Svenskarna i Estland

Transkript

1 Svenskarna i Estland Föredrag i historiegruppen juni 2016 Kolonisering av Ormsö personer övergav sina byar på norra Öland och flyttade sina bopålar till Ormsö i Estland år Det var den första svenska koloniseringen av Estland. Ett stort logistiskt projekt organiserat av ärkebiskop Andreas i Lund som tidigare lett korståg till Estland. Han hade bra relationer med både danska och svenska kungarna. Syftet var att skapa ett brohuvud för landets kristnande och knyta kyrkorna till hans biskopsdöme Utgrävningar på Öland och på Ormsö visar att bystrukturen behölls vid överflyttningen. Kolonistbyar på Öland motsvaras av byar på västra Ormsö. 1

2 Etableringen på Ormsö blev början på bosättningarna av en svenskspråkig befolkning i Estland som slutade abrupt 738 år senare, 1944 då så gott som hela den estnisksvenska befolkningen evakuerades till Sverige. Mitt ämne är denna befolkningsgrupps dramatiska historia. Men för att förstå skeendet måste jag också behandla delar av Estlands allmänna historia. Heldragna linjer: korståg Streckade linjer: handelsvägar 2

3 Medeltiden Från Sverige, Danmark och Tyskland utgick korståg under 1200-talet för att kristna och ta kontroll över de hedniska esterna. Under medeltiden stod kampen mellan Sverige, Danmark, Tyska ordern och esterna om vem som skulle vara herre på täppan i Estland. Jarlen Karl den döve och Linköpings biskop genomförde ett korståg i Estland år 1220 vilket ledde till en militär katastrof. Både biskopen och jarlen stupade. Detta nederlag gjorde att Sverige lämnade walk over i kampen om Estland i drygt hundra år. Istället var det danskar och tyskar som fortsatte att strida om vem som skulle kristna de olika baltiska folken. De danska korstågen hade pågått länge i området. År 1341 sålde den danske kungen Valdemar hertigdömet Estland till Tyska orden. Därmed var maktkampen avgjord till tyskarnas fördel. De estniska bönderna fruktade tyskarna och gjorde uppror. Upproret slogs ner mycket brutalt. En effekt blev att tyska adelsmän skapade stora jordegendomar i landet med hjälp av beskydd av Tyska ordern. Nordvästra Estland med svenska och tyska geografiska namn ( Worms (ty) = Ormsö (SV) ) 3

