26 Daphne Floran

Transkript

1 26 Daphne 2001 Floran Alla växter som noterats i tippmiljöer är att betrakta som tillfälliga, även om vissa härdiga arter t. ex. i utkast kan bli långlivade (efemerofyter enligt Malmgren 1978). De inhemska arter som förekommer på tippar för här också en osäker tillvaro. Det framstår ofta mer eller mindre klart hur vissa växter spritts till dessa platser. Olika slags avfall utgör underlag för olika tippväxter. Ett påtagligt inslag är rötslam liksom deponier av avfall från den mekaniska grovseparationen av kommunalt avlopp. Tomat är ofta den helt dominerande växten i denna miljö. Andra arter som ofta följer tomat är kapkrusbär, tomatillo och vissa gurkväxter som melon, vattenmelom, gurka och pumpa. Sannolikt har de spridits via födointag. En annan grupp växter som ofta förekommer i rötslam är de som har ursprung i burfågelfrö. Dessa fröer spolas sannolikt ned i toaletter med avfallet vid rengöring av fågelburar. Lindmalva, ballongblomma och flera gräs som kanariegräs, kavelhirs och hönshirs anträffade i rent rötslam har sannolikt detta ursprung. Gurkväxterna tillsammans med tomat och åtminstone tre arter Physalis har också förekommit i deponier av hushållsavfall, t.ex. i kompostering. Deponier av trädgårdsjord innehåller en adventivflora av perenna prydnadsväxter oftast utan förmåga till spridning eller som möjligen sprids lokalt via rotsystem. Avfall från parker och trädgårdar kan sprida andra arter med trädgårdsursprung. En annan grupp fågelfröinkomlingar är de som förekommer i de fågelfröblandningar som säljs till matning av fåglar utomhus främst under vin- tern. Dessa arter uppträder ofta i deponier av sopsand som uppsamlats på gator och vägar. Industriavfall har numera inte någon specifik adventivflora om inte jordbruksavfall inräknas. Olika spannmålsarter påträffas ofta, troligen med ursprung i fågelfrön, men ibland också från deponerat jordbruksavfall. På Hovgårdstippen utanför Uppsala förekom flera senapsarter, t. ex. vitsenap och svartsenap, delvis i täckande bestånd. Troligen härrör de från fröavfall vid senapstillverkning. När nytt tippmaterial inte längre tillförs utarmas adventivfloran. Ettåriga växter blir ovanligare och konkurrenskraftiga perenner är ofta de enda som blir kvar. I en del fall har tippmassorna övertäckts med lager av lera och jord och eventuellt också planterats med buskar och träd. Inte sällan, företrädesvis runt Stockholm, används de f.d. tipparna som skidbackar - tippen blir toppen, och i flera fall har detta till och med varit det primära syftet med anläggningen av deponierna. Tabellen i bilaga 1 visar en sammanställning över de växtfynd som gjorts på tipparna. Växterna har indelats i ett antal grupper beroende på ursprung eller spridningssätt. Inom dessa grupper anges växterna i alfabetisk ordning. Arturvalet till grupperna har gjorts efter ett antal kriterier. Växter med odlingshistoria i senare tid antingen som nyttoväxter eller prydnadsväxter har tagits med. Prydnadsväxter har indelats i fleråriga resp. ett- och tvååriga. I den senare gruppen ingår några fleråriga örter som odlas som ettåriga utplanteringsväxter. En annan grupp växter är de som är spridda med fågelfrön antingen från vintermatning som via gatusopningen hamnat på tippar eller som avfall från burfågelmatning. Vissa misstänkta fröföroreningar som troligen inte tjänat som fågelfrön, men

2 12(2) Daphne 27 som påträffats tillsammans med fågelfröväxter, har fått ingå i samma grupp. Övriga adventivförekomster finns i den grupp som omfattar främmande växter som inte spridits via avsiktlig odling. Sådana växter som förekommer relativt allmänt i störda miljöer som vägkanter, banvallar och industritomter, men som också anträffas på tippar, har inte tagits med i inventeringen. Däremot upptas några exempel på ovanligare inhemska svenska växter som av olika anledningar förekommer mer allmänt i tippmiljöer. Ett antal arter har noterats för första gången som förvildade eller som adventivt förekommande i Sverige (tabell 4). Sträv stockros är en art som är närstående vanlig stockros och kan tidigare ha blivit förbisedd. Vissa trädgårdsflyktingar kan vara arter som nyligen börjat odlas i trädgårdar. Aubergin hade införts med rötslam vid Löttippen, och även vid Himmerfjärdsverket hade den sannolikt kommit in med frön via rötslam eller gallerrens, vilket kan tyckas förvånande då denna grönsak vanligtvis inte ger grobara frön. Kiwano på Eskilstunatippen hade sannolikt även den införts med rötslam. Den exotiska senapsarten boersenap, som tidigare inte påträffats i Norden, var självfallet ett överraskande fynd. Arten är spridd till flera andra kontinenter från sitt ursprungli- ga utbredningsområde i södra Afrika, så den kanske kunde förväntas dyka upp även i norra Europa. Antalet nyfynd för såväl landskapen som för landet understryker betydelsen av tipplokaler som inkörsport för spridning av växter. Kommentarer till enskilda arter I fynddata anges lokaler med namn på tipparna i alfabetisk ordning. För ytterligare information om tipparna hänvisas till tabell 1. För ett antal personer som förekommer ett stort antal gånger i förteckningen används en trebokstavskod: Anders Svenson (ASV), Gabriel Ekman (GEK), Göran Odelvik (GOD), Henry Gudmundson (HGU), Janne Edelsjö (JED), Joakim Ekman (JEM), Mora Aronsson (MOA), Thomas Karlsson (TKA) och Thomas Strid (TST). Belagda fynd i offentliga herbarier anges inom parentes (S, LD, UPS etc.) och privata herbarier med (h) efter insamlarens namn. Mer allmän information om arters utseende, utbredning och biologi som hämtats ur större floror och handböcker som Mossberg m.fl. (1992), Lid & Lid (1994), Stace (1997) och Aldén m.fl. (1998) anges utan att citera källan. Tabell 4. Arter som tidigare ej uppgetts för landet. Art Svenskt namn Tipp Datum Alcea setosa sträv stockros Hovgårdstippen Anemone tomentosa silvrig höstanemon Rävstatippen Buphthalmum salicifolium ljusöga Högdalstippen Cucumis metuliferus kiwano Eskilstunatippen Dracopis amplexicaulis draköga Tvetatippen Sisymbrium thellungii boersenap Tvetatippen Solanum melongena aubergin Löttippen Tropaeolum peregrinum fjärilskrasse Högdalstippen

3 28 Daphne 2001 Abutilon theophrasti lindmalva (fig. 4; foto s. 113). Lindmalva är känd från odlad mark och skräpmark inom sitt sammanhängande utbredningsområde i Medelhavsområdet och sydöstra Europa, men den har spritt sig över stora delar av kontinenten troligen mest som ogräs i odlingar. I denna undersökning har den påträffats på 14 tippar, där den vanligen förekommer i enstaka till några få exemplar. Den har åtminstone något år observerats med fröställning, och kan därmed ha förutsättning för att återkomma påföljande år. Säkerligen är arten inkommen med fågelfrön. Lindmalvan har troligen ökat under perioden. Första uppgiften dateras till 1993, och från 1995 har den noterats årligen. På senare år är arten också noterad på tippar på andra håll i landet, exempelvis i Småland på Mönsterås soptipp 1999 och Moskogen soptipp i Kalmar och i Blekinge på Bubbetorpstippen i Karlskrona (Nilsson m.fl. 2000, Niordson 2000). Fynd: Annelundstippen: , 1 ex. i kantzon till rötslamupplag, ASV (h, AS97152). Björshulttippen: , 1 stort ex., JED (h), GOD (S). Botkyrkabacken: , GOD (S) (Karlén 1995); , 1 ex. i schaktmassor, ASV, HGU, JED, MOA, m.fl., Bot. Sällsk. exkursion. Brännbackstippen: , 3ex., JED; , Lasse Thorán (S, 5125). Eskilstunatippen: , 1 ex., JEM (h), MOA, JED, ASV; , 5 ex., JED, ASV; , 2 ex. i blom, 1 steril, ASV; , MOA, GOD, Bot. Sällsk. exkursion; , JEM (h), GEK. Forsbackatippen: , 2-3 ex., GOD (S); , 2 ex., ASV (S, kontr. TKA). Hagbytippen: , 1 ex., JED. Himmerfjärdsverket: , GOD (S), TST, Lasse Ceder (Karlén 1995, Strid 1999). Hovgårdstippen: , ASV (S, kontr. TKA), MOA; , 1 ex., JED. Jordbrotippen: , HGU (S) (Aronsson 1993). Löttippen: , JEM (h), GEK; , 1 ex. i nordost-delen av deponin, JEM, GEK. Lövstatippen: , 1 ex. bland solrosor, JED (h). Salatippen: , 1 ex. på barkflis, C delen av tippen, JEM (h), GEK. Ullnabacken; , 1 ex., JED, HGU; , 10 ex., HGU, JED. Acer campestre naverlönn. Naverlönnen förekommer som ursprunglig i de centrala och södra delarna av Europa, norra delen av Mindre Asien och i Algeriet. Den når in i landet som ursprunglig i sydvästra Skåne. Den är allmänt odlad och finns förvildad på många platser i södra Sverige. Noterad vid ett tillfälle på Löttippen. Fynd: Löttippen: , JEM (h), GEK. Fig. 4. Lindmalva Abutilon theophrasti. Teckning: Bengt Nicolson

