ÄVENTYRS. Magiska möten #1/2013. Hitta din drömresa! Reserapporter från Äventyrare. Havets giganter Hemma hos babianfamiljen Asiens Big Five

Transkript

1 ÄVENTYRS ÄVENTYRS RESOR #1/2013 Magiska möten Havets giganter Hemma hos babianfamiljen Asiens Big Five Reserapporter från Äventyrare Mattias Klum naturens ambassadör Pingvinernas, sälarnas och valarnas Antarktis På cykeläventyr med familjen i Vietnam #1/2013 Hitta din drömresa! Uganda Gorillamöte Tanzania Kilimanjaro Rongaileden Nepal Vandring på världens tak Stora upplevelser i små grupper sedan

2 Foto: Mattias Klum 2

3 #1/2013 ÄVENTYRS RESOR 8 Babianer, överallt babianer. Hur ohyfsad och våldsam får man vara? Kan man lappa till sin kusin eller förföra någon annans mamma? För den som är babian verkar det mesta vara ok. Om man har hög status i flocken det vill säga. Staffan Ulfstrand berättar på sitt inlevelsefulla sätt om de afrikanska savannbabianernas liv och leverne. 20 Antarktis for ever. Det vimlar av pingviner och nere vid strandkanten ligger pälssälar och sjölejon. En resa till världens mest isolerade kontinent ger andäktiga intryck av en orörd natur och nära möten med orädda djur. Här varvas berättelser om historiska expeditioners öden med aktuell forskning. Antarktis har något för alla, och var man inte biten innan så blir man Vänliga Ett liv under isen. 100 ton, 18 meter lång och 200 år. Grönlandsvalen var utrotningshotad i början av 1900-talet, men har nu efter 70 års fridlysning börjat öka i antal igen. Möt Mattias Klum. När den välkände National Geographic-fotografen och filmaren håller föreläsningar drar det fulla hus. Hans passion för sitt arbete och engagemang för miljön och hotade arter går inte att ta miste på. Dessutom är han underhållande. I en exklusiv intervju för Äventyrsresor berättar Mattias om livet som fotograf och filmare med hela världen som arbetsfält. Vietnam. Att cykla, vandra, paddla och åka båt i Vietnam bjuder en barnfamilj på många möten, både med människor och med en mycket omväxlande natur. På väg till Ruaha. Redan innan Äventyrsresors John har kommit ut på sin första riktiga safari får han nöjet att uppleva en hel del vilda djur i sitt rätta element. Tigermöte i Indien. Den tysta spaningen från safarijeepen avbryts plötsligt när en tigerhona dyker upp, sen kommer det en tiger till och ytterligare en. Och sen en till! Vad vill du uppleva? Safari i Botswana eller blåvalar utanför Sri Lankas kust? Soluppgång vid Machu Picchu eller i Nepal? Här presenteras våra resor i korthet. Mer information finns på 3

4 Ä Äventyrare upptäcker naturen i Nepal 4

5 VENTYRS Kerstin Swanvall, General Manager. Tigerspaning från elefantrygg i Indien. #1/2013 RESOR Från Skogsmulle till Äventyrare Jag går sist i raden. Framför mig på skogsstigen går ett gäng pigga barn med varsin ryggsäck. Jag är ledare för en grupp Frilufsare och vi är på väg mot nya äventyr. Det var också i Mulleskogen jag som barn själv fick mina första riktiga naturupplevelser. Mitt intresse för friluftsliv, djur och natur har sedan gått som en röd tråd genom mitt liv och det var också det som för 14 år sedan tog mig till Äventyrsresor. Under mina år på Äventyrsresor har jag haft förmånen att få följa med några av våra färdledare ut i världen. På resorna har jag fått ta del av föreläsningar om den natur och de djurarter vi mött tillsammans. Uppfylld av nya kunskaper har jag fått mer att förmedla vidare och ett ännu starkare intresse. Det vill jag nu föra vidare till både barn och vuxna så att vi blir fler som uppskattar och värnar om naturen. I år har Äventyrsresor inlett ett samarbete med National Geographic-fotografen och filmaren Mattias Klum. Mattias engagemang för världens hotade arter, miljöer och kulturer stämmer väl överens med vår filosofi om ekoturism och hållbart resande. Nyligen kom Mattias hem från en tigersafari i Indien där han tillsammans med våra resenärer bland annat mött pansarnoshörning, djungelkatt, leopard och tiger. Det gläder mig att våra resenärer har fått en upplevelse utöver det vanliga och att de har nya minnen och kunskaper med sig hem i bagaget. Att lära sig mer om Indiens tigrar kan också ge nya perspektiv på de djur och den natur vi har runt knuten, och vice versa. Ju mer man lär sig om naturen, desto mer uppskattar man den, oavsett var i världen man befinner sig. Allt som krävs är lite inspiration och kunskap. Välkommen till ett nytt nummer av vårt Äventyrsmagasin. Trevlig läsning! Kerstin Swanvall General Manager, Äventyrsresor redaktionen@aventyrsresor.se äventyrs RESOR ges ut av Äventyrsresor AB Redaktion Kerstin Swanvall Monika Lykvist Peter Hunger Håkan Tranér Anne Stenskog John Hellervik Sofia Larsson Foto Omslag: Samuel Svensäter Övriga: Anne Stenskog Håkan Tranér John Hellervik Kerstin Swanvall Lars-Magnus Ejdeholm Lars-Åke Janzon Mattias Klum Peter Degerfeldt Peter Hunger Tiit Tamme Samuel Svensäter istockphoto WWF Äventyrsresors arkiv Skribenter i detta nr Anna Michélsen Anne Stenskog John Hellervik Lars-Åke Janzon Staffan Ulfstrand Tiit Tamme Tom Arnbom Form/produktion Martin Zetterquist, Formalix AB Tryck Sörmlands Grafiska AB Äventyrsresor AB TRYCKSAK 5