4 En fortsatt invandring av svenska bönder skedde. Som flest var estlandssvenskarna cirka i början av 1500-talet, vilket innebar en minoritet på cirka 10% i landet. De flesta var jordbrukare och fiskare längs kusten i nordöstra delen av landet.. Estlandssvenskarna intog från början en rättslig särställning jämfört med den estniska majoritetsbefolkningen. Medeltida diplom visar att de svenska kolonisterna innehade sin jord enligt svensk rätt de var alltså inte livegna. Rågöborna hävdade att de var svenska undersåtar. Skälet var att under ett halvår kring 1350 var kung Magnus Eriksson medlare i en konflikt mellan tyskar och ester som dock misslyckades. Men ett av hans beslut var att Rågöarna kunde ses som de östligaste öarna i Stockholms skärgård eftersom där bott bönder och fiskare som enligt urgammal hävd var svenska undersåtar. Detta beslut skulle åberopas under århundraden ända in på 1900-talet. Estlandssvenskarna betraktade i alla tider sveakungen som sin skyddsherre. Det finns många vädjande brev från svenskarna i Estland till svenska kungar från medeltid till nittonhundratalet. Ofta kom ett mullrande svar tillbaka från kungen som vanligen räckte för att hålla tillbaka de tyska godsherrarna för att göra svenskarna livegna. Och svenskarna hade stöd från Tyska ordern och katolska kyrkan som betraktade dem som en harmlös och praktisk liten folkgrupp. De betalade skatt och var goda fiskare som var viktigt för katolska kyrkan. Tyska ordern och kyrkan lade därför in sitt veto när tyska godsherrar försökte trycka ner dem i livegenskap. Tyska orderns sammanbrott under 1500-talet Under 1400-talet började tyska ordern försvagas. På 1500-talet upplöstes Tyska orden och kaos utbröt med strider mellan Sverige, Ryssland och Polen om herraväldet över Estland. Svenskarna utkämpade strider i några årtionden mot ryska trupper. Estlandssvenskarna drabbades hårt av förödelsen. Dessutom försvann skyddet från Tyska ordern och katolska kyrkan av deras unika rättigheter. Ett brev avskickades till Gustaf Wasa lydande Fräls oss svenska undersåtar från den estniska träldomen och livegenskapen. Svenskarnas nye överbefälhavare i Estland, Pontus de la Gardie lyckades till sist besegra ryssarna vid Narva Men själv drunknade han i Narvafloden. Men före sin död hade han skaffat sig stora lantegendomar. Norra delen av Estland blev nu svenskt och 1629 blev hela Estland och nuvarande Lettland inklusive Riga svenskt. Svensktiden 1581(1629)-1721 Svensktiden har kallats den goda tiden av esterna. Ligger mycket i det men böndernas situation var allt annat än bra även under denna era. Landet var fruktansvärt förött efter all vanskötsel och krig. När Tyska ordern föll samman 1558 hade Estland ungefär ¼ million invånare. År 1625 uppskattningsvis 70 tusen innvånare. 3 av 4 gårdar stod tomma. Nöden var obeskrivlig. Enligt en av de svenska befälhavarna var den tidvis så svår att kannibalism förekom, han hade själv sett hur hängda brottslingar togs ner för att ätas av de hungrande människorna. Orättvisorna beskrevs i devisen : Estland är adelns himmel, prästernas paradis, främlingarnas guldgruva och böndernas helvete. Det tyska riddarskapet ägde fortfarande sina gods där livegenskap gällde. De kunde utdömma prygel till döds för sina livegna bönder. 4

