (i avskrift) daterat 9 december Där berättas om en uppgörelse mellan bröderna Per Olsson i Kölja, Jöns Olsson i Långsjöryd och Håkan Olsson i Kölja efter deras moder Sigrids död. Håkan skulle fortsätta att bruka hela gården i två år, sedan skulle Per tillflytta och bruka halva gården. Per skulle lösa ut sin broder Jöns, och Håkan skulle lösa ut sina systerbarn. Vi får också reda på att Håkan Olofssons hustru hette Elin Enarsdotter. Att Jöns Olsson i Långsjöryd (i Backaryds sn) är en broder var en ny och oväntad information. Ett förnyat studium av födelse- och dopboken ger vid handen att Jöns Olsson i Långsjöryd är fadder vid dopet av Per Olssons son Sven i Bommerstorp 1648, och Jöns hustru Inger är gudmor vid dopet av sonen Håkan Vidare är Per Olsson i Bommerstorp och Håkan Olsson i Kölja faddrar då Jöns Olssons och Inger Persdotters son Sven döps i Långsjöryd Detta bekräftar släktskapen, och bevisar definitivt att

9 Per Olsson tidigare bott i Bommerstorp. Per Olsson finns omnämnd i Bommerstorp ännu i augusti 1655, men finns i Kölja Eftersom han skulle flytta till Kölja två år efter arvskiftet, så bör modern Sigrid ha dött ca Detta bekräftas av en anteckning i kyrkoräkenskapsboken LIa:1 för den 16 januari 1654, då det har betalats för klockringning över Håkans moder i Kölja. Denna dag torde vara begravningsdagen. I gamla danska skattelängder finns en Olof (Olle) Håkansson som brukare i Kölja åtminstone mellan 1622 och Detta måste vara Håkan, Per och Jöns Olofssöners far, eftersom Håkan Persson i en inlaga till Lagmansrätten (se ovan) skriver att hans farfar ägde hela Kölja. Vidare vet vi av andra skäl (se avsnittet om Olof Persson nedan) att brödernas far bör vara en bror till Jon Håkansson i Hasselstad. Håkan Olofssons barn Håkan Olofsson och Elin Enarsdotter i Kölja hade två kända barn, sönerna Per och Sven. Per Håkansson blev bonde i Skarup, Ronneby sn, därefter i Näs, Hoby sn, från ca Att Per Håkansson i Skarup respektive Näs är samma person styrks av domboksnotiser och fadderskap. Han bodde antagligen några år (ca ) i Bommerstorp. Han dog i februari 1685, begravd 22/2, i Näs. Gift 1:o 13/ (då han fortfarande bodde i Kölja) med Ingeborg Olofsdotter. De fick sonen Håkan, döpt 20/3 1653, begavd 8/ Ingeborg dog antagligen i barnsäng och begravdes samma dag som Håkan döptes. Gift 2:o 21/ med Bengta Håkansdotter från Hasselstad. Hon var född ca 1637 och dog i mars 1695, begravd 21/3, i Näs. Enar Persson, döpt 24/ , död 7/ i Näs. Gift med Märta Håkansdotter, f. ca 1656, d. 1726, begravd 30/1, i Näs. Håkan Enarsson, döpt 29/ Bonde i Näs. Jöns, döpt 5/3 1682, begr. 21/ Jöns Enarsson, döpt 29/4 1683, begr. 4/ Bonde i Näs Per, döpt 14/3 1686, d. 12/ Karin, döpt 3/ Elin, döpt 18/5 1692, begr. 21/ Olof, döpt 28/ Nils, f. 14/ Dessutom ett barn begravt 14/ och en dotter begravd 19/ Sven Håkansson, död ca 1689 i Kölja. Bonde i Kölja. Bodde i Kättorp på 1670-talet, men från ca 1680 åter i Kölja. Gift med Bengta Jönsdotter. Sigrid Svensdotter, d. 1711, begravd 17/2, i Gökadal, Backaryds sn. Gift med Gumme Svensson i Gökadal. Elin Svensdotter. Gift med Bonde Åkesson i Kölja. Dotter (troligen Karin) gift med Håkan Svensson i Tararp 9 och Evaryd kvarn, Hoby sn. Mette, döpt 23/ Per Olofssons barn Barnen till Per Olofsson och Kerstin Håkansdotter har redan noterats ovan. Mette Persdotter, f. ca 1640 i Bommerstorp, d. 11/ i Röan, Hoby sn. Hon var gift med Mattis Larsson i Hasselstad och Lars Olofsson Kruse i Röan. Se vidare artikeln "Om Mattis Larsson i Hasselstad". Olof Persson, f i Bommerstorp, döpt 31/1; levde ännu Bonde i Hasselstad; köpte gården ca 1666 enligt jordeboken Gift 1:o med Elin Larsdotter, begr. 1/ Gift 2:o med Kerstin. "Kerstin Olles i Hasselstad" uppträder som fadder åren Olof Persson i Hasselstad har en hustru noterad i mantalslängder ; 1698 är han änkling. Gift 3:o ca 1699 med Elin Jönsdotter, dotter till Jon Håkansson i Hasselstad (som också är Olof Perssons faders farbror) och änka efter Jöns Larsson i Tubbarp. Per Olofsson, bonde i Hasselstad. Håkan Olofsson, bonde i Värperyd; är död Sven, döpt 9/ Dotter (kanske Kerstin, som nämns i katekismilängden 1696), gift 1697 (då Olof Persson i