VÅNGA KYRKA Vånga socken Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

Transkript

1 Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2006 VÅNGA KYRKA Vånga socken Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

2 VÅNGA KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport juni 2006 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 VÅNGA KYRKA OCH GRAVKAPELL... 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5 Socknen... 5 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 7 Exteriör beskrivning... 8 Den gamla kyrkan... 8 Den nya kyrkan... 8 Interiör beskrivning... 9 Den gamla kyrkan... 9 Den nya kyrkan... 9 KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkogården Kyrkobyggnaden BEFINTLIGA SKYDDSFORMER KÄLLOR Övriga inventeringar Kartor HÄNDELSELISTA

3 Inledning Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad 3

4 förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet ( Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Jessica Åkeson vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

5 VÅNGA KYRKA OCH GRAVKAPELL Vånga kyrkojord 2:1, Vånga socken, Norrköpings kommun, Finspånga läns härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift Vånga är en medeltida socken och finns omnämnd som Wanga Under äldre medeltid, troligen 1200-tal, byggdes en stenkyrka helgad åt Sankt Olof. Kyrkan tillbyggdes senare med ett större kor, en sakristia jämte ytterligare en tillbyggnad i norr. Under senare delen av 1800-talet lämnades kyrkan att förfalla och revs slutligen med undantag av sakristian som bevarades som gravkapell. Åren byggdes en ny kyrka söder om den gamla, uppförd i nygotik efter ritningar upprättade av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. En brand 1959 lämnade bara murarna kvar och arkitekten Erik Lundberg fick i uppdrag att återuppbygga kyrkan. Exteriören och planlösningen bevarades medan kyrkorummet fick en ny modern gestaltning med en färgsättning och inredning som är starkt präglad av Lundberg. BESKRIVNING OCH HISTORIK Socknen Socknen är belägen väster om Norrköping, i gränsen till norra skogsbygden. En förkastningsbrant skiljer Vångaslätten från skogsbygden i väster och norr. Bergshanteringen var länge huvudnäring, från eller 1400-tal fram till 1820-talet, med en storhetstid som inföll under och 1700-talet. Från 1640-talet lydde en stor del av socknens bergshemman under Finspångs bruk. Hanteringen omfattade malmbrytning och tackjärnstillverkning men även smide. Malmen bröts huvudsakligen i socknens nordöstra del. Bergslaget hade ett eget tingsställe i närheten av Vånga kyrka. Utmed Glans västra strand har även kalk brutits, och här finns också flera marmorbrott, varav det största på Stjärntorps marker. Till följd av 5

