DET KONGELIGE BIBLIOTEK THE ROYAL LIBRARY

Transkript

1 Digitaliseret af / Digitised by DET KONGELIGE BIBLIOTEK THE ROYAL LIBRARY København / Copenhagen

2 For oplysninger om ophavsret og brugerrettigheder, se venligst For information on copyright and user rights, please consultwww.kb.dk

3 'to åjip j &

4 VERDENSKRIGEN DET KONGELIGE BIBLIOTEK

5 JUL. H. WEST. KRIGSGALENSKAP OCH ANNAT av En DANSK i SCHWEIZ. AV FÖRFATTAREN OCH FORLAGET, ERNST FINCKH I BASEL, BEMYNDIGAD ÖVERSÄTTNING. Iflf AKTIEBOL AGET CHELTUS & Co. STOCKHOL M. Pris 60 öre

6 Av samme författare ha utgivlts bl. a.:»deutschland, der Störenfried.» Förlag: Ferd. Wyss, Bern. (Schweizisk edition, pris 60 rappen.) Förlag: Jul. Hoffmann, Stuttgart. (Tysk edition tusendet. Pris 60 pfg.) Utdrag ur pressen:»politiken», Köpenhamn:»West har nedlagt ett imponerandc och oegennyttigt arbe^e pa au vcrka i upplysningssyfte.»»appenzeller Volksfreund», (Schweiz): ^».... Skriften bidrager avsevärt till bättre forståelse for tyskt väsen och tysk anda....»»der Landbote», Winterthur (Schweiz): >.... Boken gör iutryck av den största ärlighet...»schaffhausen Intelligenzblatt», (Schweiz): >. Vad författarcn yttrar om den mycket omtalta tyska milltarismen, hör tili det büsta och förnuftigaste som av ntländska pennor skrivits i dessa frågor.»»berner Tageblatt», (Schweiz):».... Författaren uppvisar dct orätta och falska 1 de omdomen om tyska forhållanden, som grunda sig på motståndarnes skildringar.»»erlanger Tagblatt»:». Boken framvisar förvanansvärt mycket fakta pa endas* 4 tryckark, skickligt liopställda....»»staats-anzeiger für Württemberg»: >. Författaren är en oerhört berest och kunnig man....»»casseler Allgemeine Zeitung»:. av en neutral med ovanlig vidsynthet och den mesi omfattande forståelse för tysk art och tyskt väsen West Männer till vårt tyska folk, dess kulturella, ekonomiska och sociala varde som ingen annan utlänning...»fränkische Nachrichten»:».... Broschyren är kortfattad, klar, saklig och scihkunnuj shriven och efterlämnar hos läsaren ett övertygande intryck... >»Süddeutsche Zeitung»:. En rikhaltig, förträfflig, aktuell skrift....»

7 Krigsgalenskap och annat Jul. H. West. J, av En DANSK i SCHWEIZ. Av författaren och forlaget, ERNST FINCKH I BASEL, bemvndigad översättning. X AKTIEBOL AGET CUELIUS & Co. STOCKHOLM.

8 STOCKHOLM A.-B. P.A. NYMANS EFTERTRÄDARE 1918.

9 FÖRORD. A lltifrån krigets början överösa Tysklands tiender det tyska folket med sanningslösa beskyllningar. T 30 års tid har jag le vat och verkat i Tyskland liälften av denna tid i en yrkesverksamhet, som båttre än andra sysselsättningar bereder tillfälle att låra känna folket i dess viisen och dess liv. Jag vet därföre av egna erfarenheter och iakttagelser, hum vanvettiga dessa beskyllningar och påståenden äro. Jag skulle anse det som fegt och ovärdigt, om jag då lugnt skulle höra på i stallet for att i ritt och öppet uppträda till forsvar för sanningen. I nder hela kriget har jag så gott jag kunnat och ofta med betydande penningeuppoffringar bemödat mig att vederlägga dessa osannfärdiga utfall mot tyskheten och detta vanställande av fakta. Det har skett bl. a. genom min skrift: Tyskland, fredsstöraren» och genom en följd av artiklar i talrika europeiska dagstidningar. Nyligen avsände jag, med korta mellantider, tran Zürich och Köpenhamn till omkring 800 europeiska tidningar artiklar på tyska, danska ocli svenska, vilka hade samma syfte. Det intresse, som dessa artiklar väckt, har föranlett mig att i denna lilla skrift sammanföra ett antal av dem. Zürich. Jill. H. West, Ingcnjör.

10 Badpolitik. (Början av januari 1918.) Uet var förra sommaren. \ i stodo på badhusbryggan och lato solen bryna vår liv. Framför oss utbredde sig mitt danska hemlands täcka landskapsbild: glittrande vatten med flitiga seglare, som stvrde sin väg genom det trånga sundet melian öarna _ grönskande äng och skog, gulnande åkrar och, strödda mellan dem, tili hälften gömda i trädgårdarna, boningshusen med sina vita murar och o-lünsande fönsterrutor under mörka halmtak eller röda tegeltak. Och nedanför oss drogo den inbrytande flodens kristallklara böljoi förbi. Då sade läkaren, jute tili börden: men det maste Ni dock medgiva, att tyskarne skändligt behandla alia främmande folk, som de råda over. Då äro engelsmännen helt annorlunda. Hurn behandla de icke indiernar 1 Dem lämna d( full frihet att begagna sitt språk, utöva sin religion och leva som de vilja enligt sina egna seder och bruk. Jag har själv levat i Indien under åratal. Har Ni då också haft tillfälle att göra er väl förtrogen med Indiens forhållanden r 1 > Åliio, det tror jag nog.» '»Då förundrar det mig, att Ni år så hantor*l öfver det satt, på hvilket engelsmännen behandla landets befolkning.»

11 ;>»Hur så?» Hörde Ni ingenting om, att hungersnödperiodernas antal i Indien har på ett liemskt sätt tilltagit, sedan engelsmännen blifvit herrar i landet?» Ah bevars, det är väl inte sämre nu, än det var i forna tider.»»jaså? Jag har last motsatsen bland annat i den bekanta boken av sir William Digby:»Prosperous British India» (I)et blomstrande brittiska Indien): Från 11 :te till 16:de århundradet genomgick Indien elva perioder av hungersnød; i 17:de århundradet tre; i 18:de århundradet fyra; från år 1800 till år 1825 fem med 1 miljon döda; från 1825 till 1850: tuå med 0,5 miljoner döda; från 1850 till 1875: sex med 5 miljoner döda, ocli från 1875 till 1900 ciderton hungerperioder med 26 miljoner döda. Jag vill påminna er om, att Britisk Ostindiska Kompaniet sedan mitten av det 18:de och Brittiska regeringen sedan mitten av det 19:de århundradet lade sin hand over Indien.» Ja, men vad ha de indiska hungertiderna att göra med det engelska herraväldet?» Jo, det skall jag berätta er: Därom har jag liist intressanta framställningar av indiern Grangarao Bramputr. Han stiger ungefär så: Fordom härskade uti Indien de despotiska Rajahs, som ansågo sig för oinskränkta herrar över allt och alia och godtyckligt och efter plötsliga infall förfogade över undersåtens liv och död. Men om de också röjde enskilda personer ur vagen, så sörjde de alltid bättre för oss, än vad den brittiska regeringen gör, som låter oss massvis svälta ihjäl. Ar det icke en skam, att denna regering, som förfogar över modärna transport- och samfärdsmedel och ståtar med

