Karin Alfredsson fotografi och film

Transkript

1 1

2 Snö och regn skall passera Karin Alfredsson fotografi och film 19 januari-3 mars

3 4 5

4 När jag skriver detta rasar stormen Alfrida utanför fönstret. Flera meter höga vågor dånar in mot stranden, träd knäcks i skogen, tusentals människor drabbas av strömavbrott och myndigheterna uppmanar folk att stanna inomhus. Och som så många andra denna vinter måste jag fråga mig: Är detta ett normalt oväder eller ännu ett tecken på de människoskapade klimatförändringar som hotar vår planet? Att klimatet är vår tids ödesfråga råder det inga tvivel om. Medan politikerna förhalar de drastiska förändringar som måste komma till stånd på global, överstatlig nivå protesterar unga aktivister som Greta Thunberg mot deras konflikträdda saktfärdighet. Att protesterna till stor del kommer från en urban, privilegierad medelklass är kanske inte så förvånande. Även om klimatförändringarna framför allt drabbar dem som redan är mest utsatta för ekonomiska och sociala orättvisor, är det framför allt de privilegierade klasserna som har resurser och plattformar för att göra sig hörda. Men hur många av oss har på riktigt upplevt den natur vi värnar om? Hur många ur den uppväxande generationen har någonsin stått på en vindpinad fjälltopp, ruskats om av ett upprört hav eller upplevt den absoluta tystnaden i en orörd urskog? Jag har det i alla fall inte. En effekt av den tilltagande urbaniseringen, där människor världen över lämnar landsbygden för ett, förhoppningsvis, mer framgångsrikt och bekvämt liv i de ständigt växande storstäderna, är att vi gradvis tappar kontakten med den natur vi alla är så beroende av. I sin konst söker sig Karin Alfredsson till några av det norra halvklotets mest otillgängliga och ogästvänliga platser, från den nordiska fjällvärlden till Barents hav och Nordpolen. Hon är på jakt efter den äkta, orörda naturen, bortom romantiserande myter och estetiserande försköning. I stället för majestätiska solnedgångar och episka landskapsmotiv söker hon hellre upp några utspridda stenar på en fjällsluttning eller ett gråmulet hav. Hennes ambition är att visa upp den oförfalskade naturen, så som den såg ut långt före människans tillkomst och så som den kommer att se ut den dag vi inte längre skövlar vår omvärld. Men jag tolkar inte hennes verk som ett pedagogiskt projekt. Hon är egentligen inte ute efter att undervisa oss betraktare om vårt behov av naturen, eller att övertyga klimatskeptiker om nödvändigheten av en mer hållbar livsstil. Allt det där vet vi ju redan. Det vore också allt för enkelt att tolka hennes fotografier och filmer som förtäckta självporträtt, där det yttre landskapet speglar det inre. Snarare handlar det om ett slags naturantropologi, där Karin Alfredsson dokumenterar en gradvis försvinnande värld på samma sätt som etnologer genom tiderna studerat hotade folkslag. I en låttext från 1988 har musikern David Byrne från Talking Heads skildrat en framtida människas alienation till naturen efter en förmodad miljökatastrof. Där det tidigare fanns 7-Eleven-butiker, Pizza Hutrestauranger, motorvägar och fabriker finns numera bara blommor, träd, berg och floder sjunger han och beklagar sig: Don t leave me stranded here/i can t get used to this lifestyle. Bo Madestrand januari