6 bergshanteringen låg jordbruket länge på en låg nivå men är nu den största näringen. Socknens största gård är säteriet Grensholm, som utgör ett område av riksintresse för kulturmiljövården med sin väl samlad bebyggelse med kontinuitet från medeltid och framåt. Fram till år 1821 hörde Grensholm, som är beläget vid Roxens norra strand, till Östra Skrukeby socken. År 1750 hyste socknen 1300 invånare och Vånga hörde då till de mest folkrika socknarna i länet. Bland socknens fornlämningar kan nämnas dess fornborgar, bl a vid Veteklint, Råklint och Lövnäs. Kyrkomiljön Kyrkan är belägen i Balderum, som på 1900-talet har utvecklats från kyrkby till en mindre tätort med skola, församlingshem och sparbank. Kyrkan är belägen i en korsning med vägar från Grensholm, Boberg och Skärblacka. Väster om kyrkan låg fram till 1950-talet den gamla kyrkskolan från 1880-talet. Den ersattes 1956 enen centralskola, en tvåvåningslänga i gult tegel som ännu är i bruk som skola. Intill ligger den gamla lärarbostaden från 1927, en reveterad gul spritputsad tvåvåningsbyggnad med vita hörnkedjor och valmat sadeltak. Som en pendang till denna ligger en närmast identisk byggnad från 1928 som inrymde socknens sparbank fram till 1980-talets mitt. På en kulle nordöst om kyrkan ligger den fd prästgården byggd på 1860-talet i en våning med reveterad timmerstomme. Kyrkogården Kyrkan omges av en kyrkogård med trädkrans samt stenmurar av granit i norr och i övrigt hagtornshäckar. Större delen av gravarna är placerade i söder och öster. En utvidgning av kyrkogården gjordes på 1930-talet. Huvudingången ligger i väster men ingångar finns även i norr. Det finns två svarta smidesjärngrindar från 1800-talet och två svarta stålgrindar från 1900-talet. I kyrkogårdens östra del finns två äldre timrade byggnader. Den ena byggnaden har utgjort den gamla kyrkans vapenhus byggt 1728 på sydsidan och flyttad till västgaveln År 1876 såldes det till ett torp där det brukades som vedbod, men återbördades till kyrkogården Det är en låg, faluröd timrad byggnad med spåntäckt åstak på torpargrund. Intill ligger prästgårdens tiondebod som flyttades från prästens ägor till kyrkogården Det är en faluröd timrad byggnad i två våningar på stengrund under tegeltäckt sadeltak. Den gamla kyrkogården Kyrkan sedd från öster På andra sidan vägen ligger den gamla kyrkogården med ett fåtal gravar samt ett kapell. Då den nya kyrkogården inte var tillräcklig togs den gamla kyrkogården åter i bruk på 1920-talet. En kallmurad stenmur samt en syrénhäck omger kyrkogården. En vitputsad stiglucka med 6

7 spåntak utgör kyrkogårdens huvudingång i söder och är försedd med en svart smidesgrind från 1800-talets andra hälft. Det finns även en grindöppning i öster. Kapellet utgörs av den gamla kyrkans sakristia som sparades vid rivningen, och den södra muren utgör en rest av kyrkans norra kormur från 1400-talet. För beskrivning se Kyrkobyggnaden. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Den äldsta kända kyrkan i Vånga var en stenkyrka helgad åt Sankt Olof. Räkenskapsböcker och dylikt saknas före 1659 varför byggnadshistoriken är mycket osäker. Den var byggd av gråsten och bestod av långhus och kor. I slutet av medeltiden skall koret ha blivit tillbyggt på initiativ av biskop Henrik Tidemansson som anses härstamma från socknen. Vid samma tid valvslogs kyrkan och dekorerades med kalkmåleri. På 1880-talet kunde man ännu se två målningslager med bl a Barnamordet i Betlehem, som daterades redan till 1200-talet. Troligt är att kyrkan hade tillkommit under detta århundrade i likhet med övriga Bergslagskyrkor. På den norra sidan byggdes en sakristia, okänt när, och ytterligare en tillbyggnad i norr tillkom På 1700-talet uppfördes ett vapenhus av trä som senare flyttades till den nya kyrkogården. En klockstapel från 1731 stod sydväst om kyrkan. När en ny kyrka uppfördes 1866 lämnades den gamla kyrkan att förfalla, och församlingen tilläts att hämta byggnadsmaterial så länge som murarna behölls. På 1920-talet sattes sakristian i stånd som gravkapell. Om kyrkan i övrigt revs vid detta tillfälle eller redan var raserad är oklart. Under sakristian inreddes en likkällare En exteriör och interiör restaurering genomfördes 1977 av Byggnads AB Fredriksson & Sjöö, och kapellet försågs då med ett nytt altare, innanfönster och ett vindfång med biutrymmen. År 1821 bildades en byggnadsfond för uppförandet av en ny, rymligare kyrka. På rekommendation av greve Spens på Grensholm beställdes ritningar 1856 av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander ( ). Scholander, som även var författare och målare, var verksam vid Överintendentsämbetet samt professor i byggnadskonst vid Konstakademin.I början av 1850-talet ritade han Gärdserums kyrka i Småland, en av de tidigaste nygotiska kyrkorna. Till Vånga utformade han en katedralliknande kyrka i engelsk gotik, en stil som var modern vid denna tid. Byggnadsarbetet pågick åren och leddes av byggmästare A P Nilsson. Planlösningen är sk latinsk korsplan med korsarmar i norr och söder, torn med spetsig spira i väster, samt ett smalare och femsidigt avslutat kor med bakomliggande sakristia i öster. Takstolen var öppen och rikt snidad. Den femsidiga korabsiden är rymlig och försedd med fönster i samtliga fem väggar och utgör ett tidigt exempel på vad som kom att bli ett karaktäristiskt inslag i de nygotiska kyrkorna. Korgolvet gjordes betydligt högre än långhusets för att på så sätt betona altartjänsten. Den bakomliggande sakristian låg en nivå lägre än koret och avskärmades med ett skrank. På orgelläktaren i väster fanns en orgel av J Åkerman som troligen tillkom i samband med kyrkans iordningsställande. År 1892 fick koret en altartavla målad av linköpingskonstnären Johan Krouthén ( ), främst känd för sitt landskapsmåleri och en av Östergötlands mest namnkunniga 1800-talskonstnärer. 7

