ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING. AFS 1989:10 Utkom från trycket den 31 oktober 1989 VÄRME I BILHYTTER

Transkript

1 ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING AFS 1989:10 Utkom från trycket den 31 oktober 1989 VÄRME I BILHYTTER

2 AFS 1989:10 2 VÄRME I BILHYTTER Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om värme i bilhytter

3 AFS 1989:10 3 Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om värme i bilhytter Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Allmänt Den tekniska utvecklingen har medverkat till att många arbeten i dag måste utföras helt eller delvis i förarhytten på fordon. Det finns många arbetstagare som hela eller en stor del av sin arbetstid vistas i personbilar, lastbilar, bussar eller andra fordon. Som exempel kan nämnas lastbilsförare, varudistributörer, bilskollärare, väktare, taxichaufförer, bussförare, försäljare, reparatörer, personal i hemsjukvården och lantbrevbärare. Trots alla åtgärder för att ge skydd mot olycksfall och ohälsa drabbas fordonsförare fortfarande av bl a belastningsskador, där kyla kan vara en bidragande orsak. År 1983 utfärdade arbetarskyddsstyrelsen kungörelsen (AFS 1983:18) om värme i taxibilar. Syftet med kungörelsen var att förebygga ohälsa på grund av att förarutrymmet inte kunde hållas uppvärmt, t ex då föraren väntar på köruppdrag. Liknande olägenheter med otillräckligt varma förarutrymmen och förarsitsar i bilar finns även inom andra områden. Enligt 2 kap 4 arbetsmiljölagen skall de arbetshygieniska förhållandena vara tillfredsställande. Enligt 2 kap 5 samma lag skall maskiner, redskap och andra tekniska anordningar vara så beskaffade och placerade och brukas på sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall. Enligt 7 kap 7 samma lag kan yrkesinspektionen meddela föreläggande eller förbud som behövs för att lagen skall efterlevas. I sådana fall kan dessa allmänna råd tjäna till vägledning. För att uppfylla lagens krav är det viktigt att förarutrymme och förarsäte i bil kan hållas så varmt, att ohälsa och olycksfall inte uppstår på grund av kyla. Kan detta inte uppnås med befintligt värmesystem är det angeläget att det kompletteras med lämplig tilläggsvärme. Avkylning ökar riskerna särskilt för urinvägsinfektioner samt ryggbesvär och andra besvär på grund av överbelastning. Att köra bil innebär normalt relativt låg muskelaktivitet. Till skillnad från personer, som är fysiskt mer aktiva, kan därför den som kör eller sitter i en bil inte öka eller hålla kroppsvärmen genom muskelaktivitet. Avkylning av musklerna försämrar prestationsförmågan. Om förarens arbete även innehåller fysiskt mer aktiva moment, t ex lastning och lossning av lastbil, kan plötsliga, tyngre arbetsuppgifter medföra överbelastning om föraren inte kunnat hålla sig varm då han sitter i hytten. En kall förarhytt kan vidare medföra att precisionsförmågan minskar.

4 AFS 1989:10 4 Bilar har normalt ett värmesystem som värmer upp hytten när motorn går. Ett väl fungerande värmesystem av denna typ är normalt fullt tillräckligt för att hålla förarutrymmet uppvärmt då motorn är varm och fordonet körs något så när kontinuerligt. I allmänhet klarar systemet däremot att hålla värmen endast en stund efter det att motorn stoppats. Om inte det ordinarie värmesystemet räcker till blir det nödvändigt med tilläggsvärme. En enkel form av tilläggsvärme kan erhållas av värmesits. En sådan är normalt tillräckligt för personbilar, där ordinarie värmesystem förmår ge acceptabel värme inom ett antal minuter. Vid låg utomhustemperatur och vid korta körningar med många i- och urstigningar krävs större värmetillskott. Den tid som åtgår innan förarutrymmet är varmt beror bl a på hur länge motorn varit avstängd, utetemperatur, värmesystemets effektivitet, hur bilen körs och hur länge den har körts innan motorn stoppades. Vid låg utetemperatur och otillräcklig tilläggsvärme behöver motorn först värmas upp och värmen koncentreras på avfrostning av vindruta och sidorutor. Innan säker körning kan påbörjas behöver förarutrymmet vara så varmt att frost eller imma på vindrutan hålls undan. Under hela denna tid utsätts föraren för avkylning. Ett sätt att hålla ett stillastående fordon uppvärmt är att låta motorn vara igång. Detta är dock olämpligt med hänsyn till bildade avgaser. I vissa tätorter råder dessutom s k tomgångskörningsförbud. Om det befintliga färdvärmesystemet med eventuell värmesits inte ger tillräcklig värme är det därför i allmänhet nödvändigt att använda system för tilläggsvärme. Det är lämpligt att värmetillförseln avpassas så att den efter några minuter ger sådan temperatur att en förare med en för arbetet i övrigt lämplig klädsel inte hinner kylas ned så att risk för ohälsa uppstår. Hytten kan även behöva hållas varm då föraren sitter där eller tillfälligt lämnar den. Ett sätt att ordna så att den är varm vid arbetets början är att ställa bilen i uppvärmt utrymme. System för tilläggsvärme Ett antal olika system för tilläggsvärme finns att tillgå i marknaden. Värmesits Värmesits kan bestå av stol med eluppvärmd sits och ryggstöd eller lös eluppvärmd stolsdyna. Det finns också dynor som är särskilt värmeisolerande/reflekterande. Eluppvärmda stolsytor har fördelarna att de värms upp på några minuter och att de uppvärmda ytorna ligger an mot de kroppsdelar, som är mest känsliga för kyla. Det är viktigt att värmeelementen i eluppvärmd förarstol ligger nära sitsens ytskikt och därmed nära kroppsytan. Eluppvärmningen kan vara kopplad till en termostat, som slår till och från vid lämpliga temperaturer, eller vara så ordnad så att föraren själv kan koppla in och ur värmen.

5 AFS 1989:10 5 Elektrisk kupévärmare Elektriska kupevärmare är förhållandevis billiga och det är relativt enkelt att förse bilen med elledningar för anslutningen till elnät. Bilen kan då också förses med elektrisk motorvärmare. Bränsledrivna kupévärmare Genom att bränsledrivna kupevärmare är oberoende av yttre energitillförsel kan de användas oavsett var bilen står. De kan användas för att värma upp motor och förarutrymme innan bilen tas i bruk, men även för att hålla värmen under uppehåll i körningen. De kan även användas för att förstärka färdvärmesystemet om det behövs. Rast/pausvärmare Dessa värmare utnyttjar det i motorn lagrade värmet genom att cirkulera kylvätskan i det ordinarie uppvärmningssystemet. Förarutrymmet kan hållas uppvärmt en begränsad tid efter det att motorn slagits ifrån (ca 30 min om motorn varit ordentligt varm). Värmarna kan användas i bilar som har relativt korta köruppehåll och mellan dessa körs så långt att motorn värms upp. Anordningen är relativt enkel och är ofta lämplig för t ex distributionsbilar och taxibilar, när de har behov av särskild värmare för att hålla förarutrymmet uppvärmt. Övrigt Det är viktigt att värmesystemet ger homogen värme med små temperaturskillnader runt föraren samt att inverkan av strålning från kalla ytor, t ex sidofönster, kan begränsas. Lufthastigheten bör vara låg och såväl temperatur som luftflöde bör gå att reglera efter förarens önskemål. Det är också viktigt att fordonets hytt underhålls så att föraren inte utsätts för drag, t ex från rosthål och dåliga tätningslister. Det är också viktigt att värmesystemet, förarstol och dess eluppvärmning underhålls så att systemen bibehåller sin effekt. I arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om motorredskap och traktorer (AFS 1985:6), sägs att hytt mot kyla eller värme ska ha anordning med vilken lämplig temperatur kan hållas. I vissa delar kan emellertid även dessa allmänna råd om värme i bilhytter tillämpas på motorredskap och traktorer.