4 12(2) Daphne 29 Acer negundo asklönn. Asklönn härstammar ursprungligen från östra Nordamerika och Mellanamerika och odlas tämligen sällsynt hos oss i trädgårdar och parker. Några småplantor växte i tippad sopsand intill uppfarten till Jordbrotippen, och arten är även funnen på tippen i Strängnäs. Åtminstone i förstnämnda fallet är den sannolikt utkommen med frön i parkavfall. Fynd: Jordbrotippen: , TST m.fl.; , 2-3 ex. i högar av sopsand, HGU. Strängnästippen: , JEM (h), Bert Östholm, Torsten Carlsson (Ekman & Östholm 1991). Acer pseudoplatanus tysklönn. Tysklönnen är vildväxande söderut i Europa och till Kaukasus i öster. Den odlas i Sverige i parker och trädgårdar, t.ex. i häckar. På tippar är den sannolikt spridd med utkast, som plantor eller frön i avfall från parker. Arten förekommer etablerad i tippmiljö där deponering avslutats på Edstippen och som småplantor i högar av sopsand på Jordbrotippen m.fl. ställen. Fynd: Edstippen: , ASV. Eskilstunatippen: 1991, JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); , JEM, JED. Hanvikstippen: , HGU. Jordbrotippen: , i sopsand, HGU, m.fl. Strängnästippen: , JEM (h), Bert Östholm, Torsten Carlsson (Ekman & Östholm 1991). Acer tataricum ssp. ginnala ginnalalönn. Ginnalalönn är ett lövfällande träd med ursprung i Ostasien, som tämligen allmänt odlas i parker och som häckväxt. Arten är funnen som småplantor på fyra av tipparna, sannolikt spridd med parkavfall. Fynden tyder på spridning via frön. Fynd: Annelundstippen: , ASV, JED. Edstippen: , ASV; , ASV, JED. Eskilstunatippen: , JEM (h); , JEM (h), MOA, JED, ASV. Högdalstippen: Ca 1993, HGU. Achilha filipendulina praktröllika. Denna ursprungligen central- till sydvästasiatiska fleråriga växt odlas utomhus exempelvis i stenpartier och rabatter. Den är funnen vid endast ett tillfälle, på Lövstatippen tillsammans med andra trädgårdsväxter etablerade bland parkavfall. Fynd: Lövstatippen: , 1 ex., ASV (h). Aconitum x stoerkianum trädgårdsstormhatt. Uppträder inte sällan förvildad eller kanske oftare som kvarstående på ödetomter. Ett bestånd av denna trädgårdsrymling iakttogs på Ekebyhovstippen 1995 och senare också på Annelundstippen i Enköping. Troli- gast har de spritts via trädgårdsutkast. Fynd: Annelundstippen: , 1 litet ex., ASV, JED. Ekebyhovstippen: , HGU, ASV. Adonis annua höstadonis. Höstadonis är en ettårig rabattväxt som växer vilt närmast i Sydeuropa. Den uppträder sällsynt i tippmiljö och är funnen vid ett tillfälle på endast en av tipparna, Eskilstunatippen, troligen spridd med blomfrörester. Ett nutida tippfynd från Småland har också rapporterats, nämligen 1998 från Moskogen soptipp i Kalmar. Fynd: Eskilstunatippen: , 1 ex. bland fågelfröadventiver och förvildade trädgårdsväxter, JEM (h) (Karlén 1998a). Aesculus hippocastanum hästkastanj. Vildväxande på Balkan men odlad hos oss i parker och som alléträd. Förvildas lätt med groende kastanjer men plantorna blir sällan långlivade. Groddplantor och fååriga småplantor har anträffats på flera av tipparna företrädesvis i parkavfall och multnande lövhögar. Fynd föreligger från sju tippar men möjligen har arten ibland förbisetts. Fynd: Edstippen: , ASV, JED. Eskilstunatippen: 1991, JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); , JEM; , JEM, GEK; , JEM, JED; , JEM; , JED, ASV; , JEM, GEK. Flottsbrobacken: , HGU. Hanvikstippen: , HGU. Löttippen: , 2 ex., sttax innanför infarten till tippen, JEM, GEK, JED. Trosatippen: , 1 buskträd, JEM, GEK. Vikatippen: , JEM, MOA, JED, ASV. Agastache rugosa koreansk anisisop. En flerårig trädgårdsväxt från Ostasien som blivit introducerad i odling och odlad som ettårig, främst som biväxt, på senare år. Den har blommorna samlade i ett kompakt ax och doftar aromatiskt. Flera arter i släktet förekommer i norra och östra Asien samt Nordamerika och åtminstone någon ytterligare är i odling. Funnen vid ett tillfälle med ett exemplar i nordostslänten av Ullnabacken Fynd: Ullnabacken: 1 ex , HGU (S, best. TKA), JED. Ageratum houstonianum leverbalsam. En ofta odlad utplanteringsväxt som ursprungligen kommer från Mexiko. Det svenska namnet torde komma från tyskan och syfta på en medicinsk användning. Funnen endast en gång förvildad i tippmiljö under inventeringen. Fynd: Hovgårdstippen: , 1 ex., HGU, ASV (h) med Bot. Sällsk. exkursion.

5 30 Daphne 2001 Agropyron cristatum kamvete. Kamvete är en art som förekommer vildväxande i södra Europa och österut men är kulturspridd längre norrut, t.ex. med kvarnavfall. Arten har förekommit på en av tipparna, Vårbergstoppen, under perioden. Ett ex. med några blommande strån växte i ett flackt parti intill en gångväg i gräsdominerad vegetation, där den upptäcktes redan 1986 (Gothnier 1991). Den observerades påföljande år under 80-talet och senast Sannolikt har kamvetet kommit in som fröförorening i gräsfrön vid anläggningen av gångvägarna i början av 1980-talet. Fynd: Vårbergstoppen: 1991, Mats Gothnier (Gothnier 1991); , HGU; , MOA. Agrostemma githago ssp. githago åkerklätt. Åkerklärten är ettårig och tidigare mest känd som ett åkerogräs. Numera är arten mycket sällsynt i åkrar och påträffas framför allt i södra Skåne och på Gotland (Svensson & Wigren 1983, Aronsson 1999). Istället uppträder åkerklätt i utkast och jordhögar på tippar som spridda från odling. Åkerklätt ingår ofta i blomfröblandningar tillsammans med blåklint och kornvallmo m.fl. arter. Under senare delen av 1990-talet har den såtts på nyanlagda vägrenar på flera håll i landet. Ett enda fynd föreligger från tippmiljö i denna undersökning, nämligen Edstippen. Den är också funnen på Emmaboda soptipp i Småland 1998 (Nilsson m.fl. 1999). Fynd: Edstippen: , ASV, JED. Ajuga reptans revsuga. Möjligen inhemsk i Sydsverige men förekommer odlad i trädgårdar, t.ex. i stenpartier. Det enda fyndet under perioden har gjorts på Eskilstunatippen, där arten troligen kommit in med trädgårdsavfall. Fynd: Eskilstunatippen: , 3 ex., JEM (h), Kent Carlsson. Alcea rosea stockros (foto s. 113). Stockrosen är en två- eller flerårig trädgårdsväxt vars ursprung är osäkerr, men troligast har den uppkommit som en hybrid mellan två arter som förekommer i Turkiet, A. pallida och sträv stockros. Den är odlad sedan lång tid bl.a. i Sydvästasien och Kina. Fynd: Flottsbrobacken: , 7-8 ex., GOD (S). Högdalstippen: , ASV (h, AS97174); 1998, HGU; , MOA; , MOA m.fl.; 1999, HGU. Skeviksbacken: , 1 ex., JED. Vikatippen: , JEM, JED, MOA, ASV. Alcea setosa sträv stockros (foto s. 113). Arten är åtminstone i delar av Europa odlad som prydnadsväxt och sannolikt så även i Sverige fast sällsynt. Nedanstående fynd är troligen det första för landet. I Norge är den funnen vid en kvarn 1922, troligtvis inkommen med spannmål. Arten kommer urspungligen från Turkiet och sydvästra Asien. Sträv stockros skiljer sig från den vanliga stockrosen främst genom att sakna stjärnhår (Lid & Lid 1994). Den är funnen endast en gång under perioden, ett ex. med några blommande stänglar på Hovgårdsrippen utanför Uppsala. Här iakttogs den vid tre besök under september Fynd: Hovgårdstippen: , på tippområdet norrut nära entrén, JED, ASV, MOA; , 1 ex., JED (S, 98148, best. TKA), JEM (h), ASV, Bot. Sällsk. exkursion; , JED, ASV. Allium schoenoprasum var. schoenoprasum trädgårdsgräslök. Gräslök finns vildväxande på Ölands älvar och utmed kusterna i östra Sverige och Finland, men rrädgårdsformen härstammar troligen från centraleuropeiska vildformer. Förvildad gräslök har noterats på fyra av tipparna och åtminstone fyndet på Hagbytippen hade kommit in med trädgårdsutkast. Fynd: Eskilstunatippen: , JEM, MOA. JED, ASV. Hagbytippen: , åtminstone 10 ex., JED, ASV. Himmerfjärdsverket: , GOD (S), TST (Strid 1999). Ullnabacken: , HGU, JED. Allium scorodoprasum skogslök. I äldre tid odlad och ofta funnen förvildad vid ödetorp och i vildvuxna delar av trädgårdar. I Uppland finns den även som inhemsk i stora delar av skärgården och utmed kusterna. Den är funnen endast på en av tipparna. Fynd: Krusbodatippen: , HGU. Amaranthus caudatus rävsvans. Ettårig prydnadsväxt från rropiska Sydamerika som odlats åtminstone i Danmark sedan 1600-talet (Lange 1994). En röd form är den oftast förekommande i odling hos oss, främst utomhus i rabatter. Fyndet på Annelundsrippen var dock av den gröna formen. Arten har troligen spritts till tippar via trädgårdsutkast av plantor med mogna frön. Fynd: Annelundstippen: , 1 ex. på rötslam, ASV (h, AS97182, kontr. TKA). Hovgårdstippen: , ASV, JED (S, 98143), Bot. Sällsk. exkursion. Löttippen: , 2 ex., JED, JEM (h), GEK; , MOA m.fl.

6 12(2) Daphne 31 Amaranthus hybridus ssp. powellii (S. Watson) Karlsson grönamarant (foto s. 114). Amaranthus hybridus är ett komplex av närstående former varav en del odlas och andra förekommer som adventivväxter. I Flora Nordica (Jonseli m.fl. 2001) har man valt att ge de olika formerna underartsrang. I Norden förekommer fyra underarter adventivt eller som odlade och spridda med trädgårdsavfall: ssp. hybridus nålamarant, ssp. powellii grönamarant, ssp. hypochondriacus toppamarant och ssp. cruentus blodamarant. Huvudformen är närstående grönamarant men skiljer sig genom kortare stödblad (högst 5 mm) med vek mittnerv och stift utan ansvällning vid basen. Grönamarant är en amerikansk underart som bl.a. uppträder som fröförorening i fågelfrön hos oss; troligen den underart som i de flesta fall bestämts till A. hybridus. Tills en slutlig granskning genomförts får dessa gå under A. hybridus ssp. powellii/hybridus. De flesta fynden antyder införsel med fagelfrön. Fynd: Brännbackstippen: , 1 ex., JED (S, 9933, best. TKA); , Lasse Thorán (S, 5126, best. TKA). Eskilstunatippen: , JEM (h, best. TKA) m.fl.; , JEM (h, best. TKA); , JED (S, 9799, best. TKA); , JEM (h, best. TKA). Forsbackatippen: , 2 ex., ASV (S, AS99187, AS99188, best. TKA). Hovgårdstippen: , ASV, (S, AS97059, best. TKA). Högdalstippen: , flera ex., JED (S, 9721, best. TKA); , JED (S, 9742, best. TKA); , 1 ex. i sopsandhögar nedanför tippen, med fågelfröarter som sareptasenap, JED (S, 9785, best. TKA). Lövstatippen: , enstaka, JED (S, 98111, best. TKA). Vikatippen: , enstaka, något udda typ, ASV, JED (S, 98159, best. TKA), JEM (S, 98506, best. TKA), MOA. A. hybridus ssp. powellii/hybridus: Fynd: Atletippen: , ASV (h, AS Eskilstunatippen: 1991, 1 ex., JEM (S, besr. Per Lassen) m.fl. (Ekman & Östholm 1991); , JEM (h); , JEM (h); , ASV, JED, JEM, MOA; ,1 ex., ASV, JED; , 1 ex., ASV; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion; , JEM (h), GEK. Hagbytippen: , 1 ex., JED. Hanvikstippen: , HGU; , HGU. Hovgårdstippen: , 1 ex. på tippområdet norrut nära entrén, ASV, JED, MOA; , ASV, Bot. Sällsk. exkursion; , minst 1 ex., JED. Högdalstippen: , ASV; , 1 stort ex., JED, HGU m.fl.; , MOA; , HGU, JED; , åtminstone 10 ex., självsådd från föregående år, JED. Amaranthus hybridus ssp. hypochondriacus (L.) Thell. toppamarant (foto s. 114). En växt av kulturursprung, troligen uppkommen ur grönamarant i Mexiko. Odlas som ettårig prydnadsväxt främst i en röd form och sprids med trädgårdsavfall till tippar. Flera fynd som först bestämts till blodamarant har visat sig tillhöra denna form. De fynd som ännu inte granskats anges nedan som ssp. hypochondriacus/cruentus. Se även under ssp. powellii. Inga säkra fynd av blodamarant föreligger från tipparna. Fynd: Eskilstunatippen: , 1 ex., ASV (S, AS98296, best. TKA), JED, JEM (h), MOA. Hovgårdstippen: , 1 ex., röd form, ASV, JED (S, 98144, best. TKA), Bot. Sällsk. exkursion. Högdalstippen: , 1 ex., HGU (h), JED (S, 94112, best. TKA). A. hybridus ssp. Hypochondriacus/cruentus. Fynd: Eskilstunatippen: , JED, m.fl. Forsbackatippen: , ASV. Hovgårdstippen: , i kompostanläggningen i norra delen, ASV, JED; , 1 ex. bland fågelfröarter, JED. Högdalstippen: , 1 ex., JED (S). Tvetatippen: , 9 ex., GOD, TST, JED. Amaranthus quitensis uddamarant (foto s. 114). En sydamerikansk art som spritts till andra delar av världen med ull, sojabönor, fågelfrön m.fl. importvaror. Flera ex. växte bland tomater på rötslam med fågelfröväxter som lindmalva och svinamarant. Sannolikt inkommen till Annelundstippen med fågelfrön. Fynd: Annelundstippen: , 3-4 ex., ASV (S,AS97181,kontr. TKA). Amaranthus retroflexus svinamarant. En nordamerikansk art men nu spridd i Europa i trädgårdar, åkrar, hamnar och på vägkanter. I Sverige ses den ibland på nyanlagda vägslänter som besåtts med gräsfrö. På tippar förekommer svinamarant tillsammans med fågelfröväxter ofta på rötslam och i sopsand sannolikt inkommen som fröförorening i fågelfrön. Fynd: Annelundstippen: , flera ex., ASV; , JEM (h), GEK. Atletippen: , ASV. Björshulttippen: , 1 ex., JEM (h), GEK (Ekman & Ekman 1993); , 1 ex., GEK. Bristatippen: , 1 ex., ASV (h); , flera ex. längs körväg på övre delen av tippen, ASV (h, AS97127). Brännbackstippen: , Lasse Thorán, (S, 5122). Edstippen: , ASV; , ASV, JED. Ekebyhovstippen: 1998, HGU. Eskilstunatippen: , 10 ex., JEM (h, best. Per Lassen), m.fl.; 1992, 2 ex., JEM; 1993, ca 10 ex., JEM; , JEM (h); , JEM (h), JED;

