FRIHETIHANDEL TANRAR AKADEMISK AFHANDLING, o m. i Abo samtycke. med Ampliss. Gonsistorii Academici tillstand. med Vidtlagsama Juridiska Facultetens

Transkript

1 TANRAR o m FRIHETIHANDEL AKADEMISK AFHANDLING, hvilken med Ampliss. Gonsistorii Academici tillstand samt med Vidtlagsama Juridiska Facultetens i Abo samtycke stalles under ossentelig granskning a KejserL Universitetet i Jurid. Ldrosalen den 4 Nov. 1826, s. m. as MICBAEL TJEDERi Abo-bo, Abo, tryckt hos J. C. Feenckell & Son

2

3 Kespective XXANJDEsc&SOCZEI?Ea!EN i A h o, tillegnas detta Arbete odmjukast as Forsattaren:

4

5 M i n e H e r r ar! - odd och uppsostrad uti Abo vacktes min uppmarksamhet tidigt att undersska orsakerne till denna Stads valstand och tillvaxt. Histbrien visar,- att Abo, redan saratidigt raed Hanse-Forbundet, snart bles betydande genom sine Innevanares verksamliet och silt ljckliga lage. Genom Slojder och Handel har Staden vunnit sitt valstand och skall, som jag hoppas, oka sin rikedom och besasta sitt anseende. ', Da jag nu gar att till osfentelig granskning ssverlemna delta mitt Akademiska Lardomspros, har jag onskat, att detsamma matte adagalagga min karlek sor denna min i odelsebygd och tillika bevittna, ej mindre det hoga varde jag salter pa Handelsvetenskapen? an den utmarkta aktning jag hy-

6 ser ssr dess Idkare. De ttianga bevis as vslvilja och ynnest, hvilka jag as Eder, MineHerrar! hast lyckan emottaga, sorbinda *nig annu mer att, sasom en ringa gsrd as uppriktig tacksamhet, tillegna detta mitt Akademiska arbete at H a n d e l Societeten uti Finlands sorsta ochypper-» sta Handelsstad. M. Tjeder.

7 Die Riiekslchten des individueilen tnttrsisie* vertragen sich auss Beste Biit dem allgemei» nen Vohl der Gesellschast. RICARD 0. ivlenniskan dlskar valstand och obcroende; detta lt ett vilkor bade s6r hela Samhaliets tresnad qc!i dsvensom sßr Indi-videts h6gre ssrddling. Men rikedom ocb valmdga maste genom nsenniskans industrie och krast ur naturens skote sramkallas och danas; sadan ar atminstone den asigt as rikedomens uppkomst som Adam Smith sramsiallt uti sitt bekanta Verk: Unclersokning om Naturen och orsaherne till Naiionella Rikedomen. Med antagande as denna grundmlia till Nationers rikedom synes solja, att Nationella valmagan maste tilitaga i samma sorhaliande som stsrre srihet lemnas sor menskliga sorm6genh'eternas b6gra ntveckling, stsrre srihet i valet as soremal och st6rre utrymme s6r bennes sria verksamhet, och att denna sats ej blott 5r en hypothes, en sdrnuslside, as Theorien utan ock genom ersareabeten besannad samt as de sleste positiva Lagstistare gillad och antagen, derorn vittnar Folkslagens bade aldre och nyare historia. Sidon och Tyrus omtalas i gamla vcrldens hisder sasodti minnesvarda sdr sin vidstrack-

8 2 ta liandel och nsrltigs clrist, och historien lemnar ej ossrmaldt, hrad inslytelse dessa Stiders Handel och idoghet i sorntiden agde till och med pa angransande och sj&rran as- Mgsne Lander; hon vittnar, att en hlomstrande vadmaga radde i dessa stader, att deras Kopmsin lesde sasom F6rstar, att verldens skatter i artusenden erkande Sidon och Tyrus sor sitt heni samt den sorsmade smaken och njutningen dem sor sin honing *). *) Om Phœniciens Skeppssart och Sjohandel, Fabriker och Landshandel sortjena Heerens Ideen iiber die Politih, den Verkehr und den Handel der vornehmsten Volher der alten Welt, Wien 1817, att lasas. Markvardigt ar, att redan Phœnicierne pa sin tid soretagit sig en uppl&cktsresa, hvilkeii ej gick ut pa ngindre an att kringsegla Asrika. l)en Egyptiske Konungen Neco, som varen as sin tids storste man och som sav&l sorstod att med Politikens interesscn sorena Handelns 5 saade utskickat en expedition med besallning att genom Herkulanska sundet alervanda till MedelhasVet och att denna vag komma till E- gypten. Phœnicierne reste ut sran Roda Basvet, beseglade SoderhasVet och atervsnde pa tredje aret genom Herkulanska Sundet till Egypten. Under resan landade solket, kanske ett par ganger, pa nagra stallen, der de besadde jorden och vantade pa stallet tills skorden intraslade, da de, ester att hasva bergat denna, aler sortsatte sin kosa. Delta sistnamnde later latt ssga sig om de heta laiiderne, der man vanligen hogst tre manader behosver vanta pa skoiden. Phœnicierne hasva alltsa, ehuru sran en niotsatt sida, redan sor artusenden tilibaka utsort

