Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet

Transkript

1 UV MITT RAPPORT 2006:29 ARKEOLOGISKA FÖRUNERSÖKNINGAR Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet Väg E18 sträckan Hjulsta Kista Uppland Spånga och Sundbybergs socknar Hjulsta och Kymlinge bytomt och gravfält RAÄ RAÄ 169 RAÄ 222 RAÄ 249 och RAÄ 285 Lena Beronius Jörpeland

2

3 UV MITT RAPPORT 2006:29 ARKEOLOGISKA FÖRUNERSÖKNINGAR Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet Väg E18 sträckan Hjulsta Kista Uppland Spånga och Sundbybergs socknar Hjulsta och Kymlinge bytomt och gravfält RAÄ RAÄ 169 RAÄ 222 RAÄ 249 och RAÄ 285 nr Lena Beronius Jörpeland

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen HÄGERSTEN Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Mitt Rapport 2006:29 ISSN Kart- och ritmaterial Franciska Sieurin-Lönnqvist Arkeobild Utskrift Birger Gustafsson igital AB Stockholm 2006 Kartor ur allmänt kartmaterial Lantmäteriverket Gävle. nr L1999/3 Fig. 1 fig. 3 5 och fig. 20 är godkända ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket (dnr /2192)

5 Innehåll Inledning...5 Sammanfattande resultat...5 Topografi och fornlämningsmiljö...7 Hjulsta by och intilliggande fornlämningar...7 Kymlinge by och intilliggande fornlämningar...8 Redovisning av de förundersökta lokalerna...9 Hjulsta bytomt RAÄ Målsättning och metod...10 Undersökningsresultat...11 Arkeologiska objekt...11 Naturvetenskapliga analyser...11 Fyndmaterial...16 atering...16 Utvärdering och potential...18 Hjulsta nyupptäckt gravfält RAÄ Målsättning och metod...20 Undersökningsresultat...20 Fyndmaterial...21 Utvärdering och potential...21 Hjulsta gravfält RAÄ 95 och Målsättning och metod...22 Undersökningsresultat...22 Utvärdering...23 Kymlinge bytomt RAÄ Målsättning och metod...23 Undersökningsresultat...23 Fyndmaterial och datering...24 Utvärdering och potential...24 Kymlinge rest av gravfält RAÄ Målsättning och metod...25 Undersökningsresultat...25 Fyndmaterial...26 Utvärdering och potential...26 Referenser...26 Kartor...27 Muntliga uppgifter...27 Administrativa uppgifter...27 Spånga socken...27 Hjulsta bytomt RAÄ Hjulsta nyupptäckt gravfält RAÄ Hjulsta gravfält RAÄ 95 och RAÄ

6 Sundbybergs socken...28 Kymlinge bytomt RAÄ Kymlinge gravfält RAÄ Figurer...94 Tabeller...94 Bilagor Schaktbeskrivningar Hjulsta bytomt RAÄ Anläggningstabell Hjulsta bytomt RAÄ Fyndtabell Hjulsta bytomt RAÄ Rutbeskrivningar Hjulsta bytomt RAÄ Makrofossilanalys Hjulsta bytomt RAÄ 249 av Jens Heimdahl Anläggningstabell Hjulsta nyupptäckt gravfält RAÄ Schaktbeskrivningar Hjulsta gravfält RAÄ 95 och RAÄ Anläggningstabell Hjulsta gravfält RAÄ 95 och RAÄ Schaktbeskrivningar Kymlinge bytomt RAÄ Anläggningstabell Kymlinge bytomt RAÄ Fyndtabell Kymlinge bytomt RAÄ Rutbeskrivningar Kymlinge bytomt RAÄ Anläggningstabell Kymlinge gravfält RAÄ Fyndtabell Kymlinge gravfält RAÄ Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet

7 Inledning Med anledning av en planerad utbyggnad av vägförbindelserna vid E18 Hjulsta och Kista har Länsstyrelsen i Stockholms län beslutat om arkeologiska förundersökningar (lst dnr samt tilläggsbeslut dnr ). Utbyggnaden berör sju fornlämningar; RAÄ 249 RAÄ 95 och RAÄ 96 samt en nyupptäckt fornlämning RAÄ 285 alla vid Hjulsta RAÄ 280 vid Granholmen samt RAÄ 169 och RAÄ 222 vid Kymlinge Spånga och Sundbybergs socknar Stockholms kommun Uppland (fig. 1). Uppdragsgivare var Vägverket region Stockholm. En av fornlämningarna RAÄ 280 en sentida bebyggelselämning ingick i uppdraget men har ännu inte förundersökts. enna undersökning skall genomföras som antikvarisk kontroll i samband med att markarbete utförs. enna är i nuläget inte utförd varför denna rapport kommer att publiceras separat. e övriga fornlämningarna är knutna till två bebyggelseenheter Hjulsta och Kymlinge. Till Hjulsta hör Hjulsta bytomt RAÄ 249 samt gravfälten RAÄ 95 och RAÄ 96. Under förundersökningen av Hjulsta bytomt påträffades ett hittills okänt gravfält. Gravfältet har erhållit nummer 285 i fornminnesregistret (FMIS). Till Kymlinge hör Kymlinge bytomt RAÄ 222 samt en mindre rest av gravfält RAÄ 169. Förundersökningarna har utförts av två projektgrupper. en ena gruppen som har ansvarat för förundersökningen av bytomterna bestod av Lena Beronius Jörpeland Mathias Bäck Ingela Harrysson samt biträde Johan Andersson. Anna Mcevitt praktikant från kulturvetarlinjen vid Stockholms universitet deltog också i fältarbetet vid Hjulsta bytomt. en andra gruppen ansvarade för förundersökningen av gravfälten. Gruppen bestod av John Hamilton Susanne Svensson och Niklas Stjerna. Föreliggande rapport redovisar samtliga förundersökningar. Ansvarig för rapporten är Lena Beronius Jörpeland. Susanne Svensson har ansvarat för underlag till rapportens gravfältsdelar. Rapporten är upplagd så att en kort sammanfattning av undersökningsresultaten presenteras inledningsvis. ärefter följer en kort introduktion i topografi och fornlämningsmiljö för de två bebyggelseenheterna. Slutligen redovisas de separata förundersökningarna. Sammanfattande resultat e skilda förundersökningarna hade något olika utgångsläge. I och med de stora exploateringarna på 1970-talet hade flertalet gravfält på Järvafältet helt eller delvis undersökts. Kymlinge bytomt hade också såsom den första bytomtsundersökningen delundersökts Hjulsta bytomt var däremot inte undersökt alls varför det arkeologiska materialet härifrån var okänt. Hjulsta bytomt RAÄ 249 förundersökning inför en särskild undersökning. en arkeologiska förundersökningen har påvisat relativt omfattande äldre bosättning från mellersta och yngre järnålder. Även den medeltida perioden är representerad i ett fåtal fynd och 14 C-dateringar. enna äldre bosättning verkar ha legat i övergången mellan odlingsbar mark och högre liggande terräng ställvis med berg i dagen. Främst i söder är ett par boplatsterrasser belägna. På dessa finns spår efter överlagringar både i form av stratigrafi mellan en eller flera anläggningsnivåer men även Hösten 2006 förundersökte Riksantikvareiämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt sex lokaler i Spånga socken Uppland. Vid Hjulsta bytomt RAÄ 249 har en relativt omfattande äldre bosättning från mellersta och yngre järnålder påvisats. en medeltida perioden är representerad i ett fåtal fynd och 14 C-dateringar. Vid förundersökningen påträffades också ett nyupptäckt gravfält inom bytomten RAÄ 285. Gravfältet har uppskattats bestå av cirka 24 stensättningar. Vid gravfälten RAÄ 95 och RAÄ 96 vars utsträckning inom vägområdet skulle fastställas påträffades inte något av antikvariskt intresse. Inga dolda anläggningar tillhörande gravfälten sträcker sig in till vägområdet. Vid Kymlinge bytomt var förundersökningsområdet delat i två delar av Hanstavägen. På södra delen var hela området förstört av byggnationer i området. På det norra området däremot påträffades två mindre ytor med bevarande medeltida/förhistoriska kulturlager. Slutligen förundersöktes en rest av gravfält RAÄ 169. Inom det avbanade området påträffades sex stensättningar varav en fortfarande är övertorvad. Anläggningarna befanns vara i relativt skadat skick två anläggningar hade i stort sett komplett överbyggnad. Två bytomter och tre gravfält vid Järvafälltet 5