7 32 Daphne , ASV, JED, JEM, MOA; , riklig, JED, ASV; , ASV; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion; , JEM (h), GEK. Hagbytippen: , jordplan vid soptipp, med malörtsambrosia, spikklubba, Setaria sp. och solros, JED (S, 9763, best. TKA). Hanvikstippen: 1992, HGU; , HGU (S). Himmerfjärdsverket: (Strid 1999); , GOD (S), , 1 ex., TST, MOA (Strid 1999); , JEM. Hovgårdstippen: , 10-tal ex. på tippområdet norrut nära entrén, ASV, JED, MOA; , ASV, Bot. Sällsk. exkursion; , kompostanläggningen i norra delen, 1 ex., JED, ASV; , 1 ex., ASV; , enstaka, JED. Högdalstippen: , enstaka ex., HGU, JED; , HGU, MOA, m.fl.; , enstaka, JED; , ASV; , HGU m.fl.; , MOA m.fl. Lövstatippen: , 1 ex., JED. Tvetatippen: , 2 ex., GOD (S), TST; , flera ex., GOD, TST, JED. Vikatippen: , 1 ex. på västra delen, JEM (h), Bo Karlsson, Lennart Karlén. Ambrosia artemisiifolia malörtsambrosia (foto s. 114). En nordamerikansk art som numera är naturaliserad i Europa. Har tidigate kommit in bl.a. med importerad majs och sojabönor men nuförtiden huvudsakligen med fågelfrön. Funnen på 22 tippar och allt oftare mot slutet av tioårsperioden. Fynd: Annelundstippen: , några ex. på bar jord, ASV; , 1 litet ex., ASV, JED; , 1 ex., ASV, JED; , tippens södra del, JEM (h), GEK. Atletippen: , ASV. Björshulttippen: , 2 ex., JED, GOD. Botkyrkabacken: , schaktmassor, GOD, Bot. Sällsk. exkursion; , GOD; , ASV, HGU. Edstippen: , ASV, JED. Ekebyhovstippen: , 1 ex., JED. Eskilstunatippen: 1992, 3 ex., JEM (h) (Karlsson 1993); 1993, 1 ex. på tippens östra del, JEM; , JEM (h); JEM, GEK; , ca 10 ex., JEM; , JEM; , JEM (h), JED; , ASV, JED, JEM, MOA; , JEM, GEK. Forsbackatippen: , GOD (S). Hagbytippen: , JED, ASV; , 1 ex., ASV, JED; , 2 ex., JED. Himmerfjärdsverket: , GOD, TST (S); 1998 (Strid 1999). Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , sparsam, ASV, JED, MOA; , JED (S, 98142, best. TKA), Bot. Sällsk. exkursion; , ASV (S, AS98317, kontr. TKA), JED; , 3 ex., JED; , 2 ex., ASV. Högbytorpstippen: , flera ex., Kerstin Frostberg, HGU, ASV, JED. Högdalstippen: , 2 ex., HGU (S), JED (Karlén 1996a); , flera ex., HGU, JED; , MOA, HGU m.fl.; , flera ex., JED; , ASV; , HGU m.fl.; , MOA m.fl. Jordbrotippen: , JED m.fl. Löttippen: , flera ex., JED, JEM, GEK; , enstaka, ASV, JED; , MOA m.fl. Lövstatippen: , 1 ex., JED; , flera ex., JED, ASV, HGU; , flera ex., JED; , MOA; , enstaka, JED. Salatippen: , 2 ex. i sydöstra delen av tippen, 1 ex. i östra delen, 1 ex. i flishög i nordvästra delen, JEM (h), GEK. Sofielundstippen: , 1 ex., GOD, TST. Trolldalstippen: , 1 ex., JED. Trosatippen: , 1 ex., JED, GOD. Tvetatippen: , ASV, GOD, Lennart Karlén; , GOD (S), TST; , sparsam, flerstädes, GOD, TST, JED. Ullnabacken: , 1 ex., JED, HGU; , 5 ex., HGU, JED. Vikatippen: , ASV, JED, JEM, MOA. Amsinckia micrantha gullört. Inkomling med gräsfrön i nysådda gräsmattor. Ursprungligen vild i nordvästra Nordamerika. Till Botkyrkabacken troligast införd med tippad jord. Fynd: Botkyrkabacken: 1990, Lennart Karlén (S). Anagallis arvensis rödmire. Ett i södra Sverige traktvis relativt vanligt ogräs som är sällsynt i mälarlandskapen. I Norge tidigare införd med ballast (Lid & Lid 1994). Funnen på två tippar, möjligen inkommen som fröförorening. Fynd: Björshulttippen: , JEM (h), GEK. Eskilstunatippen: , 1 ex., JEM (h), GEK. Anaphalis margaritacea pärleternell. En nordamerikansk art som ofta odlas som eternell, i Europa sedan 1700-talet. Den är något aromatisk i doften. Förekommer förvildad om än sällsynt i tippmiljö. Pärleternell har anträffats på två av tipparna. Fynd: Ullnabacken: 1994, HGU; 1995, HGU; , 1 ex., HGU (S), JED. Vikatippen: , JEM (h), Bo Karlsson, Lennart Karlén. Anemone tomentosa silvrig höstanemon. Utmärkande för denna ursprungligen kinesiska art är den filthåriga undersidan av bladen. Växten är också jämförelsevis högväxt, uppemot meterhög. Silvrig höstanemon är funnen på endast en av tipparna. Fyndet är

8 12(2) Daphne 33 dessutom det första som förvildad i landet av denna perenna trädgårdsväxt. År 1993 iakttogs ett exemplar med några blommande stänglar växande på Rävstatippen mellan Märsta och Sigtuna. Tippen har upphört som deponeringplats och tippmassorna var övertäckta med lera och jord. I denna miljö förekom anemonen tillsammans med andra perenna konkurrenståliga förvildade trädgårdsväxter. Fynd: Rävstatippen: , 1 ex., ASV (S, best. Pertti Uotila). Anethum graveolens dill. Dill är ursprungligen en art från Medelhavsländerna. Som ettårig ofta odlad köksträdgårdsväxt sprids den lätt på tippar. Även om den blommar och utvecklar mogna frön, är den sannolikt beroende av nytillförsel av frön via utkast av trädgårdsavfall. Dill har förekommit på ett stort antal tippar under hela tioårsperioden. Fynd: Annelundstippen: , ASV; , ASV, JED; , JEM (h), GEK. Björshulttippen: 1992, 1 ex., JEM, GEK (Ekman & Ekman 1993). Botkyrkabacken: , GOD; , TST, GOD; , GOD (S, 279). Bristatippen: , ASV. Edstippen: , ASV, JED. Ekebyhovstippen: , HGU, ASV; , JED, Eskilstunatippen: 1990, 1 ex., JEM; 1991, JEM, m.fl. (Ekman & Östholm 1991); 1992, ca 5 ex., JEM; 1993, JEM; , ca 50 ex., JEM; , JEM, JED; , JEM; , ASV, JED, JEM, MOA; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion. Flottsbrobacken: , HGU; , GOD; , JED, ASV; , GOD (S), ASV. Hagbytippen: , JED. Hanvikstippen: , HGU; , HGU; , HGU (S). Himmerfjärdsverket: , GOD, TST (S); 1998 (Strid 1999). Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , spridd, ASV, JED, MOA; , JED. Högdalatippen: , ASV, JED. Högdalstippen: , ASV, HGU, MOA, Lasse Ceder; , TST; , MOA. Jordbrotippen: , HGU m.fl. Löttippen: , JEM (h), GEK; , flera ex., JED, JEM (h), GEK; , ASV, JED. Lövstatippen: , HGU, ASV, JED; , riklig, flerstädes, JED; , MOA; , JED. Strängnästippen (Ekman & Ostholm 1991); , ASV, JED, JEM, MOA. Trosatippen: , JED, GOD. Tvetatippen: , GOD (S), TST. Ullnabacken: , HGU, JED. Vedyxatippen: , JED. Vikatippen: , ASV; , JEM, JED, MOA, ASV. Anisantha sterilis sandlosta. Sandlostan förekommer sällsynt på grusig kulturpräglad mark, främst mot kusten, i de aktuella landskapen. Troligen huvudsakligen införd som gräsfröförorening, men uppges utomlands förekomma som inkomling med ull (Ryves m.fl. 1996). Endast ett fynd föreligger med några tiotal blommande strån inom ett någon kvadratmeter stort område. Fynd: Högbytorpstippen: , JED, ASV. Anisantha tectorum taklosta. En art som dyker upp ibland i gräsfröblandningar av rödsvingel, Festuca rubra. Den växer även på banvallar, i hamnar och på andra ruderatplatser. Taklosta är funnen på tre tippar. Fynd: Botkyrksbacken: , GOD. Hagbytippen: , JED. Högdalstippen: , HGU. Lövstatippen: , JED; , ASV. Anoda cristata glansmalva. Glansmalva förekommer vild i Mexiko och angränsande delar av USA i Arizona och västra Texas. Hos oss odlas den som ettårig rabattväxt och har vid ett tillfälle påträffats på en tipp. På Eskilstunatippen växte ett storvuxet ex bland fröavfall och rötslam tillsammans med bl.a. durra, vilket antyder införsel med fågelfrön. Fynd: Eskilstunatippen: , 1 ex., JEM (h, best. Per Lassen) (Karlsson 1993). Antirrhinum majus lejongap. Inhemsk i sydvästra Europa och vanlig i odling som rabattväxt. Lejongap sprids på tippar via frön i trädgårds- och parkavfall. Fynd: Atletippen: , ASV. Björshulttippen: , JEM (h), GEK. Botkyrkabacken: , MOA m.fl. Ekebyhovstippen: , JED; , JED, HGU. Eskilstunatippen: 1992, ca 30 ex. av flera färgformer, JEM (h); , JEM; , JEM; , JEM, JED, MOA, ASV; , JED, ASV; , ASV. Forsbackatippen: , GOD. Hagbytippen: , JED, ASV; , ASV, JED. Hovgårdstippen: , ASV, JED, MOA; , ASV; , JED. Högdalstippen: , HGU; , JED. Lövstatippen: , JED, ASV, HGU. Skvaltan: , JED. Trolldalstippen: , JED; , gulblommig, JEM, GEK. Tvetatippen: , ASV, GOD, Lennart Karlén; , 1 ex., GOD (S), TST. Ullnabacken: , HGU, JED. Vikatippen: , JEM, JED, MOA, ASV.

