Venezuela den 30 april 2006

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Venezuela den 30 april 2006"

Transkript

1 Venezuela den 30 april 2006 Tapir är ett mycket märkligt djur. Ser nästan ut som en jättestor gris, men tillhör nog inte grissläktet alls. På håll ser den ganska fredlig och korkad ut, men lär vara nog så farlig om den blir på dåligt humör. En man, som vi läste om, fick armen avsliten av en tapir som vaknat på fel sida. Vår tapir, som vi träffade vid Orinocofloden, var på ett strålande humör och stod lugnt i en hörna och iakttog oss. Hon betecknades som tam av indianerna, med den reservationen att dom inte kan bli tama.? Där fanns en liten gård som hon skulle vara i, men om hon skulle få för sig att gå utanför, var det bara att ta i lite grann och trycka på. Det var ett utmärkt läge för ett kort. Men när Håkan lyfte kameran kom hon störtandes fram och försökte nosa på den. Kanske det var något ätbart? n tog ett par bilder och började gå, men då blev tapiren jätteledsen och försökte komma efter. -Lika bra Du låter henne lukta ordentligt, sa jag, så kanske hon förstår att det inte är mat. Håkan sträckte fram kameran lite försiktigt, men tapiren ville inte alls lukta på den, hon ville lukta på Håkan. Så fort Håkan försökte gå därifrån blev hon helt vild och hotade att spränga sig igenom de stackars smala stammarna som var uppriggade som stängsel. - Du måste stå kvar, annars kommer hon lös, föreslog jag. Håkan stod snällt kvar och tapiren lika snällt intill och luktade och luktade. Själv gick jag också fram och luktade på Håkan, för att få veta om han kanske luktade som en tapirhanne. Vad jag kunde märka luktade Håkan bara som Håkan brukar, men jag vet ju förståss inte hur en tapirhanne luktar. Tapiren tittade kärleksfullt på Håkan och hatiskt på mig och inte vågade vi gå därifrån. Till slut kom en indian med en massa mat till henne och motvilligt gav hon upp planerna att följa Håkan resten av livet och ägnade sig åt att vräka i sig sörjan som serverades istället. Vi försvann fort som blixten därifrån. På lägret där vi bodde fanns en puma och en jaguar. Puman var inte särskilt vänlig. Den fanns i en stor bur på ena sidan och man varnades att gå för nära. På andra sidan fanns en jaguar som hade gått omkring lös i hela sin barndom. Nu började den bli lite för stor för att leka med, men det fattade den inte själv. Den fanns också i ett stort inhägnat område med nät omkring. När vi besökte den strök den sig längs sidorna för att man skulle kunna komma åt att klia den. Efter viss tvekan körde vi in fingrarna i nätet och kliade den, men så fort den passerat åkte fingrarna kvickt ut igen. I mitten på sextiotalet beslöt dåvarande regering i detta land, att Orinocofloden skulle dämmas upp och ett kraftverk skulle byggas var arbetet klart och vattnet började fyllas upp, samtidigt som man stängde av tillflödet in mot de djupaste djungelpartierna. I dessa skogar bodde många Warao-indianer och att informera dom om vad som skulle hända ansågs tydligen som onödigt. Naturligtvis förstod dom inte alls vad det var som skedde, utan märkte bara att floden tunnades ut och

2 försvann. Utan fisket och utan vatten försvagades dom mer och mer och dom som inte dog av svält och törst, tog de vilda djuren hand om. Cirka indianer dog på detta sätt och sägnen säger att 1968 var det år,då alla jaguarer var mätta. Igår var sista dagen för oss att komma ut till öarna här omkring för att bada, innan vi lyfter upp båten och åker hem. Vi startade tidigt och började med att tanka på dieselbryggan. Inom 6-7 distansminuter finns en hel massa små fina öar att ankra vid och det är förbluffande hur få som utnyttjar dom. Vi valde en ny liten ö att ligga vid, som hade alldeles kristallklart vatten och faktiskt ibland upp till 25 grader varmt. Viken var idyllisk med stora branta berg och vi var helt ensamma. Hela dagen låg vi kvar och njöt i fulla drag. Vad vi inte visste var att i viken intill låg en annan segelbåt. Det var en österrikisk ensamseglande kille från vår marina här, som ankrat upp och snorklade omkring bland reven. Plötsligt ser han två fiskebåtar, piroger, som lägger sig intill hans båt och karlar som går ombord. Han simmar naturligtvis dit och när han klättrar ombord skjuter dom med pistol. Två skott missar, men det tredje träffar i magen. Han kastar sig då i vattnet och försöker simma ifrån dom, men dom kliver i sin båt och förföljer honom, slår honom hela tiden med en paddel, skriker att han skall tala om var han gömt sina pengar och när dom inte får något svar kör dom över honom med sin båt. Han försöker dyka ner under vattnet, men varje gång han kommer upp för att hämta luft är dom där. När han når land kryper han fram i sanden medan dom fortfarande misshandlar honom. Till slut faller han helt ihop bland några stora stenar. Piraterna återvänder till båten och fortsätter att plundra den. Efter ett tag lyckas han resa sig igen och har turen att en bogserbåt just passerar. Han försöker vinka till den och faller ihop medvetslös. Bogserbåten larmar alla instanser och mannen förs till sjukhus där han opereras. Hans tillstånd är, efter vad vi hört av hans vän här som hälsade på honom igår, ganska illa men med hopp om att han skall överleva. Plötsligt är det inte alls förbluffande hur få som utnyttjar öarna här. Vi, som varit där ute så många gånger nu, har hela tiden känt oss trygga. Öarna ligger längs en farled där färjorna passerar med någon timmas mellanrum, pilot- och bogserbåtar är hela tiden i rörelse, de riktiga fiskarna,/hur man nu skall se skillnad på dom/,ligger ankrade längs bergssidorna och det är alltså bara 5-7 sjömil till kustbevakningsstationen och polisstationen. Man når dom lätt på VHF-radion utan störningar. Efter att ha varit hos dom vänliga indianerna inne i floddeltat, är det chockartat att återkomma till det civiliserade folket i detta land. Vi börjar få nog av all denna kriminalitet och hur utsatta vi som seglare är. Att inget hänt oss här beror bara på ren tur och tanken bakom långsegling är definitivt inte att man skall gömma sig i säkra hamnar, bara segla om man är flera båtar i en grupp eller att inte våga ankra upp vid en ö. Nedräkningen har nu börjat för denna säsong och nu återstår arbetet med att

3 få Stundom att trivas med att ligga på land i ett halvår. Vad vi kommer att göra nästa säsong är som vanligt oklart, men denna del av världen lockar inte mer. Åtminstone inte med båt längs kuster där dessa omänskliga varelser håller till. Kerstin och Håkan Venezuela den 23 april 2006 I måndags morse kl halv sju stod vi redo vid vaktkuren med vår packning för att åka till Orinoco-deltat. Allen, vår skotska researrangör, hämtade upp oss med sin jeep och vi körde sedan över 35 mil för att komma till en liten by vid Orinocofloden, där en s.k. speed-boat skulle hämta upp oss. Denna speedboat gick verkligen fort. I 40 knop rusade vi fram över floden i en dryg timma, innan vi var framme vid den "camp" där vi skulle sova. Lägret bestod av hyddor som var byggda på pålar på samma sätt som indianerna bor, men med moskitnät omkring, som tur var. Det hade hunnit bli sen eftermiddag innan vi var framme, men Christoph, vår guide, plockade ihop lite förfriskningar och Allen, Christoph, en indian, Håkan och jag åkte ut på floden för att se solnedgången. Tyst gled vi omkring och såg papegojor, massor av fåglar, små nyfikna capucinoapor, små konstiga krokodiler och en och annan orm som simmade i floden. Bada? Nja, det fick nog vänta lite. Vår hydda var full av kackerlackor. Håkan tog det hela med en axelryckning, men själv hade jag en aning svårt att överse med de små springande insekterna. Till slut lindade jag in mig i lakanet och drog det även över huvudet för säkerhets skull. På morgonen upptäckte jag att råttor hade ätit upp det mesta av min tvål, (Barnängens barntvål, en ren delikatess för en Orinoco-råtta). Det var sista gången jag lämnar en tvålask öppen. Efter en ovanlig frukost, där jag försökte övertala Håkan att smaka på den konstiga osten utan att lyckas, gav vi oss ut på floden igen. (Håkan var säker på att det var getost som han inte tycker om, men jag hävdade att det var vanlig ost. Det visade sig senare vara ost gjord på buffalo-mjölk och han tackade genast högre makter att han avstått). Tidvattnet påverkar floderna starkt även så här långt in i landet. Floden var nästan helt täckt av gröna, flytande växter som kom och gick med strömmen. Vi åkte med speedbåten igen och gång på gång fick vi stanna för att rensa propellern från växterna. Vi åkte vidare i flera timmar in i deltat för att hälsa på Waraofolket, de ursprungliga indianerna som lever längs floderna. Warao betyder kanotfolket och dom använder bara sina urholkade trädstammar och paddlar. Då och då tog vår indian-kapten en genväg in i en smal flod där vi fick använda machetes för att hugga väg genom allt det gröna. Ibland kom vi inte längre och fick backa den långa vägen tillbaka. En och annan spindel ramlade ner i båten, men vår indian bara skrattade åt mig, när jag hysteriskt pekade på den. Lika bra att anta att de var ofarliga.

