Kilgränden i Östervåla - De gamla stolmakarnas hembygd. Förankrad Hantverkstradition. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 1

Transkript

1 IV Förankrad Hantverkstradition Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 1

2 Företagaranda Under 1900-talet utvecklades Dalen-området alltmer till ett industriområde. Redan i början av århundradet fanns där ett tegelbruk. På 1960-talet uppförde kommunen det första industrihuset inom området. Där har numera uppförts flera industrihus, där några av Östervålas större företag är eller har varit inrymda, liksom både gamla och nya entreprenörer i bygden. Östervålas mera kända företag Zetterbergs Mekaniska Verkstad började även de sin verksamhet utefter Kilgrändsvägen. År 1917 arrenderade grundaren Henrik Zetterberg tillsammans med John Broberg en smedja, belägen invid gamla brandstationen av kyrkvärden Gustaf Olsson. Där utförde man smidesarbeten och reparationer av lantbruksmaskiner, samt hovslageri. På den tiden arbetade Ture Bengtsson från Ekersta i Stärte som kock åt de arbetande smederna från ett litet kök beläget ovanpå smedjan flyttades verksamheten till Henrik Zetterbergs svärfars gård belägen invid färgare Nordins, Färgars i Åby. Smidesverkstaden utökades och efter vissa om- och nybyggnationer började man nu även att bygga lastbilsflak och hytter. Samtidigt anlade Henrik Zetterbergs svåger David Sundin, tidigare byggnadssnickare, därintill en snickeriverkstad, där allt träarbete till bilarna utfördes. Tillika tillverkades därifrån dörrar, fönster och inredningar stod den nya verkstadslokalen helt färdig att tas i bruk. Den kraftigt expanderande mekaniska verkstaden blev med tiden dock trångbodd och 1950 överlät David Sundin, i samband med sin egen flytt till Uppsala, sina verkstadsutrymmen till Zetterbergs Mekaniska Verkstad. Från att till en början ha arbetat med reparationsarbeten av lantbruksmaskiner, kom företaget att övergå till nytillverkning av vagnar och plogar. Därefter följde tillverkning av förarhytter, buss- och möbeltransportkarosserier, dumpers och olika skogsbilsbyggnationer, fjädersystem på lastbilar, samt tippanordningar för lastbilsflak. Dessa hydrauliska tippanordningar med tryckcylindrar för lyftning av lastbilsflaken kom sedan att vidareutvecklas till den välkända Östervåla-tippen. Till de mera kända hör olika typer av boggilyftar, vilka produkter tillverkats både till Volvo- och Scania-bilar. Ytterligare en produkt av betydelse har genom åren varit tillverkning av lemmar för lastbilstransporter. Dessa gjordes från början i trä, men gjordes senare i aluminium och plåt. Genom markinköp på Renboholmsområdet i Dalen kom med tiden en nyare verkstad att uppföras för att år 1959 ytterligare utvidgas. Därmed ändrades också firmanamnet till Zetterbergs Mekaniska Verkstad. I Dalen fanns Zetterbergs eller Påbyggarn, som företaget kom att kallas, kvar fram till 1972, då kommunen övertog lokalerna. Man hade då varit verksam inom samma område i nära femtio år. Zetterbergs flyttade därefter till nya modernare lokaler, uppbyggda på ett större markområde på Prästgårdsgärdet strax söder om Östervåla Kyrka, utefter väg 272. År 1975 sysselsatte företaget 185 personer och idag har Zetterbergs Produkt AB ca 150 personer anställda. Från enkel smedja i Kilgränden är företaget idag verksamt inom transportmedelsindustrin och Östervåla-bygdens största verkstadsrörelse. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 2