9 34 Daphne 2001 Aquilegia vulgaris akleja. Gammal perenn trädgårdsväxt, odlad i landet sedan medeltiden, som uppenbarligen är konkurrenstålig i tippmiljöer. Akleja uppträder även i revegeterade delar av tippar med helt sluten grässvål. Fynd: Albybacken: , HGU. Botkyrkabacken: , GOD. Ekebyhovstippen: , HGU, ASV. Eskilstunatippen: , JEM, GEK. Flottsbrobacken: , HGU. Frutorpstippen: , JEM, GEK. Hovgårdstippen: , ASV, JED, MOA; , ASV. Högbytorpstippen: , flera ex., HGU, JED, ASV, Kerstin Frostberg. Krusbodatippen: , HGU. Löttippen: , åkerplan belägen strax innanför infarten till tippen, JEM, GEK, JED. Lövstatippen: , ASV. Salatippen: 1999, JEM. Vårbergstoppen: , HGU. tippen: , JEM, GEK. Vikatippen: , JEM, MOA, JED, ASV. Vårbergstoppen: , HGU. Artemisia scoparia vippmalört. Förr kom arten hit huvudsakligen med importerad spannmål. I England anses den även ha kommit in med ull. Enligt uppgift odlas den även som prydnadsväxt. I Finland är den dessutom funnen som förorening i solrosfrö, så kanske kan den förekomma i den nutida importen av solrosfrö från bl.a. Ungern. Fyndet på Lövstatippen gjordes på ett område för tippat buskris, där både trädgårdsflyktingar och fagelfröinkomlingar förekom. Ursprungligen kommer arten från Osteuropa och Asien. Fynd: Lövstatippen: , 1 ex., JED (S, 9950, best. TKA). Argemone mexicana gul taggvallmo (fig. 5). Arten är, som det vetenskapliga namnet antyder, vildväxande i Centralamerika, Mexiko och södra USA men odlas hos oss som annuell rabattväxt. Ett fynd föreligger från Atletippen i Örebro, där rvå ex växte tillsammans med harört och kranskrage i en uppschaktad jordhög. Följearterna antyder att ursprunget kan vara en blomfröblandning. Gul taggvallmo är troligen inte anträffad tidigare i Närke. Fynd: Atletippen: , 2 ex., ASV (S, AS99161, kontr. TKA). Armoracia rusticana pepparrot. Ursprungligen från södra Ryssland och Ukraina men odlad som kryddväxt och känd från danska läkeböcker sedan 1300 (Lange 1994). Förvildas lätt och är mycket konkurrenstålig i tippmiljöer. Förekommer ofta i avslutade deponier som igenplanterats. Troligen ej konsekvent noterad. Fynd: Albybacken: , HGU. Annelundstippen: , JEM, GEK. Björshulttippen: 1992, JEM, GEK. Botkyrkabacken: , GOD. Edstippen: , ASV, JED. Ekebyhovstippen: , HGU, ASV. Eskilstunatippen: 1991, JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); , JEM; , JEM, GEK; , JEM; , JEM; , JEM, JED; , JEM; , JEM, GEK, Flottsbrobacken: , HGU; , GOD. Frutorpstippen: , JEM, GEK. Hagakullen: 1995, ASV. Hagbytippen: , ASV, JED. Hanvikstippen: , HGU. Högdalstippen: Ca 1993, HGU. Lövstatippen: , ASV. Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991). Trosa- Fig. 5. Gul taggvallmo Argemone mexicana. Teckning: Bengt Nicolson.

10 12(2) Daphne 35 Aruncus dioicus plymspirea. Odlad som prydnadsväxt men ursprungligen vildväxande i stora delar av Europa, Asien och östra Nordamerika. Känd som odlad i vårt södra grannland från åtminstone 1817 (Lange 1994). Tre fynd föreligger av denna fleråriga ört från tipparna, och den är där troligen inkommen med trädgårdsutkast. Fynd: Annelundstippen: , 1 ex., JEM (h), GEK. Hovgårdstippen: , ASV, MOA. Ullnabacken: , HGU, JED. Asparagus officinalis sparris. Inhemsk, flerårig ört som förekommer tämligen sällsynt på sandstränder. Odlad för sina ätliga underjordiska skott och ibland förvildad i skräpmarker. Sparris har troligen spritts till tippar med utkast av trädgårdsavfall. Fynd: Eskilstunatippen: , 1 ex., JEM (h), Kent Carlsson. Forsbackatippen: , GOD (S); , GOD (S). Hovgårdstippen: , ASV, Bot. Sällsk. exkursion; , ASV. Vikatippen: , JEM, JED, MOA, ASV. Asperugo procumbens paddfot. Paddfot är en ettårig adventivväxt med ursprung i Östeuropa och västra Sibirien men räknas som bofast i vårt land sedan lång tid tillbaka. Arten har förekommit oregelbundet på tipparna troligen spridd med schaktad jord. Fynd: Ekebyhovstippen: , sparsam, JED. Högdalstippen: , 1 ex., HGU, JED; , ca 15 ex., ASV. Trolldalstippen: , sparsam, JED. Ullnabacken: , enstaka, flerstädes, JED, HGU; , enstaka, HGU, JED. Aster laevis daggaster. Nordamerikansk aster som odlas som prydnadsväxt och bl.a. utbjudits till försäljning från danska plantskolor sedan 1880 (Lange 1994). Särskiljs från andra närbesläktade astrar på kortare, bredare blad (ej mer än 4,5 gånger så långa som breda), blågröna på ovansidan och stjälkomfattande. De yttre holkfjällen är kortare än halva längden av de inre och vitkantade vid basen. Störst förväxlingsrisk med brokaster, A. x versicolor, som har (nästan) helt gröna holkfjäll och rent gröna blad. Ett tippfynd föreligger, troligen inkommet med trädgårdsutkast. Fynd: Eskilstunatippen: 1993, JEM (S, best. Hans-Erik Wanntorp). Aster lanceolatus lansettaster. Förekommer mer sällan i odling i trädgårdar än t.ex. höstaster. Skiljs från denna och videaster främst genom att de yttre holk- fjällen är kortare än de inre och på de smalare, lansettlika bladen. De yttre holkfjällen når högst till halva längden av de inre och är bredast vid basen vilket ger dem en utdraget triangulär form. Fynd: Eskilstunatippen: 1993, JEM (S, best. Hans-Erik Wanntorp). Trosatippen: 1992, JEM (h), GEK. Aster novae-angliae luktaster (foto s. 114). En nordamerikansk art som odlas som prydnadsväxt hos oss. Omtalad i trädgårdsböcker i Danmark från 1817 (Lange 1994). Skild från andra fleråriga höstblommånde astrar främst genom att den är glandelhårig och för övrigt tätt hårig. Inkommen på tippar med trädgårdsutkast. Fynd: Högdalstippen: 1995, HGU; , HGU, JED, ASV; , MOA, HGU m.fl. Ullnabacken: , 1 rugge, JED, HGU. Aster novi-belgii höstaster. Höstaster är en formrik art som kan variera avsevärt i utseende och ofta är svår att skilja från t.ex. videaster. Enligt beskrivningar i floror (Hegi 1964, Stace 1997) och bestämningsnycklar bl.a. hos Johansson (1998) bör det gå att skilja höstaster från videaster med hjälp främst av karaktärer i de yttre holkfjällen. Dessa är hos båda astrarna lika långa som de inre eller i varje fall når de över halva längden av de inre. Hos höstaster är de yttre holkfjällen bredast vid eller ovanför mitten och gröna, mer bladlika, medan de hos videaster är bredast närmast basen. Yttre holkfjäll är bredare hos höstaster (0.7-) 1 mm eller bredare, jämfört med hos videaster ca 0,5( 0.7) mm. Yttre holkfjällen hos höstaster är dessutom spretande utåt med utåtböjd spets (vid pressning ofta vikt) till skillnad från videastern, där de yttre holkfjällen sluter tätt mot korgen. Även i bladens form och infästning i stjälken finns vissa skillnader som dock inte använts vid avgränsningen mellan de båda astrarna nedan. Hos en del belägg har avgränsningen mellan dessa astrar varit oklar med en variation i holkfjällens utseende inom samma individ. I väntan på hur inomartvariationen ska avgränsas har därför några fynd åsatts A. novi-belgiila. x salignus, liksom de som saknar belägg. Fynd: Annelundstippen: , ASV (h, AS97175, kontr. TKA); , ASV (h, AS98206). Edstippen: , ASV (h, AS98194). Hovgårdstippen: , ASV (h, AS97042, kontr. TKA), MOA; , vid entrén, ASV, JED, MOA. Högdalatippen: , ASV (h, AS98216). Aster novi-belgii/a. x salignus. Fynd: Edstippen: , ASV. Ekebyhovstippen: ,

