Kambodja. Geografi.

Transkript

1 Kambodja I Kambodja i Sydöstasien blomstrade en högkultur för tusen år sedan då khmerfolket byggde templet Angkor Vat. Samtidshistorien präglas av de kommunistiska Röda khmererna som på tre år drev cirka 1,7 miljoner människor i döden under ett bisarrt samhällsexperiment. Kambodja är numera formellt en demokrati, men utmärks av korruption och fattigdom. Landskapet präglas av lågland med risodlingar kring Mekongfloden och en stor insjö. Geografi Kambodja är knappt hälften så stort som Sverige och täcker sydvästra delen av den indokinesiska halvön. Landet gränsar mot Thailand, Laos och Vietnam och har kust mot Siamviken. Större delen av Kambodja består av ett centralt beläget lågland kring den stora sjön Tonlé Sap och Mekongfloden som flyter från norr till söder. Mekongfloden går genom östra delen av låglandet och flyter ihop med Tonlé Sap i huvudstaden Phnom Penh. Mekong, som är en av Asiens största floder, är i snitt två kilometer bred i Kambodja, även om variationen är stor beroende på årstid. Nedströms från Phnom Penh börjar det stora Mekongdeltat som i huvudsak ligger i Vietnam, där floden har sitt utflöde i Sydkinesiska havet. Tonlé Sap (ungefär den stora sjön ) är Sydöstasiens största sötvattensjö. Den är viktig både för fisket och som vattenreservoar i regnperioder, då sjöns yta mer än fördubblas. Det beror på att vatten från Mekong pressas upp i sjön när floden svämmar över sina bräddar vattenflödet byter då riktning. Den relativt korta kusten i sydväst är avskuren från låglandet av Kardemummabergen och Elefantbergen. Längs gränsen mot Thailand löper de lägre Dangrekbergen. Bergsområdena är till största delen skogsklädda. 1/42

2 Yta km2 (2017) Tid svensk + 6 timmar Angränsande land/länder Vietnam, Laos, Thailand Huvudstad med antal invånare Phnom Penh (uppskattning 2013) Övriga större städer Sihanoukville , Battambang , Siem Reap (uppskattning 2014) Högsta berg Phnom Aural (i Kardemummabergen, m ö h) Viktiga floder Mekong Största sjö Tonlé Sap Klimat Kambodja ligger precis norr om ekvatorn och klimatet är tropiskt med en regnperiod från maj till november och en period med torr nordostmonsun där emellan. Monsunregnen blir ibland så våldsamma att svåra översvämningar uppstår. Under torrperioden kan torka skapa problem. Temperaturen är ganska jämn året om, runt 27 grader i huvudstaden Phnom Penh, men det är extra hett från mars till juni. FAKTA KLIMAT 2/42

3 Medeltemperatur/dygn Phnom Penh 27 C Medelnederbörd/år Phnom Penh 1308 mm Befolkning och språk Ungefär nio av tio kambodjaner tillhör majoritetsfolket khmer. I landet finns tre större minoritetsgrupper: vietnameser, kineser och den muslimska folkgruppen cham. Därutöver finns en mängd små folkgrupper som främst lever i bergen i nordöstra Kambodja. De kallas med ett samlingsnamn khmer loeu (höglandskhmerer). Khmererna sysslar till största delen med jordbruk, medan en stor del av affärsverksamheten sköts av ättlingar till kineser som kom till landet för flera hundra år sedan. Även de vietnamesiska invandrarna är ofta affärsmän eller arbetar som hantverkare, byggarbetare eller fiskare, företrädesvis i Mekongdeltat. De cirka höglandskhmererna idkar i huvudsak svedjebruk. Cham är en folkgrupp som började invandra från Sydkinesiska havets kust i mitten av 1400-talet, undan framryckande vietnameser. De ägnar sig i huvudsak åt fiske, boskapsskötsel och handel, och bor ofta i egna byar eller stadsdelar. Minoritetsgrupperna drabbades särskilt hårt av terrorn under Röda khmerernas styre på 1970-talet (se Modern historia). Under senare decennier har förföljelse främst drabbat vietnameser. Höglandskhmerernas tillvaro hotas av olaglig skogsskövling och dammbyggen. De har med hjälp av utländska frivilligorganisationer börjat organisera sig för att få behålla sina traditionella markområden. Befolkningen är ung. Närmare en tredjedel är yngre än 15 år medan bara var tjugonde kambodjan är över 65. Under åren av krig och terror främst på 1970-talet minskade antalet invånare då många mördades, gick under av svält och umbäranden eller flydde landet (se Modern historia). Än idag råder en obalans mellan könen; i åldersgrupperna över 40 år finns betydligt fler kvinnor än män. De flesta kambodjaner bor på låglandet i landets centrala delar, kring sjön Tonlé Sap och Mekongfloden. Bergstrakterna och kustområdena är glest befolkade. Språk Landets officiella språk är khmer som förstås även av minoritetsfolken. Språket tillhör mon-khmerfamiljen och skrivs med en anpassad form av hindi-alfabetet. Franskan, som tidigare dominerade inom förvaltningen och affärslivet, ersätts mer och mer av engelskan som första utländska språk. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 87,3 (2014) Andel invånare i städerna 20,9 procent (2016) Nativitet/födelsetal 23,7 per 1000 invånare (2015) 3/42

4 Mortalitet/dödstal 6,0 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,8 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,9 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 51,2 procent (2014) Förväntad livslängd 68 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 71 år (2015) Förväntad livslängd för män 66 år (2015) Folkgrupper khmerer ca 90 % Språk khmer är officiellt språk Religion små grupper av vietnameser, kineser, cham m fl 2. största minoritetsspråk är vietnamesiska, kinesiska och cham Nästan alla kambodjaner som tillhör majoritetsfolket khmer (cirka nio av tio invånare) bekänner sig till theravadabuddismen, som också praktiseras av folkmajoriteten i Thailand, Laos, Burma och Sri Lanka. I varje by finns ett buddisttempel kring vilket en stor del av livet kretsar. De flesta traditionella högtider är förknippade med buddismen. Troende utsattes för svåra övergrepp under Röda khmerernas styre då all religiös aktivitet förbjöds, men efter den vietnamesiska invasionen 1979 återupprättades respekten för religionen blev buddismen statsreligion. Tusentals tempel och kloster har återuppbyggts under de senaste åren. Många kineser och vietnameser i landet bekänner sig istället till mahayanabuddismen. Chamfolket är sunnimuslimer. Naturreligioner lever kvar bland khmer loeu (höglandskhmererna). Det finns också små grupper av katoliker och protestanter. Religionsfrihet råder enligt författningen och i praktiken. Under 2000-talets första år förbjöd dock regeringen några utlandsstödda islamistiska religiösa skolor som en följd av det så kallade kriget mot terrorismen. Utbildning Ett allvarligt problem i Kambodja är invånarnas brist på utbildning. Skolsystemet krossades så gott som fullständigt av Röda khmererna på talet. En hel generation växte upp utan att lära sig läsa och skriva. Analfabetismen minskar nu stadigt och nästan alla barn börjar i skolan, även om det fortfarande är många som inte fullföljer studierna. 4/42