5 8 9

6 10 11

7 12 13

8 14 15

9 16 17

10 Karins Alfredssons natur Någonstans i Karin Alfredssons filmer och fotografier finns dessa platser: Hogndalen, Kirkefjorden, Duorpe, Snöfjället, Drageid. Med flera. Geografiska platser i Sverige, Norge och Island. Ser vi dem? Jag vet inte. Och jag bryr mig inte heller så mycket om saken. I Alfredssons bildvärld övergår (eller på gamla tiders fotospråk: framkallas) bilder av ett annat slag, bortom det rent namngivna. Om filmerna och stillbilderna kan vi säga: natur. Ren natur, långt från det stadsliv som de flesta av oss tillbringar våra dagar med. Konstnärer som nuförtiden sysselsätter sig med naturen brukar hamna i ett slags civilisationskritik och underförstått säga något om att vi alla lever i apokalypsens skugga. Att hela det förbannade jordklotet har dragit på sig något slags pyspunka som vi människor är skyldiga till. Vi säger KLIMATET lika ofta som vi förr sa NATUREN. Karin Alfredssons arbeten är i mina ögon något annat. Och kanske viktigare. Men vad? Ulf Linde, den allseende och kärve spejaren av konst, påpekade att varje bild ska vara ett ANDLIGT ÄVENTYR. Karin Alfredssons har hörsammat hans önskan. Hos henne upplöses liksom de fasta strukturerna till förmån för något annat som jag i brist på bättre namn bara kallar NATUR. Människans natur och naturens natur. När jag betraktar de nästan färglösa filmerna händer något med själva gravitationen, den som håller kroppen på plats på marken. Det lättar. Det lyfter. Det förflyttas. Så som snövinden eller havet blåser och rör sig i filmerna kan det nog också röra sig inne i hjärnans eget landskap; det blåser genom känsla och tanke, en främmande vind som efter en stund känns mer och mer bekant och till sist som en del av mig själv. Från det dystopiska landskapet tillbaka till det utopiska! Staffan Bengtsson Kulturskribent och TV-producent 18 19

11 20 21

12 22 23

13 24 25

14 26 27

15 28 29

16 Karin Alfredsson Född 1966 på Frösön i Jämtland. Bosatt och verksam i Stockholm sedan 1989 Studier vid Stockholms Universitet därefter fotoskolan GFU i Stockholm Soloutställningar 2019 Fotografi och film, Snö och regn skall passera, Konsthallen Hishult 2017 Fotografi och film, Detta är vad jag ser, Black Door Gallery, Örebro 2016 Fotografi There is nowhere else but here, Almlöf Gallery, Malmö 2015 Fotografi och film, There is nowhere else but here Galleri S, Östersund 2014 Fotografi, Black Door Gallery, Örebro 2014 Fotografi, Det är ingenstans annat än här, Galleri Ralf, Stockholm 2014 Fotografi, Landscape, Svartsjö slott, Färingsö Grupputställingar 2018 Tres hombres Art, Tylösand 2015 Sveriges Allmänna Konstförening, Konstakademin, Stockholm 2012 Fotografi, Kontraster, Rödön, Jämtland Övrigt 2019 Kortfilmen Tallen på myren, tillsammans med Michael Sundberg. Premiär på Göteborgs Film Festival 2018 Deltog i forskningsexpeditionen Arctic Ocean 2018 till Nordpolen med isbrytaren Oden 2016 Där ljuset växer, Konstnärlig miljögestaltning Östersunds sjukhus, Region Jämtland/Härjedalen Representerad Akademiska Sjukhuset, Uppsala läns landsting, SAK, Sveriges Allmänna Konstförening. Örebro läns landsting. Örebro Kommun. Jämtlands läns landsting. Jämtlands läns konstförening. Stockholms stadsmissions konstförening. Privata samlingar. Stipendier Konstnärsnämnden. Författarfonden. Längmanska kulturfonden. Helge Ax:son Johnsons stiftelse. Karin Alfredsson. Från filmen Jag ett självporträtt 30 Katalog #145 i en löpande serie utgiven till varje utställning sedan starten 1994 Katalogens idé & form KÅ Gustafsson Upplaga ex Foto Karin Alfredsson Text Bo Madestrand och Staffan Bengtsson Karin Adolfsson, Konsthallen Hishult, 2019 Markarydsvägen 10, se Hishult, Sweden +46-(0) , / konsthallen@hishult.com Öppet: Maj-Augusti:Tisdag-söndag September-april: Onsdag-fredag , lördag-söndag Konsthallens kataloger 2019 produceras med stöd av: Sparbanken Boken, Skånes Fagerhult Hishult Tack! 31

17 32 # januari -3 mars