DOM Stockholm

Transkript

1 1 SVEA HOVRÄTT Miljööverdomstolen Rotel 0610 DOM Stockholm Mål nr M ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom i mål nr M , se bilaga KLAGANDE Skellefteå S:t Olovs församling, Box Skellefteå Ombud: Ronny Hägglöf c/o Skellefteå S:t Olovs församling Box Skellefteå MOTPART Länsstyrelsen i Västerbottens län Umeå SAKEN Krematorieverksamhet på fastigheten Skellefteå Alhemskyrkan 1 MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på så sätt att utsläppsbegränsningarna i villkor 4 och 5 ska börja gälla tre år från dagen för denna dom. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box Stockholm Birger Jarls Torg måndag fredag 09:00-15:00 E-post: svea.hovratt@dom.se

2 2 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Skellefteå S:t Olovs församling (församlingen) har, som talan slutligen bestämts, yrkat att villkor 4 och 5 ska ändras på så sätt att begränsningarna ska börja gälla tre år från den dag domen vinner laga kraft. Länsstyrelsen har bestritt yrkandet. UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Församlingen har åberopat följande till stöd för sin talan. Den gamla ugnen ska rivas och en ny ugn ska installeras. För detta kommer att krävas bygglov. Dessutom ska en ny ugn upphandlas. Då byggnaden lyder under kulturminnesvården kan det vidare komma att krävas samråd med länsstyrelsen. Det är oklart hur lång tid dessa processer kan komma att ta. Det är inte osannolikt att två år räcker, men villkoret bör vara så pass tilltaget att även eventuella överklagandeprocesser ryms inom den angivna tiden. Med hänsyn till det rådande konjunkturläget finns dessutom risk för att leverantören av ugnen går i konkurs. Det är rimligt att tiden i villkoren utökas från två år till tre år. Länsstyrelsen har anfört i huvudsak följande. Krematoriebyggnaden är inte skyddad enligt kulturminneslagen. Länsstyrelsen har därför ingen anledning att ha synpunkter på installation av en ny ugn i det avseendet. Påståendet om att det skulle ta långt tid att få bygglov saknar därför grund. Det är i och för sig inte omöjligt att bygglov och upphandling överklagas eller att leverantörer går i konkurs, men argumenten kan inte anses skäliga för en förlängning av tiden. Den tid som ursprungligen angavs i villkoren har förflutit. Ytterligare två år för genomförande av nödvändiga åtgärder torde vara fullt tillräckligt. Naturvårdsverket har avstyrkt bifall till överklagandet.

3 3 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Miljööverdomstolen anser att det finns skäl att förlänga den i villkor 4 och 5 angivna tiden för när villkoren ska vara uppfyllda till tre år från dagen för denna dom. Överklagandet ska därmed bifallas. Domen får enligt 23 kap. 8 miljöbalken inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Henrik Runeson och tf. hovrättsassessorn Linda Billung, referent. Enhälligt.

4 Bilaga A 1 UMEÅ TINGSRÄTT Miljödomstolen DOM meddelad i Umeå Mål nr M KLAGANDE Skellefteå S:t Olovs församling, , Box 376, Skellefteå Ombud: 1. Ronny Hägglöf, Skellefteå S:t Olovs församling, Box 376, Skellefteå 2. Anders Åkesson, Solhemsgatan 24, Hässleholm MOTPART Länsstyrelsen i Västerbottens län, Umeå ÖVERKLAGAT BESLUT Beslut av Länsstyrelsen i Västerbottens län den 4 april 2008 i ärende nr , se bilaga 1 SAKEN Krematorieverksamhet på fastigheten Skellefteå Alhemskyrkan 1 DOMSLUT Miljödomstolen ändrar det överklagade beslutet endast på följande sätt. Med upphävande av vad som förordnats i det överklagade beslutet föreskriver miljödomstolen att villkor 3 ska ha följande lydelse. För att begränsa utsläppen av kvicksilver ska vid varje kremering minst 9 gram selen tillföras i sådan inkapslad form att detta inte antänder förrän kistan faller ihop. Vad som föreskrivits i villkor 4 om partikelutsläpp och i villkor 5 om koloxidutsläpp ska börja gälla först två år efter den dag då denna dom vunnit laga kraft. Villkor 6 ska ha följande lydelse. Flytande kemiska produkter och farligt avfall i verksamheten ska förvaras väl skyddade inomhus på en tät yta i rum utan golvavlopp alternativt förvaras invallade till full volym och vara tydligt märkta med innehåll och i övrigt hanteras på sådant sätt att eventuellt spill eller läckage samlas upp. Farligt avfall innehållande kvicksilver och kvicksilverföreningar ska förvaras i väl Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box Umeå Nygatan E-post: miljodomstolen.umea@dom.se måndag fredag 09:00-12:00 13:00-15:00

5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen tillslutna behållare så att läckage och avdunstning minimeras. Farligt avfall innehållande kvicksilver och kvicksilverföreningar ska transporteras bort för slutlig omhändertagande minst en gång per år av behörig transportör till behörig mottagare. 2 Villkor 8 ska ha följande lydelse. För verksamheten ska finnas ett kontrollprogram. I kontrollprogrammet ska anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder, innehållet i driftjournalen och hur denna ska föras. Förslag till kontrollprogram ska ges in till tillsynsmyndigheten senast tre månader efter det att denna dom vunnit laga kraft. Miljödomstolen upphäver villkor 9. Miljödomstolen avvisar överklagandet såvitt avser yrkandet att villkor 4 och 5 ska gälla senare än två år efter den dag då denna dom vunnit laga kraft. Yrkanden som inte behandlats i det föregående lämnas utan bifall.