12 den största handelsflotta i världen, icke är i stand att sätta en dämm för hungertiderna, genom vilka mil joner människor lida en eländig svältdöd? I nder de gamla tider, då rajah-furstarne regerade, forekom ej sådant i någon liknande utsträckning, ehuru dessa furstar icke hade några järnbanor och ångbåtar till sitt förfogande. Eajaherna voro såsom fader ocli moder, vi voro deras barn. De sörjde för vår miring, såsom det också heter i ett gammalt indiskt ordspråk. Yarje undersåte maste på den tiden lämna tiondedelen av sina inkomster åt rajahn, som använde dessa stora summor tili upprättande av väldiga magasiner och oerhörda livsmedelsförrad. I tider av missväxt eller annan nöd skapade han offentliga inrättningar, byggde fästningar, kolossala skvddsgravar, palatser, vägar o. s. v. och krävde hjälp tili andra allmänna arbeten. 1 gengäld öppnade han sina forrådskamrar och gav folket bröd. Sådana voro våra fäder; de sörjde för oss. Nu måste vi svälta ihjäl. Icke ens under den vårsta hungersnöd få vi någon befrielse från skatter. ()m vi ej kunna betala dem, såljer man vår jord.» Så overgår så småningom indiskt land i engelska händer, och det indiska folket utarmas.» Detta blev för stärkt för doktorn. Han vände sig bort for att i böljorna svalka sina upprörda känslor.»solen brande för stärkt», tyckte han. När läkaren hade kastat sig i vattnet, sade advokaten, som hittills tyst ahört samtalet: Ar det verkligen rena fakta, det dar som Ni liar berättat, herr West?

13 »Ja, ni kan ju själv undersöka saken hos sir William Digby. Han är förvisso ett pålitligt vittne. För övrigt kan jag, om det intresserar er, åberopa många flera sådana saker och många tiera sådana engelska vittnesbörd. De årliga inkomster, som den engelska staten drager från Indien belöpa sig till 40 millioner pund sterling! En milliard francs om året! Detta är narapå lika mvcket som liela den brittiska krigsmarinen årligen kostar. Därtill kommer det, som ämbetsmän i Indien, engelska jordägare, köpmän, industri-idkare o. s. v. tillföra moderlandet i överskott oeh vinster. 1 )å måste ju Indien utarmas. Rajahf urstarne togo från indierna tiondelen av deras inkomst, således 10 procent. Enligt U. Wyndmans bok, The Bankruptcy of India», måste till den nuvarande (brittiska) regeringen det indiska folket i skatter oft'ra omkring en fjärdedel av sina inkomster. I många distrikt av det Brittiska Indien är inkomstskatten ännu högre, ända upp till 65 procent av inkomsten alltså nära två tredjedelar. Lyckliga Indien! För min del är jag glad över att icke höra till de indiska skattebetalarna. Förmodligen är Ni det också.» Sedan vande jag mig och gick att uppsöka läkaren. 7 Då vi åter stodo fredligt tillsammans på badhusbryggan, frågade jag läkaren:»nå, herr doktor, anser Ni fortfarande, att engelsmännen behandla indierna så underbart välv Den engelska regeringen tager årligen 40 millioner pund sterling ur landet, så att folket utarmas och millioner av innevånarna dö av hunger. Så sörjer

14 8 England för indiernas lekamligci väl; ocli på samma sätt forhaller det sig med deras andliga väl. Före Indiens underkuvande hade varje indisk by sin skola nu för tiden galler detta ej ens 0111 var tredje. > >.Ja, göra då tyskarna annorlunda i sina kolonier? Ja, det göra de visst. Under den korta tid, de över huvud ägt några kolonier, hava de dår för de färgade infödda uppråttat mer ån 4,000 skolor, dår mer ån 210,000 fårgade lårjungar erhålla undervisning.» Då måste läkaren åter avkyla sig i vattnet och når han återkom, gick han genast till sin hytt. Hur år det William Bryan, den amerikanske statssekreteraren, såger i sin korta framstållning över»british Rule in India», som han skrev efter återkomsten från en studieresa i Indien: Del brittiska herravåldet i Indien år mycket värre, mycket orätlvisare och tynger mycket svårare på folket, ån jag någonsin liade anat. Meningsutbyte. (Mitten av januari 1918.) \Ji voro på hemvåg från ett samkvåm och våntade på spårvagnen. En av Köpenhamnsherrarne sade: >:I)et år dock ett faktum att tyskarna i 40 års tid förberett detta krig.»»ja, svarade jag, de liava före kriget årligen utgivit ånda till 22 mark per huvud för militåriska åndamål.»»vad för något? Så mycket! Ja, säg själv, om inte detta år förskräckligt!

15 Jo, visserligen och Frankrike utgav årligen ända till 30 mark och England over 33 mark alltså en halv gang mer än Tyskland för militäriska andamål. Frankrike och England ging o sedan länge i spetsen för folken, når det gållde krigskostnader. Nej, vad säger Ni, det har jag inte vetat. Men Ni vet kanske, att Tyskland fore kriget uttog endast 53 å 55 procent av den manliga befolkningen tili militärtjänst Frankrike däremot 90 procent. >Nittio procent! Ar det verkligen så?» Alldeles säkert. Yisste ni icke det heller?» N ej». Då skulle det verkligen vara lårorikt för mig att få liöra, på vilka sakförhällanden Ni stöder edert påstående, att det är just Tyskland, som har förberett detta krig.»nåja, det läser man ju varenda dag i tidniugarna.» Jaså! Och delta är nog för er? Då kom spårvagnen. 9 5 ]\Ien miss Cavell!! Det kommer man dock ejifrån, sade frun i huset, då vi sutto till bords därute i villan vid det blåa Sundet. Medlidande och smärta dallrade i hennes milda stämma. Det föreföll mig, som om jag i liennes ord hörde ett helt neutralt folk av full rättsövertygelse rikta en anklagelse mot grannen för rättskränkning och grymhet.»hur så, min fru?» Jo, niir jag betänker: Att avrätta en kvinna

16 10 som mitt ibland fienderna ägnat sig åt godhet och mildhet, såsom miss Cavell - Om forlåtelse, nådig frun, har icke miss Cavell missbrukat just godheten och mildheten, då hon, i skydd av denna dräkt begick handlingar, som krigets lag överallt belägger med dödsstraffv ; Ja, men, hr West, är detta bevisat också?» Ingen av oss har last rattegångshandlingarna eller ähört förhandlingarna inför krigsrätten eller last en sanningstrogen redogörelse för dem, ty sådana förhandlingar äro hemliga i enlighet med alia länders krigslagar. Ingen av oss vet någonting noggrannt därom. Men jag har för egen del en annan grund. I tolv år har jag vid tyska domstolar varit edsvuren sakkunnig, även vid denna bekanta preussiska överdomstol, till vilken mjölnaren i Sanssouci i fast förtroende till landets lagar en gång hänvisade sin konung, då denne hotade, att han kunde med våld fråntaga honom kvarnen: Ja Eders Majestät, 0111 kammarrätten i Berlin icke funnes. Jag känner därföre det tyska rättsväsendet ganska väl. Om jag nu för tillfället sammanfattar de erfarenheter, som jag under dessa år i talrika processer och på grund av sorgfälligaste studium av rättegängshandlingarna har samlat, så kan jag alideles icke föreställa mig, att tyska domare utan otvetydiga bevis skulle liava dömt miss Cavell tili döden.» Ja, min herre, men att avrätta en kuinna! Ar icke detta gräsligt?» Nåja, men fransmännen liava avråttat tre fruntimmer för spioneri.»»ack detta har Ni säkerligen last endast i tyska tidningar.

17 11 Nej, jag ber, i frauska ocli italienska tidningar.» Men i våra tidningar har jag ingenting liist därom. Det är inte omöjligt.» Tilder tiden har antalet ökats. Tills nu hava fransmännen avrättat sex ocli belgierna en kvinna för spioneri. Har är den fullständiga förteckningen: 1. Belgiskan Julia van Wautesghem, dömd av tredje belgiska häravdelningen, avrättad i Löwen den 18 augusti Tyskan Margareta Schmitt, avrättad i Nancy i mars Tyskan Ottilie Moss, avrättad i Bourges i maj Tyskan Felicie (Louise) Pfaadt, dömd d. 10 juli 1916 av krigsrätten i Marseille, avrättad på skytteplatsen Pharao vid Marseille d. 20 aug. 191 <>. o. Fransyskan Antoinette Dufais, änka efter i ichilly, dömd av den andra franska krigsrätten d. 21 dec (se L'Humanité for d. 21 dec. 1916). 6. Holländskan fru Margareta Zell (konstnärsnamn Mata Mary, även Mac Lead) dömd d. 24 juli 1917 av 3:dje krigsrätten i Paris, avrättad i Yincennes d. 15 okt Fransyskan Marie Antoinette Arico, kailad Kegina Diana, dömd d. 10 sept av krigsrätten i Marseille (?), avrättad i Marseille d. 5 jan Sedan bolschevikerna i Ryssland ryckt makten till sig, beslöt den amerikanska regeringen att tilis

18 vidare inställa utförseln till Byssland. Regeringen vill veta så berättade»associated Press» d. 2'2 nov i vems händer de amerikanska varorna råka vid sin ankomst till Ryssland. ()m bolschevikerna stanna vid styret ocii genomföra sitt program om fred med Tyskland sei kommer utföiselforbudet att kvarstå.» Denna underrättelse har av amerikanska krigshandelsdepartementet blivit bestridd. Den ryske överkommendanten, general I)uclionin, bekräftade emellertid, kort innan lian foil, att den amerikanska regeringen nttalat denna liotelse. Anna Ryssland, som efter fredsslntet då skall tvin gas, att från Tyskland täcka sitt behov av industrivaror! Och hurn lyckliga skola ej de amerikanska indnstriidkarna bliva, då de få beliålla sina till\eikningar och ej nödgas att försälja dem åt de ryska förrädarne! I)etta är icke hån, det är allvarligt menat: Jag vill visa det: Jag reste vid ett tillfälle med ett snälltag 1 ett neutralt land. I vagnen satt en dam med sina två halvvuxna barn, en son ocli en dottei. Innan \Ait tåg avgått, gick ett godståg långsamt förbi, draget av ett lokomotiv med namnskylt från en lysk lokomotivfabrik. Sonen npplåste namnet högt ocli f raiu " kailade därmed en hjärtslitande klagosuck från modern:»ack ja vi arma människor, som ej kunna reda oss utan tyskarne!. Hon hade alideles rätt den stackars kvmnan! ^ Detta har som bekant skett genom freden i Brest-Litovsk.

19 Jag är övertygad, att hon skulle ha kännt sig mycket bättre tili mods, om vårt snalltåg hade dragits av ett engelskt lokomotiv i stallet för av ett tgskt, och om den plysch, som vi sutto på och den klädning lion bar, hade blivit färgad med franska färgstoffer i stallet för med tyska. Huru mycket, mycket lyckligare skulle lion då ej hava känt sig! Huru skulle icke då hennes liv varit mycket, mycket skönare! Tro ej att jag skämtar det är verkligen djupt årligt menat, ty jag har i mitt liv verkligen träffat många människor som varit till denna grad dumma. Sedan mer an ett halft år tillbaka förkunnar ententen var tredje eller fjiirde månad, att nu är enheten au der as krigsfronter uppnådd. Hittilis har detta emellertid varit ett löst tal, ty Lloyd George sade i sitt Paristal d. 12 nov. 1917:»Vi hava fattat en iindlös mängd beslut, men vi hava icke utfört dem. I denna viktiga fråga hava vi aldrig tagit steget från ord till handling, från talandet till strategien.» Kallar Lloyd George detta kanske för fronternas enhet? Knappast, ty han sade vidare: Felet kommer sig uteslutande av brist på verklig enhet i de allierade landernas krigsledning.»»vi föra ej ett krig utan fyra krig.» Svåriglieterna och bakslagen voro följden av bristen på samarbete mellan de allierade.» Men mi skall det bliva allvar så forkunnade Lloyd George i Paris för oåterkalleligen sista gangen; ty han hotar med att: han kunde icke längre bära ansvaret för statsskeppets ledning, om

20 14 icke derma gång strategisk enhet och samarbete ernåddes. Denna gång skall de allierades krigsråd hjälpa. Därom sade.lloyd George i sitt Paristal av den 12 nov. 1917, att -Han skall hava den avgörande makten i fråga om samarbetet mellan de militäriska krafterna». Och i sitt tal i underhuset veckan darpå d. 19 nov sade han:»jag anser att det vore ett fei att giva krigsrådet exekutiv myndighet. Alltså: Krigsrådet skall hava överbefälet (Paris) men det får icke utdela några befallningar (underhuset). Här måste man bliva något betänksam. Om Lloyd George detta klara, målmedvetna huvud i denna grundlag - gande fråga icke ens är enig med sig själv, hur skall lian då kunna bliva enig med sina allierade V * Dessa Lloyd Georges båda tal Paris 12 n 1917 och Underhuset l9 / n 1917 måste var och e/i, som vill bilda sig en mening om den krigspolitiska utvecklingen läsa i deras ordalydelse de äro världshistoriska dokumenter, mästerliga tal, i vilken en viljestark, klarseende intelligens och högt begåvad talare med brutal öppenhet, såsom han själv säger, framlägger sitt mål i korta, klara satser ocli hänsynslöst säger allt eller nåstan allt som måste sägas för att försvaga motståndarne till detta mål. Och likväl måste man just på grund av Lloyd Georges tal betvivla huruvida fronternas enhet denna gång blir bättre ombesörjd än förut. Ty av hans framställningar tinner man tydligt nog^ huru ntomordentligt stora svårigheterna

21 15 Uro, som ställa sig emot fronternas enhet, de allierades enighet och samarbete. Av Lloyd Georges egna framställningar får man rent av det mtrycket, att svårigheterna äro oövervinneliga. T. o. m. den viljestarke Lloyd George vågade icke trots sin brutala öppenhet» att fritt uttala sig i olika frågor; darpå hänvisar lian själv i sitt tal. Han sade t. ex.: > Jag är i högsta måtto obeniigen för en generalissimus över de allierades samtliga stridskrafter och detta av skäl, som det icke är önskuärt ait nu ingå på. Detta system skulle icke funktionera. Det skulle framkalla starka slitningar och detta icke blott mellan härarne utan likaså mellan lolken och regeringarna. Centralmakterna hava övervimnit sadana betankligheter. De hava förtroendeiullt lagt generalissimns-makten i Hindenburgs liänder.» * 1 å årsbanketten i»british Empire Producers Organisation >> d. 8 nov höll ordföranden i Lanthushållningskammaren mr Prothero ett bevekande allvarligt tal, vari han lugnt och sakligt hän- \ isade på Lnglands ekonomiska försvagande och dess livsmedelssvårigheter. > Jag har skildrat lägets alhar utan överdrift; jag kan t. o. m. siiga: med a\sikt utan överdrift.» Dessa ord kan man endast så forstå, att läget i England är ännu allvarligare än mr Prothero framställde det, och hans framstälilling var dock enligt Times redogörelse allvarlig nog. Till slut sade talaren: Vi hava nu en (nationeil) enhet, sådan som aldrig förr, en enhet, som utgör det värdefullaste av våra nationella klenoder, ehuru det ser ut, som om alia ej

22 1(> vore medvetna därom. Men shall deiuia enhet India stånd inför hungern? Var och en må svara efter sin uppfattning; jag vill ej giva nagot svar, men tanken på, att hungern år obeveklig, tuingande egoistisk, o forsonlig, blind, döv och obarmhårtig.» Mr Prothero tycks ej skåda med synnerlig tillförsikt in i framtiden. Och Lloyd George tycks ocksa smånmgom förlora sin tillförsikt. Da han i no\. återkommit från Italien, sade han den li' no\ i sitt stora tal i Underhuset:.lag varsnar bekymmer vid horisonten... Det gives blott två saker, som kan tillfoga oss nederlag. Det ena är undervattensbåten... Vad är det andra? Det är bristen på enighet.» Varsnar Lloyd George dessa bekymmer veikligen blott vid horisonten"? Beträffande undervattensbåten kan ju detta bokstavligen stämma; men bristen på enighet? Enligt vad man dagligen kan låsa i engelska tidningar trodde jag, att spöket dock något närmare hade ryckt honom in på livet. På ett möte, som 1,500 parlamentsledamöter av Englands konservativa och unionistiska toreningar höllo i London d. 31 nov sade Bonar Law. Före kriget blevo i Tyskland alla böcker förbjudna som gillade ett folkförbund och avrustning». Detta påstående är icke sant det kan jag ay egen kännedom med bestämdhet säga.»jag har t'*')r Hera år sedan i Berlin själv offentliggjort en sådan skrift det var ett öppet brev tili den ryske zaien, vilket fann stor spridning i ledande politiska^ och industriella kretsar. Ingen människa har lagt någon svårighet i vagen för denna skrift.

23 17 Falska profeter. (Slutet av januari 1918.) 1 ien som vill segra raåste akta sig för: 1. Att underskatta tienden; 2. Overskatta sin egen kraft; 3. Missforstå fiendens avsikter. Hava ententens statsmän vaktat sig för dessa fel? Ne j> tviirtom! De hava under hela kriget alltjiimt begått dessa tel. Jag vill anföra några av de svåraste exemplen: Den 8 aug sade sir Edward Grey i Underhuset: Om vi deltaga i kriget, så skola vi hava att atstå föga mer, tin om vi hålla oss overksamma.» Så Witt föreställde sig Grey segern över tyskarne! Och i dag uppgå Englands forluster i döda oeh sårade till millioner, dess krigskostnader överstiga 100 milliarder mark, oeh redan ligger nära hälften av dess handelsflotta med allt det gods, den bar, på havets hotten. Den 21 september 1914 sade den brittiske sjöministern mr Winston Churchill i ett tal i Glasgow: Om de tyska fartygen ej komma ut till strid, så skola de utgrävas liksom råttorna ur halet. Oeh sedan? Då angrepo tyska t'artyg gång på gang den engelska östkusten utan att få syn på några råttjagare. Dessa höllo sig västerut gömda i säkra hamnar mellan skotska klippor på andra sidan, dar tienden icke var att vänta. Så miss

24 18 tog sig den, som skulle leda Englands viktigaste vapen, den mäktiga engelska fiottan. Oeh samma engelske profet, mr Winston Churchill, vilken såsom engelsk marinminister och upphovsman till Dardanellfalttåget var bättre underrättad om kamp- och stridsforhållandena vid Dardanellerna än någon annan i England yttrade den 7 juni 1915 i Dundee: : Hamiltons armé och amiral Robecks flotta hava (vid Dardanellerna) bloit få mil kvar till en seger, sådan som delta krig ånnu icke haft att uppvisa. I den ligger sammanstörtandet av ett fientligt kejsarrike, förintelsen av en fientlig flotta och en fientlig armé och förstörelsen av en världsberömd huvudstad. Jag talar om denna seger såsom ett ly sande oeh gigantiskt faktum, som avgör Englands öde.» Så lydde Churchills stova ord och glänsande profetior! Och verkligheten t (Wer ett halft år stannade engelsmännen och fransmännen vid Dardanellerna, skiida blott några få mil från segern för att sedan, den 14 december 1915, i natt och dimma avtåga och giva den mest glänsande segern under detta krig förlorad! Och samme profet, mr \\ inston C hurchill, som nu är ammunitionsminister, vågar, trots det att han med profetior av denna beskaffenhet gjort så grundligt fiasko, i dag åter offentligen upptråda och i samma ton profetera vidare, samt finner ännu otroligare även nu villiga ålxorare och högljutt bi fall. Den 11 januari 1918 talade han i Ame-