Hasselstad anklagas för att ha hållit spelmän på sin dotters bröllop). Sven Persson, f i Bommerstorp, döpt 22/10, sannolikt död ung. Håkan Persson, f i Bommerstorp, döpt 25/8, d. ca Bonde i Kölja, nämndeman under många år fram till Gift 1:o med Anna Olofsdotter, dotter till Olof Bondesson i Mölleryd, Hjortsberga sn, d. ca Gift 2:o ca 1700 med Inger. Sigrid Håkansdotter, döpt 22/ Gift med Bengt Månsson i Ettebro. Per Håkansson, f. ca 1676, begr. 24/ Bonde i Bommerstorp. Gift med Bengta Jönsdotter (från Skönevik) och Helga Nilsdotter. Olof Håkansson, bonde i Kölja. Gift med Elin Olsdotter. Botil Håkansdotter, f. 11/ , d. 4/ Gift med Abraham Gummesson i Hjorthålan, Backaryds sn. Kerstin Håkansdotter, f. ca 1690, d. 10/ Gift med Olof Jönsson i Skönevik. Jöns Persson, bonde i Svenstorp, Ronneby sn. Gift med Botil Andersdotter. Pål Jönsson. Per, döpt 17/ Sven, döpt 28/ I domboken nämns en son Per Jönsson, som är i kronans tjänst. Kan det möjligen avse den Pål Jönsson som nämns ?

10 Per Persson, f i Bommerstorp, döpt 4/6, d i Kättorp. Han var bonde i Svenstorp till ca 1684 och därefter i Kättorp, Ronneby sn. Att Per Persson (PP) i Svenstorp är identisk med PP i Kättorp bygger på följande fakta: Enligt mantalslängder finns PP i Svenstorp 1684 men inte senare, och PP finns i Kättorp 1685 och senare (men inte 1684). PP i Svenstorp har barnen Per och Olof (födelseboken), och PP i Kättorp har (bl.a.) barnen Per och Olof (dombok och ). PPs hustru i Kättorp är fadder hos Anders Persson i Näs i Hoby socken (se nedan) vid flera tillfällen, vilket bör betyda någon nära släktskap. PPs hustru i Svenstorp heter Kerstin Nilsdotter, och PPs hustru i Kättorp heter Kerstin i varje fall Vid sonen Pers dop i Svenstorp 1674 är Elin Nilsdotter i Möljeryd fadder; vid Olofs dop 1676 bärs barnet av Elin Carls i Arvidstorp, och Anna Nilsdotter i Möljeryd är fadder. Av ett mål framgår att PP i Kättorp och Carl Carlsson i Arvidstorp är (eller har varit) gifta med döttrar till Nils Månsson i Möljeryd. Hustrun Kerstin Nilsdotter dog 1696, ty detta år betalades enligt kyrkoräkenskapsboken LIa:1 likklädespengar för Per Perssons hustru i Kättorp. I mantalslängderna för är PP i Kättorp änkling, men 1702 nämns han åter med hustru. Den nya hustrun heter Anna Olofsdotter. De finns i mantalslängd ännu Enligt dombok har PP dött, och det förordnas förmyndare för barnen Per, Kerstin och Elin. En notis gör klart att dessa barns mor är Anna Olofsdotter (att hon kallas Håkansdotter vid Pers dop 2/ måste vara en felskrivning). Per Persson gift 1:o med Kerstin Nilsdotter, dotter till Nils Månsson i Möljeryd, d Märta. Per, döpt 18/1 1674, d. 1711/12. Olof, döpt 15/ Elin 13. Gift med Nils Jönsson i Rönninge. Anders 13. Karin. Gift med Jacob Johansson i Spjälkö 15. Jöns. Sven. Per Persson gift 2:o ca 1701 med Anna Olofsdotter, dotter till Olof Nilsson i Svanevik (dombok ; hon blev omgift med Anders Jönsson i Kättorp, och de fick sonen Per 1720, döpt 1/5). Kerstin, f. ca 1703, d. ca Gift ca 1726 med Torlan Nilsson i Kättorp. Per, döpt 2/3 1712, d. 25/ Det finns flera indicier på att han är den Per Persson som är bonde i Kättorp från ca 1732, bl.a. fadderskap och inte minst den koppling till Svanevik som framgår av barndopet 1/ Elin, döpt 15/ Jöns Persson, begr. 4/ Bonde i Bommerstorp. Gift med Bengta Olofsdotter, f. i juli 1654, dotter till Olof Persson Kruse i Röan, Hoby sn, begr. 30/1 1737, Hoby sn. Hon blev omgift med Sven Månsson i Bommerstorp och Röan. Jöns Jönsson, f. i juli , begr. 8/ Bosatt i Kuggeboda, Listerby sn, någon tid före 1711, sedan i Röan. Gift med Botil Carlsdotter. Sigrid Persdotter. Gift ca 1675 med Håkan Olsson i Kartaby, Ronneby sn. Död mellan 1691 och Anders Persson, f. ca 1658, begr. 29/ Bonde i Näs, Hoby sn, från ca Många fadderskap bekräftar kopplingen mellan Kölja och Näs. Gift med Kerstin Jönsdotter. Per, döpt 6/ Karin, döpt 27/ Kerstin, döpt 26/6 1687, begr. 7/ Per Andersson, döpt 2/2 1690, d. 13/ Bonde i Mörtjuk till ca 1718, därefter i Näs. Gift med Inger Olasdotter. Sven, döpt 20/ , begr. 8/ Jöns, döpt 27/ , begr. 9/ Sigrid, f. 23/4 1699, begr. 1/ Ola, f. 11/5 1703, begr. 1/ Märta, f. 4/4 1706, d. 27/ Anna, f. 1/ , begr. 20/ Källförteckning Otryckta källor Kyrkoarkiv Födelse-, vigsel- och dödböcker för Ronneby, Bräkne- Hoby och Backaryd Ronneby LIa:1 Räkenskaper för kyrka, Huvudräkenskaper Katekismilängder, Ronneby och Bräkne-Hoby Riksarkivet Mantalslängder Kammarkollegiet Andra provinskontoret FI:621 Medelstads härads jordrevningsprotokoll 1671 Landsarkivet i Lund Blekinge läns landskontor GIIIa:2 Jordebok 1685 Lagmansrättens i Blekinge arkiv FIa:2 Inneliggande handlingar till lagtima ting Danskt Rigsarkiv Regnskaber , Lensregnskaber Extraskattemandtaller, Blekinge Tryckta källor K. Holmåker, Om Mattis Larsson i Hasselstad, Släkt-Eken nr 100, 2009; uppdaterad version i Svensk Genealogisk Tidskrift 2010:1 B.-Å. Petersson och K. Öhman (CD 2005), Medelstad härad 1668, V. Jonason och P. Frödholm (CD 2005), Bräkne härads dombok

11 Att Blekinge har sitt landskapsträd, blomma och djur har jag vetat sedan jag gick i skolan, men att vi även hade en apostel det hade jag ingen vetskap om. Min släkt på min mormors sida kommer från Kalleberga i Kallinge och en kväll under julen när jag satt insnöad och släktforskade hittade jag att denne Biskop Egino står skulptur i Kallinge kyrka. Det blev ett mejl till ordförande Annika i Kallinge där jag bad henne att ta med kameran och bege sig till kyrkan. Blekinges apostel - Biskop Egino av Katarina Möller Estridsson. Denne ville knyta kyrkan i Danmark närmare den tyska. I Lund fanns redan en anglosaxisk missionsbiskop, Henrik. Därför kom Egino att från början vistas på kungsgården i Dalby, varifrån han bedrev mission med hamburg-bremisk inriktning. När Henrik avled 1066 förflyttades Egino till Lund och blev ordinarie biskop. Kort före sin död företog Egino en resa till Rom. Egino verkade ivrigt för att omvända hedningarna det vilda folk som kallas blekingar. Blekinge kristnades under denna tid och sedan dess har landskapet hela tiden tillhört Lunds stift. Enda undantaget är perioden då östra Blekinge tillhörde Kalmar stift. Han räknas sedan dess som Blekinges apostel. Biskop Egino var verksam och enligt Adam av Bremen gick det till på följande sätt när han lyckades kristna oss här i Blekinge: Framme i koret finns denna skulptur föreställande Biskop Egino gjord av skulptören Artur Johansson. Foto: Annika Gylling Otfors Vem var biskop Egino? Egino dog i Lund den 19 oktober 1072 och var biskop i Dalby och i Lund. Egino lydde under ärkebiskopen av Hamburg-Bremen och kom till Skåne omkring år 1060 i och med att han blev inbjuden av den danske kungen Sven Sålunda vann denne man för Kristus många folkstammar, som ännu var hängivna åt avgudsdyrkan, framför allt det vilda folkslag som kallas blekingar samt de som bor på ön Holm [= Bornholm], granne till götarna. När de hörde hans predikan, sägs de alla ha rörts till tårar och visat ånger över sin villfarelse på så sätt att de genast slog sönder sina gudabilder och självmant tävlade om att bli döpta. Sedan kastade de sina skatter och allt vad de hade för biskopens fötter och bad ivrigt att han skulle värdigas ta emot det. Men biskopen avböjde detta och uppmanade dem att för dessa pengar bygga nya kyrkor, mätta de behövande och friköpa fångar, som det finns många av i dessa trakter. I Dalby kyrka finns en vacker träfigur (se bilden på första sidan) föreställande Biskop Egino som minner om hans tid som biskop där ( ). Foto: David Castor Genealogus Februs Nedanstående var med i Släkt-Eken Nr , sidan 3 En 16-årings syn på sin moders hobby Har fastnat i den obotliga sjukdomen Släktforskarfeber (Genealogus Februs) och försvinner allt som oftast ut i mörka natten, för att besöka de skumma tillhåll som befolkas av andra fall. Skulle ge sitt liv för en bunt pärmar som innehåller vår släkts historia från början till nu. (Kanske inte, då får hon ju inte ägna sig resten utav sitt liv framför skärmen med mikrofich). Modern: Annika Otfors Sonen: Daniel Othfors 17 år senare, hur är läget nu då? Totalt oförändrat, fast nu sitter man med knädatorn istället, men mikrofichen har ändock inte spelat ut sin roll. Och sonen har också drabbats lite grann, men har mer fokus på gamla fotografier. 11

