Yngre bronsålder och äldre järnålder i mörby

Transkript

1 Yngre bronsålder och äldre järnålder i mörby - Bebyggelse och aktiviteter inom Turinge 249:1 och 575, Nykvarns kommun, Södermanland Särskild arkeologisk undersökning Rapporter från Arkeologikonsult 2010:2340 Linda Lindwall

2 Kartor ur allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2009/0555.

3 Yngre bronsålder och äldre järnålder i mörby - Bebyggelse och aktiviteter inom Turinge 249:1 och 575, Nykvarns kommun, Södermanland Särskild arkeologisk undersökning Rapporter från Arkeologikonsult 2010:2340/2342 Linda Lindwall Arkeologikonsult Optimusvägen 12 B Upplands Väsby Tel Fax

4 Sammanfattning Arkeologikonsult har under november 2009 utfört en särskild arkeologisk undersökning av Turinge 575 och södra delen av Turinge 249:1 i Nykvarns kommun, Södermanland. Undersökningen föranleddes av att Nykvarns kommun och Kilenkrysset AB planerar att exploatera tomterna där fornlämningarna var belägna. Två tidigare förundersökningar hade indikerat att fornlämningen Turinge 249:1 utgjorde en boplatslämning från äldre järnålder och denna bild kom att bekräftas genom den särskilda undersökningen. Vid undersökningen påträffades lämningar efter två hus och i anslutning till dessa ett antal härdar, en ugn och spridda stolphål och gropar. Ugnen och en av härdarna daterades till äldre romersk järnålder (ca år e Kr). Det är mycket troligt att dessa lämningar kan knytas till bebyggelse utanför den nu undersökta delen av fornlämningen. De två husen har daterats till yngre romersk järnålder (ca e Kr) respektive folkvandringstid (ca e Kr). Husen är mycket lika till formen och överlagrade delvis varandra. Det äldre huset visar tydliga spår efter att ha brunnit och när detta brunnit ned har man således byggt upp ett nytt likadant hus på i stort sett samma plats. Flera av de härdar som låg utanför husen har också daterats till samma perioder som husen och kan ha använts för matlagning och upphettning av stenar för andra ändamål. Fornlämningen Turinge 575 omfattade två aktivitetsytor som visade sig ha skilda dateringar. I det norra området undersöktes en aktivitetsyta från yngre bronsålder, bestående av två härdar, fyra stolphål och två gropar. Eftersom det inte finns belägg för bebyggelse i direkt anslutning till dessa lämningar har platsen tolkats som knuten till betesdriften en plats till vilken herdar återvänt när de vaktat boskapen. De härdgropar som undersökts har sannolikt använts för matlagning, men ytan kan även ha använts till andra mer speciella aktiviteter. Inom den södra ytan påträffades ett härdområde som daterades till äldre romersk järnålder (ca e Kr). I samband med den tidigare förundersökningen påträffades i anslutning till dessa också enstaka spridda stolphål och gropar. Härdarna var mycket dåligt bevarade, vilket gjort det svårt att säga något om deras funktion. En möjlig tolkning är att det rör sig om matlagningshärdar. Såtillvida det inte funnits en ännu okänd bebyggelse i det direkta närområdet har ytan sannolikt nyttjats av bebyggelsen vid Turinge

5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 Inledning... 6 Syfte och frågeställningar... 7 Topografi och fornlämningsmiljö... 8 Metod och genomförande Turinge 249 bebyggelse från romersk järnålder och folkvandringstid Hus Hus Hus Anläggningar och kulturlager Kulturlager Härdar Ugnen Stolphål...23 Gropar...23 Fynd...23 Datering...24 Tolkning...26 Turinge 575 aktiviteter under yngre bronsålder och äldre järnålder Anläggningar och kulturlager Kulturlager...28 Härdar...30 Stolphål Fynd Datering Tolkning...34 Fornlämningarna i ett vidare sammanhang Tekniska och administrativa uppgifter Anläggningstabeller Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Norrtälje Märsta Upplands Väsby Sollentuna Vallentuna Åkersberga Täby Lidingö Stockholm Södertälje Turinge 249:1 & 575 Tumba Nynäshamn 5

6 Inledning Arkeologikonsult utförde under november 2009 en särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 575, samt södra delen av RAÄ 249:1, Turinge sn, Nykvarns kommun, Södermanland (fig 1). Undersökningen utfördes efter beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län (dnr och ) och på uppdrag av Nykvarns kommun och Kilenkrysset AB som planerar att exploatera tomterna där fornlämningarna var belägna. ± Km Figur 1. Undersökningsområdena markerade på Terrängkartan. Skala 1:

7 Syfte och frågeställningar Båda fornlämningarna är i fornlämningsregistret registrerade som boplatslämningar. Vid förundersökningen 2008/2009 påträffades inom Turinge 249:1 39 anläggningar i form av stolphål, härdar, kulturlager, gropar och mörkfärgningar (Ljung & Strucke 2009). Fynden utgjordes av några fragment av en vävtyngd, ett keramikfragment och bränd lera. En tidigare förundersökning 1995 kunde datera en härd till yngre romersk järnålder - folkvandringstid (Grenler & Strucke 1996). Förundersökningen av Turinge 575 avslöjade två områden med anläggningar. I den nordvästra delen framkom tre gropar och en härd och i västra delen påträffades ett kulturlager samt nio anläggningar i form av stolphål, härdar och gropar (Ljung & Strucke 2009). Fynden utgjordes av ett litet fragment av förhistorisk keramik och en löpare. Förundersökningen konstaterade att båda fornlämningarna var skadade av plogning eller andra aktiviteter under senare tider och bedömdes vara dåligt bevarade. Syftet var att undersöka och ta bort de delar av fornlämningarna som berördes av den planerade exploateringen. Undersökningarna förväntades beröra lämningar i utkanten av boplatser och en av frågeställningarna var vilka typer av aktiviteter dessa ytor använts för. Den andra frågeställningen berörde lämningarnas datering. 7