6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen YRKANDEN M.M. Skellefteå S:t Olovs församling (församlingen) har, som talan slutligen bestämts, yrkat att nedan upptagna villkor ändras på följande sätt. Villkor 3 I första hand att villkoret får denna lydelse. Vid kremering ska selen tillsättas i sådan omfattning att kvicksilver i möjligaste mån binds som kvicksilverselenid. Det ska finnas rutiner som säkerställer att selen tillsätts i tillräcklig omfattning. I andra hand yrkas att det vad beträffar utsläpp av kvicksilver föreskrivs följande. Församlingen ska under en prövotid om 5 år utreda, undersöka, följa utvecklingen och tekniken för att avskilja kvicksilver. Under prövotiden får utsläppet av kvicksilver inte överstiga 0,75 gram/kremering. Värdet ska gälla som riktvärde för medelvärdet under ett besiktningstillfälle. I sista hand yrkas att följande föreskrivs. Utsläppet av kvicksilver får inte överstiga 0,75 gram/kremering. Värdet ska gälla som riktvärde för medelvärdet under ett besiktningstillfälle. Villkor 4 Utsläppet av partiklar i rökgaserna får som riktvärde och medelvärde under ett besiktningstillfälle inte överstiga 100 mg/m³ norm torr gas vid 11 % O 2. Utsläppsbegränsningen ska gälla fem år från den dagen denna dom vinner laga kraft. Villkor 5 Församlingen kan godta länsstyrelsens formulering av villkor 5, men med den ändringen att utsläppsbegränsningarna ska gälla fem år från den dagen denna dom vinner laga kraft. Villkor 6 I första hand yrkas att villkoret kompletteras med följande tillägg. Villkoret omfattar inte förvaring av mindre mängder kemiska produkter i direkt anslutning till förbrukningsställe. Med mindre mängder avses volymer mindre än 2 liter. I andra hand yrkas att villkoret ges följande lydelse. Flytande kemiska produkter och farligt avfall i verksamheten ska förvaras väl skyddade inomhus på en tät yta i rum utan golvavlopp alternativt förvaras invallade till full volym och vara tydligt märkta med innehåll och i övrigt hanteras på sådant sätt att eventuellt spill eller läckage samlas upp. Farligt avfall innehållande kvicksilver och kvicksilverföreningar ska förvaras i väl tillslutna behållare så att läckage och avdunstning minimeras. Farligt avfall innehållande kvicksilver och kvicksilverföreningar ska transporteras bort för slutlig omhändertagande minst en gång per år av behörig transportör till behörig mottagare.

7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen Villkor 8 och 9 Församlingen yrkar att villkoren ska upphävas Församlingen yrkar slutligen att miljödomstolen ska meddela att tillståndet får tas i anspråk utan hinder av att domen vunnit laga kraft (verkställighet). Länsstyrelsen har medgivit att villkor 3 börjar gälla, som slutligt villkor, den 31 december Länsstyrelsen har vidare medgivit att utsläppsbegränsningarna i villkor 4 och 5 ska gälla två år från lagakraftvunnen dom samt församlingens andrahandsyrkande avseende villkor 6. I övrigt har yrkandena bestritts. UTVECKLANDE AV TALAN Skellefteå S:t Olovs församling har utvecklat grunderna för sitt överklagande enligt följande. Villkor 3 Kvicksilver Institutet för miljömedicin (IMM), har utfört en bedömning av hälsorisker till följd av exponering av kvicksilver från krematorier. Beräknande högsta genomsnittliga upptag av kvicksilver från krematorierökgaser ger ett visst tillskott till bakgrundsexponeringen via omgivningsluften i direkt närhet till krematoriet, men ett mycket litet tillskott redan några hundra meter från krematoriet. Mot bakgrund av den osäkerhet beträffande nolleffektdos som föreligger, är det dock angeläget att minska exponeringen för kvicksilver så mycket som möjligt. IMM har därvid tagit fram högsta beräknade årsmedelvärden av kvicksilver i luft på bl.a.100 meters avstånd. Värdena är baserade på att bebyggelsen är belägen i den förhärskande vindriktningen: Beräknad årsmedelhalt av kvicksilver i förhärskande vindriktningen på med 500 kremeringar per år från ett krematorium. En omräkning till årsmedelvärden med 500 kremeringar ger följande värden: Avstånd (meter) 5 gram/kremering 0,75 gram/kremering Bakgrundshalt 1) 100 0,004 µg/m 3 0,0006 µg/m 3 0,0015 µg/m ,0016 µg/m 3 0,00025 µg/m 3 0,0015 µg/m ,0003 µg/m 3 0,00005 µg/m 3 0,0015 µg/m 3 1) Bakgrundshalten vid IVL:s mätstationer, Pallas i Piteåområdet och Råö i Kungsbacka, uppgick som årsmedelvärde under 2006 till 0,0014 respektive 0,0016 µg/m 3. Värdena kan jämföras med WHO:s långtidsriktvärde om 1 µg/m 3. En undersökning genomförd av IVL under 1995 (IVL-rapport B 1201) visar att kvicksilverhalten i inomhusluften i krematorier understeg det dåvarande gällande hygieniska gränsvärdet, 30 µg/m 3 (AFS, 1993:9). De förhöjda halter som uppmättes kommer, enligt rapporten, från kvicksilver som diffunderar genom ugnsväggar in i arbetslokalen. Parallella mätningar i utomhusluft genomfördes och halter omkring

8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen ng/m 3 har uppmätts, med undantag för då krematoriets rökgasplym passerat mätplatsen, varvid halter omkring 70 ng/m 3 uppmättes. Sammanfattningsvis kan det konstateras att påverkan på närområdet är marginell. Någon skada eller olägenhet för människors hälsa kan därför inte anses föreligga. Ett visst bidrag till bakgrundsbelastningen på miljön kan emellertid inte uteslutas. Kvicksilver är ett starkt gift som ackumuleras i naturen varför det är viktigt att utsläppen minimeras utifrån den utsläppsnivå bästa teknik kan prestera. Kolfiltertekniken Ett större antal mät- och analysprotokoll från mätningar vid kolfilterförsedda krematorier finns att tillgå. Av dessa protokoll framgår det att mätningarna bekräftar Naturvårdsverkets farhågor att endast bråkdelen av den till ugn ingående kvicksilvermängden återfinns före filter. Att detta torde bero på diffusion och inte enbart på mätfel bekräftas av att kvicksilverhalten i residualet är betydligt lägre än det förväntade värdet. Detta förväntade värde beräknas genom kvoten mängd avgående kvicksilver per kremering och mängd tillsatt aktivt kol inklusive avskild partikelmängd i textilfiltret. Begreppet diffusion är en mycket viktig faktor som inte kan försummas vid bestämning av kvicksilverutsläpp från krematorieverksamhet. Naturvårdsverkets branschfakta uttalar därvid att det inte kan uteslutas att betydande mängder kvicksilver diffunderar ut genom ugnsinfodringen. Att anse att den utgående mängden i skorstenen är detsamma som totalutsläppet är en mycket allvarlig underskattning av de samlade kvicksilverutsläppen från ett kolfilterförsett krematorium. Det totala utsläppet från ett sådant krematorium är därför summan av diffunderad mängd och uppmätt mängd efter filter före skorsten. Enligt exempel på villkor i branschfakta klarar kolfilterbaserad teknik ett utsläppsvillkor om 100 mg/kremering. Till detta utsläpp måste dock adderas de diffusa utsläppen som enligt branschfakta uppgår till cirka 50 % av den ingående mängden. Den ingående mängden kan enligt branschfakta antas vara 5 gram/kremering. De diffusa utsläppen skulle då vara så stora som mg/kremering. De totala utsläppen från verksamheten torde därvid uppgå till dvs mg/kremering. Ett annat faktum som styrker den låga avskiljningsgraden i en kolfilteranläggning är den ringa halt som kan uppmätas i det förbrukade aktiva kolet. Exempelvis har halten i kol vid ett kolfilterförsett krematorium uppmätts under tre års tid. Den genomsnittliga halten kvicksilver i det förbrukade kolet motsvarar därvid 1,7 gram/kremering med årsvariationer mellan 1,2 och 2,1 gram/kremering. Generellt sett över krematorierna i landet motsvarar den avskilda kvicksilvermängden i förbrukat kol cirka 1 2 gram/kremering. Dessa låga värden tyder på en betydande diffusion av kvicksilver till omgivningen, närmare 67 % diffusion. Utsläppet torde här röra sig om 5 gram 1,7 gram dvs. 3,3 gram eller mg/kremering från en teknik som betraktas som bästa teknik. Det redovisade värdet 100 mg i beslutet innebär i praktiken ett utsläpp om mg/kremering. 5

