KRIMINAL STATISTIK. BRÅ-rapport 2001:16. Criminal Statistics Official Statistics of Sweden. Brottsförebyggande Brottsförebyggande rådet

Transkript

1 KRIMINAL STATISTIK Criminal Statistics Official Statistics of Sweden 2000 BRÅ-rapport 2001:16 Brottsförebyggande Brottsförebyggande rådet rådet

2 Brottsförebyggande rådet Brottsförebyggande rådet Box 1386 (National Council for Crime Prevention) Stockholm P.O. Box 1386 Tfn SE Stockholm Fax SWEDEN Telephone e-post Telefax Denna bok kan beställas i Additional copies of this publication Bokhandeln eller hos can be ordered through Fritzes Kundservice Fritzes Kundservice Stockholm Stockholm Tfn SWEDEN Fax Telephone e-post order.fritzes@liber.se Telefax order.fritzes@liber.se Tidigare publicering Publikationen Kriminalstatistik utges av Brottsförebyggande rådet för åttonde gången i serien Sveriges officiella statistik. Previous publication Criminal statistics is an annual report published by the National Council for Crime Prevention for the eighth time, in the series Official Statistics on Sweden. Brottsförebyggande rådet National Council for Crime Prevention Information och förlag Information and publishing Redaktör: Leif Petersson Editor: Leif Petersson Omslag: IDÉHUSET ISSN ISSN ISBN ISBN Stockholm 2001 Edita Norstedts Tryckeri AB Stockholm 2001

3 Innehållsförteckning Contents Inledning... 5 Introduction Tabellförteckning... 7 List of tables Läsanvisningar och teckenförklaring till tabellerna Instructions for reading and key to the signs Översikt över rättsprocessen Outline of the judicial process English summary Kapitel 1. Anmälda brott Chapter 1. Reported offences Kapitel 2. Uppklarade brott Chapter 2. Cleared-up offences Kapitel 3. Personer misstänkta för brott Chapter 3. Persons suspected of offences Kapitel 4. Personer lagförda för brott Chapter 4. Persons found guilty of offences Kapitel 5. Kriminalvård Chapter 5. The correctional care system Bilaga. Definitioner och begrepp Appendix. Definitions and conceptions 3

4

5 Inledning Introduction Den statistik som presenteras i denna publikation är Sveriges officiella kriminalstatistik. Officiell statistik är sådan statistik, som regleras i lag (2001:99) och förordning (2001:100) om den officiella statistiken. Kriminalstatistiken indelas, med utgångspunkt från bestämmelser i förordningen i brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott. Officiell statistik ska finnas för allmän information, utredningsverksamhet och forskning. Den ska vara objektiv och allmänt tillgänglig. Publikationens innehåll Statistiken presenteras i fem kapitel uppdelat på anmälda brott, uppklarade brott, personer misstänkta för brott, personer lagförda för brott och kriminalvård. Varje kapitel i Kriminalstatistik 2000 inleds med en sammanfattning av statistikresultaten samt en beskrivning av statistikens innehåll avseende definitioner, insamlings- och bearbetningsrutiner samt jämförbarhet över tid. I kapitel 1 Anmälda brott redovisas uppgifter om polisanmälda brott fördelade efter brottstyp, månad för anmälan och region. I en tabell redovisas även antalet anmälda fall. I kapitel 2 Uppklarade brott redovisas uppgifter om brott som klarats upp fördelade efter brottstyp och uppklaringsgrund. I kapitel 3 Personer misstänkta för brott redovisas antalet personer som misstänkts för brott fördelade efter kön, ålder, brottstyp och antalet brott personen misstänkts för under året. Även de misstänkta personernas brottsdeltagande redovisas. Vidare redovisas antalet anhållanden, häktningsframställningar och häktade personer. I kapitel 4 Personer lagförda för brott redovisas uppgifter om personer som fällts till ansvar i brottmål vid tingsrätt, personer som godkänt strafföreläggande och personer som meddelats åtalsunderlåtelse. Dessutom redovisas personer som godkänt föreläggande om ordningsbot. Personerna redovisas efter brottstyp, påföljd och fängelsetid samt efter kön, ålder och region. I kapitel 5 Kriminalvård redovisas uppgifter om personer som verkställer påföljder inom kriminalvården. Tabellerna innehåller uppgifter om beläggningssituationen vid kriminalvårdsanstalter och häkten, antal personer som intagits i anstalt respektive frigivits från anstalt, rymningar och permissioner samt övervakningar inom frivården. Personerna redovisas efter brottstyp, strafftidens längd, kön och ålder. För att underlätta tolkningen av statistiken innehåller publikationen läsanvisningar med kvalitetsdeklaration och teckenförklaring till tabellerna, översikt över rättsprocessen samt en lista över definitioner och begrepp. Publicering av kriminalstatistik Statistik över personer lagförda för brott finns från och med 1830-talet och statistik över brott som anmäls till polisen sedan år Kriminalstatistiken framställs årligen. Statistiken över anmälda brott produceras även månadsvis. Den statistik som redovisas i denna publikation är ett urval av all producerad statistik. Utförligare statistik finns att beställa från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Viss kriminalstatistik finns även tillgänglig på BRÅ:s webbplats, Där presenteras bland annat olika tidsserier och preliminär kvartalsstatistik över anmälda brott. Utförligare uppgifter om personer lagförda för narkotikabrott publiceras separat. Att tolka statistiken Den officiella kriminalstatistiken beskriver den brottslighet som kommer till myndigheternas kännedom. Ett stort antal brott anmäls aldrig. När man använder den officiella statistiken, är det därför viktigt att kunna läsa den på rätt sätt. Detta förutsätter kunskaper om hur den är uppbyggd. För ytterligare kunskap om kriminalstatistiken hänvisas till skriften Konsten att läsa statistik om brott och brottslingar som kan beställas hos bokhandeln eller Fritzes kundservice (se omslaget för adress). Skriften finns även på BRÅ:s webbplats. 5

6 I sammanfattningarna i denna rapport ges kortfattade beskrivningar hur olika brottstyper utvecklats över tiden. Däremot finns inga analyser eller förklaringar till vilka faktorer som kan ha påverkat utvecklingen. Sådana analyser och tolkningar finns bland annat i BRÅ:s rapport Brottsutvecklingen i Sverige, där utvecklingen för de viktigaste brottskategorierna analyseras. Dessutom ger BRÅ kontinuerligt ut rapporter med analyser av brottsligheten och de kriminalpolitiska och förebyggande åtgärder som vidtas. 6

7 Tabellförteckning List of tables Anmälda brott Reported offences 1.1 Anmälda brott, åren Reported offences, Anmälda brott per av medelfolkmängden, åren Reported offences per of mean population, Anmälda brott totalt och per av medelfolkmängden i länen, åren Reported offences, total figures and per of mean population, in counties, Anmälda brott, totalt och per av medelfolkmängden, efter brottstyp och månad för anmälan, år 2000 samt jämförelse med föregående år Reported offences, total figures and per of mean population, by type of offence and month of report, 2000 and comparison with Anmälda brott i länen, totalt och per av medelfolkmängden efter brottstyp, år 2000 samt jämförelse med föregående år Reported offences in counties, total figures and per of mean population, by offence, 2000 and comparison with Anmälda brott och fall efter brottstyp, år Reported offences and cases, by type of offence,

8 Uppklarade brott Cleared-up offences 2.1 Uppklarade brott, åren Cleared-up offences, Uppklaringsprocent, åren Cleared-up percentages, Anmälda brott, uppklarade brott och uppklaringsprocent efter brottstyp, år Reported offences, cleared-up offences and cleared-up percentages, by type of offence, Uppklarade brott efter brottstyp, totalt och efter beslut då misstänkt person inte finns, år Cleared-up offences, by type of offence, total figures and by decision where there is no person suspected of offence, Uppklarade brott efter brottstyp, totalt och efter beslut då misstänkt person finns samt andel åtalsbeslut, strafförelägganden eller åtalsunderlåtelser av antalet anmälda brott, år Cleared-up offences, by type of offence, total figures and by decision where there is a person suspected of offence and percentage of prosecution decisions, approved summary imposition of lines by prosecutor or waivers of prosecution of reported offences, Brottsdeltaganden efter brottstyp, totalt och efter beslut i åtalsfrågan, år Crime-participations, by type of offence, total figures and by prosecution/non-prosecution decision,

9 Personer misstänkta för brott Persons suspected of offences 3.1 Personer misstänkta för brott efter brottstyp, totalt samt andel ungdomar och andel kvinnor, år Persons suspected of offences by type of offence, together with percentages of young persons and women, Personer misstänkta för brott efter kön, ålder vid brottet och antal brott de misstänkts för, år Persons suspected of offences, by sex, age at the time of offence and number of offences per suspect, Personer misstänkta för brott efter brottstyp, ålder vid brottet och kön, år Persons suspected of offences, by type of offence, age at the time of offence and sex, Brottsdeltaganden för personer misstänkta för brott efter brottstyp, ålder vid brottet och kön, år Crime-participations among persons suspected of offences, by type of offence, age at the time of offence and sex, Anhållanden, häktningsframställningar och häktade personer, åren Arrests, application for detention orders and detainees,

10 Personer lagförda för brott Persons found guilty of offences 4.1 Personer lagförda för brott efter huvudpåföljd m.m., åren Persons found guilty of criminal offences, by principal sanction etc., Personer lagförda för brott efter huvudbrott, åren Persons found guilty of criminal offences, by principal offence, Personer lagförda för brott efter huvudbrott, totalt samt andel kvinnor, andel ungdomar och andel utvisningsbeslut i dom, år Persons found guilty of criminal offences, by principal offence, total figures and percentages of women, young persons and number of deportees, Personer lagförda för brott efter huvudbrott och ålder, år Persons found guilty of criminal offences, by principal offence and age, Kvinnor lagförda för brott efter huvudbrott och ålder, år Women found guilty of criminal offences, by principal offence and age, Personer lagförda för brott efter huvudpåföljd m.m. och ålder, år Persons found guilty of criminal offences, by principal sanction etc. and age, Kvinnor lagförda för brott efter huvudpåföljd m.m. och ålder, år Women found guilty of criminal offences, by principal sanction etc. and age, Personer lagförda för brott efter huvudbrott och huvudpåföljd m.m., år Persons found guilty of criminal offences, by principal offence and principal sanction etc., Kvinnor lagförda för brott efter huvudbrott och huvudpåföljd m.m., år Women found guilty of criminal offences, by principal offence and principal sanction etc., Personer dömda till fängelse efter brott och fängelsetidens längd angiven i månader, år Persons sentenced to imprisonment, by offence and term of imprisonment (months), Kvinnor dömda till fängelse efter brott och fängelsetidens längd angiven i månader, år Women sentenced to imprisonment, by offence and term of imprisonment (months), Personer dömda till fängelse efter brott och fängelsetidens längd angiven i år, år Persons sentenced to imprisonment, by offence and term of imprisonment (years), Personer lagförda för brott efter huvudbrott och län m.m., år Persons found guilty of criminal offences, by principal offence and county etc., Personer lagförda för brott efter huvudbrott och antal lagföringar under de senaste tio åren, år Persons found guilty of criminal offences, by principal offence and number of adjudications in the past ten years,

