Peru. Geografi.

Transkript

1 Peru Peru var vid spanjorernas ankomst på 1500-talet centrum för det mäktiga inkariket som omfattade nästan en tredjedel av Sydamerika. Kolonisatörerna blev rika på enorma silverfyndigheter och gruvnäringen har fortsatt att vara central. Strider mellan maoistgerillan Sendero Luminoso och militär krävde närmare människors liv under och 1990-talet. Korruptionsanklagelser fick president Alberto Fujimori att fly landet år 2000 och han dömdes senare till 25 års fängelse för människorättsbrott. Geografi Peru är nästan tre gånger så stort som Sverige och den tredje största staten i Sydamerika. Vid gränsen till Bolivia i sydöst ligger Sydamerikas största och högst belägna insjö, Titicacasjön. Bergskedjan Anderna sträcker sig från norr till söder och delar landet i tre geografiska zoner. I väster ligger den ökenartade kustregionen mot Stilla havet, La Costa. Över 50 mindre floder passerar kustslätten på väg mot havet, och längs några av dessa är jorden mer bördig. Mindre än 15 mil innanför kusten bryts slätten av de sluttningar som är början på höglandet, La Sierra. Mellan två till fyra bergskedjor med snöklädda, ofta vulkaniska toppar på över meter över havet utbreder sig floddalar, berg och karga slätter på mellan och meters höjd. Öster om Andernas skogklädda sluttningar breder Amazonas regnskog ut sig, La Selva. Där rinner Perus längsta floder samman med Amazonfloden. Andernas östsluttningar och regnskogen upptar nästan två tredjedelar av landets yta men hyser bara cirka tio procent av befolkningen. 1/51

2 Yta km2 (2017) Tid svensk - 6 timmar Angränsande land/länder Ecuador, Colombia, Brasilien, Bolivia, Chile Huvudstad med antal invånare 1 Lima Övriga större städer Arequipa ( invånare), Trujillo ( ), Chiclayo ( ), Piura ( ), Cuzco ( ) Högsta berg Huascarán (6768 m ö h) Viktiga floder Ucayali, Marañón 1. uppskattning uppskattning 2014 Klimat De tre geografiska zonerna kusten, höglandet och djungeln har mycket olika klimat. Kustregionen täcks ofta av fuktiga dimmoln från havet men får normalt ingen nederbörd alls. Temperaturen är jämn dygnet runt och året om. Höglandet har ett svalt klimat med riklig nederbörd under vinterhalvåret (oktober april). Temperaturen varierar kraftigt med höjden över havet liksom mellan dag och 2/51 2

3 natt. På Andernas östliga sluttningar är klimatet närmast subtropiskt och övergår mot låglandet i nordöst i tropiskt klimat med mer eller mindre kraftig nederbörd mer än 200 dagar om året. Under vissa år ändras vädret fullständigt i stora delar av Peru. Det sker när det varma ytvattnet utifrån Stilla havet ändrar riktning och strömmar längs ekvatorn mot Sydamerikas kust. Vattnet pressar tillbaka den kalla Humboldtströmmen utanför Perus kust. De förändrade strömmarna och vindarna orsakar skyfallsliknande regn längs bergens västra sluttningar och svår torka i de södra delarna av höglandet. Väderfenomenet, som kallas El Niño, var ovanligt kraftigt och FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Lima 24 C (feb), 16 C (aug) Medelnederbörd/år Lima mm 2 1. Cuzco 13 C (jan), 10 C (juli) 2. Cuzco 800 mm Befolkning och språk Perus ursprungliga invånare minskade kraftigt i antal under och efter den spanska erövringen på 1500-talet. Samtidigt har folkblandningen mellan spanskättlingar och indianer lett till uppkomsten av stor folkgrupp med blandad bakgrund, mestiserna. Gränserna är flytande och många indianer räknar sig idag som mestiser trots att de saknar spanskättade förfäder. Invandringen till Peru har varierat under årens lopp. Från 1500-talet och framåt kom européer och afrikanska slavar. Under 1800-talet invandrade större grupper av kineser och under 1900-talet bland annat ett stort antal japaner. Spanjorerna bosatte sig längs kusten och deras ättlingar, liksom andra européer, bor än idag främst i kuststäderna. Indianerna lever främst i höglandet och i regnskogsområdet La Selva i norr och öster. En kraftig befolkningsökning och svåra levnadsförhållanden under andra hälften av 1900-talet ledde till att många flyttade från höglandet till kusten och från land till stad, särskilt under 1980-talet när dessutom gerillagrupper härjade på landsbygden. Flykten till kuststäderna har dock minskat något efter millennieskiftet samtidigt som många fattiga begett sig till det glesbefolkade regnskogsområdet, där exploateringen av råvaror ger arbetstillfällen. 1 Klyftorna är fortfarande stora mellan olika folkgrupper. Det finns en traditionell "elit" av spansk härkomst, men dagens överklass omfattar även andra vita och många mestiser. Asiaterna räknas allmänt till medelklassen som utgörs av butiksägare och småföretagare, och en del asiater har uppnått höga politiska och ekonomiska positioner. Den svarta minoriteten står lägst på den sociala skalan. Regeringen kom 2009 för första gången med en officiell ursäkt till de svarta för övergrepp och diskriminering under flera sekler. Vilken grupp man anses tillhöra avgörs dels av hudfärgen men bygger också på social och kulturell identitet. Gränserna mellan grupperna har blivit mer flytande, särskilt i kuststäderna, och många indianer som anpassat sig till en modernare livsstil och talar spanska betraktas idag som mestiser. 3/51

