Resedagbok. Studiecirkel i Upplands Väsby missionskyrka

Transkript

1 Resedagbok Studiecirkel i Upplands Väsby missionskyrka Resa till Israel och Västbanken 8 15 april 2008

2 Hur det började I mars 2007 berättade jag, på en tisdagsträff för daglediga i Upplands Väsby missionskyrka om ett besök jag på hösten året innan gjort på Västbanken och i Israel. Senare frågade jag om några var intresserade av att delta i en studiecirkel om Israel/Palestina-konflikten. Det ledde till att 15 intresserade träffades för att samtala om bakgrunden till konflikten. Vi tog upp de bibliska löftena till Israels barn, sionismens framväxt och den judiska inflyttningen till Palestina fram till staten Israels födelse Snart föreslog någon, vi fortsätter i höst och sen reser vi dit. Så blev det. Vi inriktade studierna på förhållandena i det ockuperade Palestina samtidigt som vi förberedde en resa dit. Jag fick ta kontakt med Studieförbunden Bilda för organisera vår resa som planerades till dagarna 8 15 april Vi skrev ner hur vi ville att programmet skulle se ut. Bilda utsåg den resepedagog, Elisabeth Lindgren, som skulle bli vår vägledare under resan. Vi fick träffa henne liksom Charlotte Backlund vår kontaktperson på Bilda. Reseprogrammet tog form och Bildas center i Jerusalem SCSC fick i uppdrag att planera för vårt besök. Tisdagen den 8 april var vi nio stycken resenärer som möttes på Arlanda och togs emot av resepedagog Elisabeth Lindgren. Resan hade börjat. Under resan fördelade vi uppgiften att föra dagbok över vad vi såg och upplevde. På de följande sidorna återfinns dessa dagböcker skrivna dag för dag av olika deltagare. Där finns också ett antal bilder tagna under resan. Med hjälp av dagboken kan vi återuppleva denna händelserika resa som påverkat oss på många sätt. Vi kan också använda den för att berätta för vänner om vad vi varit med om. Texter och bilder finns också tillgängliga på en webbsida upplagd av Göran Neider. Du hittar den på adressen: Alvar Svensson Resan gick från Ben Gurion flygplatsen i Tel Aviv till Jerusalem och Betlehem. Efter ett kort besök i byn Taybeh norr om Ramallah åkte vi genom Jordandalen till Nasaret. Efter en tur runt Galileiska sjön sov vi sista natten före hemresan i Netanya. Bild Göran Neider 2

3 Dag 1.Tisdag den 8 april. Att vara på väg. första steget som räknas Resan börjar, på kvällen anländer vi till Jerusalem. Genom Jaffaporten går vi in i den gamla muromgärdade staden. Strax innanför muren ligger vårt hotell, Gloria. Genom vår gäst vid middagen, Sten-Åke Mollmyr förs rakt in i den konflikt som ska prägla vår vecka i det heliga landet. Vid dagboken Alvar Vi samlas på Arlanda kl 9.30 på fm. Elisabeth vår resepedagog tar emot, delat ut biljetter och berättar vad som väntar i säkerhetskontrollen. Före incheckning frågas vi ut av, israeliska säkerhetsvakter vilka vi är om vi känner varandra, vem som packat väskan mm. Vi blir alla godkända och får checka in våra väskor. I nästa etapp blir det magnetkameror för handbagaget och kontroll av metall osv. i fickorna. Efter passkontroll är vi alla igenom utan några svårigheter. Tiden går snabbt tills vi får gå ombord på planet som lyfter enligt tidtabell kl Vi kan konstatera att åtminstone några av säkerhetsvakterna är med ombord. Upp till Jerusalem Något försenade landar vi på Ben Gurion flygplatsen i Tel Aviv kl Vi får köa till passkontrollen där vi kommer smidigt igenom. Snart sitter vi på bussen som tar oss till Jerusalem. Det är mörkt när vi kommer fram men vi skymtar snart den upplysta muren som omger Old City. Innanför Jaffaporten är vi framme vid den stad som i årtusenden varit i centrum för så många människors tankar och förväntningar. Hotell Gloria där vi ska bo ligger alldeles innanför porten, strax intill finns Bildas studicenter. Vi checkar snabbt in och går sedan tvärs över gatan till Nafoura för middag. Där möter vi Maria Wålsten från studiecentret och Sten-Åke Mollmyr, pastor från Karlstad. Han är en av de svenska följeslagarna inom kyrkornas följeslagarprogram och ska berätta om sitt arbete. Kyrkornas följeslagarprogram Följeslagarprogrammet har tre syften: att vara närvarande till stöd för människor som lever i konflikten, att medverka till att knyta kontakter mellan människor, att sprida information där hemma om förhållandena i Palestina/Israel. En del av tiden finns man vid någon av de många israeliska kontrollerna (checkpoints) på Västbanken. Där kan man följa vad som händer och även anmäla brister i hanteringen från soldaternas sida. Han ger exempel på att en anmälan kan få effekt. Sten-Åke berättar om byn Jayjos med 100 invånare, som var på väg att överge byn på grund av israeliska trakasserier. Nu vågar de bo kvar tack vare att det finns följeslagare där. I Jerusalem står man varje vecka tillsammans med en judisk kvinnogrupp, de svarta kvinnorna, som protesterar mot ockupationen. En soldat med tjänstgöring i Gaza har vid ett sådant tillfälle uttryckt tacksamt för att man protesterar, det skulle vara värre utan dessa protester. Vad är ont och vad är gott? frågar sig Sten-Åke utifrån Jesu ord om att ge mer än vad som begärs. Han har nyligen varit med om en husrivning. Huset hade rivits tidigare och sedan byggts upp av ICAHD, nu rivs det på nytt. I samband med detta arresteras Jeff Halper, en israel av judisk börd som startat och leder ICAHD. Sten-Åkes berättelse för oss direkt in i den konflikt som ska prägla den kommande veckan på olika sätt. 3 Namnskyltar på Jaffaporten på flera språk. Foto Göran Neider