25 19 rican Luncheon Club i London:»Ni få emeller icke tro, att jag hyser den minsta brist på förtroende till krigets slutliga utgång (bravorop). Jag är säker att vi kunna vinna jag är säker att vi kunna förverkliga det fullständiga, förädlande ocb inspirerande program, som presidenten Wilson liai bjudit oss (hurrarop), om vi utnyttja alla de hjälp-w källor, som stå till vart förfogande, och füllt utnyttja dem och på intet sätt hålla oss tillbaka därifran (hurrarop). Så berättar»times» ordagrannt d. 12 januari Maste icke varje allvarlig man, som besinningsi'ullt f öl jer händelserna, fråga sig: Hur är det möjligt, jitt världserfarne man, som dessa engelsmän och amerikanare, som njuta formånen att deltaga i American Luncheon Clubs» bankett, ännu kunna i'opa hurra åt en profet, vilken så grundligt misstagit sig som \\ inston Churchill, när han slår omkring sig med fortsatta högthygande förutsägelser? Men svaret ligger för människokännaren så fort\ i\ lat nära: Når lidelserna äro uppjagade, slukar ;i\cn den allvarligaste man med lidelsefull hunger å\ en de vansinnigaste förutsägelser, om de blott motsvara hans egna önskningar. 1 ill nyåret 1916 utlovade presidenten Poincaré at de franska soldaterna»seger och återkomst till den husliga hården under det nya året 1916». * )ch den förre franske ministerpresidenten Bar-

26 20 tlwii skrev i»matin»: ; Året 1916 skall bliva det avgörande året året 1916 skall bliva vittne till vår seger och vår befrielse. > På samma siitt skrevo Temps, Figaro m. ti. Men 1916 såg ej uppfyllelsen av denna profetia och ej 1917 heller. Den 24 oktober 1917 höll sir Edward Carson i Portsmouth ett stort tal, i vilket lian bl. a. sade: Tror Ni att Österrike fortfarande har tor avsikt att angripa? 'lag vet, att så icke är fallet, och det är intet lättfärdigt yttrande av mig. (Se»Times av , sid. 8, spalt 4). Och samma dag, nästan samma timme, började tyskar och österrikare sitt angrepp mot den italienska fronten! Sa föga kände Englands ledande statsmån tiendens avsikt. J Italien var man visserligen båttre underrättad, ty samma 24 okt. yttrade den italienske krigsministern i parlamentet: Angreppet må komma; vi frukta det ej. Han fruktade det ej, men centralmakterna fråntogo honom li kval 250,000 man, 3,000 kanoner och 12,000 kvadratkilometer land. Så högeligen anderskattade den italienska krigsministern sina tiender så högeligen överskattade han sma egna härars kratter. Måste man icke förundra sig, att pariamenten tillåta sådana man att en enda dag långre stanna i am betet v I) en 4 jannari 1917 talade Lloyd Üeorge om de få förskräckliga månader, som ännn skilja oss

27 21 från den slutgiltiga segern. Sedan dess äro icke»få utan fulla tretlon förskräckliga månader förgångna utan att ententen kommit avsevärvnärraare segern. Nog med exempel. Med sådana och liknande förutsägelser och löften, av vilka icke ett enda gått i uppfyllelse, hava de alia Asquith, Grey, Halfour, Bonar Law, Lloyd George, Poincaré, Barthou, Briand, Pichon, Salandra, Sonnino under heia kriget frikostigt och lättsinnigt slagit omkring sig, nåstan i varje krigstal, som de hava hållit. Och ingen har dragit dessa falska profeter tili räkenskap, ingen har forehållit dem deras bedrägliga försäkringar, ty de sade och lovade ju just det, som alia deras åhorare gärna ville höra och gärna tro, och därföre trodde man dem. Och mera ;in så: man tror dem ännu i dag till och med om de lova att taga ned himmelen. Detta framgår tillräckligt av det bifall, som Churchill ännu den 11 januari 1918 skördade av sina nyaste profetior. Wilsons arbetarevänlighet. (Mitten av februari 1918.) [ ett av sina senaste tal yttrade presidenten Wilson, att han ville komma de tyska arbetarna tili hjälp, skaft'a dem större rättigheter och båttre levnadsvillkor. Detta yttrande förtjänar att nårmare skarskådas.

28 22 Jag känner noga de tyska arbetarnes läge. Sedan 30 år tillbaka tillhör jag den tyska industrien, och under de senaste 12 åren har jag i de tyska länderna ordnat omkring 100 industriella verk. Och att jag av egen iakttagelse känner även den amerikanska industriens forhållanden, det har den tongivande pressen i två världsdelar bekräftat vid bedömandet av min skrift: Hie Europa Hie Amerika. Stödd på dessa insikter ville jag rikta följande frågor till presidenten Wilson: 1. Vilken regering, mr Wilson, har enligt Eder uppfattning gjort mest för de arbetande klassernas välfärd: Förenta staternas demokratiska regering eller Tysklands byråkratiska och militärbesmittade regering? 2. Finnes det i liela världen någon annan regering, som har gjort så mycket för arbetarklassens välfärd, som den tyska riksregeringen har gjort? 3. Känner Ni, mr Wilson, den tyska lagstadgade arbetareförsäkringen? Vet Ni, att i Tyska riket samtliga laut- och industriarbetare, allt tjänstefolk och samtliga små och medelstora funktionärer i industriella och handelsforétag åtnjuta försäkring vid sjukdom, invaliditet och ålderdomssvaghet vid krigsutbrott nära en tredjedel au Tysklands hela befolkning? Vet Ni, att det tyska riket till dessa försäkringstagare år 1913 utbetalade mer lin 8 ) millioner mark i försäkringspengar? Ivan edert land, mr Wilson, eller något annat land i världen, vare sig demokratiskt eller icke demokratiskt, uppvisa något liknande? 4. Känner Ni, mr Wilson, de tyska yrkesdomstolarna, dessa särskilda rättsinstanser för tvister melian industriarbetare och deras arbetsgivare?

29 2; >» domstolar, som äro inrättade för att lütt och billigt förhjälpa arbetarne tili deras rätl? I)eras antal belöper sig till omkring 1,000. De avgjorde år 1943 mer än 120,000 tvister mellan arbetare ocli arbetsgivare, därav l)lott 18,000 genom domslnt, de övriga (mer än fem sjättedelar) genom medling mellan parterna och förlikning. Och dessa mål nppvisa endast en del av arbetet. Yrkesdomstolarna verka nämligen i forstå rummet förebyggande och medlande, i det att de på forfrågningar skriftliga, muntliga, telefonistiska giva upplysning och forklaring, så att i de fiesta fall någon rättstvist ej behöver komma ifråga. Kostnaderna äro obetydliga, upplysningar kostnadsfria. Klagomålsanmalan kostar vanligen 1 3 mark. Och dessa domstolar arbeta snabbt: M er än hit If ten av alia klagomål avgöras inom två veckor, en ytterligare fjärdedel inom en månad. Har ni, herr president, något liknande i arbetarnes intresse att uppvisa i Amerika? 5. Känner Ni, mr Wilson, de tyska lagarna och förordningarna angående försäkring mot olycksfall och sjukdomsfall i det industriella arbetet? Vet Ni i hur hög grad det tyska arbetet av lärlingar, ynglingar och kvinnor lagenligt inskränkes för att skydda dem mot fysisk överansträngning och exploatering? Ar det eder bekant, vilket slort och sorgfälligt arbete den tyska regeringen har utfört och fortfarande utför genom inspektionen över industriarbetet, för att skydda industriarbetarne från skada tili sin hälsa genom arbetet? O. Känner Ni, mr Wilson, det tyska industrieller undervisningsväsendet? Känner Ni de tyska fortsättningsskolorna med deras obligatoriska skolgång för lärlingar och unga arbetare, som eljest