4 Före den senaste folkräkningen 2007 beräknades indianerna utgöra ungefär hälften av befolkningen och mestiserna en dryg tredjedel, men enligt officiella uppgifter uppgår nu andelen mestiser till 58 procent medan 27 procent räknar sig som indianer. Fem procent är vita och en och en halv procent är svarta eller färgade. Öster om bergen och i Amazonasregionen lever större och mindre indianfolk som talar nära 90 olika språk. Antalet indianer i låglandet är osäkert forskare har beräknat dem till cirka Spanska är det nationella språket och quechua är det största indianspråket. Den spanska som talas i Peru präglas av många termer från indianspråken. Ett visst afrikanskt inflytande märks också. Quecha är det språk som talades i inkariket. Det användes under kolonialtiden som ett lingua franca, det vill säga ett hjälpspråk för kommunikation mellan olika indiangrupper, och det bruket lever kvar. Aymara är det näst största indianspråket och talas framför allt i de södra delarna av landet. Spanska, quecha och aymara har status som officiellt språk i de områden där de används. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 24 (2014) Andel invånare i städerna 78,9 procent (2016) Nativitet/födelsetal 19,6 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 5,3 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,3 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,4 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 49,9 procent (2014) Förväntad livslängd 75 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 77 år (2015) Förväntad livslängd för män 72 år (2015) Folkgrupper före folkräkningen 2007 antogs indianer utgöra omkring hälften av befolkningen och mestiserna en dryg tredjedel, men enligt officiella uppgifter uppgår nu andelen mestiser till 58 procent medan 27 procent räknar sig som indianer. Runt 5 procent är vita och 1,5 procent är svarta eller färgade Språk spanska, quechua och aymará är officiella språk 1. spanska är störst, största indianspråk är quechua Religion 1 4/51

5 Religionsfrihet råder och katolsk kristendom är den förhärskande religionen. En stor del av de kristna utövar emellertid en religion som blandar katolska trosföreställningar med ritualer från traditionella indianska naturreligioner. Åtta av tio peruaner uppger sig vara romersk-katolska trosbekännare, men den katolska kyrkan har de senaste tjugo åren tappat anhängare till missionerande evangeliska och protestantiska samfund. Fram för allt har de protestantiska samfunden vunnit själar bland städernas fattiga uppgick andelen katoliker till 89 procent och andelen protestanter till närmare 7 procent. Vid folkräkningen 2007 var förhållandet 80 respektive 13 procent. I praktiken utövar omkring en tredjedel av katoliker en religion som är en blandning av element ur katolicismen och ritualer från traditionella indianska naturreligioner. Man håller sig väl med både Jungfru Maria, helgonen och prästerna i kyrkan samt med de beskyddande gudarna i naturen, till vilka man offrar sprit, kokablad och majs. Denna blandreligion är särskilt vanlig bland indianerna på höglandet. En mindre del av urbefolkningen bekänner sig helt till traditionella religioner. Till dem hör många av de aymaraindianer som lever kring Titicacasjön skildes kyrkan från staten, men den katolska kyrkan gynnas bland genom skatteförmåner och i skolunder visningen. Biskopar och präster åtnjuter stor respekt i samhället liksom nunnor. Deras motsvarighet hos indianfolken kallas shamaner eller brujos/curanderas. Ledningen för den katolska kyrkan i Peru har tidvis tillhört de mer radikala. Prästen Gustavo Gutiérrez var en av upphovsmännen till den så kallade befrielseteologin, enligt vilken det är varje kristens plikt att agera politiskt och socialt till förmån för de fattiga och förtryckta. Utbildning Peruanska barn börjar skolan vid sex års ålder, och formellt är skolan obligatorisk i elva år. De avgiftsfria statliga skolornas standard är låg. Särskilt på landsbygden råder det brist på både utbildade lärare, skolor och skolböcker. Skolsystemet består av förskola, ett sexårigt första stadium och ett femårigt påbyggnadsstadium. Barnen går över från förskolan till den riktiga skolan när de är sex år gamla. De statliga skolorna är avgiftsfria. Mer än 95 procent av barnen går de första sex åren men ett barn av fem saknas på det högre stadiet. Avhoppen är glest på landsbygden där barnen behövs för andra sysslor. Situationen har ändå klart förbättrats jämfört med tiden kring millennieskiftet. Skälet är en utbyggnad av högstadieskolor. En dryg fjärdedel av dem som går igenom hela grundskolan fortsätter studera vid något av landets många universitet och högskolor, varav de flesta är privata. San Marcos-universitetet i Lima grundades 1551 och är därmed det äldsta i Sydamerika. Fattiga studenter kan få stipendier för att studera vid universitetet. Läs- och skrivkunnigheten har stadigt ökat under senare år, men det råder stora skillnader mellan stad och landsbygd samt mellan män och kvinnor. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 91,8 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 18,1 (2013) 5/51

6 Läs- och skrivkunnighet 93,8 procent (2012) Kostnader för utbildning i andel av BNP 3,7 procent (2014) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 16,2 procent (2014) Kultur Peru har en rik blandning av kulturer, men landet präglas främst av det spanska och indianska inflytandet. Befolkningen i höglandet har starka indianska traditioner, men europeiska inslag märks tydligt i klädedräkt, musik och vid olika högtider. Samtidigt finns en stor klyfta mellan kulturerna. I byar som är organiserade ungefär som under inkakulturen, med gemensamma jordar och kollektivt arbete, lever indianbefolkningen långt från det västerländska samhället. Den indianska världen betraktas som främmande och efterbliven av den välutbildade eliten vid kusten, som istället har starka band till Europa. Denna kluvenhet mellan det indianska och det västerländska har beskrivits av den peruanske författaren José Maria Arguedas. Som son till en vit advokat växte han upp i Anderna med quechua som modersmål. I sin självbiografiska roman De djupa floderna (1958) skildrar han förtryck och skarpa klassklyftor i den andinska världen. Den internationellt mest kända författaren är Mario Vargas Llosa som belönades med Nobelpriset i litteratur Han har bland annat skrivit Det gröna huset och Samtal i Katedralen, hans kanske mest kända verk som utspelas under 1950-talets diktatur. Vargas Llosa är också känd för ett misslyckat inhopp i politiken i slutet av 1980-talet (se Modern historia). Det mest kända namnet inom lyriken är César Vallejo. Den rika folkliga kulturen lever bland annat i muntliga berättelser, hantverk och musik. Trummor och olika flöjter är ursprungliga indianska instrument, medan stränginstrumenten kom med spanjorerna. Charrango blev den andinska varianten av gitarren, gjord av bältdjurets sköld. Den "andinska folkmusik" som blivit känd utanför Peru med gitarr, charrango, panflöjt och trumma är en musik tillrättalagd för en västerländsk marknad. Den populärmusik som strömmar ur högtalare på bussar och marknader, med falsettsång och mässingsblås, är kanske mindre njutbar för europeiska öron, men den är en levande indiansk musiktradition. Massmedier Pressfriheten är inskriven i författningen men respekteras dåligt i praktiken. Årligen rapporteras över hundra fall av brott mot pressfriheten och våld mot journalister är vanligt. Pressfriheten var allvarligt begränsad av den auktoritära regim som styrde under 1990-talet. Regimen slog till hårt mot de massmedier som försökte berätta om korruptionen och brotten mot mänskliga rättigheter. Innan regimen föll 2000 hade dess fruktade säkerhetstjänst, bland annat genom mutor, skaffat sig kontroll över alla nationella TV-bolag och andra massmedier. Trots förföljelserna lyckades ändå några oberoende massmedier komma med avslöjanden som bidrog till att presidenten och hans säkerhetschef avgick (se även Modern historia). Den nya regeringen återinförde snabbt pressfriheten, men redan efter tre-fyra år riktade landets ledning rikta allt hårdare kritik, och ibland hotelser, mot medierna. 6/51

