FI:s metoder för bedömning av enskilda risktyper inom pelare 2

Transkript

1 REMISSYTTRANDE Vår referens: 2014/088 Er referens: FI Dnr (8) finansinspektionen@fi.se FI:s metoder för bedömning av enskilda risktyper inom pelare 2 Generella kommentarer Finansinspektionen har i valet av metoder för bedömning av enskilda risktyper inom pelare 2 gjort en avvägning mellan detaljnivå och träffsäkerhet samt enkelhet, transparens och behovet av tillräcklig kapitaltäckning. De föreslagna metoderna beaktar inte vissa riskelement som Finansinspektionen normalt anser vara av underordnad betydelse för bankerna. Finansinspektionen gör bedömningen att de föreslagna metoderna är tillräckligt träffsäkra och väl uppfyller syftet med den samlade kapitalbedömningen. Metoderna kommer att ligga till grund för Finansinspektionens bedömning av bankernas kapitalbehov. Finansinspektionen genomför årligen samlade kapitalbedömningar för de tio största företagsgrupperna. Bankföreningen förstår syftet med att hitta mer standardiserade och transparenta metoder för bedömning av risker inom pelare 2. Bankföreningen vill dock påtala att på längre sikt kan Finansinspektionens metoder för bedömning av enskilda risktyper inom pelare 2 komma att uppfattas som norm och därmed minska bankernas incitament för att ha egna metoder för riskbedömning. Mot bakgrund av detta anser Bankföreningen att metoderna inte bör användas för att beräkna kapitalkravet, utan istället används som benchmarkmodeller för att utvärdera bankernas interna bedömningar av kapitalbehov. Genomlysning Finansinspektionen kommer kvartalsvis att publicera resultatet av den samlade kapitalbedömningen, inklusive resultatet av metoderna för bedömning av enskilda risktyper inom pelare 2, för de tio största företagsgrupperna. I promemorian Kapitalkrav för svenska banker skriver Finansinspektionen att syftet med ökad genomlysning av pelare 2 är att förbättra marknadens förståelse för företagens totala kapitalstyrka. Bankföreningen har tidigare påtalat vikten av att kravet på bankerna att offentliggöra information inom pelare 2 är konsistent med den ansats som Finansinspektionen valt

2 2 (8) vad gäller genomlysning så till vida att bankerna kan förväntas publicera pelare 2- krav först när Finansinspektionen är färdig med sin metodutveckling och själv finner det lämpligt att offentliggöra dessa krav. Finansinspektionen har genom föreskrifter infört krav på att bankerna ska offentliggöra sitt internt bedömda kapitalbehov. Enligt föreskrifterna trädde bestämmelserna om bankernas offentliggörande av sitt internt bedömda kapitalbehov ikraft 1 januari Detta innebär att bankerna för första gången ska offentliggöra sitt internt bedömda kapitalbehov baserat på siffror per den 31 mars Även om bankernas rapportering av det internt bedömda kapitalbehovet inte nödvändigtvis måste vara kopplad till kapitalkravet enligt FI:s pelare 2-bedömning är Bankföreningen av uppfattningen att föreskrifterna om offentliggörande av internt bedömt kapitalbehov inte ska börja tillämpas innan Finansinspektionen har färdigställt metoderna för pelare 2-bedömningen och själv tillämpat dessa i den samlade kapitalbedömningen. Tidpunkt för publicering Bankföreningen efterfrågar förtydligande avseende Finansinspektionens tidplan för publicering av information. Det är oklart hur Finansinspektionens publicering av information förhåller sig till Finansinspektionens kommunikation till bankerna av slutlig SREP. Bankföreningen efterfrågar också förtydligande avseende hur tidpunkten för Finansinspektionens kvartalsvisa uppdatering förhåller sig till bankernas publicering av information om internt bedömt kapitalbehov. Typ av kapital Finansinspektionen konstaterar att kapitalkraven för kreditrelaterad koncentrationsrisk, ränterisk i bankboken samt pensionsrisk ska täckas enligt samma kapitalfördelning som pelare 1-kapitalkravet. Detta innebär att dessa kapitalkrav ska täckas med åtminstone 75 procent kärnprimärkapital för det fyra största bankerna och med åtminstone 65 procent kärnprimärkapital för övriga banker. Bankföreningen önskar ett tydliggörande kring hur Finansinspektionen kommer fram till dessa miniminivåer. Enligt huvudregeln i den tidigare publicerade kapitalkravspromemorian ska samma kapitalfördelning nyttjas som för pelare 1- kapitalkravet, inklusive de statiska buffertkraven (kapitalkonserveringsbuffert, systemriskbuffert och buffertar för övriga och globala systemviktiga institut). Bankföreningens tolkning av detta innebär t.ex. att de fyra största bankerna i nuläget skulle ha en kärnprimärkapitaltäckning på 74% 1, vilket understiger ovan nämnda 75%. 1 74% = (10%/13,5%), där 10% inkluderar pelare 1 minimikrav, kapitalkonserveringsbuffert samt systemriskbuffert. 13,5% inkluderar utöver de nämnda komponenterna även 1,5% för primärkapital samt 2% för supplementärkapital.