30 24 för länge sedan hava lämnat skolan? Är det Eder over huvnd bekant, att Tyskland före kriget tor det allmänna undervisningsväsendet årligen utgav 13 mark pr caput av befolkningen, då däremot England för samma ändamäl utgav endast S,s mark, Frankrike t. o. m. endast G.7 mark? 7. Har Ni, mr Wilson, aldrig hört något därom, att Tysklands sociala lagstiftning tjänar alia andra länders till monster? 8. Ar det Eder bekant, mr Wilson, att grunden till denna den tyska regeringens omsorg om arbetarne är uppskattningen av människan med hennes arbetskraft erkännandet av att varje arbetare med sin arbetsskicklighet, sin arbetserfarenhef och sina fackkunskaper lika så väl representerar ett nationalekonomiskt värde, som varje maskin och varje annat arbetsverktyg, och att den tyska regeringen målmedvetet och ihärdigt strävar att utueckla och skydda detta folkets värde? Nämn mig, mr Wilson, ett annat land, dar regeringen på grund av denna insikt har utfört så mycket faktiskt och nyttigt cirbete som den tyska! Jag känner intet sådant land, ehuru jag farit tämligen mycket omkring i världen. Efter de frågor, som jag har riktat till Eder, skall Ni, mr Wilson, och varje kännare av amerikanska industriforhållanden väl forstå, vad jag menar, då jag sager till Eder: Mr Wilson Ni vill hjälpa de tyska arbetarne! Hjälp hellre de amerikanska dar behövs eder hjälp båttre. Kanske känner Ni det goda engelska ordspråket: Charity begins at home.

31 Englands nöd. I iå för två år sedan tyskarne blevo nödgade att 1 ' inskriinka sitt levnadssätt, och surrogat-epidemien började att gripa omkring sig i Tyskland, då hånade och jublade den engelska pressen: lyskland går under'. Sedan hava två år gått, och Tyskland har icke gått under! Nu berätta åter de engelska tidningarna dagligen, och t. o. m. utförligt, om inskränkningar, ransoneringar, nya surrogater o. s. v.; men det förra gycklet och hånet har upphört, ty forhållandena hava iindrat sig: Underrättelserna gälla nu ej 1 angre Tyskland utan England. Nyligen liiste jag i Morning Post» av d , sid. 3, en hel rad av dylika meddelanden, av vilka jag i korthet vill återgiva tre: 1. Livsmedelsministern meddelar på forfrågan, att det iir tillåtet att i hoteller, restauranger och klubbar för sötning av drycker tillhandahålla sackarin såsom ersättning för socker. Det befintliga forrådet av sackarin iir begriinsat, men man hoppas, att större partier snart inträffa. 2. Så liinge kriget varar, finnes ingen utsikt tili förbättring av sockertillgången, som sedan i våras har utgjort endast 25 procent av förbrukn ingen 1915». 3. Brigadgeneralen Colvin, medlem av parlamentet, meddelar, att han iir sysselsatt med undersökningar av konstgjort korn, som iir framställt av drägg, oxblod och avfall och skall användas såsom

32 26 hönsfoder. Uppfinnaren, kapten Moor, uppgiver, att det utgör en värdefull ersättning för naturligt korn. Greneralen hoppas, att derma uppfattning skall befinnas riktig. Så fortsatter det spalt för spalt: Odling av potatis, ransoneringssystem, livsmedelskort för permitterade soldater, pappersbrist, mjölk åt mödrar och barn, odling av tomater o. s. v. spalt för spalt, dag för dag Ur samma nummer av»morning Post återgiver jag ordagrant ett fjärde meddelande. Det lyder: Potatisbrödets värde: Livsmedelsministeriets Food Economy Departement liade i går i Grosvenor House utställt prov av potatisbröd. Dessa prov voro av olika potatishalt: 12/\ procent, 25 procent, 33 1 /> 3 procent oeli 90 procent. Till några av proven hade använts kokt potatis. Till andra hade potatisen i rått tillstånd blivit tinriven och sedan blandad med mjöl och i åter andra prov hade även skålen medtagits. > Det framhölls av dr Campbell, en av de sakkunniga i ministeriet, att potatisen har ett ganska liögt näringsvärde, och att potatisbröd av en söt, nötliknande smak vore mycket mera mattande än vanligt bröd (much more satisfying). Ser man på bara: Detta är ju riktiga kalaskakor! Nar tyskarne tor två år sedan i rattan tid införde brödkort och det s. k. K-brödet (bröd av två tredjedelar råg och en tredjedel potatis), da gycklade och hånade de engelska tidningarna! Och mi, mi lovprisa de sitt eget 50-procentiga potatisbröd! Beror detta kanske på högre sädeshalt (;">() / 0) eller iir det skålen, som det beror på?

33 27 Engelsmännen borde snart inöva den bekanta tyska studentsangen med den latinska refrängen:»0 quoe mutatio remm!» (Vilken tingens forandring!) Dar ser man ännu en gång, vad en sorgfällig och vederbörlig undersökning dock liar för ett stort värde. Xu hava engelsmännen, genom officiella nndersökningar kommit därhän att potatis har ett mycket högt näringsvärde! Tyskarne veta visserligen detta redan sedan åtskilliga århundraden; men likväl hava de ännu icke lyckats att av potatis få ett så förträffligt kalasbröd, som dr Campbell kau få! Det ovannämnda meddelandet i»morning post» lyder i fortsättningen: Dr Campbell sade även: Om det mjöl, som i England förbrukas tillsättes med blott 10 procent potatis, så skulle man redan därmed spara 150,000 tons mjöl. Därmed skulle 54 skepp på 5,000 tons vardera bliva fria. På detta sätt ser alltså»det tyska u-båtskrigets fiasko» ut! * * * Må man ej missforstå mig. Jag vill ickc håna det engelska folkets nöd, tv sådant vore gement. M ina ord rikta sig blott mot dessa råa månniskor i England, som sedan två år tillbaka i tal ocli skrift forhåna det tyska folket, emedan det nödgas äta 33-procentigt potatisbröd. Xu prisa dessa överty-

34 28 gelsetrogna herrar inför det engelska tolket t. o. m. 50-procentigt potatisbröd såsom varande»sotaktigt ocli nötliknande tili smaken» och»mycket raera mättande än vanligt bröd». Sä ligga förhällandena mi! Luftangrepp. (Slutet av mars 1918.) Vngående tyska Hygmaskiners angrepp på Paris - den 30 och 31 januari 1918 berättade»matin»: Yädret var synnerligen gynnsamt. M yndigheterna hade väntat angreppet och därföre träftat alia försiktighetsmålt. Omkring kl. 112 på natten iippnådde flygmaskinerna, omkring 60 till antalet, Paris, och kl. 1.20, alltså först efter omkring ett par timmcir, avliigsnade de sig, sedan de hade nedkastat 14,000 kilogram bomber. En flygmaskin blev nedskj uten. Vilken respekt får man ej här för Parismyndigheternas forsiktighetsmått! Matin» skrev vidare: Bara gå på! Att sprida torstöring och död i öppna städer det är bochernas sed.» Är Paris en öppen stad»?»lag trodde hittills, att Paris var stärkt befästat. Däremot vet jag av egen iakttagelse, att Frankfurt a. M., Mannheim, Heidelberg, Karlsruhe, Frei-