8 Topografi och fornlämningsmiljö Turinge socken är belägen i det sörmländska sprickdalslandskapet. I socknen återfinns fornlämningarna från bronsålder och järnålder huvudsakligen i anslutning till den större sprickdal som sträcker sig från Mälaren i norr och söderut mot Nykvarn (fig 2). Turinge 249 och 575 är belägna i den sydöstra delen av denna sprickdal Km Figur 2. De registrerade fornlämningarna i Turinge socken. Skala 1: ± 8

9 Undersökningsområdena låg mellan 20 och 25 meter över havet i den norra delen av en dalgång (fig 3 och 4). Undersökningsytan på Turinge 249 omfattade huvudsaklingen lermark, men anslöt i norr till ett impediment och i de norra delarna av schaktet framkom berg i dagen. Från impedimentet sluttar marken åt söder. Turinge 575 är däremot beläget i mer plan lermark. De båda fornlämningarna skildes åt av en bäckravin. Enligt det historiska kartmaterialet har området nyttjats som åkermark åtminstone från början av 1700-talet till mitten av 1900-talet. Marken har brukats av Skälby by, vars gamla bytomt (Turinge 481:1) är belägen endast ca 90 meter väster om Turinge 575. På 1700-talets kartor sträcker sig en väg ut från bytomten genom åkermarken och därmed genom de båda undersökningsområdena (fig 5). Denna väg tycks inte ha varit i bruk då häradskartan upprättades i början på 1900-talet. Turinge 17:1 Turinge 17:2 Turinge 462:1 Turinge 462:2 ± Turinge 479:1 Turinge 441:1 Turinge 152:2 Turinge 236:1 Turinge 499 Turinge 152:1 Turinge 458:1 Turinge 230:1 Turinge 463:2 Turinge 463:1 Turinge 575 Turinge 201:1-2 Turinge 202:1 Turinge 481:1 Turinge 249 Turinge 248:2 Turinge 548 Turinge 248:1 Turinge 203:1 Turinge 214:2 Turinge 213:1 Turinge Meter Turinge 214:1 Fornlämning enligt FMIS Kontext Kulturlager Schakt Uttorkad bäckfåra Figur 3. Undersökningsområdena, samt kringliggande fornlämningar markerade på Fastighetskartan. Skala 1:

10 Figur 4. Undersökningsområdena från Ö. Foto: Arkeologikonsult. ± Meter Figur 5. Undersökningsområdena markerade på 1775 års karta. Skala 1:

11 Området har varit föremål för ett flertal utredningar och arkeologiska undersökningar, vilket bland annat har resulterat i ett flertal kända boplatslämningar spridda kring dalsänkan utöver de nu undersökta. I huvudsak rör det sig om ytor med spridda stolphål, härdar, skärvsten och kulturlager som inte har daterats närmare. I området finns en dominans av fornlämningar från bronsålder, framförallt i form av skärvstenshögar och skålgropar inhuggna i block och hällar (se fig 25 ). Ca 600 meter öster om Turinge 249 och 575 undersöktes i samband med motorvägsbygget en boplats (Turinge 549) med dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder (Tesch 1983a, s 40). Denna boplats omfattade bland annat ett 10-tal hus och skärvstenshögar. Ytterligare ca 100 meter öster om denna undersöktes ytterligare skärvstenshögar (Turinge 551) innehållande bronsålderskeramik (Tesch 1972). I området finns emellertid även ett flertal lämningar från järnålder (se fig 26). Som nämndes ovan gav undersökningen av boplatsen Turinge 549 även dateringar till romersk järnålder. Vid Turinge 551 påträffades förutom skärvstenshögarna en järnåldersgård daterad till yngre romersk järnålder-folkvandringstid (Tesch 1972, 1983a). Båda dessa boplatslämningar överlagrades av gravfält. Turinge 165, med dateringar till folkvandringstid/ vendeltid vikingatid, utgjordes av 69 stensättningar i olika former, bl a en skeppsformig båtgrav. Turinge 153 bestod av högar och stensättningar, samt en flatmarksgrav och kunde dateras till senare delen av vikingatid. Gravfälten av yngre järnålderskaraktär i området, bestående av högar och stensättningar, kan rumsligt knytas till de historiskt kända byarna Mörby, Skälby och sannolikt även Årby (jfr Tesch 1983b, s 124f). De ensamliggande stensättningarna ligger istället spridda på impedimenten i norr. 11