6 ÄVENTYR i korta drag Fler flickor i skolan i Nepal UNICEF kämpar över hela världen för alla barns rätt till utbildning. I Nepal, som är ett av världens fattigaste länder, har flickor och kvinnor traditionellt en mycket svag ställning. Här driver UNICEF sedan många år ett framgångsrikt projekt som ser till att fler flickor får gå i grundskolan. Läs mer på Cigarettfimpar bra för fågelbon Gamla cigarettfimpar kan vara nyttiga för småfåglar. En ny studie som publiceras i Biology Letters avslöjar att exempelvis gråsparvar ofta använder sig av småbitar från fimpar när de bygger sina bon. Tidigare undersökningar har visat att nikotinet och de andra kemikalierna i tobaken håller kvalster och annan ohyra på avstånd. Fimparna skyddar med andra ord ungarna från parasitangrepp som kan vara dödliga. Beteendet måste ha utvecklats ganska nyligen, men har sin motsvarighet bland småfåglar ute i vildmarken. I avsaknad av fimpar används i stället giftiga växtfibrer som bomaterial. Källa: dn.se Kattbjörnen närmare släkt med tvättbjörnen än med jättepandan Den röda pandan, även kallad kattbjörn, uppdelas på två underarter: Ailurus fulgens fulgens och Ailurus fulgens styani. Ailurus fulgens fulgens lever i Himalaya, i de tempererade bambuskogarna i Sichuan- och Yunnanprovinserna i Kina, samt i Myanmar (Burma) och Laos, medan Ailurus fulgens styani lever i Nepal och Indien. I Kina förekommer den röda pandan till stor del i samma områden som jättepandan. Jättepandan och den röda pandan har en del drag gemensamma och de två arterna har tidigare förts samman till en egen familj; kattbjörnen kallades då liten panda. Numera anser man dock att jättepandan och den röda pandan tillhör olika familjer, björnar respektive halvbjörnar, och att den röda pandan är närmare släkt med tvättbjörnar. Källa: WWF Människans okända kusin hittad i Kina Det avancerade rödhjortsfolket i Kina kan vara en ny människoart. Homo sapiens har av allt att döma inte varit den enda människo arten på jorden så länge som vi hittills trott. Australiska och kinesiska forskare har hittat lämningar från en hittills okänd, förhistorisk befolkning, som levde i grottor på flera ställen i södra Kina för bara år sedan. Benen och kranierna från de minsta fem individerna liknar inte något vi tidigare sett. De uppvisar en speciell blandning av moderna och primitiva samt några helt unika drag. Till exempel har de stora ögonbrynsbågar, breda kindben och ett tjockt skallben, vilket även ses hos flera hundra tusen år gamla människotyper. Själva hjärnan är liten, men pannloben, som har med bland annat personlighet och beteende att göra, är lika stor som vår. Omvänt har hjärnans bakersta del, som behandlar sinnesintryck, en primitiv form. Forskarna vågar ännu inte klassificera människorna, utan kallar dem rödhjortsfolket efter de många rödhjortsben som hittats i grottorna. Studiens ledande forskare, Darren Curnoe, lutar åt att de tillhör en helt ny linje på vårt stamträd. Andra forskare menar dock att det kan vara frågan om en ovanlig variant av vår egen art. Hoppet är att rödhjortsfolkets DNA snart ska avslöja var i stamträdet de passar in. Källa: Illustrerad Vetenskap 6