12 Provinsialläkarerapporter från Blekinge. av Björn-Åke Petersson På SVAR:s digitala forskarsal finns provinsial-, distrikts-, stads- och brunnsläkarnas rapporter om sjukdomstillståndet i länet. Den sista digitaliserade är från 1869 och här följer några axplock. Provinsialläkare A. F. Hellman börjar med att med glädje konstatera att brännvinssupandet de senare åren avtagit, en bestämd följd av den visa lagstiftning som inskränkt brännvinsbränningen och dess utminutering. Lönnkrogeriet är emellertid en kräfta som ännu existerar allt för mycket och torde hava sin förnämsta grund i det alltför lindriga straff, som utövandet av detta nesliga näringsfång medför för den brottslige. Sedan följer en berättelse om väderleken och årsväxten. Om november meddelas till och med den 12-te kallt, lägsta temperaturen -9, därefter mildare temperaturer till den 21-a, då den var -3 och den 29-de och 30-de -4, högsta temperaturen under månaden +5. Väderleken mera regnig och dimmig. Några frostnätter i slutet av augusti och början av september förstörde visserligen den då på flera ställen ännu blommande potatiskålen, vadan denna rotfrukt blev mindre och mindre givande där den sent blivit utsatt. De mest förekommande epidemiska sjukdomarna var tyfus, tyfoid feber och gastrisk nervfeber, främst i de norra delarna av distriktet, understödda av hunger och allmän nöd och elände. Av dessa sjukdomar avled i i distriktet som omfattade landsbygden öster om Ronneby och Backaryd till Kristianopel och Torhamn 11 män och 13 kvinnor. Av 202 insjuknade hade alltså 24 avlidit. De mest hemsökta socknarna var Eringsboda, Tving och Sillhövda. 10 fall av difteri i samma socknar hade behandlats med lapis. Antalet mässlingsfall var 200, men ingen avliden. dryck lämpade efter kuren av dessa sjukdomar, varför de snart vid inträdandet av den vanliga dieten återkomma. Äggvitesjukdomar, sedan förra året kvarstå 2-ne behäftade med detta onda och har en tillkommit. Något hopp om tillfriskning ej för handen. Utebliven, försvårad rening. Mångfaldiga söka härför bot. Dock har ej mer än 8 under loppet av året blivit vårdade enär man måste med yttersta försiktighet gå till väga, då tjogtals söka bliva av med foster, men de begagna utebliven rening som svepskäl. 4 fall av bröstbölder har förekommit vilka har öppnats och omlagts med grötomslag. Benbrott, dess vårdas mest av allmogen själva. Benröta, av 8 fall har nästan alla varit omöjliga att bota. Sådana patienter mottages på lasarettet och har hänvisats dit. Tvenne tumörer av obetydlig storlek har under året blivit opererade. Födelsemärke, ett mindre sådant förevisades mig i augusti månad hos ett barn, men då det var obetydligt och föga framstående övertalade jag föräldrarna att låta det vara till dess barnet blev större och då själv fick besluta om det skulle åtgärdas eller icke. Angående den allmänna hälsovården meddelas att å förmögnare ställen hålles snyggt nog, men ej heller där alltid tillfredsställande och hos de flesta fattiga är snuskigheten mycket stor. I många torpställen och även hos många andra är höns och ibland även grisar inlogerade i boningsrummet och mer än ett bonings- eller liggrum finnes ej ofta någonstans. I Eringsboda finns ett litet sockenapotek som för den avlägsna församlingen varit och är av god nytta. Fattigvården har efter 1869 års goda skörd blivit mindre betungande, åtminstone har tiggandet betydligt minskat. Vanan att få gå ikring och lätthet att på detta sätt få sitt uppehälle, har dock haft sina svåra följder. Sedan uppräknas de förekommande sjukdomarna som läkaren behandlat. I tuberkel sjukdom insjuknade 12 och 2 avled. Av kräftsjukdomar nämns en magkräfta och en med kräftsår i underläppen. 14 fall av gikt, 13 av dem kroniskt sjuka.5 fall av venerisk sjukdom har av mig vårdats. Fallandesot och konvulsioner är 9 fall antecknade, varav 6 erhöll kopparpiller och bromkalium, 3 hänvisades till Ronneby Brunn. 4 fall av lamhet, varav en i alla extremiteter och blåsan. Kamfers ingnidande hjälpte någorlunda de sjuka till vederfående. Hysteri (kvinnosjukdomar), liksom föregående åren har ock detta företett en stor mängd av dylika patienter, 22 antecknade, jag har i vården av dem varit lika olycklig detta år som de förra. Någon varaktig förbättring torde för dem knappt vara att vänta annat än tiden. 