12 Metod och genomförande Fornlämningarna avbanades med maskin med utgångspunkt i de lämningar som var kända från förundersökningen, vilket i princip innebar att förundersökningsschakten innehållande anläggningar vidgades i samtliga väderstreck till dess att inga ytterligare anläggningar eller kulturlager påträffades. Förundersökningsschakten hade lämnats öppna och inom Turinge 249 skrapades därför marken i dessa försiktigt av med maskin i syfte att återfinna de anläggningar som dokumenterats vid förundersökningen. Inom Turinge 575 var emellertid förundersökningsschakten vattenfyllda, och det var inte möjligt att återfinna och undersöka de anläggningar som påträffats vid förundersökningen. Med anledning av vattnet var det heller inte heller möjligt att vidga de gamla schakten inom den södra delen av Turinge 575 eftersom vattnet då hade strömmat ut på de nya ytorna och försvårat identifieringen av nya anläggningar. En smal jordbank lämnades därför orörd mellan förundersökningsschakten och de nya i denna del. Inom Turinge 249 avbanades en ca m 2 stor yta och inom Turinge 575 var ytan ca m 2 stor. Vid behov handrensades schakten. Anläggningar och kulturlager mättes in med GPS och undersöktes snarast efter framschaktning eftersom förundersökningen hade visat risk för att ytorna kunde ställas under vatten vid denna tid på året. Samtliga påträffade anläggningar och kulturlager undersöktes. Anläggningarna undersöktes för hand till 50% med kontextuell metod som dokumenterade de stratigrafiska sambanden. Anläggningarna beskrevs skriftligen och profilerna digitalfotograferades. Kulturlagren undersöktes med provrutor (0,5 x 0,5 m stora), varefter de schaktades bort med maskin för att fastställa om det fanns överlagrade anläggningar under. Kolprover samlades in för 14 C-analys. Kolproverna togs företrädesvis i härdar eller kokgropar, samt från bevarade rester av stolpar i stolphål, dvs från kontexter där provmaterialet med säkerhet kunde knytas till anläggningens användning och funktion. De fynd som påträffades registrerades och fotograferades, varefter de gallrades. 12

13 Turinge 249 bebyggelse från romersk järnålder och folkvandringstid De tidigare förundersökningarna hade indikerat ett förhistoriskt boplatsläge kring ett impediment i åkermarken. Undersökningsområdet omfattade den södra delen av fornlämningen, dvs området och sluttningen söder om impedimentet (fig 6). I den nordöstra delen av undersökningsytan framträdde impedimentet i form av berg i dagen och här var även marken något stenig. I övrigt omfattade undersökningen lermark. Figur 6. Den östra delen av Turinge 249:1, med hus 2 utstakat. Från S. Foto: Arkeologikonsult. I den nordvästra delen av undersökningsytan framkom spridda anläggningar i form av stolphål, gropar och en ugn, samt mindre kulturlagerrester (fig 7). Anläggningarna var i denna del mycket dåligt bevarade och till stor del bortplöjda, t ex återstod endast några centimeter av stolphålens nedgrävning. I den sydvästra delen av undersökningsområdet, i sluttningen ned från impedimentet, var anläggningarna mer välbevarade, även om dessa också var överplöjda. Där påträffades lämningar efter två hus, ett flertal härdar och härdgropar, några enstaka spridda stolphål, samt ett större sammanhängande kulturlager. 13

14 # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # 121 # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # ± # # # # # # # # 123 # # Kulturlager Stolphål Berghäll/sten # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # Härdgrop Schakt 275 Härd Anläggning förundersökning Ugn Förundersökningsschakt Grop Meter Figur 7. Plan över Turinge 249:1. Skala 1:

15 # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # Meter Hus Stolphål Härdgrop Härd Ugn Grop # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # ± Kulturlager Berghäll/sten Schakt 275 Anläggning förundersökning Förundersökningsschakt Figur 8. Husen inom Turinge 249:1, Skala 1:

16 Hus I slänten söder om impedimentet påträffades två huskonstruktioner, vilka delvis överlappar varandra (fig 8). Det var två treskeppiga byggnader med endast stolphålen till de takbärande stolparna bevarade, belägna i öst-västlig riktning. Tolkningarna av husen har främst baserats på stolphålens placering i förhållande till varandra i plan och skillnader och likheter mellan anläggningarna. Stolphålen i hus 1 uppvisade tydliga tecken på att ha brunnit, i form av brända stolprester och större mängder bränd lera och kol i fyllningen. Stolphålen i hus 2 hade däremot endast små mängder kol och bränd lera i fyllningen, vilket kan utgöra brända rester efter det äldre hus 1. Ett problem i tolkningen har emellertid stolphål 225 varit. Stolphålet uppvisar stora likheter med stolphålen i hus 1 med brända stolprester och en mörkröd färgning där stolpen stått. I plan passar emellertid stolphål 225 bättre in i hus 2 och det är så huset har tolkats. Denna tolkning styrks av en något yngre datering från stolphål 225 jämfört med dateringen från hus C-analyser från ett stolphål i varje hus daterar hus 1 till yngre romersk järnålder och hus 2 till sen yngre romersk järnålder/ folkvandringstid. Även stratigrafiskt är hus 1 den äldre av de två byggnaderna. Där husen överlappar kan man se att stolphål från hus 1 har förstörts och i ett fall har nedgrävningen återanvänts i samband med byggandet av hus 2. Typologiskt är det inte möjligt att skilja husen åt eftersom de är närmast identiska. Konstruktionerna kan jämföras med byggnader från andra undersökningar som har daterats till perioden yngre romersk järnålder - vendeltid. Eftersom endast rester efter de takbärande stolparna är bevarade är husen ganska anonyma till sin karaktär och det är svårt att uttala sig om vilken funktion byggnaderna haft och vilka aktiviteter som pågått i dem. Varken några fynd eller härdar som kan indikera en bostadsfunktion påträffades i husen. Frånvaro eller närvaro av härdar som funktionsindikator är emellertid problematisk eftersom det ofta förekommer bostadshus utan härdar på järnåldersboplatser och eftersom härdar även har påträffats i ekonomibyggnader eller ekonomidelar av hus (ex Aspeborg 1997, s 57; Lagerstedt & Lindwall 2008, s 66). Husens längd skulle kunna tala för att det rör sig om bostadshus, men det förekommer även långhus med rent ekonomiska funktioner. Långhus från äldre järnålder kan också tolkas som flerfunktionella med en indelning i olika rum med olika funktion, som t ex bostad, fähus och förråd. Tolkningen av de flerfunktionella husen brukar 16