5 Den Vietnamstödda regim som tog vid efter Röda khmererna 1979 byggde upp skolsystemet på nytt, men många läroböcker var politiskt färgade och högre utbildning reserverades för ungdomar vars föräldrar tillhörde makteliten. Än idag saknas skolor, läromedel och utbildade lärare, och kvaliteten på utbildningen är därmed låg. Barnen börjar skolan vid sex års ålder och har formellt skolplikt i nio år. Undervisningen är gratis, men det gäller inte skoluniformer, böcker och annat material. Många har dessutom svårt att ta sig till skolan. Detta bidrar till att många barn är frånvarande eller hoppar av skolan helt, särskilt på landsbygden. Barn från fattiga familjer måste dessutom ofta hjälpa till med försörjningen. Med stöd av bistånd från bland annat Världsbanken finns stipendier för högstadieelever som gör att fler kan stanna i skolan. Andelen barn i skolan ökar också undan för undan, men enligt officiell statistik 2013 hade drygt var femte person i åldern år inte gått ut det första sexåriga stadiet. Knappt var tredje person i åldersgruppen hade fullföljt de nio åren. I åldersgruppen år hade endast en av tio gymnasiebetyg. Av dem över 25 års ålder var andelen med mindre än sex års skolgång nära 40 procent. Samtidigt visade siffrorna på en rejäl förbättring på fem år, med betydligt fler barn som fullföljer det första sexåriga stadiet och som också går på motsvarande högstadiet. Något fler pojkar än flickor fortsätter till de högre klasserna. I Phnom Penh finns universitet, konsthögskola, teknisk högskola, lärarhögskola, jordbrukshögskola och en rad yrkesskolor. Endast ett fåtal procent av kambodjanerna skaffar sig högskoleutbildning. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 98,4 procent (2012) Antal elever per lärare i grundskolan 46,9 (2013) Läs- och skrivkunnighet 73,9 procent (2009) Kostnader för utbildning i andel av BNP 2,0 procent (2013) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 9,9 procent (2013) Kultur Khmerernas kultur har sitt ursprung i Angkorriket (800- till 1400-talet) som var starkt påverkat av Indien. Det märks bland annat genom att det äldsta verket på språket khmer är eposet Reamker, en kambodjansk version av det indiska Ramayana-eposet. Under Angkortiden byggdes många storslagna tempel, till exempel Angkor Vat, som är världens största helgedom. Angkor Vat har ett starkt symboliskt värde för khmererna och förekommer som symbol i många offentliga sammanhang. Det första tryckta verket på khmer var boken Pantan Ta Mas (Farfar Mas råd) som utkom På och 1940-talet gavs flera kända romaner ut, bland annat Sophat (Hjältens namn) av Rim Kin. Sophat sattes också upp som teaterpjäs. 5/42

6 Under Röda khmerernas styre på 1970-talet fick allt kulturliv ge vika för hyllningar till regimen, men sedan dess har kulturell verksamhet, inte minst den traditionella, uppmuntrats. Dans, musik och hantverk har fått ett uppsving. Tempel har restaurerats, nya hus har byggts i traditionell stil och de gamla helgdagarna högtidlighålls. Religionen påverkar hela landets kultur och de flesta av de traditionella högtiderna är förknippade med buddismen. En internationellt känd konstnär var Vann Nath ( ) som blev särskilt uppmärksammad i samband med sitt vittnesmål i rättegången mot fängelsechefen Duch vid tribunalen mot Röda khmer-ledare (se Politiskt system). Vann Nath var själv fånge i det ökända fängelset och tvingades då måla bilder av Pol Pot. Efter frigivningen 1979 målade Vann Nath främst motiv från fängelsetiden. Dokumentärfilmaren Rithy Panh drabbades också hårt under Röda khmerernas styre och har i en rad verk behandlat terrorn och dess efterverkningar. I The missing picture gestaltas landets blodiga historia genom en blandning av nyhetsklipp och leranimationer. Filmen vann 2013 en särskild utmärkelse vid filmfestivalen i Cannes och nominerades även till en Oscar för bästa utländska film. Teater och skuggspel är vanliga folkliga nöjen, liksom TV och videofilmer. Massmedier Press- och yttrandefriheten är kraftigt beskuren i Kambodja. Författningen föreskriver att frihet ska råda, men det finns begränsningar i lagen. Yttranden som hotar landets säkerhet är inte tillåtna och kritik som kan kränka kungen är förbjuden. Makthavare kan stämma journalister för desinformation och en fällande dom kan ge fängelse. Förtal kan ge böter. Journalister som granskar den styrande eliten och korruption riskerar hot och trakasserier. En reporter som gjort sig känd för kritik mot illegal skogsavverkning och konfiskering av mark mördades 2012 (se Kalendarium). Det uppgavs vara det första mordet på en journalist på fyra år. Ingen har fällts för brottet, eller för de mord på tio andra journalister som begicks mellan 1993 och En välkänd regeringskritisk journalist, Mom Sonando, har gripits flera gånger för förtal och uppvigling. Sonando driver radiostationen Bikupan, ett av få oberoende medier i Kambodja. Han dömdes 2012 till 20 års fängelse, men straffet sänktes följande år och han frigavs (se Kalendarium). På senare år har läget snarast förvärrats, enligt pressfrihetsorganisationer. Regeringen uppges förbereda lagstiftning för att begränsa yttrandefriheten även på internet. Kambodja hamnade 2014 på plats 144 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Ett 20-tal khmerspråkiga dagstidningar ges ut, utöver en mängd tidskrifter och mer oregelbundna publikationer. Samtliga tidningar har små upplagor och når sällan utanför Phnom Penh. Flertalet tidningar stödjer något politiskt parti, i det flesta fall regeringspartiet CPP. Störst är Rasmei Kampuchea; några andra är Kampuchea Themy och Koh Santepheap. Det finns flera engelskspråkiga tidningar, bland annat Phnom Penh Post och Cambodia Daily. De allra flesta kambodjaner får sin information via radio och TV. Det finns ett tiotal TV-stationer och en uppsjö radiostationer. Nästan alla etermedier är under regeringens och CPP:s kontroll. Processen för att tilldela TVoch radiostationerna licenser anses gynna regeringsintressen. FAKTA MASSMEDIER 6/42