7 Även idag trakasseras journalister av myndigheter och andra aktörer, t ex affärsmän eller andra intressegrupper. Journalister som skriver om särskilt känsliga ämnen som korruption, sociala konflikter (se Aktuell politik) eller droghandel löper stor risk att utsättas för våld eller hot om våld. Det förekommer även att journalister mördas. Det finns också lagliga hinder för journalisternas verksamhet. I många fall har politiker och andra makthavare stämt massmedier för förtal, vilket är straffbart. När Ollanta Humala tillträdde som president sommaren 2011 antogs en lagändring som skulle mildra straffen för förtal men den kom aldrig att genomföras. Istället införde regeringen nya lagar som begränsade journalisternas arbete. Bland annat blev det förbjudet att sprida information som erhållits genom dold avlyssning, en metod som ofta använts för att avslöja korruption inom maktapparaten. Hoten och påtryckningarna leder till att journalister ibland avstår från att rapportera om händelser trots att de anser att de är viktiga. Ett annat problem är korruptionen. Under Fujimoris tid vid akten var stora delar av journalistkåren mutad och än idag förekommer det att journalister tar emot pengar för att vinkla nyheter eller reportage på ett visst sätt. Massmedieindustrin är koncentrerad till Lima. Televisionen är det viktigaste nyhetsmediet, följt av radion. Tidningarna når inte ut till lika många peruaner. Den mest lästa dagstidningen är El Comercio. Andra ledande tidningar är den ekonomiskt inriktade Gestión samt dagstidningarna Expreso, Ojo och La República. Den äldsta tidningen, El Peruano, är ett officiellt statligt organ. I Peru publiceras också ett tiotal tidskrifter med större spridning, däribland den politiska veckotidningen Caretas. Vid sidan av den dominerande statliga radion, Radio Nacional del Perú, finns det omkring tusen reklamfinansierade radiostationer. TV-sfären utgörs av den statliga Televisión Nacional del Perú, nio andra nationella och runt hundra regionala TV-stationer. Fler program tillhandahålls av ett stort antal kabel-kanaler. Närmare 40 procent av hushållen har tillgång till internet. Det placerar Peru i mitten på listan över internanvändning i Sydamerika. Några försök från myndigheternas sida att begränsa eller styra surfandet förekommer inte. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 31,2 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 102,9 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 40,2 (2014) Äldre historia De äldsta spåren av mänskliga bosättningar i Peru är minst år gamla. Nya arkeologiska utgrävningar i Supeflodens dalgång norr om Lima har visat att den första framstående kulturen utvecklades från till f Kr kring en stad kallad Caral. Samhället baserades på jordbruk med konstbevattning, och stora pyramider och bostadsområden uppfördes. Kulturen utgör det tidigast kända exemplet i Amerika på stadsbebyggelse. 7/51

8 Caralkulturen avlöstes av jordbruks- och fiskekulturen i kungariket Chavín vid kusten och i höglandet i norra Peru som blomstrade från 950 till 450 f Kr. Av de kulturer som sedan utvecklades var Mochica, Huari, Paracas och Nazca de mest högtstående. Den äldsta påträffade mumien i Latinamerika är cirka år gammal. Mumien tros ha varit en hög ämbetsman från krigarfolket huari. Under Mochica-civilisationen (storhetstid 800- talet e Kr) anlades terrasser och bevattningsanläggningar som delvis fortfarande är i bruk. Tiahuanacocivilisationen vid Titicacasjön är mest känd för den så kallade Solporten (i nuvarande Bolivia) och beräknas ha nått sin höjdpunkt under 500-talet e Kr, men samhällssystemet började upplösas efter år Något århundrade senare inleddes Chimú-rikets blomstringstid längs kusten i norra Peru och södra Ecuador. Denna kultur, som ses som den främsta dittills i Amerika, krossades av inkafolkets växande stormakt. Inkakulturen växte fram på 1100-talet i området kring staden Cuzco i södra delen av nuvarande Peru. Under 1200-talet började inkafolkets område gradvis växa på grannfolkens bekostnad. I mitten av 1400-talet inledde inkaindianerna de erövringståg som ledde till att de lade nästan en tredjedel av Sydamerika (nuvarande Bolivia, Ecuador, Peru, södra Colombia och norra Chile) under sin dominans. Snabb spansk kolonisering År 1532 anlände spanjorerna under ledning av Francisco Pizarro till Peru. Under denna tid pågick en intern maktkamp i inkariket, vilket utnyttjades av spanjorerna för att under loppet av ett par år erövra hela landet. År 1535 grundades Lima, som blev huvudort i det spanska vicekungadömet Peru. I Peru upptäcktes stora tillgångar av silver och den enorma mängd ädelmetall som spanjorerna skeppade hem från Peru över Atlanten bidrog till Europas industrialisering. För indianerna var det spanska kolonialväldet emellertid en katastrof. Inkarikets försörjningssystem bröt samman, vilket i kombination med krig, nya sjukdomar och tvångsarbete ledde till att indianbefolkningen minskade från kanske 12 miljoner till 2 miljoner på 50 år. Kolonisatörerna trängde undan indianbyarna från de bästa jordbruksmarkerna och bildade storgods, där indianerna tvingades arbeta. Vid kusten anlades plantager där socker och bomull odlades för export. Vid plantagerna arbetade svarta slavar som spanjorerna hämtade från Afrika. En rad uppror mot spanjorernas välde kulminerade i det som leddes av inkaättlingen Túpac Amaru II på 1780-talet. Upproren slogs dock alltid ner. Lima hade en gynnad ställning som centrum i det spanska imperiet, och därmed kom spanskättlingarnas missnöje med moderlandets överhöghet att utvecklas senare i Peru än i andra spanska kolonier på den amerikanska kontinenten. Kärnan i de styrkor som så småningom stred för självständighet utgjordes inte heller av peruaner utan av självständighetskämpar från andra spanska kolonier. Flertalet spanskättlingar i Peru kämpade på Spaniens sida i det utdragna och blodiga självständighetskriget intog den argentinske generalen José de San Martín staden Lima och utropade ett självständigt Peru. Orolig tid för fritt Peru Någon avgörande seger mot Spanien kom dock inte till stånd förrän i slaget vid Ayacucho 1824, som innebar slutet för Spaniens kolonialstyre i Sydamerika. Den första självständighetstiden präglades av ständiga inbördestrider mellan olika lokala militära ledare, caudillos. Den ena regimen och författningen avlöste den andra. Först på 1850-talet uppnåddes en viss stabilitet under president Ramón Castilla. Han avskaffade slaveriet /51