35 2J> burg i Br. och Stuttgart äro obcfästade. Jag lmr bott i veckor och månader i vardera av dessa stader med undantag av Karlsruhe och kännar dem och deras omgivning mycket noga. Mot dessa öppna städer hava franska och engelska tlygare den ena gången efter den andra slungat sina bomber. Jag har själv upplevat Hera av dessa angrepp.»matin har väl glömt, att den tyska härledningen den 17 okt genom trådlos telegraf hotade att angripa Paris med stora luft-eskadrar, om fransmännen skulle fortsätta sina bombanfall på öppna tyska städer langt utanför operationsområdet. Denna varning tjänade tili ingenting. 1 vårtom angrepo franska fly gare på julaf tonen Mannheim och under loppet av januari Trier, Heidelberg, Rastatt, Karlsruhe och Freiburg i Br. allt öppna städer utanför operationsområdet, tröget efter Matin's formel:»bara gå på! Död och förstöring i öppna städer! Matin har väl glömt, att franska och engelska üvgare den 22j juni 11)10 nedkastade sina bomber på Festplatz i Karlsruhe, dar, liksom alia år, efter gammal sed stadens kvinnor och barn begingo Kristi lekamensfesten ett anfall, som fick den påfoljden, att 110 kvinnor och barn dödades och 123 kvinnor och barn sårades! Yet Matin» ingenting om, att franska tlygare hava hemsökt exempelvis den öppna staden Frei-

36 ;>><) burg i Breisgau mer än nittio ganger? När man förehöll en fransk officer, att lian och lians kamrater hade beskjutit universitetet, universitetskliniken, ett lasarett o. s. v. med bomber, svarade han: >:/ Jet år oss (tildeles l i kg i II igt, vad vi traf Ja, endast vi träffa bocher! Om jag lämnar åsido fallet Karlsruhe, så är det påfallande, att antalet av människooffer vid tyska flygares angrepp på engelska och franska städer är mvcket större, än när franska och engelska flygare komma till Tyskland. Orsaken till detta forhållande är påtaglig: Befolkningen i de tyska städerna lyder militärbefälets anvisningar och råd ocli stannar under luftangreppet om möjligt i källrarne där de äro skyddade mot granatskärvorna från sina egna försvarsvapen. I motsats härtill betona de franska och engelska tidningarna fortfarande sin inhemska befolknings mod, då den icke tanker på att uppsöka något skydd utan på gatorna nyfiket betraktar skådespelet. Den som en gang har hört det oavbrutna knastrandet av försvarsvapnen vid ett luftangrepp, lian vet, huru lättfärdigt sådana åskådare utsätta sig för faran, och huru betydligt de själva äro skuld till olyckan, om de falla offer för sin egen försvarseld. Den 23 okt. 11)17 hölls i London en domstolsforhandling, i vilken vittnen hordes angående fjorton otter för det senaste Zeppelinangreppet. Vid forhandlingens borjan yttrade domaren:

37 31 Om dessa förluster av oskyldiga liv skulle lora därtill, att engelsmännen beslöte att för framtiden ej hava minsta forbindelse med de tvska kreaturen tv de äro ingenting annat varken i handel, ])olitik, samhällsliv eller ekonomi, då säger jag, hava dessa förluster av liv ej varit forgaves. (Se Times 24 / )..Jag skulle vilja fråga denne Londondomare: Känner Ni, Sir, den dar minnesvården i Pretoria med den gripande inskriften: At minnet av våra kära hustrur och barn? Detta är minnesvården over 22,000 boerkvinnor och boerbarn, som under boerkriget blevo i engelsk uård på det sättet förplägade, att de dogo au hunger! Jag vill erinra Eder om ioljande: Engelsmännen inspärrade under boerkriget 74,000 kvinnor och barn i koncentrationslager och förplägade dem planmässigt på det sätt, att niira en tredjedel tillsammans 22,000 personer långsamt piagades tili döds, långsamt dogo av hunger! Och de övriya ledo föga mindre. På denna väg nådde engelsmännen sitt mål: den underkastelse av boerna, som med vapen ej hade lyckats dem. Känner Ni, Sir, boerrepublikernas sista slatshandlingde båda republikernas församlade folkrepresentanter beslöto att sträcka vapen och anforde som skäl därtill bland annat följande: Bortförandet i koncentrationsläger av våra fångna familjer har lett till ett oerhört tillstånd au lidanden och sjukdomar, så att på ganska kort tid omkring 22,000 av våra kära hava dött och den fruktansvärda utsikten återstår att vid fortsättning av kriget hela vårt släkte på detta sätt skulle utdö.

38 M enar Ni, Sir, att ni efter detta liar någon riitt iitt råka i vredesmod över tyska grymheter? Jag raenar: Nej! Huru djupt hava ej människorna sjunkit i detta krig! Vad skall man siiga om, att en domare, soni borde hålla på sin värdighet, betscknar ett annat folk samt och synnerligen såsom kreatur (beasts); och om att ett helt folk, som en gång med stolthet och ej utan berättigande kallade sig»la grande Nation», betecknar grannfolket med ordet»svin hundar» (boches)! Simpla skymford, sådana som kreatur och svinli undar», tillhöra gatpoj kårnes språk. Till dessas kulturstadium liava de nedstigit, som ok vad a motståndaren med dylika skällsord. Den daglige lögnaren. (Början av april 11)IH.) I^n for mig okänd man, som last mina för kort 1 tid sedan framställda frågor till presidenten Wilson angående arbetareskydd i Tyskland, skickar mig»dailv Mail» for den 18 februari 1918 med hänvisning tili den första ledande artikeln med overskrift»just Why» (just därför). Avslutningen på denna artikel lyder: > Det är nyttigt att vi i en sådan tid som den närvarande erinra oss, varför vi stricht och för vilkel mål vi kämpa; och de ord av irir Rudyard Kip-

39 33 ling, som ställts i spetsen för denna artikel, giua oss svar i klara och enkla ordalag.y Kudyard Kiplings ord, med vilka artikeln begynner, äro dessa:»vi kämpa emot ett arbete, som under tvang av gisslet eller bajonettspetsen varar 18 timmar om dygnet, och som slutar med en hunds död och en hunds begravning. Vi kämpa för att man, kvinnor och barn icke skola pinas, brännas och stvmpas. Under hunnernas regemente skulle mannen åter bliva det naturliga bytet för sin bättre beväpnade granne och kvinnan det enkla verktyget för fortsatt afvel och mannens vällust. På arbetet skulle man slå in huvudskålen, om det vågade att göra svårigheter det skulle hetsas tili döds, om det ej av sig självt frivilligt hetsade sig tili döds.» Mr Kudyard Kipling! Jag staller Eder såsom diktare så oändligen högt. Edra arbeten hava berett mig många sköna stunder av den renaste njutning. Därföre gör det mig i djupet av min sjal ont att nu nödgas uppträda emot Eder. Men det måste jag för sanningens skull. De beskyllningar, som Ni utslungar emot tyskarne (som Ni kallar för»hunner»), äro så oerhörda, så stridande mot verkligheten, att de kunnat skrivas endast under förutsättning av den fullständigaste okunnigliet om tyska forhållanden, eller också äro de medvetna osanningar, d. v. s. rena lögner. Var je upplyst människa i heia världen vet, att 1 yskland på det sociala och på arbetareskyddslagstiftningens område står i spetsen för folken. Det ' K^ifitgalenikap.