9 PhSnicische 3 Egyptiska histosieil sramvisar en tasla ;d Furstar, hvilka undes otika lidepunkter uppttiuntrat hartrlel och idoghet. Herodotus om* talas Amasis's regering sasom hogst gynnanett Bretag, hvars lyckliga utgang ansetts sorenad med sa raycken ara ISr Porlugiserne» tsa tlesse i nyare tider verkstcilide en kringsegiing as Asrika. Det historiska as den Phceniciska Sjs-expeditionen, ar as sa mycken msrkvardighel, att rnan torde hasva skal harom ailsora Herddoti berattelse, sida.ii deti hos Heereri i dess nyssomri&nlnde Verk uti i:sta Delen pag. 65 och 64 i Tysk osversaltning sorekommer: "Dass Asrika vom Meere urrislossen wird, ausgeiiommeil wo es mit Asieri zusammett hiogt, ist ansgetiiacht. Neco, der Konig von Agypten, war» so viel ich weiss, der ersle» der diess bewiess; der naehdem er den Canal vom Nil zuiii Arabi*chea Meer zu granen ausgehort halte, Mannschast mil Schissen aussclrichte, und ihnen deil Austrag gabj durch die Saulen des Hercules in das tlsrdliche (railtellaik!isclie) Mecr zuriick und so hach Agyplen zu kommen. Die Phor.icier suhren also ans dem rothen Meere ab* ttnd bescliiifteti das SudmeeiS Wenn es abes Hesbst ward, so landeten sie> und besseten die Erde, wo sie auch immer in Libyeii wareii* und erwartelen die Erndte; batten sie aber geerndlet, so schisflen sie weiter» So dass sie> naehdem zwey Jahre versiossen wareii, imdritten Jahre durch die Ssiulen des Hercules sleuertert, und nach Agypten zuriick karrien. Ancli erzihlten sie etwas,das ich sreylich nichl glaube> sondern das ein anderer glauben rnag* dass, als sie Asrika umschissten, sie die Soii» ne reehter Hand (in Norden) gehabt hauon.''

10 4 de ssr handeln, 1 synnerhet den ullsndska. Denne Furste 6ppnade Nilens hamnar sßr ut- Mndska handelsskcpp, och denna sriare kommunikation omtalar historien sasom as en h6gst vllgorande inslytelse pa Nationcns sa. val politiska som moraliska karakter. Ptolemæernas regering utm&rkte sig genom en upplyst vard om det allmsnna, och historien vittnar_, att under deras attatioara Styrelse Egyptens tillsiand var blomstrande och att Alexandria var ett h6gsste ssr tidens vettenskaper och sldjder sarnt den handlande verldens husvudstad. Carthago, som var en utslyttning sran en Usterlandsk hapdelsredd och hvars orarade i sin ssrsta b6rjan ej strsckte sig osver det jordstycke, hvarpa staden var gynnade handel och sl6jder och bles smaningom en handlande Stat, genom sina rikedomar och skalter sa. msktig, alt den kunde tslla med Rom om herravaldet osver verlden. Sadana sro de allmsnna resultat as menniskoverksamhetens sria utveckling som den gamla historien sramstaller och sadana maste de sa lange verldssenomenerne styras as samma lagar. Kastom en blick pi nyare historien och.vi skole atersinna dem der alldeles sadana som de \arit i den gamla. Hvar hasva de stora rikedbmar och skatter sin orsak, som korrt elter korstagen i 6sre Italien till en sa otrolig mdngd sammanhopade sig, att de pakallade en stor politisk uppmarksamhet och i sina ssiljdcr bidrogo till de ssrsndrade sorhallanden emellan Stater och Folk som nyare historien a-