11 36 Daphne 2001 HGU, ASV. Eskilstunatippen: 1992, JEM (h); 1993, JEM. Flottsbrobacken: , 1 ex., GOD. Frutorpstippen: , JEM (h), GEK. Hanvikstippen: , HGU. Högbytorpstippen: , Kerstin Frostberg, HGU, ASV, JED. Högdalatippen: , JED (h). Skeviksbacken: , JED. Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991). Trosatippen: 1992, GEK (h). Ullnabacken: , ASV. Aster x salignus videaster. Videaster, som är hybriden mellan lansettaster och höstaster, har bestämts med hjälp av holkfjällskaraktärer: smala, bredast vid basen och mot korgen tätt tryckta yttre holkfjäll som nått till minst hälften av längden av de inre. Både videaster och den troligen vanligare höstastern är tåliga mot konkurrens från annan växtlighet och stannar kvar på igenväxande, igenlagda tippar. Fynd: Eskilstunatippen: , ASV (h, AS98320). Högdalatippen: , ASV (h, AS98212, AS98213). Högdalstippen: , ASV (h, AS98198). Astrantia major stjärnfloka. Flerårig ört hemmahörande i södra och mellersta Europa och Orienten. Odlad som trädgårdsväxt och sannolikt spridd till tippar med trädgårdsutkast. Fynd: Vikatippen: , 2 ex., JEM (h), Bo Karlsson, Lennart Karlén. Atriplex hortensis var. hortensis trädgårdsmålla (foto s. 115). Den ovanligare gröna formen av trädgårdsmålla odlas ibland och används som spenat. Det är osäkert om spridningen till tippar går via utkast från trädgårdar eller om arten förekommer som fröförorening i t.ex. fågelfrön. Fynd: Eskilstunatippen: , 3 ex., JEM (h); , JEM, MOA, JED, ASV; , 2 ex., JED, ASV; , ASV; , GOD (S), Bot. Sällsk. exkursion; , JEM, GEK. Hagbytippen: , ca 10 ex., ASV, JED. Trosatippen: , GEK (h, best. Per Lassen). Atriplex hortensis var. rubra röd trädgårdsmålla. Röd form av trädgårdsmålla odlas som prydnadsväxt i rabatter. Härifrån sprids den med utkast till tippar där den ibland utvecklar mogna frön som i sin tur kan gro och växa upp kommande säsong. Den röda formen är betydligt vanligare än den gröna. Fynd: Atletippen: , ASV. Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , 1 ex., ASV, JED, MOA; , ASV m.fl. Lövstatippen: , 1 ex., ASV, HGU, JED. Tvetatippen: , 1 ex.,god(s),tst,jed.vedyxatippen: , lokalt riklig, JED. Atriplex prostrata spjutmålla. Spjutmålla är en inhemsk art på havstränder bland tång och på sand, men förekommer ibland på ruderatmark och har noterats med enstaka ex. på några av tipparna. Hur spridningen till tippar har gått till är inte klarlagt. Fynd: Bristatippen: , ASV (h). Edstippen: , ASV, JED. Hagbytippen: , JED. Högbytorpstippen: , Kerstin Frostberg, HGU, JED, ASV; , ASV, JED. Lövstatippen: , JED; , JED, ASV, HGU; , JED. Strängnästippen: , 1 ex., JEM (h), Bert Östholm, Torsten Carlsson, (Ekman & Östholm 1991). Ullnabacken: , enstaka, JED, HGU. Vällstatippen: , 1 kraftigt ex. i slänt med jord och betongblock, ASV, JED. Atropa belladonna belladonna (foto s. 115). En välkänd om än sällan odlad art i Sverige. Den hör hemma i lövskogar i större delen av Europa, men har också odlats mycket länge. Belladonna är en starkt giftig medicinalväxt, som bland annat använts mot ögonåkommor och även för kvinnors skönhets skull. Enda nutida lokal på tipparna i undersökningen är Hagakullen, där 1-3 exemplar växte i kanten till parkeringen , enligt litteraturuppgifter åtminstone sedan 1983 (Lindberg 1986). Tyvärr tycks arten ha dött ut på lokalen; den eftersöktes förgäves 1996, 1998 och Fynd: Hagakullen: , TST, MOA; , 2-3 stora ex. i kanten mot parkeringen, ASV; , 2-3 ex., samma lokal, HGU m.fl. Avena fatua flyghavre. Flyghavre är ett svårbemästrat ogräs i stråsäd vilket ibland förekommer på tippar. Arten är inhemsk i Europa men spridd i andra delar av världen, som Nord- och Sydamerika och Australien. Troligast införd med avfall från jordbruket, med foderspill, gödsel eller halm, men är även känd som inkomling med ullimport och fågelfrön (Ryves m.fl. 1996). Fynd: Annelundstippen: , ASV, JED; , ASV, JED; , JEM, GEK. Bristatippen: 1994, ASV. Eskilstunatippen: 1991, 2 ex., JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); 1992, JEM; , ASV, JED, JEM, MOA. Forsbackatippen: , ASV. Hagbytippen: , enstaka, ASV, JED. Hovgårdstippen: , ASV, JED, MOA. Salatippen:

12 12(2) Daphne 37 12, 1 ex., JEM, GEK. Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991); , JEM, JEM, MOA, ASV. Tvetatippen: , ASV, GOD, Lennart Karlen; , fåtalig, GOD (S), TST, JED. Vedyxatippen: , spridd, JED; , JED. Avena sativa var. sativa havre. Vår odlade havre kommer troligen frän en sydeuropeisk vild art och har varit i odling under mycket lång tid. Tidigast påvisad i arkeologiska fynd från bronsåldern (Lange 1994). Hos oss används havre mest till djurfoder. Havre är det vanligast förekommande förvildade sädesslaget i tippmiljö och sprids troligen främst via fågelfrön men också på en del tippar med jordbruksavfall eller foderspill. Fynd: Annelundstippen: , ASV, JED; , JEM, GEK. Atletippen: , ASV. Björshulttippen: 1992, JEM, GEK. Botkyrkabacken: , GOD. Bristatippen: , ASV m.fl. Brännbackstippen: , ASV; , Lasse Thorán (S, 5114). Ekebyhovstippen: , ASV, JED; , JED. Eskilstunatippen: 1991, JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); 1992, JEM; , JEM. Flottsbrobacken: , HGU. Forsbackatippen: , ASV; , ASV. Frutorpstippen: , JEM, GEK. Hanvikstippen: , HGU. Himmerfjärdsverket: , GOD (S), TST; , JEM. Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , ASV. Högbytorpstippen: , Kerstin Frostberg, HGU, JED, ASV; , ASV, JED. Högdalstippen: Ca 1993, HGU. Jordbrotippen: , HGU. Kovikstippen: , JED. Löttippen: , JEM, GEK; , JEM, GEK, JED. Lövstatippen: , ASV. Salatippen: , JEM, GEK. Strängnästippen: (Ekman & Östholm 1991). Trosatippen: , JEM, GEK. Tvetatippen: , ASV, GOD, Lennart Karlén, Ullnabacken: , JED, HGU. Vikatippen: , JEM, JED, MOA, ASV. Vällstatippen: , ASV. Bassia scoparia sommarcypress (foto s. 115). Som vildväxande förekommer sommarcypress troligen närmast i centrala och östra Ryssland men den är spridd som adventivväxt västerut i kontinentala Europa. Olika odlade former säljs främst för sitt dekorativa bladverk. Vildtypen av sommarcypress upptäcktes 1998 på Hovgården bland fågelfröväxter. Den fick sannolikt fram mogna frön som grodde och växte upp året därpå. Fynd: Hovgårdstippen: , åtminstone 3 ex. ASV (S, AS98196, kontr. TKA), JED (S, 98134), MOA; , JEM (h) m.fl.; , 4 ex., JED; , 1 ex., ASV. Bellis perennis tusensköna. Naturaliserad i gräsmattor och betesmarker men också avsiktligt odlad som prydnadsväxt i gräsmattor framförallt norrut. Ett fynd av tusensköna har gjorts vid Hagbytippen bland trädgårdsutkast och parkavfall. Fynd: Hagbytippen: , ASV, JED. Berberis thunbergii häckberberis. En japansk prydnadsbuske som ofta odlas i häckar. Förekommer i ett antal kulturformer, bl.a. i en rödbladig form 'Atropurpurea'. De olika formerna har inte konsekvent särskiljts under inventeringen. Sprids troligen med såväl frön som med skott och plantor i tippat trädgårdsavfall och jordmassor. Fynd: Albybacken: , HGU. Björshulttippen: 1992, JEM, GEK; , JED, GOD. Botkyrkabacken: , GOD; , GOD; , GOD; , ASV, HGU. Bristatippen: , schaktmassor, ASV. Brännbackstippen: ASV, JED. Ekebyhovstippen: , JED. Eskilstunatippen: 1991, JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); 1992, både huvudformen och 'Atropurpurea', JEM; , JEM; , JEM, MOA, JED, ASV; , JED, ASV. Frutorpstippen: , 1 ex., JEM, GEK (Ekman & Ekman 1993). Hagakullen: 1995, ASV. Hagbytippen: , ASV, JED. Hanvikstippen: , HGU. Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , ASV, JED, MOA; , ASV. Högdalstippen: , MOA, HGU m.fl. Jordbrotippen: , HGU. Lövstatippen: , JED, ASV, HGU; , JED. Trolldalstippen: , JED. Ullnabacken: , JED, HGU. Vikatippen: , 'Atropurpurea', JEM (h), Bo Karlsson, Lennart Karlén; , JEM, JED, MOA, ASV. Vällstatippen: , ASV, JED. Bergenia cordifolia hjärtbergenia. En tålig perenn trädgårdsväxt med vintergröna blad som växer vild i centrala Asien och är odlad åtminstone i Danmark sedan 1817 (Lange 1994). Hjärtbergenia är oftast steril men skiljs från den snarlika bergenian, B. crassifolia, på hjärtlika bladbaser. Arten har påträffats vid två tillfällen i tippmiljö, troligen inkommen med trädgårdsutkast. Fynd: Edstippen: , ASV, JED. Eskilstunatippen: , JEM (h).

13 38 Daphne 2001 Beta vulgaris ssp. vulgaris var. cicla mangold. En form av beta som odlas som grönsak men även ibland som prydnadsväxt. Den förvildas sällan och är funnen på endast två tippar. Fynd: Annelundstippen: , 1 ex., JEM (h), GEK. Eskilstunatippen: , JEM (h); , ASV; , GOD (S), Bot. Sällsk. exkursion; , JEM (h), GEK. Beta vulgaris ssp. vulgaris var. vulgaris rödbeta. Rödbetor förvildas med trädgårdsutkast och förekommer förvånansvärt sällan på tipparna. Endast två fynd från samma tipp föreligger. Fynd: Eskilstunatippen: 1992, 1 ex., JEM (h); , 2 ex., JEM (h). Bidens ferulifolia ampelskära. (foto s. 115). En förvildad prydnadsväxt som på senare år blivit populär och plötsligt börjat dyka upp som odlad i kommunala utomhuskrukor etc. Fyndet på Högdalstippen 1997 var det första för Södermanland, här troligen inkommen med tippat parkavfall. Året efter hittades den på Tvetatippen på en vägkant invid kontoret, sannolikt spridd från tidigare odling i rabatter intill. Uppenbarligen kan arten bilda moget frö här, trots att den kommer från Arizona och Mexiko. Ett tidigare fynd har gjorts i Uppland 1961, på Fridhemstippen i Vaksala socken (Nils Lundqvist). Tippen användes bl.a. för trädgårdsavfall och fyndet omnämns av Almquist (1965) i bihanget över "Tillfälliga utkomlingar från de botaniska trädgårdarna". Fynd: Högdalstippen: , JED (S, kontr. TKA); , ASV (h, AS97005); , ca 10 ex., HGU, ASV (h, AS97020), JEM (h) m.fl.; , MOA m.fl. Tvetatippen: , ASV (S, AS98306, kontr. TKA)., GOD, Lennart Karlén. Borago officinalis gurkört. Gurkört är en ettårig ört från västra Medelhavsområdet som ibland odlas som köksträdgårdsväxt, främst som sallat eller prydnadsväxt. Har anor sedan medeltiden som kulturväxt i Norden. Sprids till tippar via frön i trädgårdsavfall och klarar även att få fram mogna frön och därmed etablera sig i tippmiljö. Fynd: Annelundstippen: , ASV. Ekebyhovstippen: , ASV, JED; , 2 ex., JED; , spridd, ca 10 ex., JED; , 1 ex., JED, HGU. Forsbackatippen: , GOD (S). Hagbytippen: , 1 ex., JED, ASV. Högbytorpstippen: , 1 ex., ASV, JED. Högdalstippen: , 2 ex., HGU, JED; , MOA, HGU m.fl. Lövstatippen: , 1 ex., JED; , riklig; JED. Trolldalstippen: , 1 ex., JED; , JEM (h). Tvetatippen: , ASV, GOD, Lennart Karlén. Vedyxatippen: , 1 ex., JED. Bracteantha bracteata jätteeternell. Denna ursprungligen australiska växt odlas hos oss t.ex. i eternellodlingar för självplock, och det är därför inte oväntat att den dyker upp på tippar. Den har emellertid endast iakttagits en gång på en av tipparna. Fynd: Tvetatippen: , 1 ex., GOD, TST (S, best. Arne Anderberg). Brassica juncea sareptasenap. Ursprungligen en art från Central- och Ostasien som odlas för beredning av senap. Förekommer i Sverige som åkerogräs och bland fågelfröväxter. Avsiktlig eller oavsiktlig inblandning bland fågelfrön är troligaste orsak till de flesta av tippförekomsterna men på Hovgårdstippen, där den påträffats tillsammans med andra senapsarter, kan ursprunget vara avfall från senapstillverkning. Fynd: Brännbackstippen: , 1 ex. på rötslam, ASV, JED; , 1 ex., ASV; , flerstädes, JED. Eskilstunatippen: , sparsam, JEM (h), JED; , ASV, JED, JEM, MOA; , ASV; JED; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion. Forsbackatippen: , 1 ex., GOD (S); , ASV (S, AS98254, kontr. TKA). Hanvikstippen: , HGU (S, kontr. Hans- Erik Wanntorp). Hovgårdstippen: , ASV (S, AS97157, kontr. TKA), MOA; , riklig, eventuellt avfall från senapsfabrik, ASV, JED, MOA; , ASV; , flerstädes, JED. Högdalstippen: , HGU, JED; , ca 10 ex., spridd, HGU, JED; 1996, 1 ex. i gamla delen, HGU (Karlén 1998a); , 1 ex., JED; , tämligen riklig, HGU m.fl.; , MOA m.fl.; , tämligen riklig, spridd, HGU, JED. Löttippen: , enstaka, JED, JEM (h), GEK. Vikatippen: , enstaka, ASV, JED, JEM (h), MOA. Brassica napus ssp. napus raps. Vanlig åkergröda som uppträder på tippar i jordbruksavfall och bland fågelfröväxter. Fynd: Annelundstippen: , JEM, GEK. Björshulttippen: 1992, JEM, GEK. Eskilstunatippen: 1991, JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); , JEM. Flottsbrobacken: , HGU; , GOD (S, 181); , GOD. Forsbackatippen: , GOD (S). Frutorpstippen: , JEM, GEK. Hanviks-