23 har sökt vård för sjukdomar i ögonen de flesta skadade av yttre åkommor som slag och skott. Bröstkramp, 4 fall antecknade, 1 död. Magsår, 3 fall där alla förbättrats vid Ronneby brunn. Kronisk magkatarr, 37 fall. Till Ronneby brunn visas ofta dessa patienter vilken kur ock för dem synes välgörande, men eftersom de tillhör den mindre bemedlade klassen, så har ej varit möjligt att få mat och 12 Sedan visas alla provinsialläkarens resor inom distriktet med angivande av destination och slag av sjukdom, bl. a. venerisk smitta i Vambåsa, gastrisk nervfeber i Spikahult och Svarthövdaryd. Vidare en förteckning över gjorda obduktioner, bland annat på gårdmannen Petter Pehrsson i Sillhövda, flickan Anna Mathilda i Fridlevstad som avlidit av arsenikförgiftning samt drängen Petter Månsson i Klakebäck efter slag i nacken och båtsmannen Carl By från Augerums socken dödad av slag i huvudet. Det fanns 13 läkare i Karlskrona 10 inom Flottan och 3 civila. 2 apotekare, Kraak på Tre Kronor och Bolin på Göta Lejon. Det fanns 12 barnmorskor, några som fick förlösa med instrument. Lönen från kommunen var olika och de fick också betalt för varje förlossning. Vaccination var viktigt och oftast var det församlingens kantor som var vaccinatör. Kvacksalvare kände läkaren ingen som gjort sig förtjänt av denna benämning. Detta var lite axplock av vad som förekommer i provinsialläkarens årsberättelse för Det finns ytterligare års-

13 berättelser från Sölvesborgs distrikt som omfattade Bräkne och Listers härader. Karlskrona, Ronneby och Karlshamn samt Jämshög samt från brunnsläkaren på Ronneby brunn. Det är min förhoppning att dessa årsberättelser skall läggas ut på Blekinge släktforskarförenings hemsida. Släktforskarvärd Kunde du gissa var bilden var tagen i Blekinge? Svaret till förra tidningens bildgåta Bilden i senaste Släkt-Eken Nr 104 föreställer Hembygdsstugan som står straxt väster om Eringsboda, där vägskälet antingen leder till Backaryd eller Möljeryd (och vidare till Hasselstad och Ronneby). Följande text finns att läsa på en skylt utanför stugan: Den lilla stugdelen mot öster kallas för Skillingstugan. Vem som har bott i den andra vet man inte men den delen kommer troligen från Stångsmåla eller Räntemåla. Skillingstugan flyttades från Stamsmåla och i den har Carl Olof Håkansson Skilling bott. Den 23 juni 1855 föddes Carl Olof i Skillingsmåla, son till bonden Håkan Månsson och hans hustru Malin Holjersdotter. Det var dop den 29 juni. Hustru Maria Nilsdotter i Skillingsmåla bar barnet. Dopvittne voro: Bonden Peter Håkansson i Skillingsmåla och gårdman Holjer Abrahamsson i Gunnetorp. Källa: Tving kyrkoarkiv C:7 3/7 [hänvisning till mikrofichkortet] Skillings farfar var bonden Måns Persson i Skillingsmåla och farmor Elin Håkansdotter ibm. Morfar Holjer Abrahamsson f 1777 i Gunnetorp, mormor Sissa Pålsdotter f Hans far var född 1818 och mor Enligt HFL var de sju syskon är Car Olof dräng i Tving nr tillbaka i Skillingsmåla och har då tagit namnet SKILLING. Han har då utbildat sig till målare och därför bytt efternamn i Bredasjö som backstugebo 1891 tillbaka i Skillingsmåla 1900 i församlingsboken finns han och en broder i Skillingsmåla i församlingsboken bor Carl Skilling i Stamsmåla och tituleras målare. Foto: Thomas Johansson Sedan tre terminer tillbaka är styrelsemedlemmen Sten Ekenberg släktforskarvärd på stadsbiblioteket i Karlskrona. Jag har bett Sten att berätta lite om sitt uppdrag: Hur ofta är du släktforskarvärd på biblioteket? Jag finns där en gång i månaden, antingen en onsdagskväll eller en lördagsförmiddag. Är det många som kommer varje gång. Det är väldigt olika, ibland är det 2-3 personer och andra gånger är det Vad är det man vill ha hjälp med? Det är också väldigt olika. Det kan vara att man behöver hjälp med att tyda ett ord som man inte kan läsa till att få reda på hur man ska gå vidare i sin forskning. Det kan också vara att man hört att någon morfar eller farfar haft ett fint yrke och vill ha det bekräftat, men många är dom som får gå hem med vetskapen om att yrket kanske inte var så fint som man trott. Jag har varit