3 Tofters Tryckeris grundare, Simon Tofters, var son till stolmakaren Per Johan Pettersson i Kraka, Åbylund. Denne var stolsnickare, liksom sin far Per Persson, vilken kom från Hovberga i Kilgränden. Tillika med stolsnickeriet bedrevs därjämte ett mindre jordbruk. Per Johan Pettersson härstammade således både ur hantverkar- och bondestam. År 1917 började P.J. Pettersson att bedriva ett mindre tryckeri hemma i en stuga på gården i Kraka. Till tryckeriet anskaffades en handdriven tryckpress, vilken tidigare funnits i Aspnäs skola. Efter hans bortgång år 1927 fortsatte hans båda söner Petrus och Simon verksamheten hemma i Kraka. Sonen Petrus kom med tiden att bli missionär, medan det var sonen Johannes som fortsatte att arbeta med jordbruket i Kraka. P.J. Petterssons både söner Simon och David kom var och en att utveckla den tryckeriverksamhet, som deras far lagt grunden till. Sonen Simon tog sig senare efternamnet Tofters. Efter köp av möbelsnickare Georg Lindbloms bostadsfastighet utefter Kilgrändsvägen år 1933 lät Simon där uppföra ett tryckeri, som kom att sysselsätta ca 5 personer. Åren byggde han emellertid upp ett nytt och större tryckeri på den plats, där Georg Lindbloms snickeri Östervåla Möbelindustri tidigare stått, innan det år 1933 förstördes av brand. Tofters tryckeri expanderade snabbt och man blev tvungen att hyra ytterligare lokaler; år 1958 i Åby-gårdarna och 1969, när Mejeriets mjölkinvägning i Åby upphörde, flyttades tryckeriets avdelningar från Åbygårdarna in i delar av Mejeriet. År 1974, efter Zetterbergs Mekaniska Verkstad flytt av sin verksamhet till Prästgårdsgärdet, övertog Tofters Tryckeri delar av Zetterbergs gamla lokaler utefter Dalvägen, vilka renoverades och dit tryckeriet förlade hela sin verksamhet. Tryckeriet drevs vidare av Simon Tofters barn Steen, Kiell och Gunnel Tofters och 1975 sysselsatte tryckeriverksamheten ca 80 personer. Tofters Tryckeri investerade i ny teknik och kom därmed att bli ett av de första i landet med datoriserad text- och bildbehandling. Från att ha varit ett traditionellt boktryckeri kom man med tiden att bli en ledande leverantör av grafiska produktioner. Publishing och Teknisk Dokumentation utgjorde företagets affärsområde och kataloger till industri- och handelsföretag var också företagets huvudproduktion. Hösten 1997 såldes verksamheten till Elanderskoncernen, vilken är en av Nordens ledande grafiska koncerner, och verksamheten drevs sedan vidare under namnet Elanders Tofters AB, Östervåla. År 2007 lades dock tryckeriverksamheten ned i Östervåla och cirka ett trettiotal personer förlorade därmed sina jobb. P.J. Pettersson yngre son David deltog från början i tryckerirörelsen hos Tofters och var även dess kamrer. Han kom med tiden att ta sig efternamnet Temdahl och år 1956 startade han en egen tryckerirörelse med firmanamnet Temdahls Tryckeri, med vilken firma han fanns representerad i Uppsala. Fr.o.m inrymdes tryckeriet i en lokal utefter Gräsbovägen i Östervåla och under 1975 sysselsattes där 17 personer. Tryckeriet drivs idag vidare med andra ägare och sysselsätter cirka tio personer. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 3

4 Tofters gamla lokaler utefter Kilgrändsvägen övertogs sommaren 1990 av f.d. Östervåla Hemslöjd, då snickeriet flyttades från Fredsbacken. Det blev således åter ett snickeri på den plats, där före Simon Tofters tryckeri funnits Östervåla Möbelsnickeri, vilket brann ned Senare ägdes snickeriet av Hans Bjurman, Ramnäs, vilken drev företaget under firmanamnet Möbelsnickerier i Östervåla. I Dalen finns idag byggnadsföretaget Bygg-Sven, vilket grundades 1953 av förre möbelsnickaren och byggmästaren Sven Pettersson från Korbo norr om Kilgränden, beläget mellan sjöarna Toften och Ingsjön. Företaget övertogs 1972 av sönerna Bo, Nils och Lars Pentler, vilka bl.a. uppfört Zetterbergs nya industribyggnad på Prästgårdsgärdet och de har också ansvarat för den pietetsfulla renoveringen av Gysinge Bruks gamla miljö. Fr.o.m ingår även Bloms Plåtslageri i Östervåla i byggnadsföretaget. 2. Stilmöbeltillverkningen idag Möbeltillverkningen inom Östervåla minskade västenligt under kommande år. År 1975 fanns det inom Östervåla arton verksamma stolmakare kvar, varav åtta i Kilgränden och jag själv utgjorde en, då med min verksamhet förlagd till Ricklunda. Produktionen minskade dock inte lika drastiskt, som det minskande antalet möbelsnickare gjorde, eftersom de snickare som blev kvar, skaffade sig flera och nyare snickerimaskiner, vilka kom att inbjuda till rationellare tillverkningsmetoder. Varje möbelsnickare kunde därmed själv åstadkomma större serier än de gamla möbelmästarna, vilka från början arbetade efter dussintalet för att efter hand ökas till ca femtiotalet stolar i en serie. Vanligtvis övergick man senare till att arbeta i serier om två till trehundra stolar och jag själv gjorde helst ett hundratal stolar per serie, under den tid jag var yrkesverksam möbelsnickare på Ricklunda. Genom industrialiseringens ökande krav på lönsamhet måste möbelsnickaren idag ta hjälp av maskiner för att kunden ska erbjudas möjlighet att köpa och ha glädje av hantverksmöbler. Naturligtvis också för att de snickare som är kvar ska kunna överleva på sin verksamhet. Hur kan då detta kombineras med hantverksbegreppet? Hantverkarna brukar numera resonera så här: Om man t.ex. sågar ett stolsben i maskinens klinga i stället för att såga det med en handsåg, syns resultatet inte på den färdiga produkten, men tillvägagångssättet är arbetsbesparande och därmed blir prisbilden lägre. Men om en möbel är framställd helt fabriksmässigt, har man gjort avkall på formen för en rationellare bearbetning. Vi som arbetar med hantverkstraditionen i blodet, ser redan på avstånd skillnaden mellan en hantverksframställd stilmöbel och en fabricerad. Det är något dött och livlöst över den fabrikstillverkade. Det finns dock maskiner som skär ut ornamenteringar, men då anser vi hantverkare att gränsen överskridits. Det är alla små genvägar som gjorts för att tillrättalägga för maskinen, som orsakar resultatet. Ty ingen maskin i världen kan åstadkomma det djup och liv som ett skickligt hanterat bildhuggarjärn kan göra. Det mest utmärkande för Östervålasnickarna är fortfarande handarbetet; det hantverksmässiga arbetet har inte förändrats. Nu som förr är känslan och blicken möbelhantverkarens främsta egenskap; känslan och blicken för ett väl utfört arbete. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 4