11 5 dagaldgger? Leda de ej sitt ursprung sran det lit" och den drist sorn korstagen utbredde i handel och naringar i allmanhet? Var ej Usre Italien denna tid en nederlagsplats ssr Indiska produkter och den Levantiska handeln? Yar det ej denna Handelns och Idoghetens tidlga vackelse, as tidsssrhallanden sramkallad, som Nederlanderne sedermera hade att tacka s6r upprinnelsen as sin valmaga och den politiska betydenhet, som sedermera i historien spelat sa vigtiga roler? Den som ej vill medgisva dessa sanningar, han har ej gjort bekantskap med den Statistiska delen as Historien och ar en sramling pa. verldshandeisernas stora bana. Hvad valmaga det i Handelns Annaler sa msrk\ardiga Hansei6rbund, som sran trettonde arhandradet leder sitt ursprung, utspridt och hvad inslytelse denna idoghetens stora Fristat hast bade pa Politik och Cultur, 5r en sak som, i Statshistorien ar s6r vigtig sor att ej vara kand. Historien s<srmaler om detta Handelssorbund_, att det var i bsrjan as ringa betydenhet, men i sin sortgang gynnadt as en hastig och sorvanande lycka. Det sriare system, hvarpa dess politik var byggd, skankte det sa stora rikedomar, att det med dem tillskansade sig en makt, som satte det i stand att as andra regeringar astvinga privilegier och ssrmaner, as hvilka desse srammande landers egne insodingar ej ens voro i atnjutande *). *) Es ist wahr, das die Hanseaten in den solgenden Jabrhunderten, indem sie ihre alten

12 Kastom 6 I sextonde Srhnndradet omtalas dessa Handelsstater redan sa maktiga, att sleve Europeiske Regeringar trodde sin sjeh*stsndig-* bet i sara, om deras politik ej b6rjade motarbeta Hansestadernas tillvdxande magt, Sa, valgorande sor Nationalvahnagans sramsteg sramstaller liistorien sriheten i rnenniskokrastens utveckling, sran de dldsta inlill nyare - tidcr. avinu en blick pa detta Handelss6rbunds lora!a qvarlemningar, Ilaraburg och Liibcck i narvarande tid, Hvar och en sorn ej ar obekant med de sednaste tiders politiska vaisningar vet, att dessa namn mer an en gang sorekomma i Franska Kejsarevaldets krigshistoria. Dessa stsder hasva mer an en gang lidit as Franska hararnes sramlart, och sist kanner man det 6de \id sista tidepunkten as Napoleons jernharda styrelse, som 6svergick Hamhurg, hvilket under dessa ornstandigbeter bles alldeles plundradt och pa s<srrader utt6mdt. Da man kdnner de lidanden, hvilka under denne Kejsares Regering osvergatt Hamburg ocb dess grannskap ocb tillika ssr sig *ill minnes, buru liten tid Snnu lidit, sedan dessa olyckor upp- Freyheiten sich erhielten, weniger als andere Fremde, ja irt einiger Hinsicht weniger als die EnglSnder selb.st zahlten. Sartorius, Einleitung in die Geschichte des Hansentischen Bundes. Jsr. Anderson's hislory os conimerce T, i. pag Sverige oeh England voro i synnerhet de riken, i hvilka Hansestadertie voro besriade isran Tullasgister, hvilka till och med as In«lanske kspman erlades.

13 7 hsrt att siorharja den Germaniska jordcn, sa larer man liasva anledningar att med s6rundran anse den valmaga och rikedom som uti sistnamnde stad och dess grannskap Liibeck med en sa ssrvanande hastighet ater uppblomstrat och utplanat det elande som sa hardt och sa nyligen drahbat dessa idoghetens boningar. En blomstrande valmaga och en slorerande handel utmarka nu dessa stader, hvilka sor en tid as omkring tio ar sedan voro sa utblottade, att de saknade asven det nodvandigaste i'6r lisvets sorsta behos. Om man ar hugad att gsra bekantskap med dessa staders nuvarande bandelshistoria 7 sa ser man, hvilka stora ioi-rader har utg6ra sdremalet sor idogbeten: Hvem kanner ej beloppet as de stora varden som Hambnrg och Liibeck arligen exportera till sa mangsalldiga orter, hvilka har ater utan probibit!ver sinna assattning ssr sina produkter? -r- Da man nu kanner detta sorhallande, sa kan man med billighet uppkasta en sraga om orsakerne till detta sa. hastiga aterstallandesran de skador och olyckor, hvilka sa. nyligen hems6kt dessa Tysklands sorsta Handelsplatser. Denna sraga ar latt att besvara och torde nastan upplosa sig sjels, da man vetj att idogbeten har ej, sasom hos siere andra Nationer, ar bunden as Reglementai*iska sorsattningar och prohibitiver 3 hvilka i nagra ja i de slesta stater ej blott inskranka produstionerne utan asven ssrbjuda existencen ai vissa naringar sasom skadeliga ior det allmanna basta.. Om nagon annorstddes ville s6ka vasenteliga orsakerna till detta Hanxburgs och