9 Peru fick från 1840-talet stora inkomster från guano, en fosfor- och kväverik fågelspillning från öarna utanför Perus kust som såldes som gödsel till Europa och Nordamerika. Guanon tog slut efter ca 40 år, men innan dess kunde Peru bygga upp sin ekonomi tack vare de stora exportinkomsterna, och järnvägslinjer från gruvorna till kusten kunde anläggas. Vid två tillfällen under andra hälften av 1800-talet ledde konflikter om landområden till krig mellan Peru och grannländer. Ett krig mot Ecuador ( ) vanns av Peru men ledde inte till någon slutlig överenskommelse om gränsdragningen. Stridigheter om ett mineralrikt ökenområde i söder ledde till det så kallade stillahavskriget ( ) mellan Peru och Bolivia på den ena sidan och Chile på den andra. Peru och Bolivia led stora nederlag och Peru måste avträda några provinser till Chile. Efter amerikansk medling fick dock Peru tillbaka en provins Mot slutet av 1800-talet började européer och amerikaner att investera i Peru. Socker- och bomullsproduktionen fick ett uppsving och exporten av olja, koppar och silver ledde till en stadig ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska eliten styrde landet genom Civilistpartiet, och under ett antal regeringar fram till första världskriget upplevde Peru politisk stabilitet och ekonomiskt goda tider. Industrier började byggas upp, och med detta följde bl a ökad inflyttning till städerna. Militärstyre och diktatur Under första världskriget sjönk exporten, och efter sociala oroligheter och politiska strider grep militären makten. En radikal arbetarrörelse hade växt fram, och en impopulär universitetsreform bidrog till uppkomsten av radikala studentrörelser. Efter en återgång till civilt styre fick landet 1920 en författning som lade grunden för sociala och ekonomiska reformer. President var då Augusto Leguía, men hans regim, som de första åren varit populär, blev allt mer diktatorisk, och han störtades 1930 av militären. Landet hade då utsatts för ekonomiskt vanstyre med ökande skulder till utlandet och en omfattande korruption inom en växande byråkrati. De svåra tiderna ledde till att de politiska krafterna till vänster stärktes. En radikal studentledare, Victor Haya de la Torre, byggde upp en revolutionär organisation, Amerikanska revolutionära folkliga alliansen (Apra), som lyckades fånga upp det missnöje som fanns i breda folkgrupper. Apra ville bland annat nationalisera näringslivet och bekämpa USA:s inflytande i landet. Haya de la Torre förlorade knappt i presidentvalet 1931, och Apra iscensatte ett väpnat uppror, som slogs ned. Partiet förbjöds och fick inte delta i något val förrän Under hela 1930-talet fortsatte armén att förfölja och döda medlemmar av Apra, som svarade med bombattentat mot regimen. Konflikten med Ecuador om stora landområden norr om Amazonfloden och Marañónfloden ledde till ett kortvarigt krig Perus armé segrade och landet tilldelades efter förhandlingar nästan hela det omstridda området. Konflikten har dock fortsatt in i våra dagar (se Utrikespolitik och försvar). De demokratiska tendenserna stärktes under andra världskriget och Haya de la Torre mildrade Apras revolutionära profil. Partiet fick plats i regeringen efter 1945 års val. Tre år senare deltog Apra-medlemmar i ett myteri inom flottan, varefter partiet åter förbjöds när militären grep makten 1948 på uppdrag av den härskande eliten. Modern historia Militären har spelat en betydande roll i politiken och i långa perioder styrt Peru. Den senaste juntan satt vid makten och först därefter fick civilt styre fäste. Ekonomisk kris och social misär bidrog till att vänstergerilla tog till vapen i början av 1980-talet. Under president Alberto Fujimoris regeringstid /51