8 Vid en restaurering 1908 fick kyrkan en rik dekor i medeltidsstil med kvaderstensimitation och draperimåleri, utfört av arkitekten Allan Norblad. Denna dekor avlägsnades i början av 1950-talet vid en restaurering ledd av Erik Lundberg ( ), arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier runt 1950-talet, och var verksam i flera östgötska kyrkor såsom Rogslösa, Ödeshög och Åtvids gamla. Det gamla trägolvet var angripet av hussvamp och Lundberg lät lägga in ett nytt golv av marmor från trakten, ritade en ny armatur och ersatte det medeltidsinspirerade måleriet med ljusa färger i enlighet med Scholanders förslag. År 1959 antändes kyrkan vid ett blixtnedslag som endast lämnade murarna kvar. Klockan hamnade på orgelläktaren som krossades. Uppdraget att återuppföra kyrkan gick till Lundberg som följde Scholanders ritningar avseende plan och exteriör men skapade en ny, modern inredning som har likheter med Åtvids gamla kyrka. Norra korsarmen inreddes till sakristia och skrudkammare med orgelläktare överst med en orgel från Marcussen & Son. I väster byggdes den gamla orgelläktaren om och gav plats för församlingssal med kök. Ett nytt, konsolburet tredingstak tillkom. Altaret tillverkades i Stjärntorpsmarmor och fick en fri placering i koret, och predikstolen av putsat tegel placerades framför södra bänkraderna. Även armaturer och bänkinredning ritades av Lundberg och i inredningen återkommer de blå och gröna tonerna. Krouthéns altartavla fick behålla sin plats i koret, och flera inventarier från den gamla kyrkan finns bevarade såsom ett senmedeltida altarskåp och en kalkstensdopfunt från 1600-talet. År 1962 kunde kyrkan invigas på nytt. Få förändringar har skett därefter. Exteriör beskrivning Den gamla kyrkan Kapellet är byggt av gråsten och har vitputsade ojämna murar utan sockel. Kapellet täcks av ett sadeltak med avvalmade gavelspetsar belagt med enkupigt tegel. Ingången är belägen i söder och består av en rektangulär dubbeldörr med kassetterade omålade dörrblad i trä. Intill dörren finns en rektangulär trälucka som döljer nischen till dåvarande korets sakramentsskåp. I norr finns en trappa ned till källaren vars dörr är en rektangulär dubbeldörr i trä. Stickbågiga fönsteröppningar finns i öster och norr och har låga spetsiga fönster med bruna bågar i trä med blyspröjsat antikglas. Den nya kyrkan Vånga kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med latinsk korsplan med korsarmar i norr och söder, smalare, femsidigt kor- och sakristieutbyggnad i öster, samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten och tegel. Sockeln är av huggen gråsten. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. Under taket finns en profilerad taklist och under denna en dekorativ takgesims. Långhuset täcks av ett sadeltak med brant takfall, likaså korsarmarna som är jämnhöga med långhuset. Korets sadeltak är valmat. Samtliga takfall samt tornets höga spira är täckta med kopparplåt med ojämna falsar. Även stuprören är av koppar. Långhuset har parställda, smala rundbågsfönster med svarta fönsterbågar och spröjs av trä. Korfönstren är rundbågiga med dekorativ spröjsning. Ovan korfönstren finns runda fönster med trepasspröjsning samt färgat glas. Solbänkarna är täckta med röd kalksten. Korsarmarna har spetsiga gavlar som är dekorerade med samma typ av takgesims som på långhuset, samt höga, smala rundbågiga blinderingar sammanställda tre och tre. Tornets fönster i bottenvåningen är lika långhusets. Vid andra tornvåningen finns höga, smala parställda rektangulära fönster. Ljudluckorna är höga, smala och rundbågiga och ställda samman i par om tre. Luckorna är täckta med plåt. 8