4 En och annan spindel ramlade ner i båten, men vår indian bara skrattade åt mig, när jag hysteriskt pekade på den. Lika bra att anta att de var ofarliga. Vid bosättningen vi besökte fanns bara kvinnor och barn. Männen var i djungeln och jagade eller ute på floden och fiskade. Kvinnorna var oerhört blyga och stod länge med ryggen åt oss, men vi banade snart väg genom att ägna oss åt barnen som var nyfikna och tittade på oss med klotrunda ögon. Golvet i hyddan bestod av runda trädstammar, väggar fanns inte, taket var gjort av palmblad från en speciell palm som växte i djungeln och stod emot de hårdaste skyfall. Sov gjorde man i hängmatta eller på "golvet". Hundar, katter, svarta grisar och höns sprang fritt omkring. Flera papegojor satt avvaktande i närmaste träd och stirrade på oss. Vi gav indianerna våra gåvor, (kritor, böcker, salta kex, leksaker och diverse annat), och ingen av barnen vågade röra det, innan den äldsta kvinnan öppnat och tittat på det. Hon, liksom många andra, saknade de fyra mittersta framtänderna, men slukade genast ett salt kex och nickade uppskattande. Vi började nu känna varandra lite och kvinnorna vågade ta fram sina korgar till försäljning. Det var otroligt vackra och välgjorda arbeten. Dom gick först ut i djungeln och högg långa bitar av en speciell växt. Dessa stammar öppnades och insidan skalades av i långa remsor som tvättades och torkades och sedan bands till korgar och hängmattor. Det tog en stund innan vi förstod att det faktiskt var bast det handlade om. Till en medelstor korg, i storlek som en större tallrik, gick det åt 50 st meterlånga bitar av stammen. Att tillverka en hängmatta tog ca 3 månader. Ett av barnen, kanske 4-5 år, hade ett otäckt infekterat sår på foten. Vår guide tvättade av såret med jod och förband det. Pojken sa inte ett ljud utan stirrade tyst ner på golvet, trots att det måste ha svidit ordentligt. Efter att ha ätit lunch i en närliggande hydda, nja det var inget fel på maten alls, men lite svårt att anpassa sig kanske.tog vi med en av de äldre indianpojkarna och gav oss ut i djungeln. Han gick först med sin machete och högg och vi travade efter med stora käppar som stöd. Detta för att man inte skulle lockas gripa tag om en trädstam, som kanske inte var en trädstam utan en orm, eller en ovanligt taggig och giftig växt. Pojken gick verkligen in för sin uppgift och visade oss alla tricks för att överleva i djungeln. Han högg bitar av trädstammar som han splittade upp och vi fick dricka av vattnet som samlats i stammen. Likaså bjöd han på palmmärg som var fantastiskt gott i ett sådant färskt skick. Han plockade frukter som vi smakade på, (inte särskilt goda, men det var ju mat), och visade vilka träd som man kunde använda till sårbehandling, mosquitoskydd, rengöringsmedel och mycket annat. Det var förvånansvärt lite mygg i djungeln, men detta berodde på att vi befinner oss i slutet av torrperioden. På vägen hem stannade vi till på olika platser och såg fantastiska fåglar, ( kan tyvärr bara de engelska namnen), och ett gäng med vrålapor som vrålade åt oss att försvinna ut ur deras djungel. Plötsligt ropade "vår" indian till och det blev tvärstopp. I en av buskarna längs flodstranden hängde en orm och guiden och indianen gav sig katten på att dom skulle fånga den. Jag försökte förklara att det inte alls var så noga, men Håkan hade en helt annan uppfattning och uppmuntrade dom att fortsätta. Efter att ha petat och dragit i den med en käpp lyckades dom få ett bra tag om huvudet och kunde dra fram den ur busken.

5 dragit i den med en käpp lyckades dom få ett bra tag om huvudet och kunde dra fram den ur busken. Jag vägrade röra den, men Håkan lyckades få samma kraftiga tag om huvudet och kunde därmed hålla den. Den var ca meterlång och tänderna var kraftiga och inåtböjda. Ingen trevlig individ alls men Håkan, som alltid gillat ormar, var lycklig. Det gällde att inte släppa taget om huvudet för då högg den direkt och innan Håkan hade lämnat tillbaka den till indianen hade jag nog åldrats ytterligare 10 år. Vi stannade också för att bada. Håkan ville inte och jag ville inte heller, men till slut hoppade jag i med kläderna på. Då kunde i alla fall inte ormarna bita mig på kroppen, bara på armar och ben. Någon krokodil syntes heller inte till, men jag tror aldrig dom hann att fatta att jag var i vattnet, för jag var uppe i båten igen på mindre än en minut. Morgonen efter steg vi upp tidigt med solen. Christoph, en indian, Håkan och jag satte oss i en kanot och paddlade tyst ut på floden. Vi tog oss in i små, smala kanaler där vi ibland fick jobba hårt för att ta oss över alla flytande växter. Ibland kom den stora kniven fram för att hugga en lucka i allt det gröna. Man färdas oerhört tyst på detta sätt och kom alldeles inpå fåglarna och aporna innan dom upptäckte oss. Den lätta kanoten får upp farten mycket lätt och är det inga hinder kommer man långt på bara några paddeltag. Det var oerhört fascinerande och så vackert och man kunde ha hållit på hur länge som helst. Då och då mötte vi någon indian på väg till fiske eller jakt. I de djupaste delarna av floden fiskar dom stora kattfiskar. Dom lägger ut meterlånga lättflytande bitar av bambu där dom har fäst en lång lina och krok som går ner till botten. Sedan är det bara att vänta. När fisken nappar reser sig bambukäppen upp och då gäller det att vara kvickt framme innan bambukäppen ger sig av i full fart. Vi var också ute och fiskade en av dagarna, men vi fiskade Piraya som det fanns gott om. Detta var inte helt lätt. Långa pinnar med lina och en krok som vi fäste en bit rått kött på. När man kastat i linan skulle man plaska omkring med pinnen för att locka till sig pirayan. Den skulle förmodligen luras att tro att något djur fallit i vattnet. Dom kom direkt och började nafsa av köttet, men att få den att fastna var värre. Till slut, efter ett par hekto kött, lyckades jag få upp en liten en, som jag absolut inte fick ta av kroken själv. Tänderna var sylvassa och den högg efter allt. Indianen drog lätt upp dom på sitt spö och vi försökte studera hur han bar sig åt. Håkan fick snart upp tekniken och drog upp ett par små och sedan en riktigt stor rackare. Han fick den stekt till lunch sedan, dom små gav vi till en massa kattungar som genast började slåss om godsakerna. Vi mötte också en kanot med en hel familj ombord som varit och plockat "lördagsgodis". Fyra-fem cm långa, tjocka, gula, levande larver. Man stoppade dom helt sonika i munnen och bet ihjäl dom. Mums. Fast vi avböjde vänligt men bestämt, mycket bestämt faktiskt. Men "vår" indian tog genast för sig av godsakerna. En kväll när det blivit mörkt sprang något luddigt över uteplatsen där vi satt och njöt. Jag trodde det var en råtta och,förhärdad som jag blivit, lyfte jag bara lugnt på fötterna. Men aj vad vi bedrog oss. Det var en stor luddig

6 och njöt. Jag trodde det var en råtta och,förhärdad som jag blivit, lyfte jag bara lugnt på fötterna. Men aj vad vi bedrog oss. Det var en stor luddig Tarantella. Alltså en jättespindel. Den infångades genast och vi tillfrågades om den fick promenera på våra armar. På mina armar fick den INTE promenera, men Håkan hade gärna tagit hand om den. Nu var det så (lyckligt) att vi var insmorda i massor av myggmedel och det tyckte inte Tarantellan om. Alltså släpptes den ner på marken igen och fick springa vidare. Nästa vecka skall vi berätta om året när jaguarerna var mätta och en tapir som blev förälskad i Håkan. Så småningom kommer också korten vi tagit att läggas in på denna sida. Kerstin o Håkan Venezuela, Puerto la Cruz den 16 april 2006 Denna vecka har bara handlat om dator och Internet. Lite löjligt med tanke på att vi förmodas långsegla och berätta om stora vågor och intressanta angöringar. Men vi ligger ju stilla i en marina och väntar på att lyftas upp på land och då kan det bli lite enformigt. Speciellt med tanke på att man inte kan röra sig som man vill här pga av rånrisken. Håkan har inte precis haft något större tålamod med datorer innan, men efter Internet-anslutningen med marinans kontor och sedan nedladdningen av Skype, får man numera bönfalla, tigga eller hota sig till lite datortid. Han kommer hela tiden på nya bekanta som han bara MÅSTE ringa och massor av sajter som det är absolut tvunget att besöka. Han försöker lura i mig att det är arbete han sysslar med, men det räcker med en blick på datorn för att förstå att detta handlar om rent nöje. Nu har vi fler datorer ombord, men vi har tyvärr samma favorit. Alltså den senaste och snabbaste. Nu är det förståss ingen som missunnar honom att för en gångs skull visa intresse för datorvärlden och kunskapen om hur det hela fungerar går ju framåt med en rasande fart. Han har flera gånger gett mig goda råd, (som fungerar), (och det kan ju reta gallfebern på vem som helst som hittills varit bäst). Det är verkligen läckert att sitta nere i båten och tala med vem man vill. Kvalitén på ljudet är utmärkt och den enda eventuella nackdelen är en viss fördröjning. Men den finns även om man ringer från en telefonautomat. Det är ju faktiskt en hel Atlant som skiljer oss åt. I Venezuela firar man också påsk. Kanske inte så mycket ägg och definitivt ingen sill eller Janssons, snarare grillade biffar och korvar. Precis alla som har en båt, liten skranglig eller stort lyxfartyg, åker ut till öarna här omkring. I det lilla inloppet till denna stora anläggning har det varit kaos i 3 dagar. Hundratals båtar har legat och väntat på att få tanka, (ca 15 öre för diesel och 65 öre för bensinen). Tankstället är beläget precis i inloppet och alla dessa måste hela tiden flytta sig för båtar på väg ut eller in. Ingen gör sig någon större brådska och det hela är ett skådespel. Då och då kommer coastguard och ryter och organiserar, men tio minuter efter dom har lämnat, är oordningen tillbaka. Varje båt är bemannad med föräldrar, barn, barns fruar och män, barns vänner, barnbarn och deras vänner och mor och farföräldrar. De rikare har

