Quarnstensgrufvans vänners

Transkript

1 Kvarnstenshantverket Malungs äldsta industri September 2015 Nyhetsbrev Årg. 1, Nr. 3 Innehåll Att arbeta med sten...1 Kvarnsten från Malung i 900-talets Sigtuna...3 Magnil Mårten - den siste kvarnbergsgubben i Östra Utsjö...4 Sista sidan - Från Huddinge till kvarnstensbrottet i Östra Utsjö...8 s nyhetsbrev s nyhetsbrev utkommer cirka fyra gånger om året. Ansvarig utgivare är Bente Mellquist Danielson. Nyhetsbrevet skickas ut via e-post till prenumeranter och som vanlig snigelpost. Prenumerera på vårt nyhetsbrev? Maila bente@delta.se. Vill du bidra med texter som har anknytning till kvarnstenshistoriken i bygden? Maila bente@delta.se, eller ring s hemsida: Okända stenhuggare i ett okänt stenbrott i Sverige. Arbetet var slitsamt vilket bilden visar. Männen är rejält klädda, notera de grova sulorna på skorna. Cirka år Fotograf okänd. Källa: Nils-Arvid Bringéus, Arbete och redskap. Materiell folkkultur på svenska landsbygden före industrialismen. Malmö Att arbeta med sten Hur var det att arbeta som stenhuggare? Användes skyddsutrustning av något slag? Hur det var att arbeta i stenbrott under tidigt 1900-tal kan vi få en glimt av i en artikel ur tidningen Bohuslänningen som den 1 oktober 2003 intervjuade en gammal stenhuggare, Einar Larsson som fyllde 90 år. Einar berättar att klädseln bestod av keps, storväst, blåbyxor och träskor. Ingen hade arbetshandskar. Vid lastning av tunga stenar skar man ut gummibitar och lade på handflatans insida som skydd. Einar högg gatsten och kantsten. Skyddsglasögon förekom inte, och de gånger någon arbetare fick en stenflisa i ögat så cyklade de till doktorn eller fick hjälp av andra män i stenbrottet med att få ut flisan. Einar berättar att med två tändstickor kunde en flisa i ögat pillas ut. I Lugnås kvarnstensbrott utanför Mariestad finns berättelser samlade om det hårda arbete stenhuggarna hade i brottet. Bengt-Olof Sandström berättar om sin morfars far Lars Johan Pärson som var kvarnstenshuggare och dog i en olycka i arbetet. Det gick att läsa i Mariestads Länstidning 17 mars 1894: Olyckshändelse med dödlig utgång. Under pågående arbete i kvarnstensbrott nästl. onsdag träffades forts. s. 2 >>> 1

2 s nyhetsbrev Föreningen Quarnstensgrufvans vänner Vi vill uppmärksamma kvarnstenshantverket och kvarnstensbrotten i MalungSälens kommun via olika arrangemang och guidade vandringar i brotten. Vi vill särskilt intressera familjer och ungdomar för att nå ut med ett historiskt arv. Malung har en unik attraktion och förutsättning för att paketera turistattraktioner och events. Här finns en intressant historia som i samarbete mellan forskning, företag, föreningar och individer kan lyftas till riksintresse. Föreningen vill fungera som ett nav i den här verksamheten och bidra till utveckling och marknadsföring av de aktiviteter som skapas. Nyare forskning har visat att kvarnstensbrottet i Ö Utsjö är från 700-talet. Verksamheten slutade Här har vi således en tusenårig näring som banat väg för handeln med skinnvaror, hästar och smide och den därpå följande skinnindustrin. Styrelsen för Ordf. Bente Mellquist Danielson Kassör; Kerstin Kapla Ledamot; Jan Kapla Ledamot; Jörgen Danielson Ledamot; Yvonne Isaksson Ledamot; Arnold Joos Supleant, Ulf Björlin Supleant; Ulrika Lissmyr Supleant; Torbjörn Gudmunds Karlsson Vill du bli medlem i Quarnstensgrufvans vänner? Medlemsavgifter Enskild: 100:-/år, Familj/par: 150:-/år Företag/förening: 250:-/år, Skola 250:-/år. Vårt Bankgir är Org nr: Bolagsform: Ideel förening. 