7 #1/ åriga albatrossen Wisdom har fått en unge Världens äldsta kända vilda fågel, Albatrossen Wisdom, livs levande ännu vid 62 års ålder, har nedkommit med en frisk liten»flicka«. Wisdom ringmärktes första gången 1956, då hon bedömdes vara fem år gammal. Enligt forskare är det remarkabelt att fågeln blivit så pass gammal som 62 år vanligtvis lämnar den stora havsfågeln jordelivet i 30-årsåldern. Att Wisdom dessutom reproducerat sig vid denna aktningsvärda ålder gör inte saken sämre. Wisdoms unge kläcktes på en atoll vid Midwayöarna i Stilla havet, där USA:s federala djurskyddsmyndighet NWRS har ett reservat. Hennes»prestation«kan leda till att tidigare teorier om artens leverne kullkastas. Forskarna har kunnat följa Wisdoms rörelser ända sedan hon första gången ringmärktes tack vare att hon aldrig tappat ringen. Sedan dess beräknas hon ha färdats imponerande drygt 4,8 miljoner kilometer. Wisdom är för närvarande ommärkt för sjätte gången. Vi vet att fåglar slutligen inte kan reproducera sig, när de blivit för gamla. Antagandet att det även gäller albatrosser kvarstår, men vi vet inte var gränsen går. Det är i sig ganska häpnadsväckande, säger Bruce Peterjohn, laboratoriechef vid federala amerikanska forskningsinstitutet Patuxent Wildlife Research Center i delstaten Maryland. Albatrosspar håller ihop livet ut, vilket för Wisdoms del leder till antagandet att hon kan ha tvingats söka upp en ny, yngre livskamrat vid två tillfällen under sitt långa liv. Källa: DN Elefanters hår skyddar mot värmen Hittills har biologerna antagit att djur utvecklar hår för att kunna hålla kvar värmen. Nu visar det sig att elefanters hår hjälper djuren att göra sig av med värmen. Forskarna har undersökt elefanthud med och utan hår och funnit att elefanter använder sin glesa hårväxt till att leda bort värme från kroppen. De spridda elefanthåren kan inte som på ett tätare behårat djur kapsla in och värma upp luft och därmed värmeisolera. Varje hårstrå fungerar i stället som ett utskott, som avger värme till luften. Skidåkning på isberg Källa: Illustrerad vetenskap Varför göra som alla andra? Varför åka skidor nedför ett vanligt berg när man kan utmana ödet lite extra och åka nedför ett isberg? Det var kanske så amerikanen Andrew McLean tänkte när han begav sig ut för att leta rätt på ett tillräckligt stort isberg. Ett 25 meter högt isberg föll McLean i smaken och han steg iland och klättrade så sakteliga uppför. Sen bar det av utför! Med bara 25 meter att åka på gäller det att svänga fort och få stopp på skidorna i tid. Varför detta påhitt? Ingen som vet, men bra bilder blev det i alla fall. Källa: Alltomvetenskap.se 7

8 Babianer då händer det saker! 8

9 Aggressiva alfahanar, politiskt inkorrekta honor och en mycket hög barnadödlighet. Livet i babianflocken är hårt. Den som inte med fix, trix och slagsmål lyckas behålla sin position i hierarkin förlorar snabbt status. Endast när en annan flock hotar gruppens revir uppstår en form av enighet. Annars fortgår det eviga trätandet dagarna i ända. Text Staffan ulfstrand foto Äventyrsresor och Tiit Tamme 9

10 Tidig morgon vid Serengetifloden. Solen håller just på att häva sig upp över trädtopparna, när vi sitter i våra fordon för att vara med om reveljen i en savannbabianflock som vi lokaliserat aftonen innan. Oj, vad de sträcker på sig, bastanta madamer uppe i feberakacian och dubbelt så bastanta gubbar som passar på att visa varandra sina enorma hörntänder och kliar sig ivrigt både här och där. Småttingarna börjar tycka att vanudå, ska vi sitta här hela dagen kanske, de klänger otåligt på sina mammor, medan de som är något större klättrar lite längre bort samtidigt som de tittar tillbaka på sina trötta mammor Nu börjar hela skaran klättra ner från träden. Somliga går ner till vattenbrynet och tar sig en slurk, medan andra hittar en eller annan godbit att stoppa i munnen. Två schabrakschakaler joggar förbi på andra stranden; de noteras men bedöms som ofarliga. Ett hiskligt brak så att alla rycker till och tittar upp Ack, det var bara en elefant som råkade välta omkull ett träd När solen börjar värma, blir babianerna allt piggare. Några grumsiga grymtanden visar att två som var på vippen att råka i luven på varandra i sista stund ändrade sig och slöt fred genom att säga något vänligt istället. Tre ungar leker på en gren. De tycks tävla om vem som vågar klättra längst ut, tills en av dem vinner och dråsar i backen. Fallet var inte högt, men lite skraj blev hon nog och springer bort till sin mamma och sätter sig i hennes famn med tummen i mun. I Afrika finns det två babianarter. Den ena, geladababianen, finns endast i Etiopien, har ett synnerligen intressant levnadssätt och ett väldigt speciellt utseende med yvig grå päls det är kallt på natten högt uppe på bergssidorna. Men nu handlar det om den andra arten, savannbabianen (Papio hamadryas), som finns överallt från södra delen av Sahara och ut på Afrikas horn och ända ner till Sydafrika, dock aldrig i regnskogarna, där andra aparter huserar. Förr brukade savannbabianen delas upp i fem arter, men nu föredrar forskarna att att se den som en enda art uppdelad i fem raser. Intensiv forskning har ägnats och ägnas åt savannbabianens intressanta liv och leverne. 10