7 Varje båt är bemannad med föräldrar, barn, barns fruar och män, barns vänner, barnbarn och deras vänner och mor och farföräldrar. De rikare har också med sig en kapten och ett par hjälpredor. Dom sitter överallt på båten och musiken dundrar. Alla har den där saligt lyckliga minen som vi har första varma sommardag när vi åker ut i skärgården. I förrgår kom ytterligare en svensk båt till vår marina. Det är vänner från Trinidad som har varit i landet många gånger förut och aldrig känt sig hotade eller upplevt det som särskilt farligt. Denna gång hade dom haft maximal otur på ön Margarita när dom, inte ont anande, promenerade rakt in i en skottlossning i en folksamling på stranden. Dom fick vända och fly för sina liv. Bredvid dom sprang en kille som blivit träffad i foten. En sådan upplevelse sitter kvar länge och gör att man känner sig otrygg överallt. Vi förklarade att det är mycket lugnt här, men första natten vaknade dom av skottlossning utanför vårt säkerhetsområde och det väckte naturligtvis upp minnena igen. Nu hoppas vi alla att det skall förbli lugnt så att dom återfår förtroendet för landet. På måndag bär det av ut i djungeln. Det lär bli ett äventyr som vi skall berätta om i nästa rapport. Kerstin och Håkan Venezuela, Bahia Redonda den 9 april 2006 Kommer ni ihåg att vi skrev om hur ruskigt kallt det var i vattnet? Inte mer än 23 grader. Det gör Ni säkert, vem blir inte uppretad av sådan bortskämdhet när man pulsar omkring i snön? I förrgår var vi åter igen ute vid ön Chimana Grande. Denna gång startade vi tidigt och var framme före kl 10 på förmiddagen. Tanken var att vi skulle syna propellern som förmodligen fått en massa beväxning av att ligga stilla vid kajen. Före klockan tio på förmiddagen håller detta havsvatten en temperatur av 20 GRADER. Gissa om det är kallt när luften är närmare 30. Så snabbt har vi aldrig kommit upp på badstegen förr. Vid 2-tiden hade temperaturen stigit till 23, som vi nu tyckte var riktigt behagligt och man kunde hoppa i utan att riskera förfrysning. Propellern hade mycket riktigt fått nya inneboende, mycket lika våra havstulpaner, men inte alls så mycket som vi befarade. Nu är det ju bara en knapp månad till vi skall lyfta upp båten så vi hoppas att dom skall avlida av för mycket illamående när propellern snurrar. Sedan vi kom hit har vi också kämpat för att kunna ansluta oss till "Wireless Internet" som marinan gör stor reklam om. Det är bara att De första 4 veckorna svarade de att nätet var överbelastat och kunde inte ta emot fler förrän det var utbyggt, alternativt någon avslutade sitt abonnemang. Femte veckan, när dom hela tiden lovat skaffa en adapter till oss, förklarade dom att det var slut på dessa i hela Puerto la Cruz och måste skaffas från

8 Femte veckan, när dom hela tiden lovat skaffa en adapter till oss, förklarade dom att det var slut på dessa i hela Puerto la Cruz och måste skaffas från Caracas. Kom tillbaka imorgon, var standardsvar i en veckas tid. Vi har försökt köpa denna adapter innan utan att lyckas röna ut vilken av alla möjliga kartonger med likartad text vi skulle ha. Det är inte alls självklart att man får se vad som finns i de inplastade kartongerna, utan måste hålla sig till texten. (I bästa fall på engelska, annars spanska). Igår tröttnade vi, beställde en taxi med engelsktalande chaufför, (han kunde ca 3 ord), och gav oss ut på stan med anvisning på spanska att hitta: affär - dator - smådelar. Han körde runt i stan som om han var förföljd av livsfarliga gangsters och förklarade att det var stängt här och stängt där. När vi ville tillbaka sa han att det fanns ännu en affär inne i centrum som vi skulle prova. I centrum stod trafiken mer eller mindre stilla men vår taxichaffis la sig på signalhornet och på något märkligt vis fick han andra bilar att köra åt sidan och vi kunde pressa oss igenom till den gata han menade. Där parkerade han. Alltså tänk Er en smal, enkelriktad gata, varje sida är tät med redan parkerade bilar och i mitten står trafiken nästan stilla. Men, han parkerade i en liten lucka som var avspärrad med plaststolar. Halvvägs ut i körbanan så att endast smala bilar kunde passera. Jag tyckte att han borde kunna köra närmare trottoaren och tog resolut tag i stolarna och drog in dom. Inom 10 sekunder uppenbarade sig en rasande venezuelanare med en kärra och skrek på spanska att jag kunde fara åt ett ännu varmare land än just detta. Ett land där det tydligen osade svavel och var allmänt otrivsamt. Jag blev förståss tvungen att le och säga "No comprendo, Senor" vilket inte alls förbättrade mina odds att slippa fara till detta land, snarare tvärtom. Ansiktsfärgen steg ytterligare några procent och han svävade, gallskrikande, ut i en redogörelse för hur lång tid det tagit honom att spärra av just denna bit av gatukanten. Nå, eftersom vi hade en väntande taxi ville jag inte stanna och fördjupa mig i andra kulturer utan rusade in i affären, tätt följd av taxichauffören. Håkan fick vakta taxin. Vår taxichaffis sög tag på en ung, vacker man, röt på spanska att Senora här vill ha omedelbar service och ett hyfsat pris på denna datordel, (vad det nu kunde vara?), som hon skulle handla. Jag försökte förklara vad jag ville ha, utan att alltför mycket avslöja att jag inte hade en aning om vad jag skulle ha. Men killen kände till vår marina och nätet här, så 5 minuter senare, när han föst undan alla väntande från kassakön, var vi tillbaka i taxin igen. När vi körde därifrån hade vi framför oss en vandrande madrass. Någon hade köpt en stor dubbelsängsmadrass, hävt upp den på en liten säckkärra och för att kunna komma fram var han tvungen att pressa in sig mellan 2 bilar. Från vår bil såg man bara madrassen som tog sig framåt. Han småsprang framför oss i flera minuter innan han vek av in på en tvärgata. Väl hemma var det bara att.. Nåväl, efter en ominstallation och diverse huvudbry så har vi faktiskt fått det hela att fungera. Nu skall vi försöka ladda ner lite bra-att-ha saker, men det måste nog ske på natten när de andra båtarna sover. På dagarna tycks alla sitta och tala med

9 Nu skall vi försöka ladda ner lite bra-att-ha saker, men det måste nog ske på natten när de andra båtarna sover. På dagarna tycks alla sitta och tala med varandra över Skype eller sköta sina företag eller ladda ner spel eller vad dom nu kan tänkas syssla med. Kerstin och Håkan Venezuela, Bahia Redonda den 1 april 2006 Efter en enorm anstormning på VHF-radion efter förra veckans papper med instruktioner, har nu saker och ting förändrats en aning. Kontoret här på marinan gick först ut och meddelade att det blivit ett litet missförstånd, men att dom skulle återkomma när dom undersökt saken närmare. Efter några dagar återkom dom och förklarade att hälsovårdsministeriet nu undersökt saken grundligt och instruktionerna om råttcertifikat, besättningens hälsa och andra invecklade förordningar gällde visst handelsfartyg och inte nöjesseglare. Tur för oss att vi inte snabbade oss och beställde råttbesiktning för dyra pengar. Den sortens besiktning sköter vi för övrigt så bra själva. Här finns mycket riktigt en och annan råtta på kajerna, men det finns också ett tiotal katter som marinan håller med. Om dom vågar ge sig på en råtta modell större vet jag inte, men kanske dom håller nere beståndet genom att kalasa på ungarna? Det verkar vara större risk att få en leguan ombord. Man ser då och då någon som i sakta mak klättrar ombord på båtarna för att undersöka om där kan finnas något intressant. Oftast möts dom av ett hiskeligt skrik från den kvinnliga besättningen och bestämmer sig snabbt för att överge skeppet igen. Gula febern vaccination fick de som ville gratis på restaurangen. Tänk på det Ni som skall ge Er ut och segla. Hemma är vaccinationen mycket dyr medan den alltså är gratis både i Trinidad och i Venezuela. Det tycks för övrigt vara den enda vaccination som dom är intresserade av och detta är första gången på 5 år som någon frågat efter den, eller vaccinationer överhuvud taget. Sedan ligger det förståss i det egna intresset att skydda sig mot sjukdomar. I veckan har vi också släppt förtöjningarna från kajen och tagit en heldag ute på ön Chimana Grande som ligger ca 5 sjömil norrut. Det var ingen trängsel precis. Vi var totalt ensamma. Ändå ligger här tusentals båtar i marinorna och kanalerna och svettas i värmen. Däremot varje lördag fylls vikarna av venezuelanska lyxbåtar som minglar, badar och solar. Ön är karg och torr och bergssidorna består mest av lös sand som hotar att rasa om man skulle våga sig upp i det. Lite kaktusar och en och annan torr buske, annars ingen vegetation. Stranden i den vik vi var i hade fin sand och vackra koraller men saknade tyvärr snäckor. Eller om man kanske skulle säga som tur är.snäcksamlingen bara växer och växer.