3 3 (8) Kreditrelaterad koncentrationsrisk Bankföreningen välkomnar, beträffande sektorkoncentration, användandet av ett kontinuerligt samband mellan Herfindahl-Hirschman-indexet istället för den trappa som tidigare fanns. Däremot är Herfindahl-Hirschman-indexet baserat på exponeringsbelopp; i sig ett i stort sett riskokänsligt mått. Exempelvis borde allvaret i en koncentration stiga med den faktiska risken i exponeringarna inom en given sektor. En alternativ tillämpning skulle därför vara att beräkna Herfindahl-Hirschmanindexet baserat på REA. Bankföreningen är av uppfattningen att bolån helt bör exkluderas från beräkningen då de är en produkttyp och inte utgör en sektor i sig. Den eventuella systematiska risk de utgör behandlas redan i form av riskviktsgolvet samt inom systemriskbufferten. Vidare är måttet beroende av antalet sektorer som indexet baseras på. Det är dock inte uppenbart hur en faktisk kreditportfölj ska fördelas över de fördefinierade sektorerna och detta introducerar ett visst godtycke i hur fördelningen mellan dem ska ske och riskerar skapa oönskade incitament. Bankföreningen anser även att institutexponeringar i form av säkerställda bostadsobligationer bör exkluderas från beräkningen av namnkoncentration då den underliggande exponeringen består av en större mängd mindre exponeringar och motparter. Ränterisk i bankboken Bankföreningen förstår bakgrunden till utvecklingen av Finansinspektionens metod men till följd av förenklingarna i metoden och de underliggande antagandena lyckas inte metoden estimera den verkliga risken. Istället beräknas ett riskmått som ger riktningen snarare än storleken. Metoden tar heller inte hänsyn till de möjliga beteendekomponenterna för de icke tidsbundna insättningarna (NMD) vilket gör att metoden inte blir fullständig. Bankföreningen håller med Finansinspektionen om att metoden för ränterisken i bankboken bör baseras på känsligheten i företagets ekonomiska värden snarare än en metod baserad på intjäning. Bankföreningen ser även positivt på att Finansinspektionen har inkluderat möjligheten till diversifiering mellan valutor i metoden. Finansinspektionen avser att dela in räntebindningstiden i olika tidshinkar. Bankföreningen ser positivt på att Finansinspektionen ökat antalet tidshinkar för de större företagen, och vill poängtera betydelsen av att använda den detaljerade

4 4 (8) kassaflödesanalysen då en för grov uppdelning kan ge upphov till otillbörlig och artificiell volatilitet i bedömningen. I princip är en stress applicerad på kassaflöden uppdelade i dagliga tidshinkar inte mer komplicerad. Finansinspektionen avser nyttja linjär interpolation för att skapa diskonteringskurvan för specifika datum mellan den årligt uträknade noll-kupong räntan. Bankföreningen anser att detta är en onödig förenkling av det log-linjära sambandet (geometrisk medelvärde) som nyttjas i solvens- och trafikljusrapportering. En linjär interpolering mellan två diskonteringsfaktorer kommer inte att ta hänsyn till kurvaturen av räntekurvan. Detta medför att en diskonteringsfaktor som baseras på en linjär interpolering kommer att vara högre (givet konvexitet) och därmed kommer denna metod att överskatta risken från ett ekonomiskt värdeperspektiv. Denna metod kan förbättras genom att nyttja en alternativ interpoleringsmetod som tar hänsyn till konvexiteten i räntekurvan. Finansinspektionen föreslår att bara använda en diskonteringskurva per valuta. Bankföreningen anser att användandet av enbart en diskonteringskurva per valuta riskerar att leda till en överskattning av det ekonomiska värdet, eller nuvärdet av framtida kassaflöden under basscenariot. Detta kommer, beroende på vilken diskonteringskurva som nyttjas (riskfri eller inklusive kreditrisk), antingen överskatta värdet på tillgångarna eller underskatta värdet på skulderna. Denna överskattning av basscenariot kommer att påverka alla scenarier och då överskatta risken/potentiella förlusten. Finansinspektionens förslag är att metoden inte ska använda något antagande om en långsiktig forwardränta i räntekurvan. Konstruktionen av räntekurvan baseras på den implicita forwardräntan från marknadsnoteringar och inte på noll-kupong kurvan. Generellt sett kommer nollkupong kurvan att ligga över marknadskurvan. På samma sätt som när Finansinspektionen föreslår att bara använda en kurva per valuta riskerar detta att överskatta risken. Detta blir särskilt tydligt för långa löptider (över 20 år), framförallt vid beräkningen av kreditspreadrisken. Bankföreningen anser därmed att Finansinspektionens argumentation om att använda en förenklad metod för beräkningen av diskonteringskurvan för att bankernas balansräkning har kort löptid inte stämmer för ränterisken och framförallt inte för beräkningen av kreditspreadrisken. Kombinationen av de ovan nämnda effekterna kan leda till att beräkningen av ränterisken och kreditspreadrisken kraftigt överskattas. Bankföreningen anser därför