9 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen Selentekniken Rökgasreningsanläggningar utan efterföljande textilfilter används vid ett flertal krematorier; Motala, Fagersta, Mariestad, Kristinehamn, Halmstad, Filipstad, Alingsås, Lidköping och Arvika. Tidigare genomförda mätningar vid ovanstående krematorier med selentillsats visar att emissionen av kvicksilver varierar mellan 0,4 och 1 gram/kremering. Genom att det finns genomfört ett stort antal mätningar kan detta material användas för att bedöma emissionen. Selentillsatsen effektivitet påverkas av bl.a. uppehållstid och temperatur varför sökanden anser det behövligt att genomföra en mätserie innan ett villkor fastställs. Mätningar i Trelleborg och Landskrona krematorium visar att ett emissionsvärde om 750 mg/kremering kan innehållas. Genomförda våtkemiska mätningar visar att avskiljningen av kvicksilver sker i ugnen. Avskiljningsgraden av kvicksilver över filtret är mycket låg, cirka %. Krav på textilfilter i kombination med selen medför därför inte en ytterligare kvicksilverreduktion. Nivån för utsläppet från bästa möjliga teknik baserat på selenmetoden är cirka 750 mg/kremering förutsatt att den ingående mängden är 5 gram/kremering. Sammanfattningsvis är därför bästa möjliga teknik selentekniken. Denna teknik kan nedbringa kvicksilverutsläppen till nivån cirka 85 % eller 750 mg/kremering över ett besiktningstillfälle. Det är därför visat att det meddelade villkoret avseende kvicksilverutsläpp inte är uppnåbart med de tekniker som står till buds och skall därför undanröjas och ersättas med församlingens yrkade utsläppsvillkor. Villkor 4 Partiklar Finns det skäl att anta att utsläpp av partiklar från verksamheten kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön? Kan utsläppet generera partikelhalter som medför överskridanden av miljökvalitetsnormen för PM 10 eller som medför betydande förhöjda PM 10 halter? Bakgrundshalten av PM 10 i Vindeln, Västerbotten, uppgår som årsmedelvärde till cirka 7,9 µg/m 3 och som 90 percentil till 12,2 µg/m 3 enligt IVL:s mätningar. Denna mätstation är den nationella station som är närmast belägen Skellefteå. Detta värde är i överensstämmelse med det bakgrundsvärde som SMHI anger i sin förenklade spridningsmodell; 9 10 µg PM 10 /m 3. Det största bidraget av lokala föroreningar vid krematoriet torde härröra från vägtrafiken. Trafikflödet vid den närmaste vägen kan uppskattas ge ett tillägg från trafiken som är cirka 2 µg/m 3 för PM 10. Den lokala bakgrundshalten uppgår därför för partiklar till 12 µg/m³. En spridningsberäkning har därefter genomförts varvid det maximala timbidraget för partiklar är beräknat till cirka 10 µg/m 3. Värdena är beräknade som maxvärden i vindriktningen. För att kunna jämföra med MKN har dessa räknats om till årsvärden och hur många dygn respektive timmar som påverkas. Nedanstående tabeller visar att årsmedelvärdena ligger på en betryggande marginal från MKN. Parameter Bakgrunds- Bidrag Summa MKN värde Partiklar (PM 10) µg/m³ årsmedelvärde 23 <10 <33 50 µg/m³ 90-percentil (dygn) 6

10 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen Partiklarna från ett krematorium består till största delen av olika salter såsom kalium- och kalciumsalter av sulfat, klorid och fosfat. Kvicksilverinnehållet är försumbart. Partiklarna kan därför jämföras med partiklar från biobränsleförbränning. Enligt en genomförd analys av partikelutsläppet från ett krematorium framgår det att halten vattenlösliga salter såsom natrium- och kaliumklorid utgjorde 149 mg av totalt 152 mg. Analysen genomfördes på de partiklar som fångades på filtret i samband med mätning av partikelutsläppet. Miljö- och hälsopåverkan från sådana salter är obefintlig då halten medför ett utsläpp som är långt under de värden som transporteras med vind från havet. Motsvarande analysresultat har framkommit vid andra krematorier. Det bör noteras att halten kvicksilver i de rökgasburna partiklarna är mycket låg. Då kvicksilver har ett mycket högt ångtryck avgår detta ämne med rökgaserna och binds endast i mycket ringa utsträckning på partiklar. Genom de nationella mätstationer som finns i landet fås följande tabellerade information om nedfallet av klorider, kalium och natrium. Uppgifterna avser årsmängder. Provtagningsplats kg Cl/(km) 2 kg Na/(km) 2 kg K/(km) 2 Gammtratten-Örnsköldsvik Om det antas att utsläppet av salter från krematoriet i Skellefteå hamnar inom en radie om 1 km från krematoriet så skulle nedfallet uppgå till 30 kg salter/kvadratkilometer vilket kan jämföras med ovanstående 330 kg. I verkligheten kommer utsläppet av salterna att spridas över ett mycket större område varför tillskottet blir betydligt mindre än 10 % av bakgrundshalten. Exempelvis är nedfallet av salter vid Vavihill i Skåne cirka kg/kvadratkilometer per år. Bidraget är betydligt mindre än tillskottet som sker genom saltning av vägar vintertid. Kostnaden för installation av en komplett rökgaskylning och filter är enligt ett antal leverantörer i dag cirka 4 miljoner kronor. Med en avskrivningstid på 10 år och en ränta om 6 % kan följande uppställning göras: Kapitalkostnad Underhållskostnader Ökade elkostnader Summa kronor kronor kronor kronor Om den årliga kremationsfrekvensen uppgår till 500 skulle utsläppet av partiklar uppgå till 100 kg/år. Avskiljningskostnaden skulle då uppgå till cirka kr/kg partiklar. Med hänsyn till att partiklarna till största delen består av vattenlösliga salter framstår kostnaden som orimlig. För att bedöma om detta är skäligt kan jämförelse ske med vad som enligt praxis anses som högsta skäliga avskiljningskostnad för svavel och kväveoxider. Enligt denna praxis skall krav inte ställas på rening då kostnaden för avskiljning överstiger 30 kr/kg svavel respektive 50 kr/kg kväveoxider.

11 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen För att kunna jämföra avskiljningskostnaden om kr/kg partiklar åberopar församlingen därför ett miljönämndsbeslut som har överklagats till Miljödomstolen i Växjö. Dom i målet (M ) meddelades den 9 januari Saken gällde om det var skäligt att ställa krav på partikelavskiljning från en biobränsleeldad panna där avskiljningskostnaden beräknades till 270 kr/kg. "Bolaget har i målet redovisat att installation av ett elektrofilter skulle medföra en kostnad av 270 kr/kg avskiljt stoft. Med installation av ett elektrofilter skulle stofthalten per mängd utsläppt rökgas uppgå till <20 mg/m 3. Miljödomstolen anser att kostnaden för installation och drift av ett elektrofilter inte skulle stå i proportion till den reningsgrad som skulle uppnås." Det är därför visat att avskiljningskostnaden är högre än vad som kan anses vara skälig enligt "skälighetsprincipen" 2 kap. 7 miljöbalken. Villkor 4 Kolmonoxid Utsläppet av koloxid (CO) medför i sig ingen påverkan på hälsa och miljö genom att utsläppen sprids via en skorsten och därefter oxideras av luftsyret. De halter som utsläppen ger upphov till ligger långt under miljökvalitetsnormen för koloxid. Genomförda beräkningarna visar ett tillskott av CO i omgivningen understigande 0,1 mg/m 3, vilket skall jämföras med miljökvalitetsnormen om 8 mg CO/m 3. Orsaken till att förbränningsanläggningar villkoras beträffande koloxid är också för att säkerställa en god förbränning med låga utsläpp av oförbrända ämnen. Enligt Naturvårdsverket branschfakta för förbränningsanläggningar (utgåva 2 mars 2005) anses en utsläppsbegränsning om 250 mg/m 3 tillfyllest för att utsläppen av oförbrända kolväten skall vara minimal. Enligt detta branschfaktablad ligger kolväteutsläppet då på en låg nivå, ca 1 mg/m 3. Vid nya biobränsleeldade anläggningar då krav ställs på utsläpp av koloxid fastställs dessa till mg/m 3. Med hänsyn till ovanstående och den ringa verksamhet som bedrivs finns inga skäl som skulle kunna motivera strängare krav. Vidare har Naturvårdsverket under 2004 remitterat ett förslag till generella föreskrifter avseende utsläpp av CO för förbränningsanläggningar. I dessa föreskrifter angavs ett riktvärde om 250 mg/m 3 för nya förbränningsanläggningar och 500 mg/m 3 för befintliga. Den ringa mängd koloxid och tillhörande utsläpp av oförbrända ämnen som emitteras från verksamheten kan därför inte anses medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. För att garantera ett utsläpp om 100 mg/m 3 krävs ett ugnsbyte. Kostnaden för en ugn med efterbrännkammare kan uppskattas till 2,5 3,5 miljoner kronor. Till detta kommer kostnader för rivning och installationskostnader vilka kan vara svåra att uppskatta innan en upphandling kommer till stånd. Ett antagande om 0,5 1,5 miljon kronor för dessa skulle innebära en total kostnad om 3 5 miljoner kronor. Fördelat på 500 kremeringar/år blir kostnaden drygt 700 kronor/kremering. Denna kostnad är oskälig vägd mot den ringa miljönytta åtgärden skulle kunna innebära. Reduktionskostnaden är högre än vad som kan anses vara skälig enligt den s.k. skälighetsprincipen 2 kap. 7 miljöbalken. 8

12 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen Villkor 6 Kemiska produkter och farligt avfall Det fastställda villkoret innebär ett totalt förbud mot att förvara kemiska produkter oavsett mängd i lokaler med golvbrunnar. Villkoret innebär exempelvis att det är åtalbart att förvara en flaska schampo i en dusch eller en flaska diskmedel i ett rum med avlopp. Ett sådant villkor är i direkt strid mot proportionalitetsprincipen. Villkor 8 - Kontrollprogram Tillsynsmyndigheten kan när som helt förelägga en verksamhetsutövare med att inkomma med ett kontrollprogram i enlighet med 26 kap. 19 miljöbalken. Föreläggandet kan kombineras med vite. Villkoret får därför anses vara en onödig dubbelreglering. Villkor 9 - Rapporteringsskyldighet Villkoret är en onödig dubbelreglering då detta regleras i förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. "Inträffar i verksamheten en driftsstörning eller liknande händelse som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön, skall verksamhetsutövaren omgående underrätta tillsynsmyndigheten om detta." Länsstyrelsen har i yttrande den 16 juni 2008 anfört bl.a. följande. Utsläpp till luft (villkor 3-5) Länsstyrelsen vidhåller att utsläpp till luft kan, med hjälp av bästa möjliga teknik, nedbringas till 100 mg kvicksilver och kvicksilverföreningar/kremering, 20 mg/m 3 partiklar och 100 mg/m 3 koloxid. Villkoren som är satta gällande utsläpp till luft är att se som normala för liknande verksamheter. I Naturvårdsverkets branschfaktablad, nedan kallat branschfaktabladet, redogörs för de reningsmetoder som finns att tillgå. Församlingen redogör, gällande kolfiltertekniken, att "mätningarna bekräftar Naturvårdsverkets farhågor att endast bråkdelen av den till ugn ingående kvicksilvermängden återfinns före filter" Länsstyrelsen finner inte några belägg för detta. Församlingen menar att de diffusa utsläppen enligt branschfaktabladet uppgår till ca 50 % av den ingående mängden. Av branschfaktabladet framgår det att det finns mätningar som antyder att andelen kvicksilver som förs med rökgaserna till reningsanläggningen i vissa fall kan vara lägre än 50 %. Uppgifterna i branschfaktabladet är hämtade från ett försök vid Ystads krematorium 2004 där den återfunna mängden kvicksilver var tio gånger högre när selen i kombination med textilt spärrfilter användes i jämförelse med när aktivt kol användes som absorbent. När en ny analysomgång gjordes 2005 ökande inte mängden kvicksilver när selen tillsattes. Någon revidering av branschfaktabladet gjordes inte. Det finns inte några bevis för att diffusion uppgår till de nivåer som församlingen gör gällande. Länsstyrelsen ser det som osannolikt att mer än 50 % skulle diffundera ut genom ugn och rökgaskanalerna istället för att följa med rökgaskanalerna till filtret. Resultatet från den första analysomgången talar emot församlingens antagande om att det sannolikt är en mindre andel kvicksilver som "försvinner på vä- 9

13 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen gen" vid användning av selenampull än vid andra metoder. Församlingen menar att anledningen till detta antagande är att kvicksilvret, förmodligen ganska fullständigt, binds som kvicksilverselenid redan i ugnen. Församlingen har hänvisat till mätningar gjorda i Landskrona och Trelleborg där anläggningarna är försedda med textilt spärrfilter och selenampull som absorbent, kvicksilveravskiljningen i textilfiltret var nära noll. Mätningarna vid Ystad krematorium visar på en mycket varierande avskiljningsgrad. Vid första provomgången med selenampull var kvicksilvermängden i residualet mycket god medan vid andra provomgången med selenampull visade på en mycket dålig avskiljning av kvicksilver. Länsstyrelsen konstaterar att detta talar emot församlingens antagande om att kvicksilver förmodligen ganska fullständigt binds som kvicksilverselenid redan i ugnen. Församlingen har redovisat ett diagram som visar återfinningsgraden vid 13 kolfilterförsedda krematorier och redogör att återfinningsgraden av kvicksilver kan beräknas till 45 %, resten torde innebära en diffusion. I redovisningen framgår att i något fall var återfinningsgraden 85 % och i något fall nära noll. Församlingen har inte redogjort för när dessa mätningar är gjorda, med vilken säkerhet, vem som utfört mätningarna, hur residualet förvarats, hur gammalt residualet var innan mätningarna skett och vilket syfte mätningarna hade. Länsstyrelsen vidhåller vad som tidigare anförts gällande diffusion. Församlingen yrkar i första hand på ett villkor som medför att kvicksilver i möjligaste mån binds som kvicksilverselenid. Den grundläggande tanken med villkor är att de ska vara tydliga och kunna följas upp så långt möjligt. Någon uppföljning eller mätning av denna typ av villkor är inte möjlig OSPAR-konventionen, konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten, har tagit fram en rekommendation om kvicksilverutsläpp från krematorier. Enligt rekommendationen 2003/4 (Controlling the Dispersal of Mercury from Crematoria) bör verksamhetsutövaren tillämpa användning av bästa tillgängliga teknik för att avskilja kvicksilver vid krematorier. I bilaga 1 till konventionen redogörs för de olika tillgängliga tekniker som finns på marknaden. En rimlighetsavvägning ska göras enligt 2 kap. 7 miljöbalken. Församlingen har redogjort att de anser att ca kr/gram avskilt kvicksilver är skäligt. Församlingen har redogjort att kostnaden för att avskilja kvicksilver och partiklar i ett textilfilter uppskattas till ca 1,6 miljoner kr/år, baserat på 12 miljoner kr, 6 % kalkylränta och 10 års avskrivning. Drift och underhåll uppskattas till kr/kremering. Länsstyrelsen gör här följande beräkning: 500 kremering * 5 g kvicksilver = g kvicksilver per år Vid utsläppskrav om 100 mg kvicksilver och kvicksilverföreningar/kremering kommer g renas och 50 g släppas ut. 1,6 miljoner kr/2 450 g kvicksilver = ca 650 kr kr i drift och underhåll ger 1150 kr/avskilt g kvicksilver. 10

14 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen Vid en kostnad för drift och underhåll på 300 kr blir kostnaden 950 kr/avskilt gram kvicksilver. Enligt branschfaktabladet och OSPAR-konventionen uppgår avskiljningskostnaden för kvicksilver beroende på teknik och anläggningsstorlek till kronor/gram avskilt kvicksilver. Länsstyrelsen bedömer att kostnaden för att avskilja kvicksilver är skälig. Vid beräkningen om kostnaden är att se som skälig måste man även se till vad filtret ytterligare avskiljer förutom kvicksilver. Ett filter minimerar även partikelutsläppen. När ett filter avskiljer mer än en förorening är det inte rimligt att beräkna kostnaden för varje utsläpp för sig, som församlingen gjort. En samlad bedömning måste göras. Ovan har Länsstyrelsen valt att räkna på kvicksilver. Kostnaden för rening av enbart kvicksilver ser Länsstyrelsen som skälig och anser därmed att det inte finns något skäl att även räkna på vad partikelavskiljningen kostar. Länsstyrelsen gör bedömningen att församlingen med hjälp av bästa möjliga teknik klarar ett utsläpp av partiklar till luft på 20 mg/m 3 norm torr gas vid 11 % O 2 eller 9 % CO 2. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, SKKF, är branschorganisation med Forskningsstiftelsen för krematorieteknik knuten till sig. SKKF tog 2005 fram skriften Samlad vägledning för krematorieverksamheten. Av bilaga 1 framgår att reningsanläggningar gällande partikelutsläpp klarar 10 mg/nm 3. Länsstyrelsens villkor gällande partiklar är skäligt för församlingen, då det lätt kan uppnås med bästa möjliga teknik och kostnaden inte ses som oskäligt hög. Av skriften från SKKF framgår vidare att en kvicksilveravskiljning ner till utsläpp om 100 mg kvicksilver/kremering är att se som bästa möjliga teknik. I dom meddelad av Miljödomstolen i Växjö den 4 september 2006 (M ) fastställdes utsläppet av partiklar till 20 mg/m 3 och utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar fastställdes till 100 mg/kremering. Miljödomstolen i Växjö tog den 20 december 2007 ställning i ytterligare två mål om vilken utsläppsnivå för kvicksilver och kvicksilver i kvicksilverföreningar som kan ses som skälig från krematorier (M och M ). Villkoret i de båda besluten gällande kvicksilver och kvicksilver i kvicksilverföreningar fastställdes till 250 mg som medelvärde under ett besiktningstillfälle. I domskälen redogör Miljödomstolen att det skulle i sig vara miljömässigt motiverat att begränsa utsläppen av kvicksilver ytterligare men att detta inte är möjligt då det skulle innebära en skärpning av det överklagade villkoret. Gällande koloxid klarar församlingen med hjälp av bästa möjliga teknik ett utsläpp av koloxid i rökgaserna på 100 mg/m 3 norm torr gas vid 11 % O 2 eller 9 % CO 2. Detta värde uppnås genom exempelvis optimering av mät-, styr- och reglerutrustning samt en separat efterbrännkammare. Av branschfaktabladet framkommer att tekniken idag klarar betydligt hårdare krav än 100 mg/m 3, krav ställs ofta på 50 mg/m 3 vid upphandling av nya anläggningar. Församlingen har idag en krematorieugn från 1989 och har aldrig haft någon rening. Länsstyrelsen anser att en reningsanläggning måste installeras omgående för att nedbringa bland annat mängden kvicksilver. Länsstyrelsen hänvisar här till bland 11

15 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen annat motiveringen i Länsstyrelsens beslut gällande kvicksilvers farlighet och miljömålet Giftfri miljö. Det är inte acceptabelt att utan väldokumenterade belägg yrka på en rening enbart genom användning av selenampull som bästa möjliga teknik. Länsstyrelsen vidhåller mot bakgrund av ovanstående att krav på bästa möjliga teknik ska tillämpas och att en utsläppsbegränsning på 100 mg/kremering är skäligt. Länsstyrelsen yrkar även att villkoren från Länsstyrelsens beslut gällande partiklar och koloxid ska fastställas med hänvisning till bästa möjliga teknik. Kraven är inte oskäliga enligt 2 kap. 7 miljöbalken. I övrigt menar församlingen att emissionen av kvicksilver vid selentillsats varierar mellan 0,4 och 1 gram/ kremering. Församlingen redogör att det finns ett stort antal mätningar genomförda som kan användas för att bedöma emissionen. Församlingen anser det dock behövligt att genomföra en mätserie innan ett villkor fastställs. Enligt församlingens yrkande kommer inte någon provisoriskt villkor att beslutas. Länsstyrelsen anser att församlingen är tvetydig. Kemiska produkter och farligt avfall (villkor 6) Det föreslagna tillägget till villkoret om förvaring av kemiska produkter och farligt avfall är inte lämpligt. Ett förtydligande kan vara att det avser "flytande kemiska produkter och farligt avfall i verksamheten". Schampo och diskmedel i personalutrymmet avses självklart inte i villkoret. I övrigt vidhåller Länsstyrelsen villkoret. Kontrollprogram (villkor 8) Kravet på kontrollprogram ställs i de fall tillsynsmyndigheten yrkar att det ska finnas som ett villkor i beslutet. Länsstyrelsen vidhåller villkoret. Driftsstörning (villkor 9) Det församlingen anför om att rapporteringsskyldighet vid driftsstörning regleras av egenkontrollförordningen är korrekt men är i sig inget hinder mot det föreskrivna villkoret. Församlingens formulering i miljökonsekvensbeskrivningen om tillvägagångssätt vid haveri på reningsanläggningen föranledde att Länsstyrelsen valde att reglera rapporteringsskyldigheten specifikt i villkor. Länsstyrelsen vidhåller villkoret. Skellefteå S:t Olovs församling har den 2 september 2008, till bemötande av Länsstyrelsens yttrande, anfört bl.a. följande Partikelutsläppen från krematorieverksamhet är mycket ringa och består till största delen av salter varför dessa har en ytterst marginell betydelse till skillnad mot samhällets stora utsläpp från småskalig vedeldning och vägtrafik. För att minska partikelutsläppen och utsläpp av oförbrända ämnen från krematorieverksamheten avser emellertid församlingen att upphandla och installera en ny krematorieugn vilket i sig medför en dryg halvering av de nuvarande partikelutsläppen. Kvicksilver är ett mycket starkt gift varför en total avveckling av detta ämne vore att föredra. Mängden käkamalgam in till processen går emellertid inte att påverkan och för att kunna minska miljöpåverkan till ett minimum har därför församlingen yrkat på att använda selenmetoden som ger den lägsta påverkan på omgivningen. Selenmetoden ger ringa avfallsmängder och är den bästa reningstekniken som finns 12

16 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen att tillgå. Den av länsstyrelsen förespråkade kolfiltertekniken ger betydligt större utsläpp av kvicksilver samt ger upphov till stora avfallsmängder. Kolfiltermetoden är också förenad med stora brister och har en mycket låg avskiljningsförmåga. Kolfiltermetodens avskiljningsförmåga har dessutom ännu inte verifierats. Det finns inga dokumenterade resultat som visar att metoden avskiljer % som det framhävs. En investering i denna metod istället för selenmetoden ger därför en större miljöpåverkan trots en hög investeringskostnad. Med andra ord ökade kostnader för att åstadkomma större miljöskada. Församlingen har undersökt möjligheten att byta ugn och detta bör lämpligen ske i samråd med Umeå kyrkliga samfällighet så att församlingens kremeringar under byggnadstiden kan utföras i Umeå. Skellefteå S:t Olovs församling vill erinra om att kunskapen om diffusion i Naturvårdsverkets branschfakta vilar på ett stort antal mätningar. I branschfaktabladet uttalas "Det finns dock mätningar som antyder att andelen kvicksilver som förs med rökgaserna till reningsanläggningen i vissa fall kan vara lägre än 50 %. Trots det ökade antalet mätningar, har det visat sig svårt att klargöra hur materialbalansen för kvicksilver ser ut, men, beroende på kvicksilvrets ångtryck och temperaturgradienten över ugnsinfodringen, kan det inte uteslutas att betydande mängder kvicksilver transporteras genom denna och därmed aldrig når rökgasreningsanläggningen." Branschfakta anger också, förutom ovanstående mätningar, att en särskild studie har genomförts i Ystad för att visa att diffusionen är betydande. Naturvårdsverkets argument för att diffusionen påverkar avskiljningsgraden vilar således inte på en särskild mätning utan på ett flertal mätningar. Församlingen har redovisat den låga återfinningsgraden i residualet och att stora mängder kvicksilver aldrig når fram till textilfiltret vilka båda resultat är samstämmiga och visar på att en betydande diffusion förekommer. Några andra resultat har inte presenterats. Exempelvis har halten kvicksilver i använt kol vid ett kolfilterförsett krematorium uppmätts under tre års tid. Den genomsnittliga halten kvicksilver i det förbrukade kolet motsvarar därvid 1,7 gram/kremering med årsvariationer mellan 1,2 och 2,1 gram/kremering. Enligt uppgifter från omhändertagare av det uppkomna residualet är den genomsnittliga halten kvicksilver i residual cirka 2,2 2,6 gram/kg. Ett kg residual motsvarar 2 3 kremeringar vilket innebär att den avskilda mängden kvicksilver uppgår till 0,7 1,3 gram/kremering. Mätningarna har genomförts av stora etablerade mätfirmor såsom exempelvis METLAB, EMK AB, ÅF och SWECO m.fl., varför församlingen inte har ifrågasatt mätfirmornas kompetens. Dessa mätningar har dessutom godkänts av länsstyrelser och kommuner. Provtagning före kylare är oftast förenat med avsteg från standard men de därvid antagna uppkomna felen motsvarar därvid inte återfinningsgraden. Dessutom har det vid ett antal tillfällen tillsatts en känd mängd kvicksilver som amalgam. Den därvid uppmätta mängden före filter understiger då tillsatt mängd vilket visar att diffusion förekommer. 13

17 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen Samtliga 13 redovisade mätningar finns dokumenterade och kan erhållas från respektive tillsynsmyndighet. Mätningarna vars trovärdighet ifrågasätts har utförts av mätkonsulter som har genomfört såväl provtagning som analys i enlighet med gällande standards. Mätningarna har genomförts i samband med periodiska undersökningar m.m. som har godkänts av respektive tillsynsmyndighet. Uppgifterna trots den förvånat stora diffusionen torde därför vara ovedersägliga. Församlingen har visat på de stora avvikelser från Naturvårdsverkets schablon som föreligger rörande mängden käkamalgam för olika avlidna. Beroende på åldern på den avlidne finns ett särskilt väntevärde på mängden kvicksilver. Att genomföra ett fåtal mätningar vart tredje år säger mycket litet om normalvärdet på utsläppen av kvicksilver. Om det då kremeras exempelvis några avlidna utan käkamalgam så erhålls ett mycket bra värde medan å andra sidan om det kremeras några avlidna fyrtiotalister med mycket käkamalgam är sannolikheten för ett överskridande mycket stort. Det är ur miljösynvinkel därför mycket säkrare att föreskriva villkor som medför ett kontinuerligt säkerställande av att tekniken uppfyller nivån för bästa möjliga teknik. Ett villkor om 9 gram selen innebär ett krav på denna dosering och därmed uppfyller anläggningen bästa möjliga teknik vid varje kremering. Alternativet att mäta vart tredje år vilket är praxis i branschen (rekommenderas i branschfakta) ger en mycket sämre kontroll på anläggningen. Syftet med miljöbalken är i aktuellt fall att säkerställa att de samlade utsläppen av kvicksilver minimeras. Ett teknikvillkor medger en kontinuerlig indirekt kontroll av utsläppen medan ett direkt utsläppsvillkor endast medger stickprovsvisa kontroller. Ett utsläppsvillkor innebär exempelvis en diskret mätning vart tredje år med stokastiska värden utan något större värde. Ett flertal andra krematorier, utan textilt spärrfilter, använder selen för kvicksilveravskiljning. I Mariestad har det uppmätts en kvicksilveremission som understeg 0,17 gram kvicksilver/kremering. I Lidköping har uppmätts en medelhalt i utgående rökgaser på 0,88 gram kvicksilver/kremering. Eftersom inget provtagningsamalgam tillförts härrör uppfångat kvicksilver från kremeringarna. I Fagersta gjordes prov under 8 kremeringar och medelhalten kvicksilver i rökgaserna var 0,7 gram/ kremering. I Nynäshamn var kvicksilverhalten i rökgaserna i medeltal för 4 kremeringar 0,38 gram/kremering. Det kan av dessa mätningar konstateras att slumpen spelar en mycket stor roll för vilka mätvärden som erhålls. Enstaka mätningar har därför inget större värde. Alternativet att mäta kontinuerligt skulle visserligen kunna ge ett tillförlitligt resultat men till en i det närmaste oöverkomlig kostnad. Länsstyrelsens beräkningar är inte korrekta. Församlingen har tidigare redovisat att endast cirka 1 2 gram kvicksilver per kremering avskiljs. Till församlingens kännedom har varken länsstyrelsen eller något annat krematorium kunnat uppvisa en avskiljningsgrad om 5 gram per kremering. Skellefteå S:t Olovs församling har tidi-

18 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen gare redovisat en kalkyl baserad på uppmätta värden och inte på antaganden. Församlingen korrigerar därför Länsstyrelsen kalkyl utifrån de fakta som föreligger: 500 kremeringar *5 g kvicksilver = g kvicksilver per år (ingående mängd) 500 kremeringar * 1-2 g kvicksilver = g kvicksilver per år (avskild mängd) Vid utsläppskrav om 100 mg kvicksilver och kvicksilverföreningar per kremering kommer 50 g att släppas ut i skorstenen. I textilfiltret avskiljs g per år Resterande kvicksilvermängd g ( ) -50 g släpps ut diffust 1,6 miljoner kr / g kvicksilver = ca kr kr i drift och underhåll ger kr per avskilt g kvicksilver. Utsläppet av kvicksilver kommer med denna metod att uppgå till 5 gram (1-2) gram dvs. 3 4 gram/kremering. Med selenmetoden kommer utsläppet att understiga 1 gram i enlighet med tidigare redovisade mätningar från bl.a. Mariestad, Lidköping, Fagersta och Nynäshamn. Vid en övergång från selenmetoden till kolfiltertekniken blir kalkylen denna: Ökade kvicksilverutsläpp om drygt 2 gram/kremering. Ökade kostnader om 1, 6 miljoner kronor/500 kremeringar = kronor exkl. DoU. Ökad avskiljningskostnad = kronor/ökad gram kvicksilver. Kravet på kolfilter istället för selenmetoden innebär en försämrad kvicksilveravskiljning till ökade kostnader. Sammanfattningsvis kommer det att kosta pengar att öka utsläppen vilket är i direkt strid mot miljöbalkens hänsynsregler! Mot bakgrund av ovanstående redovisning avseende jämförelse mellan selenmetoden och kolfiltermetoden framkommer det att en särskild skälighetsavvägning skall göras. Församlingen har tidigare redovisat såväl spridningsberäkningar som totalmängdsberäkningar. Avskiljningskostnaden har då beräknats till kr/kg partiklar. Med hänsyn till att församlingen avser att installera en ugn och yrkar därför på ett skärpt partikelvillkor från 200 till 100 mg/m 3 kommer partikelutsläppen att halveras. Avskiljningskostnaden för att minska dessa ytterligare med ett textilfilter fördubblas därför till drygt kronor/kg partiklar. Partiklarna från ett krematorium består till största delen av olika salter såsom kalium- och kalciumsalter av sulfat, klorid och fosfat vilket har visats i ärendet. Kvicksilverinnehållet är försumbart. Partiklarna kan därför jämföras med partiklar från biobränsleförbränning. Länsstyrelsen har i genmäle den 18 september 2009 yttrat bl.a. följande. 15

19 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen Länsstyrelsen ser positivt på församlingens beslut att investera i en ny ugn. Det får anses självklart att man då investerar i modern teknik med bland annat efterbrännkammare, effektivt styrsystem och effektiv rökgasrening. Länsstyrelsen har, till skillnad från vad församlingen påstår, inte förespråkat någon särskild teknik för uppsamling av kvicksilver. Det viktiga är att effektiv rökgasrening uppnås. Naturvårdsverkets beskrivning av selenmetoden innebär att ampullanvändningen kombineras med ett efterföljande textilfilter. Man påpekar också textilfiltrets betydelse för att avskilja kvicksilver som även är ytligt bundet till partiklar. Församlingen uppger i frågan om det diagram där man utan närmare upplysningar redovisat återfinningsgraden för kvicksilver vid olika anläggningar att "samtliga 13 redovisade mätningar finns dokumenterade och kan erhållas från respektive tillsynsmyndighet". Det kan finnas skäl att påpeka att bevisbördan för vilken reningsteknik som fungerar och vilken som inte fungerar i första hand ligger hos den sökande. Församlingen har sammanfattningsvis inte lyckats visa att villkoren för utsläpp till luft är oskäliga. Man har inte heller lyckats visa att kvicksilvret tas om hand med den föreslagna selenmetoden eller hur det går till. Naturvårdsverket har i yttrande den 5 oktober 2008 i huvudsak anfört följande. Naturvårdsverket anser att det aktuella tillståndbeslutet i allt väsentligt är väl motiverat och väl avvägt. Naturvårdsverket yttrar sig i övrigt enbart över de delar i de överklagade ärendet som berör Naturvårdsverkets branschfaktablad om krematorieverksamhet och tolkningar av detta. I målet har yrkats på följande villkor: "Vid kremering skall selen tillsättas i sådan i omfattning att kvicksilver i möjligaste mån binds som kvicksilverselenid." Naturvårdsverket anser att detta villkorsförslag inte är rimligt, då det måste verifieras till vilken grad som kvicksilver verkligen binds till selen och bildar kvicksilverselenid. Vidare måste det kvicksilver och de kvicksilverföreningar som bildas vid kremeringen samlas upp för att kunna verifiera att det skett en avskiljning. I övrigt anser Naturvårdsverket att det av beslutade villkoret där det anges att, den sammanlagda mängden kvicksilver och kicksilverföreningar inte får överstiga 100 mg per kremering, är rimligt och i enlighet med bästa möjliga teknik och naturvårdsverkets branschfaktablad. Det är generellt viktigt att den metod som väljs för att avskilja kvicksilver och kvicksilverföreningar från kremeringsprocessen är verifierad vad gäller funktion och avskiljningsgrad. Att påtala brister som inte är verifierade i en tidigare använd metod för att avskilja kvicksilver, verifierar inte att en annan vald metod fungerar tillfredställande. Naturvårdsverket noterar att det framkommit olika resultat i olika provomgångar vad gäller mängderna återfunnen kvicksilver vid krematoriet i Ystad. Värdet av en tillsats av selen för avskiljning av kvicksilver är fortsatt osäker och behöver fortsatt verifieras enligt vad som framgår av branschfaktabladet.

20 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M Miljödomstolen Skellefteå S:t Olovs församling har den 8 december 2008 i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande anfört i huvudsak följande. Generellt sett vidhåller verket 100 mg/kremering baserat på ett "exempel på villkor" i branschfaktabladet. Vad som är anmärkningsvärt är att verket avstår från att bemöta alla de mätuppgifter som har framkommit i de olika målen i landet. Som försvar åberopas ett branschfaktablad som inte har uppdaterats med de senaste årens rön. Naturvårdsverket förtiger också att det av branschfaktabladet framkommer att den kolfilterbaserade reningstekniken är behäftad med stora brister och stor osäkerhet både när det gäller reningsgrad och handhavande av uppkomna restprodukter, residual. Hittills har branschen investerat 100-tals miljoner kronor i en teknik som inte är verifierad vad avser avskiljning av kvicksilver. Några andra tekniker utöver denna kolfilterteknik och av församlingen yrkad selenteknik finns inte att tillgå. Det återstår då enligt verkets mening inte någon "bästa möjlig teknik". Detta skulle kunna tolkas som att det är bättre att avstå från att rena än att använda selenmetoden. Det är bättre att använda selenmetoden som kan användas tills dess att ny teknik för effektiv kvicksilveravskiljning utvecklas. Naturvårdsverkets anför att den avgående kvicksilvermängden måste samlas upp för att verifiera att det har skett en avskiljning. Det är just detta som inte sker då det gäller kolfilteranläggningar som Naturvårdsverket förespråkar. Uttalandet är därför intressant eftersom verket själv förespråkar en teknik som hittills inte har lyckats att verifiera hur mycket kvicksilver som avskiljs. De tester som har genomförts för att verifiera funktionen på kolfilteranläggningar har alla samstämmigt visat att endast en bråkdel av kvicksilvermängden avskiljs i filtret. Hittills har ingen kunna verifiera att merparten av den ingående kvicksilvermängden samlas upp i filtret. Varför verket förespråkar denna teknik är högst anmärkningsvärt. Miljödomstolen har hållit muntlig förhandling i målet. 17 DOMSKÄL Begränsning av kvicksilverutsläppen (Villkor 3) Miljööverdomstolen har i två domar den 22 juni 2009 beträffande krematorierverksamhet i Landskrona (M och M ) tagit ställning till frågan om villkorsreglering av kvicksilverutsläpp från krematorieverksamhet. Domstolen har härvid uttalat att såväl selenmetoden som kolpulvermetoden utgör exempel på bästa tillgängliga teknik, BAT, när det gäller att begränsa kvicksilverutsläppen. Domstolen har vidare, med beaktande av den osäkerhet som råder beträffande mängden till ugnen ingående kvicksilver och dess flödesvägar samt de svårigheter som gör sig gällande i fråga om provtagning och analys av kvicksilver, uttalat att det inte är lämpligt att utforma villkoret med angivande av ett kvantativt begränsningsvärde. Istället bör villkor uttryckas som krav på reningsutrustning och dess skötsel.