10 Det var härligt att bada saltvatten igen men lite av en chock när man hoppade i. Endast 23 grader varmt. Vi är vana vid att möta ljummet vatten, grader, som bara ger upphov till en svag svalka, detta kändes iskallt. Men redan efter några minuter var det skönt och man kunde slappna av och ägna sig åt lite rengöring av båtsidorna, vilket var behövligt efter det smutsiga kanalvattnet. När solen började dala återvände vi till kajen. Kerstin och Håkan Venezuela, Bahia Redonda den 26 mars 2006 I förra veckan fick alla båtar ett papper med nya instruktioner om vad som skall medföras vid färd med dingen i kanalerna. "Vid allt nyttjande av dinge skall det finnas en flytväst till varje person". Ingen dum idé alls, utan egentligen ganska logisk tycker vi svenskar, även om vi bara har den med som instruktionen säger, inte på. En del andra nationaliteter är inte lika förstående. Sedan skall det "medföras kopia av passet, kopia av uppehållstillståndet, kopia av kvitto på inköpet av dingen och kopia av mätbrevet på "moderskeppet"". På dingen skall målas med stora, väl synliga bokstäver TT/ STUNDOM. "Tender to STUNDOM". Man suckar och hoppas på att all denna pappersexercis skall medföra mindre stölder av dingar. Det där med namnet på dingen är ingen god idé, då det genast blir uppenbart vilken båt som står tom. Här är så pass lugnt och säkert att det knappast gör något, men ligger man för ankare på Margarita t.ex. vill man inte skylta med att man lämnat sin båt obemannad. Alltså gäller det att hitta på någon text som lätt går att avlägsna igen. Som om detta inte var tillräckligt med pyssel för oss seglare fick vi ett nytt papper igår. Nu skall hälsovårdsnämnden i Venezuela inspektera alla segelbåtar och följande papper skall visas upp. "Internationellt certifikat som visar att vi inte har råttor ombord." Urdumt, det tar 10 sekunder för en råtta att ta sig ombord, så i princip skulle man behöva utfärda ett nytt papper var tionde sekund. (Förmodligen går väl det hela ut på att vi inte får införa några råttor i landet, bara utföra dom). Detta kan i alla fall anskaffas här genom att ringa ett antal telefonnummer och välja ut den billigaste firman som utfärdar dessa papper, priset lär variera kraftigt enligt instruktionerna vi fått. Har Ni försökt tala spanska i telefon med en jäktad egenföretagare? Ärligt talat, man begriper inte ett ord. Sedan skall vi ha "ett intyg som visar att vi har vaccinerats för gula febern". Gratis vaccination finns på restaurangen hela veckan, så den biten blir lätt att lösa för dom som inget har. Själva gjorde vi det hemma i Sverige innan vi åkte. Nu kommer nästa punkt. "Hälsocertifikat för alla ombord". Ingen närmare beskrivning om vad detta skall omfatta. Hur gammalt det får

11 vara? Vilka sjukdomar som den eventuella läkaren skall intyga att vi inte har och vilka vi får ha och ändå stanna kvar på vår båtplats. Dessutom hälso- och vaccinationsintyg för husdjur som finns ombord, (helt OK) eller andra djur som vi sköter om.? Det är bäst att sluta mata leguanerna på kajen annars måste vi släpa med oss dom till en veterinär. Apropå olika djur så var jag med om något riktigt otäckt tidigt en morgon i veckan. Jag stod på däck och skakade ett påslakan när solen plötsligt skuggades av något. När jag vrider på huvudet ser jag ett jättemoln av insekter komma emot mig. "Molnet" var säkert 5 m brett där det var som tätast och sedan ytterligare ett par meter där det var glesare mellan flygfäna. Jag släppte lakanet, (nej, inte i sjön), och rusade ner i båten och fick på alla luckor i en rasande fart. Ett av flygfäna var tillräckligt nära för att jag skulle se att det var bin och det ökade ytterligare farten. (Här lär finnas mördarbin, åtminstone ute i djungeln). Håkan som satt nere i båten undrade vad jag pysslade med. -Titta ut genom fönstret, sa jag. - Visst, vad är det med det då? Vi spejade genom alla gluggar och ventiler men det fanns inte ens en liten fluga att beskåda. Ni kan ju föreställa Er hur betrodd jag blev. -Visst, visst.massor av bin, ja.säkert 3-4 st.man skall inte överdriva, Kerstin! Jag frågade Fridamoon, som alltså ligger en meter bredvid oss. -Såg Ni alla bina? -Bin??? Nej, när då? -För 5 minuter sedan? -Har Du sovit dåligt? Hela förmiddagen funderade jag på om jag kanske sett i syne. Jag hade ju sovit ganska dåligt. Var det ren inbillning? Vid middagstid utbröt rena kalabaliken. I trädet på kajen intill oss upptäckte några amerikanare en jättebisvärm som slagit sig ner i en enda stor gigantisk klump. Kontoret tillkallades som kom med käppar med tidningspapper på och eldade under högen av bin. De allra flesta dog och låg i drivor under trädet, på kajen, på båtarna och t o m borta i poolen. Dom som överlevde kommer nu försiktigt inflygandes på Stundom och slår sig ner och dricker vatten vid vattenslangen ombord som läcker en droppe då och då. Sedan flyger dom tillbaka till trädet. Det är faktiskt svårt att inte tycka synd om dom. Tänk om dom istället ringt efter en biodlare som kommit och hämtat dom. Vet förståss inte om det finns biodlare i detta land, men det vore konstigt om det inte gjorde det. Kerstin o Håkan Venezuela, Bahia Redonda den 19 mars 2006 Vi besökte ett stort köpcenter i veckan. En palatsliknande byggnad med vattenfall, dammar, broar och palmer inomhus. Massor av affärer som sålde massor av onödiga bra-att-ha-prylar.

12 Det var inte speciellt billigt och vi var på jakt efter en ny kamera och en yttre antenn för wireless Internet. Vi lyckades inte särskilt bra. Kameror fanns till hyfsade priser, men vad skall man välja? Antennförstärkare fanns nog också, men det var svårt att förklara vad vi behövde, speciellt som vi inte var säkra på det själva, så vi bordlade alltihop tills vidare. Däremot blev vi hungriga och försökte hitta något billigt ställe att äta på. Allt såg förfärligt dyrt ut, men till slut beslöt vi att köpa varsin korv med bröd. Man är ju svensk som sagt. Flickan tog upp ett fuktigt degliknande korvbröd, la i en tjock korv, på detta mycket hackad gurka, typ Boston, ett tjockt lager med hackad vitkål och morötter, ett lika tjockt lager med hackad rå lök, senap, majonnäs och ketchup och högst upp ett rejält lager av krossad chips. Skapelsen las på ett plasttråg och räcktes över. Vi balanserade bort till ett bord och satte oss att stirra på berget. Försiktigt försökte vi lyfta upp alltihop och bita. Ni förstår ju själva vad som händer om man lyfter en tung korv i ett skört fuktigt bröd med 5 cm hackad fyllning ovanpå. I bästa fall säger det "plopp" och i sämsta fall "splash" när korven åker ur och fyllningen sprätter iväg. Vi frågade flickan om hon hade några bestick? No, Senora. Någon liten sked eller kanske en minigaffel? No, Senora. Kanske någon lite plastpinne? No, Senora Att äta med fingrarna är som att skicka efter en magsjuka på posten efter en dag i stan, men vi gjorde ett nytt tappert försök. Korven smakade som en menlös fläskkorv, brödet som en fuktig deg, men resten var gott och vi var hungriga. Efter ett tag gav vi upp och jag marscherade över till en av de dyra restaurangerna och krävde att få låna bestick. Märkligt nog fick jag det och vi kunde börja jaga alla små hackade saker med en gaffel. Vi överlevde vår varmkorvs-boggie utan magbesvär, men vi väljer nog en pizza-bit nästa gång vi skall ha snabbmat. Igår var Gunilla och jag i en tygaffär inne i centrum av staden. Jag har ju skrivit förr om tygerna i Trinidad som finns i överflöd till billiga priser. Trinidad kan slänga sig i väggen. Här fanns en jätteaffär, i 3 våningar, med otroligt billiga tyger. Det som imponerade mest var de kraftiga möbeltygerna för mellan 30 och 40 kr metern. Alla fantastiskt vackra och hur mycket som helst att välja mellan. Det dyraste vi hittade var ett broderat sidentyg med glitter och paljetter för 150 kr metern, annars låg det mesta på mellan 12 och 35 kr. En dag, när båten skall hem, skall jag fylla den med tyger och öppna en tygaffär hemma. Kerstin och Håkan

13 Bahia Redonda, Puerto la Cruz, Venezuela den 12 mars 2006 Venezuela är ett fattigt land, ändå har vi väl aldrig sett så många rika och välmående personer som just här i detta område. Diesel och bensintappen ligger intill oss, precis i inloppet till det Venedig-liknande säkerhetsområdet och dit är det ständig kö med lyxbåtar. Och med lyxbåtar menas motorbåtar mellan 50 och 80 fot, utrustade med allt som överhuvudtaget går att placera på en båt och så ytterligare lite till. Dom ger sig ut på förmiddagen till någon ö och återvänder när det mörknar. Trots storleken på båten övernattar dom aldrig. Om det beror på landets vanor eller risken att bli rånad vet vi inte. Kanske båda. Deras villor inne i kanalsystemet är inte heller precis några enkla sommarstugor. En del är i storlek med 3 ovanligt stora svenska hus. Det finns också massor av "radhus" i mer normal storlek. Alla målade i olika glada färger, lila, rosa, gröna, blå, som hade fått vår byggnadsnämnd att bryta samman. Marinan vi ligger i är ganska liten, men bara en av flera olika som finns inom området. Fördelen med vår är att den ligger ytterst och här blåser en vind varje eftermiddag som gör tillvaron lite svalare. Nackdelen med denna vind är däremot att den för med sig svart tunn sand från den lilla vägen som skiljer oss och vågbrytaren åt. Denna sand lägger sig som en hinna överallt på båten och måste spolas och tvättas bort varje morgon som det blåst lite kraftigare. Vi trodde vi var de enda två svenska båtarna här, men en dag stötte vi på en kille som såg bekant ut. Man står där och stirrar på varandra medan hjärnan går på högvarv för att sortera fram rätt namn till rätt ansikte. Till slut plingar det till och man tror knappt sina ögon. Det var en kille som en gång ägde industrifastigheten intill oss i Lindome. Det är över 30 år sedan senast vi såg honom. Han ligger med sin båt längre in i marinan och för numera kanadensisk flagg. Världen slutar aldrig att överraska med hur liten den egentligen är. Vi har också en mycket vacker, stor, njurformad pool omgärdad av vilstolar, palmer och små bord. Dit går vi när solen står som högst och sjunker ner i det 30-gradiga vattnet som känns alldeles lagom svalt. Där simmar vi omkring och försöker sedan övertala oss själva att gå upp igen. Ibland lyckas vi, ibland inte. Det händer att man ser ut som ett russin innan man tar ett krafttag och släpar sig upp till en vilstol i skuggan. I solen är otänkbart att vistas. Vi hinner knappt innanför staketet förrän det kommer en vakt och frågar efter papper som visar att vi har rätt att vara där. Ingen utomstående kommer ens i närheten av poolen. Går man ut genom säkerhetsporten i slutet av marinan hamnar man direkt i farliga kvarter. Det är en lång gata, mycket sliten, med skjul där folk bor och har lite försäljning av olika slag, möbler, korgar, lerkrus och så de eviga chipsen och cocacolan. En polisstation ligger också där, men alla frågar sig till vilken nytta.