4 Dag 2. Onsdag den 9 april Möten med levande och döda stenar Under Maria Vålstens ledning utforskar vi Jerusalems gamla stad med några av dess heliga platser Västra muren, Haram al Sharif och Gravkyrka. Ett besök på Saraya Center, där man med stöd av Diakonia arbetar med litteratur och bild för barn hinner vi också med. Vid dagboken Göran 07:00 väcks vi av skärande klockklang och någon minut senare smyger starka solstrålar in i rummet. Frukost på vårt våningsplan, fullt och oklart vad olika vita såser smakar och passar till, yoghurt, fruktdessert eller korv. Vi samlas på entregården 08:15 och Elisabeth berättar om Gråtomuren ur PP Waldenströms skildring av sin resa till Mellanöstern och Israel 1894 Till Österland (800 sidor). Med den inledningen vandrar vi genom basarerna till Klagomuren där Maria Wålsten väntar. Hon är (snart avgående) direktor för Bilda studiecentrum i Jerusalem och lämplig guide om Jerusalem. Klagomuren Muren är uppdelad i en mans och en kvinnosida och har nu ett stort torg framför sig som ger perspektiv. Torget skapades när Jerusalem erövrades från Jordanien 1967 då de palestinska kvarteren trängde in och lämnade en smal gata längs muren. Dåvarande marockanska innevånarna fördrevs och hamnade i flyktingläger. Klagomuren utgör resten av Templet när det revs av romarna år 70 e Kr. Judarna har levt på minnen och fasta regler fram till 1700-talet då nya ideer skapade regelförgreningar och olika regeltolkningar. Vi får anpassa vår klädsel efter förväntan om täckta kroppsdelar som huvudbonad och ärmar. Vi noterar att vissa ber vid muren med en gungande rörelse som föreskrivs för att ge harmoni med kroppen. De ultarortodoxa judarna lyser med sin svarta klädsel, höga hatt ovan en bönekapsel i pannan, stålbågade glasögon och ljusa bönetofsar och sjalar, ivrigt spankulerande med Torah-läsande eller i bön vid muren. I murspringorna sitter en mängd bönelappar instuckna, några i gruppen kompletterar med sina. Maria berättar Nästa mål är muslimernas moské. Under halvtimmen i kön förbi vakterna/ kontrollstationen under gassande sol, berättar Maria om den slutna bosättningen i Silwan - Davids stad, som vi ser på håll, här pågår en smygockupering under dålig insyn de ultraortodoxa judarna fick särskilda privilegier av Ben Gurion för att nå en politisk ening under 50-talet. De föds in i sin gemen- 4 Ortodox jude studerar skriften iförd bönemantel vid Västra muren. Mellan stenarna i muren ser vi instuckna lappar med böner. Foto Göran Neider