med om att personer fått reda på att dom har halvsyskon och till och med helsyskon som dom inte har vetat om. I det senare fallet handlar det om att det funnits någon liten syster eller bror som dött i unga år innan dom själva föddes. Har du något fall som du speciellt kommer ihåg? Ja, det var en man i min ålder (Sten är 65 år) som ville hitta sin morfar i Sveriges Dödbok. Hans morfar hade betytt oerhört mycket för honom och morfadern hade avlidit på 1960-talet. Jag hittade honom och visade mannen hans morfars akt på dataskärmen brast han ut i gråt. Han visste givetvis att hans morfar var död men det var väldigt starkt att se det svart-på-vitt. Sin sista tid tillbringade han på Eringsboda ålderdomshem och dog där Han hade långt vitt skägg och man kallade honom Calle Skilling. 13 Hur länge har du själv släktforskat? Sedan 1974, från och till. Min far visste inte vem som var hans far och jag fick tillåtelse att börja forska. Jag tror att

14 jag har funnit honom, en sjöman vid namn John Karlsson. Men sedan 1974 har det hänt mycket på släktforskarfronten och idag finns det tillgång till mycket mer databaser och digitala arkiv så jag ska snart ta tag i det igen och fortsätta forskningen. Mitt efternamn lär härstamma från ett båtsmansnamn och det skulle vara roligt att ta reda på mer om. Jag kan bara avsluta med att säga att vi som arbetar på stadsbiblioteket är mycket tacksamma att Blekinge Släktforskarförening har Sten som värd. Vi får många frågor av nybörjare i släktforskning och då känns det tryggt att kunna hänvisa till dessa värddagar. Katarina Möller Biblioteksarbetare Måns Malm och skogsrået avskrift av Arne Sörlöv Anno 1704 d: 7 Novemb wardt till underdån= ödmiukt föllie av höglofl: Kongl. Giöthe Rijkes hoffrätts nåd gunslige Skrifwelse och Befallning, Dat: Jöneköping d: 10 octob=r sidstledne, af en Båtsman Måns Mallms, hwilken med en skogråå skall? hafft beställa, huvudswaghet och förewirrade Sinnen, enn ransakning anställa, extraordinarie ting hållit i Lyckeby, närvarande Cronones BefallningsMan wälb=e Måns Lyckow, och (wahl) Östra Häradz nämbd. Jon Ohlsson i Hallarum, Oluf Carlsson i Skräfla, Frende Arwedsson i Snällebäck, Bengt Månsson i Mannamåla, Oluf Jönsson i Söremåla, Anders Larsson på Senoren, Ammund Larsson i Swensgiöhl, Åke Åkesson i Attanäs, Måns Larsson i Säby, Oluf Andersson i Biörkenäs, Jon Skogersson i Winberga, Jon Pärsson på Färjöö. Måns Malm förställtes, och tillspordes huru det war med honom, om han är swag i hufwudet eller hafwer något fehl på sitt förstånd der till han swarar sig nu Gudi lof ware en brah karl och rätt frijsk- Wijdare tillfrågades Malm huru han kom sig att utuhr fängelset i Lyckeby bryta och hwarsom hånom deruthinnan hulpit? Han swarar sig icke wetha huru han kommit uth eller hwem som hulpit hånom, det det han och säger willia döö uppå. 2o. Hwarnest han sig, emedlertijd han på flychten uppåhållit? R. sig det åfwen icke weta wijdare än hava gådt omkring i Bygden ifrån den ena till den andra, då de gifwit honom som ett annat allmos= john av Barmhärdighet math och dricka, men kan omögligidh dem nampngifwa, hafwades elliest och wart hoos sin fader och Bröder enn gång. 14 Rätten bemödade sig fuller at få af denne Malm något närmare bekiännelse i dessa måhl men han gästat med bedjande sig hwärken wetha huru kommit uthuhr fängelset eller kunna nampngifwa dem han uppehållit sig hoos underwarande des flycht dare än hwad hans fader och Broder beträffande. Yttermera tillfrågades Måns Malm om han kan sig påminna om hwad hans fader och hans Broder beträffa. Yttermera tillfrågades Måns Malm om han kan sig påminna om hwad han wid senast Ransakning i Lyckeby A=o 1701 bekännt, hwar till swarade sig icke kunna minnas hwad då passerat, hwarför upplästes för hånom Ransakningen och tillspordes om han någon tijd kändt et sådant qwinfolk hetat Jungfru (Bomamme?) och om hanster? sådan des då gorde bekiännelse med henne haft sitt umgänge? Måns Malm swarar det wäl så kunnat wara, men kan nu intet minnas huru der med warit beskaffat, emedan han sedemera warit så yhr i sit hufwud, doch säger sig inte kunna der till gut neka uthan tycker det warit för hånom som en dröm, och kanske då tyckte sig wara klokare än nu, som han tycker sig wara klockare än han då war, doch nu Gud weta säger han, hwem det warit. 