14 Det är allmänt känt att händer det något längre än 10 m från stationen, kräver det ingen utryckning. Polismästaren har också en imponerande mage som det tar tid att lyfta från stolen. Igår var det en seglare som tog taxi till järnaffären på denna gata. Eftersom han var arbetsklädd, inte hade några smycken, klocka eller annat på sig och det bara var några hundra meter till vår vaktkur, beslöt han sig att gå den lilla biten. Han hann bara några meter innan han blev omringad och hotad med en stor kniv. Det var bara att lämna över vad han hade i Bolivars och vad han handlat. Där finns också en fiskmarknad där man kan köpa underbar fisk, vilket lockar oss alla. Två gånger i veckan ropas det därför upp på VHF-radion en förfrågan vilka som vill dit. Blir man då tillräckligt många går man i samlad trupp och slipper på sätt undan. Vi fortsätter att utforska landet och återkommer med nya rapporter. Kerstin och Håkan Puerto la Cruz i Venezuela den 5 mars 2006 Stundom tjänstgör nu som flytande sommarstuga. Ström från land, oändligt av sötvatten och inget gung. Både Frida Moon och vi har rena tvättorgierna. Däcken är fulla av spänner och vi sköljer tvätt i massor av vatten som bara hivas överbord. Tvättmaskinen är omställd till fullt program med hög värme och fem sköljningar. Tvätten torkar mycket fort då Venezuela inte alls har samma fuktighet som Trinidad, så det är en fröjd att få rent allt i båten. När solen står som högst, går vi till marinans pool och svalkar oss. Rena lyxlivet. Puerto la Cruz är en ganska stor stad som ligger intill marinan. Massor av höghus, men det lilla vi sett hittills verkar mycket förfallet och fattigt. Vi har dock bara åkt taxi en gång ännu in i staden. Marinan, Bahia Redonda, ligger inne i ett säkerhetsområde med beväpnade vakter dygnet runt. Vi hade hört att säkerhetsområdet med de olika marinorna, shoppingcentra, privatägda villor, mm skulle vara stort, men att det var så jättestort kunde vi inte föreställa oss. Hela området är fullt av kanaler som man färdas på med dingen, (eller segelbåt). Att köra runt och se på allt skulle ta hela dagen i anspråk. Alla hus ligger intill kanalen och vissa villor är så exklusiva att man inte ens har fantasi nog att föreställa sig vad dom kostar. Fast arbetskraft är mycket billig i detta land. Husen byggs också bara upp av hålsten med puts på båda sidor och sedan färg. Enkla rutor och enkelt tak. Och en pool förståss. Sedan installeras omedelbart en air-condition. Villkoren är lite annorlunda än hemma.

15 Seglingen hit gjorde vi i 2 etapper. Vi övernattade på ön Cubagua och fick kulingvindar hela natten. Ankaret satt som väl var fast i sanden. När solen gick upp seglade vi vidare. Kulingvindarna dog omedelbart ut så fort vi satt segel och minskade till 4 m/s. För att hinna i tid, innan kontoret på marinan stängde, blev vi tvungna att ta till motorn. Halvvägs upptäckte vi plötsligt några flugor i båten. Medan vi undrade hur dom orkat flyga ända hit ut, fylldes båten av flugor. Vi ropade upp Frida Moon och deras båt var också full. Det var inte alls kul. Vi slog ihjäl flugor två och två och tre och tre. Till slut hade vi minskat beståndet avsevärt och det var bara ett tiotal kvar. Efter ytterligare någon timma tog dom slut och jag tvättade överallt, flera gånger, innan man blev kvitt känslan av äckel. Vi hade innan kryssat oss igenom ett bestånd av fiskare i sina piroger och det var det enda förklaringen vi hade till invasionen. Nu skall vi utforska alla kanaler och andra sevärdheter på denna plats. Kerstin och Håkan Många skriver och frågar vad vi gör hela dagarna och om vi inte har svårt att få tiden att gå. Att långsegla är mycket avslappnande med sol och bad, men det finns andra sidor också. Här kommer utdrag ur dagboken från denna vecka som varit ganska intensiv. Venezuela, Isla Margarita den 26 februari 2006 Måndag Lugn natt med god sömn. Christer och Håkan ger sig iväg i taxi för att köpa fläktrem till Frida Moon. Dom åker med Veronika, en vacker taxichaufför som tycks vara deras favorit, och hon väntar medan dom är i affären i flera timmar. Möjligheten att få en ny taxi i de områden där denna affär ligger är minimala och att vandra iväg längs vägarna går inte heller, så alla är nöjda med upplägget. Gunilla och jag stannar på våra båtar och gör en massa nytta. Städar och tvättar och jag sätter en deg på mycket rågmjöl och lite vetemjöl. När jag skall baka ut den med mera vetemjöl upptäcker jag att jag köpt råg istället. Spanskan kan trilskas ibland. Häller hela geggan i en långpanna och tar så småningom ut ett jättegott bröd, till min stora förvåning. Håkan kommer hem och har köpt färskt bröd!!! Vi välsignar ännu en gång vår frys. Resten av dagen går åt till underhåll av båt och middagslagning. Tisdag Vi vaknar vid tretiden på natten av att det blåser - in i aktern - vilket är omöjligt om man har ett ankare i fören. Vi rusar båda upp och jag sätter genast på instrument och dieselpump så att vi kan starta motorn. Huvudankaret har släppt och vi har vänt oss och ligger nu på det akterankare som skall hålla oss i rät vinkel mot svallen. Regnet öser ner rakt in i sittbrunnen och vinden tjuter i riggen. Vi blir omedelbart genomvåta och fryser så vi hackar tänder.

16 Avståndet mellan båtarna är inte stort och här finns inte plats att dragga omkring. Vi drar upp huvudankaret och efter en del trixande med extra linor och elwinsch lyckas Håkan fästa den stenhårt spända akterlinan i fören så att vi ligger rätt. Jag kokar kaffe och vi byter till varma torra kläder, sitter sedan ankarvakt till dess att det ljusnar. På dagen åker jag med Gunilla och Eva till en jättestor klädmarknad. Den är så enormt stor att man blir yr i huvudet. Herrkläder, damkläder, barnkläder, skor i rad efter rad med stånd. Som tur är har anläggningen tak, för regnet forsar ner. På eftermiddagen när vi kommit hem, ankrar vi om båten, men pga av att det är så trångt kan vi bara lägga ut 20 m kätting. Djupet är under 4 m så det skall egentligen räcka, men Stundom är en tung dam på 22 ton. Så fort det mörknat ökar vinden igen till närmare 20 m/s och huvudankaret släpper när Stundom kastas upp i de höga svallen. Det är en oskriven lag,att skall något krångla, skall det göra det när det är kolsvart ute och regnar. Vi ger upp, lyckas få upp båda ankarna utan att stöta ihop med någon annan båt och letar oss bakåt i viken. En del båtar har ankarljus tänt, men de flesta är helt släckta så det gäller att se sig för. Vågorna är flera meter höga och jag tar inte ett steg på däck utan en hand fast i båten. Nu lägger vi oss sist i raden av båtar och ankrar med båda ankarna i fören och massor av kätting. Natten blir rent bedrövlig. Med inget stödankare mot svallen kastas vi omkring i kojen som vantar. Vi provar att bygga upp med kuddar och dynor och vid tvåtiden somnar vi i ren utmattning. Onsdag Vi ankrar om igen.inte för att vi draggar denna gång, utan vi vill ha tillbaka vårt extra ankare i aktern. Nu är vi ordentligt irriterade och langar ut 75 m kätting på 4 m djup, kör fast ankaret och börjar det besvärliga arbetet med att få ner extra-ankaret i dingen. Det verkar gå bra tills det kommer en ovanligt elak våg och kastar dingen så hårt att Håkan klappar huvudet i båten. Jag skriker att han skall kasta sig ner på botten av dingen ifall han svimmar, men han ruskar på sig och fortsätter. Till slut är allt på sin plats och vi har plötsligt en lugn och sansad båt som sakta häver sig upp och ner istället för våldsamma kast åt sidorna. Jag kan börja dra ut ett par dussin handdukar som är inkörda i skåp och lådor för att tysta allt slammer. Resten av dagen sover, vilar och läser vi. Ibland går vi upp i sittbrunnen och tittar på båtarna där framme som kastas åt alla håll och njuter då av vår lugna tillvaro. Torsdag Svallen, blåsten och regnet fortsätter. Margarita har normalt 5 regndagar denna period, dom är nu uppe i en och en halv månad. Samma sak med Trinidad. Vädret är helt fel i år. Vi tar taxi till den jättestora mataffären SIGO och provianterar lite av varje. Bl a en burk jättegod tomatmarmelad. Fredag Nu är vi alla ordentligt trötta på regn och vågor och beslutar att ta en taxi in till huvudstaden Asuncion som ligger ett par mil inåt land. Naturligtvis är vi genomblöta redan efter dingefärden in till land, men vi stuvar in 4 våta