5 skap och är arbetsbefriade för att ägna sig åt studier av Toran på samhällets eller övriga judars bekostnad. Deras stora nativitet lär skapa ett problem där det är svårt att politiskt anpassa förmånerna till lagom nivå - det skapar en polarisering till det sekulära samhället, extrema grupper markerar sig, t ex har det muslimska brödraskapets märke börja dyka upp i pannan hos unga palestinier. bosättare är allt från omedvetna israeler som gjort ett ekonomiskt val (subven-tionerad hyra) till samhällskritiska cowboys, som vill återta landet från den växande arabiska gruppen vars tillväxttakt ses som ett hot. Maria lämnar snart tjänsten och ersätts av Sune Falgren, teolog från EFK. Haram-al-sharif med Klippdomen och Al- Aqsa-mosken 09:45 gör vi entre i muslimernas heliga plats via en provisorisk träbrygga upp och in i Haram-al-sharif. Området består av två stora torg i olika nivå med var sin moské. På gården står en predikant och talar till åhörare som hukar på olika skuggiga platser. Båda moskéerna är stängda för oss. Genom ett fönster ser vi in i al- Aqsa ( den mest avlägsna böneplatsen från Mecka dvs bortom Medina) som är ett stort rum med pelare och röda mattor, avsatt för bön. Mot öster lyser Olivberget och judiska begravningsplatsen. Under oss ligger Salomos stallar. Vi går upp för trappor till den mäktiga Klippmoskén och med dess blå mosaik under en gyllene kupol. Skolklasser med elever i olika åldrar vandrar runt (de yngre har ställt sina skor på ett speciellt ställe), äldre tonårsflickor i svart sitter under ett tak och lyssnar på undervisning (om vad?). Hitom Olivberget lyser guldfärgade kupoler på den rysk-ortodoxa kyrkan i en park Fredsprovokationer 1996 försökte president Netanyahu öppna en gammal tunnel som fanns under tempelplatsen, vilket startade kravaller gick israeliske parlamentsledamoten Ariel Sharon upp till Tempelberget, vilket utlöste den andra Intifadan (upproret), som pågick till Samma år dök grävskopor upp utanför entrén att användas för de arkeologiska utgrävningarna (knappast trovärdigt) varvid kravaller uppstod och skoporna drogs tillbaka. Troligtvis komma dessa provokationer i anslutning till förhandlingar i syfte att störa dessa. Det har medfört att muslimerna stänger moskén för turister eftersom Jerusalems turistintäkter ej kommer palestinier till del. Via Dolorosa basarer 10:30 återsamling vid Bomullsporten för vandring in i basarer fram till ett café som ligger längs Via Dolorosa med dess 14 stationer som beskriver Jesu smärtsamma van-dring med korset från Pilatus till Golgata. Vi ser en station där Simon av Cyrene tar över korset samt en där Jesus stapplar under bördan, avbildat i ett armenskt kapell. Fikapausen förlängs av att Gunther försvinner och återförenas med oss efter samtal med sonen Joakim i Sverige. Vi ser även ett skyddsnät ovan basargatan där en bosättare, som köpt en lägenhet ovanpå, vräker ut skräp. Elisabet visar oss en butik som gör kakelskyltar och levererar till hus- och gatuskyltarna i närområdet ( Passerar gräns mellan de muslimska och kristna kvarteren innan vi äter lunch på en basargata - falafel, kikärts- (hummus) och andra röror. 12:40 åter på hotellrummet, böneutropare hörs. Diakonia och Barnlittertur 13:15 samlas vi på Bilda studiecentrum för att lyssna på Safa, som ansvarar för Diakonias verksamhet i Jerusalem och Jordanien. Hon berättar om ett stort litteraturprogram för barn med stor svensk medverkan. Syftet är att öka läsintresset hos palestinska barn och därmed läsförmåga och inspiration. En speciell målgrupp är barn med vålds- och krigserfarenheter i bl. a. Gaza som kan få alternativa bilder och fantasi. Böcker från olika länder vidgar kunskapen om andra kulturer och tänkande. I projektet har Ulla Lundkvist (som doktorerat på Pippi Långstrump under 70-talet) medverkat med kursupplägg, metodik och litteraturval där bl a Astrid Lindgren finns representerad. För att nå barnen har vägen gått via lärarutbildning och -inspiration (lärarinstruktioner med pedagogiska metoder) samt att påverka och vidga produktionen via översättare, förlag, tryckning, nya författare och illustratörer. Böcker levereras även åter till Sverige, bl a Rinkebyskolan. SIDAs stöd är begränsat i tid och önskar att Diakonia tar över ty projektet kräver att arbete får kontinuitet. Diakonia är dock 5

6 enbart en partner och implementerar ej självt. Diakonia önskar nu addera drama och teater. Saraya Center for Community Services 14:00 följer vi Safa på promenad genom basarerna till Saraya Center i de muslimska kvarteren. Det är ett fritidshem som även tar emot skolklasser under förmiddagar. Utrymmen saknas i Gamla Stan för lek och rörelse. Här finns aktiviteter i 2 våningar. I ett rum tecknar 10 barn med bl a Baur-teckningar och Alfons Åberg som förebild. På övervåningen följer vi hur en grupp barn presenterar bilder de ritat och deras innehåll. I ett rum pågår vuxenundervisning av några mödrar i läsförmåga hur fånga upp männen? Efteråt berättar ledarna om byggnaden, behovet av lekutrymme och inspiration samt om provokationer 2007 om äganderätten. I Gamla stan bor palestinier mot de som vore rimligt, många inflyttade efter husrivningar. Kerstin överlämnar teckningar från sina gamla elever i en Odenslundaklass 5, Britt överlämnar Marabouchoklad och en JGB-CD. Heliga gravens kyrka 15:10 fortsätter vi till närliggande Gravkyrkan. På vägen besöker vi en källare med S:t Helenas gamla, stora vattenreservoar. Passerar en koptisk entré, går över ett tak där den fattiga etiopiska kyrkan har ett kloster. Vid entrén hindras vi först av att en procession av kyrkliga dignitärer med polisbevakning tågar in, följt av ihållande klockringning som stör Marias berättelse. Golgata och Adams kapell Inuti kyrkan besöker vi först Golgata, en trappa upp ligger 2 kapell kring en en berghäll där korset anses ha stått. Passerar en kö av troende som vill vidröra eller kyssa klippan. Detta utgör Via Dolorosa anhalterna Rakt under Golgata ligger Adams kapell där Adams kranium skall vara begravt enligt någon tradition. En spricka i berget som anses uppstått vid korsfästelsen och längs vilken Jesu blod skulle ha droppat ned och tvättade Adams rester rena en vacker tanke. Status Quo mellan samfunden Kyrkosamfunden tvistade svårt om kyrkans förvaltning fram till en överenskommelse 1852, kallad Status Quo, som innebär att tillstånd och ansvarsfördelning skulle frysas för all framtid mellan armeniska, grekiska, koptiska, romerskkatolska, eti-opiska och syrianska kyrkan. En muslimsk och därmed neutral familj handhar sedan dess kyrknyckeln. Kyrkornas kapell Centrum utgör kapellet över Kristi grav men kön är för lång för att vi skall ställa oss i den. Bakom finns de olika kyrkoriktningarnas kapell: en våning under ligger ett armeniskt kapell (S:t James) med deras speciella kors med växtutskott som betonar uppståndelsen före döden, Gregorius Upplysaren är orsak till att armeniska kyrkan blev den första statsreligionen våningar ned finns ett naket, svart franciskanskt kors fängelse med 2 fothål efter Jesus, en syriansk sanning det katolska kapellet har dels en modern orgel utanför, dels ett abstrakt, modernt altare med ett kors ovanpå en jordglob mot blå bakgrund (en förnyelse som 3 av samfunden godkänt) syrianska rummet är slitet med jordgolv, utrymmet kan ej rustas av taktiska skäl (Status Quo) och deras 3 präster tvingar sig till att genomföra samtliga förrättningar enligt schema för att ej riskera att utplånas - en liten grotta inuti rummet inne-håller Josef av Arimateas grav kopternas lilla kur innehåller ett altare med en sten från graven 16:20 vandrar vi åter via basarerna och träffar på en tunnbrödskonstnär som spänner sitt bröd över en kudde, kastar upp och vänder den tunna degen högt ovan huvudet och säljer det varmt och lövtunt. Fikar utanför Gamla Stan i ett modernt, isrealiskt kafé. 18:30 samling och promenad utanför muren från Jaffa- till Damaskusporten och upp till hotell Jerusalem där middag serveras - kyckling. Summering 21 samlas vi i hotellet en trappa upp och funderar över temat Levande och döda stenar - om berörda människor och hur berörs jag? Resultat: 1) Saraya berör, 2) Gravkapellet oroar, Göran berörs av den samlade, kristna kyrkan. Varifrån kommer vi och vad bär vi med oss hem? Text om tjänstekvinnan Hagar. Bön. 21:30 hemåt per taxi eller till fots i ljum värme efter en späckad dag. 6