2=o när han kändt sig yhr i hufwudet? R. det wet Gud 2o de han sedan den tijden han rymdbde icke först något af denne Bomamme? R: swarar sig om han skall bekienna Sanningen, intet kunna neka, mindre hånom något sådannt kunnat förekomma när han warit skiuker, som skiedt ibland och på wissa tider, nembl. en gång war Twetting näst om sommaren under tijden om dagen under tijden om natten när han warit på marken 2o Om denne Bomamme sig då för hånom fått som han i begynnelsen giorde? Ro, nej intet sedan han kom at befinna sig. 2o det skedde Ro huru det med det öfriga kan wara det weth han intet så wist att säija av, men det weth han wist at då han på Ammundz i Swensgiöhls gärde låg och såf, han detta qwinfolcket kommit för hånom och sedan han korsat sig för henne han blifwit liggiandes på det stället till (mehr)aftonen Tijd, då han blifwit mycket elaker och skiuker, och icke heller efter den stunden sedt sin fällsedag 2o han oäthtryckelig kan påminna detta, så måtte han ju och få wähl kunna minnas hwad som man sen war passerat, efter det skiedde mäst på en tijd? Ro neij det kan intet minnas annorlunda än som en dröm, och som förr sagdt, hwarken säija ja eller neij der till, at han må Gud bäst wetha huru det tillgångit, har weth mer än det han redan sagdt betänkdt. 2o huru denna hans stiukdomb warit? 2o swarar Om hans hustru ej warit hoos honom sedan han rymbde? Ro swarar sig i förleden wintras warit hoos henne då och då 2o hwarest hon är? hoos Joen i Rohestorp derrst hon ligger siuk efter efter barnsbörd. 2o Om han war fader åth det barnet? Ro sig icke kunna neka med mindre han förleden wintras när tinget hölts i Lyckeby, gådt till henne och efter han warit mycket drucken af det öhl som fådt i gårdarna däromkring, lagt sig på en bänk därest honom om morgonen när han waknade legat hoos honom och om då rördt något på det sättet weth han intet, man ifrån den tijden han rymbde har han hwarken förr eller sedan den gången hafft med henne någodt beställa. Rätten frågade hwarest hans fader är? Cronones Befallningsman Måns Lyckow berättar, det han låtit at, sig till idag inställa, wore icke än (stanning) hwarföre medan Rätten pröfwade hans närvarelse nödig till at des berättelse om Malmens hufwud swagheet afhöra eftersom högwähl b=e Hr Baron och Landshöfdingen som om samma skall förbracht; dy genom 2ne gode män efterskickades. ( )?

15 Saken till des ankomst differades. d8 Dito trädde åter Rätten tillsammans med denne saken wijdare undersökiande att fortfara, då Måns Malms Broder Oluf Persson sig å sin faders inställa, och berättade huru som hans fader war medelst ållderdombs och emellan tillstötande stiukdom så swag at han omöijl: sielf kunde komma, uthan för den skull honom med den berättelse insendt han alldeles intet weth om sin sohn Måns Mallm, efter som han gaf sig till Båtsman icke warit hoos hånom mer änn en gång, då han kommit dijt mycket oregerlig och slagit sönder sin bössa samt skikat sig helt illa, icke ( ) des weta om warit drucken, men äntel hafwande haft honom inn i ren stuga at lägga sig om morgonen der efter han Mallmms gråtit och gifwit sig illa, och straxt gådt sin wäg der ifrån, men hwart han tagit wägen wiste han intet, och flehra gånger har han ej som någon weet warit der. 2o huru som då hans fader kommit at hoos höghwählb=e Hr. Baron och Landshövding angifwa som skulle han wara från sina sinnen? Ro det kommit av den händelse, som för bint=e, at han så illa skikat sig den gången han war hoos honom? 