5 Sverige tog över förvaltningen av landet med hjälp av en arme av svenska byråkrater. Den svenske ståthållaren på slottet i Reval var en nyckelperson som styrde och ställde. En av dem var Gustaf Oxenstierna, far till den mer berömde Axel. Denne tillbringade del av sin barndom på slottet. Detsamma gällde för Gustaf Adolf som tultade omkring på slottet i början av 1600-talet då hans far Karl IX styrde Sverige från Reval under några år. Gustaf II Adolf förde en juridisk dragkamp där han försökte flytta fram de svenska positionerna men där tyskarna höll emot. Kungen satsade på fyra områden: 1 arbetskraften 2 kyrkan 3 rättsväsendet 4 utbildningen. Invandring skulle uppmuntras från Finland. Kyrkan var i förfall och skulle ryckas upp med en 10%ig kyrkoskatt. Tyska riddarskapets rättigheter skulle minskas till förmån till böndernas. Gymnasier och universitet i Dorpat grundades som skulle vara öppet för alla och där undervisning skulle kunna ske på folkspråket estniska. För det tyska riddarskapet var dessa galna revolutionära ideer. På grund av deras motstånd kunde många reformer inte genomföras fullt ut. Universitetet i Dorpat blev Sveriges andra universitet efter Uppsala och förordningar kopierades därifrån. Universitetets första kansler var Johan Skytte, klassresenär från Nyköping, lärare till Gustav Adolf, riksråd och generalguvernör mm. Till skillnad från Gustav Adolf hade Karl XI diktatoriska medel och behövde inte förhandla med godsherrarna. Under hans tid öppnades folkskolor för vanliga ester. Grunden lades för den estniska nationella kulturen genom satsning på läskunnighet och utgivning av psalmbok och bibel på estniska. Estlandssvenskarna intog fortfarande en särställning. Sveriges regenter utfärdade privilegiebrev. Enligt Karl IX:s brev från 1600 skulle estlandssvenskarna vara kronobönder, alltså inte tjäna godsherrarna, vilket dock inte verkat ha genomförts i någon större skala. Enligt ett annat kungligt brev från Karl XI 1685 hade de rätt att säga upp sig och flytta från de godsherrar som nu kontrollerade nästan all mark. Men samtidigt bekräftades godsherrarnas rätt att vräka underlydande om de inte fullgjorde dagsverksskyldigheten, vilket gjorde svenskarna lika beroende av adeln som esterna. I teorin var de inte livegna, men liksom esterna var de underställda feodalismen. Dagsverksskyldigheten ökade hela tiden och gjorde de 150 åren under svenskt välde till fortsatt bondenöd. Estlandssvenskarna förtrycktes om möjligt mer av sina egna adelsmän som De la Gardie och Stackelberg på Ormsö efter Karl XII:s nederlag vid Poltava erövrade ryssarna Estland och 130 års svenskt styre var till ända. Ryska tiden När Estland kom under ryskt styre, hävdes reduktionen, tyska blev förvaltningsspråk och riddarskapets privatdomstolar återinfördes. Undervisningen i estniska avskaffades och alla tjänster tillsattes av tyskar. De tyska och svenska godsherrarna satt kvar i orubbat bo. Under 1800-talet började ryssarna gradvis återupprätta det rättsliga skydd som bönderna haft under den svenska tiden. Men de lokala domarna var beroende av godsägarnas välvilja. Positivt var också att från mitten av århundradet kunde bönderna börja friköpa sina gårdar. Däremot försämrades situationen drastiskt för svenskarna i Reval. Svenska kyrkan stängdes och svenskarna marginaliserades. Men det värsta exemplet på social degradering var Dagösvenskarna. 5