7 Dag 3. Torsdag den 11 april Helig stad?! Vi möter två röster som ger oss bilder av livet i Jerusalem och på Västbanken. Hanna Barag, f.d officer i israeliska armén berättar om sitt arbete i Machsom Watch, mot ockupationen. Omar Haramy från Sabeel tar oss med på en kontextuell Via Dolrosa-vandring. Vid dagboken Birgitta och Günter Mea Shearim Dagen började med en tidig promenad för dem som ville och orkade till de ultraortodoxa judiska kvarteren, Mea Shearim, utanför gamla stadens murar. Vi stannade till vid Tabour House ett mycket vackert gammalt hus som ägs av Svenska kyrkan, där finns Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem. Vi gick vidare mot de judiska kvarteren och såg barn på väg till skolan och vuxna på väg till sitt arbete iklädda sina karakteristiska kläder, hattar och inte att förglömma de långa lockarna som de börjar anlägga redan som små pojkar. Gatorna har behållit den gamla stilen likt de östeuropeiska städer de allra flesta härstammar ifrån. De påminde om bostadskvarter i t.ex. Polen eller Ungern. Machsom Watch Kl.9 samlades vi så på Bildas centrum för att träffa Hanna Barag en israelisk kvinna som arbetar i organisationen Machsom Watch vilket betyder checkpoint. Namnet vill vara en påminnelse och ett tecken om vikten av att finnas vid gränsövergångarna för att förhindra övergrepp. Organisationen består av c:a 500 kvinnor - människor med olika bakgrund och med olika utbildningar. Rörelsen startade år 2001 av 3 stycken kvinnor efter den andra interfadan. Man arbetar två och två. Varje dag året om befinner de sig vid de olika chechpoints från kl.5-6 (den tid palestinierna tillåts passera) och så länge det behövs samma sak på eftermiddagen då de ska tillbaka. Man skriver rapporter om det man ser och upplever. Dessa rapporter läggs sedan ut på Internet för att kunna läsas och ge information. Gruppen har ingen politisk påtryckningsmakt. Machsom Watch finns i hela Israel utom i Gaza Hanna var en oerhört engagerad kvinna och beskrev målande och gripande om det arbete som organisationen gör. Hon hade själv förlorat en son i kriget Hon gav oss ett exempel vad arbetet kunde innebära en historia om en vanlig människa i dagens Israel. Hon berättade om en liten pojke som hade cancer i ett öga. Han bodde på Västbanken och behövde specialistvård. För oss som lyssnade var det svårt att ta in hur oerhört många problem och svårigheter som måste övervinnas för att pojken skulle få komma till rätt sjukhus i sitt eget land. Man behövde nog inte ha egna barn eller barnbarn för att kunna känna in den maktlöshet som uppstår när barnet behöver hjälp- en hjälp som finns så nära och ändå så långt borta. Vi kände oss tagna av Hannas engagemang och berättelser. Vad är mänskliga rättigheter i dessa sammanhang? När vi samlat oss lite efter det att Hanna gått följdes vi åt genom de armeniska och judiska kvarteren i gamla stan och åt lunch uppe på en takterrass, njöt av det härliga solskenet och fick lyssna på klockspel från kyrkor och rop från minareten. En annorlunda Via Dolrosa-vandring Efter lunchen väntade en buss på oss utanför Jaffaporten. Vi fick följa med på en Via Dolorosa - rundtur som Sabeel med Omar Haramy kallar sin visning av Palestiniers dagliga lidande. Vi kunde följa med ögon och öron de mest flagranta övergrepp mot en etnisk befolkning under ockupation. Den s.k. säkerhetsmuren som skall skydda judiska invånare i Israel mot angrepp från palestinier har rests så att byar, åkrar, trädgårdar och gator godtyckligt har delats av muren så att t.ex. barn inte kan komma alls eller endast med stora svårigheter till sina skolor, till läkare eller är avskurna från andra erforderliga samhällsfunktioner. Den internationellt utmärkta gränsen mellan Västbanken och Israel eller Jerusalem och Israel (den s.k. gröna linjen) negligeras helt av Israel. Muren är till allra största delen uppförd på palestinskt område där dessutom ekonomiskt, kulturellt eller religiöst viktiga platser har avskurits från palestinskt område. De som t.ex. har sina åkrar eller olivodlingar på andra sidan muren kan om överhuvud tagit - endast med mycket stort by- 7