2 Quarnstengrufvans vänner kvarnstenshuggaren Lars Persson från Lyckebacken i Lugnås, vanligen kallad Sedigs Lars i huvudet af en från schaktväggen nedfallande sten. Den skadade, en gift man af något öfver 50 års ålder, afled några timmar efter olyckshändelsen, under det att tillkallad läkare höll på att undersöka såret. även här starka drycker för att mildra smärta och trötthet efter en arbetsdag i kvarnstensbrottet. I Lugnås fanns egna lagar för arbetarna som intagit för mycket alkohol. Den som uteblev från arbete på grund av bakfylla fick böta en kanna brännvin, som övriga laget fick dela på. Att arbeta som kvarnstenshuggare var slitsamt. I Lugnås bedrevs lagarbete, ett liknande arbete som säkerligen även funnits i de öppna dagbrotten i Malung. Kvarnstenshuggarna i Lugnås började med att hugga en cirkelrunt, cirka 30 cm djup ränna i berget. Man slog sedan loss ämnet med järnkilar för att finarbeta kvarnstenens ytor. Man kan få reda på mer om kvarnstenshuggningen i Östra Utsjö kvarnstensbrott via olika domböcker. Här går bland annat att läsa om hur brytningen verkar ha skett i olika gruvlag, och hur byarna hade sina egna speciella områden inom brottet. I den gamla delen har personer från Myckelbyn, Böle, Utsjö och Grimsåker haft sina gruvhål, medan personer från Grönland hade sina i gruvor i både nya och gamla delen av brottet. Och kanske kvarnstenshuggare från olika byar delade samma gruvhål i brottet. Med all sannolikhet har detta varierat över tid. Arbetsmiljön var inte bra, dammet från stenhuggningen orsakade stendammslunga (silikos) och inne i gruvan droppade vatten från taket. Temperaturen i de underjordiska gruvorna i Lugnås var cirka åtta plusgrader, sommar som vinter. Medellivslängden på arbetarna var låg, runt år. I gruvorna i Lugnås arbetade även kvinnor med att forsla bort sten och vatten. Efter en lång och mödosam arbetsdag i stenbrottet uppsökte arbetarna gärna en bryggstuga. Hur det var i Malung är osäkert. Men säkerligen förekom Stora kvarnstenar ligger vid dagbrottets kant i väntan på att fraktas bort. Bilden visar Lugnås kvarnstensbrott på talet. Mer om hur arbetet tedde sig i Malungs kvarnstensbrott går att läsa i artikeln av Eskil Olsson på s. 4

3 s nyhetsbrev Adam av Bremen, författare och historiker från Bremen (död före år 1095), benämner Sigtuna år 1070 som civitas magna det vill säga, en stor stad. I slutet av 900-talet upphör Birka att vara centrum för handelsverksamhet. Någon form av samhällsomvandling, möjligen i kombination med rent transportmässiga svårigheter, verkar ha inneburit att Birkas funktion som politisk och ekonomisk centralplats i Svealand övertogs av den nya staden Sigtuna omkring år 980 som grundas av Kung Erik Segersäll. En långgata med långsmala tomter planerades och byggdes. Kungen gav tomtmark till lojala människor som stödde honom och den nya religionen - kristendomen. Erik Segersäll var en av de allra första kristna kungarna i landet och han var mycket noga med att ha goda relationer med de hövdingar och storbönder som fanns runt Mälaren. Kungen var frikostig med mat och dryck och ordnade gärna fester och gästabud för att göra sig så populär som möjligt. Att ståta med mycket mat och dryck vid festliga tillfällen gav hög status och makt. Det