14 12(2) Daphne 39 tippen: , HGU. Högdalstippen: Ca 1993, HGU. Löttippen: , enstaka, JEM (h), GEK; , JEM (h), GEK. Salatippen: , östra delen av tippen, JEM, GEK. Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991). Trosatippen: , JEM, GEK. Tvetatippen: , GOD (S), TST. Vikatippen: , JEM, MOA, JED, ASV. Vällstatippen: , ASV. Brassica nigra svartsenap (foto s. 116). En art vars ursprungliga utbredning troligen ligger i södra och västra Europa och i västra Asien. Den har under lång tid varit i odling som krydda (senap). I Danmark har den påvisats från 1200-talet vid arkeologiska utgrävningar och eventuellt också i arkeologiska fynd från vikingatiden och bronsåldern (Lange 1994). Svartsenap är funnen på Hovgårdstippen tre år i rad med upp till ett 25-tal ex. i slänter och längs körvägar i den norra delen av tippområdet. Svartsenap växte där tillsammans med den vanligare vitsenapen och sareptasenap, och har troligen kommit in med avfall antingen från import av senapsfrö till senapstillverkningen vid Slotts i Uppsala eller möjligen med fröspill från trädgårdsodlad svartsenap. Frön av svartsenap finns att köpa i trädgårdshandeln. Fynd: Hovgårdstippen: , ASV (S, AS97161, kontr. TKA), MOA; , ASV, JED, MOA; , ASV, JEM (h), Bot. Sällsk. exkursion; , 1 ex., JED. Brassica oleracea var. medullosa fodermärgkål. Artens ursprungsområde är i Västeuropa och Medelhavsområdet, och den har förekommit i odling under mycket lång tid. Flera odlade former har kommit till genom förädling, och fodermärgkål är en form som hos oss ofta odlas i viltåkrar. Fynden på tipparna har troligen kommit in genom fröspill, men vid en av tippatna kan det möjligen vara spridning som fröförorening i gräsfrön. Några fynd av kål har ej bestämts till varietet och anges härunder som Brassica oleracea coll. Fynd rapporterade från Eskilstunatippen och Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991) är ej granskade på senare år och något osäkra. Fynd: Atletippen: , ASV. Hagakullen: , 1 ex., nyanlagd grässlänt, ASV. Hovgårdstippen: , ASV; , ASV. Brassica oleracea coll. kål. Fynd: Björshulttippen: 1992, JEM, GEK. Hovgårdstippen: , ASV, MOA. Löttippen: , enstaka, JEM, GEK. Brassica rapa ssp. oleifera rybs. En vanlig åkergröda som emellanåt förekommer också på tippar. Inkommen troligen med jordbruksavfall eller med fågelfrön. Fynd: Ekebyhovstippen: , HGU, ASV. Eskilstunatippen: 1992, JEM; , JEM (h); , JEM, MOA, JED, ASV. Forsbackatippen: , ASV. Hagbytippen: 1995, ASV, Hanvikstippen: , HGU. Jordbrotippen: , HGU. Löttippen: , JEM (h), GEK. Vikatippen: , JEM (h), Bo Karlsson, Lennart Karlén. Brassica rapa ssp. rapa rova. Rova är en rotfrukt som under lång tid odlats i landet. I danska källor omnämns rovodling från början av 1400-talet och på Gotland i Gutalagen (Lange 1994, Johansson & Larsson 1996). Ett fynd av röva med väl utbildad rot gjordes på Ekebyhovstippen 1995 troligen inkommen med fröspill eftersom rovor normalt inte tillåts gå i frö vid odling. Fynd: Ekebyhovstippen: , ASV, HGU. Bromus secalinus råglosta. En nationellt rödlistad art; kategori VU - Sårbar (Gärdenfors 2000). Den var fram till 1920-talet traktvis ett svårt åkerogräs. Med renare utsäde försvann den i det närmaste, men återkom under 1980-talet som fröförorening i råg som odlas för halmslöjd eller viltfoder, framförallt i midsommarråg och tuvråg (Ekman 1993). Dessutom förekommer råglostan som medvetet odlad i s.k. allmogeåkrar. Den är funnen tillsammans med råg på en tipp. Där har den varit konstant på samma plats sedan Fynd: Eskilstunatippen: , 3 tuvor, JEM (h), JED; , ca 100 ex., JEM (h), MOA, JED, ASV; , ca 20 blomande strån, ASV, JED. Brunnera macrophylla kaukasisk förgätmigej. En flerårig trädgårdsväxt som förekommer vildväxande i Kaukasus och västra Sibirien. Den har endast noterats på en av tipparna troligen spridd via trädgårdsutkast. Fynd: Jordbrotippen: 1998, HGU (S). Bryonia alba hundrova. Hundrova förekommer vildväxande söderut i Europa men har hos oss odlats som prydnadsväxt eller eventuellt också som medicinalväxt. Ursprunget till förekomsten på Lövstatippen är okänt, men möjligen kan den ha kommit in med trädgårdsutkast. Fynd: Lövstatippen: , enstaka, JED.

15 40 Daphne 2001 Buphthalmum salicifolium ljusöga (fig. 6, foto s. 116). Förekommer som vild i sydöstra Europa och som odlad i Sverige sedan närmare 100 år, men är märkligt nog ej tidigare känd som förvildad i landet. Fem exemplar växte i sydbranten av Högdalstippen 1998, troligen det första fyndet i landet av arten som förvildad. Även funnen på Bubbetorpstippen utanför Karlskrona (Niordson 2000) samt på Öland 1999 (JEM, GEK). Fynd: Högdalstippen: , 5 ex., HGU (S), (Karlén 1998b), ASV (h, best. Arne Anderberg); , MOA; 1999, 2 sterila ex., HGU; , TST. Bupleurum rotundifolium harört. Harört förekommer vild i Medelhavsområdet och österut men odlas hos oss som ettårig rabattväxt och som eternell. Det enda fyndet gjordes på Atletippen i Örebro, där harört växte i en uppschaktad jordhög tillsammans med gul taggvallmo och kranskrage. Troligt ursprung kan vara en blomfröblandning. Fynd: Atletippen: 2-3 ex.; , ASV (S, AS99155). Calendula arvensis åkerringblomma (fig. 7, foto s. 116). Arten kommer ursprungligen från Medelhavsområdet och är troligen sällsynt som odlad prydnadsväxt här. På Vedyxatippen växte den 1998 tillsammans med en annan ettårig sällan odlad växt, liten himmelsblomma, och några resliga ulltistlar på utplanad mark med några betongbalkar intill ett makadamupplag. Åkerringblomma har funnits i odling i Botaniska trädgården i Uppsala (Örjan Nilsson muntl. medd.), och trots att avfall från trädgården inte transporterats direkt till Vedyxatippen är det troligast att arten kommit in därifrån. Fynd: Vedyxatippen: , JED (S, kontr. TKA); , ASV (h, AS98273); , MOA, TST. Calendula officinalis ringblomma. En sedan länge odlad art med ursprung i Medelhavsområdet. Allmänt spridd ettårig rabattväxt t.ex. i trädgårdsavfall på tippar. Går även i frö och förmår därför sprida sig lokalt på tipparna. Fynd: Annelundstippen: , ASV; , ASV, JED; , i trädgårdsavfall på tippens sydöstra del, JEM (h), GEK. Atletippen: , ASV. Björshulttippen: 1992, 10 ex., JEM, GEK (Ekman & Ekman 1993). Botkyrkabacken: , GOD; , ASV, HGU. Brännbackstippen: , ASV, JED. Edstippen: , ASV; , ASV, JED. Ekebyhovstippen: , HGU, ASV; , riklig, JED; , JED, HGU. Eskilstuna- Fig. 6. Ljusöga Buphthalmum salicifolium. Teckning: Bengt Nicolson. tippen: 1992, ca 40 ex., JEM (h); , JEM (h); , ca 10 ex. på tippens sydvästra del, JEM; , JEM; , JEM, JED; , JEM, MOA, JED, ASV; , JEM; , ASV, JED, JEM, MOA; , JED, ASV; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion. Flottsbrobacken: , HGU; , GOD (S, 180); , ASV, GOD. Frutorpstippen: 1992, 1 ex. (Ekman & Ekman 1993); , 1 ex., JEM, GEK; 1993, JEM, Bo Karlsson, Lennart Karlén. Hagbytippen: , ASV, JED. Hanvikstippen: , HGU. Hovgårdstippen: , hushållsavfallsdeponin, ASV; , JED; , hushållsavfallstippen, rötslamdeponi, ASV. Högdalatippen: , ASV, JED. Högdalstippen: , ASV, HGU, MOA, Lasse Ceder; , HGU; , toppen väster om vattentornet, JEM. Löttippen: , JEM (h), GEK; , åkerplan strax innanför infarten till tippen, JEM, GEK, JED. Lövstatippen: ,