8 Checkpoint, nionde stationen i vår liturgiska resa längs den palestinska via Dolorosa. I bakgrunden skymtar checkpointen. Läsning av psalm 142 Foto Göran Neider råkratiskt krångel få passertillstånd för korta tider genom en viss öppning i muren och måste tillbaka genom samma öppning under en viss kort tid. Jordbruk och trädgårdsskötsel är beroende av väder och kan inte dateras efter vissa korta dygnstider för månader eller veckor i förväg. Men passertillstånden förutsätter detta. Bosättningar Utöver dessa avskärningar finns det då israeliska bosättningar inom de palestinska områden. Dessa bosättningar är anlagda på de för palestinier högt kvalitativa områden, ex sluttningar för odling av oliver och annan frukt eller områden med vattenkällor eller skogsdungar. Bosättningar har ofta egna tillfartsvägar som endast bosättare får använda. Det är farligt för palestinier att arbeta i närheten av bosättningar. Bosättarna är beväpnade och skyddas dessutom av militär som kan skjuta vid misstanke om angrepp eller sabotage. Palestinier upplever israelernas uppförande också kränkande på andra sätt. De fyller sina swimmingpooler inom bosättningar med dricksvatten från de ursprungligt palestinska källorna även under vattenbristtider. Palestinier får då tillgång till vatten endast under få timmar per dygn eller vecka till ett pris som är fem gånger högre än det som bosättare betalar. Till följd av vattenransoneringar för palestinier ser man på deras hus vattentankar som man fylls och används under avstängning. Det berättas om flera tillfällen då soldater har kört genom palestinska orter och skjutit sönder vattentankar så att vattnet rann ut. Ingen förklaring varför. Palestinier får också stå tillbaka när det gäller nybyggen. Det förekommer därför svartbygge av hyreshus. Vi fick se rester av ett 5- våningshus som har rivits av israelerna pga. man inte medgav byggnadslov med hänvisning till otillräcklig infrastruktur. Fast i nära grannskapet uppfördes en bosättning för ca israeler på konfiskerad mark. Den palestinska befolkningen runt Jerusalem är kringgärdad av muren, checkpoints och svårigheter med in- och utresetillstånd ur sina respektive inhägnader. Men även om man har tillstånd är det långt ifrån säkert att man få passera över avspärrningar pga. godtycklig hantering och förseningar genom israelisk militär vid kontrollen. I praktiken avstängs palestinier från regelbundet arbete, sjukvård, skolgång, besök av kyrkor eller släkt och vänner. Förnedringen upplevs så starkt att de som inte är tvungna avstår från att utsätta sig för sådan. Vad är mänskliga rättigheter för oss och var någonstans finns den enda demokrati i mellanöstern?, undrar man här, Var finns alla Genève-konventionens bestämmelse om ockupationsmakternas skyldigheter och rättigheter mot befolkningen på ockuperad mark? Det är därför vi med stor beundran och glädje konstaterar att många organisationer både bland israeler och palestinier oförtrutet och under stora uppoffringar arbetar för fred och 8

9 mänskliga rättigheter i Israel. Alla dessa ansträngningar, att på fredlig väg normalisera förhållanden mellan israeler och palestinier förtjänar vårt stöd och stor respekt. Efter denna annorlunda Via Dolorosa träffades vi till middagen på Armenian Taverndär vi serverades armenisk inspirerad måltid i en lokal som skulle tom. överträffa en väl-sorterad antikhandel vad gäller antalet och art av kuriosa föremål. Efter en kort samling på studiecentret efter denna dag med så många starka intryck återvänder vi med många tankar och trötta till våra kojor på Gloria hotell. Nakba, första stationen i en liturgisk resa efter den palestinska Via Dolorosa. Vi ser ut över den palestinska byn Lifta i V Jerusalem tömdes på sin arabiska befolkning vid årsskiftet 1947/48. Det blev inledningen till att alla palestinier drevs ut från V. Jerusalem. Platsen är nu ett utflyktsmål för judar. Meditation, läsning av psalm 69: 1-3, bön. Foto Göran Neider 9