serverades kött, fågel och fisk tillsammans med mjöd, öl och bröd. Och för att göra bröd maldes kornen med hjälp av handkvarnar. En arkeologisk utgrävning mellan åren i kvarteret Trädgårdsmästaren i Sigtuna visade att stenmaterialet helt dominerades av kvarnsten från Malung. Den totala vikten Malungssten blev 118 kilo från fyra gårdar i detta kvarter. De flesta fynden är fragment av kvarnsten, men även en hel löpare (översten till en handkvarn) har återfunnits som daterades till 1000-talet. Kvarnsten från Malung har redan från Sigtunas begynnelse funnits i staden. I slutet på 900-talet var staden redan i maktposition. Sveriges första mynthus byggdes och under fyrtio år slogs två miljoner silvermynt i Sigtuna. I flera kvarter har kvarnsten från Malung återfunnits. Alla daterade till sen vikingatid - tidig medeltid. Staden hade alltså från sin allra första Hamnen i Sigtuna. Båten minner besökarna om forna män och kvinnors handelsresor till staden för över tusen år sedan. Kvarnsten från Malung i 900-talets Sigtuna begynnelse kontakt med övriga landet, ända till Dalarna. Det visar inte minst dessa kvarnstenar från Malung. I och med detta har även Malung haft kontakt med övriga landet redan under vikingatid, där handel med kvarnsten från Malung förekommit i relativt stora kvantiteter. En undran som uppkommer är ju om kvarnsten från Malung även återfinns på Birka? Det återstår att se. Sigtuna var från allra första början en kristen stad. År 1064 blir staden ett biskopssäte. Med all sannolikhet hade det förkristna Malung kontakter med kristna, bland annat i och med handel med kvarnsten med den kristna staden Sigtuna Anders Wikström, Sigtuna museum. Här med kvarnstensfragment från Malung. 3

4 s nyhetsbrev Magnil Mårtens gård var vid storskiftet 1846 utan tvekan den största gården i Böle. Bild tagen ca Magnil Mårten - den sista kvarnbergsgubben i Östra Utsjö av Eskil Olsson Magnil Mats Jansson Den siste som högg ut en kvarnsten ur brottet i Östra Utsjö hette Magnil Mats Jansson och han kallades Magnil Mårten. Han föddes 1798 i Jannesgården i Tällbyn. Stugan som då stod där är idag på Malungs gammelgård och kallas Jannesstugan. Hans farfar var skolmästaren Martin Arhusiander i Malung. Magnil Mårten gifte sig 1820 till Magnilgården i Böle med Marit Olsdotter. Magnil Mårten hade en fäbod i Vallsjöselen och en långfäbod i Norra Tranuberget. Båda fäbodarna är sedan länge rivna. Magnil Mårten och hans hustru fick 8 barn, varav 6 barn nådde vuxen ålder. Magnil Mårtens fru dog ganska tidigt och i dödboken står följande att läsa om hennes tragiska död: Bondehustrun Marit Olsdr. i Böle. Född d. 9 Sept af för. Bonden Olof Olsson och hu. Kerstin Jönsdr. i Böle. Gift 1820 m. sin nu i djup sorg o. saknad afterlevande man bonden Matts Jansson från Tällbyn. 8 barn näml. 4 sön. och 4 döttrar i djup sorg och saknad efterleva. Uppförande: Christelig vandel, hushållsam, och hjälpsam. Omkom genom drunk. av våda natten till den 1 Okt. i elven. Hon var jämte sin man denna kväll hos Nirs Kerstin Olsdr. i Grimsåker. Som enl. uppg. varken fylleri el. gräl där förekommit, och oenighet emellan henne och man varken då el. tillförne varit känt, så är ingen annan orsak till hennes dödssätt tänkbar, än att hon då det blev nog sent och mannen icke genast ville följa, gick ut för att söka efter båten, när hon utgick utan att säga ngt. och när den var beklagligen