16 12(2) Daphne 41 HGU, ASV, JED; , JED; , JED. Salatippen: , flishög i nordväst, JEM (h), GEK. Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991). Trolldalstippen: , JED; , 1 ex., JEM, GEK. Trosatippen: , JED, GOD. Tvetatippen: , ASV, GOD, Lennart Karlen; , GOD.TST, JED. Ullnabacken: , JED, HGU; , HGU, JED. Vikatippen; , JEM, JED, MOA, ASV. Vällstatippen: , ASV. Callistephus chinensis trädgårdsaster. (foto s. 116). Vanlig ettårig prydnadsväxt för utplantering. Vildväxande i Kina där den också odlats i 2000 år. Tillfälligt uppträdande och troligen beroende av trädgårdsutkast för spridning till tippar. Fynd: Eskilstunatippen: , JEM (h); , 1 ex., JEM (h); , 1 ex., ristipp, JEM (h), MOA, JED, ASV. Frutorpstippen: , GEK (h). Hov- gårdstippen: , ASV, JEM (h), Bot. Sällsk. exkursion. Vikatippen: , JEM, MOA, JED, ASV (h, AS98292). Calystegia pulchra rosenvinda. Endast ett fynd föreligger av denna perenna slingrande trädgårdsväxt. Rosenvindan växte två år i rad i den nordvända sluttningen av tippen. Fynd: Flottsbrobacken: , GOD (S, kontr. TKA); , GOD (S, kontr. TKA). Camelina microcarpa ssp. microcarpa sanddådra. Förekommer sällsynt i området som åkerogräs, särskilt i trädesåkrar, samt på vägkanter och bangårdar och annan, ofta sandig, störd miljö. På Hammarbybacken har ett tämligen stabilt bestånd etablerat sig. Upp till 100 ex. har noterats under tre av åren under perioden. Fynd: Hammarbybacken: , på ca 2 kvm, HGU, JED; , ca 100 ex., JED, HGU; , Mats Gothnier (S). Camelina sativa oljedådra. (foto s. 116). En nationellt rödlistad art; kategori RE - Försvunnen (Gärdenfors 2000). Den har förr i tiden förekommit odlad som oljeväxt, men dyker ibland numera upp som avsiktlig eller oavsiktlig inblandning i blomsterängsfrö och i eternellfrön. Fynd har gjorts på två av tipparna de båda första åren av perioden, på Strängnästippen 1990 och på Eskilstunatippen På tippar söderut i landet har oljedådra också rapporterats, nämligen från Tranåstippen på rötslam 1992 och 1993 (Jörgen Josefsson, muntl. medd.) och Torsås soptipp 1998 (Nilsson m.fl. 1999). Fynd: Eskilstunatippen: , 1 ex. på tippens östra del, JEM (h, kontr. Per Lassen) m.fl. (Ekman & Östholm 1991). Strängnästippen: 1990, 1 ex., Bert Östholm, Torsten Carlsson (S) (Ekman & Östholm 1991). Campanula carpatica karpaterklocka. Denna art, med ursprung som namnet anger i Karpaterna, är en flerårig rabatt- eller stenpartiväxt som vid två tillfällen påträffats på tippar. Fynd: Eskilstunatippen: , MOA, JED m.fl. Forsbackatippen: , ASV (S, AS98250, kontr. TKA). Fig. 7. Åkerringblomma Calendula arvensis. Teck- ning: Bengt Nicolson. Campanula medium mariaklocka. Prydnadsväxt från Frankrike och Italien som mera sällan påträffas förvildad. Bofast på Eskilstunatippen under senare delen av 1990-talet. Fynd: Eskilstunatippen: , mycket riklig på ett begränsat område i sydväst, JEM (h), JED; , ca 10 ex. varav två

17 42 Daphne 2001 med skära blommor, JEM (h); , JEM.MOA, JED, ASV (h, AS98294); , JED, ASV; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion; , JEM, GEK. Cannabis sativa hampa. Ursprungligen en asiatisk art som odlats främst som spånadsväxt. Odlingshistorien för hampa har urgamla anor, och arten är känd från arkeologiska fynd från forntiden och senare på talen i Skåne (Hylander 1970, Hjelmquist 1991, Lange 1994). Den nutida spridningen på tippar har sitt ursprung i fågelfrön. Fynd: Björshulttippen: , ca 5 ex., JED, GOD (S). Botkyrkabacken: , GOD (S, 281); , GOD. Brännbackstippen: , 3 ex., JED; , Lasse Thorán (S, 5124). Edstippen: , ASV; , 1 ex., ASV, JED. Ekebyhovstippen: , 1 ex., JED. Eskilstunatippen: 1991, JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); 1992, 1 ex., JEM (h); 1993, 2 ex., JEM; , ca 50 ex. på tippens sydöstra del (flera ex. 1 m höga), JEM (h); , 2 ex., JEM, JED; , 2 ex., JEM; , 1 ex., JEM; , ASV, JED, JEM, MOA; , 1 ex., JED, ASV; , ASV; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion. Forsbackatippen: , GOD (S); , 5 ex. han- och honplantor, ASV. Hagbytippen: , 1 ex., JED, ASV. Himmerfjärdsverket: , GOD, TST, Lasse Ceder. Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , hushållsavfallsdeponin, ASV; , 2 ex., JED; , 3 ex., ASV. Högbytorpstippen: , ASV, JED. Högdalstippen: 1995, HGU; , HGU, JED; , MOA, HGU, m.fl.; ,2 ex., JED; , ASV; , HGU m.fl.; , MOA m.fl. Jordbrotippen: , HGU. Kovikstippen: , 2 ex., JED. Löttippen: , 1 ex., JED, JEM, GEK; , MOA m.fl. Lövstatippen: , 1 ex., JED; , 1 ex., JED. Strängnästippen: 1991, 1 ex. (Ekman & Östholm 1991); , ASV, JED, JEM, MOA. Tvetatippen: , GOD (S), TST; , 2 ex., GOD, TST, JED. Ullnabacken: , 1 ex., JED, HGU. Vedyxatippen: , 1 ex., JED. Vikatippen: , 2 stora ex., i komposthögar av trädgårdsavfall, ASV. Capsicum annuum paprika. Ettårig växt med blanka mörkt gröna blad vars frukter importeras och äts som grönsak. Förekommer troligen också i odling i växthus. På tipparna påträffas små plantor av papri- ka som sällan går i blom eller bildar frukter. Mest troligt har grobara frön spritts med köksavfall eller eventuellt med rötslam, men den uppges även vara inblandad i vissa fågelfröblandningar (Hanson & Mason 1985). Fynd: Annelundstippen: , JEM, GEK. Atletippen: , ASV. Björshulttippen: , enstaka, GOD (S), JED. Bristatippen: , på rötslam, ASV (h). Brännbackstippen: , ASV, JED; , 2 ex., JED. Eskilstunatippen: , ca 5 ex. på tippens östra del, JEM (h) m.fl. (Ekman & Östholm 1991); 1992, ca 10 ex., JEM; , JEM (h); , JEM (h), GEK; , JEM (h); , flera ex., JEM, JED; , ASV, JED, JEM, MOA; , JED, ASV; , ASV; , JEM, GEK. Forsbackatippen: , GOD (S); , ASV. Frutorpstippen: 1992, 1 ex. (Ekman & Ekman 1993); , 1 ex., JEM, GEK. Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , hushållsavfallstippen, ASV; , flerstädes, JED; , kompostanläggningen, ASV. Högbytorpstippen: , ASV, HGU, JED, Kerstin Frostberg; , ASV, JED. Löttippen: , rötslamstäckta sopor, mest hushållssopor, JEM (h), GEK, JED; , JEM, JED, GEK. Salatippen: , 2 ex. på hushållssopor och barkflis, JEM (h), GEK. Tvetatippen: , GOD (S), TST, JED. Kovikstippen: , 1 ex., JED. Caragana arborescens häckkaragan. Prydnadsbuske, införd från Centralasien, Sibirien och Mongoliet, vars odlingshistoria i Danmark går tillbaka åtminstone till 1777 (Lange 1994). Funnen på flera av tipparna och uppenbarligen konkurrenstålig då den förekommit i avslutade delar av tippar som övertäckts av jord och där vegetationen slutit sig. Fynd: Brännbackstippen: , ASV. Eskilstunatippen: 1991, JEM (h) m.fl. (Ekman & Östholm 1991); , JEM. Hovgårdstippen: , ASV; , avslutad jordövertäckt del i väster, ASV. Jordbrotippen: Ca 1991, HGU. Rävstatippen: , ASV. Trosatippen: , JEM, GEK. Ullnabacken: , HGU, JED. Vällstatippen: , ASV, JED. Cardamine flexuosa skogsbräsma. Ettårig inhemsk art som särskilt på senare tid börjat uppträda i kulturpåverkad miljö t.ex. i trädgårdar och plantskolor. Fyndet från Flen gjordes dock redan 1993 och underlaget, rötslam, antyder möjligen införsel med få-

18 12(2) Daphne 43 gelfrön. Fynd: Frutorpstippen: , fåtalig på rötslam, JEM (h), Bo Karlsson, Lennart Karlén (S). Carthamus tinctorius safflor. (foto s. 117). Safflor har odlats under lång tid framförallt för oljeberedning samt för det rödaktiga färgämne som utvinns ur blommorna. Kronbladen har även använts som falsk saffran. På tippar förekommer arten ofta tillsammans med fågelfröväxter. Enligt Hanson & Mason (1985) är den även medvetet inblandad i vissa fågelfröblandningar. Kantblommornas färg har varierat från blekgult till orangerött. Fynd: Annelundstippen: , 5 ex., ASV, JED; , JEM (h), GEK. Björshulttippen: , GEK (h); , 1 ex., GEK. Botkyrkabacken: , HGU, Bot. Sällsk. exkursion; , GOD. Bristatippen: , ASV (h). Ekebyhovstippen: , 1 ex ASV, JED. Eskilstunatippen: , 2 ex. på tippens östra del, JEM (h) m.fl. (Ekman & Östholm 1991); , 7 ex., JEM (h); , JEM (h); , JEM, GEK; , ca 10 ex. på tippens sydöstra del, JEM (h); , JEM; , 1 ex., JEM, JED; , JEM; , ASV, JED, JEM, MOA; , 3 ex., ASV, JED; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion. Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , 1 ex., ASV, Bot. Sällsk. exkursion; , kompostanläggningen i norra delen, ASV; , 6 ex., JED; , kompostanläggningen, ASV. Högbytorpstippen: , 2 ex., ASV, HGU, JED, Kerstin Frostberg. Högdalstippen: , 3 ex., HGU, JED. Kovikstippen: , ca 15 ex., bland fågelfröarter, JED. Löttippen: , JEM (h), GEK; , JEM (h), GEK; , 2 ex., JED, JEM, GEK; , MOA m.fl. Tvetatippen: , 2 ex., ASV, GOD, Lennart Karlén; , 2 ex., GOD, TST, JED; , ASV (S, AS98237). Centaurea montana bergklint. En central- och sydeuropeisk art vilken också förekommer i Kaukasus och som odlas som prydnadsväxt hos oss. På senare år har den spridit sig alltmer i naturlig vegetation i de södra delarna av landet och förökar sig väl med frösådd. Uppenbarligen en mycket tålig art som troligast sprids med trädgårdsavfall till tippar. En snarlik art, röd kamklint, C. cheiranthifolia var. purpurascens, med rosa blomfärg kan vara en förväxlingsrisk. Denna har påträffats förvildad på Gotland och skiljer sig förutom i blomfärg på de större, ljust fransade holkfjällen (Johansson 1998). En annan snarlik art är luddklint, C. triumphettii, vilken är påträffad åtminstone i Skåne och Småland. Den skiljer sig från bergklint bl.a. i att holkfjällens fransar är längre och vitspetsade (Karlsson 1991). Fynd: Albybacken: , HGU. Björshulttippen: 1992, 1 ex., JEM (h), GEK. Botkyrkabacken: , GOD. Edstippen: , ASV, JED. Ekebyhovstippen: , HGU, ASV; , ASV, JED; , JED. Eskilstunatippen: 1992, JEM; , JEM, MOA, JED, ASV; , JEM, MOA, JED, ASV. Flottsbrobacken: , GOD; , ASV, GOD. Hagbytippen: , JED. Hovgårdstippen: , ASV, JED, MOA; , tippområdet norrut nära entrén, ASV, JED, MOA. Högdalatippen: , ASV, JED. Jordbrotippen: , HGU. Lövstatippen: , ASV. Rävstatippen: , ASV. Steningetippen: 1995, ASV. Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991). Trolldalstippen: , JED. Ullnabacken: , HGU, JED. Cerastium glomeratum knipparv. Inhemsk art som förekommer på öppen, grusig eller trampad mark. Eventuellt spridd till tipp med schaktmassor eller trädgårdsjord. Fynd: Lövstatippen: , enstaka, HGU, JED (S, best. TKA), ASV. Cerastium tomentosum silverarv. Arten kommer ursprungligen från Sicilien och Italien men odlingsformer med flera ingående arter i ett komplex av taxa förekommer. Odlas som kantväxt och i stenpartier. Spridd till tippar med trädgårdsutkast. Olika odlingsformer har inte utskiljts bland tippfynden. Fynd: Annelundstippen: , ASV, JED. Björshulttippen: , JEM (h), GEK (Ekman & Ekman 1993). Botkyrkabacken: , GOD. Eskilstunatippen: , JEM (h). Flottsbrobacken: , GOD. Frutorpstippen: 1992 (Ekman & Ekman 1993); , JEM (h), GEK. Hanvikstippen: , HGU; , HGU. Hovgårdstippen: , vid entrén, ASV, JED, MOA. Högdalstippen: , HGU. Jordbrotippen: , HGU. Lövstatippen: , JED, ASV, HGU; , JED, ASV, HGU. Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991). Ullnabacken: , HGU, JED. Vikatippen: , JEM, MOA, JED, ASV. Chaenomeles japonica liten rosenkvitten. Som namnet antyder en japansk art som odlas främst som pryd-