5 5 (8) att beräkningen av diskonteringskurvan bör ske utifrån samma metodik som för solvens- och trafikljusrapporteringen. Finansinspektionen baserar de stressade kurvscenarierna på historiska förändringar i femårspunkter på swapräntekurvan för SEK, EUR och USD. Då den stressade räntan endast kalibreras utifrån tre kurvor, för att sedan appliceras på bankens specifika kurva, kommer det att bli en skillnad mellan den använda stressen och de historiska rörelserna på den underliggande kurvan. För väldiversifierade banker med en betydande del av exponeringarna i andra valutor får detta en betydande effekt. Utifrån detta anser Bankföreningen att Finansinspektionen bör följa EBAs riktlinjer 2 för att sätta stressade kurvscenarion. Bankföreningen anser därför att Finansinspektionen bör inkludera ett stressat scenario för varje valuta som är relevant för den specifika banken. Bankföreningen anser även att golvet på 100 baspunkter bör tas bort eftersom det inte överensstämmer med konfidensnivån och tidshorisonten i EBAs riktlinjer. Finansinspektionen föreslår att metoden ska lägga till kreditspeadrisken till ränterisken. Finansinspektionen föreslår också att parallellförskjutningen för att stressa bankbokens känslighet mot förändringar i bankens egen kreditspread ska vara 150 baspunkter. Bankföreningen konstaterar att detta är i linje med förändringarna som under 2011 och 2012, men anser att det bör noteras att nivåerna sjunkit avsevärt sedan dess och att 150 baspunkter då motsvarade ungefär en dubblering av kreditspreadarna medan det utifrån dagens nivåer är ökning med ungefär en faktor på 4. Detta skulle kunna hanteras genom att kalibrera magnituden till en mer närliggande, 2-3 år används i de flesta VaR-modellerna. Vidare är kreditriskspreaden delvis idosynkratisk. Bankföreningen håller dock med Finansinspektionen om att en industrigemensam kurva bör användas för att hålla metoden enkel, spårbar och användbar som benchmarkmetod. Finansinspektionen avser av försiktighetsskäl att använda ett antagande om en räntebindningstid på noll för icke tidsbundna insättningar. Bankföreningen håller inte med om att modellvalet är försiktigt. Räntan på inlåningskonton utan fastställd räntebindningstid ändras i verkligheten med betydligt lägre frekvens än dagligen. Särskilt i ett rådande lågränteläge är inlåningsräntan för många konton satt till 0 över en längre tid, och även i ett framtida högränteläge är 2 EBA, Guidelines on common procedures and methodologies for the supervisory review and evaluation process (SREP)