10 gjordes en militär storsatsning på att krossa gerillan. Fujimori tvingades avgå efter anklagelser om korruption och brott mot mänskliga rättigheter, och flydde landet. Därefter har demokratin återupprättats. Under perioden växlade den politiska makten i Peru mellan militärjuntor och valda regeringar. Perioden dominerades av general Manuel Odrías diktatur , då både vänstern och liberalerna förföljdes med hårda metoder. Exporten förbättrades men den ekonomiska tillväxten som följde gynnade främst kustområdet. Den stora klyftan mellan det "moderna" Peru och de fattiga regionerna i höglandet blev ännu tydligare. Två procent av jordägarna kontrollerade 70 procent av den odlingsbara marken, och stora arealer fick ligga obrukade. Inflyttningen av fattiga till städerna fortsatte i stor omfattning. De bönder som inte lämnat höglandet började göra motstånd. De organiserade sig, krävde mer mark och genomförde strejker. I städerna hade samtidigt en medelklass i modern mening börjat växa fram, och därmed en ny politisk faktor. Partier som krävde demokratiska reformer bildades. Vid valet 1963 segrade den reformvänlige Fernando Belaúnde Terry, som grundat partiet Folklig aktion (AP). Han beslutade genomföra en jordreform, men den stoppades i parlamentet av konservativa medlemmar och partiet Apra (se Äldre historia), som nu drivit allt mer till höger på den politiska skalan. Reformvänlig militärjunta Missnöjet med den civila regeringen växte, och 1968 grep en junta under general Juan Velasco Alvarado makten. Generalen, som kom från enkla förhållanden och hade rötter hos ursprungsfolken, ansåg att reformer krävdes för att förebygga folkligt missnöje och väpnat motstånd. Juntan genomförde en omfattande jordreform och de största egendomarna överlämnades till anställda att bruka i kooperativ form. Regimen förstatligade också flera utländska företag. Reformpolitiken försvagades snart. Jordbruksproduktionen utvecklades dåligt, och klyftorna ökade mellan de fattigaste på landsbygden och medlemmarna i kooperativen. Det kostsamma reformarbetet bidrog både till en stor utlandsskuld och kraftig inflation ersattes Velasco av mer konservativa militärer, ledda av general Francisco Morales Bermúdez. Han genomförde ett ekonomiskt åtstramningsprogram i samverkan med Internationella valutafonden (IMF). Med valet 1980 återinfördes demokratin och Belaúnde Terry återkom till makten. Han bedrev nyliberal politik med privatisering av statliga företag och uppdelning av jordbrukskooperativ i privata enheter. Denna politik kunde dock inte stoppa den ekonomiska krisen, som förvärrades av torka, översvämningar och sjunkande världsmarknadspriser på landets exportvaror. Vänstergerillans krig inleds Den svåra ekonomiska krisen åtföljdes av en social kris med ökad barnadödlighet, sjunkande livslängd och undernäring. Dessa förhållanden erbjöd en grogrund för två gerillarörelser. Den största, Sendero Luminoso (Lysande stigen), hade brutit sig ur landets prosovjetiska kommunistparti och inledde 1980 en väpnad kamp utformad efter den kinesiske ledaren Mao Zedongs revolutionära strategi. Den andra gruppen, Túpac Amaru (Movimiento Revolucionario Túpac Amaru, MRTA), bildades 1983 av några revolutionära vänstergrupper med sympatier för den kubanska revolutionen. Regeringen överraskades av Sendero Luminosos taktik och terroristaktioner, och svarade med hårdför antiterroristbekämpning. Arméns aktioner drabbade många civila och drev andra att ansluta sig till gerillan. 10/51

11 Urfolkens traditionella odling av koka hade vid denna tid utvecklats till en omfattande kokainhandel och smuggling till USA och Europa förbjöds odling av koka om den skulle förädlas till kokain. Förbudet var impopulärt hos bönderna och Sendero Luminoso utnyttjade läget. I mitten av 1980-talet hade beväpnad gerilla etablerat sig i delar av Huallagadalen, där den mesta kokan odlas. Gerillasoldaterna gav bönderna beskydd och de tog ut en "skatt" av de narkotikahandlare från Colombia som kontrollerade smugglingen. Genom denna "affärsverksamhet" blev Sendero Luminoso världens kanske mest förmögna gerillagrupp vid den aktuella tiden. Apra, som nu beskrev sig som socialdemokratiskt, och dess ledare Alan García Pérez segrade i 1985 års val. President Garcías ekonomiska politik gav konsumenterna ökad köpkraft genom höjda löner, prisstopp och subventioner meddelade han att de privata bankerna skulle förstatligas, vilket väckte häftiga protester. En proteströrelse uppstod under ledning av författaren Mario Vargas Llosa. Regeringens ekonomiska politik ledde till hyperinflation och stora underskott i statens finanser. Inflationen förvärrades av den stora mängd svarta pengar som cirkulerade i landet på grund av narkotikahandeln. Alberto Fujimori till makten Inför valen 1990 hade Alan Garcías popularitet nått en bottennivå. Det var allmänt väntat att presidentkandidaten Vargas Llosa skulle segra, men valet vanns av den nästan okände Alberto Fujimori, som med sin rörelse Förändring 90 stod för något nytt. Hans enkla bakgrund och japanska härkomst gjorde att den ursprungsbefolkningen kunde identifiera sig med honom, medan Vargas Llosa förknippades med den traditionella överklassen. Tvärtemot vad han sagt i valkampanjen införde Fujimori hårdare ekonomiska åtstramningar än vad både högern och IMF föreslagit, den så kallade Fuji-chocken. De kontrollerade priserna släpptes fria och statens utgifter sänktes genom krympta sociala program. Kursen på landets valuta skrevs ned. Fuji-chocken ledde bland annat till att en halv miljon statligt anställda förlorade jobbet och till kraftigt stigande matpriser. Men politiken innebar samtidigt att inflationen 1992 hade minskat till 57 procent jämfört med en hyperinflation på över procent år Fujimoris politik fick till en början stöd från kongressen, men motsättningarna växte efter hand. Politikerna ville bland annat stoppa förslag om skärpta antiterrorlagar. Efter att ha försäkrat sig om arméns stöd genomförde Fujimori i april 1992 en konstitutionell kupp. Han upphävde författningen och upplöste parlamentet. Högsta domstolens ledamöter avsattes, oppositionspolitiker och journalister fängslades. Efter internationella påtryckningar valdes i slutet av året en församling för att skriva en ny grundlag. Den nya författningen godkändes i en folkomröstning hösten Fujimori hade gett krigsmakten och polisen i princip fria händer i kampen mot gerillan. Hösten 1992 grep militären de flesta ledarna för Sendero Luminoso, bland annat rörelsens grundare Abimael Guzmán greps också flera ledande medlemmar av gerillan Túpac Amaru. Denna grupp blev mest uppmärksammad när den 1996 ockuperade den japanska ambassadörens bostad och tog över 500 personer som gisslan. Militärens hårdföra jakt på gerillan drabbade även många civila. I presidentvalet 1995 segrade Fujimori med drygt 64 procent av rösterna. Hans främsta utmanare var FN:s tidigare generalsekreterare, Javier Pérez de Cuéllar. Fujimoris seger byggde på att ekonomin åter hade förbättrats och att kampen mot gerillan varit framgångsrik. I kongressvalet fick Fujimoris parti absolut majoritet över en splittrad opposition. Perus internationella relationer hade till en början förbättrats under Fujimoris tidiga år som president, men efter en tid växte kritiken mot den bristande demokratin och brotten mot mänskliga rättigheter. Övergrepp och korruption 11/51