2o wed hans war hoos fadren och skedde? Ro wed passom hösten 1701: straxt efter han brutit sig uth och rymbdt 2o om han intet weet hwarest Mallmen hållit till under den tijd han warit rymbder? Ro neij, uthan gudh må dhet wetha, ty fadren wille ej weta af honom och hoos sina bröder läth, han ej heller see. 2o om icke han kunde märka någon Serdeles yhrheet och hufwudswaghet hoos hånom? R swarar sig icke kunna något sådant förmårckt och så mycket mindre som han ej warit ihop med honom. Måns Mallm tillstår allt sådant hwad hans Broder berättat, sant wara. 2o huru han kommit at ställa sig så underlig och galit hoos sin fader, som han war drucken eller hwad som fattas honom? Ro swarar sig ej kunna weta huru dermed warit men ibland har kommit sådan yhrheet på honom at han ej wetat hwad han gjort. Måns Malm tillfrågades yttermera om han nu är med så sund och godt förnuft at han kan wetha hwad som han för Rätten bekänt och at alt så sammanhänger, hwar till han swarar som förr, sig gudj lof nu ware en brah och icke det ringaste fehl på sitt förnuft hafwa, och hwad han nu bekändt det weth han wähl, men kan intet påminna sig hwad har med Bomamme passerat, wijdare ej som en dröm och kan hwarken såija ja eller neij der till, uthan beder at Gud och höga öfwerheten wille förbarma sig öfwer honom och hielpa honom ifrån detta älende, anten det då wore döden eller lifwet. Wijdare kunde Tingsrätten med honom eij komma unndan han utj alt hwad han blifwit tillfrågades om stadigt stod wed samma tahl at nembl=n han icke kunde wist minnas hwad med Bomamma wore passerat och han förr bekändt, hwilket han, som inte annars kunde skönias, med sundt och oförwächt förnuft, giorde hwarföre TingRätten för wijd stanna måst och hans högre fl. Excellence och den högl Kongl. hofrättens Nådgunstlige wijdare ompröfwande hwad sälunda förutinnan manfolcket mot det j underdån= ödmiukel-n underskiuta. Artum ut supra På Extraordinarie TingRättens wägnar Mattias (Nebb) 15 Efterlysning Fotona i större format hittar ni på vår hemsida, under fliken ämnen - efterlysningar. Jag sitter och bläddrar i ett av min fars gamla fotoalbum. Tänk om de hade skrivit vem som är med på korten! Vilken hjälp det skulle varit i "hobbyforskningen" om släkten. Under de två korten har far skrivit - eller har jag tolkat att han skrivit - "Söta Vallaryd 1924". Jag har inte lyckats hitta Söta Vallaryd som något orts- eller bynamn. (Enligt information finns det ett Sötevallsryd i Ramdala socken, reds anm.) På bägge bilderna finns min far och farfar med. De två gentlemännen i hatt som sitter mitt på gärdsgården är min far Thure Jarleborn (Johansson) och farfar Sven August Johansson. På den andra bilden sitter far längst ut till höger och farfar som trea från vänster i första raden. Finns det någon möjlighet att få hjälp med namnet på någon annan på korten eller kanske bara hjälp med att hitta "Söta Vallaryd" eller ett liknande namn på torp, gård eller något tips om hur jag skall kunna få några hjälp att placera dessa människor i sin rätta miljö. Varmt tack för hjälpen. Ruben Jarleborn ruben@jarleborn.se Fotograf: okänd Fotograf: okänd

16 Avsändare Blekinge Släktforskarförening c/o SVAR-projektet Kockumsvägen Kallinge Sweden - Schweden - Suecia NYA MEDLEMMAR HÄLSAS VÄLKOMNA Anita Nilsson, Östra Vittusgatan 5 B, Karlskrona Arne Nilsson, Huttenstrasse 48, Chemnitz, Tyskland Bengt Svensson, Klarbärsvägen 11, Ronneby Bernt Sandberg, Lupingatan 18, Ängelholm Gull Britt Olsson, Magistratsgatan 12 B, Kalmar Hardy Andreasson, Lindblomsvägen 93, Ronneby Hèléne Pihl, Lilla Björkerydsvägen 38, Bräkne Hoby Jan Johannesson, Färgargårdstorget 32 5 tr, Stockholm Jerry Andersson, Lindblomsvägen 109 bv, Ronneby Karin Karlsson, Blåmesvägen 6, Karlskrona Leif Kollbrink, Tältgatan 14 nb, Bromma Nils Gösta Svennerud, Skärsjövägen 18, Tving Staffan Ranfors, Mariebergsvägen 12, Karlskrona Sune Håkansson, Johannishusvägen 46, Johannishus Sven Isberg, Ålgrytebacken 18 2 tr, Skärholmen SVAR-projektet & Demografiska Databasen Vi tillhandahåller bland annat mikrofilmade kyrkoarkivalier för Blekinge, Skåne, Halland och Småland Håll dina medlemsuppgifter aktuella! När du vill göra adressändring eller e-post ändring till vår förening, gör det inte i samband med förnyat medlemskap (på inbetalningskort eller via Internetbank) utan gör det i en separat e-post till vår medlemsansvarige. cfocklin@hotmail.com Det går även bra att göra ändringen via vår hemsida under rubriken Om oss och Bli medlem Om du gör på det sättet minskar risken för att vi missar din ändring. Välkommen att boka tid Telefon Kostnad 50:- heldag och 25:- halvdag Öppet Måndag-Fredag Adress SVAR-projektet Kockumsvägen Kallinge annika.otfors@ronneby.se Du hittar väl hem till vår hemsida? 16