8 6 Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet överlagrande depositioner på äldre anläggningsnivåer. I sydvästra delen av bytomten finns en markant förhöjning i omgivande åkermark. Platsen har hyst ekonomibyggnader i sen tid. Här påträffades ett nyupptäckt gravfält och en husgrundsterrass som syntes när området avverkades. Gravfältet erhöll nummer 285 i fornlämningsregistret. I flera av de schakt som innehöll äldre anläggningar och lager påträffades keramikskärvor av förhistorisk karaktär. Medeltida närvaro är uttryckt i ett par föremål 14 C-dateringar men också i form av förmodade huslämningar. Några tydliga stengrunder förutom från de yngre perioderna tal har inte kunnat identifieras men det finns stenkonstruktioner och ett stort antal stenblock i schakten som mycket väl kan vara syllstenar i glest liggande syllkonstruktioner. e synliga husgrunder som finns ovan mark hör huvudsakligen till den yngsta periodens bosättning på Hjulsta: slutet av 1800-talet samt början av 1900-tal. Perioden tal var sparsamt representerad i fyndmaterialet exempelvis påträffades endast ett par fragment kritpipor. essa låg tillsammans med yngre rödgodstyper som klart kan dateras till perioden tal. Ett tydligt drag är att dessa föremål huvudsakligen påträffades i schakt som låg i norra kanten av bytomtsimpedimentet. Vid undersökningen visade det sig att kartmaterialet från 1800-talet ganska väl speglar perioden 1700-talets andra hälft och framåt. Nyupptäckt gravfält vid Hjulsta by RAÄ 285 förundersökning inför särskild undersökning. Inom området påträffades 24 förmodade stensättningar. En tredjedel av gravarna är fortfarande övertorvade av de övriga befanns en del av gravöverbyggnaderna vara välbevarade och en del visade sig vara i mer eller mindre skadat skick. Inga gravar påträffades i den omkringliggande åkern. et fyndmaterial som tillvaratogs vid undersökningen bland annat fynd av båtnitar talar för en datering till yngre järnålder. Tidigare undersökningar av kringliggande gravfält har gett dateringar till folkvandringstid vendeltid och vikingatid. Gravfälten RAÄ 95 och RAÄ 96 förundersökning i avgränsande syfte. Efter genomförd förundersökning framgick att det inte finns något av antikvariskt intresse inom vägområdet inga dolda anläggningar tillhörande gravfälten RAÄ 95 eller 96 sträcker sig in till vägområdet. Kymlinge bytomt RAÄ 222 förundersökning inför slutundersökning. Vid undersökningen visade det sig att området söder om Hanstaleden det som utgör den egentliga fornlämningen enligt FMIS var helt förstört av tidigare exploatering. Byggsopor och påförda lager upp till en mäktighet av fem meter låg på hela ytan ingenstans påträffades äldre orörda lämningar. På området norr om Hanstaleden som före undersökningen hade mer ursprunglig karaktär fanns tre mindre ytor med bevarade kulturlager. Två av dessa är perioden från yngre järnålder medeltid. Rikliga mängder obrända djurben en bennål och skärvor av ett stengodskrus från 1300-talet påträffades vid schaktning och rensning. En 14 C-datering pekar mot tidsperioden vikingatid tidig medeltid. Även detta område var dock stört av tidigare exploatering. Av de sex upptagna schakten saknade två helt och hållet matjord eller kulturlager. Gravfält RAÄ 169 förundersökning inför särskild undersökning. Inom det avbanade området påträffades sex stensättningar varav en fortfarande är övertorvad. Anläggningarna befanns vara i relativt skadat skick endast två anläggningar hade i stort sett komplett överbyggnad. e

