Apartheid på två kontinenter

Transkript

1 Apartheid på två kontinenter Mats Svensson Vi bär alla på en gemensam historia som går över gränser både vad det gäller land som tid. Tillsammans med svarta och vita i Sydafrika definierade vi såväl det onda som det goda och vi kom att ta ställning mot apartheid och agerade kraftfullt. Vi blev en del av ett historiskt beslut. Beslut som fattades av en tidigare generation och ledde till att många idag kan känna stolthet över vår gemensamma historia. Idag kan vi tyvärr läsa forskningsrapporter som visar att det onda fortfarande finns kvar fast i andra delar av världen. Också idag bör vi därför åter agera kraftfullt när detta uppträder, när det blir synligt. Tor Sellström har i sitt arbete dokumenterat vad Sverige gjorde för att bekämpa apartheid i södra Afrika. Sydafrikanska forskare har nu hittat tecken på apartheid i Palestina. Men hur tar vi till oss kunskapen? Hur reagerar omvärlden? De flesta ytor är täckta av post-it lappar; gula, gröna och rosa. Varje lapp har sin plats. Inte slarvigt upptryckt på väggen utan placerad medvetet med exakt avstånd till de övriga. Jag ser mig omkring, ser ett mönster men förstår inte alla koder. Länder, personer, händelser, årtal, pengar. Hyllorna är fulla av böcker och pärmar. I bokstavsordning, baserad på bibliotekets struktur men med konstnärens egna koder. Allt på plats, ständigt på rätt plats. Jag får egentligen inte komma in, ingen får komma in. Tor Sellström vill inte att någon ska stöka till, ändra något, flytta en bok, ett papper, en grön post-it, en penna eller ett meddelande. Tor är artisten, konstnären som målar en tavla, en oändlig tavla, en tavla i text, konst i ord. Som målar för att vi ska förstå, komma ihåg, för att vi aldrig ska glömma det som nyss var. Under dagarna komponeras det som tänkts under natten. Konstverket tog sju år att göra. Det började med en skiss med breda penseldrag. Namibia, Zambia, Zimbabwe, Botswana, Moçambique, Lesotho, Swaziland, Sydafrika. Sju år i en källarlokal. I mörk lokal bakom stängd dörr. Sju år, dag in och dag ut. Vardag som helgdag, dag som natt, timma för timma. Konstverket blir större, längre, bredare och högre. Färg läggs på färg, skrapas bort, ny nyans, ord läggs till ord.

2 Ingen glöms bort. Alla som var med, känd som okänd får sin plats. Den allra minsta organisationer så väl som de stora omnämns. Alla får ett värde, sitt värde. Paletten innehåller alla färger, också färger som inte finns. Så kunde jag se hur konstverket snart var klart. Sex år var avklarade, bara ett år kvar. Den första boken, Sweden and National Liberation Southern Africa, I Formation of a popular opinion hade just kommit ut, 540 sidor. Tor började bli otålig. De långa arbetsdygnen, ensamheten, sömnlösheten, sökandet efter fakta började ta ut sin rätt. Det var som att kampen, det han beskrev, kampen mot apartheid blev en del av Tors egna inre kamp. Det kom att handla om de stora politiska strömningarna men också konstnärens egna inre stormar. Tor väntar ängsligt på att bli klar med det sista verket, med undertiteln Solidarity and assistance (912 sidor) Tor har skrivit om kampen mot apartheid och om alla dem som stödde motståndet. Alla dem som inte väntade på att någon annan skulle agera, alla dem som inte väntade på att något över tid skulle rinna ut i sanden. Nej konstverket beskriver alla dem som bestämt sig för att det onda måste få ett slut, att ondskan inte kunde överlämnas till en senare generation. Konstverket blev stort eftersom de porträtterade var många och händelserna otaliga. De flesta kyrkor var med i kampen, men inte alla. De flesta politiska partier fanns med för att bryta ondskans grepp, men inte alla. Många företag agerade med kraft, men inte alla. I detta konstverk finns dock alla sidor med, ingen har förbigåtts. Vi ska inte kunna glömma. Genom Tor Sellströms arbete får vi i vår hand en encyklopedi över apartheid och kolonialism. Vem som agerade och hur man agerade. Man kan också läsa ut vem som inte agerade och varför man då ställde sig vid sidan av. Tre volymer, två tusen sidor text med tusentals fotnötter. Ord, rader, sidor med entydigt budskap. Ett budskap till oss att vi som svenskar ska vara stolta, att vi inte ska glömma och samtidigt uppmanar konstnären oss att alltid, i varje tid, på varje plats bekämpa alla varianter av kolonialism och apartheid. Jag bodde i Jerusalem i Shuafat, när jag avslutade läsningen av den sista volymen, den tjocka, otympliga, jobbiga. Har ofta sagt till Tor att om någon säger att han läst alla volymerna kan han utgå från att personen ljuger. Tusentals sidor av vetenskaplig text blir bara för jobbigt. Men Jerusalem, platsen där jag då befann mig under maj 2009 gav mig kraft. Jag läste om något som varit, som jag länge sökt förstå men som också fortfarande pågår. Dåtid och nutid flöt samman, blev ett. Jag vandrade utmed muren, från söder mot norr. 520 km lång ringlar den sig genom palestinska byar, förstörda olivlundar, betesmarker Den ringlar sig genom ett böljande landskap, skär av vägar och stigar och omöjliggör ett fortsatt socialt och ekonomiskt liv. När den är klar kommer den att vara ytterligare 200 km lång. Totalt, när detta bygge av

