Resebrev från en vinter i Rotterdam del 1

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Resebrev från en vinter i Rotterdam del 1"

Siv Sandberg
för 8 år sedan
Visningar:

1 Resebrev från en vinter i Rotterdam del 1 Vi kom till i Rotterdam i slutet av september. Hösten kom närmare och vi tänkte inte fortsätta längre utan sökte vinterhamn. Veerhaven, en liten charmig hamn i Rotterdams centrum. Tidigare var det redarnas och societetens hamn och lite så är det fortfarande men nu också kompletterad med gamla fartyg. Vi låg här en vecka och lärde känna hamnkaptenen och hans två rottveilers. Lyssnade med honom om vi kunde ligga här över vintern och vad det skulle kosta. Då dök kassören, en Rotterdams yuppie, upp och satte ett så högt pris att vi kontaktade City Marina på andra sidan floden. Det visade sig vara ett lyckokast, halva priset, mer skyddad hamn och betydligt högre standard men lite längre bort gjorde att vi hade lätt för att bestämma oss. Vi lärde känna hamnkaptenen och hans familj, alla stora fans av Sverige. Varje sommar åker dom dit och tar sig 30 mil längre norrut varje år, så nu blir det Vilhelmina. Vi föll för det oholländska Rotterdam med öppna avenyer och en avancerad arkitektur. Vi utforskade Rotterdam och ett guldkorn var konserterna på de Doelen varje onsdag. Ulla tyckte också att orgelkonserterna i St Laurenskerk var trevliga, dom kunde jag lätt stå över.

Vi låg här en vecka och lärde känna hamnkaptenen och hans två rottveilers. Lyssnade med honom om vi kunde ligga här över vintern och vad det skulle kosta.

2 En dag gick vi runt i hamnområdet för att se var det fanns parkeringsplatser. Vänner skulle bila ner från Sverige. En svensk flagga i närheten av Veerhaven! Det var Svenska sjömanskyrkan, trevligt tyckte vi så vi ringde på och en präst, Mikael, i jeans och t-shirt öppnar dörren och säger hej, välkomna, här har vi trädgården, kom skall ni se, mullbärsträd, pool, bastu..- jag är egentligen inte så religiös, mera andlig Hm, låter hoppfullt. Vi dricker kaffe och äter hembakade kanelbullar, gott. Träffar Fredrik och Lena.

Det var Svenska sjömanskyrkan, trevligt tyckte vi så vi ringde på och en präst, Mikael, i jeans och t-shirt öppnar dörren och

3 Ulla och Björn kommer ner, sover över en natt och försvinner alldeles för fort. Vi hinner ta en promenad i Oude haven, gamla hamnen där det ligger en massa gamla fartyg, pråmar, bogserbåtar, sandsugare och annat. En öl hinner vi med och kanske blev det en apfelgebak också, dvs äppelpaj. Vi har kontakt med John och Lisa på Barina, Dom har kommit till Roermond i sydöstra Holland på sin hemfärd från Medelhavet, Där tar dom upp båten för vintern och så tar dom tåget till oss och hälsar på en vecka. Vi upptäcker gemensamt Rotterdam och tar med dom till våra favoritställen, bl a Cafe de Willemsbrug, den saltaste hamnkrog jag någonsin besökt. Tre generationer damer, mor serverar vid behov, dotter rockar loss till Abba och dotterdotter Desire är skeppare på en stor bogserare i hamnen. De Ballentent är ett annat måste, hamnkrogen som har värdens bästa gehakt bal, ungefär pannbiff, serverad med vrites och gärna sås a la Ballentent. Eftersom det är en hamnkrog ligger den förstås nere vid floden och historien säger att amerikanska flottan låg utanför med en kanonbåt nån gång på 50-talet. När flottisterna förstod att ölen slutade serveras klockan 11 blev dom sura och åkte ut till båten och tog en ankarkätting tillbaka och la den runt krogen och började spela ut den ett par meter ut i gatan, förstås med elledningar och rörledningar i ett virrvarr. Vi gick också på hamnmuseet och när dom hörde att vi pratade svenska pekade nån på en jätte,

En öl hinner vi med och kanske blev det en apfelgebak också, dvs äppelpaj.