17 personer i en redan våt taxi. Föraren får något desperat i blicken och sätter på alla fläktar som fortfarande fungerar. I Asuncion regnar det förståss ännu mera, eftersom det ligger in i landet. Gatorna är helt översvämmade och vattnet forsar, 2 decimeter högt, över trottoarer och körbanor. Det finns inga diken och absolut inga gatubrunnar. Vattnet rinner därför mot lägsta punkten där det bildas mindre sjöar. Asuncion bjuder inte på några överraskningar utan är en sliten liten by. Vi vandrar runt och besöker ett museum i miniformat, kyrkan och en souvenirbutik. I en skola har dom generalrep inför karnevalen och blir överlyckliga när dom får lite turist-publik. Alla flyttar sig genast så att vi kan komma fram och titta. När dom startar trummorna och visselpiporna blir ljudet så högt att det vibrerar i magen. Tåget går runt på skolgården och "madonnan" i sin dragna vagn slänger ut karameller. Ungarna kastar sig ner på marken och plockar. För säkerhets skull ger hon Håkan en näve karameller i handen, så vi också säkert skall få. Alla var jättesöta och mycket stolta för sin uppsättning. Efter detta lyckas vi äntligen hitta ett matställe. Med livet som insats äter vi kyckling och polenta, men upptäcker sedan att vi alla överlevt utan minsta tecken på magsjuka. Lördag Idag ryckte vi upp oss och ägnade förmiddagen åt eftersatt arbete med båten. Rodergivaren klarade inte regnet som störtade in i sittbrunnen i tisdags. Den ser ut som ett mini-akvarium. Kanske den är tänkt att användas till någon torrare verksamhet än segling? Håkan monterar ner och jag städar, röjer och gör potatisgratäng medan generatorn är på och kör water-maker. Efter 150 L vatten, potatisgratäng med fläskfilé och rodergivare på tork tar vi dingen in till land. Havet har lugnat sig något och solen skiner. Vi skall ta en taxi är det tänkt, men de bilar som står vid dingebryggan idag är i den konditionen att det är svårt att avgöra om de är uppställda som vrak eller fungerande taxi-bilar. Vi smyger oss förbi till nästa hus. Där står 2 bilar. Ett vrak och ett som snart är vrak. Nu har vi inget val, för om vi fortsätter gå hamnar vi på gator som betecknas som farliga. Vi hoppar alltså in i vraket eftersom han står på tur och ber honom köra oss till flygplatsen, färjeläget och tillbaka igen. Han hugger till med priset men vi prutar och till slut är vi överens. Backspeglar, vindrutetorkare, högtalare och allt annat som kan lossna är fastbundet med snören. Motorn hackar, avgasröret är sönder, det luktar förfärligt av bensin, stötdämparna ligger nog hemma och han kör som en galning. I var och varannan korsning står poliser med K-pistar och kallar in bilar. Detta föranleder ingen åtgärd från vår chaufför, med gasen i botten fortsätter han. Jag drar ner sidorutan för att få lite luft, men den vibrerar så våldsamt att jag genast rullar upp den igen. På flygplatsen hör vi oss för om flyg mellan Trinidad och Margarita. På spansk-engelsk-svenska lyckas vi till slut få lite uppgifter. Full fart sedan till färjeläget. Terminalen är en stor byggnad med marmor på golv, väggar, bänkar och tak. Ekot av alla röster är öronbedövande. Någon har en vettskrämd tupp i sin packning som ideligen gal. När det äntligen blir vår tur i luckan får tuppen fnatt och beslutar sig att lägga

18 av en hel serie kuckeliku. Vi hör inte ett ord av vad mannen säger, men lyckas till slut få en lapp med färjetider. (Den första färjan går så lite osäkert är det ändå). På hemvägen får vi lite sightseeing av chauffören som tvärnitar varje gång Håkan tar upp kameran. Tillbaka i båten är det så fint väder att vi badar och skrubbar sidorna rena från snäckor. Kerstin och Håkan Isla Margarita, Venezuela den 18 februari 2006 Veckan som gått har varit fullspäckad med affärsbesök. Tyvärr behöver vi ju inte proviantera båten eftersom nästa mål är Puerto la Cruz, även det i Venezuela, men istället har vi travat ut och in i alla möjliga sorters affärer. Här är verkligen billigt. Kläder som kostar över svenska hundralappen är ytterst sällsynta. Vi slog oss ner en dag vid en liten restaurang i innerstaden och blev serverad av en ung kypare med en rejäl revolver instucken i byxlinningen. Eventuella planer på att smita från notan las omedelbart ner. I det stora varuhuset "SIGO" finns en skylt med förhållningsorder innan man stiger in. Man får inte medföra hundar, egna väskor, inte röka och inte bära vapen i affären. Alla vapen skall lämnas in till vakterna innan. Jag har svårt att tänka mig motsvarande skylt hemma i OBS eller MAXI t ex. Och visst är det en otroligt hög kriminalitet här, och ett polisväsende som nog inte har direkt samma uppfattning om vad som är lagligt, som vi har. Mardrömmen är ju att bli arresterad för något obegripligt och utlämnad till deras godtycke. Det finns massor av poliser, både i bil, motorcykel och vanlig cykel. Alla bär pistol eller revolver. Om man växlar pengar på gatan kan man bli arresterad. Även den som erbjuder sig att växla åker dit. Detta hindrar inte att man ideligen får erbjudande om att växla US dollar till en mycket hög kurs. Risken är, förutom fängelse, att man får falska pengar eller blir lurade på antalen sedlar. För 100 US får man bolivarer. Minsta sedeln är 500, så det kan bli en försvarlig bunt. Med fickorna putande av sedlar blir man också intressant, så det gäller att hålla sig på s.k. säkra gator. Sedan är det, precis som i alla andra länder, så att den vanliga befolkningen är jättetrevliga, rara och hjälpsamma. Taxichaufförerna som vi åker med, (15 kr till stan), berättar gärna om livet för den vanliga venezuelanen. Dom tycker inte längre om sin ledare, Chave, (vet ej hur det stavas) som dom anser börjar sko sig på den vanliga medborgarens bekostnad. Dom hatar också Cuba och USA. Hur detta skall sluta i ett land som inte precis är berömt för sin demokrati vet

19 man inte. Många har det mycket svårt och fattigt och att då se sin ledare leva i lyx och överflöd väcker inga goda känslor. Varje morgon kommer fiskarna ut i sina ekor och lägger ut långa labyrinter av nät runt segelbåtarna. Sedan kör dom omkring och bankar på tomfat för att skrämma in fisken i nätet. Dom fick ihop ett tjugotal stora fiskar igår morse. När fisken skall lossas från nätet gäller det förståss att vara försiktig så att nätet inte skadas i onödan. Är det en besvärlig fisk stoppar dom in fiskhuvudet i munnen och biter till, sedan använder dom båda händerna till att lossa den. Tänk Er att bli kysst av en sådan man, blää Kerstin och Håkan Isla Margarita, Venezuela den 12 februari 2006 Seglingen hit från Los Testigos var en mycket behaglig upplevelse. Håkan slapp helt ifrån sjösjukan och de dryga 50 sjömilen kunde avverkas i dagsljus. Visserligen inte så mycket vind, vi fick stötta med motor då och då, men sjön var inte alls lika hög som förra seglingen. Håkan fiskade, men som tur var hade jag en stor pannkakssmet så vi slapp svälta. Margarita var sig lik sedan förra gången vi var här. Det stora hotellet Concorde står fortfarande öde och bevakas av vakter dygnet runt. De höghus som en gång börjat byggas och sedan bara avbrutits, har nu förfallet ännu en bit. En del lägenheter i de färdigbyggda höghusen verkar vara uthyrda, men de flesta fönster är mörka varje kväll. Taxibilarna som står och väntar inne vid stranden är desamma fast om möjligt ännu skrangligare. Bilbesiktningsmännen i Sverige hade fått en chock om vi rullat in något liknande på deras station. Vi hade blivit bötlagda för att vi överhuvudtaget kommit på idén att använda bilen. Vi ligger på öns södra del i en vik som heter Porlamar. Den har en enda lång strand, cirka 7 sjömil lång, men som tyvärr består av ganska illaluktande lera. Turister som kommer hit får åka till öns västsida för att bada. Längs stranden ligger de jättestora höghusen, små hotell, restauranger och små andra skjul där det säljs öl och små konstiga maträtter. Magra hundar finns i massor och dom ser likadana ut allihop. Förmodligen härstammar dom alla från en och samma anfader. (Som i sin tur måste vara en 9-rasers hund). Dom är mästare i att tigga från restaurangborden och låtsas springa sin väg när servitörerna kommer, för att sedan i samma sekund servitören gått, plötsligt sitta intill en igen och titta bedjande. Vem kan motstå sådant? Vår hund fick pommes frites, oxfilé i senapssås och vitlöksbröd. Porlamar kan bli ordentligt rulligt när dyningen kommer in, vilket den gör för det mesta. Att vaggas från sida till sida när man skall sova är ju behagligt, men inget vidare på dagen om man vill få något gjort. Därför använder de