11 » En babianflock omfattar mellan 25 och 150 individer. Av dem utgör honor med diande ungar samt ungdomar av bägge könen det stora flertalet.«arten har verkligen lyckats anpassa sig till rejält olika omvärldsbetingelser. På Godahoppsudden sitter tjockpälsade babianer i ösregn och storm och ser ut som strandsatta nordpolsfarare, medan de som lever i Namibias öknar utsätts för den grymmaste hetta och svår vattenbrist undra på att de ständigt ser ut som trashankar. Men överallt lever babianerna i grupper med stark sammanhållning i trängda lägen och ytterst komplicerade relationer mellan gruppmedlemmarna hela tiden! Som de amerikanska primatforskarna Dorothy Cheney och Robert Seyfarth påpekar i sin lysande bok (referens efter texten) om savannbabianerna i Moremi, ett reservat intill Okavangodeltat i Botswana, lever dessa djur verkligen inte ett»politiskt korrekt«liv tvärtom! Vadå jämställdhet? Honor och hanar har så olika levnadssätt, prioriteringar och problem som om de hörde till två olika arter. En babianhonas»fitness«(vilket i biologiska sammanhang betyder»relativ fortplantningsframgång«, inte spänst) beror framför allt på den status i flocken som hennes släkt eller klan innehar, hennes förmåga att hävda sig i konkurrensen om resurser i kristider och inte minst hennes sociala kompetens. En babianflock omfattar mellan 25 och 150 individer. Av dem utgör honor med diande ungar samt ungdomar av bägge könen det stora flertalet. Varje hona föds in i en klan, och en babianflicka ärver sin mammas sociala status. En dotter till en högrankad hona i en högrankad klan har synnerligen goda utsikter till framgång, dvs hög»fitness«. Här är det oemotståndligt att berätta följande episod ur Cheney & Seyfarths bok. Så här skriver de i min (fria) översättning.»för några år sedan besöktes vi av en kvinnlig medlem av den brittiska kungafamiljen. När vi beskrev babianernas samhällssystem, där 11

12 12 Varje hona föds in i en klan, och en babianflicka ärver sin mammas sociala status.

13 social rang ärvs, blev hon ytterst fascinerad och såg lättad ut, som om en börda lyfts från hennes axlar. Jag har alltid känt att när folk som inte är som vi påstår att rang inte kan ärvas, så har de fel. Er forskning visar att det är helt i enlighet med evolutionens principer att rang, t ex drottning, går i arv från mor till dotter. När hon och hennes följe lämnat oss, satt vi helt förstummade och försökte ta in vilken oanad betydelse vår forskning tycks kunna få för det mänskliga samhället«, slutar de sin berättelse. Men från det brittiska kungahuset åter till babianflockarna i Moremi Visserligen ärver honorna sin sociala ställning, men det betyder inte att de kan ignorera vad som händer i flocken. Hela tiden måste de hålla reda på»vem som gör vad med vem«och sköta sina relationer till andra honor inom och delvis utanför den egna klanen. Honorna känner igen varandra på som s k alfahane är kort. Med stor möda har de kämpat sig till en topposition, vilket vittnar om både kroppskrafter och social fiffighet. En aldrig så stark hane når knappast alfastatus om han inte har förmåga att bilda och splittra allianser. Hur mäktig en alfahane än kan förefalla är dock hans mandatperiod begränsad, ibland till några månader, sällan upp till ett par år. Ska han hinna bli pappa, har han alltså bråttom.» Eftersom vuxna babianhanar är dubbelt så stora som vuxna honor (30 mot 15 kg), har honan inte en chans att försvara sig och sin unge.«utseendet men också på lätet, och när de hör två honor skrika och hojta någonstans långt borta, vet de genast vilka det är som råkat i konflikt. När en liten unge beter sig påfluget och busaktigt ingripa eller inte? Hm det beror på vilken status ungens mamma har! Lågrankade honor ägnar sig energiskt åt att framför allt genom pälspillande ställa sig in hos högre rankade honor och på så sätt försöka klättra i hierarkin. De som lyckas lever längre och får fler avkomlingar. Även om det finns gott om rovdjur som leoparder och lejon i Moremi liksom på många andra håll där babianer håller till, utgör de dock ett mindre hot mot babianhonorna och deras»glyttar«än babianhanarna. Som hos många däggdjur är barnamord synnerligen vanligt i babianernas värld. Över hälften av barnadödligheten (upp till 6 månaders ålder) orsakas av hanar som avlivar ungar som de inte är pappa till. Därmed uppnår de att ungens mamma snart kommer i brunst (vilket i babianernas värld signaleras med en gigantisk, knallröd rumpa), så att barnamördaren kan bli pappa till hennes nästa unge. Eftersom vuxna babianhanar är dubbelt så stora som vuxna honor (30 mot 15 kg), har honan inte en chans att försvara sig och sin unge. Varför väntar inte hanarna tills ungen är självständig? Därför att deras mandatperiod Nu dyker en minnesbild upp, den här gången från den fantastiska kenyanska nationalparken Masai Mara, känd inte minst som semesterparadis för Serengetis hundratusentals gnuer. Två babianhanar var inbegripna i ett ettrigt slagsmål. Helt klart höll den ene på att förlora när ut ur skogen det kommer kutande en enorm babianhane med kurs rakt mot slagskämparna. Med ett morrande kastade han sig över den som höll på att ta hem segern men som plötsligt märkte att han hade förlorat och i panik flydde från platsen. Den hane som legat under i slagsmålet blödde från ett sår på skuldran och haltade betänkligt, när han och hans räddare promenerade mot skogen. Även om konflikter och maktdemonstrationer är mycket talrikare mellan hanar än mellan honor, är även de förra sociala när det passar dem. Nyttan av mäktiga vänner illustrerades av det slagsmålsdrama som jag just beskrev. Medan babianhonorna normalt stannar livet ut i den flock som de fötts in i, beger sig hanarna iväg och försöker nästla sig in i någon grannflock. Vissa hanar finner stugan för trång innan de ens är fullvuxna, och sådana ynglingar har en tuff väg framför sig innan de ofta efter blodiga slagsmål lyckas bli accepterade i en annan flock; faktum är att de flesta av dem aldrig släpps in och dör utan att efterlämna en enda ättling. Andra hanar stannar hemma tills de är fullvuxna och med svällande muskler, enorma tänder och grov röst kan signalera sin styrka. Dessa mognare utvandrare verkar accepteras lättare än unghanarna, möjligen därför att ett slagsmål med en rutinerad tungviktare måste framstå som ett särdeles riskfyllt projekt för hanarna i den flock han försöker bli införlivad med. Ibland verkar det faktiskt som om nykomlingen får ett riktigt varmt välkomnande, t ex 13