12 Presidenten genomdrev 1995 en kritiserad lag som gav amnesti för alla brott mot mänskliga rättigheter från militärens sida sedan Fujimoris nära förbindelser med armén blev allt mer besvärande när det 1996 kom nya avslöjanden om militärens inblandning i kokainhandeln. Misstankar riktades också mot presidentens rådgivare Vladimiro Montesinos, som var chef för den nationella underrättelsetjänsten (SIN). Fujimori hade 1996 framtvingat ett beslut i kongressen som gav honom möjlighet att bli vald en tredje gång, vilket stred mot författningen. Inför presidentvalet i april 2000 hade flera korruptionsaffärer avslöjats, och ekonomin hade försämrats. Det officiella valresultatet gav Fujimori nära 50 procent medan en relativt okänd ekonom av indianskt ursprung, Alejandro Toledo, fick drygt 40 procent. Fujimori fick alltså inte majoritet, trots rapporter om ett utbrett valfusk. Toledo vägrade delta i valets andra omgång. Det ägde ändå rum och rösträknarna gav Fujimori drygt 51 procent. Bara ett par månader senare avslöjades en skandal som blev Fujimoris fall. En TV-kanal sände i september 2000 en bandinspelning som visade hur säkerhetschefen Montesinos mutade en parlamentsledamot för att denne skulle gå över till Fujimoris allians Perú Senare påträffades flera hundra liknande videoband som Montesinos sparat för att ha hållhakar på politiker, domare, TV-chefer och andra som tagit emot mutor. Vicepresidenten avgick och Montesinos gick under jorden. Fujimori flydde till Japan, varifrån han i november meddelade via fax att han lämnat sin post. Kongressens talman Valentin Paniagua bildade en interimsregering. Försök att få Japan att utlämna Fujimori lyckades inte då denne fått japanskt medborgarskap. Vladimiro Montesinos utlämnades 2001 från Venezuela, och han åtalades på cirka 60 punkter, bland annat korruption, mutbrott, narkotika- och vapensmuggling samt mord. En sannings- och försoningskommission som bildats för att utreda händelser under gerillakriget lämnade sin rapport Över människor, av vilka de flesta var indianer i Andernas byar, beräknades ha dödats i våldet mellan gerillan och militären under åren Cirka andra saknades. Nästan en tredjedel hade fallit offer för säkerhetsstyrkorna. Sendero Luminoso anklagades för systematiska terrormetoder mot civila medan armésoldater och poliser anklagades för andra övergrepp. Problem för president Toledo Ett omfattande arbete med att återupprätta demokratin väntade efter Fujimoriregimens fall. I presidentvalet i juni 2001 segrade Alejandro Toledo med 53 procent av rösterna. Huvudmotståndare var den tidigare presidenten Alan García. Redan efter ett halvår hade Toledos popularitet bland allmänheten sjunkit kraftigt. Otåligheten var stor efter vallöften om fler jobb och kamp mot fattigdomen. Även om ekonomin så småningom förbättrades kom Toledos hela tid som president att präglas av folkliga protester och strejker, oförmåga att lösa olika kriser, många ministerbyten och en rad skandaler. Toledoregeringens sista år utmärktes av förvärrade sociala motsättningar. I tre regioner i nordväst bildade bondebefolkningen självförsvarsgrupper och genomförde våldsamma protester mot de utländska gruvbolag som exploaterade koppar- och guldfyndigheterna i området. Bolagen anklagades för att orsaka vattenbrist, förgifta mark och vatten och ödelägga jordbruksmark. I Puno och andra regioner i sydöst förekom oroligheter både bland aymara- och quechuafolken. Till detta kom ett fortsatt säkerhetshot från resterna av Sendero Luminoso. Enligt regeringen fanns fortfarande gerillamedlemmar på fri fot, främst i provinsen Huallaga där handeln med koka fortsatte i stor omfattning. García tillbaka vid makten 12/51

13 Alan García återkom till makten i valet 2006 trots att han gjort sig impopulär under sin tidigare regeringsperiod under 1980-talet. García försäkrade nu väljarna att han lärt av tidigare misstag. Motståndaren var en omstridd politisk nykomling och före detta överste, Ollanta Humala Tasso. Humala stöddes främst av den fattiga urbefolkningen på höglandet. Han var misstänkt för övergrepp under sin tid som militär och sågs även med misstro av vissa grupper på grund av det stöd han fick under valkampanjen från Venezuelas vänsterradikala president Hugo Chávez. En kort tid efter valet ställdes Humala inför rätta, anklagad för människorättsbrott under kampen mot vänstergerillan i början av 1990-talet. Han friades i brist på bevis Garcías popularitet dalade efter hans tillträde. Presidenten kritiserades bland annat i samband med att ett frihandelsavtal slöts med USA Han försökte då förenkla för utländska olje- och gasbolag att exploatera mark ägd av indiangrupper. Häftiga protester bröt ut i flera provinser. Lagförslaget röstades slutligen ned av kongressen. En utredning visade att flera regeringsmedlemmar tagit emot mutor från utländska oljebolag i utbyte mot kontrakt, vilket ledde till att García 2008 avskedade hela regeringen. Året därpå bröt nya våldsamma protester ut som resulterade i att flera tiotal personer miste livet, både civilpersoner och poliser. Kritiken mot regeringen växte och flera ministrar fick avgå. Fujimori utlämnad och fängslad I april 2009 föll domen mot den förre presidenten Alberto Fujimori som utlämnats från Chile dit han tagit sin tillfykt år Fujimori dömdes till 25 års fängelse för korruption, maktmissbruk och människorättsbrott under 1990-talet. Våren 2010 uppstod nya oroligheter kring kontrollen av mineraltillgångar. Nu var det guldvaskare i Arequipa i södra Peru som protesterade mot planer på att begränsa rätten för individer att vaska guld. Regeringen sade sig vilja skydda miljön och minska sociala problem och ekonomisk brottslighet. När presidentvalet i april 2011 närmade sig fanns inte mindre än fem kandidater i tätstriden. Flest röster i den första valomgången fick Ollanta Humala samt Alberto Fujimoris dotter Keiko Fujimori. Resultatet innebar att den andra omgången stod mellan två omstridda kandidater från var sin ända av det politiska spektrumet. Humala blir president Humala försökte i valrörelsen fjärma sig från Hugo Chávez och försökte istället placera sig närmare den mer moderata vänsterregeringen i Brasilien och därmed locka även mittenväljare. När valet hölls i juni avgick Humala med segern, med tre procentenheter fler röster än Fujimori. Trots sitt valbudskap om att göra slut på fattigdom och socialt utanförskap kom Humala i allt väsentligt att slå vakt om det marknadsekonomiska systemet. Tillväxten i Peru förblev förhållandevis robust samtidigt som sociala konflikter förblev ett orosmoment. Efter sitt tillträde undertecknade Humala en lag som gav sammanslutningar av ursprungsfolk rätt att ha ett ord med i laget i samband med exploatering av deras traditionella marker. Lagen innebär att företag måste söka komma överens med lokalinvånare i fråga om projekt som påverkar landskapet. Invånarna får dock inte vetorätt. Det dröjde dock över ett och ett halvt år innan lagen kunde tillämpas för första gången. Ett aber var att det inte fanns några riktlinjer för vad vilka krav en organisation ska uppfylla för att räknas som en sammanslutning av ursprungsfolk. Humala lovade också att krossa de sista resterna av Sendero Luminoso som fortfarande var aktiv, om än i liten skala. Samarbete med kokaodlarna och den lönsamma narkotikahandeln hade kommit att dominerat gruppens aktiviteter. I februari 2012 rönte regeringen också en stor framgång då gerillans ledare i Huallagadalen i norr greps. Även de som försökte ersätta den gripne ledaren hamnade bakom lås och bom. Därefter fanns främst 13/51