borttagen hon gick efter stranden sökande till dess hon nedhalkane från strand, som genom snöslask var hal. Död natten mellan d. 30 Sept och 1 Okt. Ålder: 47 år 21 dag. Begravd d. 7 Okt. Andel i Gammal bergs Grufvan med värktyg Magnil Mårtens gård var vid storskiftet 1846 utan tvekan den största gården i Böle, så han lär ha haft det ganska gott ställt. I bouppteckningen för Magnil Mårtens fru får vi reda på att de hade en andel i Gammal bergs Grufvan med värktyg. Antagligen menar de en gruva i gammalberget och inte hela gammalberget. Gissningsvis hade de också en liten stuga i kvarnberget där verktygen förvarades i. En sådan stuga brukade också användas som smedja och för övernattning. Efter storskiftet som gjordes på talet hamnade gruvorna i kvarnstensbrottet i socknens gemensamma ägo. Det var alltså fritt fram att hugga var man ville i brottet. Magnil Mårtens barnbarn Grop Jan Eriksson (född 1877) mindes honom, och kunde berätta att han hade hade en skinnhätta, kort upptill, skinnbracka, rundklippt, gjorde korstecken när kyrkklockorna ringde, åt messmör vid fällbord. Jannes Mats kom och fyllde ner honom ibland. Gammelberget och Nyberget Kvarnberget delas upp i Gammalberget och Nyberget. Båda delarna var vid bruk på 1860-talet. Enders Lars Larsson från Grimsåker (född 1858) berättade om 4

5 s nyhetsbrev Verktyg som Magnil Mårten lär ha haft när han arbetade uppe i Kvarnberget. Från vänster: större och mindre stensätt, mindre och större pikhackor eller korpar. sitt första besök i kvarnstensbrottet, Under missväxtåren 1867 före potatisupptagningen, då jag som nioåring gick i skolan för Åskon Per i Lisslerk i Östra Utsjö, gick jag upp till Kvarnberget för att plocka islandslav, som vi använde till föda på den tiden. Det var första gången jag såg Kvarnberget. Det var liv och rörelse där då. Kvarnstenshuggningen pågick för fullt i Gammalberget och det var mycket folk i gruvorna. En del sprängde, andra hackade. Man sprängde med bergkrut. På platsen var en smedja i gång, där kvarnstensgubbarna själva vässade sina redskap. En timrad stuga fanns, där arbetare bodde, och ej långt därifrån en kolbotten. I gruvorna lade jag särskilt märke till Vickes Per Isaksson och Britt Per Halvarsson från Grimsåker samt Magnil Mats Jansson ( Mårten ) från Böle, vilka arbetade tillsammans. Senare såg jag att Britt Per tog hem ämnena till sin gård och högg kvarnstenar där. Så gjorde även flera andra kvarnstensgubbar på äldre dagar. Britt Per gjorde också skorstenar av hällar från Kvarnberget. Hällarna ihopbundos med järnband. Under brytningens senare skede arbetade Kalla Jonas Ersson från Böle i Kvarnberget. Kvarnstensbrytningen var ett hårt yrke, och det var ej att undra på, att arbetarna med årens lopp blevo tämligen krokiga. Enders Lars berättade också att det under hans farfars (Enders Lars Jonsson i Västra Utsjö) tid var odlat ända från Brånen ovanför Grimsåker upp till kvarnstensbrottet i Östra Utsjö, Det var små åkerlappar och potatistäppor överallt på norr-östra sidan om vägen. Där är slätt, fint land, så att det går att köra med vagn där. Ett yrkesliv Magnil Mårten var väldigt förtjust i kvarnstensbrottet, och höll på tills han blev ungefär 82 år, han gick hit var dag med säcken på ryggen, till slut för att bara titta åtminstone han hade svårt att skiljas från Gruvon, skriver Karl-Erik Forsslund. Forts. s. 6 >>> Allmogen och malning Under 1600-talet förbjuds allmogens Magnilgården i Böle. Paret i mitten är Magnil Mårtens son Magnil Jan Matsson med hustrun Lisra Anna Persdotter. Bakre raden fr v: Magnil Per Jansson, Magnil Marit Jansdotter, Grop Maria Ericsson och Magnil Anna Jansdotter. 5