6 År 1789 hävdade bönderna på Dagö att Carl Magnus Stenbock kränkte de urgamla svenska rättigheterna och gick ut i strejk. Stenbock tröttnade på de sturska bönderna och sålde godset. Den nye ägaren hotade att vräka samtliga bondefamiljer. Av en slump hade kejsarinnan Katarina samtidigt utfärdat en ukas där hon öppnade Ukrainas slätter för inflyttare eftersom man hade problem med att befolka landet. Ryska tjänstemän kom till Dagö och erbjöd de arbetslösa och bostadslösa svenska bönderna resan betald, fri jord, skattefrihet i 4 år, fritt virke, statligt stöd och fri präst att ta med. 966 personer anmälde sig och den långa vandringen tog ett år med oxar, hästar och vagnar. Ungefär hälften omkom på vägen. De flesta av deras ättlingar flyttade till Sverige på 1920-talet. Den brutala behandlingen av Dagösvenskarna var extrem men under hela sjuttonhundratalet kom rapporter om att svenskarnas gamla rättigheter urholkades och förintades. Den ryske guvernören tillsatte 1845 en utredning om svenskarnas eländiga situation, de ansågs nu leva under sämre förhållanden än de estniska bönderna. Deras liv behärskades helt av godsherrarna. Nästan alla svenska kungar erhöll brev eller delegationer från Estlands svenskar under 1800-talet. Karl XV uppvaktades 1861 av en grupp bönder från Ormsö. De hänvisade till ett skyddsbrev från drottning Kristinas tid och uppgav att baron Stackelberg på godset Magnushov kallade svenskarna för lömsk avföda som borde raderas ut. I mitten av 1800-talet uppmärksammades den svenska folkspillran medialt. Tidningen Fäderneslandet, innan den blev skandalblaska, skrev om förtrycket av svenskar i öster. Karl XV skrev ett brev till ryske tsaren att förtrycket av svenskarna måste upphöra. Brevet ignorerades av tsaren genomfördes en folkräkning och man fann drygt 5500 svenskar, vilket var en halvering jämfört med 1500-talet var ett lågvattenmärke både vad gällde svenskarnas antal och deras ställning i samhället. Svenskesternas hus var mycket ålderdomliga och saknade skorsten. Se bild från 1930-talet nedan på ett hus på Runö. På den isolerade ön gick utveckling långsamt och så här såg nog svenskesternas hus ut i mitten av 1800-talet på fastlandet. Ryska staten arbetade för att stärka den ortodoxa kyrkan. I de fattiga svenskbygderna erbjöds skattelättnader till de som lämnade den lutherska kyrkan och övergick till den ortodoxa. 500 svenskar bytte religion och ortodoxa svenska skolor öppnade på Ormsö I Sverige sade man att ryssarna köpte själar. Evangeliska fosterlandsstiftelsen ( begrunda namnet!) beslöt att sända 2 missionärer (Thoren och Österblom) till svenskbygderna för att stärka den evangeliska tron. De skrev en chockerande rapport om statusen i svenskbygderna. Bostadsstandarden var låg, människor, grisar och höns låg i en enda röra. Många var skumögda och hostade ständigt vilket berodde på att husen saknade skorsten, superiet var omfattande, sedligheten på låg nivå, barnen var analfabeter, människorna var lata, odygdiga och snåla. Kort sagt, allt var överväldigande jämmerligt, svenskarna hade sjunkit ner i en bottenlös förnedring. Beskrivningen bör tas med mycket nypa salt, de båda missionärerna hade anledning att överdriva uppgifterna för att få mer pengar till sin verksamhet. 6