14 gerillamedlemmar i en dalgång sydöst om Lima, kallad Vraem, där koka odlas. I augusti 2013 dödades tre ledare för Sendero Luminoso i Vraem och under hela året förstördes ett långt större område av illegala odlingar än tidigare år. Regeringsombildningar Samarbetet inom regeringen löpt inte friktionsfritt och redan i december 2011 tvingades Humala genomföra sin första regeringsombildning sedan premiärminister Salomón Lerner valt att avgå. Koalitionspartnern Ett möjligt Peru (PP) lämnade regeringen. Därmed miste regeringen sin majoritet i kongressen. Inrikesminister Oscar Valdés blev ny premiärminister men fick avgå efter bara ett halvår efter kritik mot hans hårdföra hållning kring ett omstritt gruvprojekt och i sociala konflikter. Efterträdaren Juan Jiménez lanserade en dialogprocess och bjöd in oppositionen till samtal. Jiménez satt längre än de båda företrädarna, men i oktober 2013 var det hans tur att få gå. Han var starkt kritiserad av både medier och opposition. Spiken i kistan för honom som regeringschef kan ha varit ett uttalande om att folk var hysteriska över säkerhetsläget i Peru. Jiménez antogs dra ned Humalaregeringens redan låga opinionssiffror. Jiménez efterträdare César Villanueva mottogs med försiktig optimism men efter bara fyra månader på sin post fick även Villanueva foten. Han avgick efter att ha misslyckats med att få bukt med omfattande kritik mot ett beslut av regeringen att höja ministerlönerna. Villanueva ersattes av bostadsminister René Cornejo. Förutom Villanueva byttes sju andra ministrar ut, och nu återkom Ett möjligt Peru i regeringen. Men sommaren 2014 genomförde Humala ännu en ommöblering i regeringen och bytte ut flera tunga ministrar. Ny chefsminister blev nu den tidigare arbetsmarknadsministern Ana Jara (se Kalendarium). Näringslivsorganisationen Confiep applåderade de nya tillsättningarna medan vänsterfalangen inom Humalas stödtrupper var mindre belåtna. Sjunkande popularitet Efter gripandet av Sendeo Luminosos ledare i Huallagadalen i början av 2012 tyckte nästan 60 procent av peruanerna att Humala gjorde ett bra jobb. Men därefter dalade hans popularitet. Humala som gått till val med radikala löften drev istället en försiktig ekonomisk politik som uppskattades av medelklassen och landets affärsintressen. Men det, i kombination med regeringens oförmåga att infria flera löften om sociala reformer, gröpte ur stödet för presidenten hos fattiga människor på landsgbygden. Han hamnade också på kollisionskurs med landets fackliga organ på grund av ett initiativ som gick ut på att rensa ut inkompetenta och lågpresterande tjänstemän inom statsapparaten. Politiskt system Peru är en republik där presidenten är stats-, militär- och regeringschef. Det politiska landskapet befinner sig i ständig omvälvning med många nya partier och allianser. Under Alberto Fujimoris tid som president på 1990-talet inskränktes rättssystemets oberoende, men sedan han lämnade makten år 2000 har läget förbättrats. Författningen från 1979 sattes ur spel när Alberto Fujimori var president och en ny grundlag som tillkom 1993 gav presidenten en ännu starkare ställning än tidigare. Presidenten fick bland annat ökade möjligheter att stoppa lagförslag och att upplösa parlamentet. Efter Fujimoris fall 2000 tillkom dock en regel som hindrar den sittande presidenten från att omväljas direkt. 14/51