7 Pressfrihetsindex 41 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 155,1 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 9 (2014) Äldre historia På 800-talet växte Angkorriket fram i det område som idag utgör Kambodja. Det kom småningom att även omfatta stora delar av grannländerna. Riket började förfalla 1200-talet och Kambodja tvingades alltmer att underordna sig de växande stormakterna Thailand och Vietnam. Landet var på väg att slukas av grannländerna när Frankrike inträdde som kolonialmakt. Under andra världskriget ockuperades Kambodja av Japan och en nationaliströrelse växte fram. Efter kriget kom fransmännen tillbaka men 1953 blev Kambodja en självständig stat under ledning av kung Sihanouk. Det område som idag utgör Kambodja har varit befolkat i årtusenden. Ändå finns ingen dokumenterad historia förrän strax efter Kristi födelse. Då uppstod khmerriket Funan, som genomkorsades av handelsvägar och påverkades av framför allt indisk religion, politik och kultur. Funan, som styrdes av ett stort antal furstefamiljer, försvagades av inre stridigheter och föll samman i början av 700-talet. Konkurrensen om kontrollen över Mekongdalen ledde till krig. Som segrande part framträdde på 800-talet Angkorriket som skulle bli khmerernas högkultur. Ledarna för Angkor utvecklade försvar, polis och rättssystem samt byggde upp staden Siem Reap. Denna omgavs av ett avancerat bevattningssystem som fick risproduktionen att öka kraftigt. Angkorriket nådde sin höjdpunkt på 1100-talet, då templet Angkor Vat byggdes och kung Jayavarman VII khmerernas förste buddistiske ledare införde ett statligt välfärdssystem. Vid denna tid omfattade riket förutom Kambodja också delar av Malackahalvön samt delar av dagens Vietnam och Laos. I slutet av 1200-talet började riket att förfalla. På 1400-talet plundrades Siem Reap och andra städer av thailändska erövrare och Angkor föll. Fram till slutet av 1800-talet tvingades Kambodja att i allt större utsträckning underordna sig sina grannar Thailand och Vietnam. Vietnam skar av Kambodja från kusten i slutet av 1600-talet genom att lägga under sig Mekongdeltat. För att undvika att helt koloniseras sökte Kambodja stöd hos Thailand, vilket istället ledde till att Thailand fick i det närmaste full kontroll över landet. Kambodja vände sig då till Frankrike och lyckades 1863 få till stånd ett avtal om beskydd. Priset var dock att Kambodja reducerades till en hårt beskattad, risproducerande koloni. Först i samband med den japanska ockupationen under andra världskriget utvecklades en självständighetsrörelse i landet. När japanerna var på väg att förlora kriget 1945 utropades ett självständigt Kambodja med den unge Norodom Sihanouk som kung. Friheten varade dock bara några månader, tills fransmännen återvände. I slutet av 1940-talet använde den franska kolonialmakten Kambodja som bas för sitt krig mot gerillan i Vietnam vilket drev fram ökade krav på självständighet. Kung Sihanouk inledde förhandlingar med Frankrike, och Kambodja fick sin självständighet den 9 november /42

8 Modern historia Efter självständigheten från Frankrike 1953 kom Norodom Sihanouk att dominera politiken. Han avsattes i en USA-stödd kupp De kommunistiska Röda khmererna som tog makten 1975 ville förvandla samhället till en jordbruksbaserad idealstat. Istället inleddes ett tyranni som ödelade landet och krävde cirka 1,7 miljoner kambodjaners liv. Röda khmererna drevs bort när Vietnam invaderade landet 1979 men fortsatte som stridande gerilla. Först efter tio år lämnade vietnameserna Kambodja och 1993 infördes demokrati. Regeringsmakten har sedan dess innehafts av CPP vars ledare Hun Sen utvecklat ett alltmer auktoritärt styre. Två år efter självständigheten överlät kung Sihanouk tronen till sin far Norodom Suramarit för att kunna arbeta aktivt politiskt, men han återtog tronen när fadern dog Sihanouk grundade massrörelsen Folkliga socialistsamfundet som kom att totalt dominera landet. Sihanouk styrde därefter Kambodja fram till Hans år vid makten gav medborgarna vissa grundläggande rättigheter men präglades framför allt av kungens balansgång mellan olika politiska ytterligheter. Samtidigt som Sihanouk värnade om kungamakt och traditioner höjde han skatterna, förstatligade utrikeshandeln och bankerna samt tog in vänsteranhängare i regeringen, bland dem flera framtida Röda khmer-ledare. Sihanouk drev en aktiv utrikespolitik som syftade till att skydda Kambodja från det amerikanska inflytandet i regionen. Han tillät Nordvietnam att tillsammans med den sydvietnamesiska gerillan FNL upprätta baser i landet. Röda khmerernas skräckvälde För att driva ut kommunisttrupperna ur Kambodja började USA bomba landet Både vänstern och högern blev allt mer missnöjda med Sihanouk, som tog till brutala metoder för att tysta oppositionella på alla fronter. Medan Sihanouk var utomlands 1970 avskaffade den djupt konservative premiärministern Lon Nol monarkin, med USA:s stöd, och döpte om landet till Khmerrepubliken. Inbördeskrig utbröt. Sihanouk fick stöd av Nordvietnam och lierade sig med Röda khmererna. Detta var en gerillagrupp med rötter i en kommuniströrelse bildad i Paris i slutet av 1950-talet av en grupp studenter, bland dem Pol Pot. När amerikanerna slutit fred med Nordvietnam 1973 vände de sin offensiv mot Röda khmererna med ett bombkrig som blev förödande för den kambodjanska civilbefolkningen och drev bönderna rakt i armarna på gerillan. Mellan och en miljon dödsoffer krävdes i striderna Trots det amerikanska stödet förlorade Lon Nol inbördeskriget och i april 1975 marscherade Röda khmererna in i Phnom Penh. För många kambodjaner kom de som befriare. Sihanouk sattes i husarrest i Phnom Penh. Röda khmererna döpte om landet till Demokratiska Kampuchea och satte sitt bonderevolutionära program i verket. Landet skulle, enligt premiärminister Pol Pots vision, återgå till år noll och byggas upp på nytt från grunden. Styret utvecklades snart till ett skräckvälde. Städerna tömdes på invånare när stadsborna tvingades i arbete på landsbygden. Akademiker, tjänstemän, poliser, militärer och lärare greps och många av dem avrättades. Bland brott som kunde straffas med döden märktes att inte jobba tillräckligt hårt, att klaga, att hamstra mat, att sörja döda anhöriga och att utöva religion. Vietnameser och andra minoriteter drabbades särskilt hårt. Vietnam invaderar 8/42