14 från brunstande honors sida. Vid en första anblick kan det tyckas att de små babianhonorna inte har mycket till fritt val beträffande vilken bjässe de ska kopulera med. Men skenet bedrar. Noggranna iakttagelser har visat att honorna med list och förslagenhet faktiskt skaffar sig en viss valfrihet, givet att flocken innehåller flera alternativ. Just under de dagar då de är som mest befruktningsbara håller de sig till en speciell hane, men före och efter de dagarna är de rätt generösa även mot»nybörjare«. Medan alla honor i en flock är närbesläktade (mormor, mamma, döttrar, systrar ) och alltså har goda evolutionsbiologiska skäl att vara hjälpsamma mot varandra, är alla eller nästan alla flockens hanar obesläktade och saknar alltså dessa skäl. Som ovan beskrevs, händer det likafullt att hanar bildar allianser och stöttar varandra i skarpa lägen. Men spänningen finns kvar, och en statusbekräftande aktion är aldrig långt borta. En babianhane måste hela tiden kolla och försvara sin sociala position. En erfaren schimpansforskare skriver att»babianer sover 12 timmar, äter 4 timmar och jävlas med varandra resten av tiden«. Ibland får man i en babianflock se något riktigt överraskande: en vänskapsrelation mellan en hona och en hane. Därmed avses inte den samvaro som består i att en hane slaviskt marscherar bakom en rödgumpad hona och kopulerar med henne så fort hon stannar till. Här rör det sig om hanar som umgås med honor som inte är i brunst utan tvärtom har en eller ibland två (i så fall olikåldriga) telningar hos sig. Varför denna vänskap? Ingen vet säkert. Det har spekulerats om att den vänfaste hanen, som försvarar honan mot allsköns trakasserier, håller på att meritera sig för att bli vald till pappa till honans nästa unge. Men så verkar det inte fungera. När honans bak svullnar och det är dags för parning, säger hon inte sällan»hej då och tack för den här tiden«till sin vän och beskyddare och väljer en annan hane som partner. En troligare idé är att vännen är eller i alla fall tror sig vara pappa till honans unge eller ungar och därför beskyddar dem mot olika faror, framför allt mordiskt sinnade hanar. När en aggressiv hane dyker upp i närheten, har man sett»vänhanen«grabba tag i honans minsta unge och visa upp den för anfallaren. 14