7 Men deras energiska och mångsidiga arbete gav resultat. De två drog igång en bred bildningskampanj. Satsade på utbildning i jordbruksteknik. Lärde ut hur man murar spisar. Ordnade kurser för att hålla hemmen rena med vatten och såpa. Öppnade ett lärarseminarium. Man organiserade musikföreningar där man sjöng tillsammans och förstärkte den estlandssvenska identiteten. Svenskarnas levnadsstandard började stiga efter att ha sjunkit i 150 år. Bönderna utnyttjade att man nu kunde få sälja sina produkter i städerna. Botten var nådd, resan uppåt inleddes. 7

8 De ryska myndigheterna uppskattade de ekonomiska framstegen men gillade inte att man läste böcker på svenska och den kyrkliga väckelsen. Det gick mot deras förryskningspolitik. De stängde lärarseminariet och utvisade de två svenska missionärerna. Vid sekelskiftet hade en självkänsla och stolthet växt fram bland estlandssvenskarna. Det blev uppenbart år 1900 då baron Taube höjde arrendena för svenskarna på Nuckö. Skräddaren Talback gjorde som var gammal sed, åkte till Stockholm och fick audiens hos Oskar II för att få hjälp. Besöket blev naturligtvis resultatlöst. Svenska pressen fnissade åt bondläppen som blev insläppt på slottet. Och på Nuckö fick han kritik. Problemet löste man själva utan svensk hjälp. Den hösten brann baronens lador öppnade två lärare ett bibliotek på Nuckö och året efter utgavs en svensk kalender som spreds över hela svenskbygden och till Gammelsvenskbyn i Ukraina var det revolution i Ryssland. I Estland och Livland var det våldsamt med dödsskjutningar och lynchningar och hundratals tyska herrgårdar brändes ned. Hatet riktades mot ryssarnas politiska makt och tyskarnas ekonomiska makt. Svenskområdena var lugna vilket uppskattades av ryssarna. Skatteskulder avskrevs, svenska språket blev åter offentligt och straffskatten på lutheraner togs bort bildades Svenska Odlingens Vänner vars uppgift var att främja svenska intressen. Och svenska skolor startades. I Sverige och Finland ökade intresset för Estlands svenskar. Många tidningar gjorde reportage. Den mest kända i denna genre är Albert Engströms som steg i land på ön Odensholm. Målande beskriver han hur han möttes av ståtliga invånare som med fast handslag hälsade honom varmt välkommen på en ålderdomlig klingande svenska. Engström tror sig hamnat i en tidsmaskin och att han talar om vikingar, texten är dramatisk, svulstig och prunkande nationalistisk, ja nästan extatisk. I Sverige romantiserade man svenskarna som boende i ett jättelikt Skansen. Attityden var patriarkalisk och man sände gåvor till den utsatta folkspillran. Och forskare stod på kö för att nedteckna visor och traditioner. Man var imponerad men samtidigt lite nedlåtande. Självständighetstiden Estland förklarade sig självständig 1918 som statsfästes i freden vid Dorpat (Tartu) 1920., Strider hade då förekommit i landet mellan ryssar, tyskar och ester. Esterna fick assistans av svenska och finska frivilliga samt av Storbritannien och utgick med segern. Landet hade drygt en million invånare och var ett utpräglat agrarland ägdes fortfarande 60% av den brukade jorden av storgodsägare, de flesta balttyskar. En jordreform genomfördes 1919 som innebar att storgodsen övergick i statlig ägo och därefter delades de upp och övergick i bondeägo. Detta knäckte den balttyska adeln ekonomiskt. Under åren bytte man regering 21 gånger. Det högerinriktade bondepartiet under Konstatin Pärts ledning hade ett stort inflytande. I början av 30-talet växte ett starkt antikommunistiskt parti Vapsid som påminde om Lapporörelsen i Finland som hade fascistiska drag genomförde Pärts en statskupp som han motiverade med att rädda landet från Vapsids hot mot staten. Politiska partier förbjöds, parlamentet upplöstes och val sköts på framtiden valdes Pärts till president av en majoritet av folket som då lovades att gradvis återgå till full demokrati. Nu om estnisksvenskanas förhållandena under den första självständighetsperioden. 8

9 Under 1920-talet gav lagstiftningen de ryska, tyska och svenska minoriteterna stor kulturell autonomi. Tillkomsten av Birkas folkhögskola 1920 och det svenska gymnasiet i Hapsal 1931 stärkte svenskarnas självkänsla. Man bildade idrottsföreningar, scoutföreningar och nykterhetsföreningar. Den svenskspråkiga tidningen Kustbon uppmuntrade en likriktning av de olika svenska dialekterna till en mer modern svenska. Med undantag av Runö-borna i Rigabukten var det inte tal om att försöka bli svenska medborgare. Man var lojala estniska medborgare och att vara 2-språkig var självklart. Men på 30-talet tog en mer nationalistisk politik över som främst riktade sig mot den tyska och ryska minoriteten men som även drabbade svensk-esterna. Regeringen ville göra Estland monokulturell vilket innebar att svenskan på sikt skulle utplånas. Svenska förbjöds i skolorna, bruk av svenska ortnamn förbjöds, postverket levererade inte brev med svenska ortsnamn. Man beordrades att ändra svenska namn exempelvis att Jansson skulle ändras till Jaansoo. Undrar vad jag skulle tycka om att måste ändra mitt namn till Kaarlsoo. Tidningen Kustbon förbjöds. Svenskarna i Estland kände förföljelse och vanmakt. De var för få och för fattiga för att stå emot. De kände sig inte längre hemma i sitt eget land. Tiden med Sovjetunionen I oktober 1939 gick Estland med på att sovjetiska militärbaser upprättades i landet. Militär stationaliserades på Ösel, Dagö, Hapsal, Paldiski samt i svenskbygderna på öarna Nuckö, Ormsö, Odensholm och Rågöarna. Öarna måste utrymmas och 600 estlandssvenskar stod plötsligt utan hem och ytterligare utrymningar befarades. Hitler beordrade nu den tyska minoriteten på ca personer) att hastigt lämna landet med evakueringståg som organiserades från Tyskland. Med hjälp av piska och morot lydde tyskarna Hitlers order. Estlandssvenskarna befarade ytterligare evakueringar från sina kustbosättningar. Tankarna om på en allmän överflyttning till Sverige i likhet med den tyska evakueringen växte i styrka. Ansökningar strömmade in från hela svenskbygden. Den svenska utrikesministern förklarade dock i riksdagen att regeringen inte planerade några åtgärder för att hjälpa svenskarna. 9