9 Pengar avskaffades, industrin fick förfalla och utrikeshandeln reducerades till bytesaffärer med vänligt sinnade nationer. Röda khmererna hade storslagna planer på bevattningssystem med dammar och kanaler, men eftersom de hade avrättat de flesta ingenjörer kollapsade det som byggdes. Hur många människor som mördades eller dog av sjukdomar, svält och utmattning är omdiskuterat, men en siffra som ofta nämns är omkring 1,7 miljoner döda. I slutet av 1978 invaderade Vietnam Kambodja och drev ut Pol Pot. I januari 1979 utropades Folkrepubliken Kampuchea som organiserades efter vietnamesisk socialistisk modell. Både Kina och USA ville försvaga Kambodja för att på så sätt komma åt det Sovjetstödda Vietnam. FN fortsatte att erkänna först Röda khmererna och sedan en motståndskoalition som Kambodjas lagliga ledare. I Kambodja började industri, infrastruktur och skolväsende byggas upp. Det gick långsamt, eftersom Röda khmererna fortsatte med sitt gerillakrig och västvärlden hade infört ett handelsembargo efter påtryckningar från USA. Bristen på arbetskraft var ett annat stort problem. Många vietnameser kom till Kambodja för att arbeta och Vietnam hade dessutom soldater i landet. När islossningen mellan öst och väst inträdde i slutet av 1980-talet öppnades vägen till försoning i Kambodja. Hun Sen, premiärminister i den Vietnamstödda regeringen, träffade Sihanouk Två år senare lämnade de vietnamesiska trupperna landet. Kambodja fick en ny författning som inte längre nämnde socialismen och en rad marknadsekonomiska reformer genomfördes. Efter omfattande diplomatiska insatser undertecknades 1991 ett fredsavtal av fyra fraktioner: Phnom Penh-regeringen, Röda khmererna, Sihanouks Funcinpec (se Politiskt system) och Khmerfolkets nationella befrielsefront (KPNLF). Fredsavtal och demokratisering Avtalet slog fast att parterna skulle avväpnas och att FN 1993 skulle arrangera val till ett parlament som skulle skriva en ny författning. Nu bröts Kambodjas isolering och de flyktingarna började återvända hem från läger i Thailand. Planerna på avväpning sprack dock då först Röda khmererna och sedan de övriga vägrade att avväpna alla sina trupper. Valet i maj 1993 stod framför allt mellan det kungavänliga Funcinpec, nu anfört av Sihanouks son prins Norodom Ranariddh, och Kambodjanska folkpartiet (CPP), arvtagaren till 1980-talets statsbärande Vietnamstödda kommunistiska parti (se Politiskt system). Funcinpec fick 45 procent och CPP 38 procent. Landet fick en ny författning och ett nytt parlament. Regeringsbildandet utmynnade i en koalition, ledd av två premiärministrar. Ranariddh blev förste premiärminister och andre premiärminister blev Hun Sen. Sihanouk återinsattes som kung. Kontrollen över departementen fördelades också jämnt mellan partierna. Men CPP kontrollerade förvaltningen och krigsmakten, vilket skulle visa sig avgörande när det politiska våldet trappades upp under de följande åren. Ett viktigt element i maktspelet var Röda khmererna som fanns kvar i fickor i gränstrakterna mellan Kambodja och Thailand. I mitten av 1990-talet började regeringssidan bemöta Röda khmerernas krigföring med generösa löften om amnesti till avhoppade gerillasoldater. Taktiken blev framgångsrik. Även Funcinpec ville få del av de hårdföra krigarnas kompetens, och båda sidor kom att förhandla friskt med olika falanger inom gerillan. Detta innebar att krigsförbrytare slapp undan rättvisan. Ranariddh avsätts i kupp Våren 1997 förlorade Funcinpec sin majoritet i parlamentet sedan ett antal av dess ledamöter hoppat av, påhejade av Hun Sen. Den följande sommaren blev dramatisk. Ranariddh hade förhandlat om samarbete med Röda khmererna vilket Hun Sen ville sätta stopp för. Strider mellan de båda premiärministrarnas styrkor utbröt i 9/42

10 Phnom Penh och Hun Sen avsatte Ranariddh i en kupp i juli Ungefär 100 personer, bland dem ett 40-tal ur Funcinpecs ledning, dödades under och efter kuppen enligt FN. Under resten av året rasade sporadiska strider i nordvästra Kambodja mellan CPP och Funcinpec i allians med de alltmer decimerade Röda khmererna. Bistånd och investeringar från utlandet stoppades efter kuppen och förvaltningen förlamades när de korrumperade statstjänstemännen vände sin lojalitet från staten till partierna som alltmer kom att likna maffiaorganisationer. En japansk fredsplan göt olja på vågorna våren CPP och Funcinpec inledde en vapenvila, men Ranariddh dömdes i sin frånvaro till 35 års fängelse och 50 miljoner dollar i skadestånd för vapensmuggling och sammansvärjning. Han benådades dock av sin far kung Sihanouk och kunde återvända till Kambodja för att förbereda sig för valet sommaren Förhoppningen var att vinna tillbaka omvärldens förtroende efter kuppen, men månaderna före valet kom upprepade rapporter om oegentligheter. Hun Sens CPP dominerade både massmedierna och den nationella valkommissionen. Lokala myndighetsföreträdare hotade oppositionella, oppositionspolitiker på lokal nivå mördades och morden förblev outredda. Trots det var FN, EU och andra utländska observatörer relativt nöjda med valet. Röda khmererna besegras CPP vann enligt valkommissionen en knapp majoritet i parlamentet. Funcinpec blev näst största parti men det nybildade Sam Rainsy parti (SRP) fick också en del mandat (se Politiskt system). Eftersom författningen krävde minst två tredjedelars majoritet för att bilda regering var CPP tvunget att söka stöd. Efter viss tvekan gick Funcinpec med på att åter ingå i en koalitionsregering. Hun Sen blev nu ensam premiärminister och prins Ranariddh parlamentets talman. Röda khmerernas ledare Pol Pot avled av en hjärtattack i april 1998 i gerillafästet Anlong Veng och i början av 1999 kapitulerade de sista av Röda khmerernas gerillasoldater. Omkring av dem integrerades i regeringsarmén och andra fick ekonomisk hjälp för att kunna börja ett nytt liv. Samtidigt växte de inhemska och internationella kraven på att gerillans forna ledare skulle ställas inför rätta. Regeringen kom, om än motvilligt, överens med FN om att inrätta en särskild tribunal. FN ville ha en oberoende internationell domstol, men Hun Sen lyckades få USA:s stöd för att majoriteten av juristerna skulle vara kambodjaner. Först hösten 2004 nåddes ett avtal (se Politiskt system). I valet 2003 blev CPP med god marginal största parti med väl över hälften av mandaten. Funcinpec och SRP delade på resten och blev ungefär jämstora. Den här gången tog det nästan ett år att förhandla fram en koalition med Funcinpec. Hun Sen satt kvar som regeringschef lämnade kung Sihanouk tronen och en av hans söner, Norodom Sihamoni, valdes till ny kung (se Politiskt system). Hun Sen stärker sin makt Det politiska klimatet hårdnade efter hand och regeringen använde rättssystemet för att tysta oppositionen. I början av 2005 fråntogs Sam Rainsy och två andra SRP-medlemmar sin parlamentariska immunitet, vilket innebar att de kunde åtalas. Rainsy som misstänktes för förtal lämnade landet för att undvika att gripas men dömdes senare till 18 månaders fängelse i sin frånvaro. En av de andra två, Chea Channy, ställdes inför rätta och dömdes till sju års fängelse, anklagad för att ha försökt bygga upp en militär styrka. 10/42