19 44 Daphne 2001 nadsbuske men någon gång även för frukterna. Har förekommit i danska plantskolor sedan 1895 men är sparsamt förvildad hos oss. Några småplantor, som växte på öppen jord på Hagbytippen, troligen efter deponering av park- och trädgårdsavfall, tyder på spridning med frön (frukter). Fynd: Eskilstunatippen: , 1 buske i centrala norra delen av tippen, JEM (h, best. Henni Wanntorp) m.fl. (Ekman & Östholm 1991); , JEM (h); , JEM (h, kontr. Hans-Erik Wanntorp). Frutorpstippen: , 1 ex., JEM (h), GEK (Ekman & Ekman 1993). Hagbytippen: , ASV, JED, Hovgårdstippen: , ASV, MOA; , 1 ex. på jordplan nordväst om stora askdeponin, ASV (S, AS98199, kontr. TKA). Chenopodium aristatum renlavsmålla. Den sammanhängande utbredningen för denna målla ligger i östligaste Europa till centrala och östra Ryssland. Den har tidigare anträffats på bangården i Tammerfors sannolikt inkommen med ryska järnvägstransporter (PerttiUotila muntl. medd., Uotila & Suominen 1976). Första svenska fyndet av renlavsmålla är från Göteborg (Hylander 1970). Fyndet på Hovgårdstippen utgjordes av ett exemplar i långt framskridet fruktstadium som växte på en öppen jordplan strax nordväst om askdeponin tillsammans med bl.a. kranssalvia och järnört. Hur renlavsmållan har kommit till Hovgårdstippen är inte klart. Fynd: Hovgårdstippen: , 1 ex., ASV (h, AS97171, best. Pertti Uotila). Chenopodium botrys ekmålla. (foto s. 117). Ekmållan är inhemsk i ett område från Sydeuropa till Centralasien, men har i senare tid brett ut sig norrut i Europa (Uotila & Suominen 1976). Två ex. av ekmålla upptäcktes på Löttippen Fyndet var det första sedan 1948 i Uppland och ursprunget är sannolikt som fröförorening i fågelfrön. En annan källa skulle kunna vara blomfröblandningar då ekmålla uppges odlad som prydnadsväxt (Aldén m.fl. 1998). Fynd: Löttippen: , växande nära solrosor m.m., ASV (S, h, AS99147, kontr. Erik Emanuelsson), JED; , JED, JEM, GEK; , MOA, m.fl. Chenopodium ficifolium fikonmålla. (foto s. 117). Denna målla började hittas här och där i Stockholms närhet i början av 1990-talet, ofta på nyanlagda gräsmattor. Numera är det ganska många fynd av den, men ännu huvudsakligen nära Stockholm. Arten kan möjligen ha varit förbisedd tidigare, men troligen är det ändå en faktisk ökning av arten. Hur den har kommit in är ännu något oklart, men kanske kan fynden på tipparna ge en förklaring. På tippar tycks den inte vara knuten till Stockholmstrakten, utan är funnen i både Eskilstuna och Uppsala. Anmärkningsvärt ofta ses den på de tjocka rötslamslager som man täcker tippmassorna med. Enda tänkbara källa till dessa förekomster bör rimligtvis vara burfagelfrö. På flera tippar har den också setts rikligt i de, ofta med rötslam berikade, kompostanläggningar vars jord senare används i rabatter och nyanlagda gräsmattor, vilket skulle kunna förklara många fynd i Stockholm. Där liksom på flera av tipparna har arten nu bitit sig fast och har stabila populationer år efter år. Fikonmållan anses som inhemsk i Europa norrut till England. Fynd: Botkyrkabacken: , schaktmassor, Bot. Sällsk. exkursion, JED, ASV, HGU, JEM, GOD m.fl. (Karlén 1996a); , GOD. Brännbackstippen: 1994, Lasse Thorán; , spridd och lokalt riklig, JED, ASV; , ASV; , tämligen riklig, flerstädes, JED; , Lasse Thorán (S, 5121). Eskilstunatippen: , flerstädes, tämligen riklig, JEM (h), JED; , JEM; , JEM, MOA, JED, ASV; , riklig, spridd, JED, ASV; , ASV; , MOA, Bot. Sällsk. exkursion. Flottsbrobacken: , 2 ex., HGU (h), JED, (Karlén 1996a); , GOD (S, 277); , GOD (S). Hagbytippen: , åtminstone 10 ex., JED; , flerstädes, även på rötslam, sparsam, ASV, JED; , JED. Hanvikstippen: , ASV, HGU, MOA, Lasse Ceder (Aronsson 1993). Himmerfjärdsverket: , GOD (S), TST; 1999 (Strid 1999). Hovgårdstippen: , enstaka, ASV, Bot. Sällsk. exkursion; , GOD (S), TST; , minst 1 ex., JED. Högbytorpstippen: , tämligen riklig, spridd, även på rötslam, ASV, HGU, JED, Kerstin Frostberg; , enstaka, JED, ASV, Högdalatippen: , talrik, ASV, JED. Högdalstippen: , 1 ex., HGU, JED; 1995, enstaka ex., HGU, JED (Karlen 1996a); , åtminstone 3 ex., HGU, JED; , åtminstone 10 ex., HGU, JED; , MOA, HGU, m.fl.; , sparsam, HGU m.fl.; , 1 ex., JED, HGU, ASV. Jordbrotippen: 1997, HGU. Kovikstippen: , ca 5 ex., JED (S, 9934, kontr. TKA). Skvaltan: , ca 25 ex., JED (h). Trolldalstippen: , 1 ex., JED. Tvetatippen: , ASV, GOD, Lennart Karlén; , GOD (S), TST; , flerstädes, GOD, TST, JED. Ullnabacken: , 30

20 12(2) Daphne 45 ex., HGU (h), JED, (Karlén 1996a); , JED, HGU; , ca 20 ex., JED, HGU; , HGU, JED. Chenopodium foliosum bärmålla. Bärmållans utbredningsområde är från Sydeuropa till centrala Asien, men den uppträder tillfälligt även norrut. Den har odlats i århundraden, i Danmark åtminstone sedan 1805, och adventiva förekomster är sannolikt oftast spridda från odling (Lange 1994). En del finska fynd härrör från införsel med importerad spannmål, ballast i hamnar och järnvägstransporter (Uotila & Suominen 1976). Av de här upptagna tippfynden är de från Hovgårdstippen möjligen inkomna med fågelfrön, medan det från Edstippen snarare kommer från blomfrön eller trädgårdsjord. Inget avfall innehållande fågelfrön deponerades här, däremot diverse trädgårdsutkast. Fynd: Edstippen: , 1 ex., ASV(h, AS98083); , 1 ex.,asv,jed. Hovgårdstippen: , 1 ex., ASV (h, AS97088) MOA; , 3 ex., ASV, Bot. Sällsk. exkursion. Chenopodium glaucum blåmålla. Förekom tidigare huvudsakligen på gödselstäder vid gårdar. I sådana miljöer är den numera sällsynt. Den har i stället funnit en reträtt på soptipparnas rötslamsdeponier och kvävebemängda jordar. En intressant ny miljö för blämålla liksom för rödmålla är de deponier av aska från sopbränning som förekommer på en del tippar. På Hovgårdstippen förekom blåmålla rikligt i askhögarna. Fynd: Annelundstippen: , ASV. Björshulttippen: , JEM (h), GEK; , 1 ex., GEK; , JED, GOD. Brännbackstippen: , JED. Ekebyhovstippen: , 1 ex., ASV, JED; , och senare, JED. Eskilstunatippen: 1991, JEM m.fl. (Ekman & Östholm 1991); 1992, JEM; 1993, JEM; , JEM; , JEM, MOA, JED, ASV; , JED, ASV. Flottsbrobacken: Ca 1994, HGU; , HGU, JED; , GOD, ASV (S). Hagbytippen: , JED; , ASV, JED; , JED. Hanvikstippen: , HGU. Hovgårdstippen: , spridd, ASV, JED, MOA; , JED, ASV; , JED; , på tippområdet norrut nära entrén, ASV, JED, MOA; , kompostanläggningen i norra delen, ASV, JED. Högbytorpstippen: , ASV, HGU, JED, Kerstin Frostberg. Högdalstippen: , HGU, JED; , HGU, JED. Jordbrotippen: , HGU; , obs i östra delen, ASV, HGU, MOA, Lasse Ceder; , HGU, m.fl. Kovikstippen: , JED. Löttippen: , depåområde 1 och 2 och mellanliggande område, JEM (h), GEK; , JED, JEM, GEK. Lövstatippen: , sparsam, JED. Salatippen: , ca 100 ex., nordväst-delen av tippen, JEM (h), GEK. Trolldalstippen: , JED. Trosatippen: 1992, JEM, GEK (Ekman & Ekman 1993); , JEM, GEK; , JED, GOD. Tvetatippen: , ASV, GOD, Lennart Karlén; , GOD (S), TST; , GOD, TST, JED. Ullnabacken: , sparsam, HGU, JED; , JED, HGU. Vikatippen: , JEM, JED, MOA, ASV. Chenopodium hybridum lönnmålla. (foto s. 117). En målla som uppges vara införd i Norden med trädgårdsfrö och jord medföljande trädgårdsväxter (Uotila & Suominen 1976). Fynd: Björshulttippen: 1992, JEM, GEK (Ekman & Ekman 1993). Botkyrkabacken: , GOD. Edstippen: , ASV, JED. Ekebyhovstippen: , HGU, ASV; , ASV, JED; , och senare, JED; , enstaka, JED; , JED, HGU. Flottsbrobacken: Ca 1994, HGU; , HGU (S), JED; , 1-2 ex., GOD (S); , ASV, GOD. Hagbytippen: , ASV, JED. Hovgårdstippen: , ASV, MOA. Högbytorpstippen: , 10-talet ex., HGU, JED, ASV, Kerstin Frostberg, (Karlén 1999); , ASV, JED. Högdalstippen: , HGU, JED; , HGU, JED; , MOA, HGU, m.fl.; , MOA m.fl.; , HGU, JED. Jordbrotippen: , i östra delen, HGU, ASV, MOA, TST, Lasse Ceder. Kovikstippen: , enstaka, JED. Löttippen: , enstaka, JED, JEM, GEK; , 1 ex., ASV, JED; , JEM, JED, GEK. Lövstatippen: , sparsam, spridd, JED; , JED. Skvaltan: , fåtalig men spridd, Lotta Blom, Lasse Thorán (Aronsson 1994); , flerstädes, JED. Strängnästippen (Ekman & Östholm 1991); , JEM, MOA, JED, ASV. Trolldalstippen: , JED. Ullnabacken: , HGU, JED. Vedyxatippen: , 1 ex., JED. Vällstatippen: , ASV. Chenopodium cf. missouriense hönsmålla. En sällsynt inkomling från östra Nordamerika som ingår i ett kritiskt komplex närstående svinmålla. I Sverige är den känd som en tillfällig gäst sedan I Norge och Finland anses den ha kommit in med sojabö-