15 » Babianer sover 12 timmar, äter 4 timmar och jävlas med varandra resten av tiden.«det tycks minska dennes anfallslust, kanske därför att en hane som försvarar en egen unge knappast är en önskemotståndare. I en babianflock finns ibland en eller flera»gråhårsmän«som sedan länge förlorat sin status som alfahanar och får nöja sig med ett diskret liv i utkanten på flocken. En och annan hona kan de kanske förföra, särskilt om flera kommit i brunst samtidigt och alfahanen inte hinner eller orkar bevaka och betjäna dem alla. Ibland blir dessa seniorer något av barnpassare för unga babianer som förlorat sin mor och är särskilt utsatta. Alltid alltid! är det underhållande att studera livet i en babianflock. Nåja, inte mitt i värsta middagshettan, när hela gänget kurar på marken i skuggan av ett korvträd eller uppe i en baobab Annars är det liv och rörelse. Där borta sitter ett par mammor med sina ungar, som har avlägsnat sig kanske tio meter bort för att få vara i fred och leka på en liten termithög. Upp på toppen och så bli nerknuffad Det är så jättekul att det upprepas hundra gånger. Mitt i alltsammans blir en av ungarna lysten på en slurk vatten och börjar med den från varande blick som kännetecknar babianbebisar att släntra ner mot flodstranden. Men det tycker inte mamman alls om utan kommer rusande och haffar den lille filuren. Väl tillbaka bland de andra mammorna måste hon låta också dem hålla honom och pilla honom i pälsen. På stammen av ett kullfallet träd sitter en enorm hane och slöar. Det enda han orkar är att då och då gäspa eller är hans gapande i själva verket ett sätt att visa sina hiskliga hörntänder för eventuella konkurrenter? I en glänta mellan ett par buskar bråkar några»tonåringar«, tills en av dem får ett rejält bett i låret av en av de andra och illskrikande rusar tillbaka till en av honorna (hade han plötsligt blivit liten och behövde mammas tröst?), som emellertid är helt kall. På henne klänger nämligen en liten tjej, troligen bara någon månad gammal, och hon är just nu allt för henne. Gräsliga vrål hörs från ett stycke upp i en sluttning, och rätt som det är kommer en hane, förföljd av en annan, stormande rakt mot oss, och eftersom han bara tittar bakåt på sin fiende, springer han nästan in i sidan på vårt fordon. När det rätt som det är dyker upp en babianflock på andra sidan den smala floden, märks genast ökad spänning i hela gänget Babianflockar håller revir som främlingar ska hållas utanför. Ibland uppstår häftiga strider, och då vinner i allmänhet den flock som innehåller flest fullvuxna hanar. Babianer är någonting så motsägelsefullt som kräsna allätare. Många slags vegetabilier står på menyn men det är bara vissa delar, t ex blommor, frön eller rötter, olika för olika växter, som verkligen äts upp. Frukter av många slag är ytterst populära, men återigen slukas de inte okritiskt. I vissa fall pillas kärnhuset fram och äts medan resten kasseras, andra gånger är det tvärtom. Det mesta av sin föda tar babianerna på marken, där de ofta sitter och krafsar och gräver för att komma åt växternas rötter. Babianer följer regeln att man»ska göra som alla andra gör«. Just nu sitter alla och äter samma sak på samma sätt, någon timme senare ägnar de sig unisont åt en annan»matvara«eller åt att sitta och slöa. Kött är gott. Om en babianflock hittar en död, skadad eller övergiven impala- eller vårtsvinsunge, då blir det kalas. I vissa grupper ger sig hanarna då och då ut på jakt, t ex efter thomson gazeller, men lyckas nästan aldrig såvida inte någon av gazellerna är skadad eller sjuk. Samarbete tycks inte förekomma, men den enes avmarsch ut på den öppna grässlätten, där gazellerna betar, verkar stimulera andra hanar att hänga med. På så sätt ser det i alla fall ut som ett slags samverkan. Babianer gillar många olika slags föda och är vidöppna för nya möjligheter. Självklart medför detta stora problem eftersom de snart nog upptäcker nya möjligheter att skaffa sig härlig mat på de odlingar som täcker allt större ytor i Afrika. På många håll betraktas babianerna av odlarna som de värsta av alla skadedjur. Antingen det rör sig om ett majsfält eller en mangoodling ett eller än värre upprepade besök av en babiangrupp betyder katastrof. De intelligenta och samspelta djuren går till verket med stor listighet. Attacken föregås av omsorgsfull spaning och genomförs med otrolig snabbhet. En del av matvarorna bärs iväg för att inmundigas i godan ro ett stycke från husen och byn. Till och med mitt i stora städer lever det babianflockar, och där uppträder de verkligen som värstingar. Ofarliga är de sannerligen inte. Man gör klokt i att avstå från att försöka återerövra den papaya som en babianhane roffat åt sig. I gamla dagar förekom det att boskapsägare höll sig med en eller annan tam babian som får- och getherde. I Namibia tog en del tyska 15

16 ranchägare hand om övergivna babianungar, tämjde dem och satte dem i arbete som herdar. När fåren och getterna på morgonen gav sig ut på bete, följde babianen med och kunde ibland visa stort mod genom att driva bort t ex cheetahs eller fläckiga hyenor som lystet tittade på de betande tamdjuren. Och när aftonen nalkades, styrde han sin hjord mot hemmet, ibland sittande på ryggen av det största fåret eller den största geten. Vakthavande babian var djupt engagerad i att lamm och killingar inte skulle skiljas från sin mamma. Om ägaren när han började fösa in djuren i olika fållor där de skulle tillbringa natten råkade dirigera en tacka och hennes lamm in i olika fållor, blev babianen mäkta upprörd och gav sig inte förrän misstaget rättats till. I babianernas värld spelar släktskap en viktig roll, så hans reaktion är begriplig, men visst är det intressant att han på något sätt begrep släktskapsrelationerna mellan två individer som verkligen inte hörde till hans egen art. Å andra sidan berättar Dorothy Cheney och Robert Seyfarth i sin bok en historia om en babianmor som verkade skäligen oengagerad i sin unges välfärd. När en babianflock skulle ta sig över ett smalt sund mellan två öar, var de så stressade att en av honorna glömde kvar sin visserligen avvanda men dock späda unge på den ö som flocken just skulle lämna. Babianer avskyr att vada och simma genom okända vatten, för där kan ju krokodiler ligga och lura, och honan kunde tydligen inte förmå sig att återvända och hämta sin unge. En stund satt hon och ungen på var sin strand och hojtade till varandra, men när så flocken började dra vidare, följde honan med. Hur ungen tillbringade sin första ensamma natt vet ingen. Redan nästa dag hade hon emellertid kommit på att i brist på babianer som sällskap fick hon väl hålla till godo med en flock impalor, och med dem hängde hon ihop i ett par dagar. Men idisslande klövdjur är nog tråkigt sällskap för en pigg primat, så vad göra? Jo, på ön fanns också ett gäng gröna markattor, och de var naturligtvis ett roligare och livligare sällskap än de där trista impalorna. Ända tills den flock som hon egentligen tillhörde inklusive hennes mamma kom tillbaka över sundet, tillbringade den lilla babianungen all sin tid tillsammans med markattorna. Men det kanske egendomligaste i den här historien är att när mamman och hennes unge efter en dryg vecka återförenades och uppenbarligen kände igen varandra, syntes knappast några tecken på lättnad eller kontaktbehov hos mamman.»vad har du gjort hela den här tiden?lekt med impalor och markattor.jaså, jaha, ja nu får du i alla fall följa med och äta kvällsmat nere vid stranden.«ungefär så tycktes stämningen vara. Känslokallt? Ja, så verkar det. Men för att än en gång understryka hur varierande babianers beteende är måste jag nu redovisa en egen oförglömlig babianupplevelse som tyder på motsatsen till känslokyla. Den här händelsen inträffade vid Lake Nakuru i Kenya, där vi en sen eftermiddag kom körande på en slingrande väg genom en lund av ljusgröna akacior. Plötsligt fick vi syn på en ensam babianhona som blickstilla satt på marken. Hon verkade inte märka att vi satt där i bilen bara fem, sex meter från henne. Någon viskade: hon ser så sorgsen och förtvivlad ut. Det var hon nog också. Alldeles framför henne låg hennes döda unge. Staffan Ulfstrand är författare och välkänd expert på Afrikas savanner och djurliv. Staffan besökte Afrika första gången 1958 och har sedan dess gjort ett stort antal resor till östra och södra Afrika, bland annat som färdledare för Äventyrsresor. Före pensionen var Staffan professor i zooekologi, först i Lund och sedan i Uppsala. Staffan är även författare till flera böcker om djurlivet i Östafrika, exempelvis»savannliv«,»elefantens vita betar«och den senaste boken om Galapagos,»Darwins idé«. Huvudkälla Cheney, D. L. & Seyfarth, R. M Baboon Metaphysics. The Evolution of a Social Mind. University of Chicago Press, Chicago & London. 348 s. 16