20 flesta 2 ankare och drar upp sig mot sjön med det andra. Att gunga från för till akter är bättre. Ön Margarita är lite av en "taxfree" zon för Venezuelanerna. Här finns också ett våldsamt utbud av billiga varor. Det man först faller för är matutbudet. De västindiska öarna, åtminstone de södra, är ju rena skämtet när man skall handla mat. Inget sortiment alls, vissna dyra grönsaker och konserver. Här dignar diskarna av fräscha grönsaker, billigt fint välhängt kött och charkuterier som kan tävla med vilken europeisk butik som helst. Vi handlade genast en kundkorg full och betalade bara 184,000. Alltså mindre än 600 svenska kronor. Lite svårt att räkna, för det finns olika kurser och det beror på vad man själv betalt för dollarn, men man får i genomsnitt bolivarer för en US dollar. Då skall man veta att det även innefattade system-varor i korgen. Här stannar vi nog till slutet av månaden. Kerstin och Håkan Los Testigos, Venezuela den 4 februari 2006 Vi har slitet av banden med Trinidad. Helt otroligt att vi verkligen kom iväg till slut. Nu är det inte meningen att vi skall återvända dit igen, (fast det vet man ju aldrig). I tisdags ansåg vi att väder och vind var - om inte särskilt bra - så i alla fall det bästa hittills. Kl 6 på kvällen drog vi upp ankaret från Scotland Bay och seglade ut ur "Drakens mun" som inloppet kallas. Det gungade förståss ohyggligt, men det gör det alltid i detta smala sund där havet ligger på och slåss mot tidvattensströmmarna. Det lugnar sig snart, sa vi, bara vi kommer längre ut på djupare vatten. Inte katten lugnade det sig, inte. Vi rullade och stampade och kastades upp och ner på vågorna som var riktigt stora och präktiga. Håkan brukar ju alltid må lite pyton i början av en seglats. Nu mådde han inte lite pyton, han mådde mycket pyton. Det slutade med att jag bäddade på durken i pentryt, som är den lägsta punkten i båten och som också ligger nära toaletten. Där låg Håkan helt utslagen fram till kl halv ett på natten. Då reste han sig stapplande och gick upp i sittbrunnen för att testa hur det verkade. Jag passade på att sträcka ut ryggen en stund för att få lite vila. Då hörde man svagt uppifrån: "Finns det någon fläskpannkaka kvar"? Plötsligt var all sjösjuka som bortblåst. Tur är att det inte varar för länge, för då hade det nog strax blivit husbil istället. Vi började med att segla norrut mot Grenada för att lura piraterna som härjar längs Venezuelas nordkust. Dessutom seglade vi med alla lanternor släckta. Piraterna har snabbgående mindre båtar och brukar hålla sig inom räckhåll från kusten. Dom behöver ju också snabbt komma iland efter att ha överfallet en båt för att gömma undan bytet. När vi kommit tillräckligt långt, ungefär samtidigt som Håkan piggnade till, la

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd. Kapitel 1 Resan Jag har väntat länge på att göra denna resan. Jag heter Hanna och är 23 år. Jag ska åka båt till en Ön Madagaskar. Jag kommer ha med mig en hel besättning. Vi tog med oss väldigt mycket

Läs mer

Felix och gammelgäddan

Felix och gammelgäddan Felix och gammelgäddan Tycker du om den här sagan? Surfa in på www.smasagor.se Där kan du hitta fler sagor Har du funderingar, kommentarer eller frågor skicka ett epostmeddelande till jonny_carlsson@passagen.se

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Resebrev nr 9, 12 juli 11 augusti 2011. Rekresa till Kos o mötet med Emma o Andreas med resp, plus Familjen Sturesson som var på besök i 2 veckor.

Resebrev nr 9, 12 juli 11 augusti 2011. Rekresa till Kos o mötet med Emma o Andreas med resp, plus Familjen Sturesson som var på besök i 2 veckor. Resebrev nr 9, 12 juli 11 augusti 2011. Rekresa till Kos o mötet med Emma o Andreas med resp, plus Familjen Sturesson som var på besök i 2 veckor. Efter att Elin o Larsa lämnat oss så tog vi en seglig

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Rita och Krokodil ZOO

Rita och Krokodil ZOO Rita och Krokodil ZOO af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 06 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post. lennart.strom@autoimages.se

Läs mer

Kapitel 1 - skeppet. Jag är en 10 - årig tjej som heter Melissa.

Kapitel 1 - skeppet. Jag är en 10 - årig tjej som heter Melissa. Kapitel 1 - skeppet Jag är en 10 - årig tjej som heter Melissa. Jag och min bästa kompis skulle åka flygplan till Madagaskar, men de flygplanet hade kraschat. Så vi var tvungna att åka med ett skepp, så

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då? MATTE PÅ ZOO HEJSAN! Jag heter Mattias och jag är 8 år. Jag kallas Matte, det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag har tre syskon. Elin, Matilda och Rut. Elin är två år mindre än mig. Matilda

Läs mer

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Lina Kapitel 1 Lina var 10 år och satt inne med sina två vänner Gustav och Caroline.

Läs mer

Kapitel 3. Här är en karta över ön

Kapitel 3. Här är en karta över ön Kap 1 Skeppet Jag var på en färja och jag skulle över till Danmark och spela Champions League finalen som är det bästa man kan vinna i fotbollsvärlden. Jag spelar i FC Liverpool och vi ska möta Bayern

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Kapitel 1 Resan. - Oj nu börjar det bli mörkt sa jag till Sergio.

Kapitel 1 Resan. - Oj nu börjar det bli mörkt sa jag till Sergio. Kapitel 1 Resan. Äntligen är jag på väg till Spanien för att spela min första match med Real Madrid. Jag heter Marko och jag är 19 år gammal. Jag och min kompis Sergio är på väg med ett jätte stort kryssnings

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer

JAG MÅLAR MIN HIMMEL ORANGE

JAG MÅLAR MIN HIMMEL ORANGE JAG MÅLAR MIN HIMMEL ORANGE Sofia Fredén Slutversion December 2012januari 2013 8 år MAMMA KOMPIS 8 år LÄRARE TVÅ ORANGUTANGER I en skola, hemma, i en djungel. Pjäsen är tänkt för 3 skådespelare. 2 1. Leo

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Anna Siverbo 5B Ht-15

Anna Siverbo 5B Ht-15 1 Drakägget Kapitel 1 Hej jag heter Maja jag är 9 år. Jag och min familj bor på en bondgård. När jag går ut från vårat hem så kommer jag till en marknad som heter Rikedall. Så min familj brukar gå dit

Läs mer

Fanny har precis kommit hem från skolan och ska till sången när hennes barnflicka säger att hon inte ska gå idag.

Fanny har precis kommit hem från skolan och ska till sången när hennes barnflicka säger att hon inte ska gå idag. Kap.1 Fanny är en bortskämd unge som alltid får som hon vill. Hon har en hund som heter Kalle. Han är en svart hjälpsam golden retriver som alltid vill kela eller leka. Fanny är det enda barnet. Hennes

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. ISBN 978-91-86651-97-8. HEGAS www.hegas.

Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. ISBN 978-91-86651-97-8. HEGAS www.hegas. Frågor Noa på taket av Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. NOA PÅ TAKET på taket ISBN 978-91-86651-97-8 www.hegas.se noa_paa_taket_oms.indd 1

Läs mer

Skeppet som brann till havs

Skeppet som brann till havs Skeppet som brann till havs Det var en gång jag var ute och gick en helt vanlig dag sen såg jag nåt skumt svepa förbi där borta i gränden. Så jag följde efter det men det var bara en katt. -men är det

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Facit Spra kva gen B tester

Facit Spra kva gen B tester Facit Spra kva gen B tester En stressig dag B 1 Pappan (mannen) låser dörren. 2 Han handlar mat efter jobbet. 3 Barnen gråter i affären. 4 Han diskar och tvättar efter maten. 5 Han somnar i soffan. C 1

Läs mer

FEBRUARI 2012. JVM-Distans. den 22 februari 2012

FEBRUARI 2012. JVM-Distans. den 22 februari 2012 FEBRUARI 2012 JVM-Distans den 22 februari 2012 Då var första tävlingen avklarad för oss äldre igår, resultatet från min egen sida var inte alls suveränt, faktiskt inte ens i närheten.. Men med tanke på

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Kapitel 1 Resa till Hawaii! Det var fyra personer som heter Alva, Eddie, Emil och Julia. Alla hade föräldrar utom Emil han hade bara en mamma.

Kapitel 1 Resa till Hawaii! Det var fyra personer som heter Alva, Eddie, Emil och Julia. Alla hade föräldrar utom Emil han hade bara en mamma. ! Kapitel 1 Resa till Hawaii! Det var fyra personer som heter Alva, Eddie, Emil och Julia. Alla hade föräldrar utom Emil han hade bara en mamma. Hans pappa dog i en bilolycka för två år sen. Emil kan ej

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt

Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Om arbetsmaterialet Det här arbetsmaterialet följer sidorna i boken. Till varje sida finns det ordförklaringar och frågor att

Läs mer

André 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

André 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej, Jag heter Aragon. Jag och min far bor i en liten stuga i en liten stad kallas sed Wood. Här bor det inte många men vi odlar mat så det räcker till alla. Men vi har inte mycket

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det.

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det. Veckobrev v. 3 Hej! Äntligen är vi tillbaka i vardagen och rutinerna igen. Nog för att det kan vara väldigt skönt med lite ledigt och göra det som faller en in, så är det ändå skönt när det väl är dags

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer

KIDNAPPAD. Linus har kommit hem från pizzaresturangen. Han undrar om det är han som har gjort slut på alla pengar.

KIDNAPPAD. Linus har kommit hem från pizzaresturangen. Han undrar om det är han som har gjort slut på alla pengar. innehållsförteckning Kap 1 Byxor s.1 Kap 2 Kidnappad s.2 Kap 3 den stora resan s.3 Kap 4 Hittat honom s.4 kap 5 Ingen tror oss s.5 Kap 6 Äntligen fångade s.6 BYXOR $$ Kap 1 Linus satt en tidig lördagmorgon

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift

Läs mer

POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN.

POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN. POMPERIPOSSAS SÅNGHÄFTE HÄR KOMMER LITE AV VÅRA SÅNGER SOM VI SJUNGER PÅ SAMLINGEN OCH PÅ TEATERVERKSTADEN. Nu spelar vi på trumman. Nu spelar.på trumman Han/hon spelar medan vi sjunger såhär God dag,

Läs mer

En hinderbana står uppställd på scenen. Fullt med rockringar, hopprep, bandyklubbor, bockar, mattor. Hela klassen står framför publiken.