11 I slutet av 2005 greps flera journalister och människorättsaktivister som protesterat mot ett gränsavtal mellan Kambodja och Vietnam. Bland dem fanns Kem Sokha, grundare av en människorättskommitté och Partiet för de mänskliga rättigheterna (HRP). Flera andra regimkritiker lämnade landet för att undgå åtal. I början av 2006 gav regeringen efter för internationella påtryckningar. Rainsy och Channy benådades av kung Sihamoni på inrådan av Hun Sen. Några dagar senare återvände Rainsy från exilen. I maj samma år ändrades lagen så att förtal inte längre kunde leda till fängelsestraff. Strax före valet i juli 2008 bröt strider ut längs gränsen mot Thailand, på grund av en tvist om tempelruinerna vid Preah Vihear (se Utrikespolitik och försvar). Regeringens sätt att hantera konflikten stärkte CPP:s redan starka ställning inför valet. Anklagelser om fusk och manipulation från regeringssidan förekom; SRP hävdade bland annat att flera tusen av dess anhängare i Pnom Penh saknades i röstlängderna och därför inte kunde rösta. Internationella valövervakare sade att valprocessen inte hållit internationell standard, men att valet var det minst våldsamma i landet sedan Observatörerna betonade också att CPP:s seger var så stor att det var osannolikt att oegentligheterna hade påverkat valets utgång. Kung Sihanouk avlider CPP gick fram i valet och fick 90 av de 123 mandaten i nationalförsamlingen. SRP vann 26 mandat medan HRP, Funcinpec och det nybildade Norodom Ranariddhs parti (NRP, se Politiskt system) delade på resterande 7 mandat. I slutet av 2009 anklagades Sam Rainsy för uppvigling och förstörelse av egendom, sedan han i en politisk markering flyttat på några gränsmarkeringar vid gränsen mot Vietnam (se Kalendarium). Parlamentet hävde på nytt hans åtalsimmunitet och han dömdes, i två separata domar under 2010, till sammanlagt tolv års fängelse. Rainsy hade dock lämnat landet och befann sig i Frankrike. Internationella bedömare ansåg att domarna var politiskt motiverade. Kung Norodom Sihanouk avled i Peking i oktober 2012, efter en längre tids sjukdom. Politiskt system Kambodja är ett kungadöme med ett parlamentariskt flerpartisystem och marknadsekonomi. Regelbundna val hålls men de demokratiska bristerna är stora och landet domineras av regeringspartiet CPP som är arvtagare till det gamla kommunistpartiet. Premiärminister Hun Sen har varit regeringschef sedan Rättssystemet är korrumperat och politiskt styrt. En särskild tribunal har inrättats för att utreda folkmord och brott mot mänskligheten som begicks under Röda khmerernas styre på 1970-talet. Enligt författningen från 1993 är kungen statschef och överbefälhavare men kungaämbetet är idag främst en symbol för enighet. Vördnaden för kungen är fortsatt stor, även om hans politiska makt är begränsad. Kungamakten ärvs inte, utan tronföljaren utses inom sju dagar efter kungens död av tronrådet som består av nio politiska och religiösa ledare. En ny kung måste komma från någon av den stora kungasläktens tre grenar. Kung Norodom Sihamoni tillträdde 2004 sedan hans far Norodom Sihanouk abdikerat vid 81 års ålder. Sihanouk, som avled 2012, var en centralfigur i Kambodjas historia i drygt 60 år. Han blev kung 1941 och ledde landet till självständighet 1953 från kolonialmakten Frankrike. Två år senare abdikerade han till förmån för sin far men fortsatte att styra landet som premiärminister. Sihanouk var också statschef (utan kungatitel) , och kung på nytt från 1993 (se vidare Äldre historia och Modern historia). 11/42