6 s nyhetsbrev Från vänster; bredmejsel och pikmejsel som troligen tillhörde Magnil Mårten. Kvarnstenen blev aldrig färdig. Forts. från s. 5 >>> Karl-Erik Forsslund skriver Också från Bölsbyn syns kyrkan bortom älven, även här ligger en del av gårdarna uppe vid bygatan, men flera på en ås nerefter stranden. Särskilt vid nordligaste gården ramas landskapet med älven och kyrkan vackert in av husknutarna; ena stugan har ett trevligt trapphus, enastående i Över Malung typen förekommer enstaka i Yttermalung och talrikt i Äppelbo. Här bodde Magnil Jan Matsson, död 1923 vid nära 92 års ålder, en duktig jordbrukare och verklig hedersman. Han kunde berätta om gruvorna i Kvarnberget hans far Magnil Mårten (egentligen Mats Jansson, död på 80-talet över 80 år, sonson till skolprästen Martin Arhusiander) var den siste som arbetade där. Magnil Mårtens son Magnil Mårtens son Magnil Olof byggde en stuga med uthus på Magnilgården. Han var duktig på att timra. Senare flyttade han till Sörmland. När hans familj flyttade ut stod stugan tom tills Magnil Mårtens sondotter Magnil Marit Jansdotter flyttade in med sin make Grop Erik. Magnil Marit och Grop Erik 6 köpte 1890 en annan gård i Böle och flyttade dit. I början av 1900-talet brann det i ladugården på den gården. Det berättas att deras dotter Maria gick i skolan när det hände och man såg att det kom rök från hennes gård, så läraren skickade hem henne. Men alla uthus brann inte upp och alla djur tycks ha klarat sig. Någon gång efter det flyttade man dit några av byggnaderna i Magnil som de tidigare bott i. Att hugga en kvarnsten För att få ut ett ämne utnyttjades sprickorna i berget. Man använde oftast bergkrut, men det gick inte alltid att få ut ett stort och helt ämne. Sedan markerades en cirkel ut, och stenhuggaren började hugga ut en cirkelformad sten. Här användes bland annat pikhacka och slägga. För att jämna ut ytan och ta bort ojämnheter användes en släthacka. Ögat (mittenhålet) höggs ut med pikhacka och mall. Började stenen spricka (vilket den ofta gjorde) kunde man kanske rädda den med hjälp av ett järnband. Det fanns också många andra redskap och tekniker för att hugga en kvarnsten. Forts. s. 7 >>> hade aliquet viverra vitae, ultrices eget nisl. Proin auctor facilisis congue. Etiam venenatis tempor suscipit. Aenean eget ipsum mauris. Cras non arcu lectus, vel scelerisque erat. Nulla dui ligula,magnil Magnil Mårtens sondotter mollis nec lobortis sed, Marit Jansdotter medrutrum makenquis Grop magna. Pellentesque id vehicula libero. Erik Henriksson och deras son Henrik. föddes 1876, och dog bara tio InHenrik porttitor ultrices lorem, at iaculis år gammal. Bilden tagen ca år 1877 metus vehicula vitae.ärdonec porta när Magnil Foto: J. Ansemper leo a Mårten vehicula.levde. Donec interdum dersson, Rättvik. condimentum ante, eget elementum