11 4.15 Personer lagförda för brott efter huvudpåföljd m.m. och antal lagföringar under de senaste tio åren, år Persons found guilty of criminal offences, by principal sanction etc. and number of adjudications in the past ten years, Personer dömda till fängelse efter huvudbrott och antal lagföringar under de senaste tio åren, år Persons sentenced to imprisonment, by principal offence and number of adjudications in the past ten years, Personer bötfällda genom strafföreläggande eller dom efter huvudbrott samt böternas art och storlek, år Persons fined by prosecutor or by court, by principal offence and the nature and size of the fines, Personer som godkänt ordningsbot efter kön, ålder och typ av överträdelse, år Persons assenting to summary fines imposed by the police, by sex, age and type of offence,

12 Kriminalvård The correctional care system 5.1 Personer dömda till fängelse som intagits i respektive avgått från anstalt samt medelbeläggning, åren Persons sentenced to imprisonment, admitted to or released from prison and average occcupancy, Personer som var inskrivna i häkte den 1 oktober, åren Persons enrolled at remand centres at 1 st October, Personer som avtjänade fängelsestraff den 1 oktober, åren Persons serving prison sentences at 1 st October, Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt, efter huvudbrott, åren Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison, by principal offence, Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt, efter ålder, åren Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison, by age, Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt, efter strafftid, åren Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison, by length of sentence, Beviljade permissioner från anstalt, åren Granted furloughs from prison, Avvikelser från anstalt, åren Absconds from prison, Personer som påbörjat övervakning inom frivården, åren New supervision cases, Personer under övervakning den 1 oktober, åren Persons under supervision at 1 st October, Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt efter huvudbrott, ålder och kön, år Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison, by principal offence, age and sex, Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt efter strafftidens längd, ålder, kön och andel utländska medborgare, år Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison, by length of sentence, age, sex and percentage of foreign citizens, Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt efter strafftidens längd, åren Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison, by length of sentence, Personer dömda till skyddstillsyn som påbörjat övervakning efter huvudbrott, ålder och kön, år New probation cases, by principal offence, age and sex,

13 5.15 Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt år 2000 samt inskrivna i anstalt den 1 oktober åren , efter huvudbrott Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison in 2000 and persons held in prison at 1 st October , by principal offence 5.16 Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt år 2000 samt inskrivna i anstalt den 1 oktober åren , efter ålder och andel kvinnor Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison in 2000 and persons held in prison at 1 st October , by age and percentage of women 5.17 Personer dömda till fängelse som intagits i anstalt år 2000 och inskrivna i anstalt den 1 oktober åren , efter strafftid samt andel utländska medborgare Persons sentenced to imprisonment and admitted to prison in 2000 and persons held in prison at 1 st October , by length of sentence and percentage of foreign citizens 5.18 Personer dömda till fängelse som påbörjat intensivövervakning med elektronisk kontroll, efter huvudbrott och kön, åren Persons sentenced to imprisonment who instead became subject to intensive supervision with electronic monitoring, by principal offence and sex,

14 Läsanvisningar och teckenförklaringar till tabellerna Instructions for reading and key to the signs Läsanvisningar Instructions for reading Att läsa tabellerna De flesta tabeller redovisar brottstyp. Brottstyperna redovisas oftast i hierarkiskt uppbyggda grupper och undergrupper som markeras med hjälp av fet och kursiverad stil samt indragningar. Lagtextens indelning är vägledande för grupperingen. Varje undergrupp kan summeras till närmast högre nivå. Exempelvis tillhör brott mot brottsbalken den högsta nivån (markerat med fet stil) och ingår därmed i summan av samtliga brott: SAMTLIGA BROTT Brott mot brottsbalken kap. Brott mot person kap. Brott mot förmögenhet kap. Brott mot allmänheten kap. Brott mot staten 50 Brott mot trafikbrottslagen 400 Brott mot narkotikastrafflagen 300 Brott mot övriga specialstraffrättsliga författningar 200 Brottet ej kategoriserat 100 I några tabeller visas inte alla brottstyper. Detta anges med därav och betyder att uppgifterna inte kan summeras så som beskrivits ovan. Den ovan beskrivna summeringen av brottstyper kan inte heller tillämpas i tabeller över misstänkta personer och i de tabeller över lagförda personer där nettoredovisning tillämpas. I dessa tabeller redovisas en person endast en gång för varje brottstyp under redovisningsperioden (netto per rad). En person kan dock förekomma som misstänkt respektive lagförd för flera olika brottstyper eller lagföringar i en tabell. Därför blir summan av antalet personer för de olika brottstyperna (raderna) större än nettoantalet misstänkta respektive lagförda personer för samtliga brott. Jämförelse mellan tabellerna De olika statistikområdena innehåller uppgifter från olika delar av rättsväsendet. Uppgifter om anmälda brott kommer huvudsakligen från polisen medan uppgifter om personer lagförda för brott kommer från åklagarmyndigheterna och domstolarna. Trots detta kan det vara svårt att få en bild av vad som händer med de anmälda brotten under den rättsliga processen utifrån de olika statistikområdena. Detta beror bland annat på att man inom de olika statistikområdena använder olika redovisningssätt. Olika objekt Statistiken över anmälda brott och lagförda personer redovisar helt olika typer av objekt. Statistiken över anmälda och uppklarade brott utgår från brottet medan lagföringsstatistiken utgår från den eller de personer som begått brottet. Exempelvis blir uppgifter om strafförelägganden och åtalsunderlåtelser som redovisas i såväl statistiken över uppklarade brott som i statistiken över personer lagförda för brott olika. Skillnaden beror bland annat på att i uppklaringsstatistiken räknas antal brott, medan antal personer räknas i lagföringsstatistiken. Detta kan ge olika antal eftersom en person kan ha begått flera brott eller ett brott kan ha begåtts av flera personer. Olika summor och detaljnivå Brottsstatistiken (anmälda brott, uppklarade brott och misstänkta personer) och lagföringsstatistiken redovisar olika stora delar av det kriminaliserade området. Lagföringsstatistiken täcker samtliga kriminaliserade handlingar medan brottsstatistiken täcker ett urval av dessa handlingar. I brottsstatistiken redovisas till exempel inte förseelser mot vägtrafikkungörelsen. För flera enskilda brottstyper är det däremot möjligt att redovisa antalet lagförda personer och antalet anmälda brott. I båda fallen bygger redovisningen på lagarnas (främst brottsbalkens) disposition. Vissa skillnader förekommer dock i detaljeringsgrad. I brottsstatistiken redovisas i vissa fall offrets ålder och kön, medan enbart lagrummen redovisas i lagföringsstatistiken. Misshandel mot kvinna respektive man kan exempelvis inte särskiljas i lagföringsstatistiken. 14