6 6 (8) det inte rimligt att anta att räntesättningen kommer att samvariera med O/N-räntan. För att minimera risken i en sådan modell placeras inlåningen med en dags räntebindningstid, vilket ger upphov till högre volatilitet i räntenettot än om placeringen gjordes med längre räntebindning. På så sätt kan modellvalet innebära en felaktig bedömning av den risk som avses mätas, nämligen förändring i räntenettot över tid. Om bankerna ser icke tidsbundna insättningar som exponeringar med lång räntebindningstid och hanterar ränterisken i bankboken i enlighet med det kommer risken att överskattas i Finansinspektionens metod. En kapitalmodell vars antaganden skiljer sig från de som används i riskhanteringen kan skapa en oönskad diskrepans mellan riskhantering och regelefterlevnad, och ger incitament att öka den faktiska risken för att reducera kapitalkravet. Bankföreningen anser därför att föreslaget metodval inte är ett försiktigt val, utan snarare riskerar att leda till högre verklig ränterisk. Dessutom uppfattar Bankföreningen det som troligt att man på europeisk nivå kommer att komma fram till att även inlåning ska åsättas en räntebindningstid. Har då Finansinspektionens benchmarkmodell inte samma antagande kommer man få två helt skilda bilder av risken. Detta är något som kan bli än mer komplicerat om ECB har en syn på risken i bankboken och FI en annan. Bankföreningen föreslår därför att Finansinspektionen överväger att ansätta en räntebindningstid för balansräkningsposter utan kontrakterad räntebindningstid. Ett sådant antagande kan bestämmas med stöd av exempelvis empirisk analys eller expertbedömningar. Vår uppfattning är att även en begränsad räntebindningstid skulle innebära en mer rättvisande bedömning av risken samtidigt som det kan anses vara försiktigt och inte leda till oönskade effekter vid plötsligt förändrade kundbeteenden eller räntesättningsprinciper hos bankerna. Bankföreningen är av uppfattningen att den grova uppdelningen av tidshinkar kan ge konstiga incitament och ge upphov till obefogad volatilitet i kapitalbedömningen. Ett sätt att lindra detta problem vore att använda en finare uppdelning. I princip vore det inte mer komplicerat att använda samma stress av diskonteringskurvorna på de dagliga scenariona vilket skulle ge en bättre bild av den verkliga risken. Finansinspektionen anser att bankernas egna kapital saknar egenskaper som motiverar antagande om räntebindningstid över noll. Den europeiska bankföreningen EBF har gett uttryck för att modellen för det egna kapitalet ska ses ur fortlevnadsprincipen (going concern). Bankföreningen anser att EBF:s syn är rimlig och att Finansinspektionens metod också bör anamma detta och tillåta att bankerna använder sin egen bedömning av det egna kapitalets räntebindningstid inom gränser bestämda av Finansinspektionen.

7 7 (8) Pensionsrisk Bankföreningen anser att Finansinspektionen bör tydliggöra hur det befintliga kapitalet ska beräknas. Särskilt beträffande de eventuella justeringar som ska göras på grund av förändrade aktuariella antaganden såsom justeringar av diskonteringsmetod från den internationella redovisningsstandarden IAS 19 till trafikljusmetoden. Vidare anses att förslagen kring vad kassaflöden ska baseras på för beräkning av företagens pensionsrisk är mycket otydliga. För att pensionsrisken ska kunna bedömas konsekvent och i linje med de ekonomiska krav som förmånstagarna kontaktuellt kan ställa för både banker och försäkringsbolag och i solvensregleringen mellan länder (t.ex. i Sverige, Finland, Norge och Danmark) anser Bankföreningen att modellen för pensionsrisk bör baseras på lokalt föreskrivna (kontraktuella) kassaflöden enligt Tryggandelagen (eller motsvarande i andra länder), inte enligt den internationella redovisningsstandarden IAS 19. Bankföreningen anser att Finansinspektionen bör publicera de fullständiga (både normala och stressade) diskonteringsräntekurvorna för alla relevanta valutor för att bankerna ska kunna modellera den långsiktiga terminsräntan bättre. Bankföreningen anser även att Finansinspektionen bör harmonisera den långsiktiga terminsräntan mellan de olika valutorna. Kurvorna skiljer sig åt kraftigt till följd av stora landsskillnader vilket får till följd att risken, enligt metoden, mellan de olika länderna skiljer sig åt kraftigt, trots att den faktiska risken är mycket snarlik. Metoden som Finansinspektionen föreslår kan vara känslig för nivån på räntan, framförallt för räntenivåer som är låga som dagens nivåer, då detta kan leda till en instabil bedömning av risken och därmed även en instabil bedömning av kapitalbehovet. Denna instabilitet har nackdelen av att vara svår att förutse och mycket komplicerad att säkra/hedga. Bankföreningen anser därför att Finansinspektionen bör introducera någon form av riskpremie till diskonteringskurvan. Syftet med en riskpremie är att denna förväntas vara negativt korrelerad med räntenivån vilket stabiliserar modellen och ger incitament till ett långsiktigt beteende. Bankföreningen anser att det av proportionalitetsskäl bör införas ett tröskelvärde för beräkningarna av pensionsrisk för förmånsbestämda pensionsplaner. Mindre banker har sällan tillgång till all detaljdata som krävs för att utföra beräkningarna enligt trafikljusmodellen. Följande tal/relationer skulle kunna vara relevanta: pensionsskuld/balansomslutning, absolut värde skuldbelopp, antal anställda som omfattas av förmånsbestämda pensionsplaner, medelålder.

8 8 (8) Definitioner Finansinspektionen använder i promemorian flera begrepp för vilka det råder osäkerhet avseende deras betydelse. Bankföreningen anser att följande begrepp bör definieras; kreditportfölj, motpart, löptid, exponering mot nationella regeringar, bransch, länder och kreditspreadrisk. SVENSKA BANKFÖRENINGEN Thomas Östros Maria Nilsson