5 Kvar av de äldre möbelhantverkarna finns idag: Bröderna Olsson med firma Östervåla Stol & Möbelfabrik i Solhallet, som är ett av bygdens äldst bevarade möbelsnickerier. Från början bedrev möbelsnickaren Algot Olsson från Fjärsmans i Åby i kompanjonskap med Herbert Persson från Solvallen möbelsnickeri på fastigheten Lindhov i Åby. Denna verkstad hade snickarmästare Lars Lindblom, yngste son till snickarmästare Anders Lindblom, Bjurvalla. uppfört där år Lars Lindblom bedrev där eget stilmöbelsnickeri med tre man anställda fram till 1933, då han sålde fastigheten till Herbert Persson och flyttade tillsammans med sin bror möbelsnickaren Georg Lindblom från Östervåla till Knivsta. Möbelsnickare Herbert Perssons son Olle Persson var även han verksam stilmöbelsnickare. Denne arbetade till en början tillsammans med sin far hemma i Lindhov för att senare arbeta under egen regi i Sala. Herbert Perssons hyrde under en period på 1960-talet ut sitt möbelsnickeri i Lindhov till möbelsnickarna Knut och Fritz Nordin, vilka även de bedrev egen stilmöbeltillverkning. År 1944 byggde snickarmästare Algot Olsson upp en snickeriverkstad på den egna fastigheten Solhallet, vilken gränsade till Herbert Perssons fastighet i Lindhov. Alla tre bröderna Harald, Tage och Tord Olsson började efter avslutad skolgång att arbeta hos fadern. Man har där mestadels tillverkat stolar i bondrokoko, barock och i den gustavianska stilen. På 1940-talet lade man också ut arbeten till andra möbelsnickare i bygden. Främst har man vänt sig till grossistfirmor, bl.a. i Helsingborg och under och talen fraktades möbler med lastbil tre gånger i veckan till deras kunder. Deras möbler har också varit representerade på Möbelmässan i Köln. Foto: Jörgen Hagelqvist Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 5

6 Efter snickarmästare Algot Olssons bortgång 1970, övertog de tre bröderna företaget och drev verksamheten vidare under firma Östervåla Stol- och Möbelfabrik, Bröderna Olsson, Östervåla. Efter brodern Haralds bortgång år 2000 arbetade de båda bröderna Tage och Tord ensamma i det anrika stolmakeriet. Stilmöbeltillverkningen levde också vidare hos B. Lindbloms Möbelsnickeri Eftr. i Dalen, där stolmakartraditionen härstammar från snickarmästaren Per Lindblom i Bjurvalla, där stilmöbeltillverkningen går tillbaka till slutet av 1800-talet. Per Lindbloms son snickarmästare Anders Lindblom fortsatte verksamheten i Bjurvalla, varefter hans söner Carl Lindblom och Elof Lindblom 1924 tog över snickeriet i Bjurvalla. Rörelsen utökades 1937 och då sysselsattes där 8-10 personer. Snickarmästare Carl Lindbloms son Börje Lindblom började arbeta hos sin far övertog han tillsammans med sin hustru Greta snickeriet i Bjurvalla. De båda bedrev där stilmöbeltillverkning under talen. Snickarmästare Elof Lindbloms son, Bertil Lindblom, började först arbeta hos fadern i snickeriet i Bjurvalla, men övertog 1972 den industrilokal i Dalen, där jag och min far snickarmästare Josef Andersson från Västerskog tidigare varit verksamma. Bertil Lindblom har bland annat tillverkat stolar till Svenska Akademien och han har fått mottaga Kungl. Patriotiska Sällskapets medalj för utmärkt yrkesskicklighet. Hans svärson stilmöbelsnickaren Henrik Jonsson drev sedan rörelsen vidare först i Dalen och därefter fortsatte han verksamheten i Bjurvalla under egen regi. I Bjurvalla finns också stolmakare Örjan Nordstedt med eget möbelsnickeri i Kugelbobacken och han har som specialitet de nyrenässansstolar som brukar benämnas Östervåla-stolar. I Tofters Tryckeris gamla lokaler utefter Kilgrändsvägen finns också f.d. Östervåla Hemslöjd, numera tillverkare av möbler för offentlig miljö. Tage Stilander sålde några år efter sin pensionering år 1989 sitt snickeriföretag Östervåla Hemslöjd. Östermalms Snickerier i Västerås drev sedan Nya Östervåla Hemslöjd vidare en tid. Verksamheten flyttades sommaren 1990 från sina lokaler på Fredsbacken till Tofters Tryckeris gamla lokaler, då snickeriet övertogs av Hans Bjurman från Ramnäs, vilken sedan drev företaget vidare under namnet Möbelsnickerier Östervåla AB. Av de äldre stolmakerierna i Kilgränden finns idag inga kvar. Bildhuggare Bertil Gustavsson, Ettinga, är den yrkesutövare i gränden som håller den gamla hantverkstraditionen vid liv. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 6