9 övriga var endast fragmentariskt bevarade. Ett par väl bevarade brandlager med rikligt med brända ben påträffades samt ett par fragment av förhistorisk keramik och en röd glaspärla. Fynden och anläggningarna talar för att dateringen av dessa gravar är vendeltid. Topografi och fornlämningsmiljö Avsikten med nedanstående presentation är att översiktligt redovisa de undersökta lokalerna med omkringliggande fornlämningar. Hjulsta by och intilliggande fornlämningar Hjulsta by uppträder sparsamt och sent i de medeltida skriftliga källorna. en äldsta uppgiften är från år 1486 då namnet skrevs Hiwilistha. Redan då förefaller två hemman finnas i Hjulsta. en östra gården är upptagen i en jordebok över Gustav Karlsson (Gumsehuvud) efterlämnade gods. I kronans jordebok år 1562 är två frälsehemman upptagna som ägs av Nils Ryning respektive Birger Nilsson/Grip (MS 1992:319). Äldre kartor över Hjulsta saknas och det är först på 1818 års karta som byn med säkerhet kan lokaliseras till det fornlämningsmarkerade området. Kartan som är en ägomätning finns i lantmäteriet i Stockholm (akt 88). en visar två kringbyggda gårdar. Ett storskaligt kartöverlägg över själva bytomten bifogades Länsstyrelsens kravspecifikation. I kartan benämns den östra gården Oppgården medan den västra gården är benämnd som Nedergården. Laga skifteskartan från år 1895 (LMV A 98 15:1) visar att de två gårdarnas husbestånd vid den här tiden är spridd över hela bytomtsimpedimentet (fig. 2). e båda kartorna är således mycket unga belägg för bebyggelsens lokalisering. I kontrast mot de sparsamma medeltida uppgifterna framstår Hjulsta under järnåldern som en omfattande gård/by. Hjulsta är beläget i Spångaåns dalgång och har det högsta fornlämningstalet i norra Spånga. Över 200 gravar fördelade på ungefär 6 8 gravfält beroende på hur man tolkar ägogränserna i äldre tid kan antas höra till Hjulsta (fig. 3). en nu genomförda förundersökningen då ytterligare ett gravfält har registrerats till Hjulsta accentuerar detta förhållande. Sammantaget ger fornlämningsbilden intrycket av att det inom Hjulstaområdet under järnåldern har funnits ett flertal gårdar/boplatser. Anita Biuw framför tanken att det under äldre järnålder fanns minst två gårdar senast etablerade under romersk järnålder. Hon menar att dessa boplatser överges någon gång mellan äldre och yngre järnålder senast i vendeltid. Ett ny gemensam bebyggelseplats etableras det som sedan blir Hjulsta byplats i historisk tid (Biuw 1992:271f). Resonemanget grundar sig på att boplatslämningar från romersk järnålder och folkvandringstid har påträffats under två av de undersökta gravfälten (RAÄ 94 och RAÄ 102A). et är dock endast under RAÄ 102A som man säkert kan tala om en gårdsbebyggelse de övriga boplatsresterna är mer vaga indikationer. Båda boplatslämningarna hör till två stora gravfältskomplex (RAÄ 94 RAÄ 95 och RAÄ 96 samt RAÄ 102 A B). En komplikation är att endast tre gravfält är totalundersökta medan tre är delundersökta övriga gravfält är inte undersökta alls. Två av de totalundersökta gravfälten har ett delvis perifert läge (RAÄ 106 och RAÄ 106 A). Enligt Biuw kan dessa vara resultat av en nyetablering Två bytomter och tre gravfält vid Järvafälltet 7

10 inom Hjulsta under folkvandringstid. I anslutning till gravfälten finns ett område med förhöjda fosfatvärden och terrasseringar (RAÄ 212). et är dock inte klart om denna bosättning verkligen hör till Hjulsta eller om det kan vara fråga om någon av tre försvunna men under medeltiden namngivna enheter i Spånga (Biuw 1992:271f). Även söder om Hjulsta bytomt finns ett gravfält (RAÄ 122). Är detta tecken på ytterligare en boplats/gård eller bör detta gravfält kopplas till bebyggelse inom bytomtsområdet? et nyupptäckta gravfältet på bytomten understryker att bebyggelsefrågan är komplicerad vad gäller Hjulsta under järnålder. Klart är att det finns indikationer på minst två gårdar med relativt parallella dateringar till perioden romerskt järnålder folkvandringstid. e undersökta gravarna har en tyngdpunkt i perioden vendeltid vikingatid även om det också finns gravfält vars gravar har en datering i romersk järnålder folkvandringstid. Hjulstaområdets omfattande järnålderslämningar antyder en betydande bebyggelse åtminstone under delar av järnåldern vilken inte motsvaras av de skriftliga uppgifterna från medeltiden. etta tyder på att viktiga förändringar kan ha skett i övergången mellan yngre järnålder och medeltid. Kymlinge by och intilliggande fornlämningar et äldsta kända skriftliga belägget för Kymlinge är i ett testamente från år 1347 in villa Kymmelinghe. I jordeböckerna från 1540-talet består byn av ett skattehemman samt ett hemman tillhörande Helgeandshuset (MS 1992:322). en geometriska jordeboken från år 1636 visar två gårdar (A 10:9). I början av 1800-talet tillkom ytterligare en enhet som kom att kallas Övre Kymlinge. en gamla byn kallades därmed Nedre Kymlinge och avhystes på 1920-talet (Biuw 1992:112). Till Kymlinge finns sex gravfält registrerade (fig. 4). I samband med undersökningarna av gravfälten RAÄ 168 och RAÄ 169 i mitten av 1970-talet gjordes en mindre undersökning huvudsakligen inom bytomtens (Nedre Kymlinge) östra del (Biuw 1992:135f.). et är värt att notera att Kymlinge byplats var den enda bytomten inom norra Spånga som blev föremål för en arkeologisk delundersökning under den här perioden. etta kunde göras enbart tack vare att byplatsen var övergiven (Biuw 1992:135). Bybebyggelsen låg på en avlång åkerholme. Före undersökningen genomfördes en fosfatkartering vilken resulterade i att den största sammanhängande undersökningsytan schakt II kom att ligga på den norra delen av åkerholmen (fig. 5). Vid undersökningen påträffades nio härdar fyra husgrundsrester 14 stolphål och fyra osäkra ej tolkade anläggningar. et var inte möjligt att tolka de framkomna lämningarna till några konstruktioner. Flera anläggningar visar dock att det är fråga om husrester bland annat tolkades en anläggning som ett husgolv. en äldsta 14 C-dateringen som togs i ett stolphål nedgrävt i bottenleran gav en datering till A 390. Ett stolphål med datering till medeltid A 1440 visar att bytomtsytan nyttjades åtminstone under 1000 år (Biuw 1992:136ff). en nu genomförda förundersökningen bör med ett av schakten ha tangerat den gamla undersökningsytan. Beskrivningen av undersökningen och dess resultat är relativt sparsam enligt den tidens strävan efter ett objektivt synsätt varför 8 Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet

11 det inte omedelbart går att relatera den nu gjorda förundersökningen till det äldre materialet. Två av gravfälten till Kymlinge blev i det närmaste totalundersökta. essa två RAÄ 168 och RAÄ 169 utgjorde de två största gravfälten till gården/byn. Anita Biuw skriver i sin avhandling att gravfält RAÄ 168 som innehöll cirka 80 gravar är vad fynden beträffar ett av de rikaste från folkvandringstid som hittills undersökts i Mälardalen (Biuw 1992:117). Huvuddelen av det andra gravfältet RAÄ 169 som närmare bestämt bestod av 72 högar och stensättningar undersöktes mellan åren Gravfältet är anlagt från folkvandringstid till och med vikingatid (Biuw 1992:269). å dessa undersökningar avslutades låg fem synliga stensättningar kvar i Övre Kymlinges trädgård. essa blev föremål för förundersökning inom nuvarande projekt. Sammanfattningsvis kan man framhålla att Kymlinges bebyggelsehistoria innehåller många frågetecken. Klart är att gravfältsfynden delvis är av både av rikt och mycket ovanligt slag vilket även kan sägas gälla den medeltida perioden. Redovisning av de förundersökta lokalerna Hjulsta bytomt RAÄ 249 Bytomten är belägen invid och söder om motorväg E 18. en utgör en trädbeväxt förhöjning i omgivande landskap. I nordost finns berg i dagen på en nivå av cirka 26 meter över havet. Mot söder sluttar marken och här finns flera synliga terrasseringar (fig. 6). Mot väster sluttar marken något ned mot den forna åkermarken. Här är nivåskillnaden inte lika stor som i söder. Över hela bytomten finns synliga husgrunder efter den bebyggelse som fanns under talet. Rester av landsvägen mellan Stockholm och Enköping är bevarad i en liten sträckning nordost om bytomtsimpedimentet. Även byvägen inom Hjulsta kan skönjas idag (fig. 7). Omedelbart sydväst om det stora bytomtsimpedimentet finns ett berg som framträder som en oval förhöjning här kallad åkerholme. Centralt på åkerholmen finns berg i dagen. Östra och västra sidan sluttar relativt brant ned mot den odlade marken. Mot söder finns troligen naturliga avsatser som har nyttjats och terrasserats vid bosättningen. Både högst upp på åkerholmen och i den södra sluttningen finns synliga husgrunder. En vattenled Spångaån utgjorde byns gräns mot söder i äldre kartmaterial. Avståndet till ån var endast cirka 50 meter från åkerholmens kant enligt äldre kartmaterial. Jordbruket vid Hjulsta upphörde i mitten av 1900-talet. Under talen låg en däcksverkstad i Hjulsta något som har avsatt spår i form av nedgrävningar och utfyllningar av gummidäck. Förundersökningsområdet utgjorde delvis öppen gräsmark men med betydande inslag av äldre träd täta snår och buskage. Ett par slånsnår dels på terrasserna i söder men också inom det område som visade sig innehålla gravar röjdes innan förundersökningen kom igång. Men någon omfattande avverkning gjordes inte före undersökningen. Åkerholmen avverkades helt och hållet först efter tilläggsbeslut om förundersökning av gravfältet. Fornlämningen har delats in i fem skilda delområden för att lättare kunna beskrivas. elområdena utgår både från topografiska och funktio- Två bytomter och tre gravfält vid Järvafälltet 9

12 nella lägen (fig. 8). Som nämnts kallas den östra av de gårdarna Oppgården på kartan från år Nedergården är den västra av de två gårdarna. Gårdstomterna med mangårdsbyggnaderna var topografiskt välavgränsade. Byvägen delvis fortfarande synlig idag löpte i öst västlig riktning söder om dessa gårdstun. Till de båda tomterna hörde också terrasserna i söder och väster samt i sydväst den så kallade åkerholmen. essa har dock här bildat separata delområden. Slutligen utgör schakten som drogs i åkermarken runt omkring bytomtsimpedimentet ett eget delområde. Målsättning och metod Enligt Länsstyrelsens kravspecifikation (dnr ) var målsättningen med den arkeologiska förundersökningen att ta reda på om det innanför gränserna för den kända historiska bytomten fanns bebyggelselämningar från medeltid och eventuellt även från vikingatid vendeltid. Förundersökningen skulle resultera i en tydlig värdering av de äldre lämningarnas potential och omfattning och relativa datering samt värdera senare tiders påverkan på dessa. UV Mitt poängterade i sitt anbud att det främst är två problemområden som får konsekvenser för den arkeologiska förundersökningen av Hjulsta bytomt: Bebyggelsens rumsliga utbredning. Var låg bebyggelsen och hur omfattande var den rent rumsligt under olika tider? e kronologiska förhållandena. Kan bytomtsimpedimentet ha tagits i anspråk redan under folkvandringstid vendeltid något som visat sig vanligt i Mälardalen och finns det perioder av ödeläggelse? Inledningsvis karterades de synliga husgrunderna och terrasskanterna. Husgrunderna har behandlats extensivt någon ambition att kartera samtliga synliga stenkonstruktioner har inte funnits vid undersökningen. Snarare har karteringen syftat till att skapa en bild av den yngre bebyggelsen som också har kunnat användas vid rektifieringen av skifteskartan. Vid den arkeologiska förundersökningen banades grästorven av med maskin ned till kulturlager eller anläggningsnivå. Schakt och anläggningar mättes in med totalstation beskrevs och fotograferades. Endast de fynd som antogs vara äldre med en datering till den efterfrågade tidsperioden tillvaratogs och registrerades. Smulor av bränd lera har ej tillvaratagits eller registrerats. e fynd som kunde dateras till perioden 1600-talet och framåt har endast beskrivits i schaktbeskrivningarna. Ett par undantag finns dock. Några fynd tillvaratogs vid rutgrävningen och dessa har registrerats för att de tydligt skall synas för värderingen av de äldre kulturlagren. essutom registrerades de föremål som påträffades i schakt 7035 trots att de hade en tydlig kronologisk koppling till åren e registrerades för att både keramiken och kritpiporna från schaktet så entydigt pekar mot tidsperioden och denna var relativt sparsamt förekommande i övrigt vid förundersökningen. Se vidare nedan. e naturvetenskapliga analyserna bestod av provtagning av makrofossil samt 14 C-prover. En osteologisk analys var inte planerad men en benbestämning utfördes under fältarbetet i syfte att fastställa innehållet i ett förmodat brandlager. Efter avslutad undersökning fylldes schakten 10 Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet

13 igen. I de schakt där äldre anläggningsnivåer var framrensade täcktes huvuddelen av schaktet med täckduk. Även de gravar som var framrensade täcktes med täckduk. Undersökningsresultat I det följande redovisas resultaten av förundersökningen. Sammanlagt 61 schakt togs upp inom och i anslutning till fornlämningens begränsning enligt FMIS. Huvuddelen av schakten låg på impedimentsmark och den förhöjningen som hade utgjort Hjulsta bys marker i historiskt tid. I beskrivningen nedan har de schakt som innehåller förhistoriska/medeltida lämningar beskrivits mer noggrant. Schaktbeskrivningar till samtliga schakt finns i bilaga 1. et stora antalet schakt inom bytomten är resultat av Länsstyrelsens önskemål om att lämningarnas potential skulle kunna värderas i relation till de yngre gårdslämningarna. Arkeologiska objekt Sammanlagt 217 arkeologiska objekt har karterats i förundersökningen. essa är beskrivna i bilaga 2. Objekten består både av synliga husgrunder ovan mark lager och enskilda anläggningar såsom härdar stolphål etc. Vid förundersökningen undersöktes ett mindre antal anläggningar; sex stolphål och gropar. Sju grävenheter rutor undersöktes i lager som bedömdes vara äldre. e undersökta rutornas beskrivning finns i bilaga 4. Naturvetenskapliga analyser Fem prov för 14 C analys har lämnats till Uppsala universitet för analys. Proverna är tagna i två härdar och ett stolphål. Två sädeskorn i lager på den stora boplatsterrassen har också daterats. En vedartsanalys på de kolprov som är inlämnade till analys har utförts av Ulf Strucke Riksantikvarieämbetet UV Mitt. Ett tiotal miljöprover har analyserats av Jens Heimdahl UV Mitt bilaga 5. Provtagningen under förundersökningen har visat att det finns välbevarade växtmakroskopiska lämningar i de äldre kulturlagren. Särskilt prover från boplatsterrasserna påvisar hantering av mat i ett fall hittades ett fiskben från abborre men även vegetabilier vilket tyder på att byggnaderna på platsen sannolikt haft funktion som bostäder eller kokhus. En översiktlig osteologisk analys av brända ben från ett brandlager (A3713) har utförts av Berit Sigvallius UV Mitt se anläggningsbeskrivningen. Stratigrafiska förhållanden kulturlagerbild Förundersökningen gav en ganska entydig bild av att de lager som var äldre än 1600-talet var belägna i övergången mellan de topografiskt högsta lägena och den lägre belägna åkermarken. Således finns förhistoriska lager och horisonter längs södra kanten på Oppgården och Nedergården samt väster om Nedergården i anslutning till terrasserna. Begreppet horisont har lanserats inom arkeologin av Jens Heimdahl (Heimdahl 2004) och skall här inte närmare diskuteras. Begreppet förefaller vara användbart på landsbygdsundersökningar när kulturlagren är nedbrutna och tydliga lagerskiljen och depositioner inte är möjliga att identifiera. Samtliga lager inom Hjulsta var starkt lerblandade och vid undersökningen starkt uttorkade. Kulturlagren framträdde som homogena vitgrå lerlager. Sär- Två bytomter och tre gravfält vid Järvafälltet 11

14 skilt fanns en typ av lager som låg under anläggningsnivåerna i schakt S599 S1909 och S1034 S1081 som troligen skall tolkas som horisonter det vill säga naturlig mark som blivit påverkad av aktiviteter på markytan det vill säga anläggningsnivån ovanför. et är troligt att lagerskiljen kan finnas och att lagerbilden är mer komplex än vad hittills framkommit. etta var på grund av den osedvanligt torra och soliga hösten dock inte möjligt att iaktta och säkerställa vid undersökningstillfället. Uppe på gårdstunen där grunderna till de yngre mangårdsbyggnaderna var belägna påträffades inte några äldre kulturlager snarare var lagertillväxten här ganska ringa. I flera schakt påträffades orörd morän strax under grästorven. Norr om schakt 558 var dock lagren relativt mäktiga. En husgrund var här nedgrävd genom de äldre lagren. äremot fanns mäktiga raseringslager framför allt på Oppgårdens gårdstun i anslutning till de yngre byggnaderna. Sopor och byggnadsrester hade deponerats invid husgrunderna troligtvis när de revs. ärefter hade marken jämnats ut och planerats. Stora markarbeten har därmed troligen genomförts efter att gårdarnas bebyggelse revs på 1970-talet. et innebär att framför allt Oppgårdens ursprungliga topografi mot söder och väster kan antas ha förändrats mer eller mindre kraftigt. Även Nedergårdens södra kant verkar vara terrasserad i sen tid. Också här har den ursprungliga markens sluttning förändrats kraftigt under talet. Odlingslager påträffades i norra kanten av Nedergårdens gårdstun. Enligt kartorna laga skifteskartan har här funnits en trädgård. Område 1. Oppgårdens gårdstun med mangårdsbyggnad Oppgårdens gårdstun var en väl avgränsad plan platå högst belägen på hela Hjulsta (fig. 9). Till Oppgården hörde även de terrasseringar som fanns i söder dessa presenteras nedan. Ytan var glest bevuxen med björkdungar och hasselsnår. Berg i dagen syntes fläckvis i norra delen. Här togs fyra schakt upp schakt och Samtliga schakt innehöll huvudsakligen lämningar efter den allra yngsta gårdsbebyggelsen från talet. Ett fåtal anläggningar kan dock vara äldre med förhistorisk datering bland annat ett stenskott stolphål (S393). I sluttningen ned mot terrasserna i söder togs ett mindre schakt upp schakt etta kunde inte grävas i botten på grund av den starka sluttningen och på grund av påförda massor som låg i schaktet och norr om detsamma. en orörda marken på Oppgården bestod av morän. Område 2. Nedergårdens gårdstun med mangårdsbyggnad Nedergården var belägen på en lägre nivå än Oppgården men fortfarande högt i relation till omgivande åkermark (fig. 10). Tunet framstod som en väl avgränsad plan yta med ett stort antal synliga husgrunder ovan mark. Här togs åtta schakt upp; schakt samt Huvuddelen av schakten innehöll lämningar efter den allra yngsta gårdsbebyggelsen från perioden tal. I södra delen av platån påträffades ett flertal förhistoriska anläggningar samt längst i söder ett äldre kulturlager A Anläggningarna bestod av härdar och förmodade stolphål samt gropar. e mest innehållsrika schakten var 549 och 558 samt i viss mån 572. Fynd av förhistorisk keramik påträffades vid rensning och schaktning i de schakt som låg längst i söder (S Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet

15 572 och 549). I norra delen av Nedergården påträffades husgrunder och stenläggningar bland annat i schakt och essa husgrunder som inte var synliga ovan mark bedömdes dock vara från perioden 1700-talets andra hälft början av 1800-talet. Nedergårdens tomt slutar abrupt med en synlig kant i terrängen. enna verkar vara uppbyggd och terrasserad och kan hänga ihop med att det här har legat husgrunder enligt kartmaterialet exempelvis husgrund A774 som låg söder om schakt 558. en orörda marken på Nedergården bestod av morän som exempelvis i schakt 2139 låg direkt under grästorven. Område 3. Terrasserna Oppgårdens terrasser i söder Två långsträckta terrasser i öst västlig riktning var väl synliga ovan mark. I västra delen var dock växtligheten tät och här röjdes ett större slånbärssnår för att terrassens centrala parti (S1034) skulle kunna undersökas. Båda terrasserna hade odlats under 1800-talet och innehöll ett odlingslager direkt under torven odlingslagret var cirka meter tjockt. Terrassernas längd uppskattades till meter. Sex schakt togs upp i anslutning till terrasserna. Framför allt den övre av terrasserna visade sig vara en boplatsterrass med förhistoriska/eventuellt medeltida lämningar i form av kulturlager stenskodda och troligen även oskodda stolphål gropar härdar och skärvstenskoncentrationer (fig. 11 och 12 a och b). Både i schakt 1081 och S1034 påträffades lämningar som kan antas vara byggnadsrester. I schakt 1081 låg ett lager bränd lera/lerklining lager 3301 spridd över ytan på ett lerlager som innehöll små flata stenflisor som tolkades som rester av ett golv lager Stratigrafiska relationer var möjliga att iaktta i ett par av de grävenheter som undersöktes främst i ruta G3289. Från ytan på kulturlager A3238 grävdes ned till en lerlager som innehöll större mängd skärvig och skörbränd sten. När detta lager togs bort påträffades en anläggningsnivå. Bland annat låg hörnet av en uppbyggd stenpackning A3372 i rutans sydvästra hörn. Troligen finns en eller flera bebyggelsenivåer i terrasserna. Kulturlagren/lagret varierade i mäktighet. Som mäktigast var lagren på den norra terrassen i den centrala delen upp till cirka meter (S1034). I schakt 1081 var lagren/lagret inte lika mäktigt. Här tycktes en fyndförande horisont finnas strax ovanför anläggningsnivån som i sin tur vilade på en meter tjock lerblandad horisont. en övre terrassen avgränsades av en terrasskant A6921. en bestod av stora stenblock som delvis låg utrasade över markytans sluttning. Terrasskanten var troligen påbyggd under talet när terrasserna odlades. en undre delen var dock troligen uppförd under förhistorisk tid eftersom de kulturlager som låg norr om terrasskanten låg mot stenblocken. en nedre terrasskanten A6903 var inte uppförd av sten i den västra delen däremot i den östra. enna del var helt tydlig och synlig ovan mark den övre delen var dock troligen påbyggd i sen tid. På den nedre terrassen fanns spridda anläggningar men inte något äldre kulturlager möjligen finns en äldre fyndförande horisont mellan odlingslagret och den orörda leran (exempelvis i S6530). Två bytomter och tre gravfält vid Järvafälltet 13

16 I schakt 1081 banades ned till en yta med flera anläggningar. På ytan fanns tre härdar flera stenskodda stolphål och ett lerlager som tolkades som rester av ett golv A1190. Lämningarna norr om terrasskanten framträdde tydligt på en anläggningsyta som släppte från ovanliggande odlingspåverkade matjordslager. Flera skärvstenskoncentrationer exempelvis A3332 A6552 och A3048 påträffades inom schakten bland annat i S6530. et är oklart om det här är fråga om ytstora härdar eller skärvstenskonstruktioner av annat slag. I västra delen av terrasserna var växtligheten tät och bitvis svårgenomtränglig vilket medförde att det var svårt ta upp schakt och dokumentera denna del. en övre stora boplatsterrassen i väster tycktes dock avslutas av en stensträng i nord sydlig riktning A6571. Anläggningen bestod av större stenblock på en 14 meter lång sträcka. Anläggningens datering är oklar den hör inte entydigt till Hjulstas allra yngsta perioder. et finns också i närområdet rester av stensträngar. Omedelbart på andra sidan norr om E 18 finns ett område med fossila åkerytor och stensträngar. I och med att terrasserna har odlats i sen tid är de kronologiska förhållandena oklara när det gäller terrasserna och de synliga stenkonstruktionerna. Troligen är de terrasskanter som rumsligt kan knytas till förhistoriska/medeltida boplatslämningar samtida med dessa. e har dock troligen nyttjats och överlagrats under de senaste århundradena perioder då också nya terrasser kan ha uppförts. Nedergårdens terrass i väster Tre schakt väster om Nedergårdens gårdstun innehöll förhistoriska lämningar i form av härdar stenskodda stolphål och kulturlager/äldre horisonter (fig. 13). essa schakt S2145 S1909 och S599 låg på rad i en nord sydlig linje. Ytterligare ett schakt S969 var beläget väster om de övriga i ett område som hade odlats enligt det äldre kartmaterialet. et visade sig vid förundersökningen att detta schakt huvudsakligen innehöll odlingslämningar eventuellt en stenkonstruktion/odlingsröse som dock innehäll rikliga mängder skärvor av yngre rödgods tegel samt porslin. Längst i norr fanns ett kulturlager som innehöll rikliga mängder skörbränd och skärvig sten sot- och kol samt bränd lera (S2145). Ett par skärvor förhistorisk keramik tillvaratogs vid rensningen. I lagret A2213 var det möjligt att urskilja koncentrationer av skörbränd sten. Lagret kan vara resultat av att ytan på äldre anläggningar är sönderplöjda. Området odlades delvis enligt de äldsta kartorna. Längs västra kanten av Nedergården fanns rester av byvägen som norrut anslöt till landsvägen. Här drogs ett schakt S1909 som innehöll tre stenpackningar på rad innanför en stensatt kant (fig. 14). Stenpackningen visade sig vid rensning bestå av tre skilda anläggningar A2708 A2548 och A2612. Öster om stenpackningarna låg ett förhistoriskt lager A1939. Ett par skärvor förhistorisk keramik påträffades vid rensning. Stenpackningarna uppfattades vid rensningen bestå av tre nivåer. I östra delen av schaktet fanns ett par förmodade anläggningar bland annat en skärvstenskoncentration A2916 och ett förmodat stolphål A2952 som framträdde mot det förhistoriska lagret. Söder härom togs ett schakt (S599) upp på den plana ytan som hade utgjort potatisland enligt kartmaterialet. Under ett matjordslager påträffades en bebyggelsenivå bestående av ett stort antal stenskodda stolphål. 14 Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet

17 Anläggningsnivån vilade på ett lerblandat kulturlager som snarare skall tolkas som en infiltrerad horisont mer än ett regelrätt deponerat lager A1965. en lerblandade horisonten var upp till 015 meter tjock. e stenskodda stolphålen var av två typer. En mindre typ bestående av små skörbrända stenar tätt lagda i fyllningen exempelvis A913 A920 A929 A945 A937. A920 undersöktes i förundersökningen. en större typen var stenskodda med tre fyra större rundade stenar exempelvis A889 och A905. et stora antalet stolphål tolkades tillhöra en eventuellt flera stolphus. Även här verkade ett fyndförande dock omrört lager överlagra anläggningsnivån. Bland annat en mynningsskärva förhistorisk keramik påträffades vid schaktningen. Vid rensning av stolphålen påträffades inte något fyndmaterial. irekt på anläggningsnivån låg också en stenkonstruktion som tolkades vara ett hörn i en stengrund A1976. Vid rensningen av stenarna påträffades en skärva stengods (F71) med en datering till perioden talets slut till 1500-talets slut. Två grävenheter undersöktes i schaktet G761 samt G4362. en sistnämnda rutan undersöktes i den del av schaktet som utvidgades för att eventuellt fånga stengrundens utsträckning österut. Här påträffades endast några små fragment bränd lera. Någon fortsättning av stenkonstruktionen fanns inte österut. Område 4. Åkerholmen Åkerholmen är en markant förhöjning i omgivande plan åkermark (fig. 15). en södra delen var vid undersökningen markplanerad. Här har det i sen tid stått uthus och ekonomibyggnader till Nedergården. Bland annat påträffades grunden till en större byggnad A4126 med en uppskattad längd av 25 meter. Byggnaden var troligtvis ett magasin eller lada. Byggnaden är sannolikt densamma som är avbildad i flygfotot från 1960-talet över Hjulsta (Biuw 1992:148). Husgrunden var troligen uppbyggd av stenmaterial som tagits från gravarna i området. Norr om husgrunden fanns en plan yta där moränen framkom direkt under grästorven. enna yta verkade inte innehålla några äldre anläggningar vilket kan förklaras av att området är avbanat i samband med uppförandet av husgrunden. enna plana yta var troligen belägen inuti byggnaden. Norr om byggnaden finns en uppfartsramp A3490 synlig i terrängen. enna ramp leder upp till en gravhög krönröse A3472 nära en synlig husgrund A5221 belägen mitt på toppen av åkerholmen. enna husgrund är välavgränsad och tydligt uppbyggd av rektangulära stenar. På äldre kartor förefaller husgrunden vara längre. Troligen har krönröset nyttjats som fundament i husets gavel. På och nedanför krönröset samt i anslutning till rampen låg sopor på markytan A4386. Glasbuteljer rostiga hinkar tegel och annat vittnar om att detta var avstjälpningsplats nedanför och bakom byggnaderna. I främre kanten på åkerholmen ned mot åkern ligger en uppbyggd stengrund som är markerad på äldre kartor. Byggnaden är relativt liten och ligger avsides och kan ha varit en smedja. Något som dock inte undersöktes vid förundersökningen. I sydöstra kanten av åkerholmen finns en relativt högt uppbyggd stenterrass A4235. enna framträdde först efter avverkning av sly och snår. Terrassen bedömdes vara en förhistorisk husgrundsterrass efter avbaning Två bytomter och tre gravfält vid Järvafälltet 15

18 av ytan ovanför och innanför stenkonstruktionen. Här fanns ett par förhistoriska stolphål A6641 och A6587 nedgrävda genom ett humöst lager på terrassen A Vid rensning av lagret påträffades en skärva förhistorisk keramik. Område 5. Åkermarken runt bytomtsimpedimentet Arton schakt togs upp i åkermarken runt bytomtsimpedimentet. Endast i två av schakten påträffades äldre lämningar. Ett relativt ytstort kulturlager låg i nordvästra delen av området (S6390). Kulturlagret A6409 var mörkgrått till färgen innehöll rikliga mängder obrända djurben. Vid schaktningen påträffades här ett fragment av ett kritpipskaft. Lagret bedömdes som ett äldre odlingslager emedan det låg under matjorden på den orörda leran. Inte några anläggningar påträffades i anslutning till lagret och eller i intilliggande schakt. I schakt 4454 söder om boplatsterrasserna fanns ett lager med osorterad sten A6505 och eventuellt en härd A6498. etta område kan eventuellt höra ihop med terrasserna. Ett par schakt drogs även inne på bytomtsimpedimentet men i ytor som var åkermark enligt kartmaterialet från 1800-talet. essa schakt S1894 S623 och S2085 saknade i stort sett äldre lämningar. Endast ett matjordslager men även enstaka skörbrända stenar och bränd lera kunde iakttas vid förundersökningen. Fyndmaterial Sammanlagt har 135 fyndnummer registrerats från Hjulsta bytomt se fyndlista i bilaga 3. en största fyndgruppen utgjordes av keramik 36 fyndnummer varav 23 skärvor är förhistorisk keramik. I fyndlistan har dessa benämnts A-gods. Begreppet förhistorisk keramik avser det inhemska lågtekniskt framställda gods som saknar tydliga kronologiska och funktionella särdrag. Huvuddelen av skärvorna utgörs av bukbitar. ärnäst följer ben 32 fyndnummer samt järnföremål 26 fyndnummer. Bland järnföremålen finns nitar broddar hästskofragment och hästskosömmar. En stor fyndgrupp utgörs av bränd lera/lerklining 20 fyndnummer. I övrigt tillvaratogs ett par fragment av kritpipor och glas ett kamfragment i brandlager till en grav samt tre bronsföremål; ett hänge en sölja och ett mynt. Myntet är troligen från 1600-talet och påträffades vid rensning av stensättning A3540 på åkerholmen. Ett fragment av en vridkvarn och ett fragment av en malstenslöpare kan antas höra till den äldre boplatsen. Slutligen finns en bit slagg i fyndmaterialet. atering Något fyndmaterial förutom de båtnitar som påträffades i gravresterna som entydigt kan dateras till perioden järnålder har inte påträffats. en förhistoriska keramik som har samlats in är av traditionell boplatskaraktär från järnålder. Varken godset eller godstyperna kan dateras närmare. Endast en mynningsskärva har påträffats. Ett litet bronshänge (F61) som låg i sluttningen i S1024 för tankarna till en upphängningsanordning för den yngre järnålderns nålhus eller liknande. en medeltida perioden är representerad av ett fåtal fynd även om flera av dem också kan förekomma i yngre järnålder. Fragmentet av vridkvarnen är troligen av så kallad Malungsten (aniel Andersson UV GAL 16 Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet

19 muntlig uppgift). Någon analys av stenmaterialet har inte utförts. Från stenbrottet i Malung har kvarnstenar och brynen exporterats till Uppland och andra landskap (Elfwendahl & Kresten 1993). Brytningen anses ha kommit igång under 1000-talet eller tidigare (Elfwendahl & Kresten 1993:52). Flera exempel finns från Uppsalas medeltida stadslager liksom även från gården Lunda utanför Strängnäs i en sluten fyndkontext från hög- och senmedeltid (Beronius Jörpeland & Skyllberg 2003). Ett par av hästskosömmarna som påträffades kan också föras till perioden yngre järnålder medeltid. Paralleller har hittats vid undersökningen av nämnda gård utanför Strängnäs (Beronius Jörpeland unér & Skyllberg 2003). På stora boplatsterrassen påträffades också en järnnit med rombisk nitplatta (F131). essa nitplattor har paralleller i högmedeltid (Schmidt Wikborg 2006:46) även om de också förekommer i yngre järnålder. Fem 14 C-prover har analyserats från Hjulsta. En tanke med dateringarnas fördelning var att försöka fånga tidsinnehållet i terrasserna istället för en större rumslig spridning av proven med risk för mer disparata dateringar. et visade sig att dateringarna väl faller inom ramen för de arkeologiska tolkningar som gjordes i fält. en äldsta dateringen är från kolbitar i kanten på ett stolphål A2356 i anslutning till det skärvstensbemängda lagret i nordväst A2213 (Ua-28120). Närheten till den äldre boplatsen under gravfält RAÄ 102 samt de relativt höga nivåerna cirka 20 m.ö.h. talar för att en äldre datering är rimlig. ateringen till skiftet mellan förromersk- och romersk järnålder är fullt möjlig även om den dateringen också är äldre än den som angivits för boplatsen under gravfältet. Boplatsen har en huvudsaklig datering till perioden romersk järnålder och folkvandringstid (Biuw 1992:158). Från terrasserna i söder härrör de övriga fyra proven. Två prov från schakt 1034 är analyserade sädeskorn. et ena provet är taget i det lager som har tolkats som huslämning A3297 (Ua-28117) med en datering till perioden högmedeltid. et andra provet är taget i äldre lager i ruta G3289 (Ua-28116) även här är dateringen högmedeltid. Från schakt 1081 är två härdar daterade. Härdarna tolkades i fält som hörande till en och samma anläggningsnivå. Trots detta var dateringen dem sinsemellan för stor för att kunna förklaras med träets egenålder och så vidare. Härd A1143 daterades till perioden folkvandringstid (Ua ). Härd A1164 visade sig däremot vara yngre från tidig vikingatid (Ua-28119). Tabell C-dateringar från schakt Lab. nr I Anl. typ Prov nr Art 14 C-ålder BP Kalibrerat med 1 σ (682 %) Ua G3289 lager Kalibrerat med 2 σ (954 %) Prov 1 Sädeskorn 850± A 1255 A 1040 A 11 A 1120 A 1270 A Ua Lager Prov 2 Sädeskorn 855± A 1225 A 1040 A 1190 A 1120 A 1270 A Ua A1143 Härd PK 1419 Ek 1660± A 280 A 330 A 430 A 250 A 470 A 480 A 540 A Ua A1164 Härd PK1418 Asp 1175± A 900 A A 770 A 980 A Ua A2356 Stolphål Tall 2015±40 60 BC 60 A 160 BC 130 BC 120 BC 80 A Två bytomter och tre gravfält vid Järvafälltet 17

20 Utvärdering och potential Topografin på Hjulsta som den ser ut idag är till stora delar skapad av talets verksamhet. Särskilt Oppgårdens plana tomt och platå är sannolikt resultat av markarbeten efter det att gården revs på 1970-talet (?). En däckverkstad var i funktion åtminstone under 1960-talet och sluttningarna från de högre liggande tomterna har fyllts med gamla däcksrester och sopor. Även på åkerholmens södra kant finns utfyllda partier med däck och sopor från 1900-talet. en nu genomförda förundersökningen har rumsligt sett täckt in hela det impediment som var bytomt under 1800-talet (fig. 16). Hjulsta under järnålder Hjulsta är belägen högt över omgivande åkermark invid Spångaån som lokalt bör ha varit en viktig vattenled under järnåldern. Även läget invid stora landsvägen mot det inre av södra Uppland betyder ett mycket gott kommunikativt läge. Sammantaget verkar det i Hjulsta ha funnits flera bebyggelseenheter. Hur dessa har förhållit sig till varandra är oklart. Samstämmighet i dateringarna talar för att bebyggelsen har etablerats och kanske också flyttats som resultat av samhällsförändringar i bygden. e omfattande lämningar som har påträffats och som troligen hör till perioden mellersta och yngre järnålder/medeltid är belägna på den södra och västra sluttningen (fig. 17). essa två lägen kan hypotetiskt representera två gårdslägen även om de södra terrasserna framstår som mer omfattande än den västra. Intressant att notera är dock att medeltida/senmedeltida föremål är påträffade på båda platserna. en nordvästra delen av bytomten förefaller kunna vara äldre i tid. Härifrån har ett 14 C-prov visat datering ned i övergången förromersk romersk järnålder. enna datering kan indikera en relation med den äldre boplatsen under gravfält RAÄ 102. et är i nuläget inte möjligt att spekulera i när bebyggelsen etableras på de södra terrasserna. en äldsta 14 C-dateringen till folkvandringstid här är bestickande i relation till teorier om bebyggelsens etablering på senare historiska bytomtslägen. I nuläget kan man konstatera att det kan vara så att bebyggelsen här inte är äldre i tid men det stora antalet skärvstenskoncentrationer i området utesluter inte att det även här kan finnas lämningar i botten som i tid motsvarar boplatserna under gravfälten. Klart är att Hjulstabebyggelsen kan nyttjas i den diskussion som handlar bebyggelseförändringarna i Mälardalen. Stora samhällsförändringar som bland annat tar sig uttryck i omarronderingar av bebyggelsen sker både i övergången mellan äldre och yngre järnålder men även i övergången vikingatid tidig medeltid. e senare årens arkeologiska undersökningar av liknande lämningar har visat att dessa förändringar är mycket komplexa skeenden. Hur de enskilda gårdarnas utveckling ser ut i relation till bygden hänger sannolikt ihop med deras specifika roll i samhället. När det gäller Hjulsta finns det också spännande kopplingar till Birka. Bland annat fyndet av ett valbensbräde i en av gravarna ett föremål som endast finns från Birka och Sigtuna (Biuw 1992:155) väcker frågor kring just Birkas relation till sitt omland. 18 Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet