ETT POETISKT MINNE. Stot! BREF* från ADOLF TÖRNEROS. Söndagen, Gud vet hvad det år för dato. till Gustaf Vilhelm Gumælius.

Transkript

1 Det här verket har digitaliserats i ett samarbete mellan Litteraturbanken och universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den tolkade texten kan innehålla fel Därför bör du visuellt jämföra den tolkade texten med de scannade bilderna för att avgöra vad som är riktigt Om du anser dig ha upphovsrätt till detta material, ber vi dig vänligen kontakta Göteborgs universitetsbibliotek The digitisation of this work is a collaboration between The Literature Bank and the university libraries in Gothenburg, Lund, Umeå and Uppsala All printed text is OCR processed into machine readable text This means that you can search the document and copy its text Older documents with print in poor condition can be hard to process and may contain errors Compare the interpreted text visually to the scanned image to determine what is correct If you believe you own the copyright to this work, please contact the Gothenburg University Library BL

2

3 MBB SSU

4 ETT POETISKT MINNE BREF* från ADOLF TÖRNEROS till Gustaf Vilhelm Gumælius Söndagen, Gud vet hvad det år för dato Stot! Re n fåfängt jag en fjerndels timme sitter, Och stirrar in i rökens blåa moln, Som i den lilla cellens högre rymder Än hvälfva sig i butar än i strimmor Än sänka sig än stiga än försvinna Ehvad fignrer än sig månde bilda I dessa skyar, blir jag likväl bet På svar, om hvad mitt Angnrs-öga spejar Och lika fåfängt under samma tid, Jag mer än femton gånger pennan doppar, Att locka opp ur bläckets dolda djup Det svar i molnens höjd jag fruktlöst söker Mitt bläckhorn visst ej är en Urdarbrunn

5 Med visdom full, ej en Kastalisk källa, Utur hvar8 ådror diktens vågor välla; Dock, ord i mängd det plär mig ge på 9tun\ Men nu en led Neptnn, bland vattuandar, I gyttjan råder af mitt Svarta haf, Och sänder upp med pennan bara draf, Der strödda rim, men ej reson sig blandar»hvart syftar denna forskning då, månn tro? Hvad sorts orakelsvar begäres? Jo!»Håll! inte mera rim!» jag hör dig kvida»»poetisk prosa är ditt rätta hem»stryk pennan ren från prosaversers slem:»alltnog, att redan de smort ned en sida» Poesis det är sant är ej min force; Men tanken, trött att dagligdags få plöja I prosamull, vill ock till ridt sig höja; Fast dess Pegas är blott en hobby-horse I do not think, You will therewith be grim: You may yourself have sometimes your whim For each great man: Professor Pope Prelate Earl Viscount Duke Prince King and Potentate (No loay excepting Salomo himself) Must have, at leisure hours, his fiddle-shelf, Ilis childroom his trumpet, or hobby-horse And is, on that account, no farthing loorse»håll opp! din best!» jag åter hör dig spraka-»hvad tusaq hakar är det der för gräl? «Hvi så på»english» kraxa som en kråka?»i lexikon du slår dig darch ihjäl,»kan du på sjelfva Svenskan fram dig såka,»och riktigt bli förstådd, så är det väl

6 »Och akall det enkom vara rim-geklinkel,»så låt då versen bli ren inhemsk finkel Rätt sagdt! med goda grunder du mig manar Men nu vi glömt, hvad först som vålde mig Jo! Blott en lycklig ingång vägen banar Pör lycklig fortgång uppå hvarje stig: Alltså en uppenbarelse jag spanar Om första ordet i mitt bref till dig Jo, tyst! I afseende på hvad du sist mig skref! Nej! Vid påseende af dina många bref! Nej! I anseende till min förknappning på tid! Nej! I motseende af att du är mig blid Nej! Genom hjernans kaosdimma, Vill ej i kväll ett enda stjeruskott glimma Se! det är knuten, kära bror Gumælius, Som bär i brefvet svårligen knyts opp, Långt svårare, än att få rim på ælins När Pegasus skall fram i raskt galopp; Ty om jag ropar på bror Per Afzelius Så ger han visst sitt namn till nödfallspropp Men bär, bvad båtar början, då på stunden Jag måste postvärts, som en hind för hunden? Ty bums slår klockan sju Min»engsöskuta» Pär fälla mast och kila in i hamn Alltså, i brist på början, får jag sluta Och spara rummet för mitt värda namn Nu slår jag sista slagen på min Inta, Och sluter dig i tanken i min famn Tack hjertligt för de kära bref du sände Jag är, tills våra dagar taga ände Din trogne vän

7 P S Utur röken Jag skyndar nu att vädra min herr kropp Från dina barn kan helsas: ingen öken För dem är mitt gemak De ge godt hopp I ymnig aol de fröjdas: sjelfva Fröken "* ** Består sig ej så mången törnrosknopp De vänta på den tid, då sjelf dn drager Till oss, och i ditt eget sköt dem tager * Detta bref, till hvilket originalet finnes i doktor Gumælii efterlemnade stora och rikhaltiga brefsamling, är antagligen skrifvet 1828 d v a det år då G flyttade från Upsala till Strengnäs såsom lektor i filosofi T och G bodde tillsammans de sista åren af den sistnämdes vistelse i den uppsvenska universitetsstaden och voro förenade genom det varmaste vänskapsband De i sintet af brefvet vidrörda»barnen» voro G:i blommor, som han för en tid nödgades kvarlemna i Törneros vård Brefvet, som tydligen är skrifvet på rak arm, utgör ett talande bevis på T:s förmåga att i flygande fläng såväl på sitt eget som på främmande språk nedkasta kåserier i metrisk form på papperet ** Bibliotekarie vid biblioteket i Upsala och nära vän till både T och G *»* En fröken Behausen, gemensam bekant till T och G och stor blomstervän Örebro, Länstidningens Tryckeri, 1881-

8 V:r

9 iütilillg MSS& ' I : - mm mm - IéSSI ' ;' «S ;;r S» pm0éz$é0â - - ïi* r: : fi«g»sfg