15 Olika definitioner och enheter Misstänkta personer, lagförda personer och inskrivna eller intagna personer i kriminalvården definieras på olika sätt. En person som misstänkts för flera brott under ett år redovisas endast som en person i statistiken över misstänkta personer. En person som lagförts vid flera tillfällen under ett år redovisas däremot som en person för varje lagföringstillfälle. I kriminalvårdsstatistiken redovisas personer som tagits in i kriminalvårdsanstalt under ett år eller personer som var intagna vid en viss tidpunkt (beläggning). Redovisningen av utdömda påföljder enligt lagföringsstatistiken och påbörjade verkställigheter av påföljder enligt kriminalvårdsstatistiken skiljer sig definitionsmässigt åt. Lagföringsstatistiken redovisar fällande domar i tingsrätt utan hänsyn till om domen ändrats i högre rättsinstans, medan kriminalvårdsstatistiken redovisar påbörjade verkställigheter, vilket innebär att domen har vunnit laga kraft. Strafftider vid fängelse redovisas olika i lagföringsstatistiken och kriminalvårdsstatistiken. Fängelsestraff som avtjänas i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll redovisas inte i kriminalvårdsstatistiken som intagna i anstalt, men ingår i lagföringsstatistiken som dömda till fängelse. Eftersom utdömda fängelsetider, som avtjänas med intensivövervakning, vanligtvis är korta, blir skillnaderna mellan strafftider i lagföringsstatistiken och kriminalvårdsstatistiken störst för korta strafftider. Tidsförskjutningar Brottsredovisningen i de olika statistikprodukterna avser inte alltid samma brott. Ett brott som anmäls under ett år behöver inte klaras upp eller leda till lagföring under samma statistikår. Tidsintervallet mellan dom och påbörjad verkställighet av den kan också variera. Jämförelse med internationell statistik Jämförelser utifrån brottsstatistiken av brottslighetens omfattning i olika länder bör göras med försiktighet, eftersom statistiken har olika uppbyggnad i olika länder. Kriminalstatistiken återspeglar inte bara brottslighetens nivå, utan påverkas också av rättsliga och statistiska förhållanden samt benägenheten att anmäla och registrera brott. Dessa faktorer kan skilja sig åt mellan olika länder. Det finns ingen internationell standard för hur statistiken ska produceras och presenteras, vilket försvårar internationella jämförelser. De rättsliga förhållanden som påverkar statistiken är till exempel hur brott definieras i lagstiftningen samt regler och riktlinjer för polisens och åklagarens arbete. Till de statistiska förhållanden som påverkar redovisningen hör principerna för när ett brott redovisas i statistiken. I vissa länder statistikförs endast sådana brott, som efter utredning kan betecknas som brott eller där det finns tillräcklig bevisning för brott. I den svenska statistiken redovisas varje händelse som anmälts som ett brott, även om det senare visar sig att det inte var ett brott. Varje land har egna principer för vad som registreras vid brottsliga gärningar. I vissa länder registreras bara det grövsta brottet, även om flera brott begåtts vid samma tillfälle. I Sverige, däremot, registreras i princip samtliga brott som begåtts vid samma tillfälle. Sättet att räkna antal brott skiljer sig också åt mellan olika länder. Flera brott av samma typ mot samma offer räknas statistiskt i vissa länder som ett brott, till skillnad från i Sverige där varje brott räknas. Den statistiska kategoriseringen av olika typer av händelser varierar. Detta gäller till exempel försöksbrott, som i Sverige vanligtvis redovisas tillsammans med de fullbordade brotten. I vissa andra länder redovisas försöksbrotten separat eller omfattas inte alls av statistiken. Statistiken påverkas även av allmänhetens benägenhet att anmäla brott, polisens insatser och prioriteringar. En alternativ statistikkälla för internationella jämförelser av brottsligheten är den internationella brottsofferstudien, The International Crime Victimisation Survey (ICVS). Kvalitet Statistiken som presenteras är totalundersökningar med syfte att redovisa och beskriva de brott som kommit till polisens och rättsväsendets kännedom. Trots detta representerar inte statistiken några exakt fastställda värden. Statistikens tillförlitlighet och jämförbarhet över tid påverkas av många olika faktorer. Nedan följer en beskrivning av några olika förhållanden som påverkar tillförlitligheten i de uppgifter som utgör underlag för statistiken. 15

