Laboratorieholmen. Arkeologisk efterdokumentation. Rapport 2017:131

Transkript

1 Laboratorieholmen Arkeologisk efterdokumentation Rapport 2017:131 Arkeologisk efterdokumentation Kalmar län, Småland, Kalmar kommun, Kalmar socken, Laboratorieholmen, fornlämningsnr 168 Stefan Larsson

2 Arkeologerna Statens historiska museer Våra kontor Linköping Lund Mölndal Stockholm Uppsala Kontakt Arkeologerna Statens historiska museer Rapport 2017:131 Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på

3 Innehåll Bakgrund 4 Metod och genomförande 4 Resultat 5 Diskussion 6 Referenser 7 Administrativa uppgifter 7 Bilagor 8

4 4 Laboratorieholmen Arkeologisk efterdokumentation Bakgrund Länsstyrelsen i Kalmar kontaktades den 13:e juni 2017 av polisen som i sin tur hade blivit larmade till Laboratorieholmen med anledning av att en skolklass under exkursion hittat mänskliga skelettdelar i strandkanten (fig. 1). Länsstyrelsen kunde konstatera att det rörde sig om ett äldre fynd och eftersom fyndplatsen är utsatt för relativt kraftig erosion beslöts att en arkeologisk efterdokumentation var nödvändig. Länsstyrelsen kontaktade Arkeologerna, Statens historiska museer med förfrågan om en undersökning med kort varsel och fattade därefter beslut enligt 2 kap Kulturminneslagen (SFS 1988:950) med nämnda institution som utförare. Med hänvisning till tidigare fynd av mänskliga kvarlevor som påträffats i anslutning till de äldre stadsområden och som kunnat kopplas till äldre krigshandlingar, bedömdes det vetenskapliga värdet av en arkeologisk efterundersökning var stort. Syftet med undersökningen var att dokumentera de framkomna kvarlevorna och klarlägga fyndomständigheter och möjlig arkeologisk kontext, samt att datera och osteologiskt analysera fyndet. Metod och genomförande Fyndplatsen var belägen på Laboratorieholmens södra strandbrink, ca 4 m från vattenspegeln, och beväxt med sly (fig. 2). Jenny Sundström från Länsstyrelsen hade i samband med besiktningen av platsen tagit tillvara den del av ett kranium som skolbarnen hittat, en halv, tillhörande, underkäke samt en del mycket vittrade människoben (se nedan). Inledningsvis röjdes buskagen av personal från Kalmar kommun varefter platsen rensades på löst växtmaterial och de närmaste omgivningarna genomsöktes efter eventuellt mer benmaterial (fig. 3). I området finns en del vittrat ben, men de bedömdes tillhöra olika typer av sjöfågel. Fyndplatsen rensades varvid bakre delen av det tidigare påträffade kraniet framkom (fig. 4). En halv underkäke låg strax bakom kraniets nacke, varför det framgick att lämningarna inte låg i ursprungligt läge (fig. 5). Något mera humanosteologiskt material fanns inte i anslutning till kraniet. Det område där en möjlig kropp skulle ha legat var helt borteroderat ned till klapperstenen. Kraniet mättes in och togs tillvara varefter erosionskanten rensades vidare. Ca två meter öster om kraniet framkom, i matjorden, en viss koncentration av ben. Dessa har dock konstaterats komma från sentida nöt och svin. (bestämning gjord av Ola Magnell ). I anslutning till de senare benen framkom moderna artefakter i form av äldre och yngre porslin, pressglas, skärvor av blomsterkrukor samt spik, varav en begränsat urval togs tillvara. För att klarlägga eventuell förekomst av ytterligare människoben och om det möjligen kunde röra sig om en omrörd gravplats under eller anslutning till strandvallen öppnades ett ca 1 2 m stort schakt. Ursprungstopografin utgörs av finkorning, relativt kompakt sand sandig mo som överlagras av morängrus med inblandning av sten av varierande dimensioner.