7 3. Nya satsningar 1994 startades en Bildhuggarskola och 1995 en Stilmöbelskola i Östervåla, båda med sina verksamheter förlagda utefter Dalvägen. För att få tillträde till bildhuggarskolan krävdes en godkänd examen vid Industriprogrammets gren trä på gymnasiet. Inträdeskravet till Stilmöbelskolan fordrade goda kunskaper inom träbildhuggeri och vid skolan utbildades stolmakare. Ansvarig ledare för Stilmöbelskolan var Jerry Frisk och för Bildhuggarskolan svarade Uno Eriksson. Skolorna samarbetade bl.a. med Upplandsmuseet i Uppsala och Nordiska Museet i Stockholm. Båda var påbyggnadsutbildningar med riksintag och utbildningarna administrerades av Komvux i Heby. Skolornas syfte var att vara den länk, som skulle föra den gamla snickartraditionen vidare. Om än delvis med hjälp av moderna snickerimaskiner, låg accentueringen kvar på en utbildning av skickliga möbelhantverkare, vilka framledes skulle behärska konsten att nytillverka stolar av samma goda kvalitet som Östervåla-stolen kräver. Av ekonomiska skäl lades dock utbildningarna ned år 2007, trots efterfrågan bland eleverna tillkom Östervåla Hantverks Centrum som ett projekt finansierat genom kommunala och statliga bidrag med målsättning att tillvarata och utveckla det flera hundra år gamla trähantverket inom Östervålabygden. Verksamheten erbjuder ortens hantverkare möjlighet att ställa ut sina produkter i dess utställningslokal, där dels stilmöbler enligt gammal tradition, liksom andra nytillverkade moderna möbler presenteras tillsammans med textila arbeten i både traditionell vävning och ny design. Från början inrymdes utställningslokal och butik tillsammans med Turistbyrån i den ena av flygelbyggnaderna till Östervåla Gästgiveri. Turistbyråns reklam för Tidernas Väg, som är ett turistprojekt för vägarna 272 och 83 mellan Uppsala och Ljusdal, har bidragit till ökad turism och ett växande intresse för bygdens hantverk. Numera är både Hantverks Centrums utställning och butik, liksom Turistinformationen, inrymda i Åbygårdarna i Östervåla centrum. Genom Hantverks Centrum har också bedrivits kursverksamhet i bl.a. trähantverk, måleri och konstslöjd. Bygdens starka tradition inom både byggande och stilmöbeltillverkning bidrog till dess satsning på utbildning, där man haft ett viktigt samarbete med både Stilmöbelskolan i Östervåla och Sadelmakeriskolan i Tärnsjö. Idén till ett snickarcentrum som ett växthus för eleverna från Stilmöbelskolan föddes inom Hantverks Centrum, inom vars tillverkning skulle satsas på exklusiva leveransfärdiga möbler, där både målare, tapetserare och väverskor skulle rymmas. En viktig del i en satsning på ett snickarcentrum och dess tillverkning bestod också i att lyfta fram en Östervåla-stol, där rottingflätning och bildhuggeriarbete skulle få en renässans. Dessutom skulle exklusivt skinnklädda stolar med garvat läder från Tärnsjö Garveri bidra till en miljövänlig framställning av Snickarcentrums produkter. Bygdens yrkesskicklighet och materialkännedom ansågs ovärderlig och skulle tillvaratas och kontakt med skickliga formgivare skulle öka möjligheten att skapa nya speciella Östervåla-produkter och 1999 inleddes ett samarbete med Svenskt Tenn. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 7

