Mariakorets dopfunt och matta

Transkript

1 Miljön kring Överluleå kyrka Kyrkan står på en höjdrygg ovanför Bodträsket, i utkanten av staden och granne med ett mindre friluftsområde. Kyrkogatan som skär genom hela staden sträcker snett fram mot kyrkan. Närmast i SÖ brer kyrkstaden ut sig med låga, röda stugor i raka rader. Församlingens gamla kyrkogård ligger mellan kyrkan och kyrkstaden. Kyrkan och kyrkomiljön är orienterad i NV-SO riktning. Mariakorets dopfunt och matta Kyrkotomten - kyrkogården Den lätt sluttande kyrkotomten kantas av en låg kallmur av tuktad sten. Muren som mot stadssidan övergår i en terrassmur reser sig på nytt när den möter kyrkogården som ligger direkt SÖ om kyrkan. Kyrkogårdens fyrkantiga kvarter skärs av en mittgång kantad med höga björkar och mot murens sydsida står ett vitputsat gravkapell i enkel klassicism. I sen tid har ett urngravskvarter med små grusgravar anlagts NV om kyrkan. Gångarna kring kyrkan är grusade. Kyrkan Kyrkan stod färdig 1832, arkitekt var J.W. Gerss. Det är vitputsad stenkyrka med rusticerad bröstning och tornet mittpå södra långsidan, vilket avspeglar kyrkans ursprungliga tvärskeppsplan. På baksidan, mittför tornet finns en utbyggnad för sakrista, nu använd som columbarium. Kyrkan har rundvälvda fönster och kopparbeslagna, klassicistiskt utformade portar på tre sidor. Det kopparbeslagna valmtaket som tidigare var spåntäckt - är relativt flackt och tornet har ett nästan platt tak, med en liten lanternin ovanpå. Ljudöppningar med nyklassicistiskt valvmotiv i tornets övre del. Fyra olika restaureringar har satt sin prägel på interiören, den senaste i början av 1980-talet leddes av ark Bertil Franklin. Kyrkorummet har väl tilltagna dimensioner med höga väggmurar under flackt spännt trätunnvalv i glespanel. De höga fönsterbröstningarna avskärmar yttervärlden och gör rummet förhållandevis mörkt trots de stora fönstren. Korsande gångar delar bänkhavet i fyra kvarter. De öppna bänkarna är målade i mörkt vinrött med gavlar i rostrött och blått med ljusa stänk. Rummet splittras av att varje riktning - genom stilblandning och växlande färgsättning - har sitt eget fokus. Väggarnas växlande scenerier knyts ihop av en draperimålning som följer väggens bröstning runt hela rummet. Mittför