4 Bent, han talar svenska. Vi hälsade på honom, han hade gått på svenska och danska fartyg och talade bra svenska.. Han tillverkade och ställde ut sjömansarbeten. Hans bror visade sig vara vaktmästare i svenska kyrkan, så när vi kom dit igen kunde vi hälsa John från hans bror till viss förvåning. En dag gick vi på restaurang Bazar och åt middag. Bazar är en mycket populär nordafrikansk restaurang dock med en något udda syn på dricks. Maten var utmärkt. Vi gjorde så sällskap med John och Lisa hem till Stockholm. Det som tagit oss tre månader att tillryggalägga med båten gick nu på knappt tre timmar det går fortare att flyga. Hemma fixade vi och donade, bl a blev en ny dörr till och doradeboxar mm. När vi så tog bilen hem till Rotterdam igen var den knökfull med prylar. Vi körde nonstop, stannade bara var tredje timme för att byta av varann och tanka antingen bilen eller oss själva. Det gick utmärkt, vi klämde 150 mil på ca 20 timmar. Nu hade vi bil och kunde åka runt lite, det blev till båttillbehörsaffären utanför stan och en tur till Hoek van Holland. Det var ingen trängsel bland sanddynerna men några tappar vinsurfare kämpade i blåsten. Vi åkte upp en bit längs kusten till Scheveningen där vi låg för trettio år sedan. Det såg väl inte riktigt lika dant ut som då. Vi hade haft tur och träffat ett trevligt holländskt par från Hoorn. Vi stötte som hastigast ihop redan i Kalmar, då dom kom förbi och frågade om dom fick lägga till utanpå oss. Visst gick det bra och vi bytte några ord. Lite senare skulle vi ses i Kielkanalen, i Groningen och Zoutkamp för att så småningom hamna i Hoorn. Dom guidade oss där och vi har sedan dess setts många gånger, antingen ombord eller hemma hos dom. Marcel guidade oss till den bästa ölen i Holland, Westmalle trippel och dobbel, visserligen belgiska klosteröl men ändå. Ulla väljer Amstel Malt ett alkoholfritt öl som smakar utmärkt. Med Marcel och Ellis turistade vi runt och dom visade oss Hotel Sparndam i Volendam, konstnärstillflykten för mer än 100 år, vi åkte tll Lochem och lyssnade på jazzkonsert, konstutställning i Enkhuizen mm.

Bazar är en mycket populär nordafrikansk restaurang dock med en något udda syn på dricks. Maten var utmärkt. Vi gjorde så sällskap med John och Lisa hem till Stockholm.

5 Ulla hade ju gått med i kyrkokören och nu var det dags för Luciafirande, trevligt tyckte jag, det gav ju tillfälle till mer kaffe och bullar. Kyrkan hade visat sig vara en underbar mötesplats, förutom personalen också många utflyttade svenskar och ingifta holländare. Det var förstås Luciafirande i kyrkan som var mycket trevligt och med många besökare, dessutom skulle kören sjunga vid Svenska Handelskammarens Luciafirande i Delft. Ulla var mycket stolt över att gå i Luciatåget och dessutom för svenske ambassadören. Hem till Rotterdam blev hon skjutsad tillsammans med en annan deltagare, Claude. Han visade vägen och det otroliga visade sig att han bodde 50 m från oss i hamnen, dessutom hade han gått på samma folkhögskola som Carl-Fredrik i Sjövik Claude var egentligen från Kongo men genom att hans far träffat nån svensk missionär där hade han fått anknytning till Sverige och bott där. Han är gift med Corina från Holland och dom hade träffats

Det var förstås Luciafirande i kyrkan som var mycket trevligt och med många besökare, dessutom skulle kören sjunga vid Svenska Handelskammarens Luciafirande i Delft.

6 när hon arbetade på ambassaden i Sudan. Vi träffades flera gånger och det var ett äventyr för Claude och Corina att ta sig ut på dom smala fingerpontonerna när dom skulle ombord. Direkt efter Luciafirande åkte vi hem och tog vägen via Helsingör. När vi körde iland i Helsingborg kröp kvicksilvret snabbt ner och snart var det fyra minusgrader med lite snöflingor i luften. Vi som körde på sommardäck. Det blev en rysare i 50 km/t fart med mer snö och bara långtradare på vägen. Skulle vi stanna nånstans och vänta ut vädret, det kanske skulle bli bättre i morrn? Vi valde att fortsätta och det var tur för sedan snöade det i flera dagar och att tillbringa julen nånstans i Småland lockade inte. Vi kom hem. Julen firade vi i Stenhamra och nyåret i Skattungbyn. Anna var tjock och det var dags vilken dag som helst. Vi åkte hem och efter några dagar ringde Calle och sa att vi åker in till Falun, det är tätt mellan värkarna. Efter några timmar kom det ett sms att allt var bra och att det blivit en tjej som mådde bra. En liten Mira blev det!

Vi som körde på sommardäck. Det blev en rysare i 50 km/t fart med mer snö och bara långtradare på vägen. Skulle vi stanna nånstans och vänta ut vädret, det kanske skulle bli bättre i morrn?

7 Vi hittade en underbar liten park i närheten av kyrkan, Schoonoord. Den ägs fortfarande av familjen Mees som också ägt fastigheten som Svenska kyrkan låg på. Den var planterad med olika träd och andra växter och ganska bra skyltat. Där fanns också en voljär och en bigård. Svenska kyrkan fick köpa sin fastighet efter kriget då den tidigare kyrkan bombats bort av tyskarna 1940 när dom jämnade Rotterdam med marken. Det som blev avgörande för att kyrkan fick köpa huset var att Mees son blev skjuten av tyskarna i trädgården i slutet av kriget.

Den var planterad med olika träd och andra växter och ganska bra skyltat. Där fanns också en voljär och en bigård.

Relevanta dokument

Barns brukarmedverkan i den sociala barnavården - de professionellas roll för barns delaktighet

Barns brukarmedverkan i den sociala barnavården - de professionellas roll för barns delaktighet Västernorrlands modell för att göra barns röster hörda En definition av begreppet delaktighet Delaktighet