8 Snickarcentrum i Östervåla utgör ett exempel på satsningar som gjorts under senare år för ett bevarande av den gamla snickerikulturen i Östervåla. Snickeriet, som ägs av Anders och Charlotte Wall, Starfors Säteri i Heby, finns sedan år 2000 inrymt i delar av Tofters nya lokaler på Dalvägen och drivs därifrån med anställd personal. Snickarcentrum är tillverkare av stilmöbler och levererar sina möbler bl.a. till möbel- och inredningsfirman Svenskt tenn i Stockholm. Flera av möblerna som tillverkas i snickeriet är designade av Svenskt tenns förre formgivare Josef Frank och på skinnklädda detaljer tas vegetabiliskt garvat läder från Tärnsjö Garveri, ett företag som startade 1873 i Tärnsjö. 4. Möbelmuseet År 1990 flyttade Östervåla Hemslöjd sitt möbelsnickeri från Fredsbacken till Kilgrändsvägen. De gamla snickerilokalerna köptes då in av HSB i södra Västmanland och planer fanns att riva John Nilssons gamla snickeri från 1913 för att lämna plats till nya bostäder. Östervåla Hembygdsförening hade i många år haft som önskemål att ett snickerimuseum skulle iordningsställas i Östervåla. På initiativ av Ulrik Andersson, en av snickarbröderna i Albin Andersson & Söner, Kilgränden, väcktes förslaget att få överta den gamla verkstaden för att där inrätta ett museum över den mer än 150-åriga traditionen att tillverka stolar inom Östervåla-bygden. HSB skänkte därmed verkstadsbyggnaden till hembygdsföreningen och 1991 flyttades den 150 m 2 stora byggnaden av husflyttaren Aldor Asplund över till Östervålas hembygdsgård, Mårtsbogården, belägen ca 2 km väster om Östervåla samhälle invid väg 272 mot Gysinge. Ett samarbete inleddes med bl.a. Länsmuseet i Västerås och under 1992 deltog frivilliga och Alu-arbetare med att praktiskt iordningställa den gamla snickeribyggnaden från Fredsbacken, där maskiner från tidigt 1900-tal kommer från Anton Olssons gamla snickeri i Bjurvalla. Intill den gamla snickeriverkstaden påbörjades under 1994 uppbyggnaden av Museets utställningslokal i timmer, vilken iordningsställdes och inreddes med både gamla och nytillverkade möbler, samt textilier och andra hemslöjdsalster tillverkade av hantverkare i Östervåla-bygden. Samma år färdigställdes utställningsarbetet med text och bildmaterial över den 200-åriga möbeltraditionen i Östervåla-bygden, där 300 stolmakare och 100 stolsnickrande bönder under år 1875 tillverkade stolar samt en del andra möbler. För samordning av olika hantverk har hemslöjdskonsulenten hos Sveriges hembygdsförbund bistått med råd, liksom Länsstyrelsen i Västmanland och kurser har hållits för museivärdar och i guideteknik. I arbetet har ett 80-tal frivilliga deltagit och Museet färdigställdes Samma år bildades Intresseföreningen Östervåla Möbelmuseum. Föreningen fungerar som ett dotterbolag till hembygdsföreningen i Östervåla, vars medlemmar också är medlemmar i intresseföreningen. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 8

9 Många sponsorer har genom åren stöttat genomförandet av det nya Möbelmuseet, dessutom har bidrag erhållits från bl.a. Statens Kulturråd, Heby Kommun och HSB i södra Västmanland. Då museet även tar emot gruppresor och andra förutbeställda bokningar har man under gemensam marknadsföring också samarbetat med Östervåla Gästgivargård. Möbelmuseets tillkomst har möjliggjort att levandegöra en unik hantverkstradition, där möbelsnickarna i bygden tillsammans blev delaktiga i att göra Östervåla-möbler vida kända för sin stilfulla och tidlösa hantverkskvalité. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 9

10 V Kulturmärkt Snickarbygd Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 10

11 1. Minnenas gränd Idag väcker det fordom livliga möbelhantverket i Kilgränden intresse också utanför hembygden och Karta Snickeriverkstad är förklarad som industriminne. Snickarmästare Gösta Pettersson och dennes brorsdotter Vivi Ingvarsson överlät gemensamt den gamla snickeriverkstaden i Kartan med all dess verktygsutrustning och den ursprungliga maskinparken till Östervåla Hembygdsförening, vilken förvärvade fastigheten i början av år I verkstaden finns således flera snickerimaskiner från 1920-talet, då endast ett fåtal av dem blivit utbytta genom årens lopp. Även flertalet äldre möbelritningar är skänkta till Östervåla Museum vid Hembygdsgården i Mårtsbo. I samråd med Västmanlands läns museum och med finansiella bidrag från länsstyrelsen i Västmanland har under åren även genomförts exteriöra reparationer på snickeribyggnaden. Intresseföreningen Östervåla Möbelmuseum är förvaltare av snickeriet och med bevarad interiör blir Karta Verkstad ett ovärderligt minnesmonument över gångna tiders möbelhantverk både i Kilgränden och i Östervålabygden i stort. Den yttre miljön kring Kartaån i Kilgränden är numera klassat som kulturhistoriskt värdefull och ingår i kulturminnesvårdsprogrammet för Heby Kommun. I Kartan för Toftbäckens porlande tankarna tillbaka till den tid, då vattnet en gång drev både vattenhjul och turbin. Den minner om en levande bygd med både kvarn- och sågverksamhet och om små snickerier längs gränden, vilka också fick sin elektriska kraft därifrån. Minnet om ett gammalt möbelhantverk väcks där till liv, ett hantverk som gick en ny tid till mötes, då de gamla hantverksmästarna motvilligt lät sig övertalas om de nya maskinernas förträfflighet. Det natursköna området kring Kartan väcker också minnen om en tid, då vi som var barn i gränden på 1940-talet brukade bada i ån och hur vi pojkar fiskade abborre i Kartadammen. Där fanns förr gott om fisk och uppströms och nedströms i Kartaån fångade vi kräftor. Idag finns planer på att rekonstruera en ny damm, i vilken förslagsvis ädelfisk skulle kunna inplanteras och förhoppningsvis skulle Kartan med omnejd kunna bli ett attraktivt rekreationsområde för morgondagens turism. Maskinerna har dock tystnat i gränden och ett stilfullt möbelsnickeri har därmed upphört. De fordom verksamma hantverkarna har numera avslutat sina livsverk, de som en gång i tiden bidrog till att namnet Östervåla fördes ut i världen. Kilgrändssnickarnas nisch har alltid speglat den hantverksmässiga betoningen, där trots stor precision, varje alster ändå blev en egen individ med mycket små olikheter. Tidigt blev deras stolar kända för sin goda kvalitet, ett utomordentligt hantverk, som bedömts stå sig i generationer. Kilgränden blir sig aldrig riktigt lika, där jag som barn sprang omkring i den tron, att alla fäder här i världen kunde snickra stolar och att det var en självklarhet att ha ett möbelsnickeri hemma på gården. Inte insåg jag då, vilken hantverkskunskap som där blomstrade. Först senare i livet förstod jag dess oersättliga värde och jag har sedan dess envist hållit fast vid min läst. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 11

12 Karta Snickeri invid Toftbäcken Idag ett industriminne över gångna tiders möbelhantverk i Kilgränden Foto: Carl-Olof Josefsson Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 12

13 VI Tidlös Skapar-Kraft Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 13

14 1. Den tändande gnistan Befolkningen i bygden fick tidigt lära sig att kämpa för sitt uppehälle. Eftersom jordbruket inte räckte till att klara den egna försörjningen, utvecklades kreativa människor, vilka blev vana att ta egna initiativ. Då Östervåla dessutom är beläget inom landskapet Upplands utkantsbygd, förr med skog i alla väderstreck, och med tillhörighet till Västmanlands län, med långa avstånd till närmaste stad som följd, blev befolkningen van att på egen hand själv lösa sina olika problem. Detta handlingssätt kunde fritt få utvecklas i en bygd, vars bönder var självägande och där överhet saknades. När sedan industrialiseringen på 1800-talet gjorde sitt intåg i vårt samhälle med fler nyetableringar som följd, kom en tillverkning inte enbart av nyttoföremål, utan även mera modebetonade produkter att efterfrågas. Från ett hantverksmässigt bedrivet stolmakeri, där även många bönder bedrivit möbelsnickeri som en bisyssla, kom stolmakeriet att utvecklas till en viktig inkomstbringande möbelproduktion i Östervåla. För att bevara en unik hantverkstradition har många i bygden visat prov på en enastående företagsamhet och de som stannade kvar vid sin läst värderade också yrkesstoltheten högre än bättre lönsamhet. För att åstadkomma en förändring till det bättre fick man, var och en, själv göra olika insatser, eller som de gamla lär ha sagt: om man ville ha något, fick man själv ordna därför. Försiktighet och stark integritet formade också människorna i bygden och på både gott och ont kom var och en att styvt hålla på sitt. Benägenheten att låta andra eller samhället ordna för sitt liv var inget för bygdens invånare och det kan man också påstå lever kvar än idag. 2. Framtid Vi som växte upp med den positiva företagaranda som rådde i bygden, såg hantverkarlivet som en naturlig del av vardagen. Knappast anade vi då den unika förmånen vi hade, vi som fick ta del av den genuina snickartradition som i generationer förts från far till son. Tiderna förändras dock och kraven på oss människor styrs av det samhälle vi lever i. Det nytänkande som en gång industrialiseringen medförde, där produktionen kom att styra vår samhällssyn, får vi idag åter omvärdera, då vi nu står på tröskeln till det nya I- samhället. Nu som då ser en del av oss med en viss skepsis på detta nytänkande. I den osäkerhet som därmed uppstår, kommer det gamla att inge en känsla av trygghet. Med rötterna väl förankrade i de gamlas kunskap och erfarenheter behöver resan in i framtiden inte företas med rädsla. Genom att förena det gamla med det nya ger vi oss själva bättre förutsättningar att skapa en hållbar framtid. Låt oss hoppas att hantverket har en framtid, att kvalitet och form skall efterfrågas och att människans längtan efter sköna ting får hållas levande av våra hantverkare. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 14