2 huvudentrén möter Mariakoret, som genom sin inredning och avskiljande riktning bildar ett välavgränsat rum i rummet, fast det ligger mitt i kyrkans bänkhav. Kopplade stolar har grupperats mellan rader av golvmonterade kristallkronor som bildar ett slags ljusträd. Kapellet har en rundvälvd absidnisch med målning av Simon Sörman i 50-talets lysande kulör och säkra linjeföring. Sexkantig dopfunt i ljus Ekebergsmarmor på en vackert motivmönstrad kamgarnsmatta. Mittemot Mariakoret, kring ingångens nyklassicistiska portik, tecknar sig scener ur Lukasevangeliet, målat i tunna, bleka färger som minner om ett grisaillemåleri. Högkoret i SÖ är indraget i en nisch och höjer sig fyra trappsteg ovanför kyrkgolvet. Trappan är svagt rundad och byggd av samma lågerhuggna sten som korgolvet. Resten av kyrkan har ett lackerat trägolv. Korets nisch inramas av två fyrkantiga pelare. Koret har ett fristående bordsaltare framför det gamla, väggfasta altaret som dolts bakom ett draperat tyg. Den sentida altartavlan har form av en låg pentatyk med scener ur gamla testamentet och står ovanpå det gamla altaret. Ett rundat knäfall med diagonalmönster fulländar altararrangemanget. Den nyklassicistiska predikstolen står mot väggen norr om koret och nås från sakristian. I rummets västra del skjuter den djupa orgelläktaren långt fram, läktarbarriären är utformad som ett klassiskt grekiskt bjälklag vilande på runda, doriska kolonner. Läktare och kolonner har fått en kraftfull, frimodig ådermålning i olika färgskalor. Bakre väggen är klädd med en reliefpanel i gröngul-grå ton. Orgeln från 1898 har en för sin tid karaktäristisk brunlaserad träfasad. Under läktaren står låga blåmålade skärmväggar som avgränsar utrymme för kapprum, boktorg mm. Sammantaget bildar panelvägg och skärmar, den brunrosa orgelfasaden, de lysande marinblå portarna, pelare och läktarbarriär något av en färgkaskad i rummets västra ände. Bakom dopkapellet finns ett columbarium med galleri och ljust marmorgolv samt ljusa marmorplattor vid urnplatserna. Kulturhistorisk karaktär Kyrkomiljön med kyrka, kyrkogård och kyrkstad speglar de norrländska kyrksocknarnas speciella villkor. Exteriört speglar kyrkan det tidiga talets nyklassicism genom tvärkyrkoplanens form, murarnas artikulering och portarnas dekor. Kyrkorummet får sin prägel av de överdrivna dimensionerna och av det starka särskiljande fokus som de olika väderstrecken visar upp format av färgsättningen och de olika restaureringarnas stilideal. De båda muralmålningarna av Simon Sörman visar konstnärens utveckling. Columbariet representerar en för landsändan ovanlig begravningsform

3 Bärande karaktärsdrag den samlade kyrkomiljön med kyrkstad och kyrkogård den nästan oförändrade exteriörens nyklassicism kyrkans överstora dimensioner och stommen med tjocka stenmurar och högtsittande, välvda fönster kyrkans muralmålningar dopkapellet som bildar en välavgränsad egen rumslighet i det stora Källor & litteratur Bebyggelsehistorisk tidskrift Överluleå Överluleå kyrkoråd. Boden 1981 Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning: Jennie Sjöholm Norrbottens museum, Jeanette Aro och Länsstyrelsen i Norrbottens län Rapport: Jeanette Aro. Kyrkomiljö vid Gunnarsbyns kyrka Kyrkan står på Koudden, en tallbevuxen höjdrygg i byns centrum, mellan landsvägen och Råneälven. Längs uppfarten mot kyrkan ligger församlingshem och prästgård, ljust målade trähus med tydliga drag av 1900-talets klassicism. Bakom kyrkan breder kyrkogården ut sig över sluttningen mot älven. Uppfartsväg, kyrka och kyrkogård ligger i NÖ-SV axel. Kyrkotomten - kyrkogården Kyrkotomten har ingen skarp gräns mot den omgivande tallskogen, men en markering av björkar i rad och parkbelysning med modernt

4 bestyckade klarglasglober. Kyrkbacken och gångarna kring kyrkan är asfalterade. Sydöst om kyrkan står en hög, spetsig klockstapel i spåndräkt. En rödfärgad maskinhall har olyckligt fått sin plats helt nära kyrkan i NÖ. Kyrkogården bakom kyrkan inramas av en låg stenmur och skärs av enstaka björkrader, närmast kyrkan i väster finns en del äldre, mer påkostade gravvårdar. Ett enkelt, vitmålat bårhus står centralt på kyrkogårdens äldsta del. Kyrkan Gunnarsbyns kyrka invigdes 1928, arkitekt var Torben Grut. Det är en sammansatt volym med aningen lägre kor och vapenhus i gavlarnas förlängning. Det rakavslutade koret är orienterat mot NÖ och sakristian ansluter till korets västvägg. Kyrkan står på låg sockel av huggen sten. De vitmålade fasaderna har en spontad lockpanel och profilerad taklist som vikts över gavlarnas hörn, utan att hörnen markerats av mötande knutlådor. De höga, tätt spröjsade korspostfönstren har raka konsolöverstycken och lätta festonger i bröstningen. I korgaveln sitter ett lite lägre blindfönster. Den höga vapenhusgaveln är starkt betonad genom att minnestavlor, fasadornament o kors staplats på varandra, i rak linje ovanför kyrkporten. Kyrkportens pardörr har speglar med skuren, klassisk ornering. Den inramas av en klassicerande portal med profilerade sidor och högt, rakt överstycke med infattad minnesplatta. Mot ena sidan av kyrkporten finns en handikappramp i gallerdurk. Kyrkans höga sadeltak var ursprungligen spåntäckt, men är numera täckt med ytbelagd skivplåt. Nockändarna markeras av kulkors. Interiören som i helhet och detaljer är utförd i det tidiga 1900-talets lätta och återhållna klassicism, präglas av avskalad enkelhet och en dämpad, men varm färgskala. Över rummets tunna, reveterade väggar spänner ett reveterat tunnvalv som genomskärs av kraftiga bindbjälkar utgående från de meterbreda, plana takpartierna utmed långsidorna. Valvet håller samma höjd genom rummets hela längd och speglar inte exteriörens avtrappade volymer. En profilerad taklist löper kring hela rummet. De höga fönstrens inramning och placering i vägglivet och förstärker väggskivans tunna karaktär. Ett spontat, lackat trägolv går genom hela kyrkan. Koret ligger två steg över långhuset och avgränsas genom bänkskärmar och rummets avsmalning. På spinnsidan, i gränsen mellan kor och långhus, står en åttkantig predikstol under ett nästan svävande, tunt ljudtak prytt med förgyllda ljushållare. Altartavlans Kristi Himmelsfärdsbild är rummets blickpunkt och färgpalett. Den av sin tid starkt präglade målningen, av den unge Gunnar Torhamn, ramas in av en klassisk aedikula med tunna, kopplade kolonner och tympanongavel. Ett rundat knäfall med balusterdockor fulländar altararrangemanget. Kyrkans öppna bänkkvarter med enkla, raka gavlar, möter väggen i en spegelindelad bröstpanel. Den främre bänkraden är demonterad på båda sidor.

5 Längst bak i rummet skjuter orgelläktaren in i kyrksalen. Läktaren som sträcker sig ut över vapenhuset - vilar på runda kolonner och har spegelindelad front. Vid en ombyggnad i slutet av 60-talet avskärmades det smalare utrymmet under läktaren till kapprum, med genomsiktliga gallerskärmar mot kyrkorummet. Tidspräglade detaljer i lampetter, ljuskronor, dörrtrycken, altartavlans bild, predikstolens lätta ljudtak mm smälter väl in i rummets avskalade, klassiska gestaltning. Orgeln från 1978 har en för sin tid karaktäristisk brunlaserad träfasad. Vapenhus och sakristia har låg rumshöjd och plana reveterade tak. Kulturhistorisk karaktär Arkitekturhistoriskt speglar kyrkan det tidiga 1900-talets traditionsbundna klassicism som i sina detaljer ansluter till Tessin d.y:s arkitektur samt medeltidsromantik i huskroppens adderade volymer och höga takfall. Kyrkan är såväl in- som utvändigt i stora drag oförändrad sedan den byggdes, med Undantag för den förändrade taktäckningen. Bärande karaktärsdrag den samlade kyrkomiljön med prästgård o församlingshem och kyrkogård den obrutna axeln från uppfartsvägens början till kyrkans altare den nästan oförändrade exteriörens förening av klassicism och huskroppens medeltida uppbyggnad med lägre kor o vapenhus, branta takfall och fristående klockstapel rummets avskalade enkla klassicism och återhållna, varma färgskala tidstypiska detaljer i altartavla, predikstol altartavla, lampetter, ljuskronor och dörrtrycken mm Källor & litteratur Åman A. Järnfeldt-Carlsson M. Träkyrkor i Sverige, Laholm 1999 Järnfeldt-Carlsson M. Träkyrkobyggandet i övre Norrland. Bebyggelsehistorisk tidskrift Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning: Agneta Engström och Jeanette Aro, Länsstyrelsen i Norrbottens län Rapport: Jeanette Aro.