12 Sihamoni, som har varit balettdansör och Kambodjas ambassadör vid Unesco i Paris, saknade politisk erfarenhet men var Sihanouks favorit som efterträdare. Den verkställande makten utövas av regeringen under ledning av premiärministern. Denne utses av kungen på inrådan av nationalförsamlingens talman och ska tillhöra det största partiet. Premiärministern utser därefter övriga ministrar. Lagarna stiftas av parlamentet som har två kammare, nationalförsamlingen och senaten. Nationalförsamlingen består av 123 ledamöter som utses i allmänna val vart femte år. Sedan 2006 behöver regeringen ha stöd av minst hälften av nationalförsamlingens ledamöter, liksom i flertalet parlamentariska system. Tidigare gällde två tredjedelars majoritet. Senaten har 61 medlemmar. Alla utom fyra senatorer väljs vart femte år av landets kommunfullmäktigeledamöter. Två senatorer väljs av kungen och två av nationalförsamlingen. Senaten har i uppgift att granska de lagar som antas av nationalförsamlingen, men senaten kan inte stoppa nationalförsamlingens lagförslag. Kambodja är indelat i 24 provinser (sedan 2014) samt huvudstadsområdet Phnom Penh. Provinserna styrs av guvernörer som utses av regeringen. Politiska partier Det dominerande politiska partiet är det regerande Kambodjanska folkpartiet (Cambodian People's Party, CPP). Det är en ombildning av det kommunistiska Kampucheanska folkets revolutionära parti (Kanakpak Pracheachon Prachor) som styrde landet enväldigt med vietnamesiskt stöd. CPP, som numera har marknadsekonomiska ideal, leds av premiärminister Hun Sen. Det har blivit största parti i alla val efter demokratiseringen 1993, och kontrollerar i praktiken såväl förvaltningen som krigsmakten. Det största oppositionspartiet heter Kambodjas nationella räddningsparti (Cambodia National Rescue Party, CNRP). Det bildades 2012 genom en sammanslagning av Sam Rainsys parti (Sam Rainsy Party, SRP) och Partiet för de mänskliga rättigheterna (Human Rights Party, HRP). HRP bildades 2007 av den högljudda regeringskritikern Kem Sokha. CNRP leds av Sam Rainsy som är landets ledande oppositionspolitiker och som levde i självvald exil för att undgå åtal samt (se Modern historia). SRP har framför allt vunnit stöd genom en tuff attityd mot den utbredda korruptionen inom förvaltningen. Partiet är en ombildning av Khmernationens parti (Khmer Nation Party, KNP) som Sam Rainsy grundade 1995 sedan han avsatts från posten som finansminister samt uteslutits ur Funcinpec (se nedan) och ur parlamentet. Både SRP och HRP lever kvar som partier vid sidan av CNRP så länge det finns valda ledamöter från partierna i senaten och på lokal nivå. CPP styrde länge tillsammans med Funcinpec, eller Förenade nationella fronten för ett oberoende, neutralt, fredligt och samarbetsvilligt Kambodja(Front Uni National pour un Cambodge Indépendent, Neutre, Pacifique, et Coopératif). Funcinpec grundades av kung Sihanouk som en rojalistisk motståndsrörelse mot den Vietnamstödda regimen på 1980-talet. Partiet blev störst i parlamentet i valet 1993, men har sedan dess förlorat i popularitet till följd av korruptionsanklagelser, inre strider och det ständiga samregerandet med CPP. Efter valet 2013 saknar Funcinpec plats i parlamentet. Funcinpec leddes länge av prins Norodom Ranariddh, son till den forne kungen Sihanouk och halvbror till den nuvarande kungen Sihamoni. Han avsattes dock från partiledarposten 2006 och grundade då Norodom Ranariddhs parti (Norodom Ranariddh Party, NRP). Året därpå dömdes han i sin frånvaro till 18 månaders fängelse för bedrägeri mot Funcinpec, men benådades 2008 av kung Sihamoni och återvände till Kambodja. 12/42

13 Ranariddh meddelade 2012 att han skulle lämna politiken, varpå NRP ombildades till Nationalistpartiet (Nationalist Party, NP) som 2014 meddelade sin avsikt att upplösas och uppgå i CNRP. Samma år tillkännagav dock Ranariddh att han tänkte starta ett nytt parti: Rojalistiska folkets gemenskap (Community of the Royalist People Party). Rättsväsendet och Röda khmer-tribunalen Rättssystemet är korrumperat och präglat av svågerpolitik och politisk styrning. Rättssäkerheten för individen är därmed låg. Rättsväsendet lider fortfarande av sviterna efter Röda khmerernas styre på 1970-talet, då alla landets jurister utom en handfull dödades. Först 2005 gick den första kullen studenter ut från en särskild biståndsfinansierad domarutbildning. Tortyr är vanligt i fängelser och på polisstationer. Fängelserna är överfulla och lagstadgade häktningstider överskrids närmast regelmässigt. Godtyckliga gripanden förekommer, bland annat i samband med tvångsförflyttningar av fattiga vid marktvister. Oliktänkande riskerar böter eller fängelse för kritik mot regeringsföreträdare, oavsett sanningshalten i kritiken. Rika och inflytelserika personer anses allmänt stå över lagen. Dödsstraffet avskaffades Domstolsväsendet består av tre instanser: provinsdomstolar, en appellationsdomstol och en högsta domstol. Därutöver finns en militärdomstol samt Konstitutionella rådet, vars uppgift är att granska nya lagar så att de är förenliga med författningen. Av de nio medlemmarna i rådet utses tre av kungen, tre av parlamentet och tre av en grupp domare ingick FN och Kambodja ett avtal om att inrätta en tribunal i Phnom Penh för att pröva Röda khmerernas ledare som anklagades för brott under det brutala styret , som beräknas ha kostat 1,7 miljoner människor livet. Enligt avtalet består tribunalen av 17 kambodjanska och 13 internationella domare. Flera av de högsta ledarna kunde dock inte ställas inför rätta. Den högste ledaren Pol Pot avled redan 1998 och 2006 dog överbefälhavare Ta Mok. Under 2007 häktades fem personer av tribunalen: Kang Kek Ieu ( Duch ) som under Röda khmerernas styre var chef för det ökända fängelset S21 i Phnom Penh, Nuon Chea (eller broder nummer två ) som var Röda khmerernas chefsideolog och näst högste ledare efter Pol Pot, statschefen Khieu Samphan, samt utrikesministern Ieng Sary och hans hustru Ieng Thirith som var socialminister. Samtliga misstänktes för en rad brott, inklusive brott mot mänskligheten. Den första att prövas var Duch som 2010 dömdes till 35 års fängelse för bland annat fall av mord och tortyr. Straffet sänktes senare men skärptes på nytt 2012, till livstids fängelse. Rättegången mot de övriga fyra inleddes Ieng Thirith frigavs dock kort därefter, då hon bedömdes vara för sjuk för att ställas inför rätta. Ieng Thirith avled Ieng Sary avled 2013, också han gick bort utan att någon dom hunnit falla. När rättegången avslutades efter drygt två år nekade de båda kvarstående fortfarande till brott. Nuon Chea sade dock att han ansåg sig ha ett "moraliskt ansvar" för vad som hänt under Röda khmerernas maktinnehav. Han bad om ursäkt till offren, deras efterlevande och till det kambodjanska folket. Tio månader senare, i augusti 2014, dömdes Khieu Samphan och Nuon Chea till livstids fängelse. De var då 83 respektive 88 år gamla. De två männen överklagade domarna, men fick avslag av tribunalen i november Vid det laget pågick nya rättegångar mot de båda, bland annat för folkmord på landets vietnamesiska och muslimska minoriteter. Under 2015 åtalades ytterligare fyra forna röda khmerer: Meas Muth, tidigare befäl i flottan, Im Chaem, kvinnlig före detta kader på distriktsnivå, Ao An, kader på mellannivå under röda khmerregimen, samt Yim Tith, tidigare högt uppsatt tjänsteman under röda khmererna. FAKTA POLITIK 13/42