14 8 Liibecks hastiga tillsrisknande 5n i den srihet som i dessa stader rader i handel och naringar, han skulle i stort mis*taga sig och s6rrada okunnighet i grunderna sor sorm6- genhetens uppkomst och tillvext i samhdllen. Vi kunna har ej utan orattvisa med stillatigande sorbiga en nation, hvilken i nuvarande tid uti industrielt hanseende bland alla Europeiska Nationer utan tvisvel intager ssrsta mmmet. Det ar den Engelska Nationen som uti detta asseende i stort pakallar var uppmarksamhet. Engelska solket har sran aldre tider til!baka ulrnarkt sig s<sr arhetsamhet och krast, det har sran sorsta tiderna at' sin politiska betydenhet 6svertrassat andra solkslag i nit i'6r en liberal och lagsounden ssrsattning, genom hvilken hon varit i atnjutande as srihet vid utbildningen as sin individuella verksamhetssormajra. Huruvida denna Nation lyckats i detta sitt adla strasvande, derom osvertygas vi, oin vi blott g<sra oss modan solja detta solks historiska utveckling i sparen med den uppmarksamhet som en statistisk unders6kning i detta hanseende alltid synes gora till ett villkor. Redan under H e n r i k I:s Regering omtalar -- Historien Londons tilltagande storhet. Denna tid, som inialler i borjan as ia:te arhundradet omtalas denna stad sasom sirande stora handelsmarknader vid Themsen, hvarest den med hdga murar och torn upprest sig i ett landskap as skogar, angar cch tradgardar. Pa denna tid redan uppgisvas dessa roarknader sasom besskta as den da kanda

15 9 \erldens handlande nationer isran de mest aslagsna delar as jorden. Hlt sorde Arabcrn specerier, purpur och Indiska srukter, Norrmannen vapen, Nederlctndarcn tyger, Tyskarne korn, larst, jernsaker och asven tean, Ryssarne pelsverk m. m. *) I is:de arhundradet redan insaller i Engelska historien den tid, som s6r andra Europeiska Nationer slere arhundraden sedermera kostat myeken blodsulgjutelsej men som sor slere solkslag i denna verldsdel annu synes atersta rncd ansprak pa stora uppossringar, innan den upphinnes. Det var nsmligen redan ar som det stora constitutions-senomenet, Magna Charta, intrassade i England. Hangenom satte sig Engekska solket i atnjutande as sina heligaste rattigheter, personlig srihet, sskerhet ssregendom, en sri och ohehindrad dispositionsratt osver densarama samt rattigheten att ej vidkannas.palagor och skatter utan solkrepresentationens samtycke och bisall. Att allt detta sor Engelska solket varit as en maktig och valgßrande inslytelse sa i polltiskt som Ekonomiskt hdnseende ax en sak, hvaruti Historien om detta solks raska sramskridande ssr oss sramstaller de mest talande sa ta. Allman drist och verksamhet bdrjade nu utbreda sig i alla grenar as idoghet och naringar. Den *) se Allmsn Osversigt as alia Landers ocii statera Historia i Ekonomiskt och statistiskt hanseende samt en blick pa deras tiiistand ar 18x1, as R. von Rosae.

16 10 inre hushallningen upphlomstrade herrligt, landtbrukct vann s<srkosran, och b6rjade vittna om ett slorerande tillstand _, da en aker ester 5o ar gas i arrende sa mycket som dess kopeskilling s6rut utgjorde, sjosarten var i ett omatligt stigande, handelsr6relsen litlig, strsckande sig till alla verldens delar. Londorij sade man redan i ett Engelskt ordsprak, rdnde utom sina portar, och man hade i sanning ei ordtt haruti, da man ei*inrar sig, "hiu*u denna stad, sasom \on Bosse sdger, inotn- leo ar blisvit sate s6r Regeringen as ett rike utas 155,126 Qvadr. mil och 63,455,000 invanare, soreningspunkten sor grundrantan as det mest uppodlade land i Europa, der 3,850 menniskor raknas pa Qv. milen, i'sc den inkomstj som plantage-egarne dragasran sina kolonier och Handelssurstarne sran det Indiska Puket, och sjalen sor verldshandeln" *). Lemnom en liten uppmsrksamhet at den sednaste tidens politiska hctndelser och vi skola nsrmare Bsverlygas om den punkt as vslmaga, pa hvilken England besinner sig. Kastom en blick pa Franska revolutionen och dess mdktiga inslytelse pa den Europeiska verldens statssorhallanden t och vi skola sa anledningar nog att med beundran anse det stora politiska skadespel, hvaruti Englands rikedomar spelat sa betydande roler. *) se Allmau 6sversigt as alia Landers och statera Historia i Ekonomiskt och statistiskt hiuseeiade samt eu blick pa deras tillstaud ar 1811 as R. v. Bosse.

17 Franska 11 Sedan revolutionsvran i Fankrike hunnit sa myeket sakta sig, att rnan derstades kunde tanka pa ins6randet as en rnonarkisk stvrelse och Napoleon lyckats uppsvanga sig pa den Galliska thronen, med hvilken lian dsven sorenade Kejsarevdrdighet, borjades i Europa ett nytt politiskt system,, sorn -varit och dnnu &.v as- st6rre hislorisk tnarkvardighet och inslytelse an en serie as lider kunnat ~- sramstalla. Kcjsarevdldets poliiik syntes ej ga ut pa mindre an att as de Europeiska Staterne bilda en Universal Monar - ki, s6r hvilken Napoleon ville gora sig lill husvud och Frankrike till rnoderland. Till den Sndan soresatte Napoleon sig ett allmint inkraktningssystem, hvarigenom han syntes vilja sorvandla Europas osrige stater till va~ saller under Frankrike. Den Stat sorn minst rattade sig ester den Franske Kejsarens nycker och mest motarbetade hans sorsok att skassa sig envalde i Europa var England, e- medan det badekande sin styrka att kunna utharda den politiska striden och s6r 6srigt s6r culturens stigande samt den allmanna vslmagans sorkosvan ansag~ s6r skadel,ig den Franska politiken, som endast asystade Frankrikes tilltagande storhet oeh makt pa de andre staternes bekostnad. Den Engelska Nationens valmaga och rikedomar hade lange utgjort ett skadespel i den Europeiska Statshistorien. Napoleon, som atltid sdkte att gora sig yal bekant med sin tid och dess sordringar, sorutsag asvcn, att de stora tillgangar och rikedomar, hvilka bodde inom det Storßritanniska Riket, skulle, om den

18 12 Franska politiken ssven ville rigta sig mot detta Rike, g6ra ansprak pa. stsrre kraster och uppossringar an dem Frankrike. ensamt kunde uppbjuda eller astadkomma. Dersore besldt han att dels genom erßsringar dels genora andra motiver sorma sasta landets stater till en siendtlig politik mot England, till hvilket lands underkusvande lion ej ansag den styrka tillrackelig, hvarmed han likval bragt sa manga as Europas osriga stater till lydnad.!napoleon lyckades i sin soresats i det de sleste as sasta landets stater med st6rre eller mindre svarighct lato tvinga sig till en siendtlig alliance mot. England. Han kande grunden till detta Insular lands valnaaga och betydenhet, hvars6re han med sin plan ansag enligast och i'6r utssrandet as sin politik nyttigast att soka gora skada at de Engelska naringarne, hvilka han trodde sig kunna sorstora, i det han hragte detta Lands handel pa ssrsall eller hotade med sdrstsrelse, hvilket sednare aier han trodde sig bsst kunna utlora genom det i sednaste tiders politiska historia allts6r mycket omtalade Continental- Systenij hvars systning var att halla sasta landets staters hamnar stangda s6r Brittiska skcpp och den Engelska Handeln i allmdnhet. Att detta Gontinental-system, som i sig sjels var ett prohibitis-system i sin stßrsta skala, maste skadligt inverka ej blott pa de Engelska utan pa de Europeiska naringarne i allmanhet och att denna prohibitiva politik skulle i stort bidraga till Englands s6rsvagande, var visserligen en sak, hvaruti man i asseende pa sund politisk kalkul maste gis-