40 34 måste även Ni veta, mr Rudyard Kipling, och darföre kan jag ej draga mer än en slutsats: >:Ni har medvetet talat osanning Ni har ljugit. Over dessa Rudyard Kiplings oerhörda beskyllningar mot Tyskland skriver»daily Mail» en ledande artikel, som den satter främst i sitt blad. Detta är kännetecknande. Var och en vet, att folket i London allmänt kallar»daily Mail» för»the Daily Liar» (den dagliga lögnaren). Därföre passa Rudyard Kiplings vansinniga beskyllningar förträffligt in i denna tidning, ty»lika barn leka bäst», säger ett känt ordspråk. Men än vidare:»daily Mail» besvarar frågan»varför strida vi, och för vilket mål kämpa vir 1» med Kiplings vansinniga beskyllningar mot Tyskland. Alltså: För de oförnuftiga lögner, som Daily Mail" avtrycker, kämpar England! Är detta för mycket sagt? Nej. Det engelska folket kämpar huvudsakligen för att nedslå det Tyskland, som den engelske lögnfursten lord Northcliffe i sina lögnblad med > Daily Mail» i spetsen sedan åratal gycklande håller för det engelska folkets ögon. Detta är svåra beskyllningar, men jag vill bevisa dem: 1. Mitt forstå bevis är Londons befolkning.»är det sannt, eller är det osannt, att»daily Mail» i det londonska folkspråket kallas»the daily Liar»,»den daglige lögnaren?>

41 2. Mitt andra vittne är greve Lalaing, f. d. belgiskt sändebud i London. Den 24 maj 1907 skrev han till hr Davignon, belgisk utrikesminister:»en viss del av pressen, hår bekant under namnet den y>gula» pressen, bar till stor del ansvaret för den fientliga stämningen mellan de båda nalionerna (Tyskland ocli England). Vad kan man också vänta av en journalist sådan som mr Harmsworth, den nuvarande lord Northcliffe utgivare av»daily- Mail»,»Daily Mirror»,»Daily Express», >:Evening News» och AYeekly Dispatch» som i en interview för»matin» yttrade:»ja, vi avsky tyskarne och detta av allt hjärta. De göra sig förhatade i liela Europa. Jag skall ej tillåta, att min tidning avtrycker ens det ringaste, som kunde stöta Frankrike; men jag tål icke heller, att de upptaga något alls, som kunde vara angenämt för tyskarne.» Detta slag av journalister, utgivare av billiga och i vidsträckta kretsar lästa blad, förfalska efter behag ett helt folks mening." Det är klart, att det officiella England i tysthet driver en tysk-fientlig politik, som går ut på Tysklands isolering, och att konung Edward icke har forsmått att ställa sitt personliga inflytande i denna idés tjänst; men det är säkerligen ganska farligt att på ett så uppenbart sätt förgifta den offentliga meningen, som den oansvariga press gör, om vilken det här är fråga.» 3. Mitt tredje vittne är baron Greindl, f. d. belgiskt sändebud i Berlin. Han skrev den 28 mars 1907 till baron Favereau, vid tillfället belgisk utrikesminister:»i )en engelska pressen fortsätter sitt fortalsfålttåg med större förbittring än någonsin.. Den ser Tysk-

42 lands hand överallt, dar någonting för England oangenämt forekommer. Efter behov uppdiktar man hela historier, såsom t. ex. den påstådda planen på en stangning av Östersjön. Allt detta sker i det ögonblick, då England utsår tvedräkt, i det England söker påtvinga Haagkonferensen icke en utredning angående dess egen avrustning ntan blott angående dess motståndares, och därmed åstadkomma en minskning av Europas säkerhet.» Med sådana vittnesmål kunde jag fortsätta i tim tal. Daily Mail»»den daglige lögnaren» är det blad, på vilket den forne mr Harmsworth, den nuvarande lord Northcliffe, klättrade i höjden. Härefter kan man göra sig en föreställning om sanningskärleken hos lord NorthclifEe ocli alla de tidnmgar, som åro beroende av hans utomoidentliga affärsduktighet. Mer än någon annan engelsman har lord Northcliffe rätt att i sin adliga vapensköld inskriva det engelska ordspråket:»right or wrong niv country!» Om jag försvarar rått eller orått, är likgiltigt mitt land är det en da viktiga. Om engelsmännen begärligt sluka lord Nortliclift'es lögner, emedan han sager, vad de gärna vilja höra, så är detta der as sak. Men de andra tolken, i dag sårskilt de neutrala, borde akta sig för att blint^ tro på lord N orthcliffes och alla hans drabanters lögner. Därmed tjäna de icke sitt lands in tre ssen.

43 37 Jag tänker ofta på en liten upplevelse i ett engelskt liem. Modren tormanacle, allvarligt ocli uttrycksfullt, sin lille son, som hade låtit en osanning undfalla sig:»du skall icke ljuga ljug aldrig! Att ljuga ar det förskräckligaste i världen» (»Dont lie! Never lie! To lie, that is the most awtul thing in the world!») Smärtan over den lille brottslingens forsyndelse gav åt moderns stämma denna allvarligt vemodiga klang, som träffade gossens sinne på rätta stallet. Jag har i England npplevat mycket och iakttagit mycket, som till inneliållet överensstämde med denna lilla händelse och hos mig väckte en sårdeles aktning för det engelska folkets stråvan till sanningskärlek. Och mi! Nu läser jag alia dagar i de engelska tidningarna beskyllningar och påståenden angående Tyskland och tyskarne beskyllningar, som stå i den bestämdaste och krassaste motsats mot verkliglieten ocli mot mina egna iakttagelser beskyllningar, som enligt mina egna iakttagelser uro fullståndigt lwpljugna. Så har jag blivit tvungen att upphöra med min aktning för den engelska sanningskärleken. Mr Wilson och de neutrales rätt. (Mitten av april 191 S.) Den 15 maj 1915 undervisade mr Wilson den tyska regeringen i folkrätt i följande ordalag:»amerikanska medborgare handla inom gränserna för sina obestridliga rättigheter, när de på