10 Dag 4. Fredag den 11 april Murars olika språk Vi möter Sarah från den israeliska fredorganisationen ICHAD, som berättar om och visar oss israeliska bosättningar, vägar och husrivningar i Ö. Jerusalem. På eftermiddagen judiskt sabbatsfirande, vid V. Muren och en sabbatsmåltid. Vid dagboken Kerstin Vaknade vanlig tid Skrev färdigt gårdagens dagbok. Vi går till matsalen. Idag är vi tillbaka i den ordinarie matsalen, men taket är täckt av en duk. De flesta i gruppen har redan ätit. Britt sitter kvar, hon berättar att Gunnel vill vila under förmiddagen. Vi lovar att vänta tills Gunnel dyker upp och minsann kommer nu även Elisabet. Det är bra att man kan få komma till matsalen när det passar en själv. En del är morgonpigga medan andra är sega på morgonen. Idag är det samling klockan nio på Centret. Först en kort stund tillsammans med Elisabet. Hon samlar in pengar. 50 shekel / person. Det känns bra att Elisabet sedan betalar all dricks och all dryck i samband med middagarna. Det gör livet lättare för oss andra. Dagens program är uppdelat i olika pass. ICAHD Först ska vi träffa Sarah från ICAHD, Israeli Committee Against House Demolitions. En organisation som grundats av Jeff Happner i syfte att förhindra förstöring av palestinska hus på Västbanken och i Jerusalem. Det visar sig att Sarah är en ung judisk kvinna från New York med svenska rötter, dock för flera generationer sedan. Sarah har under två års tid ägnat sig åt aktivt arbete i den här gruppen, vilken, som namnet säger, försöker förhindra husrivningar. Sarah talar väldigt fort så gruppen ber Alvar eller Elisabet att tolka. Det känns bra för oss alla, för då får vi höra allt två gånger och både Alvar och Elisabet har större förförståelse än vi andra och de ger även sin egen tolkning av det som sägs. (Gruppen har nu utökats med en brittisk kvinna och en dansk man. Jag hörde dansken säga att han hade svårt att hänga med i Sarahs snabba tempo, men att det hade varit svårt att riktigt förstå den svenska tolkningen också.) Sarah berättar Problemet med dessa husrivningar grundar sig i att man utgår från olika gränsdragningar som har gällt sedan Den gröna linjen som delade Israel och Palestina och som accepterades av FN har inte godkänts av Israel. Inga byggnadstillstånd för palestinier har därför utfärdats sedan 1967, trots att de äger marken. Husrivningarna är lagliga hävdar Israel. Det utfärdas årligen hot om rivning men man utför bara 300 per år. Bakom dessa hot ligger, enligt Sarah, förhoppningen att så många palestinier som möjligt ska lämna landet. Palestinska hus lyder under militär judisk lag trots att de ligger på palestinskt område. Israelerna ockuperar mark och bygger hus och det med statens goda minne. För att sedan skydda sina hus, bygger man murar runt och även murar runt tillfartsvägarna. Dessa murar skyddas sedan av checkpoints. Det finns fortfarande öppningar i muren (60% av den drygt 70 mil långa, tilltänkta muren är färdigbyggd) men eftersom muren är mycket nyckfullt dragen, ibland mellan olika palestinska byar så är det mycket svårt för palestinier att röra sig. Judarna har sin syn på muren. De menar att färre dödas nu. De ser att palestinierna lider, men vill rädda sina egna barn. De ser inte att muren inte stoppar bomber utan bara stoppar ett normalt liv. Israelerna arbetar med kollaboratörer, som på grund av sin ekonomiska situation tvingas att samarbeta och därför spionera på sina egna landsmän. Jfr Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta där man säger Tyst, tyst fienden finns mitt ibland oss! Att söndra och härska genom att människor inte har något annat val. Bosättarnas hus ligger ofta högt upp på bergen för att ha sikt ut över dalarna. Vägarna dit upp skyddas av murar som går rakt igenom palestiniernas urgamla odlingsområden. Olivträd, som behöver flera hundra år för att ge maximal frukt, skövlas rakt av. Att se Ö. Jerusalem 10 Efter att ha lyssnat på Sarah inne på Centret

11 Den höga separationsmuren skär av vägen från Ö Jerusalem mot Jeriko. Foto Göran Neider går vi till vår buss och åker på en tur efter gröna linjen och så småningom upp bakom Olivberget förbi Sionberget. Sarah berättar att israelerna döper om alla platser till gammaltestamentliga namn för att betona sin tillhörighet. Hon säger också att medelinkomsten varierar mellan olika platser. Västra Jerusalem 56$, Östra Jerusalem 26$ och utanför Jerusalem 16$. Stor skillnad alltså. I palestinska skolor går barn i varje klass. Hälften av barnen går i allmänna skolor och alla, som har möjlighet, offrar sina sista slantar för att kunna skicka sina barn till privata skolor, trots priset. 2/3 av palestinierna tjänar under fattigdomsgränsen. Israelerna vill att så många av palestinierna som möjligt ska flytta ut ur landet. Man är rädd för att de, bl.a. på grund av sin höga nativitet, blir många fler än israeliterna och i så fall ett än större hot. Bussen gör ett stopp högt uppe på en kulle och vi stiger ur för att titta på en ny stor bosättning, som börjar bli klar. Här finns en karta över Nya Sion, som området kallas. Det är ett område, som ska locka rika amerikanska judar att köpa sig en semestervåning här med alla slags bekvämligheter. Utanför området går den höga muren. Kontraster i allra högsta grad. När vi går in i bussen och åker vidare kan vi redan av vägens kvalité känna var vi lämnar bosättningens område. Vi åker nu på Jerikovägen. Plötsligt blir det stopp. Här går muren tvärs över vägen och hindrar all vidare trafik. Man måste passera en check point först. På muren har många skrivit olika budskap. Ett där det stod Sweden wants you out bekymrar mig. Vad menas med det? Nästa stopp är vid en husrivning. Ett femvåningshus har jämnats med marken. Invånarna i huset fick femton minuter på sig att tömma sina lägenheter innan grävskopan startade rivningen. Det var flera hus i området som varit hotade men detta blev rivet. Slumpen styr? Hur kan det kännas för den som blir utsatt? Vill man bo kvar? Kan man bo kvar? Var i så fall? Hos släktingar och vänner? Ska man ge upp och flytta utomlands? Det är ju det israelerna vill enligt Sarah. Rundturen med Sarah avslutas på Olivberget och där stiger Birgitta, Günther och Alvar av och går hem för att passera Getsemane. Övriga fortsätter med bussen. Vi kommer så nära Getsemane med bussen att vi beslutar oss för att inte gå tillbaka dit på eftermiddagen utan välja mässan i den armeniska kyrkan i stället. Vi lämnar bussen vid Jaffaporten och går tillbaka till hotellet. En kort vila och sedan återsamling i entrén för att gå och äta lunch. Elisabet följer med och det var tur för Göran och mig. Vi blev ordentligt skinnade när räkningen kom. Elisabet gav sig inte utan fick tillbaka en del av pengarna. Ägaren var uppenbart sur. Resterna av ett rivet femvåningshus i Ö Jerusalem Foto. Göran Neider 11

12 Armeniska kyrkan Klockan tre gick vi till den armeniska kyrkan för att fira mässa. Det stod stränga förhållningsregler på väggen utanför. Man får inte sitta med benen korsade. Man får inte ha händerna i fickan. Men man fick röra sig runt i kyrkan. Skilda platser skilda seder. Mycket sång, mycket rökelse och många vandringar av de förrättande prästerna. Många oljelampor överallt. Tjocka mattor på golvet och murriga målningar på väggarna. En upplevelse, men vi orkade inte stanna ända till det var slut. Vi skulle ju gå hem och förbereda oss att fira sabbat. Sabbat vid muren Samling igen klockan sjutton för vandring ner till Västmuren klagomuren. Nu är det en livligare stämning vid muren. Festklädda ortodoxa judar med hattar och skinnmössor. Unga pojkar och unga män med korkskruvar vid öronen. Kvinnor i festdräkter oftast svart och vitt. Vi kvinnor i gruppen får gå för oss själva. Vi stoppar en bönelapp i muren där vi ber om fred och försoning mellan folk och religioner. Återsamling Vandring tillbaka till hotellet, där vi tar en taxi till den synagoga där vi ska äta sabbatsmåltid tillsammans med en rabbin Sabbat i Synagogan När vi kommer fram till Synagogan och träffar rabbinen, som heter Shlomo Zacharow, visar det sig att vi är för tidiga. Vi får då gå in i det bibliotek där Shlomo undervisar elever, som vill fördjupa sig i judendomen. Här finns mycket böcker. Någon frågar hur lång tid det tar att läsa Toran med sina uttydningar. Han svarar att om man läser ett blad med två sidor text om dagen i sju år så är man klar. Man kan inte läsa mer ett blad om dagen om ska tillgodogöra sig texterna. Shlomo redogör sedan för hur måltiden kommer att gå till. Först tänder man två ljus för sabbaten. All mat måste vara färdiglagad i förväg för från och med nu får inget arbete utföras. Man får inte heller skriva, betala eller städa. (Nu får Elisabet problem. Hur ska hon kunna betala för oss. Det får bli Maria som gör det på måndag.) Rabbinen eller husfadern sjunger därefter välsignelsen över barnen och hustrun. I vanliga fall kommer sedan välsignelsen av brödet, men vid sabbaten kommer vinet först och därefter brödet. På sabbaten är det två bröd, eftersom man inte får baka bröd då och redan i öknen fick man dubbel ranson av manna vid sabbaten. Brödet ligger under en duk eftersom vinet ska välsignas först och det gillar inte brödet tydligen. Ibland sker märkliga saker! Vår rabbin sjunger välsignelserna, tömmer sitt glas och bjuder sedan oss att dricka. Brödet bryts och delas ut till var och en av oss och därefter är vi välkomna till buffébordet. Maten består av olika sallader och bröd samt 4 olika varmrätter. Kyckling, lammkött, fisk och en vegetarisk rätt. Gott! Fritt samtal runt maten. Vi passar på att ställa frågor till Shlomo. Han kom till Israel Han blev intresserad av religion när han gick i det som motsvarar vår konfirmationsläsning. Han tjänstgör som lärare vid Synagogan och håller gudstjänster vissa söndagar. De är två rabbiner i denna synagoga. En rabbin får gifta sig, men Shlomo har inte hittat sin rätta ännu. Här drivs också en form av vandrarhem med uthyrning av rum +mat. Kurser av olika slag hålls här - och då är man i det bibliotek, där vi samlades i vid början av vårt besök. Här i Synagogan tar även hissen sabbat. Man får inte trycka på några knappar så hissen går hela tiden upp och ner. Den stannar på varje våning. Dörren öppnas vare sig det behövs eller ej. Men! På parkeringsplanet stannar inte hissen på sabbaten. Man får ju inte köra bil!! Måltiden avslutas genom att Shlomo ber en lång välsignelse (5 min sa han) och därefter bryter vi upp. Kvällen är ljummen så vi beslutar att gå tillbaka till hotellet. En lagom vandring. Dagens upplevelser Vi samlas i ett rum vid receptionen och går igenom dagen. Mycket har vi upplevt och det är svårt att minnas allt men viktigt att påminna varandra. Den unga Sarahs ställningstagande har påverkat mig. Att tvingas ta ställning och välja väg. Skulle jag klara det? Alvar tar upp husdemoleringarna och de problem de utgör. Nils-Åke förundrades över den Armeniska gudstjänsten. Vi säger god natt till varandra och påminner oss om att i morgon åker vi mot Betlehem. 12