19 13 va Napoleon rattvisa, ty Englands lidande var i sanning stort, det var angripet pd den sida, der det krast!gast kunde angripas. Men oaktadt allt detta och under det de sleste as Continentens Stater basvade inom sina sor sin politiska varelses gr*insor, sruktande sorsvirmande ur histprien, stod England sast som klippan i hasvet, sdrsakrade sig icke blott om sin egen sjelsstandighet utan ldt den Franske Kejsaren asven pa sasta landet ersara tyngden as sin makt och sina stora tillgangar, i det England dels genom contanta penninge-subsidier dels genom vapnade harar, hvilka det pa continenten, andre SLater till undsattning, underh6ll, satte en grsns sor det Franska Kejsarevaldets stigande makt och ssrssk att skassa sig envalde i Europa, hvars manga stater Napoleon redan sorvandlat till vasaller under Franska Monarkien. Erinrom oss harvid, attenglands strid medfrankrike var vida mer pakostande och gjordc ansprak pa langt stdrre kraster och tillgangar an den, i hvilken de osrige Europeiske staterne stodo med Frankrike; ty England maste na*stan oqsbrutet halla sig i krigstillsiand, hvarisran Continentens stater dock alltid pa nagon mellantid srikallade sig. Englands strid deremot varade sa. Lange Franske Kejsarens bud voro gallande, den upphorde ej sdrr an Napoleons Kejsaremakt var sßrsvunnen sran den politiska historiens omrade. Men med alla de stora uppossringar och mer an beundransvarda anstrangningar, bvilka England gjorde med sa mycken standaktighet till det Fraiuka kusvande, yo-

20 14 ro ej tse Bsittiska rikedomarne sßrsvunna Och uttßmda; ty de hasva atven sedermera spelat stora roler och gsra- det annu. Tiden estcr Napoleons stortande har i detta asseetide erbjudil skadespel, hvilka i sin sortsattning utan tvisvel torde blisva as st6rre politisk markvardighet Sn de annu ansetts sa Mnge man ej skadat dem ur h6gre synpunkt sin sadana de visat sig i dagens hvilka man ej synes vilja sorena med de allmanna lagar, as hvilka verldshdndelserna i sina orsaker gen styras. och verkningar sa Sadan sramstaller sig taslan as den Nations iikedomar och makt som kanske bland alla solkslag i verlden utmarker sig s6s dert storsta idoghet,och drist, sadana visa sig resultaterne as den sribet som sramsort de Engelska naringarne sa langt sramsor andra solkslags i den upplysta delen asverldeo, hvarest man ej med sa mycken omtanksamhet som inom det Brittiska solket sokt anvsnda resultaterne as sina vettenskapliga sorskningar pa lisvets husvudinteressen, hvilka i sin sul-lkomlighet ej konna vinnas, der menniskokrasten ej lar sritt utosva sig och vara i verksamhet, Men vid betraktandet as den Engelska Nationens vslmaga och rikedomas, hvilka vi sramssr annat velat hsrleda tra.si den srihet, som hos detta solk rader sa i handel som naringar i tro vi oss ej med tystnad eller glomska bora s6rhiga ett inkast > som asdet Merkantila Systemets isriga anhangare osta hlisvit gjordt och Snnu as na»

21 15 gra upprepas till s6rsvar sor sagde system. Man har nemligen velat anssira just England sasom bevis derpaj att National--vAlmaga &r sorenlig med prohibitis-sorsatt.ningar och tvang i naringar och i detta asseende ansort, att i England sinnas mera skra-inrattningar och s*rohibitis-anstalter Sn pa manga andra stsl- - der valmagan likval ej 5r ens jemsorlig med det Engelska solkets. Att i England i vissa hansecnden annu sinnas lernningar as det tvang och de sjattrar, hvilka sordom i detta land vai*it radande, Sr visserl!gen en sanning_, den man ej utan orastvisa kan be~ strida, men atven dessa sma prohibitiverballa pa att smaningom sorsvinna och att sdrena s!g med den liberalite som sor osrigt och i allmanhet At radande. Det Sr en gammal sakj att man maste domma a potiori och i detta asseende ar den ansorda invandningen ej grundad och stddjande sig pa sanning. Vi vilja i detta hanseende endast aberopa hvad redan Adam Smith haxuti sade pa sin tid och hvad mange larde Stassman sedermera i samrna sak yttrat. "Orsakerne till i- doghetens v&lstand i Stora Britannien, sager han, aro den handelssrihet, som, oaktadt vara inskrsinkningar, likvdl 5r lika stor jakanhdnda ttorre iin i nagot annat land ; den r&ttigheten -vi dga att utan asgister utsora nastan alla produkter as den inre idogheten, hvilken an deras bestammelse 5r och hvad som Ær vigtigarej den oinskrankta sriheten att sora dem sran en dnda as riket till en annan utan att beh6sva gdra nagon reda, utan att vara underkastad den minsta visitation eller

22 16 ens sraga o. s. v. *)." Vidare ans6r Say ottl dern, hvilka till sßrsvar sßr prohibitis-systemet vilja ans<sra England, "de kanna icke, att de Engelska stsider, der den (idogheten)' mest blomstrar och hvilka bragt landets ma~ nusacturer till en sa lysande hojd, aro just de som icke hasva nagra skran, sasom Manchester, Birmingham, Liverpool, hvilka sor tvahundrade ar voro blotta byar och som nu i anseende till sin solkmangd och ssrmßgenhet taga sin plats nast ester London och langt sramssr York, Canterbury sa Bristol, alla gatnla privilegierade stader och husvudstader i de sdrnamsta provinser, men medenasg*jthiska sjaurar belagd idoghet **).'' "Halisax stad och ssrsamling, sager John Kickols, hvilken bland Engelska sorsattare ar bekant sasom stor kannare as sitt land, hasvapasyratio ar sett sin solkmangd sordubblad, och slere stader, der skratvang hasva lidit betydliga minskningar. De hus, som aro be~ lagne inom den egentcliga staden London, aro svara att sa uthyrda, da Westminster, Southwark och de gamle sorstaderne bestsndigt tillvexa. De aro sria, och staden ater har nittiotva exchisiva gillen as alla slag som arligen pryda Lord-Majorns triumltag." Hvad har &r ans6rdt om England kan i samma hanseende aberopas sor manga andra orter. De kolonier, hvilka npprest sig i bsrjan as *) Se Inqviry into ihe nature and causcs osthe wealth os Nations, as Ada.ra Sinih. **) Se Traite d'economie Politique, as Jean JBaptiste Say.

23 17 detta arbunjjrade, sasom Plata-provinserne s:t Domingo eller Hayti, iakttaga den liberalaste politik i handel. Om dessa provinser sdger say, att de hasva 6ppnat sina bananae for utmnningen, de hasva icke fordrat detsamma tillbaka och dro rikare och mera vdlmaende an de nagonsin varit under prohibitiva ordningen. Man sdger, ans6r say, att Havanas handel och vinster sordubblats sedan denna spanska koloni genom singens kraft och tvertemot moderlandets system e- mottagit alia staggor. Da rui historien framstaller de ojdsaktigaste facta derpa, att fribet i menniskoverksamhetsformagans utveckling ar sa valgorande for sdrraogenhetens uppkomst och valrnagans utspridande hland iblkslagen, sa uppkomraer as sig sjels en fraga, hvars besvarande och utveckling leder oss sili ndrmare undersokning om det tvang och de prohibisiva Forsaltningar, hvilka bos olita Nationer i storea eller mindre grad trycka idogbeten och inskranka den fribet i ndringar, hvllken v> i stod as bistoriska facta antagit sasom enda grundkdilan for Nationalvdlmagans uppkomst och tilltagande. ligen, da Historien, sasom redan 5r hevist, 16r liberalite i handel oeb naringar framstsler de ovedersdgeligaste och rnest talande facta, mer an besynnerligt, att man det o- ansedt mestedels soljt och dnnu soljer en alldeles motsatt politik, i det man soker att tned bvarjehanda tvang belagga menskliga i-