17 ofta baseras på variationer i spannlängden inom byggnaderna (jfr Göthberg 2000; Lagerstedt & Lindwall 2008, s 65f), men de hus som nu har undersökts hade en relativt jämn fördelning av bockparen, dvs jämn spannlängd. Detta utesluter inte att en funktions- eller rumsindelning funnits, men en sådan tolkning kan inte heller bekräftas. De flesta liknande byggnader från andra boplatser i Mälarområdet (se typologiska jämförelser nedan) har tolkats som bostadshus eller som flerfunktionella byggnader. Undantaget är emellertid det något kortare hus 3 från Trekanten, Uppsala 602, vilket eventuellt utgör en förrådsbyggnad (Onsten- Molander & Wikborg 2006, s 135). Hus 1 Typ: Treskeppig konstruktion Längd: 17 meter Form: Sannolikt rektangulärt. De takbärande stolparnas placering tyder på raka långsidor. Takbärande konstruktion: Fyra stolphål, samt rester efter ytterligare tre stolphål bildar fyra takbärande bockpar. Bockbredd: ca 2,4 meter Spannlängd: 5,5 + 5,8 + 5,2 meter (från väst till öst) Vägg: Enstaka stolphål i området kring de takbärande stolparna skulle kunna utgöra rester efter ytterväggar. Eldstäder: Inga härdar påträffades i byggnaden. Fynd: Inga fynd påträffades. Datering: Ett kolprov från stolprest (provnr 2012, kxnr 239/1) har daterats till yngre romersk järnålder ( AD 2σ). Typologiskt kan huset jämföras med hus från framförallt yngre romersk järnålder vendeltid. Exempelvis: Tibble H IV, Litslena 561, Up (Holm & Waks 1994, s 258) Görla VIa, Frötuna 23, Up (Göthberg et al 1995, s 205f) Åslunda 101, Odensala 402, Up (Göthberg et al 1995, s 224) Trekanten 3, Uppsala 602, Up (Onsten-Molander & Wikborg 2006, s 74f) 17

18 Trekanten 13, Uppsala 602, Up (Onsten-Molander & Wikborg 2006, s 94f) Skälby 11, Västerås 865:2, Vs (Onsten- Molander 2008, s 66f) Väster Hacksta 30, Västerås 1060, Vs (Lagerstedt & Lindwall 2008, s 148f) Beskrivning: Huset består av stolphålen 226, 239, 241 och 244, av vilka endast botten av nedgrävningarna var bevarade. Lagerfläckarna 200 och 224 och nedgrävningen 231 har tolkats som rester efter stolphål, vilka förstörts i samband med byggandet av det yngre hus utgör en nedgrävning med kulturpåverkad fyllning i vilken senare ett av stolphålen till hus 2 grävts ned. I gropen syntes även färgningar efter två störhål. Nedgrävningens oregelbundna form och omrörda karaktär, samt dess placering gör det möjligt att det rör sig om nedgrävning till ett stolphål i hus 1 som senare återanvänts i byggandet av hus 2. Stolphålen visade tydliga tecken på att huset brunnit ned. I stolphålen 239 och 244 syntes färgningar där stolpen stått i form av linser av rödbränd lera respektive mörkröd brun silt (239/1 och 244/1) och längs botten av dessa träkol och sot, vilket tolkades som brända rester efter själva stolpen (fig 10). Även i den södra delen av stolphål 226 påträffades stora mängder av bränd lera som skulle kunna indikera var stolpen stått även om det inte rörde sig om en tydlig stolpfärgning. I stolphål 241 fanns stora mängder träkol i fyllningen. ± Meter Kulturlager Nedgrävning Stolphål Övriga anläggningar Figur 9. Hus 1 i plan. Skala 1:

19 Figur 10. Stolphål 239 i profil. Från Ö. Foto: Arkeologikonsult. Hus 2 Typ: Treskeppig konstruktion Längd: ca 17 meter Form: Sannolikt rektangulärt. De takbärande stolparnas placering tyder på raka långsidor. Takbärande konstruktion: Åtta stolphål bildar fyra takbärande bockpar. En av stolparna tycks ha förstärkts med två störar. Bockbredd: ca 1,8-2,4 meter Spannlängd: 5,4 + 5,6 + 5,4 meter (från väst till öst) Vägg: Enstaka stolphål i området kring de takbärande stolparna skulle kunna utgöra rester efter ytterväggar. Eldstäder: Inga härdar påträffades i byggnaden. Fynd: Inga fynd påträffades. Datering: Ett kolprov från stolprest (provnr 1814, kxnr 225/1) har daterats till senare delen av yngre romersk järnålder/folkvandringstid ( AD 2σ). Typologiskt är huset närmast identiskt med hus 1 och kan jämföras med hus som framförallt dateras till yngre romersk järnålder vendeltid (se ovan). Beskrivning: Detta hus har byggts delvis på platsen för det tidigare hus 1. Även om det förekommer lite kol, sot och bränd lera i fyllningarna är det inte tydligt att detta hus har brunnit ned. De brända resterna kan lika gärna komma från branden i hus 1. Ett undantag utgörs emellertid av stolphål 225 vilket liksom flera av stolphålen i hus 2 innehöll brända stolprester under en lins av mörkröd och brun silt (fig 11; se diskussion ovan). 19