En hinderbana står uppställd på scenen. Fullt med rockringar, hopprep, bandyklubbor, bockar, mattor. Hela klassen står framför publiken. Manusförslag för Eddaskolan årskurs 1 a. Scen 1 En hinderbana står uppställd på scenen. Fullt med rockringar, hopprep, bandyklubbor, bockar, mattor. Hela klassen står framför publiken. Alla människor reser

Läs mer

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar 19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd

Läs mer

Men ingen svarar. Han är inte här, säger Maja. Vi går ut och kollar.

Men ingen svarar. Han är inte här, säger Maja. Vi går ut och kollar. Mannen som äger campingen, förklarar Maja. Han sa det när jag ringde. Fråga bara efter Gunnarsson, sa han. De går in i huset. Där inne står konserv burkar och paket på olika hyllor. Hallå, ropar Lasse.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Spinkis och Katta Text Lasse Anrell Bild Mati Lepp Bonnier Carlsen 2009

Publicerat med tillstånd Spinkis och Katta Text Lasse Anrell Bild Mati Lepp Bonnier Carlsen 2009 Första dagen på sommarlovet ska Olle åka på fotbollsläger. Det är två lag från Söderkamraterna som ska träna ihop: Olles lag och ett tjejlag. Varför ska vi träna med tjejer? undrar några killar i Olles

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

Hälsningar Viktor och Ida

Hälsningar Viktor och Ida Ida Sjöberg Kapitel 1 Hej mamma och pappa! Jag och Viktor skulle gå och titta på en jättestor båt som stod i hamnen. För Viktor tycker så mycket om båtar. När vi kom in i båten så kände vi att den rörde

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Palleböcker 1 2 Facit

Palleböcker 1 2 Facit böcker 1 2 Facit Paket 1 PALLE PASSAR EN KATT passar en katt -3 1.4 2.4 3.4 6.4 8.4 7.4 10.4 11.4 12.4 13.4 14.4 Vem frågar? Kim Kim Kan du? 15. 6 S E M E S T E R F A M N E N V A S K E N 4.4M A G E 5.4A

Läs mer

Logg från Älva. Elevlogg: Skepp och hoj där hemma i det kalla Sverige! Datum: Elevloggare: Christoffer H. Personalloggare: Frida J

Logg från Älva. Elevlogg: Skepp och hoj där hemma i det kalla Sverige! Datum: Elevloggare: Christoffer H. Personalloggare: Frida J Logg från Älva Datum: 140329 Elevloggare: Christoffer H. Personalloggare: Frida J Position: Hamnen i Agadir Segelsättning: Inga segel alls. Fart: Inget här heller. Kurs: Mot stranden långt bort i fjärran.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis?

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? SFI EN SEPTEMBERREPRIS Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? Vill du ha lite mer? Kan du hjälpa mig? Oj, förlåt! Tack för lånet!

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Kapitel 1. Innehållsförteckning Kapitel 1 Sida 1. Kapitel 2 Sida 2. Kapitel 3 Sida 3. Kapitel 4 Sida 4. Kapitel 5 Sida 5

Kapitel 1. Innehållsförteckning Kapitel 1 Sida 1. Kapitel 2 Sida 2. Kapitel 3 Sida 3. Kapitel 4 Sida 4. Kapitel 5 Sida 5 Innehållsförteckning Kapitel 1 Sida 1 Kapitel 2 Sida 2 Kapitel 3 Sida 3 Kapitel 4 Sida 4 Kapitel 5 Sida 5 Kapitel 1 Hej jag heter Pontus Sjöström och är 15 år. Jag bor i Nacka med mina föräldrar och två

Läs mer

Resebrev från Gran Canaria, Tenneriffa, La Gomera, El Hierro och med besök av Lisa o Sivert, Anette o Kenneth, Monica o Peter o Inger o Hasse

Resebrev från Gran Canaria, Tenneriffa, La Gomera, El Hierro och med besök av Lisa o Sivert, Anette o Kenneth, Monica o Peter o Inger o Hasse Resebrev från Gran Canaria, Tenneriffa, La Gomera, El Hierro och med besök av Lisa o Sivert, Anette o Kenneth, Monica o Peter o Inger o Hasse Under denna period har vi hunnit besöka Gran Canaria, Teneriffa;

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Spöket i Sala Silvergruva

Spöket i Sala Silvergruva Spöket i Sala Silvergruva Hej! Jag har hört att du jobbar som smådeckare och jag skulle behöva hjälp av dig. Det är bäst att du får höra vad jag behöver hjälp med. I Sala finns Sala Silvergruva, den har

Läs mer

Hotell Två systrar ORD TEXTFÖRSTÅELSEFRÅGOR MARTIN PALMQVIST ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Hotell Två systrar ORD TEXTFÖRSTÅELSEFRÅGOR MARTIN PALMQVIST ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARTIN PALMQVIST ORD tvillingar (s 5, rad 1), syskon födda samtidigt änkor (s 5, rad 3), gifta kvinnor med döda män. (En änka) En gift man meden död fru är en änkling. pumpas

Läs mer

Frågor. Noa gör upp eld. av Kirsten Ahlburg. 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten?

Frågor. Noa gör upp eld. av Kirsten Ahlburg. 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten? Frågor Noa gör upp eld av gör upp eld 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten? 4. Vem hör när Noa ropar Hjälp!? 5. Vem släcker elden? FRÅGOR

Läs mer

Babysång Öppna förskolan Sävsjö

Babysång Öppna förskolan Sävsjö Babysång Öppna förskolan Sävsjö 1. Hej, hej på dej Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n. Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n 2. Jag kan klappa

Läs mer

Eva Bernhardtson Louise Tarras. Min mening. Bildfrågor (diskutera)

Eva Bernhardtson Louise Tarras. Min mening. Bildfrågor (diskutera) Eva Bernhardtson Louise Tarras Min mening Bildfrågor (diskutera) Folkuniversitetets förlag Box 2116 SE-220 02 Lund tel. 046-14 87 20 www.folkuniversitetetsforlag.se info@folkuniversitetetsforlag.se Information

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Olle

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Olle Innehållsförteckning Kap 1 Olle sida 2 Kap 2 Blomplockning i nationalparken sida 3 och 4 Kap 3 Bankrånet sida 5 Kap 4 Rättegången sida 6 Kap 5 videogranskningen sida 7 Kap 6 Den rätta rättegången sida

Läs mer

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Rudolf Nu ska jag berätta om Rudolf Rudenstam. Rudolf är 38 är

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Resebrev norra Spanien och en bra bit av Portugal

Resebrev norra Spanien och en bra bit av Portugal Resebrev norra Spanien och en bra bit av Portugal När vi kom till den lilla viken Ria De Cedeira den 18 aug så blev vi liggande många nätter på svaj, vilket är det bästa vi vet (helt gratis och inga grannar

Läs mer

Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret.

Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Så var det då dags för vår första (och sista?) Vätternrunda. Vi hade ängsligt följt väderrapporterna i veckan och till sist var det bara att inse att

Läs mer

Yxan i huvudet. Kapitel 1

Yxan i huvudet. Kapitel 1 Kapitel 1 Yxan i huvudet För nästan tusen år sedan levde en pojke som hette halvdan. han bodde i Östbyn som låg vid en bred flod. På andra sidan floden låg en annan by, Västbyn. trots att det fanns en

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Gud är en eld inuti huvudet.

Gud är en eld inuti huvudet. Gud är en eld inuti huvudet. Siri Frances Stockholm 2013 Gerlesborgsskolan Du skulle gått till skolan och på ett möte och på lokal med en vän idag. Det skulle varit en dag av saker att uträtta, en dag

Läs mer

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen.

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. 1 Mamma Mu gungar Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. Utom Mamma Mu. Mamma Mu smög iväg och hoppade över staketet.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 En solig dag mitt i sommaren satt Zackarina på stranden och frös så att tänderna skallrade. Här, ta på dig badrocken, sa pappa. Han frös också. De hade varit i vattnet i säkert en timma, för Zackarina

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Flod våg Art nr

Flod våg Art nr Anne Rooney av Anne Rooney Översättning Maria Holst 8 Kapitel 1 Långt där nere var vattnet mörkt och vilt. Danny svingade sig upp på räcket som löpte längs däcket. Skulle han dyka eller bara hoppa i?

Läs mer

Marios äventyr. Kapitel 1

Marios äventyr. Kapitel 1 Marios äventyr Kapitel 1 -Jag heter Mario. Jag är 10 år. Jag bor i ett litet grönt hus och min kompis Luigi bor i ett litet gult hus. Jag ska till min kompis Luigi, vi är bästa vänner. Nu ska jag gå till

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Simon K 5B Ht-15 DRAKEN. Av Simon Kraffke

Simon K 5B Ht-15 DRAKEN. Av Simon Kraffke DRAKEN Av Simon Kraffke 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Erik och jag är 7 år och jag bor på en gård och den gården heter Hemlighetensgård bara för att vad som helst kan hända här. Och den gården ligger

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola

Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola En vanlig höstdag så ska klass 5a gå på utflykt till den gamla fyren. Alla har med sej massäck, när dom väl kom fram till fyren så berättade Tommy dess historia.

Läs mer

Lissabon Porto Santo Madeira 2009 09 16 2009 09 27

Lissabon Porto Santo Madeira 2009 09 16 2009 09 27 Lissabon Porto Santo Madeira 2009 09 16 2009 09 27 Nu var det dags att lämna fastlandet för att segla mellan öar i ca 7 månader framåt. Efter att ha fyllt diesel och sett till att passa in tidvattnet åkte

Läs mer

10 september. 4 september

10 september. 4 september I AM GREGER PUTTESSON 4 september Hej dumma dagbok jag skriver för att min mormor gav mig den i julklapp! Jag heter Greger förresten, Greger Puttesson. Min mamma och pappa är konstiga, de tror att jag

Läs mer