5 Laboratorieholmen Arkeologisk efterdokumentation 5 Strandvallen har blivit påbyggd med morängrus och en strandskoning av större stenar vilka bitvis blivit frameroderade längs holmens södra sida. Delar av strandskoningen ligger i dagen på holmens sydöstra sida (fig. 6). Av intresse i sammanhanget är att vid fyndplatsen var strandskoningen bruten, dvs det saknades sten i strandlinjen. Någon avröjnings- eller nedgrävningskant var dock inte synlig varför det är oklart om avsaknaden av sten hänger samman med fyndet eller inte. Fyllnadsmaterialet i anslutning till kraniet utgjordes av samma morängrus som i omgivningen. Strandvallens övre del utgörs av ett kraftigt matjordslager med ett rikligt innehåll av moderna artefakter så som porslin, blomsterkrukor, pressglas, koppartråd, patentkork, spik m.m. Laboratorieholmen har använts långt fram i tid. Av verksamheter kan nämnas varv, kruttillverkning, gjuteri, mekanisk verkstad, lotshamn och tillhörande magasin. I början av 1900-talet fanns även bostadsbebyggelse, (Rajala & Molander 2002), och avfallet kan kopplas till dessa verksamheter. Eftersom hela området är full av recenta metallföremål bedömdes det inte som meningsfullt att i detta sammanhang göra metallavsökning. Resultat Den osteologiska analysen har gjorts av Caroline Ahlström Arcini, Arkeologerna, SHMM. De bevarade skelettdelarna utgjordes av ett kranium och skaften av lårbenen. Delar av kraniet och båda skaften till lårbenen uppvisar en kraftigt eroderad och solblekt yta (fig. 7). Kraniet är i det närmaste intakt, även om det har fallit i bitar. De könsindikerande kriterierna i form av området över näsroten (glabella) är kvinnliga, - 1, liksom ögonhålans övre kant (margo supraorbitalis), som även den är 1. Muskelfästet under örat (processus mastoideus) är helt söndersmulat medan muskelfästet i nacken (protuberantia occipitalis externa) varken är grov eller gracil, dvs 0. Bedömningen är att skelettet tillhört en kvinna. Invändigt är alla suturer slutna. Utvändigt är endast en sluten (S3). Den metopiska suturen mellan pannbenen, vilken normalt sluts vid ca 1,5 års ålder, kvarstår. Viss ärftlig disposition för fenomenet finns. Slitaget på kindtänderna är mycket ringa, med endast små öar av tandben (dentin), vilket exponeras då emaljen slits bort. Framtänderna har gått förlorade efter gravläggning. Inga av de bevarade tänderna uppvisar kariesangrepp eller tecken på tandlossning. Bedömningen är att den gravlagda dött ung, vid en ålder av år. På grund av att lårbenen endast var fragmentariskt bevarade har det inte gått att beräkna kroppslangden. Kraniet har en skada i pannan som bedömts vara sekundär, dvs att den uppstått efter gravläggningen. Prov för 14 C-datering togs och har analyserats vid 14 CHRONO Centre, Queens University i Belfast. Det gav ett resultat om 207 ± 33 år BP (UBA-35417). Det vill säga ett dateringsspann mellan 1710 och 1776 med 2 Σ kalibrering.