20 Figur 11. Stolphål 225. Från V. Foto: Arkeologikonsult. ± Meter Stolphål Övriga anläggningar Figur 12. Hus 2 i plan. Skala 1:200. Figur 13. Stolphålen i hus 2 markerade med stagkäppar. Från V. Foto: Arkeologikonsult. 20

21 Anläggningar och kulturlager Kulturlager Inom fornlämningen påträffades dels ett större sammanhängande kulturlager i anslutning till huskonstruktionerna, dels mindre spridda kulturlagerfläckar i den norra delen av området. De två inmätta kontexterna 127 och 189 utgör delar av samma kulturlager beläget direkt sydväst om huskonstruktionerna. De centrala delarna av kulturlagret dokumenterades och schaktades bort i samband med förundersökningen (Ljung & Strucke 2009; A ). Lagret undersöktes med provrutor. I dessa var lagret mellan 0,15 och 0,25 m tjockt och utgjordes av grå siltig lera med inslag av kol och bränd lera. De övre delarna av lagret innehöll mer bränd lera än de undre. Kulturlagret överlagrades av fyra härdar, men inga anläggningar påträffades under lagret. Lagrets placering överensstämmer med vägens sträckning på 1700-talskartorna (jfr Turinge 575). Vägen har sannolikt bidragit till att kulturlagret bevarats i denna del av området, medan eventuella kulturlager ute i den äldre åkermarken förstörts av plogen. De spridda mindre kulturlagerrester som påträffades i den norra delen av området var tunnare, men utgjordes även de av siltig lera med inslag av kol och bränd lera. Dessa fläckar kan utgöra rester av ett mer omfattande kulturlager som förstörts av odling. Härdar Inom Turinge 249 påträffades tolv härdanläggningar, belägna söder och väster om huskonstruktionerna. Hälften av dessa kunde konstateras vara nedgrävda, dvs härdgropar. Sannolikt har även de övriga sex härdarna varit nedgrävda, men av flera av dessa återstod endast bottenrester, vilket gjorde det svårt att bedöma om så varit fallet eller ej. Härdarnas storlek i plan varierade mellan ca 0,5 och 1,7 meter och djupet mellan 0,04-0,2 m. Samtliga härdar innehöll skärvsten, kol och sot i varierande mängd. Flera av anläggningarna visade tecken på att ha använts upprepade gånger i form av ett kraftigt lager bränd lera i botten. I härden 126 var kol, sot och skärvstenslagret varvat med siltig lera, vilket även det tolkats som att man eldat på platsen vid upprepade tillfällen. 21

22 Figur 14. Härd 156 i profil. Från SO. Foto: Arkeologikonsult. Ugnen I den norra delen, intill impedimentet, påträffades en 0,85 m stor nedgrävning (103) vilken tolkades som botten av en ugnskonstruktion. Tolkningen föranleddes framförallt av fynd av förslaggad lera i nedgrävningen (fnr 192/1). Slaggens lätta vikt och form tyder på att det sannolikt är delar av ugnsväggen som förslaggats (fig 15 själva figuren kan läggas under fyndrubriken istället). Fyllningen i nedgrävningen bestod i övrigt av gråbrun siltig lera med inslag av grus, kol, sot och bränd lera. Anläggningen har använts till en aktivitet som krävt mycket hög värme, troligen i samband med järnhantering. Figur 15. Några bitar förlaggad lera (fnr 192/1) från väggen i ugn 103. Skala 1:2. Foto: Arkeologikonsult. 22

23 Stolphål Utöver de stolphål som ingick i huskonstruktionerna påträffades ett ytterligare antal, spridda inom framförallt den nordöstra delen av undersökningsområdet, direkt söder om impedimentet. Stolphålen var i de allra flesta fall kraftigt förstörda av plogning och endast botten av nedgrävningarna kunde dokumenteras. De allra flesta stolphål var under 0,1 m djupa, även om det fanns enstaka exempel med upp till 0,24 m djup. Fyllningen i stolphålen utgjordes huvudsakligen av lera, som endast i undantagsfall kunde konstateras vara kulturpåverkad, vilket gjorde att stolphålen ofta var svåra att urskilja från den omgivande sterilen. Dessa stolphål kunde inte föras till någon specifik konstruktion, men kan t ex utgöra rester efter hägnader från olika tidsperioder. Gropar Två gropar (115 och 120) påträffades i den norra delen av undersökningsytan. Endast botten av nedgrävningarna fanns kvar. Det har inte varit möjligt att bestämma vilken funktion groparna har haft. Fyllningen utgjordes av kulturlager, dvs lera med inslag av kol och bränd lera, och kulturlager syntes även utanför de båda nedgrävningarna. Fynd Den undersökta delen av Turinge 249 var mycket fyndfattig och endast två fyndposter har registrerats. Den ena utgörs av förslaggad lera som påträffades i ugnen 103 och som har tolkats som delar av ugnsväggen (fig 15). Den andra fyndposten är ett fragment av en knacksten som påträffades i en kulturlagerrest (274) i södra delen av området (fig 16). Inte heller vid förundersökningen påträffades några fynd från denna del av fornlämningen, däremot fann man fragment av en vävtyngd och ett litet keramikfragment i stolphål öster om impedimentet (Ljung & Strucke 2009, s 9). 23