7 s nyhetsbrev Hur bodde en kvarnstenshuggare? Exemplet Magnil Magnilgården som Grop Gustaf och Henrik Eriksson minns den. På bilden till höger visas ett härbre (1) nedtaget ca 1952 till sommarstuga i Bro. Byggnaderna (2) byggdes av Magnil Olof Matsson. Grop Erik Henriksson bodde här till Som mest hade man tre kor. Boningshuset nedtogs till stall hos Grop Gustav och Grop Henrik Eriksson Ladan nedtaget till lada hos dito. Loftet sålt till Westin i Grimsmyrheden. Fjöset revs tidigare eftersom den var rutten. Här (3) hade man 2 kor (1 ko) på slutet, fjöset brändes upp på 1920-talet. Nedre bilden visar planlösningen för gamla stugan i Magnil. Här fanns en Kärhölla - Kärlhylla (1). Säng, huvudänden markerat med ett kryss. (2). Anteckning på vägg, Kerstin Larsson den 11 maj 1891 (3) och lucka till källaren (4) Här ovan har vi en skiss över Magnil Mårtens gård i Böle. Nedan visas planlösningen av gamla stugan i Magnil. Observera! Skisserna är inte skalenliga. Eskil Olsson som har författat denna artikel är tolv år gammal och bor i Gagnef. Hans mamma, Ulrika, kommer från Malung, och hennes far var Lennart Henningsson, Eskils morfar. Eskil är mycket intresserad av historia och kvarnstenshantverket. Magnil Mårten är Eskils morfars mormors farfar. Ta del av ett kulturarv av riksintresse Välkommen som medlem! Föreningen arbetar för att intressera allmänhet, föreningar, företag och andra för kvarnstenshantverket och kvarnstensbrotten i Malung-Sälens kommun. Föreningen anordnar guidade turer i Östra Utsjö kvarnstensbrott, arrangerar föreläsningar och utställningar, för att sprida historiken till malungsbygden och övriga Sverige. Föreningen vill särskilt fånga in familjer och ungdomar via olika aktiviteter för att få ut ett historiskt arv och ge en pusselbit till Sveriges och Nordens historia. Medlemsavgift per år är: Enskild 100:-, Familj 150:-, Skola 250:-, Förening/Företag 250:-. Vårt bankgironummer är Kom ihåg namn, adress och e-post. 7

8 s nyhetsbrev Kvarnstensbrottet i Östra Utsjö i Malung inspirerar stora som små. Sista sidan - Från Huddinge till kvarnstensbrottet i Östra Utsjö I början på augusti i år var familjen Legander från Huddinge, på besök i Malung. De tog kontakt med och ville ha en guidad tur i kvarnstensbrottet i Östra Utsjö. Fyra vuxna och två barn med guiden Bente Mellquist Danielson vandrade ned till södra delen av brottet och blev förevisad de historiska lämningarna efter det digra hantverk som funnits där. Längs stigen fanns blåbär som ivrigt plockades av barnen Legander. Ner till södra delen är det cirka 1,7 kilometer, så turen totalt blev dryga tre kilometer och tog cirka 1,5 timme. Att gå i kvarnstensbrottet kräver stadiga och grova skor eftersom stenar och rötter finns på stigen. Vissa partier 8 av vandringen är ett äventyr, med terräng som utmanar och med en magnifik utblick över stenhögar som lämnats kvar till eftervärlden. Familjen Legander visade intresse för den forna industrin som pågått i brottet och förundrades över hur stort brottet var. De fascinerades över de vattenfyllda gruvhålen och frågade sig hur djupa de kunde tänkas vara. Växtligheten är frodig i södra delen och här fanns också djurspillning (älg) som barnen Legander fängslades av. Barnen var mycket vana med att vara ute då de båda går på ett ur och skur-dagis. Vill du och din familj och/eller vänner också ha en guidad tur i kvarnstensbrottet i Östra Utsjö? Kontaka oss i föreningen så ordnar vi det vill du uppleva det storslagna är det att rekomendera stigen som ringlar sig fram i brottet. Grovt räknat så har minst kvarnstenspar brutits i kvarnstensbrottet. Själva brottet är stort, 1700 meter långt och mellan meter brett. Berggrunden benämns som sedimentär