15 Den verkställande makten ligger hos presidenten som leder regeringen, ministerrådet. En av ministrarna har titeln premiärminister eller chefsminister, men det är presidenten som styr arbetet och är regeringschef. Presidenten är dessutom överbefälhavare och utnämner de högsta befälen inom försvaret och ordningsmakten. Allmänna val till presidentposten hålls vart femte år. Om ingen får minst hälften av rösterna i första valomgången hålls en andra omgång mellan de två kandidater som fått flest röster. En president får inte väljas om direkt, det måste gå minst en mandatperiod emellan. Det lagstiftande parlamentet, kongressen, består av en kammare med 130 ledamöter. Presidenten har stort inflytande över lagstiftningsarbetet. Han eller hon granskar lagförslag från parlamentet, kan själv lägga fram lagförslag och kan även anta lagar om parlamentet begär det. Kongressens ledamöter utses i allmänna val, samtidigt med presidentvalets första omgång, och mandattiden är fem år. För att komma in i kongressen måste ett parti få minst fyra procent av rösterna. Röstplikt råder för åldrarna år. Förvaltning Peru är indelat i 24 regioner som styrs av direktvalda rådsförsamlingar. Inom regionerna finns 194 provinser och distrikt. Provinsen Lima har en självständig ställning. Även om korruptionen minskat avsevärt sedan Fujimoris tid vid makten utgör fenomenet fortfarande ett stort samhällsproblem. Inom politiken förekommer det till exempel att lokala politiker får sina valkampanjer finansierade med pengar från droghandel och annan illegal verksamhet. Flera ledande politiker som ställde upp i presidentvalet 2016 hade anklagats för korruption och nästan en fjärdedel av alla kongressledamöter har någon gång förhörts i samband med en mututredning. I organisationen Transparency Internationals årliga bedömning av världens länder efter graden av korruption hamnar Peru strax ovanför mitten på listan. Med regionala mått mätt klarar sig Peru bättre. Där hamnar landet på fjärde plats efter Chile, Uruguay och Brasilien och långt före de flesta övriga länder i Mellan- och Sydamerika. Politiska partier Under Fujimoris auktoritära styre på 1990-talet förändrades det politiska landskapet. De gamla partierna hade förlorat mycket av sitt anseende, och många väljare vände sig istället till oberoende politiker, som ofta betonade lokala frågor och rönte stora framgångar i provinsvalen. Men nya partier och partiallianser uppstod också, ofta uppbyggda runt en enda person. Partilandskapet har fortsatt att vara i ständig förändring. Alberto Fujimori sitter i fängelse sedan 2009 (se Modern historia) men har fortfarande anhängare bland peruanerna. Anhängarna bildar en högerpolitisk strömning som kallas fujimorismen. I valet 2006 formade huvudfåran av fujimorister Allians för framtiden (Alianza por el Futuro, AF), och inför valen 2011 bildades Styrka 2011 (Fuerza 2011), med Alberto Fujimoris dotter Keiko Fujimori som presidentkandidat. Fujimori förlorade knappt mot vänsterkandidaten Ollanta Humala och Styrka 2011 blev näst största parti i kongressen. Styrka 2011 bytte ett år efter valet namn till Folklig styrka (Fuerza Popular, FP). FP blev överlägset störst i kongressvalet 2016 och Keiko Fujimori fick flest röster i första omgången av presidentvalet. En rad vänsterpartier som var missnöjda med Humalas politik har bildat alliansen Breda fronten (Frente Amplio, FA) som blev näst störst i parlamentet På tredje plats kom ett parti som sedan året innan heter Peruaner för förändring (Peruanos Por el Kambio, PPK). Genom att stava ordet för förändring (cambio) med k istället för c har partiet fått samma initialer som Pedro Pablo Kuczynski, som var partiets presidentkandidat Partiet är en mittengruppering 15/51

16 som kom på fjärde plats 2011 och då hette Allians för stor förändring (Alianza por el Gran Cambio). Kuczynski, som kom trea i presidentvalet den gången, var ekonomi- och gruvminister under Fernando Belaúnde ( ) och ekonomi- och finansminister samt chefsminister under Alejandro Toledo ( ). Han gick vidare till andra omgången i presidentvalet 2016 och segrade med minsta tänkbara marginal över Keiko Fujimori. Inför valen 2011 bildade Ollanta Humalas anhängare alliansen Gana Perú(ungefär Peru vinner ). Alliansen som vann både president- och parlamentsvalet domineras av Humalas eget parti, Nationalistpartiet (Partido Nacionalista Peruano, PNP) som har nationalism och socialism på programmet, men omfattar även andra vänsterpartier. Mittenpartiet Ett möjligt Peru (Perú Posible, PP) bildades av Alejandro Toledo inför valet Toledo vann fem år senare och var president Han var partiets kandidat i presidentvalen 2011 och Den PP-ledda allians som ställde upp i parlamentsvalet 2011 kom på tredje plats. Ett av de traditionella partier som lever kvar är Peruanska Aprista-partiet(Partido Aprista Peruano, PAP/Apra), som länge letts av ex-presidenten Alan García Pérez ( och ). Partiet, som är landets äldsta, har haft skiftande ideologisk profil men är idag närmast socialdemokratiskt. Partiet blev näst störst i valet 2006 men tappade sedan terräng och fick endast några få mandat både 2011 och García var kandidat i presidentvalet 2016 men fick endast 6 procent av rösterna och avgick därefter som partiledare. Rättssystem Högsta domstolen med 18 medlemmar fungerar som högsta besvärsinstans och har dessutom rätt att lägga fram vissa lagförslag. Domstolar motsvarande hovrätter finns i alla regioner och rätter i första instans i alla provinser. På mindre orter hanteras konflikter av en så kallad fredsdomare som också bestämmer hur brott mot lokala ordningsföreskrifter ska bestraffas. En författningsdomstol har till uppgift att övervaka att regeringens beslut inte strider mot grundlagen. Rättsväsendet manipulerades i slutet av 1990-talet genom både mutor och hot av den dåvarande Fujimoriregimen, men efter Fujimoris fall år 2000 vidtogs åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna och skapa ett mer självständigt rättssystem. År 2008 antogs en lag som skärpte kraven på landets domare och rättsväsendet har en egen disciplinnämnd som aktivt arbetat för att förbättra förhållandena. Trots detta har rättssystemet fortfarande rykte om sig att vara korrumperat. Sedan 1995 finns en ombudsman för mänskliga rättigheter. År 2001 upphävdes en lag från 1995 som gav militären amnesti för brott under kriget mot gerillan. Samma år dömdes ett tiotal höga generaler som anklagats för brott mot de mänskliga rättigheterna. Under åren arbetade en så kallad sannings- och försoningskommission. Över människor, av vilka de flesta var indianer i Andernas byar, beräknades ha dödats i våldet mellan gerillan och militären under åren Cirka andra saknades. Sendero Luminoso anklagades för systematiska terrormetoder mot civila medan armésoldater och poliser anklagades för andra övergrepp. Gerillan antogs stå bakom de flesta mord; närmare en tredjedel hade fallit offer för säkerhetsstyrkorna. Kommissionens arbete ledde till att hälften av cirka 50 rapporterade övergrepp hamnade i domstol. De flesta dömda var militärer och poliser. Men fler fall återstår att utreda och både den sittande och tidigare regeringar har anklagats för att göra för lite i frågan. Ett bekymmer är att försvarsdepartementet inte gärna lämnar ut relevant information. 16/51