24 Datering Sex kolprover från Turinge 249 har 14 C-analyserats och dateringarna faller inom perioden äldre romersk järnålder till folkvandringstid. De äldsta dateringarna (provnr 191 och 2234), dvs äldre romersk järnålder, kommer ur ugnen i den norra delen av undersökningsområdet, samt en av härdarna i den södra. Två av de andra härdarna söder om husen har däremot daterats till yngre romersk järnålder respektive folkvandringstid (provnr 1843 och 771). Dessa är då sannolikt samtida med hus 1 från yngre romersk järnålder (provnr 2012) respektive hus 2 från senare delen av yngre romersk järnålder/folkvandringstid (provnr 1814). Provnr Kxnr Tolkning Träslag Del Egen-ålder Ålder BP Cal 1 σ Cal 2 σ /1 fyllning i nedgrävning för ugn alm gren ± AD (6,4%), AD (41,7%), AD (20,1%) AD-140 AD (95,4%) /1 brukningslager i härdgrop björk yngre stam ± AD (68,2%) AD (95,4%) /1 stolprest/hus 2 tall yngre stam ± AD (3,4%), AD (53%), AD (11,8%) AD (95,4 %) /1 brukningslager i härd ek yngre stam ± AD (68,2 %) AD (8,2%), AD (87,2 %) /1 stolprest/hus 1 tall yngre stam ± AD (68,2%) AD (95,4%) /1 brukningslager i härdgrop tall yngre stam ± AD (60,6 %), AD (7,6 %) Figur 17. Tabell över 14C-resultaten från Turinge 249: AD (95,4 %) Figur 16. Fragment av knacksten, fnr 2236/1. Skala 1:1. Foto: Arkeologikonsult. 24

25 # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # ^_ ^_ ^_ ^_ ^_ # # # # # # ^_ # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # AD AD AD AD AD AD-140 AD ^_ Kolprov Stolphål Härdgrop Härd Ugn # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # Grop Kulturlager Kulturlager 249 Berghäll/sten Schakt Meter ± Figur 18. Plan över 14C-resultaten från Turinge 249:1. Skala 1:

26 Tolkning Den undersökta delen av Turinge 249 utgörs således av boplatslämningar från romersk järnålder och folkvandringstid. Under äldre romersk järnålder har det undersökta området utnyttjats för olika typer av aktiviteter utan att det har funnits bebyggelse inom ytan. En ugn och en härdgrop har daterats till denna period, men det är mycket möjligt att ytterligare några av de anläggningar som inte daterats härrör från samma tid. Sannolikt har denna aktivitetsyta legat i direkt anslutning till bebyggelse och kan t ex utgöra utkanten av en gård belägen norr om undersökningsområdet. I direkt anslutning till undersökningsytan, öster om impedimentet, påträffades bland annat en rad med stolphål som eventuellt skulle kunna utgöra rester av ett hus (Ljung & Strucke 2009). Den vävtyngd som framkom daterar lämningarna till mellersta eller senare delen av järnåldern och därmed kan vara samtida med de nu undersökta lämningarna. Under yngre romersk järnålder byggs ett hus inom den undersökta ytan (hus 1). Detta hus brinner emellertid ned och man bygger ett nytt under senare delen av yngre romersk järnålder eller folkvandringstid (hus 2). Med tanke på att husen är snarlika och att de är belägna på i stort sett samma plats är det sannolikt att det nya huset byggts ganska snart efter det att det första brinner ned. Användningstiden för hus av denna typ har beräknats till ungefär år (Göthberg 2000, s 109; Norr 2009, s 43), vilket skulle betyda att ytan kan ha varit bebyggd under ca år. Husens funktion är inte helt tydliga, men i jämförelse med liknande konstruktioner kan de sannolikt tolkas som bostadshus eller som flerfunktionella hus inkluderande bostadsrum. På gårdstomten utanför husen har aktiviteter förknippade med härdar utövats. Samtliga härdar som påträffades var belägna inom en radie av ca 25 meter söder och väster om husen. Två av dessa har daterats till perioden yngre romersk järnålder folkvandringstid. Flera av härdarna var emellertid dåligt bevarade, endast bottnarna kvarstod, och det är svårt att uttala sig om deras exakta funktion. Alla härdar i området innehöll skärvsten, vilket kan tolkas som att man har eftersträvat långvarig värme (jfr Petersson 2006 och där anförd litteratur). Hälften av härdarna kunde konstateras vara nedgrävda, vilket även det bidrar till att hålla värmen under en längre tid. Härdgropar med skärvstenar brukar ofta tolkas som matlagningshärdar. Storleken hos några av anläggningarna (över 1 m) kan emellertid peka på att de haft en annan, speciell, funktion (ibid). Maria Petersson har föreslagit att vissa härdgropar kan ha haft som funktion att just hetta upp stenar, vilka sedan använts för olika syften i andra kontexter. 26

27 Fyra av härdarna överlagrade ett större sammanhängande kulturlager innehållande kol och bränd lera. Detta innehåller sannolikt rester efter aktiviteterna vid härdarna och har troligen bildats genom aktiviteterna på gårdsplanen. De spridda stolphålen i området är svårare att tolka. Det har inte varit möjligt att rekonstruera några konstruktioner utifrån deras rumsliga spridning, men möjligen har de ingått i hägnader från olika tidsperioder eller mindre skjul eller byggnader. Placeringen av några av stolphålen antyder att de kan vara rester efter hägnader längs med den väg som finns markerad på 1700-talets kartor. De flesta stolphålen påträffades i den nordöstra delen av undersökningsytan och kan sättas i samband med det område med de anläggningar och den möjliga huskonstruktion som förundersöktes direkt norr därom. Eftersom endast delar av boplatsen är undersökt har vi sannolikt inte hela bilden av den gård som beskrivits ovan. Det kan finnas ytterligare byggnader eller aktivitetsområden som var knutna till enheten. Turinge 575 aktiviteter under yngre bronsålder och äldre järnålder Turinge 575 var belägen i närmast flack lermark som endast svagt sluttade åt söder (fig 19). Inom fornlämningen framkom två områden med fornlämningar, ett i den norra delen av ytan och ett i den sydvästra delen. Figur 19. Turinge 575 före schaktning. Från SO. Foto: Arkeologikonsult. 27

