Sammanfattning av Teaterförbundets yttrande

Transkript

1 Teaterförbundets yttrande över betänkande av Filmutredningen 2008 Vägval för filmen (SOU 2009:73) Teaterförbundet fackförbundet för scen och media företräder de flesta yrkesverksamma på filmområdet. Medlemmarna - filmregissörer, skådespelare och andra artister, filmarbetare av olika kategorier inklusive filmfotografer, scenografer och kostymtecknare, biografpersonal - svarar för de avgörande insatserna i nästan alla moment i produktion och visning av film. Därför är utformning och finansiering av de framtida filmpolitiska insatserna av en mycket hög angelägenhetsgrad för Teaterförbundet. Teaterförbundets yttrande utgår till stora delar från det förslag till en framtida filmpolitik Teaterförbundet lämnat till utredaren Mats Svegfors 3 mars Förslagen byggde på synpunkter och krav som kommit fram inom Teaterförbundet; filmavdelningen, skådespelaravdelningen och Sveriges Filmregissörer. Skrivelsen till utredaren finns återgiven i boken Tagning eller tystnad Teaterförbundets guide till filmpolitiken. Sammanfattning av Teaterförbundets yttrande Utvecklingen på filmområdet Filmpolitiken måste omfatta både ett branschperspektiv och ett kulturperspektiv. I nuvarande politik med filmavtalet som grund är det branschperspektivet som dominerar. Filmen måste befrias från ett branschavtal och bli en del av den offentliga kulturpolitiken. Filmbegreppets innebörd har förändrats. Det behövs en nationell framtidsstrategi för hela det förändringsbenägna filmlandskapet. En sammanhållen politik, som integrerar alla delar av audiovisuella konstnärliga uttrycksformer, tekniksystem och visningsfönster. Under senare år har filmskapandet i Sverige vitaliserats inom såväl dokumentärfilmen som fiktionsfilmen. Men för att denna tendens ska få en fortsättning behöver filmstödet få ett avsevärt ekonomiskt tillskott och förutsättningarna för att visa och sprida filmerna måste förbättras. Svensk film har tillgång till stor kompetens och talang, som måste få möjlighet att utvecklas och växa. De framtida insatserna för filmen Filmstödet ska i större utsträckning än idag inriktas på kvalitet och förnyelse, på spridning och visning av film i hela landet, på förbättring av nya former för att göra film tillgängligt.

2 2 Finansiering Staten ska ha huvudansvaret för den svenska filmpolitiken. Den ska grundas på en filmlag, som innebär att alla som visar, säljer eller hyr ut film åläggs att bidra till finansiering av de filmpolitiska insatserna. Tillsammans med statliga medel och avgifter från dem som exploaterar film kan en nödvändig och kraftfull ökning av filmstödet uppnås. Förhandsstöd Förhandsstöden, baserade på kvalitetsprövning, ska utgöra huvuddelen av stöd till svensk film. Systemet med filmkonsulenter, som självständigt prövar ansökningar om stöd, bör kunna upprätthållas även i fortsättningen, men det bör också inrättas en särskild branschfond, där konstnärligt yrkesverksamma inom filmområdet bedömer ansökningarna. Förhandsstöden, i synnerhet de till dokumentärfilm, barn- och ungdomsfilm är i behov av förstärkning. Film som ska bedömas efter huvudsakligen kommersiell måttstock kan stödjas med särskilda medel. Stödet kan utgå med högst 40 procent av en films budget upp till en viss nivå om det finns minst 60 procent övrig finansiering. En sådan ordning gör att ett införande av marknadsstöd inte behövs. Däremot bör det nuvarande publikrelaterade stödet, som haft betydelse för att minska den ekonomiska risken i filmprojekt, behållas. Förhandsstöd ska kunna ges till film som ska framförs i andra visningsfönster än biografen. Produktionsförhållanden De som söker produktionsstöd ska kunna redovisa en realistisk budget, baserad på faktiska kostnader. Ett villkor för att få del av filmstödet ska vara att arbetet sker under kollektivavtal. Särskilda medel behöver avsättas för kompetensutveckling för alla yrkesfunktioner inom filmproduktion. Villkoren för producenter Teaterförbundet tycker att de som gör film måste få en starkare ekonomisk ställning gentemot samproducenter, andra finansiärer och distributörer. För att förbättra villkoren har Föreningen Sveriges Filmproducenter föreslagit att förhandsstöden till svensk film ska räknas som en del av producentens insats i filmen vid avtal om fördelning av filmens kommersiella intäkter. Alternativt vore att tillerkänna också manusförfattaren och filmregissören, som delar huvudansvaret för filmens tillkomst tillsammans med producenten, samma villkor. Med tanke på oklarhet om hur en samproducentinsats skulle förhålla sig till avtalsenliga royalty-beräkningar och om hur balansen mellan å ena sidan regissör/manusförfattare och å andra sidan andra medverkande skulle påverkas, borde hela frågan om beräkningen av förhands-stödet som insats i en film bli föremål för en ingående analys, där olika konsekvenser av utredningens förslag och det alternativa förslaget blir belysta. Det finns behov av klara spelregler och förutsägbarhet i samarbetet mellan SVT och producenter inte minst dokumentärfilmsproducenter. Det finns en Code of Practice som reglerar