10 I juni 1940 tog sovjetisk militär kontroll över hela landet. I juli skedde ett parlamentsval som gav 93% av rösterna till Det arbetande folkets block. Det nya parlamentet ansökte direkt om landets anslutning till Sovjetunionen vilket beviljades i augusti Efter det sovjetiska maktövertagandet förbjöds alla icke-kommunistiska partier. All jord, skog, mineraler, bank- och transport-väsende och större industriföretag förstatligades. I juni 1941 skedde en tvångsförflyttning av familjer tillhörande det gamla ledande skicket i landet till Sibirien. Få estlandssvenskar berördes av denna aktion. Den tyska ockupationen Sommaren 1941 anföll tyskarna Sovjetunionen och erövrade Estland. Esterna blev snart varse att de var styrda av en hårdför ockupationsmakt. Tyskarna ville göra Estland till en del av Ostland. Det skulle bli ett tyskt kolonisatinsområde som skulle ledas från Riga och Reval. Andra germanska folk skulle inbjudas att befolka Ostland, danskarna att bygga upp industrin och holländarna skulle bygga upp jordbruket. Men nazisterna ville däremot inte att balttyskarna skulle flytta tillbaka. Esterna klassades som halv-germaner och de värdefullaste skulle skickas till Tyskland för att förtyskas. Arbetsplikt infördes och unga män mobiliserades till estniska legionen som stred under tyskt kommando. Utflyttningen till Sverige Tyskarna översköljdes med ansökningar från svenskarna om att få lämna landet. Men de rasfixerade nazisterna var negativa och ville ha kvar en svensk germansk folkstam i landet. Men efter agerande av svenska UD gav de med sig och 850 personer fick tillstånd att utvandra Utvandringen organiserades i tysthet som sjuktransporter men avbröts i början på Istället flydde då fram till sommaren 1944 ca 2800 estlandssvenskar spontant i fiskebåtar och småbåtar förbi den tyska kustbevakningen. Sommaren 1944 godkände slutligen tyskarna att samtliga estlandssvenskar fick utvandra till Sverige. Nu kunde den slutliga överflyttningen organiseras i stor skala med hjälp av främst den förhyrda motorskonaren Juhan som under juni-september gjorde 9 resor till Stockholm medtagande sammanlagt 3300 passagerare. M/S Juhan lämnar Runö 4 augusti 1944 med de sista flyende Runöborna ombord 10

11 Svenskesternas ankomst till Stockholm var välorganiserad Under perioden ca kom 8500 estlandssvenskar till Sverige. I denna siffra ingår ca 2000 icke svenskspråkiga men som av sociala och humanitära skäl klassificerades att tillhöra folkgruppen för att kunna komma med på båten. Kvar i Estland blev ca 1200 personer som inte lyckades komma med båten eller av någon annan anledning valde att stanna. Många var kvinnor som hade sina män mobiliserade. Totalt flydde ester till Sverige under De flesta estlandssvenskarna utvandrade på lagligt och organiserat sätt sommaren Övriga planerade sin flykt i hemlighet, lyckades få tag på båt och bränsle, hade turen att inte upptäckas av tyskarna och överlevde färden över Östersjön. Slutet för den svenskspråkiga folkgruppen i Estland Flytten till Sverige 1944 betydde slutet för den svenskspråkiga etniska befolkningsgruppen i Estland som startade med koloniseringsprojektet En 738 år lång epok var till ända. 11