9 Huvudingången är förlagd till tornet i väster och markeras av en hög, spetsbågig portal. Den indragna ingången är avtrappad med ribbor och den rektangulära dubbeldörren har plåtklädda dörrblad. Ovanför porten finns ett runt putsat fält med texten UPPBYGGD ÅR MDCCCLXV. Därovan finns ett lunettfönster. En trappa samt en ramp av granit leder fram till dörren. Även korsarmarna är försedda med höga spetsbågiga portaler som är identiska i söder och norr. Ingången är djupt indragen med en ribbad avtrappning. Dörren, troligen original, är en rektangulär dubbeldörr av trä vars dörrblad består av diagonalställda kassetter målade i grönt. Ovan dörren finns ett lunettfönster och ovan detta ett runt fönster med trepasspröjsning. Interiör beskrivning Den gamla kyrkan Kapellets interiör utgörs av ett tegelgolv, vitputsade väggar och ett tunnvälvt blått trätak med synliga bjälkar. I golvet finns fem gravhällar från och 1800-talen. På en vägg finns även mindre gravstenar från 1600-talet. Innanfönstren har färgat, blyinfattat glas, och mellan ytteroch innanfönster finns ett smidesgaller som tillkom Ett enkelt altarbord finns i norr på ben av vitputsat tegel och med en träskiva. I söder döljs biutrymmen av en vitlaserad trävägg. En glasad dubbel innerdörr finns också i söder. Lösa trästolar utgör sittplatser. Den nya kyrkan Långhuset är rektangulärt med ett golv av marmorplattor tillverkade i socknen. Golvet tillkom vid Erik Lundbergs restaurering och klarade sig vid branden. Bänkkvarteren är försedda med parkettgolv. Väggarna är putsade i en gråbeige ton och taket består av ett konsolburet tredingstak med omålad panel, vitlaserade fält på sidorna och en konsollist med gröna mellanliggande fält. Fönsteröppningarna är försedda med ospröjsade innanfönster med gröna träbågar och solbänkarna är täckta med kalkstensskivor. I väster finns en blå, rektangulär, dubbel svängdörr som leder till ett vindfång under läktaren. Bänkinredningen är indelad i två kvarter med sidogångar. Bänkarna är öppna och målade i en rödbrun ton samt med blå detaljer. Framför den södra bänkraden finns en fristående murad predikstol av tegel med vitslammade sidor ritad av Erik Lundberg. En dopfunt av kalksten med figurativt mönster i låg relief tillverkad 1661, troligen i Vadstena eller Skänninge, finns på en flyttbar platta med hjul. I väster har orgelläktaren ombyggts till församlingssal med kök, och mot långhuset försetts med en vägg av omålad träpanel samt låga fönsterband med blyspröjsat antikglas. Vindfånget under läktaren har ett marmorgolv, vitputsade väggar och ett plant vitputsat tak. På den södra sidan finns kapprum, wc och städskrubb och i norr finns en trappa till församlingssalen på den övre våningen. Församlingssalen omfattar även den första tornvåningen och har ett flerfärgat 9