3 förstörelse är klart kan Israel stoltsera med 720 km av separation, av dödade drömmar, dödade förhoppningar, förstörda liv. Men den byggs på palestinsk mark, på ockuperat område för att stjäla mark, för att skydda olagliga bosättare. De tusentals besökarna som varje år kommer till det heliga landet, som vandrar i Jesu fotspår skulle kunna se de drabbade, lyssna till rösterna, höra berättelserna. Besöken skulle kunna ge unik möjlighet till att förstå vardagens förtryck. Tyvärr är besökarna oftast inriktade på något annat, något som hände för länge sedan. Inställda på den tiden då området var ockuperat av romare till skillnad från idag då ockupationsmakten heter Israel. Så blev jag i maj 2009 inbjuden till en rapportlansering i Ramallah. Rapporten kom att heta Ockupation, Colonialism, Apartheid? A re-assessment of Israels s practices in the occupied Palestinian territories under international law. Cape Town, South Africa, May Jag kände både glädje och sorg när jag fick det första utkastet i min hand. Glädje över att någon vågade börja tala sanning men samtidigt sorg över min tystnad. Att jag hade gömt mig bakom min feghet, min lögn, att jag inte hade orkat se det som under många år framträtt så tydligt. Sanningen på pränt kom från Cape Town. Om någon vill försöka förstå apartheid och kolonialism bör man söka sig till Sydafrika. Hyra en bil, åka ut till Mamelody, sätta sig på en Shibin (bar), eller på en liten jazzklubb. Lyssna på musiken och ställa frågorna. Här kan du förlita dig på att frågorna får ett svar. Är det något en sydafrikan förstår så är det just apartheid. Samtidigt som mamman ammat sitt barn har barnet också fått i sig apartheids hela system. Som svensk kan jag aldrig förstå. Det som nyss hände var för vidrigt och samtidigt alltför konsekvent i sin vetenskaplighet. Men det innebär också att forskare i Sydafrika idag ser, vet, känner om det finns tendenser till apartheid och kolonialism någon annanstans. Under mina år i Palestina arbetade jag under korta perioder nära personer som både stod såväl president Mbeki som paret Mandela nära. Vi arbetade inne på Gazaremsan. Samtalade med fraktionerna, skrattade och grät. Ofta utropade mina sydafrikanska kollegor att apartheid i Sydafrika var en picknick i jämförelse med Västbanken och Gaza. Denna jämförelse var något de ofta upprepade. Vad som nu var nytt var att jag i min hand höll en vetenskaplig rapport som sa samma sak, som bearbetade det jag så tydligt kände. Efter 15 månaders forskning slår Human Sciences Research Council, Cape Town fast att det som pågår i Palestina är ockupation, kolonialism och apartheid. Det finns likheter och olikheter mellan denna rapport och Tor Sellströms böcker. De är båda baserade på omfattande faktaunderlag, inte känslor. Samtidigt finns det en avgörande skillnad. Tor dokumenterar vem som gjorde något, hur han gjorde detta och varför. I rapporten från Sydafrika om situationen i Palestina finns inte det internationella

4 samfundet med som en viktig aktör. Samfundet är politiskt tyst och det finns lite att rapportera. Rapportens författare har valt att istället analysera begrepp som kolonialism och apartheid och gör detta i relation till legalitet. Böckerna och rapporten är forskning när den är som allra bäst. Forskning med ett tilltal, forskning som innebär att vi måste ta ställning, måste bedöma, värdera och som människa agera. Kolonialism och apartheid är yttringar som vi inom mänskligheten gemensamt kommit överens om att bekämpa. De är båda brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Varje stat har ett juridiskt ansvar inför det internationella samfundet att inte bli en aktiv del av apartheid eller kolonialism. I enlighet med detta har varje stat ett ansvar att dels samarbeta för att avsluta varje form av kolonialism och apartheid, dels inte erkänna en handling som har sitt ursprung i kolonialism eller apartheid samt inte stödja ett land som begår dessa brott. Detta åtagande står också Sverige bakom. Det har manifesterats under det gemensamma begreppet internationell rätt. Efter långa perioder av kolonialism under vilket olika europeiska länder var den förtryckande parten och de fattiga i Asien, Afrika och Latin Amerika de förtryckta blev det klart i mitten av 1900-talet att detta måste bekämpas. Varje svensk med rättsprinciper som ledstjärna ställde sig bakom detta och kom att stödja olika frihetsrörelser runt om i världen. På samma sätt växte det fram en tydlig uppfattning att apartheid är del av den yttersta ondskan. Sverige var enligt Tor Sellström det land som tydligast och tidigast tog ställning mot apartheid och kom att spela en viktig roll i detta. Många var det i Sverige som därför kände glädje, lycka och stolthet när vi äntligen fick se Mandela vandra ut från fängelset efter 27 år. Terroristen hade fått upprättelse samtidigt som vi trodde att apartheid för alltid hade utrotats. Human Sciences Research Council visar dock att apartheid finns kvar. Professor John Dugard var under flera år FN:s specielle rapportör för Palestina till FN:s råd för Mänskliga Rättigheter. I sin slutrapport i januari 2007 ställer han följande fråga till det internationella samfundet: Vad innebär det för ockupationsmakten, de ockuperade och tredje part, om någon vidmakthåller en i tid utsträckt ockupation som dessutom i sig har uttryck av kolonialism och apartheid? Tredje part är i det här fallet bland annat Sverige. Det är denna fråga som är utgångspunkt för rapporten om ockupation, kolonialism och apartheid. Men den här gången befinner vi oss inte i södra Afrika utan rapporten placerar Israel under lupp. Författarna är tydliga. Efter 15 månaders intensiv forskning slår man fast att likheterna mellan apartheid i Sydafrika och dagens politik i Israel är många. Staten Israel gör sig skyldig till såväl kolonialism som apartheid. De som deltagit i uppdraget med rapporten kommer från olika institut i Sydafrika, England, Israel och Palestina.

5 Apartheid i Sydafrika hade tre utgångspunkter; en var att dela upp befolkningen i grupper baserat på ras och att ge den vita rasen företräde vad det gäller rättigheter, service och privilegier. Den andra utgångspunkten handlade om att dela upp landet i geografiskt segregerade områden och förflytta befolkningen till dessa, baserat på ras. Dessutom hade en person från ett område inte tillträde till ett annat område. Den tredje grundförutsättningen var en kombination av säkerhetslagar och regler som skapades för att förtrycka och undertrycka ett eventuellt motstånd och som också förstärkte ett system av dominans baserat på ras. Författarna till rapporten anser att det palestinska folket lever under ett liknande system. De tre förutsättningarna passar väl in på det ockuperade området. Privilegiesystemet är omfattande och väl utbyggt, de geografiskt segregerade områdena är tydliga och väl etablerade och säkerhetslagarna är ensidiga och till för att bland annat omöjliggöra all form av motstånd, något som varje palestinier väl känner till. Den sydafrikanska rapporten finns idag hos varje diplomat i Jerusalem, Ramallah eller Tel Aviv. Den finns säkert inregistrerad på de flesta utrikesministerier, inklusive Sveriges. Samtidigt har varje land med självaktning, för länge sedan, skrivit under att bekämpa apartheid ifall dess fula tryne skulle komma upp till ytan. Och nu dyker det upp. Forskare från Sydafrika med stöd från andra länder tvekar inte. Sydafrika riktar nu därför strålkastarljuset inte bara på Israel utan också indirekt på varje land inom den europeiska unionen såväl som USA och alla andra inom FN familjen som blundar och låter detta fortgå. Forskare frågar oss alla vad tredje part tänker göra. Apartheid har kommit tillbaka. Apartheid finns i vår relativa närhet. En kort flygtur och du kan åter få uppleva det vi alla trodde hade grävts ned för alltid. Det finns och vi bör åter ta ställning; våga gå ut på scenen och göra vår röst hörd. Israel har huvudansvaret för att mönstra ut det brott man själv skapat. Detta kan man göra genom att ta bort de strukturer och institutioner som lett till apartheid och kolonialism. Det finns också regler som avkräver Israel kompensation för den skada man åsamkat. Israel måste dessutom säkerställa att varje individ i Palestina har rätt att själv bestämma sin framtid, sin politiska hemvist liksom varje individs ekonomiska och sociala utveckling. För att detta ska bli möjligt måste alla som lever i Israel eller inom det ockuperade området vara lika inför lagen.

6 I detta arbete att säkerställa att varje palestinier får leva under frihet har tredje part, alltså även Sverige, en viktig röst, en viktig roll. Det internationella samfundet kräver i enlighet med internationell rätt att vi alla också Sverige, lever upp till de gemensamma åtagandena, att bekämpa apartheid och kolonialism i alla dess former. Sydafrika har gett oss en stafettpinne och det är därför nu upp till oss att våga plocka upp den och att börja kalla en spade för en spade Occupation, Colonialism, Apartheid? A re-assessment of Israel s practices in the occupied Palestinian territories under international law Human Sciences Research Council, HSRC May 2009, Cape Town, South Africa Sweden and National Liberation in Southern Africa Volume I:Formation of a popular opinion Tor Sellström Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala 1999 Sweden and National Liberation in Sothern Africa Volume II: Solidarity and Assistancce Tor Sellström Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala 2002