15 Med stolsnickartraditionen djupt förankrad sedan flera generationer i gränden håller jag fortfarande mitt yrke vid liv; dock finns jag och min familj inte längre kvar i bygden. Jag känner mig dock tacksam som under resans gång erbjudits möjlighet att till mina tre barn, allt efter deras eget intresse och handlag, fått dela med mig av den gamla hantverkskunskap jag besitter. Som stolmakare och med en hantverkares brinnande intresse för sitt yrke ivrar och hoppas jag alltjämt, att välgjorda stilmöbler skall få en ny renässans, så att morgondagens unga hantverkare åter får föra det anrika stolmakeriet vidare till kommande generationer. Gustaviansk stilstol, s.k. druvstol tillverkad av stolmakare Carl-Olof Josefsson Alla rättigheter förbehållna. Ingenting i denna skrift, varken i del eller helhet, får i någon form reproduceras eller överföras, mekaniskt eller elektroniskt, inklusive fotokopiering, utan upphovsmännens och förlagets skriftliga tillstånd. Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 15

16 VII Källor och Litteratur Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 16

17 Följande källor har varit mig och min hustru till stor glädje och nytta: 1. Intervjuade personer Möbelsnickare och träbildhuggare Anders Andersson, tidigare Albin Andersson & Söner, Stärte, Östervåla Möbelsnickare och träsvarvare Ulrik Andersson och tapetserare Wilma f. Ekström, tidigare Albin Andersson & Söner, Stärte, numera Åby, Östervåla Möbelsnickare och tapetserare Sven Andersson, tidigare Albin Andersson & Söner, Stärte, Östervåla, numera Tärnsjö Snickare Lennart Augustsson, Hammarbacken, Östervåla Träbildhuggare Bertil Gustavsson, Ettingbo, numera Ettinga, Östervåla Byggnadssnickare Birger och Birgit Jonsson, f.d. Västerskog, numera Åby, Östervåla Fru Eva Johansson, stolsnickardotter från gården PJ:ans Johan Petterssons i Stärte Fru Anna Lindén, stolsnickardotter och syster till snickarmästare Gösta Pettersson från Kartan, numera Åby, Östervåla Fru Margareta Ohlin, sömmerska, uppväxt i Västerskog, Upplanda, Östervåla, senare Bromma Möbelsnickare Allan Pettersson från gården Tures, tidigare eget möbelsnickeri i Stärte, numera Upplanda, Östervåla Snickarmästare Gösta Pettersson, tidigare delägare av Karta Snickeriverkstad, Kartan, Östervåla Art director Caj Söderberg från gården Nyåker, Östervåla, med egna reklamfirman Accurat Information AB. 2. Litteratur Almqvist & Wiksells, Focus Uppslagsbok, Stockholm MCML VIII. Andersson, Åke och Gustafsson, Lars Knölsvanarna i Tämnaren Vår Hembygd nr 3/1979, Hembygdens förlag Östervåla. Barchaei, A.G. Resa genom Wästmanland 1772, nytryck 1923 ingående i Berättelser ang. landthushållningen utgivna av Sven T. Kjellberg, Västmanlands fornminnesförenings årsskrift XIII, varur ett återgivet utdrag Anders Gustaf Barchaei resa 1772 genom Harbo, Östervåla, Västerlöfsta och Sala i Vår Hembygd nr 6/1983, Hembygdens förlag Östervåla. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs: Bra Böckers Lexikon Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 17