24 18 dogheten och sa mycket m6jligtjir, inskxdnka friheten i sianrlel och ndringar. Hvarsfre hasva na staserne ej alltid sdljt don liberalaste princip i handel och industrie, da den s6r Nationaivdlmagan ar den mest valgorande, men prohibitiva Forfattningar deremot hogst skadeliga? Det ar denna fraga, bvars hesvarande for oss skall framstdlla grunderna s6r det prohibitiva eller utestutande systema och sdra oss tiii undersokningar om deras mer eller mindre gdllande vdrde. Att de gamle ej hade nagon riktig kunskap om sdrmdgenhetens natur och om grunderna for dess sunctioner i samhallet derom vittna dsven cie pa sin tid mest bildade soikslags anda sili vae tid sdrvarade historiska qvarlemningar. Plato och Aristoteles, den gamla verldens Idrdaste mdn, hvilkas arheten genom arhundraden bibehallit siit vdrde och dtven sili oss osversdrt sa manga nyttiga kunskaper, hasva stora sdrtjenster as statsldran; men i den Poiitiska Ekonomiens basis, Ldran om formsigenhetens natur samt om dess sdrdelning och sorbrukning i samhdllet ssirrada de ej funda begrepp. Plato talar val om production, om samhdllstisvets tjenlighet och nodvdndighet for menniskan i asseende pa hermes mangsalldiga behos, men han utstrdcker ej sin Idra till nagon grundeiig framstilllning al productionssenomenets natur i alimdhhet. Aristoteles delar productionen i naturlig och lonstgjord, och den skillnad han gsr emellan dessa olika arter as produstion sorrader, att

25 Romarne 19 hart i dennji sak varit alldcles sreramande *). Hans raisonnementer om lan mot rsnta s6rrada okunnighet om Capitalers natur och - bruk. ansago med ssrakt handel och slojder, utan att kdnna as hvad inslytelse dessa aro pa Nationalsormogenheten Hos Egyptierne alade Lagen en son att halla sig till samma nctringsgren hvartill sadren bekænt sig, och denna lag, sora i asseende pa. sin inllytelse pa nsringarne likval dr en as* de daraktigaste lagar, berommes as Herodotus och rnanga andra Historieskrisvave dn~ da till nyare tider. Hos Judarne uppt&xker man ej spar till sunda asigter i Politiska E- konomien. Deras daliga begrepp om mynt och kapitaler smnas uttryckta i deras Lagar, hvilka innehalla sorbud as penningelan mot rinta, hvilket bevisar, att de ej ens hade a- ning om sormogenbetehs natur och om proclustionssenomenet i allmanhet. Da nu hos den sor cultur och upplysning mest kanda delen as verlden radde en sa stor okunnighet i de vdsenteligaste grenar as den Ekonorniska delen i Statslaran, sa kan man utan svarighet g6ra sig iorestd!lning om den 6sriga verldens tillstand i detta hinseende. Hvad under da, om de allrastrsngaste prohihitiver sgt ium pa en tid, da man hade lika liten *) jj J? BsXrsc-/} 7roA<<r, s TTo/W/ Bccvdvssov rna- KiTtjv ("Optima qaidcm civitas nunquam opi-* jicemsaciei c.ivem.") Politicoru.nl Lib. 111, Cap. 5. Dessa ord vittna hvad hegrepp Aristotelei hade om de Mekauiska konsterne, hvilka hati ej ansag vardiga en medborgare.

26 20 kannedom 'om verkningarne as prohibitiva som as liberala sdrsattningar? Hdras komma asven de pa olika tider sig sa olika forfattningar uti politiska Ekonomien i de gamle staterae, I hvilka stundom radde elt liberalt, stnndom ater ett illibcralt bandelssystem. Men asven den nya sidens politik sori-ader ej nagra framsteg i stats-ekonomien, ty olika Nationers Historia framstdller facta, hvilka vlttna, att man ej ens hast aning om grunderne s 6r ffrmdgenbetens uppkomst och natur. Ibland sadana facta ma ansdras ea as 11 enr i k den 4;de, i handels ministeren vidlagen atgdrd, hvarigenom han berdttigade Gresven as soissons att Idgga en tullasgist as 15 sous pa hvarje ur riket utgaende packa handelsvaror, att sorbiga atskilliga ovdrdiga prejerier under namn as nadebetygelser, genom hvilka denne Regent tillstadde sina gunstlingar och maitresser att genom olika asgister beskatta atskilliga grenar as handclsidog- heten. Harsill kommer annu, att Regeringarne ej alltid sorstatt eller atminstone ej velat inse det samband, som pa det narmaste forenar deras eget interesse med solkets, hvarigenom bandt, att Regeringarne, hvilka genom sdrbud i handel och ndringar sett sina inkomster i skaltkamrnaren 6kade, utan att ndrmare tdnka pa dessa inkomsters art och inre beskassenhet, ej dragit i betdnkande att, sa mycket mdjligt vax-it, vidmakthalla och ofta dsven sorska sin skattkaramare pa Nationens nog dryga bekostnad.