14 Officiellt namn Preah Reacheanachakr Kampuchea/ Kungariket Kambodja Statsskick monarki, enhetsstat Statschef kung Norodom Sihamoni (2004 ) Regeringschef premiärminister Hun Sen (1985 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Kambodjanska folkpartiet (CPP) 68, Kambodjas nationella räddningsparti (CNRP) 55 (2013) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Kambodjanska folkpartiet (CPP) 90, Sam Rainsys parti (SRP) 26, Partiet för de mänskliga rättigheterna 3, Norodom Ranariddhs parti 2, Funcinpec 2 (2008) Valdeltagande 70 % i parlamentsvalet 2013 Kommande val val till nationalförsamlingen 2018 Aktuell politik Valet i juli 2013 skakade om politiken i Kambodja. Det regerande Kambodjas folkparti (CPP) antogs sitta säkert i sadeln efter att stadigt ha gått framåt i fyra raka val. Partiet hade kontroll över såväl statsapparaten som radio och TV. God ekonomisk tillväxt och sjunkande fattigdom antogs ge fortsatt folkligt stöd. Men oppositionen gick starkt fram och ansåg sig ha vunnit valet. Anklagelser om valfusk ledde till omfattande folkliga protester som småningom tvingade fram en kompromiss. Månaden före valet beslutade nationalförsamlingen att utesluta merparten av oppositionsledamöterna. Orsaken var att de två största oppositionspartierna 2012 bildat ett nytt parti: Kambodjas nationella räddningsparti (CNRP) (se Politiskt system) och därmed ansågs ledamöterna ha brutit mot gällande regler genom att tillhöra två olika partier. Ett par veckor före valet benådades oppositionsledaren Sam Rainsy som befann sig i landsflykt i Frankrike sedan Han återvände till Kambodja men var förhindrad att ställa upp i valet. Valet gällde de 123 platserna i parlamentets underhus, nationalförsamlingen. CPP utropade sig till segrare med 68 mandat och uppgav att CNRP fick resterande 55. Detta valresultat bekräftades senare av landets officiella valkommission och innebar att CPP accepterade att partiet backat med 22 mandat sedan föregående val. CPP:s valseger ifrågasätts Men Sam Rainsy hävdade att CNRP hade vunnit med siffrorna och sade att regeringen "stulit segern" genom omfattande fusk. Bland annat skulle en miljon avlidna personer ha funnits med på röstlängderna och hundratusentals namn skulle ha varit dubblerade. Även oberoende valövervakare rapporterade att många oegentligheter förekommit. Både EU och USA ifrågasatte resultatet och stödde oppositionens krav på att valkommissionen skulle utreda frågan. 14/42

15 Även i tidigare val hade fusk och skeva villkor förekommit, men CPP hade ändå bedömts ha ett reellt stöd bland folket. Enligt bedömare var en skillnad nu att väljarna inte längre lät sig skrämmas av Hun Sens försäkran om att bara han kunde hindra Röda khmererna från att komma tillbaka. En majoritet av kambodjanerna är födda efter terrorväldet och den vietnamesiska ockupationen, och har inte folkmord och krig i fokus. Många ser istället en maktfullkomlig elit som skor sig på flertalets bekostnad och utestänger dem från inflytande och välstånd. Oppositionen krävde en oberoende utredning av valresultatet och beslutade sig för att inte inta sina platser i parlamentet. Vissa förhandlingar följde, utan resultat. Trots stora demonstrationer och oppositionens bojkott godkände valkommissionen resultatet. Det nyvalda parlamentet tillträdde i september. Ett halvfullt parlament, som bara bestod av CPP-ledamöter, valde om Hun Sen som premiärminister för en ny femårsperiod. Protesterna växte i styrka under hösten. De organiserades av CNRP, som även samarbetade med missnöjda textilarbetare som demonstrerade mot dåliga arbetsvillkor och låga löner. Hundratusentals kambodjaner deltog i missnöjesyttringar som också riktade sig mot CPP:s maktmonopol, korruption, brott mot mänskliga rättigheter och konfiskering av mark. I januari 2014 ledde protesterna till våldsamheter där flera demonstranter dödades av polis och många fler skadades. Kompromiss uppnås Strejkerna i den viktiga textilindustrin fortsatte också vilket särskilt satte press på regeringen. Många av de stora internationella klädkedjor som investerat i landet oroades av rapporter om våld mot arbetare, något som kan störa konsumenter i västvärlden. Förhandlingar med oppositionen pågick under våren och till sommaren nåddes en överenskommelse som Hun Sen och Sam Rainsy gemensamt presenterade. Enligt uppgörelsen fick oppositionen flera representanter i valkommissionen, som tidigare helt kontrollerats av regeringspartiet. Åtta nyligen gripna CNRP-politiker frigavs och partiet fick löfte om att få tillsätta en vice talman samt starta en egen TV-kanal. Ett år efter valet intog oppositionens ledamöter sina platser i parlamentet. Bland dem fanns även Sam Rainsy som bereddes plats genom att en annan ledamot avgick. Därmed tycktes punkt sättas för den akuta politiska krisen i landet. Kvar finns emellertid stor politisk splittring och jäsande social oro inte minst kring statens fortsatta beslag av mark. Nyttjande- och äganderätt kränks ofta när landområden konfiskeras för att bereda plats för plantager, gruvbrytning, fabriker eller lyxbostäder. Runt kambodjaner, både i städer och på landsbygden, beräknas ha kommit i kläm när staten lagt beslag på mark mellan 2000 och Utländska intressen beräknas nu kontrollera drygt en femtedel av landets yta. Hus Sen kopplar greppet inför valet 2018 I mars 2015 antog parlamentet enhälligt två nya vallagar. Den ena gör det möjligt att bötfälla och förbjuda frivilligorganisationer som "förolämpar" politiska partier och kandidater under valkampanjer, vilken samtidigt kortades från 30 till 21 dagar. Den andra vallagen föreskriver att politiska partier som väljer att bojkotta arbetet i parlamentet kan mista sina platser där. CPP och CNRP motiverade lagarna med att de minskar risken för politiska dödlägen liknande det som följde på valet Kritiker anser dock att lagarna är odemokratiska och lägger band på organisationer som vill påtala demokratiska brister. I april 2016 genomförde Hun Sen en ovanligt omfattande ommöblering i sin regering. Åtta av de 27 departementen fick nya ministrar. Det mest uppmärksammade ministerbytet var det på utrikesdepartementet, där Hor Namhong, 80 år och en av Hun Sens närmast förtrogna, lämnade sin post. Skälet till 15/42