3 3 förhållanden mellan producenter och BBC. Teaterförbundet ställer sig bakom en sådan kod, men betonar att hänsyn måste tas till kollektivavtalsförhållanden och ha de fackliga organisationerna inom området som deltagare. Regionala produktionscentra Filminstitutets stöd till regionala produktionscentra behövs. Regionernas verksamhet är viktiga delar av det svenska filmlandskapet och bör omfattas av den statliga filmpolitiken. Utvecklingsstöd Regissörers och manusförfattares möjligheter att få utvecklingsstöd utan medverkan av producent bör utökas och förtydligas. Jämställdhet Det är angeläget att kraven på jämställdhet inom filmområdet prioriteras och att stödet till svensk filmproduktion fördelas jämt mellan män och kvinnor. De krav på jämställdhetsinsatser som finns i det nuvarande filmavtalet måste utvecklas att omfatta alla yrkeskategorier i en filmproduktion. Distribution och visning Det är av stor vikt att svenska filmer ges möjlighet att komma ut på biograferna runt om i landet. Idag kan svenska filmer i bästa fall ses i storstäderna, medan publiken i övriga landet har mycket begränsade möjligheter att kunna se nya filmer av hög kvalitativ halt. En satsning på digitalisering av biografer bör kunna ses i ett brett kulturpolitiskt och tillgänglighets-politiskt perspektiv. Ett förslag är att skapa en digital, landsomfattande repertoarbiograf för svensk film Sverigebiografen med SFI som huvudman och med stark medverkan av landets kommuner. Filmarvet SFIs arkiv och KBs avdelning för Audiovisuella medier (AVM) har betydelsefulla uppgifter att bevara och tillgängliggöra det svenska filmarvet. Det är viktigt att samarbetet mellan SFI och AVM utvecklas. Staten bör lämna ett årligt bidrag till stiftelsen Ingmar Bergman om kr. Svenska Filminstitutets roll Svenska Filminstitutet ska värnas som en självständig nationell institution för de filmpolitiska insatserna, även när nuvarande filmavtal upphör. Större delen av SFIs verksamhet, som idag regleras i filmavtalet, måste ersättas av nya statuter och en ny organisationsform. SFI bör visserligen till stor del ha samma uppgifter som idag, men inriktningen bör förändras och i vissa avseenden utvidgas. Teaterförbundet, som företräder i stort sett alla yrkeskategorier, som svarar för prestationer och upphovsrättsliga insatser i svensk film, bör få inflytande över institutets allmänna inriktning.

4 4 Domen i Högsta domstolen 2008 bör medföra att en filmregissör aldrig ska behöva ge ett generellt tillstånd till reklamavbrott. En eftergift av den ideella rätten ska bara kunna ske om regissören själv får bestämma om vid vilka tillfällen reklamavbrotten ska göras. Inställningen bör kunna omfattas av en offentlig filmpolitik och SFI bör således ha en sådan regel i sin stödgivning. Bättre möjligheter till insyn i SFIs verksamhet behövs. I fråga om uppgifter i samband med ansökningar kan det vara befogat med bestämmelser om sekretess. Definitivt måste detta genomföras vad beträffar den rätt som tillkommer upphovsmän och närstående rättighetshavare. 1 Bakgrund och uppdrag Det råder knappast någon tvekan om att Filmutredningen haft ett omfattande uppdrag. I korthet har det gått ut på att dels värdera filmpolitikens nuvarande uppgifter och pröva om insatserna ger bästa förutsättningar för ekonomiskt och konstnärligt risktagande och på bästa sätt gynnar kvalitet och mångfald, dels - om utredningen finner det motiverat - förslå förändringar av nuvarande filmpolitiska insatser och pröva om det finns förutsättningar för en fortsatt avtalsmodell och lämna förslag till en finansiering även utan ett avtal. Till det som ska belysas hör ägar- och konkurrensförhållanden och ekonomiska förutsättningar inom filmbranschens olika led, konsumtionsmönster samt teknikutveckling inom distribution och visning av rörliga bilder. Med hänsyn till den utgångspunkten och med tanke på att utredningen själv anser att den svenska filmbranschen och den svenska filmpolitiken står inför en rad utmaningar, är det förvånansvärt att betänkandet Vägval för filmen innehåller så få förslag, som kan sägas motsvara dagens anspråk, som ger utrymme för att utveckla och förnya filmskapandet och som ger möjlighet för filmerna att bättre nå sin publik. Det finns dock några förslag och rekommendationer, som skulle kunna leda till förbättringar. Framför allt ser Teaterförbundet som positivt att utredaren kommit till klarhet med att en ny filmpolitik inte går att genomföra med det nuvarande filmavtalet som grund. Eftersom 2006 års avtal löper ut den 31 december 2010 var utredningens uppdrag att lämna förslag till utformning och finansiering av de filmpolitiska insatserna som ska träda i kraft efter Denna del av uppdraget har inte kunnat uppfyllas. Istället slöt parterna i nuvarande avtal, med undantag av Svenska Filmdistributörers Förening, som är nedlagt, och Kanal 5 AB, den 12 oktober 2009 ett avtal om förlängning av 2006 års avtal till och med den 31 december Detta betyder att viktiga förändringar av den svenska filmpolitiken inte kan ske förrän Utvecklingen på filmområdet Filmutredningens beskrivning av förhållandet på filmområdet ger i huvudsak en täckande bild av utvecklingen. Bland annat påvisar utredningen en skillnad i förhållande till situationen när