17 Vandra i G-1000 ska du ge dig ut på äventyr är kläder i g-1000-väv en utmärkt följeslagare. Kombinationen av den täta väven och naturligt Grönlandsvax gör plagg i g-1000 extremt slitstarka, välventilerande och dessutom vind- och vattenavvisande. g-1000 är även myggsäkert, perfekt när du vill upptäcka naturens storhet, utan begränsningar. Keb Jacket Välventilerad friluftsjacka i stretch och slitstark G-1000 Eco. Stormhuva, ventilationsöppningar, två bröstfickor och ärmficka. Rek. pris: SEK Keb Trousers Tekniskt avancerad vandringsbyxa i stretch och slitstark G-1000 Eco. Generösa ventilationsöppningar och smarta ficklösningar. Rek. pris: SEK Med Grönlandsvax har du möjlighet att enkelt anpassa funktionen hos ditt g-1000 plagg efter väder och aktivitetsnivå. Mer vax ger ett tätare plagg som står emot regn och vind. Impregneringen ökar också slitstyrkan och plaggets livslängd. Med mindre vax får du ett svalare plagg med maximal ventilation. Abisko Jacket Smidig trekkingjacka i G-1000 Lite och stretch för rörelsefrihet och ventilation på snabba turer. Fast huva och tre fickor. Rek. pris: SEK Sarek Trousers Slitstark vandringsbyxa i g-1000 och stretch. Låg midja, klassisk passform och många praktiska fickor. Rek. pris: SEK Öka livslängden och förbättra funk tionaliteten hos dina G-1000-plagg. Du kan besök a någon av våra åter försä ljare som har en vaxstation och låta specialutbildad personal hjälpa dig. Hitta din närmaste g-1000 vaxstation på Skogsö Jacket Höftlång friluftsjacka i G-1000 Lite med G-1000 Original på axlar och huva. Fast justerbar huva och praktiska fickor. Rek. pris: SEK Vidda Pro Trousers Slitstark vandringsbyxa med låg midja och klassisk passform i g Förstärkningar på bak och knän och 7 praktiska fickor. Rek. pris: SEK

18 ÄVENTYR i korta drag Tjuvjakt på noshörning Det är noshörningarnas horn tjuvskyttarna vill åt. Pulvriserat horn har länge varit eftertraktat som medicin och idag används 60 procent av hornen till detta. I fjärran östern ingår hornpulver i traditionell kinesisk medicin som sägs bota cancer, förkylningar, feber, huvudvärk, malaria och många andra krämpor. Vissa vetenskapsmän säger att noshörningshorn kan sänka feber, åtminstone på råttor. Det finns dock alternativ eftersom horn från saigaantilop och vattenbuffel visar sig ha samma effekt. Det är inget»magiskt«med hornet! Det består av kompakta fibrer av keratin, liknande människans naglar. Källa: WWF Koraller får reservat vid Stillahavsöar Den lilla ögruppen Gilbert Islands vid ekvatorn kan bli räddningen för Stilla havets koraller, när den globala uppvärmningen får havstemperaturen att stiga. Korallerna stöter bort sitt skyddande lager av mikroalger och dör när det blir varmare. För korallerna runt Gilbert Islands finns dock goda nyheter. Forskarna har genom att studera klorofyllinnehållande alger i Stilla havet upptäckt att öarna tack vare sin placering skyddar korallreven. Vindarna kring ekvatorn förskjuter varmt ytvatten från öster mot väster, medan den södra ekvatoriella underströmmen sänder kallare vatten åt andra hållet. Det betyder att vattnet runt öarna är kallare än på många andra håll. Enligt nya beräkningar kommer tillströmningen av kallt vatten att öka med 50 procent och på så sätt tillföra ögruppen en ännu större mängd kallt och näringsrikt vatten och minska följderna av den globala uppvärmningen. Källa: Illustrerad Vetenskap Filippinerna sörjer jättekrokodil I Filippinerna sörjs vad som sägs vara världens längsta saltvattenkrokodil som hållits i fångenskap. Detta trots att den sex meter långa krokodilen Lolong har en minst sagt brokig bakgrund. Han tros ha bitit huvudet av en skolflicka och ätit upp en fiskare innan han fångades in Det är en mycket, mycket sorglig dag för oss. Han har skänkt berömmelse till staden, sade staden Bunawans talesperson Welinda Elrode, och tillade att den mordiska krokodilens kvarlevor ska bevaras. Källa: DN Termisk solkraft kan komma att ersätta fossila bränslen En orsak till att man inte vågat satsa stort på solenergi är att det har debatterats om det går att få fram tillräckligt mycket av de sällsynta material som krävs för en omfattande satsning på solenergi. Nu visar forskare vid Chalmers att termisk solkraft inte skulle hindras av materialbrist, då det bara går åt en liten mängd av sällsynta material. En fördel med termisk solkraft är att värmen kan lagras och att den passar det elsystem som finns idag. Anläggningen på bilden fungerar så att solstrålning värmer olja i rören i parabolens fokus. Källa: Alltomvetenskap.se Bild: Erik Phil, Chalmers 18