10 linoleumgolv, vitputsade väggar och tak samt väggar och tak klädda med omålad träpanel. Ett litet kök ansluter till församlingssalen. På de främre väggarna finns tre smala, rektangulära nummertavlor utan ram. Koret har en femsidig form och avdelas av en rundbågig triumfbåge. Golvet är belagt med marmor och ligger fyra steg högre än långhusets golv. Takets hjälmvalv är klätt med omålad panel och väggarna är putsade och avfärgade i en gråbeige ton. Innanfönstren har blyspröjsat färgat antikglas och gröna träbågar. Altarbordet är placerat mitt på korgolvet och är tillverkat i marmor. På den östra väggen finns en tredelad altartavla från 1892 av Johan Krouthén föreställande Kristus och lärjungarna med den knäböjande Tomas, med en inramning i nygotisk stil. Altarringen är flyttbar och uppdelad i tre sektioner, blåmålad med förgyllningar samt ljust skinnklätt knäfall. Bakom altaret finns öppna, svarta korbänkar placerade i halvcirkel. En piscina av marmor är placerad nedanför koret. Södra korsarmen avdelas från långhuset av en rundbågig öppning och har samma ytskikt på golv, väggar och tak som långhuset. I söder finns ett vindfång som markeras av en hög portal med ett högt mittparti med ett runt spröjsat fönster. En rundbågig avtrappning omsluter den rakslutna, grå dubbeldörren och dess ovanliggande spröjsade lunettfönster. På den östra väggen hänger några av kyrkans få äldre inventarier, ett triumfkrucifix från mitten av talet tillverkad av en skulptör som troligen har varit verksam vid Linköpings domkyrka, samt ett altarskåp från ca 1500 av inhemsk härkomst. Norra korsarmen försågs efter branden med en orgelläktare varunder sakristian placerades. Läktarunderbyggnaden har en vitmålad panelklädd vägg mot långhuset och läktarbarriären är rak och blåmålad med förgyllda detaljer. Under läktaren finns ett marmorgolv och väggarnas panel är målad i samma blåa ton som de rektangulära trädörrarna. Sakristian är placerad i öster och elcentral, wc och läktartrappa finns i väster. Utgången är igensatt. På läktaren ligger 10