5 5 filmavtalet kom till Genom tv, dvd och internet upplevs film idag i högre grad i hemmet än på biograf. Däremot nämns inte en annan skillnad. Filmproduktion, biografer och distribution dominerades av de tre s k integrerade bolagen SF, Sandrew och Europa Film. Kvar finns idag bara SF. På biografmarknaden har SF Bio inte har någon konkurrent av kommersiell betydelse. För övrigt heter det mycket riktigt att finansieringsmodellen bygger på frivilliga bidrag. Men hur frivilligt var det från början för en bransch som hade att välja mellan en nöjesskatt på 40 procent, som gick till staten och en avgift på 10 procent, som skulle gå till film på branschens egna biografer. Något kunde också ha skrivits om de upprepade konfrontationer som filmavtalet föranlett, inte minst därför att filmen under lång tid stått utanför kulturpolitisk påverkan. Det är riktigt att stödet till filmproduktion har en avgörande ekonomisk betydelse för så gott som hela den bransch det riktar sig till och att infrastrukturen inom produktion, distribution och visning är av betydelse för all form av film. Utredningen skriver att filmpolitiken måste omfatta både ett branschperspektiv och ett kulturperspektiv. Men i den nuvarande filmpolitiken med filmavtalet som grund är det branschperspektivet som dominerar. Det är filmavtalets parter som formulerat dagordningen och kvalitetskriterierna har i stor utsträckning ersatts av kommersiella värderingar. Teaterförbundet tycker att filmen måste befrias från ett branschavtal och bli en del av den offentliga kulturpolitiken. De konstnärliga kriterierna måste sättas i förgrunden. Inte minst genom ny inspelningsteknik och nya visningsfönster har filmbegreppets innebörd förändrats. Det skulle i vissa avsitt stå den rörliga bilden och i andra sammanhang heta digitala medier. Men även om Teaterförbundet i fortsättningen nästan genomgående använder ordet film efterlyses en nationell framtidsstrategi för hela det förändringsbenägna filmlandskapet och integrerar alla delar av audiovisuella konstnärliga uttrycksformer, tekniksystem och visningsfönster. Under senare år har filmskapandet i Sverige vitaliserats inom såväl dokumentärfilmen som fiktionsfilmen. Men för att denna tendens ska få en fortsättning behöver filmstödet få en avsevärd förstärkning och förutsättningarna för att visa och sprida filmerna måste förbättras. Teaterförbundet vill understryka att svensk film har tillgång till stor kompetens och talang, som måste få möjlighet att utvecklas och växa. 3 Inriktning på de framtida insatserna för filmen Teaterförbundet ställer sig huvudsakligen bakom formuleringarna för filmpolitikens inriktning. Utredningen sätter upp fyra hörnstenar svensk filmproduktion, distribution och visning, filmen som kulturarv, samt internationellt filmsamarbete. Förbundet ser hörnstenarna som i bästa fall kommunicerande kärl, vilka alla mer eller mindre är beroende av offentliga insatser för att en kvalitativ filmkultur ska kunna värnas.

6 6 Teaterförbundet har inte heller några betydande invändningar mot de åtta mål utredningen ställer upp för de framtida insatserna på filmområdet, men vill att filmpolitikens huvudsyfte ska vara att värdera film som en viktig del av svensk kultur. Filmstödet ska i större utsträckning än idag inriktas på kvalitet och förnyelse, på spridning och visning av film i hela landet och på förbättring av nya former för att göra film tillgängligt. 4 Finansiering av den svenska filmpolitiken alternativ och vägval 4.1 Förutsättningar för ett nytt filmavtal Filmutredningen framhåller att förutsättningarna för ett nytt filmavtal för finansiering av de filmpolitiska insatserna är mycket osäkra. En avtalsfinansiering enligt nuvarande modell är enligt Teaterförbundet uteslutet. Skälen till detta är uppenbara. Det speglar inte utvecklingen på filmområdet och bygger fortfarande främst på biograferna. Förhandlingarna om avtalet har varit ett sätt för politikerna att skjuta ifrån sig ansvaret för filmpolitiken. Filmavtalets nuvarande parter har delvis olika intressen och för medverkan i ett nytt avtal ställs villkor, som i flera fall är oförenliga. Utredningen nämner att en möjlighet att behålla avtalsmodellen vore att vidga finansieringen genom att låta fler avtalsparter bidra, men konstaterar samtidigt att det i princip inte går att tvinga in nya parter i avtalet eller att tvinga befintliga parter till ökade insatser. Teaterförbundet anser att utredningen borde ha redovisat vad diskussionen med dvd-branschen utmynnat i och är kritisk till att någon diskussion med Internetleverantörerna över huvud taget inte förekommit. 4.2 Konsekvenser av ett oförändrat statligt filmstöd om avtalsfinansieringen upphör Teaterförbundet delar utredningens uppfattning om konsekvenserna av en utebliven statlig kompensation för bortfallet av avtalsfinansiering. Även om de fulla konsekvenserna inte med säkerhet kan bedömas menar Teaterförbundet att följderna skulle bli förödande för svensk filmkultur. Svenska filmproducenter och svenska filmskapare skulle få en mycket liten del av den ekonomiska lättnad ett avskaffande av biografavgiften medför. Ett stort antal biografer är avgiftsbefriade. SVT, som enligt villkor i sändningstillståndet har ett stort ansvar för utveckling av svensk film, borde visserligen kunna öka sitt ansvar, men det går inte att få bekräftat idag. De kommersiella tv-bolagens vilja att medverka med större medel till filmproduktion är också svår att bedöma. Hur som helst skulle filmproducenternas position i förhållande till tvbolagen försvagas. 4.3 Filmpolitik utan filmavtal utökat statligt filmstöd och höjd mervärdesskatt på biografföreställningar Eftersom utredningen inte har mandat att komma med ofinansierade förslag till ökning av statliga insatser föreslås att avtalsmodellen ersätts med en höjning av mervärdesskattesatsen

7 7 på biografföreställningar från 6 till 25 procent. På det viset skulle det gå att uppnå insatser på minst nuvarande nivå utan att förorsaka staten ökade utgifter. Teaterförbundet har i skrivelse till utredningen hävdat att alla som visar, säljer eller hyr ut film ska åläggas att bidra till finansiering av filmstödet. Andra har, som utredningen skriver, framfört samma propå bl a med referens till fransk filmfinansiering. Utredningen redovisar i inledningen att det finns modeller för att låta dem som exploaterar film kommersiellt bidra till filmstödet, men utredningen avfärdar sådana förslag utan att undersöka möjligheterna. Det heter kortfattat att Sverige inte har några traditioner av att direkt finansiera statliga stöd genom tvingande avgifter och även om man generellt sett bör kunna pröva nya vägar saknas det så vitt Filmutredningen erfar i dag politiskt stöd för att överväga sådana åtgärder. Istället för finansiering genom lagbestämda avgifter för dem som exploaterar film väljer alltså utredningen att föreslå en höjning av mervärdesskattesatsen på biografföreställningar. En omställning, som enligt utredningen, skulle bli neutral för statsbudgeten. Den höjda momsen beräknas ge en ökad intäkt för staten på ca 188 miljoner kronor och den summan skulle väl täcka den ökade statliga kostnaden om de samlade filmpolitiska resurserna inte ska tillåtas att minska. Eftersom biografavgiften och momsen idag motsvarar ca 15,66 procent av biljettpriset inklusive mervärdesskatt och en förhöjd moms motsvarar 20 procent av biljettpriset inklusive mervärdesskatt blir, enligt utredningen, marginaleffekten förhållandevis begränsad för de flesta biografer. Därför torde en oundviklig höjning av biljettpriserna kunna hållas inom rimliga gränser. Men eftersom det finns både biografer som är avgifts- och mervärdesskattebefriade och biografer som är avgiftsbefriade men mervärdesskatteskyldiga, är det svårt att helt fastställa vilken effekt höjd moms skulle få på biljettpriserna. Emellertid tycker många att biljettpriset på biografföreställningar är tillräckligt högt som de är idag kostade en biobiljett kr. År 1950 kostade den 2.01 kr, vilket motsvarar i 2007 års priser. Det är inte billigt att gå på bio och med en ytterligare höjning finns det risk att biobesöken minskar. Vidare anser Teaterförbundet att en enhetlig mervärdesskattesats på 6 procent för kulturområdet bidrar till att göra kulturen tillgänglig och har positiv effekt på skapande verksamhet. Genom höjd moms på biobiljetter skulle biobesök i momshänseende falla utanför det kulturella området. Teaterförbundet har inte funnit skäl att ändra sin åsikt att den svenska filmpolitiken ska grundas på en filmlag, som innebär att alla som visar, säljer eller hyr ut film åläggs att bidra till finansiering av filmstödet. Filmpolitiken kan på det viset genom lagstiftningen införlivas i den offentliga kulturpolitiken. Tillsammans med statliga medel kan utfallet av avgifter från dem som exploaterar film ge en nödvändig och kraftfull ökning av filmstödet. Mot bakgrund till de stora förändringar som skett inom produktion och distribution av film har nuvarande filmavtal spelat ut sin roll. Som också utredningen påpekat är det svårt att försöka tvinga en ny part i ett avtal och ingen ny aktör har heller frivilligt velat bidra till finansieringen.

8 8 Den franska Film- och TV-fonden finansieras genom skatter och avgifter, som direktförs till det franska filminstitutet CNC (Le Centre National du Cinéma). Det är avgift på biobiljettpriset, skatt på TV-bolagens omsättning (privata såväl som public service) och skatt på videodvd-branschens leverantörsomsättning. I Frankrike finns också förslag på att införa en skatt på webbföretags reklamintäkter. Pengarna ska bl a användas för förnyelse och utveckling på filmområdet. Även Polen har infört en filmlag, som fastslår att alla som på något sätt tjänar pengar på filmvisning, det vill säga biografer, dvd-distributörer, TV-bolag, kabeloperatörer, ska erlägga skatt på omsättningen från filmexploatering till det polska filminstitutet. I Norge finns en biograf- och dvd-avgift, som används för visnings- och distributionsstöd. Det är samtidigt viktigt att en finansiering med lagfästa avgifter tillsammans med statliga medel blir stabil och långsiktig. Besluten om de ekonomiska förutsättningarna måste bli gällande för en längre period i likhet med de villkor som råder för Sveriges Television och Sveriges Radio. 5 En ny svensk filmpolitik Utredningen framhåller osäkerheten med finansieringen av filmstödet, men hävdar att insatserna bör förbli åtminstone oförminskade och föreslår förändringar oavsett finansieringsmodell. Eftersom nuvarande avtal förlängts till den 31 december 2012, måste säkerligen de förändringar utredningen förslår vänta på ett genomförande till Under tre år kan mycket hända inom ett område som i hög grad präglas av utveckling på både ett tekniskt och ett idémässigt plan. Redan nu behövs förbättringar i flera avseenden. Tar införandet av nya filmpolitiska insatserna alltför lång tid kan den vitalisering av filmskapandet som skett de senaste åren avsevärt försvagas. 5.1 Behov av modernisering Teaterförbundet har inte svårt att instämmer i utredningens uppfattning om att filmstödssystemet bör förändras eller moderniseras, om man så vill. Utredningen föreslå bättre förutsättningar för ekonomiskt och konstnärligt risktagande, bättre villkor för producenter och upphovsmän, utveckling av konstnärlig talang och nya idéer inom produktion, distribution och lansering av svensk film, liksom förbättring av tillgängligheten till svensk film och stöd för andra visningsformer än biografen. Teaterförbundet kan ställa sig bakom en del av utredningens förslag, men i vissa avseenden har förbundet en helt annan åsikt om hur önskvärda förbättringar ska genomföras. Teaterförbundets uppfattning förtydligas under varje punkt för sig.

9 Stöd till värdefull svensk filmproduktion I filmavtalets målformuleringsparagraf står det att det är utveckling av värdefull svensk filmproduktion som ska stödjas. Den ordalydelsen har sedan följt med i filmpolitiska sammanhang under de senaste åren och används också av filmutredningen. För Teaterförbundet är det värdefull film, som är huvudsaken. Teaterförbundet anser att förhandsstöden, baserade på kvalitetsprövning, ska utgöra huvuddelen av stöd till svensk film. Systemet med filmkonsulenter, som självständigt prövar ansökningar om stöd, bör kunna upprätthållas även i fortsättningen, men det bör också inrättas en särskild branschfond, där konstnärligt yrkesverksamma inom filmområdet bedömer ansökningarna. Teaterförbundet är också enigt med utredningen att förhandsstöden, i synnerhet de till dokumentärfilm, barn- och ungdomsfilm är i behov av förstärkning. Film som ska bedömas efter huvudsakligen kommersiell måttstock bör stödjas med särskilda medel. Stödet kan utgå med högst 40 procent av en films budget upp till en viss nivå om det finns minst 60 procent övrig finansiering. Riksdagen och regeringen har i olika sammanhang uttalat att ett mål för kulturpolitiken är att de yrkesverksamma ska kunna basera sin försörjning på ersättning från sitt arbete. Mot den bakgrunden måste ett klart uttalat villkor för att få del av filmstödet vara att arbetet sker under kollektivavtal och att i detta ska också ingå en skälig ersättning till upphovsmän och utövande konstnärer för vidareutnyttjandet av filmverken. På grund av bristfällig förberedelse och för lågt satt produktionsbudget pressas många gånger produktionstiden för en filminspelning, vilket leder till ökad stress, sämre arbetsmiljö och i förlängningen utarmning av kompetens, då filmarbetarna inte i samma grad som tidigare orkar stanna kvar i yrket. På det viset går konstnärliga och tekniska erfarenheter förlorade. Det är viktigt att det redan befintliga kravet att den som söker produktionsstöd ska kunna redovisa en realistisk budget, baserad på faktiska kostnader, upprätthålls. Filmprojekt som startar innan de till fullo är finansierade kan få obehagliga följder för alla inblandade. Utbildningen är en viktig del av filmpolitiken. För att främja filmarbetares konstnärliga och professionella utveckling bör särskilda medel avsättas för fortbildning och kompetensutveckling, som måste komma alla yrkesfunktionerna inom filmproduktion till godo. För att öka jämställdheten är det bland annat angeläget att kvinnor får möjlighet att ta del av särskild fortbildning i mansdominerande filmyrken och att män får möjlighet att ta del av särskild fortbildning i kvinnodominerande yrken. Lansering i andra visningsfönster än biografen Förhandsstöd bör i viss utsträckning kunna ges till film utan nuvarande krav på normal biografexploatering. Nuvarande villkor för stöd gör att filmskapare och producenter i allt för hög grad är beroende av biografägare och distributörer. Denna svårighet underlättas inte av den

10 10 ägarkoncentration som finns på den svenska biografmarknaden. Teaterförbundet tycker att det bör finnas en tydlig plan för spridningen av filmer, som ska framföras på andra ställen eller i andra tekniker än de biograferna erbjuder. Här är det naturligtvis troligt att internet kan bli en av de vägar som väljs. I anslutning till en sådan spridning bör det ställas krav på att internetleverantören kan garantera rimlig säkerhet för att olaglig nedladdning förhindras. Villkoren för producenter Det är riktigt som utredningen skriver att svensk filmproduktion till stor del lider av en svag ekonomi i produktionsledet, vilket försämrar villkoren för producenter och upphovsmän och kan riskera att missgynna svensk films utveckling och förnyelse. Teaterförbundet tycker att de som gör film måste få en starkare ekonomisk ställning gentemot samproducenter, andra finansiärer och distributörer. För att förbättra villkoren har Föreningen Sveriges Filmproducenter föreslagit att förhandsstöden till svensk film ska räknas som en del av producentens insats i filmen vid avtal om fördelning av filmens kommersiella intäkter. Filmutredningen har anslutit sig till den principen. Alternativt vore att tillerkänna också manusförfattaren och filmregissören, som delar huvudansvaret för filmens tillkomst tillsammans med producenten, samma villkor. Förhandsstödet skulle i så fall räknas som samproducentinsats för dessa tre kategorier med en tredjedel vardera. Det skulle onekligen leda till en bättre balans mellan dem som gör filmerna och dem som visar filmerna. Med tanke på oklarhet om hur en samproducentinsats skulle förhålla sig till avtalsenliga royalty-beräkningar och om hur balansen mellan å ena sidan regissör/manusförfattare och å andra sidan andra medverkande skulle påverkas, borde hela frågan om beräkningen av förhandsstödet som insats i en film bli föremål för en ingående analys, där olika konsekvenser av utredningens förslag och det alternativa förslaget blir belysta. Filmproducenterna anser att förändring är av största betydelse i förhållande till SVT och regionala produktionscentra och vill att SVTs villkor gentemot externa producenter ska regleras genom en Code of Practice, enligt förebild från brittiska BBC. Teaterförbundet instämmer i att det finns behov av klara spelregler och förutsägbarhet i samarbetet mellan SVT och producenter. I en överenskommelse av den typ Code of Practice representerar kan värderingar av producentens insatser, av rättigheter till TV-visningar och andra regleringar göras på ett sätt som motsvarar producentens ekonomiska ansvar. Det är viktigt att poängtera att regleringen inte bara kan gälla filmstödet utan också måste handla om SVTs utläggningar till producenter. Frågan om en sådan överenskommelse aktualiserades också av public service-utredningen. Teaterförbundet ställde sig bakom en sådan kod, men betonade att hänsyn måste tas till kollektivavtalsförhållanden och ha de fackliga organisationerna inom området som deltagare. Teaterförbundet anser också att producenterna har andra möjligheter att komma till rätta med den skeva fördelning av risktagande och möjlighet till ekonomiskt utfall mellan biografägare/distributörer och producenter. Utredningen konstaterar att den monopolliknade situationen

11 11 på biografmarknaden har stor del i producenternas svårigheter att få bättre ekonomiska villkor. Som utredningen med utgångspunkt i Karolina Lidins rapport Biograflanserade dokumentärfilmer i Sverige visat hamnar också dokumentärfilmsproducenter i underläge i förhandlingar om samarbete med SVT, som är den ojämförligt viktigaste samproducenten och inköpare av visningsrättigheter. Slutsatsen enligt Lidin är att samtliga intressenter bör ta dokumentärfilmens problem på allvar och diskutera sig fram till budgeteringsmodeller och att göra realistiska beräkningar av var och ens insatser. Vidare måste det skapas en ekonomisk plattform så att det finns en rimlig ekonomisk täckning för de nödvändiga omkostnaderna. Omprioritering av resurser Teaterförbundet anser att stödet till åtgärder mot olovlig hantering av film kan avskaffas. Inte för att åtgärder mot illegalt utnyttjande av film skulle vara obehövligt, utan därför att stödet gått till branschparterna i avtalet, som kunnat använda det till informationsspridning som inte tagit hänsyn till alla filmaktörers intressen. Arbetet mot illegal fildelning och andra former av upphovsrättsintrång bör ingå som en del av Filminstitutets verksamhet i samarbete med alla parter på filmområdet. Filmutredningen anser att filminstitutets stöd till regionala produktionscentra ska upphöra. Teaterförbundet delar inte den uppfattningen. Ingen kan underskatta regionaliseringens betydelse och vitalisering av svensk film de senaste decennierna. I flera fall har det dock varit utpräglade regionalpolitiska skäl som styrt förläggning av filminspelningarna. Teaterförbundet är emellertid övertygat om att filmprojekt som verkligen är förankrade i regionerna kommer att utvecklas. Regionala och lokala satsningar, som är avgörande för produktionerna, kommer att gå vidare. Tekniska resurser, filmarbetare och producenter kommer att finnas på de regionala produktionsorterna och dess närhet. Regionernas verksamhet är viktiga delar av det svenska filmlandskapet och bör omfattas av den statliga filmpolitiken. Därför är det inte motiverat att den relativt lilla summan om ca 5.3 miljoner, som fördelas till Film i Väst, Filmpool Nord, Film i Skåne och Filmpool Stockholm Mälardalen, dras undan för dem. Även filmarbetet inom regionala produktionscentra måste givetvis ske under kollektivavtal och i detta ska också ingå en skälig ersättning till upphovsmän och utövande konstnärer för vidareutnyttjandet av filmverken. Ny Film Teaterförbundet har inga invändningar mot att utvidga utrymmet för nyskapande. Det kan vara givande att inrätta ett nytt produktionsstöd med syfte att stimulera utvecklingen av konstnärlig talang hos nya och etablerade filmare, filmens form och berättande, samt nya former för produktion, distribution och lansering i olika visningsfönster och på olika plattformar. Ett särskilt produktionsstöd av den här typen kan emellertid också bli ett hinder för utveckling inom andra stödformer, eftersom det finns en risk att utmanade försök och djärvt nyskapande hänvisas till det nya produktionsstödet. Konstnärlig förnyelse och nya former för distribution bör finnas med i en kvalitativ inriktning för all filmproduktion.

12 12 Teaterförbundet vill också påminna om att de medel Konstnärsnämnden fördelar många gånger avser filmprojekt, som är experimenterande och nyskapande. Det är viktigt att den möjligheten till stöd på filmområdet finns och förhoppningsvis kan utvidgas. Marknadsstöd Teaterförbundet har ingen förståelse för att ett marknadsstöd inrättas. Däremot bör det nuvarande publikrelaterade stödet behållas. Det har haft stor betydelse för att minska den ekonomiska risken i filmprojekt. Utvecklingsstöd Teaterförbundet anser i likhet med utredningen att möjligheterna för regissörer och manusförfattare att få utvecklingsstöd utan medverkan av producent bör utökas och förtydligas. Om vidareutveckling av filmprojekt skulle förbehållas producenterna är risken stor för att många idéer och initiativ sållas bort innan de fått en möjlighet att ytterligare bearbetas eller prövas. Erfarenheterna från det särskilda manusutvecklingsstöd SFI utlyst direkt för manusförfattare och regissörer under nuvarande avtalsperiod är mycket positiva. Jämställdhet Det är angeläget att kraven på jämställdhet inom filmområdet prioriteras och att stödet till svensk filmproduktion fördelas jämt mellan män och kvinnor. Målet är att andelen kvinnor i för filmproduktionen centrala funktioner ska öka. Räknat i antal projekt som får stöd, bör en dera könet vara representerat till minst 40 procent inom kategorierna manusförfattare, producent och regissör. Målet gäller för filmkategorierna långfilm, barn- och ungdomsfilm respektive kort- och dokumentärfilm. De krav på jämställdhetsinsatser som finns i det nuvarande filmavtalet måste utvecklas att omfatta alla yrkeskategorier i en filmproduktion Stöd till distribution och visning av värdefull film Teaterförbundet har många gånger tidigare framfört att proportionerna mellan satsning på filmproduktion och satsning på distribution och visning inte är rimliga. Det måste också vara en lika viktig del av filmpolitiken att se till att de filmer som skapats med stöd av offentlig finansiering också får möta en publik. Visningssituationen har ytterligare försämrats genom SF:s monopolliknande ställning på biografområdet. SF Bio har visserligen lovat att visa alla filmer som får stöd av SFI, men i realiteten är det ingen som helst garanti för att filmerna får en bred spridning, får ett nödvändigt lanseringsstöd eller får möjlighet att komma ut i ett rimligt antal kopior. Det är ytterst angeläget att svenska filmer ges möjlighet att komma ut på biograferna runt om i landet. Idag kan svenska filmer i bästa fall ses i storstäderna, medan publiken i övriga landet har mycket begränsade möjligheter att kunna se nya och kvalitativt särpräglade filmer. Staten måste medverka till att förutsättningarna för distribution och visning förbättras. Teaterförbundet stöder förslaget på satsning på digitalisering av biografer. Satsningen bör kunna ses

13 13 i ett brett kulturpolitiskt och tillgänglighetspolitiskt perspektiv. Med tanke på USAs dominans inom filmproduktion och därmed också inom distribution och visning, är det viktigt att det skapas en internationell standard, som gör att alla digitala filmer i princip kan visas på alla digitaliserade biografer. Det borde vara en uppgift för Filminstitutet att se till att inga exklusiva licenser kommer att hindra visning av filmer som har distribution i Sverige. Ett förslag är att skapa en digital, landsomfattande repertoarbiografkedja för svensk film Sverigebiografen med SFI som huvudman och med stark medverkan av landets kommuner. Varje svensk film som får distributionsstöd av SFI ska garanteras biografdistribution antingen med en kombination av sedvanlig kommersiell biodistribution och visning på Sverigebiografen, alternativt bara på Sverigebiografen, som inte ska vara vinstdrivande utan bara ta ut en självkostnad i biografersättning. Detta skulle kunna innebära ytterligare intäkter till dem som gör filmerna. 6 Bevarande och tillgängliggörande av filmarvet Teaterförbundet anser att SFIs insatser för insamling, vård och bevarande av film på originalmaterial och filmrelaterat material är mycket angelägen. Filminstitutets bibliotek, dokumentation, restaurering och tillgängliggörande av filmer för forskning och allmänhet är oumbärlig. Även Kungliga bibliotekets avdelning för Audiovisuella medier (AVM) har en betydelsefull uppgift. Enligt pliktexemplarslagen ska alla filmer som visas offentligt levereras till AVM. Filmerna levereras på filmbas till AVM, som överför dem till video och digitala media via filmskannrar. Total leveransplikt av upptagningar av tv-sändningar gäller för utbudet från SVT, Utbildningsradion, TV 4 och digitala marksända kanaler, samt satellitsänd tv som utgår från Sverige och som förmedlas till allmänheten från svenska programföretag. Både SFI och AVM har i sin hantering en del överlappande verksamheter, men arbetet bedrivs också utifrån olika principer med olika syften. Teaterförbundet anser, i likhet med utredningen, att det idag inte finns tillräckliga skäl för sammanslagning mellan Filminstitutets arkiv och AVM. Däremot är det viktigt att samarbetet utvecklas. 6.7 Stiftelsen Ingmar Bergman Stiftelsen Ingmar Bergmans arkiv är unikt. Det består bl a av manuskript, synopsis, anteckningar, skisser, fotografier och bakomfilmer från filminspelningar. Ändamålet med stiftelsen är att bevara arkivsamlingarna och göra dem tillgängliga för forskningsändamål. Ingmar Bergmans privata arkiv är utan tvekan av betydelse för förståelsen inte bara av Bergmans konstnärskap utan med tanke på uppgifter om arbetsprocessen och medarbetares insatser också för förståelsen av filmkonstens utveckling, som både nutidens och kommande generationer kan dra nytta av. Teaterförbundet stödjer filmutredningens förslag att staten årligen bör lämna ett bidrag till stiftelsen om kr.

14 14 7 Svenska Filminstitutets roll m m 7.1 Svenska Filminstitutets roll och organisationsform Teaterförbundet anser att Svenska Filminstitutet ska värnas som en självständig nationell institution för de filmpolitiska insatserna, även när nuvarande filmavtal upphör. Större delen av SFIs verksamhet, som idag regleras i filmavtalet, måste ersättas av nya statuter och en ny organisationsform. För Teaterförbundet är det angeläget att långsiktighet och stabilitet sätts i främsta rummet och att de ekonomiska förutsättningarna kan bli gällande för en längre period, i likhet med de avtal som avser SVT och SR. Enligt Teaterförbundets mening kan SFI inom en ny filmpolitisk ram kunna få en friare roll än hittills. Idag är det den kommersiella filmbranschen och tv-företagen, som är med och bestämmer riktlinjerna. SFI bör visserligen till stor del ha samma uppgifter som idag, men inriktningen borde förändras och i vissa avseenden utvidgas. Teaterförbundet, som företräder i stort sett alla yrkeskategorier, som svarar för prestationer och upphovsrättsliga insatser i svensk film, bör få inflytande över institutets allmänna inriktning. SFI bör skaffa sig hög kunskap om filmens alla grenar och förgreningar. Kort sagt koppla grepp om hela området för den rörliga bilden. Institutet bör kunna spela en större roll än idag för samordnade insatser mot illegalt utnyttjande av filmer och framför allt medverka till att den lagliga tillgängligheten av filmer på nätet förbättras. Som utredningen nämner har produktionsbolag i Danmark gått ihop i en kooperation för att säkerställa rättigheter och intäkter från filmtjänster via internet. SFI borde kunna ta initiativ till sådana samordnade insatser, vilka också skulle kunna ta sikte på t ex utlandsförsäljning av filmer. Högsta domstolen har fastställt att reklamavbrott normalt innebär att främmande material som infogas i ett filmverk kränker en filmregissörs konstnärliga egenart. Men producenter och distributörer har i stort sett underkastat sig de kommersiella kanalernas krav på att få avbryta filmer med reklam och kräver att filmregissörerna ska ge samtycke till sådana avbrott. Men den ideella rätten kan med bindande verkan efterges endast till en till art och omfattning begränsad användning av verket. Mot den bakgrunden anser Teaterförbundet att en regissör för en film som fått statligt stöd aldrig ska behöva ge ett generellt tillstånd till reklamavbrott. En eftergift av den ideella rätten ska bara kunna ske om regissören själv får bestämma om vid vilka tillfällen reklamavbrotten ska göras. Inställningen borde kunna omfattas av en offentlig filmpolitik och SFI borde således ha en sådan regel i sin stödgivning. I det här sammanhanget kan Teaterförbundet inte låta bli att erinra om förvaltningen av Ingmar Bergmans konstnärskap, som tas upp i kapitel 6.7 Stiftelsen Ingmar Bergman. Regeringen har av förståeliga skäl gjort särskilda insatser till minne av Ingmar Bergman, som en av filmhistoriens främsta filmskapare och tillika en av de mest kända svenska kulturpersonligheterna i världen. Ingmar Bergman var förbittrad över reklamavbrott i filmer. Då en filmvisning i tv bryts och en rekommendation av maträtter, motorcyklar och dambindor dånar fram med förhöjd ljudstyrka blir jag rasande, mitt blodtryck stiger och jag drabbas av en emotionell chock, ungefär som

15 15 om jag själv hade gjort den sönderbrutna filmen. Så skrev Bergman i samband med att han delade ut Bergmanpriset till Vilgot Sjöman. Det officiella Sverige som idag hyllar Bergmans betydelse för filmkonsten har emellertid inte rört ett finger för att tv-publiken ska slippa reklamavbrott i filmer. 7.2 Handlingsoffentlighet i Filminstitutets verksamhet ändring i offentlighets- och sekretesslagen För närvarande gäller principen om handlingsoffentlighet för all verksamhet i stiftelsen Svenska Filminstitutet, förutom verksamhet som avser fördelning av stöd enligt filmavtalet. Allmänt sett anser Teaterförbundet att det idag skulle behövas bättre möjligheter till insyn i SFIs verksamhet också beträffande fördelning av stöd. Om filmavtalet upphör bör handlingsoffentligheten utvidgas. I fråga om uppgifter i samband med ansökningar kan det vara befogat med bestämmelser om sekretess. Definitivt måste detta genomföras vad beträffar den rätt som tillkommer upphovsmän och närstående rättighetshavare. Stockholm den 29 januari 2010 TEATERFÖRBUNDET Fackförbundet för scen & media Anna Carlson Ordförande