19 #1/2013 Syrgasflaskor från Mt Everest får nytt liv Delar av de åtta ton skräp som samlades in under städexpeditionen Saving Mt Everest har nu blivit till konst. Organisationen Everest Summiteers Association anordnade tillsammans med en grupp Nepalesiska konstnärer i höstas en stor konstutställning i Kathmandu, där konstföremål såldes till förmån för välgörenhet. Syrgasflaskor och skräp som hämtats ner från det sista lägret innan toppen av Mount Everest, där de lämnats av bergsbestigare, har nu förvandlats till vackra skulpturer och konstföremål. Everest Summiteers Association verkar för en hållbar miljöutveckling i om rådet runt Mt Everest och för att förbättra sociala förhållanden för människorna som bor i området kring Everest, som både gynnas och belastas den växande turismen. Äventyrsresors samarbetspartner i Nepal, Wongchu Sherpa, är ord förande i ESA. Källa: Äventyrsresor Var är regnskogen? Under de senaste 100 åren har mer än hälften av den tropiska regnskogen försvunnit. Skogen som tidigare sträckte ut sig som ett brett bälte runt ekvatorn är nu framför allt koncentrerad till tre kärnområden. Det största utgörs av regn skogen i Syd- och Mellanamerika. Det näst största finns i Centralafrika det s.k. Kongobäckenet och det tredje området finns inom den indo-malaysiska regionen i Sydostasien. Källa: WWF Ovanligt stora ögon Stora ögon i djurvärlden är inte så vanligt. I alla fall inte hos vattenlevande djur, där de flesta djurarterna har ögon som inte är större än nio centimeter i diameter. Det kostar nämligen på att utveckla och underhålla stora ögon och de försvårar dessutom ett effektivt kamouflage. Undantaget är jättebläckfisken och kolossbläckfisken som har ögon på hela 27 centimeter i diameter. Ingen annan djurart i världen har så stora ögon. ARKTIS smälter Funderar du på en sommarkryssning till snövita arktiska områden så tänk fort. Sommaristäcket smälter i rekordfart. Inte bara sommaristäcket i Arktis smälter bort i rekordfart. Det snötäcke som ligger kvar där på sommaren krymper allt mer. De senaste 30 åren har det minskat med drygt 20 procent per decennium, visar en ny studie. Den arktiska sommaristäckets utbredning i Norra ishavet slog nytt bottenrekord Den 16 september, precis innan isen började frysa till igen inför vintern, täckte det en yta på 3,41 miljoner kvadratkilometer, den lägsta noteringen sedan mätningarna inleddes En ny studie, publicerad i tidskriften Geophysical Research Letters, visar att även snön på land i Arktis smälter Bläckfiskarnas gigantiska ögon är optimala för att kunna se väldigt stora objekt på långt håll. Som till exempel kaskeloter, vars huvudsakliga föda består av djuphavsbläckfiskar, säger Dan-E Nilsson, professor i funktionell zoologi vid Lunds universitet. Bläckfiskarna kan upptäcka en fiende på 120 meters avstånd, tack vare ljus från små organismer som lyser när de blir störda. Källa: Alltomvetenskap.se bort, i större omfattning än vad forskarna räknat med.»siffran var högre än vad vi från början trodde att den skulle vara, men med tanke på det kraftigt minskade sommaristäcket i Arktis borde vi väntat oss något liknande när det gäller snötäcket«, säger snö- och isforskaren Chris Derksen som tillsammans med kollegan Ross Brown vid den statliga myndigheten Environment Canada gjort studien. Forskarna har mätt snötäckets storlek i Arktis i juni månad varje år sedan De konstaterar att snön i Arktis sedan dess smält bort i snabbare takt än vad havsistäcket krympt under samma tid. Studien visar att snötäcket minskat med i snitt 21,5 procent per decennium, mot 13 procent för sommaristäcket. Källa: DN.se 19

20 20