16 regeringsombildningen uppgavs vara att effektivisera regeringsarbetet. Bedömare ansåg att ministerbytena var tänkta att locka unga väljare i lokalvalen 2017 och de allmänna valen 2018, och flera av de ministrar som fick gå tillhörde en äldre generation. Några politiska kursändringar väntades ministerbytena inte ge. Under 2016 tycktes Hun Sen och CPP-regeringen än en gång förbereda sig inför kommande val genom att via rättsväsendet försvaga sina motståndare. I september dömdes CNRP:s andreman Kem Sokha till fängelse i fem månader för att ha vägrat infinna sig till förhör sedan han anklagats för delaktighet i en sexskandal. Som en konsekvens av detta bojkottade oppositionspartiet parlamentsarbetet fram till i november, då de gick med på att åter inta sina platser i nationalförsamlingen enligt vissa uppgifter efter hårda påtryckningar från Hun Sen. I december 2016 dömdes CNRP-ledaren Rainsy till fem års fängelse av en kambodjansk domstol. Han fälldes för ett inlägg på Facebook om den känsliga frågan om gränsdragningen mellan Kambodja och Vietnam. Rainsy befann sig i Frankrike då domen föll. CNRP upplöses av domstol I februari 2017 antog parlamentet en ny vallag som förbjuder dömda personer att vara partiledare. Som en följd av detta avgick Rainsy som ledare för CNRP och ersattes av andremannen Kem Sokha. I september samma år åtalades dock Kem Sokha för landsförräderi och riskerade att dömas till 30 års fängelse. Ett bakslag för demokratin i Kambodja kom i november 2017 då Högsta domstolen beslutade att upplösa landets främsta oppositionsparti CNRP, förbjuda 118 av dess funktionärer att arbeta politiskt de närmaste fem åren samt utesluta hundratals CNRP-ledamöter i parlamentet. Domen kom sedan premiärminister Hun Sen anklagat CNRP för att samarbeta med USA för att störta den sittande CPP-regeringen. Såväl USA som EU drog därefter in sitt stöd till det kambodjanska valet och valkommissionen. Läs mer om händelseutvecklingen i Kalendarium. FAKTA POLITIK Officiellt namn Preah Reacheanachakr Kampuchea/ Kungariket Kambodja Statsskick monarki, enhetsstat Statschef kung Norodom Sihamoni (2004 ) Regeringschef premiärminister Hun Sen (1985 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Kambodjanska folkpartiet (CPP) 68, Kambodjas nationella räddningsparti (CNRP) 55 (2013) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Kambodjanska folkpartiet (CPP) 90, Sam Rainsys parti (SRP) 26, Partiet för de mänskliga rättigheterna 3, Norodom Ranariddhs parti 2, Funcinpec 2 (2008) Valdeltagande 70 % i parlamentsvalet 2013 Kommande val val till nationalförsamlingen 2018 Utrikespolitik och försvar 16/42

17 Kambodja ligger klämt mellan två politiska och kulturella stormakter i regionen Thailand och Vietnam och har genom historien fått kämpa för att bevara sin identitet och sitt självstyre. Förhållandet till grannländerna har alltid varit spänt. Kambodja har i modern tid också fallit offer för globala stormakters krigföring. Sedan 1999 är Kambodja medlem av den regionala samarbetsorganisationen Asean (Association of Southeast Asian Nations). Landet antas ha varit intresserat av medlemskap inte minst som skydd mot Thailand och Vietnam, som båda också är medlemmar. Samtidigt har landet blivit alltmer beroende av Kina som inte är medlem i Asean och utrikespolitiken präglas till en del av en balansgång mellan Asean och Kina. Mellan Kambodja och Vietnam går en kulturell gräns som Vietnam under århundraden har försökt överskrida genom att kolonisera Kambodja och assimilera khmerbefolkningen. Efter invasionen 1979, då Vietnam drev ut Röda khmererna, invandrade många vietnameser till Kambodja för att arbeta. Därtill fanns upp till vietnamesiska soldater i landet (se Modern historia). Den vietnamesiska ockupationen upphörde 1989 men misstänksamheten mot grannlandet är fortsatt stor och har utnyttjats av olika politiska fraktioner i Kambodja. Oppositionen spelar ofta på antivietnamesiska stämningar med hotbilder om massinvandring, territoriella krav och ekonomisk övermakt. Nuvarande regering, dominerad av partiet CPP med rötter i den Vietnamstödda regimen efter 1979, har dock ett närmare förhållande till grannen slöt Kambodja ett gränsavtal med Vietnam. Avtalet justerade gränsen på sex ställen och innebar att Kambodja lämnade över mindre områden till grannlandet. Olösta gränskonflikter Thailand och Kambodja har mycket gemensamt kulturellt, men de politiska förbindelserna förmörkas av flera konflikter. Kambodja har svårt att glömma Thailands stöd med vapen och transporter till Röda khmererna under skräckväldet Att thailändska företag utvinner ädelstenar och avverkar skog i områden som tidigare kontrollerades av Röda khmererna är en annan stötesten. Hur känsligt förhållandet är märktes när kambodjanska folkmassor 2003 stack den thailändska ambassaden i brand och vandaliserade thailändska hotell, affärer och restauranter i Phnom Penh efter uppgifter om att en thailändsk filmstjärna sagt att Kambodja stulit Angkor Vat-templet från Thailand. Relationerna mellan Kambodja och Thailand nådde ett lågvattenmärke hösten 2009 då länderna drog tillbaka sina respektive ambassadörer. Orsaken var att CPP-regeringen erbjudit Thailands landsflyktige förre premiärminister Thaksin Shinawatra arbete som ekonomisk rådgivare åt regeringen. Thailands begäran om att få Thaksin utlämnad avfärdades med att korruptionsdomen mot honom i hemlandet var politiskt motiverad. Thaksins vistelse i Kambodja blev dock kort, bara fem dagar. I augusti 2010 avgick Thaksin från den omstridda posten och de diplomatiska relationerna återupprättades. Med Thailand har Kambodja också olösta gränskonflikter. En av dem rör området kring tempelruinerna vid Preah Vihear. Redan 1962 slog Internationella domstolen (ICJ) fast att ruinerna tillhör Kambodja, men gränsdragningen i området förblev oklar. När Unesco sommaren 2008 tog upp Preah Vihear-ruinerna på sin världsarvslista sattes nationalistiska känslor i svall och trupper mobiliserades på båda sidor gränsen. Under några år förekom omväxlande förhandlingar och skärmytslingar vid gränsen. Vid flera tillfällen dog soldater på båda sidor i skottväxling. Under 2011 skärptes läget med strider på flera ställen längs gränsen och med flera tiotal döda sammanlagt. Efter internationell medling enades parterna dock i slutet av året om att dra tillbaka sina trupper från gränsen. I november 2013 beslutade ICJ att de omstridda markområdena kring Preah Vihear tillhör Kambodja. Kina viktig partner 17/42