11 en grå nålfiltsmatta. Orgeln är tillverkad av Marcussen & Son 1966 med orgelfasaden ritad av Erik Lundberg. Den är blåmålad med delar av piporna infällda i läktarbarriären. Enstaka lösa stolar finns. Sakristian är placerad under läktaren i den norra korsarmen. Golvet är av marmor, väggarna är putsade samt klädda med vitlaserad panel. Taket är plant och klätt med vitlaserad panel. I rummet finns en inbyggd vitlaserad skåpsinredning samt bord och stolar. Vapenhuset är placerat i tornets bottenvåning och har ett kalkstensgolv, vitputsade väggar och ett plant putsat tak. Innanfönstren har gröna ospröjsade träbågar. Ytterdörrens insida har blå dörrblad av trä. Dörren till vindfånget är en rektangulär dubbel svängdörr i blått trä. Tornets övre våningar nås via församlingssalen på läktaren. Den första tornkammaren är en del av denna sal. Bakom en dörr finns en öppen trätrappa till de övre våningarna. Tornets ursprungliga våningsindelning är avlägsnad vid branden och betongbjälklag avdelar idag våningarna. Väggarna är grovputsade. Från den andra våningen nås långhusvinden. I klockvåningen finns två klockor gjutna vid Bergholtz gjuteri i Sigtuna vid 1960-talets början, av malmen från de gamla nedsmälta klockorna som störtade ner i tornets bottenvåning vid branden. KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkan, gravkapellet, det gamla vapenhuset, tiondeboden, kyrkogården tillsammans med skolan, den fd lärarbostaden och fd prästgården bildar en innehållsrik kyrkomiljö som vittnar om platsens betydelse som socknens administrativa centrum. Kyrkogården Gravkapellet utgjorde ursprungligen den gamla kyrkans sakristia vilket visar på kyrkplatsens långa historiska kontinuitet. Dess sydvägg tillhörde kyrkans 1400-talskor vars medeltida murverk som kan berätta om medeltida byggnadsteknik. En fullständig kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Kyrkan utgör exteriört sett en god representant för den under 1800-talets senare del vanliga nygotiska kyrkotypen, uppförd efter ritningar av arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander. Kyrkans latinska korsplan är ovanlig bland länets kyrkor, och det stora, femsidiga östpartiet var ett tidigt exempel på vad som kom att bli ett karaktäristiskt inslag i de nygotiska kyrkorna. Trots en omfattande brand 1959 fick kyrkan efter återuppbyggnaden behålla sin exteriöra karaktär med ett torn med hög, spetsig spira, plåttäckt brant sadeltak, parställda smala rundbågsfönster, spetsbågiga och rikt dekorerade portaler och rik fasadornamentik. Erik Lundberg, som tillhör 1900-talets ledande restaureringsarkitekter, svarade för återuppbyggnaden och utformade en ny inredning med ett modernt och samtidigt personligt formspråk bestående av bl a nytt altare i marmor, bänkinredning, konsolburet tredingstak, predikstol, armaturer och en ny orgelläktare. Krouthéns altartavla från 1892 hör till den ursprungliga inredningen, och det finns även flera kulturhistoriskt värdefulla inventarier från den gamla kyrkan såsom medeltida träskulptur och en kalkstensdopfunt från 1600-talet vilka visar på samband med den medeltida sockenkyrkan. Sammanfattning 11

12 Kyrkans exteriör har behållit sin ursprungliga utformning, ritad av arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander. Det är ett gott exempel på en konsekvent och väl genomförd nygotik karaktäriserat av rik fasadornamentik, brant plåtklätt sadeltak, tornets höga, spetsiga spira, parställda rundbågsfönster, spetsbågiga och rikt dekorerade portaler. Kyrkans latinska korsplan är ovanlig bland länets kyrkor, och det stora, femsidiga östpartiet var ett tidigt exempel på vad som kom att bli ett karaktäristiskt inslag i de nygotiska kyrkorna. Arkitekt Erik Lundbergs restaurering har skapat ett modernt kyrkorum med en stark personlig prägel, som även visar på de restaureringsideal som var aktuella under den här perioden. Inredningen är intakt sedan 1950-talet. Gravkapellet utgjorde ursprungligen den gamla kyrkans sakristia som innehåller delar med medeltida murverk, och som visar på platsens historiska kontinuitet som kyrkomiljö. BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkan, kapellet och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Vånga kyrkomiljö, K14, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län KÄLLOR Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; Cnattingius, Bengt Vånga kyrka, Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del III, Uddevalla 1950 Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet Östergötlands länsmuseums arkiv Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum

13 Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum Kartor Häradsekonomisk karta , Vånga Ekonomisk karta, 1948 och 1981, blad 8G 9a Vånga. Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i juni Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras Nybyggnad - kyrka i sten vars ursprungliga utformning är oviss. Helgad åt S:t Olof. På 1880-talet noterades kalkmåleri som daterades till 1200-talet varför kyrkan ev kan dateras till detta århundrade i likhet med övriga Bergslagskyrkor. (Br, BC) Ändring - ombyggnad, koret tillbyggdes, taket välvdes och dekorerades. (Br, BC) Ca 1500 Specifika inventarier altarskåp, svensk tillverkning. (Br) 1661 Specifika inventarier dopfunt av kalksten, troligen tillverkad i Vadstena eller Skänninge. (Br) 1680 Specifika inventarier lillkockan gjuten. (ATA) 1688 Nybyggnad kyrkan utvidgades i norr. (ATA, BC) 1728 Nybyggnad vapenhus på södra långsidan. (BC, K) 1731 Klockstapel uppfördes. (BC) 1756 Specifika inventarier storklockan gjuten. (ATA) 1781 Ändring ombyggnad, vapenhus flyttat till västra gaveln. (K) Nybyggnad, kyrkan i sin helhet, rektangulärt långhus, korsarmar i söder och norr, ett smalare och femsidigt avslutat kor samt torn i väster. Uppförd av tegel och gråsten i nygotisk stil. Arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander, byggmästare A P Nilsson. (Br, BC) 1871 Församlingen tilläts att ta ned tegel från valven och pilastarna i den gamla kyrkan, murarna skulle dock kvarstå. (BC, Br) Fast inredning orgel av J Åkerman. (K) 13

14 1892 Specifika inventarier altartavla av Johan Krouthén föreställande Kristus och lärjungarna med den knäböjande Tomas. (Br) 1908 Arkitekturbunden utsmyckning måleri interiör i medeltidsstil med kvaderimitation av arkitekt Allan Norblad. (BC, Br) Ändring ombyggnad, den gamla kyrkans sakristia ombyggdes till kapell. (BC, Br) 1933 Gravkapell restaurerades och en likkällare anordnades. Arkitekt Axel Brunskog. (ATA, ÖLM) 1950 Teknisk installation elektrisk belysning. (ATA) Ändring, restaurering, interiör, nytt golv av marmor från Stjärntorpsbrottet i Vånga, ny belysningsarmatur, det medeltidsinspirerade dekormåleriet från 1908 avlägsnades och ersattes av ljusa färger. Arkitekt Erik Lundberg. (Br, BC, ÖLM) 1959 Brand, kyrkobyggnaden delvis förstörd, endast yttermurarna lämnades kvar. (Br, BC, ÖLM) Ändring ombyggnad, interiör. Kyrkan uppfördes efter Scholanders ritningar men med en modern inredning av Erik Lundberg. Kopparplåt på tak och tornspira. Nytt konsolburet tredingstak över kyrkorummet, sakristia och skrudkammare förlades till norra korsarmen. Ny läktare i norr för orgel. Västläktaren byggdes igen till församlingssal, entréutrymmen med väntrum, wc och trappa gavs en ny form. Kyrkorummet fick en ny färgsättning och inredningen förnyades, bl a med predikstol i tegel, altare i stjärntorpsmarmor, bänkinredning och armaturer ritade av Lundberg. Arkitekt Erik Lundberg. (BC, Br, ATA, ÖLM) Specifika inventarier kyrkklockor tillverkade vid Bergholtz gjuteri i Sigtuna av den nedsmälta metallen från de gamla klockorna. (BC) 1966 Fast inredning orgel byggd av Orgelfirman Marcussen & Son. (BC) 1962 Invigning av biskop Ragnar Askmark. (K) 1977 Ändring exteriör och interiör restaurering av gravkapellet samt stigluckan. Vindfång med biutrymmen tillkom i södra delen av kapellet, nytt altare, nya innanfönster, ny uppvärmningsanordning. Byggnads AB Fredriksson & Sjöö, Plananders byggkonsult AB. (ATA, ÖLM) 1980 Specifika inventarier, omgjutning av storklockan från Bergholtz klockgjuteri AB. (ATA, ÖLM) 1997 Ansökan om fasadrenovering av kyrkan och gravkapellet. Arkitekt GKAK. (ÖLM) 14

15 2006 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet BC Cnattingius, Bengt Vånga kyrka, BR Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; K Kyrkan. ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i juni