28 I den norra delen påträffades en härdgrop och tre stolphål (fig 20). Dessa anläggningar kan kompletteras med en härd, ett stolphål och två gropar som undersöktes i samband med förundersökningen (Ljung & Strucke 2009). I den sydvästra delen påträffades ett härdområde med sammanlagt tolv härdar, inkluderande de som påträffades vid förundersökningen. I anlsutning till detta påträffades även spridda stolphål och gropar. Flera av anläggningarna var belägna på eller nedgrävda i ett kulturlager. I den södra delen av undersökningsytan påträffades även ett antal lämningar och fynd av mer recent karaktär. Dessa har sannolikt ett samband med Skälby bytomt och den väg som gick genom undersökningsytan. I ploglagret, framförallt i anslutning till den gamla vägens sträckning, fanns påtagliga mängder tegel. Där påträffades även en del av en hästsko och yngre rödgods (fyndnr 1047/1-2). Även ett mörkt lerlager (183) innehållande bland annat tegelkross och korroderade järnföremål har tolkats som en recent kontext. Lagret kan emellertid inte sättas i samband med någon form av struktur i det historiska kartmaterialet. Under lagret var ett dike. Sannolikt rör det sig om utkört raseringsmaterial från Skälby bytomt. I anslutning till detta påträffades även en par större nedgrävningar. Den ena innehöll sprängsten och i den andra lerfyllda gropen kom fynd av recenta järnföremål och tegel tillsammans med ett kol- och sotlager. I ploglagret påträffades även en avbruten tand från en grävskopa. Samtliga anläggningar inom fornlämningen var överplöjda. Sämst bevarade var härdarna i den södra delen av området, sannolikt har dessa även påverkats av vägen som gått genom området. Endast botten kvarstod av dessa anläggningar. Anläggningar och kulturlager Kulturlager I den södra delen av Turinge 575 påträffades ett kulturlager (191) som överlagrades av ett flertal härdar, varav två har daterats till äldre romersk järnålder. Fem provrutor grävdes i lagret som bestod av mörkgrå lerig silt innehållande enstaka fnyk av träkol och bränd lera. I samband med schaktningen syntes även skärvsten i lagret. Lagrets utbredning följer den vägsträckning som finns markerad på 1700-talets kartor (se fig 5). Vägen har sannolikt bidragit till att kulturlagret bevarats i denna del av området, medan eventuella kulturlager ute i den äldre åkermarken förstörts av plogen (jfr Turinge 249). 28

29 ± Stolphål Grop Röjningsröse Recent lämning Härdgrop Schakt Härd Kulturlager Anläggning förundersökning Förundersökningsschakt Meter Figur 20. Plan över Turinge 575. Skala 1:

30 Härdar Sammanlagt påträffades nio härdanläggningar inom Turinge 575. En var belägen i det nordöstra schaktet och åtta i det södra området. I det nordöstra schaktet undersöktes härdgropen 196 (fig 21). Nedgrävningen var ca 2,2 m i diameter och ca 0,35 m djup. I botten och längs med nedgrävningens sidor var ett lager med bränd lera och ovanpå detta ett svart sotlager (kx 196/3). Detta lager tolkas som tecken på att man eldat på plats i gropen och att detta sannolikt skett upprepade gånger. Ovanpå sotlagret fanns en kompakt stenpackning (kx 196/2) bestående av eldpåverkade stenar i storleken 0,08-0,3 m. Överst i gropen var ett igenfyllnadslager (kx 196/1) bestående av lera med inslag av lite träkol och bränd lera, samt fynd av obrända griständer (fyndnr 1528/1). En 14 C-datering har daterat härdgropen till yngre bronsålder (provnr 1527). Figur 21. Härdgropen 196 i plan och profil. Från N. Foto: Arkeologikonsult. I de sydvästra delarna av fornlämningen påträffades åtta härdanläggningar, varav tre har kunnat konstateras vara nedgrävda. Sannolikt har även de övriga fem varit nedgrävda, även om det var svårt att avgöra då det endast rörde sig om härdbottnar där de övre delarna var bortplogade. Tre av härdanläggningarna innehöll (utöver kol och sot) skärvsten. Med hänsyn till den dåliga bevarandegraden kan man emellertid inte utesluta att även de övriga, eller några av dem, ursprungligen innehållit skärvsten. Tre av härdbottnarna hade en något oregelbunden form, men i övrigt var härdarna runda, och storleken varierade mellan 0,55 och 1,1 meter. Fyra av härdarna har daterats till äldre romersk järnålder. 30

31 Stolphål I det nordöstra schaktet påträffades tre stolphål. Endast botten av nedgrävningarna var bevarade. Stolphålen var mellan 0,17 och 0,65 m i diameter och saknade stenskoning. I ett av stolphålen (215) var ett sk stolpmärke, dvs fyllningen i det hålrum där stolpen stått skilde sig från den övriga fyllningen i nedgrävningen. Det var därför möjligt att säga att själva stolpen varit ca 0,25 m i diameter. Stolphål 195 och 215 var belägna endast ca 1,5 meter från varandra och kan ha utgjort någon form av mindre konstruktion, t ex en torkställning. I den sydvästra delen av undersökningsområdet påträffades två stolphål. Stolphål 182 var ca 0,2 m i diameter och mycket tydlig i plan. Undersökningen visade dock att endast botten av nedgrävningen var bevarad. Stolphål 261 var däremot bättre bevarat, ca 0,15 m djupt. Fyllningen i detta stolphål utgjordes av siltig lera med inslag av kol, bränd lera och små skärvstenar, vilket talar för att nedgrävningen fyllts igen med material från någon av härdarna i området (fig 22). Figur 22. Stolphål 261 i profil. Från NO. Foto: Arkeologikonsult. 31

32 Fynd Endast en fyndpost som kan kopplas till de förhistoriska kontexterna har registrerats inom Turinge 575. I igenfyllnadslagret i härdgropen i den norra delen av undersökningsområdet påträffades obrända griständer (fnr 1528/1). I den södra delen av fornlämningen påträffades endast recenta föremål i form av tegel, yngre rödgods och olika järnföremål. Vid förundersökningen framkom emellertid en keramikbit och en löpare (Ljung & Strucke 2009, s 9). Datering Sex kolprov sändes in för 14 C-analys, men ett av proven innehöll för lite material för att kunna analyseras. Sammanlagt finns således fem daterade kolprover från Turinge 575. Samtliga kolprover togs ur härdar eller härdgropar. Härdgropen 196 i det nordöstra schaktet gav en datering till yngre bronsålder. De övriga fyra kolproven togs ur härdar i den södra delen av fornlämningen och resulterade i mycket samstämmiga dateringar till äldre romersk järnålder. Provnr Kxnr Tolkning Träslag Del Egen-ålder Ålder BP Cal 1 σ Cal 2 σ /3 brukningslager i härdgrop pil/sälg/vide gren? ± BC (68,2%) BC (95,4%) /1 brukningslager i härdgrop björk gren? ± AD (2,7%), AD (43,1%), AD (22,4%) AD-140 AD (95,4%) /3 brukningslager i härdgrop björk yngre stam ± AD (5,3%), AD-140 AD (95,4%) AD (41,9%), AD (21%) /1 brukningslager i härdgrop björk yngre stam ± AD (68,2%) 20 BC-130 AD (95,4%) /1 brukningslager i härd tall gren ± AD (68,2%) AD-140 AD (95,4%) Figur 23. Tabell över 14C-resultaten från Turinge

33 ± ^_ BC ^_ AD-140 AD ^_ AD-140 AD ^_ ^_ 20 BC-130 AD AD-140 AD ^_ Kolprov Stolphål Grop Härdgrop Härd Kulturlager Röjningsröse Recent lämning Schakt Anläggning förundersökning Förundersökningsschakt Meter Figur 24. Plan över 14C-resultaten från Turinge 575. Skala 1:

34 Tolkning Anläggningarna i den norra delen av fornlämningen kan tolkas som en aktivitetsyta från yngre bronsålder. Båda härdanläggningarna som påträffats inom ytan innehöll upphettad sten, vilket innebär att de använts i aktiviteter som krävt långvarig värme utan öppen eld (se Petersson 2006, s 144ff samt där anförd litteratur). Denna typ av härdgropar brukar ofta förknippas med matlagning där maten tillagats på de upphettade stenarna. Matlagningshärdar brukar emellertid vara relativt små, under 1 m stora (ibid) och den undersökta härdgropen är ca 2,2 meter i diameter. Det har föreslagits att större härdar istället bör förknippas med speciella aktiviteter (ibid). Speciellt med kokgropen var även att stenarna var så stora. Den härd som undersöktes i samband med förundersökningen (A 820) var däremot av mindre storlek och kan mycket väl ha använts för matlagning. Det kraftiga lager med bränd lera och sot som fanns i den större härdgropen tyder på att man har eldat i gropen upprepade gånger. Detta var således en plats man återvände till. Förutom härdaktiviteterna har även två gropar av okänd funktion grävts på platsen. De var fyllda med material från härdarna och kan ha haft en funktion kopplade till dessa. Detta gäller även de två stolphålen som påträffades i anslutning till härdgropen, vilka kan ha utgjort någon form av konstruktion med en funktion relaterad till härdaktiviteterna. Det finns egentligen ingenting som tyder på att det har funnits bebyggelse i direkt anslutning till denna aktivitetsyta. Förundersökningsschakten runt omkring var tomma och det finns inga skärvstenshögar i det direkta närområdet. Friliggande områden med bland annat härdanläggningar är vanliga i flera delar av Sverige under såväl yngre bronsålder som äldre järnålder. En vanlig tolkning är att det rör sig om samlingsplatser, till exempel har rituella och rättsliga aktiviteter föreslagits (se Petersson 2006, s 139ff och där anförd litteratur). Maria Petersson (2006) har studerat ensamliggande härdar och härdområden i västra Östergötland och sätter dem i samband med betesdriften och djurhållningen. Hon menar att djurhållningen utgjordes av utegångsdrift där herdar som vaktade boskapen har övernattat med djuren i betesmarkerna och att man återvände till samma platser flera gånger. Aktivitetsområdet på Turinge 575 var samtida med bebyggelse inom boplatsen Turinge 549, belägen ca 750 meter västerut. Inom Turinge 549 påträffades omfattande bebyggelselämningar med dateringar från äldre bronsålder till romersk järnålder (Tesch 1983a). Bland annat undersöktes nio skärvstenshögar, ett halvmetertjockt skärvstensflak och ett tiotal huslämningar, tillsammans med härdar, kokgropar, ugnar och avfallsgropar. Endast 34