18 Brilioth, Yngve Uppsala Stift, Uppsala Ärkestift i Ord och Bild, Stockholm 1954 Eklund, Karl Johan Den gamla tiden och den nya. En studie av förändringar i näringsliv och social struktur i Harbo socken, Västmanlands län, Vår Hembygd nr 3/1979, Hembygdens förlag Östervåla Förening Fågelstation Tämnaren Tämnarfåglar, Tofters tryckeri Östervåla 1968 Grau, Olof Beskrifning öfwer Westmanland 1754, med sina städer, härader och socknar, nyutgåva 1904 av Wästmanlands Allehandas Redaktion, varur avsnittet om Wåla härad med socknarna Wåla, Nora, Harbo och Huddunge ingår i Vår Hembygd nr 1/1976, Hembygdens förlag Östervåla Hammarskiöld, Rolf Snickeribyggnader längs Kilgränden Haraldsson, Kjell Den tidiga snickeriindustrins framväxt i Östervåla och Något om avsättningen av Östervålastolar Lagerquist M. och von Schoultz G. Stolsnickeriet i Östervåla. En svensk bygdeslöjd Folkliv 1942 del 68, Svensk årsbok för europeisk folklivsforskning, Kungl. Gustav Adolfs Akademien Stockholm Lindblom, C. Stolsnickeri Vår Hembygd nr 3/1979 samt Hantverkare i Östervåla, Möbelsnickeriets maskin- utveckling och Något om stolsnickeriets marknadsföring Vår Hembygd nr 6/1983, Hembygdens förlag Östervåla. Paulsson, Solveig Läkekonst i folklig tradition Vår Hembygd nr 1/1976, Hembygdens förlag Östervåla. Paulsson, Solveig och Sten-Gunnar / Gustafsson, Gerhard Zetterbergs från smedja till modernt företag, Vår Hembygd nr 5/1981, Hembygdens förlag Östervåla. Pettersson, Sven Fäbodar i Östervåla socken Vår Hembygd nr 1/1976 och Virkessågning och sågverksrörelse Vår Hembygd nr 3/1979, Riksdagsman Johan Andersson i Stärte och Riksdagsman Johan Persson i Stärte, Vår Hembygd nr 7/1985, Hembygdens förlag Östervåla. Reimerson, A.K. Stolsnickeriet i Östervåla förr och nu, Västerås Sigurdson, J. Traditionsbärare i vår tid och Östervåla Trä och Tradition, Kulturkompetens Sterner, Folke Östervåla och Harbo socknar, Svenska Villor del III Östra Västmanlands Län, förlaget Svenska Städer och Samhällen, Stockholm och Falköping 1949 Söderberg, Caj Sommarsöndagar på Hembygdsgården Vår Hembygd nr 3/1979, Hembygdens förlag Östervåla och En stolsnickare från Östervåla Särtrycket nr 1/1983, Tofters Östervåla Tofters, Kiell Uppländsk spelmansglädje Tofters tryckeri Östervåla 1971 och Låtar från Våla Härad, del 1 Östervåla Spelmän & Harpolekare Tofters tryckeri Östervåla 1976, Snormossen, Östers kullar och Landbobröd. Om gamla ägoformer och bebyggelseplatser i Östervåla Vår Hembygd nr 4/1980, Hembygdens förlag Östervåla Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 18

19 Thorsén, Carin Modellernas mångfald Wahlberg, Mats Byars och gårdars namn i Våla härad Vår Hembygd nr 9/1988, Hembygdens förlag Östervåla. 3. Tidskriftsreportage Fogelin, Curt Snickeri blir industriminne och Snickeriverkstad ska berätta historia, Sala Allehanda Gustavsson, Rolf Östervåla: Gösta har arbetat 67 år som snickare Uppsala Nya Tidning 1990 och Vålabor vill rusta damm, Uppsala Nya Tidning 1993 Hammarsten, Charles Får vi presentera Hänt:s nya medarbetare Henning och Kerstin Sjöström och här är deras vackra Stockholmshem, Hänt i Veckan nr 12/1975 Lundgren, Hans Utdöende möbelsnickeri, Högkonjunktur för möbelsnickare, Snickare förlorade på oenighet, Hebysnickare började vid 12; första stolen säljs igen, Uppsala Nya Tidning, Tema Heby, Lundgren, Hans Elanders Tryckeri lägger ned i Östervåla, Uppsala Nya tidning 2007 Lundgren, Hans Folkonst - Startskott till Heby fest, Uppsala Nya tidning 2012 Nylund, Marie Tidsepoker skildras genom 60 sittplatser, Sala Allehanda Övrigt källmaterial Artikel: Tofters, Kiell Per Johan Pettersson kommen ur Stolriket, juni 2004 Foto: Söderberg, Caj Sommarsöndagar på hembygdsgården Vår Hembygd nr 3/1979, Hembygdens förlag Östervåla Otryckta: Kyrkoarkivet: husförhörslängder, födelse- och dopböcker, död- och begravningsböcker Foton och artiklar från Gösta Pettersson, Åby, Östervåla Foton från Anders Andersson, Heby Foton från Ulrik Andersson, Åby, Östervåla Foton och övriga handlingar i familjens privata ägo Skapad av Carl-Olof och Sonja Josefsson år 2012 Sida 19