16 Statistik och faktisk brottslighet Statistiken beskriver inte den faktiska brottsligheten, men används ibland som underlag för att bedöma nivån, strukturen och utvecklingen av den faktiska brottsligheten. Tillförlitligheten hänger samman med relationen mellan anmäld och faktisk brottslighet. Relationen mellan polisanmäld brottslighet och faktisk brottslighet varierar för olika brottstyper. Till följd av förändringar i till exempel allmänhetens och olika institutioners benägenhet att anmäla brott eller förändringar i polisverksamhetens omfattning och inriktning kan relationen mellan anmäld brottslighet och faktisk brottslighet variera från en tid till en annan och mellan olika orter eller regioner, vilket försvårar tolkningen av statistiken. För vissa brottstyper, som till exempel trafikbrott och narkotikabrott, finns ett direkt samband mellan polisens insatser och antalet anmälda brott. För dessa brott är det därför särskilt svårt att dra slutsatser om den faktiska brottsligheten. Statistik och faktiskt antal gärningsmän Statistiken över misstänkta och lagförda personer beskriver endast de gärningsmän som kommer till rättsväsendets kännedom. Detta innebär att de grupper av gärningsmän som har hög upptäcktsrisk kan bli överrepresenterade i statistiken. Brottsaktiva personer kan till exempel vara något överrepresenterade i statistiken eftersom risken att bli upptäckt och fälld för ett brott ökar ju fler brott personen begår. Tolkningen av statistiken försvåras av att upptäcktsrisken för olika grupper och brott kan ha förändrats över tid. Indata och statistikrutiner Förändringar av rutiner i samband med rapportering, bearbetning och redovisning av statistiken påverkar statistikens innehåll. Förändringar i den rapporterande myndighetens ärendesystem kan ibland leda till förändrade rutiner för hanteringen av ett ärende som i sin tur kan påverka statistiken. Felrapportering, ofullständiga uppgifter, för sent inkomna ärenden och variationer i kvaliteten för vissa variabler är faktorer som kan medföra osäkerhet vid tolkning av statistiken. För att minimera felen utförs alltid olika rimlighetskontroller innan uppgifterna lagras i statistikdatabasen. En slutlig kontroll genomförs dessutom efter det att statistiktabellerna har framställts. Ett mindre antal uppgifter kommer in till BRÅ efter det att statistiken har framställts, och faller därför bort från statistikredovisningen. När polisen ska kategorisera brottet kan det uppstå rubricerings- och gränsdragningsproblem. Uppgifterna om omständigheterna vid det anmälda brottet kan till exempel vara otillräckliga. Vidare kan det vara svårt att avgränsa olika svårhetsgrader av ett brott från varandra, till exempel misshandel och grov misshandel. Gränsdragningen mellan olika typer av brott kan variera över tid och mellan olika polismyndigheter. Skillnader kan förekomma mellan olika polismyndigheter i deras tillämpning av anvisningarna för kategorisering och antalsräkning av brott. Det har varit särskilt svårt att skapa en enhetlig praxis för antalsräkning av till exempel narkotikabrott. Förändringar inom rättsväsendet Verksamheten hos de olika myndigheterna inom rättsväsendet, förändras över tid. Förändringarna kan bero på ändringar i lagstiftningen, förändringar i påföljdssystemet, omorganisationer inom rättsväsendet eller andra förändringar i rättsväsendets insatser, resurser eller praxis. Allt detta kan påverka statistiken. 16

17 Teckenförklaringar Key to the signs - Noll Nil 0 Mindre än 0,5 av enheten Less than half of unit.. Ingen uppgift tillgänglig Not available. Ingen adekvat uppgift finns Not applicable 17

18 Översikt över rättsprocessen år 2000 The judicial process 2000 Outline of the judical process ROLV cnodjduh 'RPVWRO.ULPLQDOYnUG %HVOXWRPnWDO %HJnQJQDEURWW 2NlQWDQWDO 3ROLVDQPlOGDEURWW *RGNlQGDRUGQLQJVERW 3HUVRQHUVNlOLJHQ PLVVWlQNWDI UEURWW PLVVWlQNWD EURWWV GHOWDJDQGHQ 6DPWOLJDODJI UGDSHUVRQHUVInXGRPDU 6WUDII UHOlJJDQGHQVI cwdovxqghuonwhovhunx 'RPDU IlOODQGH 3nI OMGPP 5lWWVSV\NLDWULVNYnUG )lqjhovh 6N\GGVWLOOV\Q 9LOONRUOLJGRP % WHU gyuljw 6DPWOLJDGRPDU 9HUNVWlOOGDSnI OMGHU 3HUVRQHUVRP LQWDJLWVLDQVWDOW SnE UMDWLQWHQVLY YHUYDNQLQJ PHGHOHNWURQLVNNRQWUROO SnE UMDW YHUYDNQLQJLQRP IULYnUGHQ %HVNULYVL.ULPLQDO.DSLWHO.DSLWHO.DSLWHO.DSLWHO.DSLWHO VWDWLVWLN.DSLWHO.DSLWHO I översikten visas några sammanfattande uppgifter från Kriminalstatistik De beskriver vad som har inträffat i olika delar av rättsprocessen under år Uppgifterna avser inte att redovisa ett rättsflöde. En sådan jämförelse är inte möjlig då de olika siffrorna bygger på olika enheter och definitioner (se läsanvisningar). Utflödet ur systemet, det vill säga de brott och insatser som inte lett till vidare åtgärder, redovisas inte i denna översikt. 18

19 English summary. Criminal statistics 2000 Editor: Leif Petersson Published by: National Council for Crime Prevention (BRÅ) P.O. Box 1386 SE Stockholm Sweden Internet: Reference: BRÅ-report 2001:16 ISSN Available in Swedish from: Fritzes kundservice SE Stockholm Sweden Swedish statistics and international comparisons Comparisons between countries that are based on their individual crime statistics require caution since such statistics are produced differently in different countries. Criminal statistics do not provide a simple reflection of the level of crime in a given country. They are influenced by juridical and statistical factors, and the extent to which crime is reported and registered. These factors can vary from one country to another. There are no international standards on how crime statistics should be produced and presented and this makes international comparisons difficult. The juridical factors influencing criminal statistics include, for example, how offences are defined in the relevant legislation and the rules and guiding principles that obtain for the work of the police and prosecutors. Among the statistical factors that exert an influence are the principles that determine when a crime shall be recorded in the statistics. In the statistics of some countries a crime is only recorded statistically if, after investigation, it can legitimately be considered a crime or there is sufficient evidence that a crime was committed. Swedish statistics, on the other hand, record all reported events as crimes even if some of them are later found not to have been crimes. Every country has its own principles about what shall be recorded as a criminal act. In some countries, if several offences are committed on the same occasion, only the most serious of these will be recorded. In Sweden, every offence committed on a single occasion is, in principle, recorded. Ways of counting crime also vary from one country to another. Several offences of the same kind against a single victim will be counted in some countries as a single crime. By contrast, in Swedish crime statistics every offence occurring under these circumstances is counted. The statistical classification of different kinds of events also shows variation. This is true of, for example, attempts, which, in Sweden, are counted together with completed crimes. In some other countries, attempted offences are either recorded separately or ignored for statistical purposes. The criminal statistics are also influenced by public willingness to report crime, and by the efforts made by the police to deal with reported crime in the light of the priorities given by them to different kinds of offences. An alternative source of statistics for international comparisons of criminality is the International Crime Victimisation Survey (ICVS). Reported crimes In the year 2000, a total of 1,215,000 offences were reported to the police. This meant that the number of reported offences had increased by approximately 60 per cent during the 25 years between 1975 and This increase took place up until the beginning of the 1990s with the number of reported crimes rising more or less constantly. From this point on, the number of reported offences has been relatively stable, apart from a decrease during the first half of the 1990s. Assault offences predominate among the violent crimes reported to the police. In the year 2000, a little under 59,000 assaults were reported to the police, which represents about three times the number that were reported in On the whole, numbers of assault offences have increased continuously since The percentage increase was greatest during the 19

20 early years of the 1990s. Trends in levels of assault, and particularly those offences where the perpetrator and victim know one another, may have been affected by changes in the propensity of the victims to report these offences to the police. Other violent crimes reported to the police in the year 2000 include just over 2,000 cases of rape, a little over 9,000 robberies and muggings and just under 3,900 violent crimes perpetrated against public servants (police, security officers etc.). Theft offences of various types, which together comprise a little over 58 per cent of the total number of crimes reported to the police year 2000, increased by slightly over 50 per cent between 1975 and Apart from a decrease during the first half of the 1990s, the number of theft offences has been relatively stable over the course of the decade. In the year 2000, the police received reports of approximately 63,000 car thefts (including attempted thefts) and just under 160,000 thefts from motor vehicles, as well as approximately 84,700 bicycle thefts and just under 17,600 offences of housebreaking. Clearance rates Approximately 312,900 crimes were cleared up in the year In the same year approximately 1,215,000 crimes were reported to the police. This means that the clearance rate was 26 per cent for the year The clearance rate for all crimes has fallen more or less continuously since 1982, at which point it lay at 41 per cent. Over the last few years, however, the clearance rate has increased by four per cent with the exception of The number of offences cleared in the year 2000 was somewhat higher than in In the year 2000, approximately 27,600 assault offences were cleared up, as well as a little over 800 cases of rape, which constitutes a clearance rate of 47 per cent and 40 per cent respectively. The number of assaults and rapes cleared has increased over the period 1975 to Since the increase in the number of reported offences has been greater over the course of this period, the clearance rate has fallen. A relatively small proportion of theft offences is cleared up by comparison with violent crimes. The clearance rate varies however between different types of theft. Approximately 73,100 theft offences were cleared up during 2000, which constitutes a clearance rate of 10 per cent. The most common means of clearing up offences is a decision by the prosecutor to bring charges against the suspect. Approximately 44 per cent of all cleared crimes were registered as cleared on these grounds during the year The next most common means of clearance is the issuance of a summary fine by the prosecutor (10 per cent). Thereafter comes the writing off of an offence as a no-crime (9 per cent), and decisions to issue a prosecutor s caution (4 per cent). Persons suspected of crime In the year 2000, approximately 86,700 persons were registered as suspects in connection with criminal offences. This is about the same number of suspects as were registered during the years From the mid 1970s until 1993, the number of registered suspects rose from 81,200 to a peak of 110,800. Over the years that followed, the number of recorded suspects fell to their current level. In the year 2000, persons suspected in connection with motoring offences accounted for 24 per cent of all recorded crime suspects, those suspected of crimes against the person accounted for 16 per cent, and those suspected of drug offences comprised 10 per cent of all recorded suspects. A further 25 per cent were suspected in connection with theft offences. The number of crimes per 100,000 of population has declined in all age groups during the quarter century since This decline took place primarily during the second half of the 1990s. The proportion of suspected offenders comprised of youths has also fallen. In the year 2000, youths aged between fifteen and twenty years accounted for 25 per cent of crime suspects. Ten years ago the corresponding proportion was 27 per cent. The proportion of crime suspects comprised of women has increased successively from 13 to 18 per cent during the period The number of women per 100,000 of population has also increased over this period, although there has been a slight decrease since the mid 1990s. Persons found guilty of crime In the year 2000, approximately 118,700 persons were adjudged to be guilty of crime by means of some form 1 Due to a shortfall in the number of cases reported to the National Council for Crime Prevention in connection with a reorganisation of registration procedures at the National Police Board. 2 It is not possible to compare the number of recorded suspects from the year 2000 with those from The number of suspects recorded in 1999 was unusually low as a result of a shortfall in the data on which the statistics are based. 20

21 of decision to convict, either by the courts (adjudications in the district court) or by the prosecutor (summary fine or waiver of prosecution). This represents a small increase by comparison with 1999, which is a consequence of altered statistical routines. From the year 2000, the statistics include prosecutor s cautions for certain offences sanctioned by fines, which were not included previously. This means that the number of prosecutor s cautions for the year 2000 is almost twice as many as for If these crimes are not counted, the actual trend in the number of convictions was almost unchanged by comparison with the previous year. Since 1975, the number of persons found guilty of offences has fallen by more than half. The greatest reduction came at the end of the 1970s in connection with the decriminalisation of drunkenness. Since this point, the trend has been more stable, but with a continuous reduction in the number of persons found guilty. At the same time, the sanctioning of certain offences has altered form and now takes place by means of fines issued by the customs service or the police, which are recorded separately in the crime statistics. Motoring offences constitute the most common form of offence recorded in connection with convictions. In the year 2000, approximately 41 per cent of those convicted of crimes were found guilty of an offence against the various road traffic statutes. Besides motoring offences, the largest category comprised theft offences, which accounted for 21 per cent of convictions in The most common sanction is a fine, issued either by the prosecutor or the court. In the year 2000, 55 per cent of those convicted received a fine by one of these means (approximately 66,300 persons). In addition, approximately 205,700 persons were issued with a police fine. Around 10 per cent of those convicted were sentenced to a prison term. The most common length of prison sentence was limited to one month or less (35 per cent of those sentenced to prison). In 2000, approximately 115 youths were sentenced to secure youth care, a new sanction introduced in 1999 to replace prison sentences for youths aged between fifteen and seventeen. A further sanctioning possibility for youths (up to twenty-one years of age) introduced in 1999 involves surrender into the care of the social services in combination with the requirement that the youth be given unpaid work or something similar, known as youth service. A total of 18 per cent (433 persons) of those surrendered into the care of the social services in the year 2000 were also sentenced to youth service. In the year 2000, approximately 3,900 persons were sentenced to community service in combination with either a suspended sentence or probation, which represents an increase of almost 30 per cent by comparison with Youths aged between fifteen and twenty accounted for 19 per cent of those convicted during the year 2000, which means that they are over-represented in relation to the proportion of the adult population comprised of this age group (approximately 8 per cent). Males accounted for 84 per cent of convictions during this same year. The Prison and Probation Service During the course of the year 2000, a total of 9,200 persons were admitted to prison service institutions, which constitutes a reduction of 100 persons by comparison with the previous year saw the introduction of a new sanction known as secure youth care, which replaced a prison term for young people under eighteen years of age. A prison sentence can only be awarded in extremely serious cases. A total of 115 youths were sentenced to secure youth care during the year Theft or violent offences constituted the principle offence in connection with a total of 49 per cent of admissions to prison service institutions during the year Drug offences constituted the principle offence in connection with 13 per cent of admissions in the year 2000, while admissions resulting from motoring offences accounted for 16 per cent. Drink driving predominates among these motoring offences. The majority of those admitted to prison service institutions are male. In the year 2000, males accounted for 94 per cent of admissions. The proportion of admissions comprising women has been stable, at an average of 5 per cent since The number of women admitted has varied between 500 and 800 during this period. In the year 2000, an additional 2,500 men and 160 women served their prison sentences under intensive supervision by means of electronic monitoring. The proportion of males admitted to a prison service institution is greater than that of women across all categories of offending. This proportion is greatest for violent offences, sex crimes and theft of motor vehicles. Men accounted for between 94 and 100 per cent of those admitted in connection with these offences in the year

22 1 Anmälda brott Reported offences Sammanfattning Utvecklingen av polisanmälda brott Samtliga brott År 2000 anmäldes brott till polisen. Under 25-årsperioden ökade därmed antalet polisanmälda brott med drygt 60 procent. Ökningen skedde fram till början av 1990-talet och var relativt konstant. Under 1990-talet har nivån legat på en relativt konstant nivå, bortsett från en nedgång under första hälften av 1990-talet. 7RWDOW 6W OGEURWW Figur 1.1. Det totala antalet polisanmälda brott och stöldbrott, åren Antalet polisanmälda brott ligger år 2000 för de flesta brottstyper på en högre nivå jämfört med år Undantagen är bostadsinbrott, bedrägeribrott och rattfylleri, där antalet anmälningar var lägre år 2000 jämfört med år Utvecklingen under de senaste tio åren fram till år 2000 kännetecknas av ökat antal anmälda vålds- och sexualbrott och minskat antal stöldbrott, som biltillgrepp, cykelstölder och bostadsinbrott. Utvecklingen mellan åren 1999 och 2000 visar på en i stort sett oförändrad nivå av det totala antalet polisanmälda brott. En del av den redovisade ökningen på 2 procent förklaras av ändrade regler för beräkning av trafikbrotten, se avsnittet Speciella händelser som påverkat statistiken för år 2000, sidan 28. Våldsbrott År 2000 polisanmäldes 175 fullbordade mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Antalet redovisade mord och dråp överskattas i statistiken över anmälda brott, främst beroende på svårigheten att veta om det är brott eller inte vid anmälnings- tillfället 1. Denna överskattning har förändrats över tid. Det dödliga våldet har legat på en relativt konstant nivå sedan mitten av 1970-talet. 3ROLVDQPlOGD PRUGRFKGUnS ' GOLJWYnOGHQOLJW G GVRUVDNVVWDWLVWLNHQ Figur 1.2. Antal polisanmälda mord och dråp och misshandel med dödlig utgång samt dödligt våld enligt dödsorsaksstatistiken 1, åren De polisanmälda våldsbrotten domineras av misshandel. År 2000 polisanmäldes knappt misshandelsbrott, vilket är nästan tre gånger så många som år Misshandelsbrotten har i stort sett ökat kontinuerligt sedan år Ökningen var störst under 1990-talets början. Misshandelsbrott, där gärningsman och brottsoffer är bekanta med varandra, är dock en av de brottstyper som speciellt kan ha påverkats av förändringar i benägenheten hos offren att anmäla brotten. Mellan åren 1999 och 2000 minskade däremot de anmälda misshandelsbrotten med 2 procent. Minskningen faller helt inom kategorin misshandel mot personer som är 15 år eller äldre. Däremot fortsatte antalet anmälda misshandelsbrott mot barn att öka. En förklaring till att den anmälda kvinnomisshandeln minskat kan vara en överflyttning till brottet grov kvinnofridskränkning, som ökade med 24 procent mellan åren 1999 och Detta brott omfattar gärningar, som misshandelsbrott, olaga hot, sexualbrott m.m. 1 En alternativ statistikkälla är dödsorsaksstatistiken, som publiceras av Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån. Statistiken bygger på uppgifter från dödsorsaksintygen, som skrivs av läkare. 22

23 Figur 1.3. Antal polisanmälda misshandelsbrott, åren År 2000 polisanmäldes drygt våldtäkter. De anmälda våldtäkterna minskade under perioden efter att ha ökat sedan mitten av talet. De senaste åren har våldtäkterna ökat igen. Antalet anmälda våldtäkter minskade dock mellan åren 1999 och Anmälningarna kan, liksom när det gäller misshandelsbrotten, påverkas av förändringar i benägenheten hos offren att anmäla brotten. Figur 1.4. Antal polisanmälda våldtäkter, åren År 2000 polisanmäldes drygt rån, vilket innebär nästan en fyrdubbling jämfört med år 1975, då cirka rån anmäldes. Personrånen, som utgör drygt 80 procent av rånbrotten, svarar för ökningen. Ökningen var speciellt stor under perioden Figur 1.5. Antal polisanmälda rån, åren År 2000 polisanmäldes knappt våldsbrott mot tjänsteman (polis, ordningsvakt m.fl.). Det är en minskning med 7 procent jämfört med år 1999, då det hittills högsta antalet brott anmäldes. Under perioden ökade antalet våldsbrott mot tjänsteman i stort sett linjärt. Figur 1.6. Antal polisanmälda våldsbrott mot tjänsteman, åren Stöldbrott och andra tillgreppsbrott Stöldbrotten och de andra tillgreppsbrotten, som år 2000 utgjorde cirka 58 procent av samtliga anmälda brott, har under perioden ökat med drygt 50 procent. Den högsta nivån uppmättes år Bortsett från en nedgång under decenniets första hälft har stöldbrotten legat på en relativt konstant nivå under 1990-talet. År 1997 tangerades 1990 års nivå. År 2000 anmäldes 5 procent färre stöldbrott än år År 2000 polisanmäldes cirka biltillgrepp (inklusive försök). Antalet biltillgrepp har under perioden ökat med drygt 70 procent. Under samma period har antalet bilar i trafik ökat med 45 procent. Biltillgreppens utveckling liknar stöldbrotten som helhet, med toppar under åren 1990 och År 2000 anmäldes 16 procent färre biltillgrepp än år 1990 och 5 procent färre än år Stöld ur och från motorfordon, som är den största enskilda brottstypen, ökade med cirka 95 procent under perioden År 2000 polisanmäldes knappt brott, vilket är den högsta nivå som uppmätts. Den är dock nästan i nivå med det antal som anmäldes år Under första hälften av talet minskade, liksom för biltillgrepp, antalet anmälningar till som lägst år Därefter har stölder ur och från motorfordon, i motsats till biltillgreppen, årligen ökat. $QPlOGD ELOWLOOJUHSS $QPlOGDWLOOJUHSS SHUPLOMELODU Figur 1.7. Antal polisanmälda biltillgrepp, åren

24 År 2000 polisanmäldes cirka cykelstölder, vilket är en ökning med cirka 8 procent under perioden År 1993 nåddes den högsta nivån på anmälda brott. Därefter har cykelstölderna minskat nästan varje år, och den totala minskningen sedan år 1993 är 33 procent. Denna brottstyp är vid sidan av stöld ur motordrivet fordon en av de till antalet största brottstyperna Figur 1.8. Antal polisanmälda cykelstölder, åren År 2000 polisanmäldes knappt bostadsinbrott (stöld medels inbrott), vilket är 13 procent färre än år Med undantag för årsvisa variationer har antalet bostadsinbrott minskat sedan år 1984 då det hittills högsta antalet, cirka bostadsinbrott, anmäldes. Cirka 35 procent av bostadsinbrotten år 2000 var lägenhetsinbrott. Under de senare åren har lägenhetsinbrotten minskat, medan villainbrotten har ökat. Från mitten av 1990-talet har även källar- och vindsinbrotten minskat från cirka till anmälda brott per år Figur 1.9. Antal polisanmälda bostadsinbrott, åren År 2000 anmäldes cirka butiksstölder (inklusive snatterier) till polisen. Totalt har antalet stölder nästan fördubblats mellan åren 1975 och Ökningen skedde framför allt fram till mitten av talet. Därefter har det förekommit relativt stora uppoch nedgångar. Antalet anmälda butiksstölder beror till stor del på butikernas kontroller och policy för att polisanmäla brott. Figur Antal polisanmälda butiksstölder och snatterier, åren Övriga brott År 2000 polisanmäldes cirka bedrägeribrott. Under 1980-talet var nivån dubbelt så hög. Dessa brott har visat en nedåtgående trend under talet, bortsett från år 1996, då statistiken påverkades av fyra anmälningar som tillsammans innehöll brott. Figur Antal polisanmälda bedrägeribrott, åren De anmälda skadegörelsebrotten har ökat i stort sett kontinuerligt under hela perioden Cirka brott anmäldes år 2000, vilket innebär att dessa brott har mer än fördubblats under den redovisade perioden. Åverkan på motorfordon och klotter svarar för en stor del av skadegörelsebrotten. År 2000 anmäldes knappt klotterbrott, vilket är en ökning med 19 procent jämfört med år Figur Antal polisanmälda skadegörelsebrott, åren År 2000 registrerades knappt rattfylleribrott. Jämförelser med tidigare år är inte möjliga, eftersom sättet att redovisa rattfylleribrott i statistiken 24