6 6 Laboratorieholmen Arkeologisk efterdokumentation Diskussion Förekomsten av flera skelettdelar på fyndplatsen tyder på att det har funnits en gravläggning och att det inte rört sig om lösa skelettdelar som funnits inblandade i de moderna matjordsdepositionerna. Fyndplatsen var kraftigt eroderad och de flesta benen saknas. Stormen i februari 2017, med dess ovanligt höga vattenstånd, har ätit sig in i strandvallen och exponerat kraniet. Benens kondition, eroderade och solblekta, visar dock att delar av kraniet och framför allt kroppen legat exponerade under en längre tid (och förstörts lite i taget). Sannolikt har växtligheten, slyet, i strandbrinken motverkat tidigare upptäckt av kvarlevorna. Den osteologiska bedömningen visade att det rör sig om en kvinna som avlidit i en ålder av 20 till 25 år. Flera tafonomiska processer har påverkat gravläggningen vilket gjorde det svårt att utifrån okulär besiktning dra några slutsatser rörande gravens datering, varför prov togs för 14 C-analys. 14 C-dateringen har varit bestämmande för tolkningen av gravens lokalisering, då det inledningsvis fanns flera alternativ: Det kunde ha rört sig om en drunknad och ilandfluten individ som begravts direkt i strandbrinken. Det kunde röra sig om ett offer från något av krigen och belägringarna av Kalmar stad och slott. För visso var den döda en kvinna, men det fanns gott om kvinnor i anslutning till arméerna i äldre tid. Det kunde heller inte uteslutas att det rör sig om en mördad individ som gömts undan i strandbrinken. Det kunde vara en del av en äldre pest- eller kolerakyrkogård. Detta framstår dock inledningsvis som mindre troligt då Laboratorieholmen användes ganska intensivt åtminstone från mitten av 1600-talet fram till förra sekelskiftet. Det kan naturligtvis inte uteslutas att det rör sig om en drunknad eller mördad individ men dateringen till 1700-talets början skulle kunna tas som intäkt för att det rör sig om ett offer för pestepidemin Denna slog hårt mot Kalmar med omnejd och flera pestkyrkogårdar finns registrerade i länet. Huruvida även Laboratorieholmen användes som gravplats är inte känt. Dock skulle vidare arkivstudier kunna bringa klarhet i frågan. Några ytterligare gravar i omedelbar anslutning till fyndplatsen påträffades inte vid efterdokumentationen. Detta utesluter dock inte att det kan finnas/funnits fler gravläggningar i området.

7 Laboratorieholmen Arkeologisk efterdokumentation 7 Referenser Rajala, Eeva & Molander, Örjan, Laboratorieholmen med P- holmen och Kattrumpan, Kalmar. Kulturhistorisk utredning. Rapport maj 2002 Kalmar läns museum. Ola Magnell, osteolog, Arkeologerna, Statens historiska museer, Muntligt meddelande, Administrativa uppgifter SHMMs dnr: Länsstyrelsens dnr: SHMMs projektnr: A Intrasisprojekt: SHMM 2015:151. Undersökningstid: juni Projektgrupp: Stefan Larsson, Mats Anglert, Caroline Ahlström Arcini Undersökt yta: 6 kvadratmeter Koordinatsystem: Sweref TM. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingarna lagras tillsammans med Intrasisdatabasen. Fynd: Skelettdelarna förvaras hos Arkeologerna, Statens historiska museer, Lund, i väntan på fyndfördelningsbeslut.

8 8 Laboratorieholmen Bilagor

9 Laboratorieholmen 9 Figur 1. Laboratorieholmen i Kalmar och fyndplatsens läge markerat på utsnitt ur Fastighetskartan, skala 1:

10 10 Laboratorieholmen Figur 2. Fyndplatsens och undersökningsområdets lokalisering på Laboratorieholmen markerat på utdrag ur Fastighetskartan, skala 1:1000.

11 Laboratorieholmen 11 Figur 3. Fyndplatsen före det att buskagen röjts undan. Foto från söder. Figur 4. Den bakre delen av kraniet påträffades en bit in i strandvallen. Foto från söder

12 12 Laboratorieholmen Figur 5. Halva underkäken återfanns vid kraniets baksida. Figur 6. Delar av strandskoningen har eroderats fram strax öster om den aktuella fyndplatsen. Foto från söder.

13 Laboratorieholmen 13 Figur 7. De omhändertagna skelettdelarna

14

15