13 Dag 5. Lördag den 12 april Tro i funktion Vi lämnar Jerusalem för en dag i Betlehem. Det blir en dag med besök i födelsekyrkan och Herdarnas äng men också med bilder av den israeliska separationsmuren som omger Jesu födelsestad. Vi besöker den svenska SIRA-skolan och ser i miljön i ett flyktingläger som funnits sedan Vid dagboken Margareta och Nils-Åke Dagens program innebar att gruppen lämnade Jerusalem och vårt trivsamma hotell Gloria invid Jaffaporten. Färden gick mot Betlehem och Beit Sahour. Idag är Betlehem, Beit Sahour och Beit Jala som tre trillingstäder, tätt hopvuxna med varandra. För att komma in i området var vi tvungna att följa den höga, skrämmande, dystra betongskydds??mur (som vi under dessa dagar träffade på vid många tillfällen) och därefter komma igenom en checkpoint med beväpnade soldater. Beroende på humöret kunde vi bli mer eller mindre kontrollerade. Dagen kom att innehålla en guidning genom palestinska bostadsområden och israeliska bosättningar samt besök i ett flyktingläger besök vid herdarnas äng och födelsekyrkan SIRA-skolan som bl a driver ett arbete med två specialskolor för barn på Västbanken en gemensam middag tillsammans med två palestinska kristna par som är aktiva i en evangelisk luthersk kyrka som angränsade till det mycket vackra gästhemmet (ICB internationellt kulturcenter) som vi blev vårt härbärge den natten. Guidningen När vi släppts igenom checkpointen for vi till Alternative Tourism Group. Det är ett turist- och reseföretag som ser det som en viktig uppgift att utveckla den alternativa turismen, för att på det sättet ge utländska gäster möjlighet till en mer balanserad bild av vad som händer på en plats varifrån hälsningen om fred en gång sjöngs av änglarna på julnatten. Vi mottogs av våra värdar som skulle guide oss denna dag. Det var en palestinier som vuxit upp i området och varit med om hur deras bostäder och det palestinska landskapet förändrats och givit plats för israeliska bosättningar. De berättar att de inte har lätt att få turistauktorisation. Det har tidigare varit förbehållet israeler. Som palestinier har de inte har ett pass som tillåter dem att röra sig fritt inom Israel/Palestina. Vi färdas runt i de tre trillingstäderna som har en upptill 80 procent kristen befolkning. Färden går runt i gränstrakter mellan palestinska bostadsområden och israeliska bosättningar. Det är påfallande hur stor standardskillnaden är mellan befolkningsgruppernas bostäder och vägar. Vi kan på ett ställe tydligt se hur en israelisk väg skär rakt igenom palestinsk område och förbinder israeliska bosättningar. På en plats med hänförande utsikt får vi beskåda resterna av hus ett som vi kan ana har varit ett hem för välbärgade palestinier. Huset är nu ruiner från den 2:a intifadan. Färden går vidare till ett av de flyktingläger som blev resultatet av folkomflyttningen Där finns nu en befolkning av två generationer flyktingar. På en av murarna kan vi genom målningar och mosaik följa folkets väg mellan hopp och förtvivlan: fredssamtal, strider, förhandlingar och strider på nytt. Herdarnas äng Här liksom på de flesta platser som har en biblisk anknytning finns en kyrka uppbyggd som minnesmärke. I kyrkan finns vackra freskmålningar med motiv från herdarnas möte med ängeln och stjärnan som lyste dem till stallet. Utan- Sång i det vackra kapellet vid Herdarnas äng. Foto Göran Neider 13

14 för kyrkan finns en grotta som herdarna kunde ha haft som härbärge. Omgivningen är en oändligt skön, vacker äng som gav en välbehövlig själslig ro. På denna äng infann sig en djup mättad känsla av att befinna sig på biblisk historisk mark. SIRA-skolan SIRA står för Swedish International Relief Association. Skolan ger specialundervisning för elever med läs- och skrivsvårigheter och är den enda i sitt slag i Palestina. Behovet är stort. Skolan rymmer sju klasser. Syftet är att utveckla barnen för den vanliga skolan. Det gör man genom att ge eleverna självständighet och självförtroende. Lärarna arbetar mycket med musik och att lyfta fram känslor. Med stolthet nämner vår lärarguide att skolan vunnit ett stort körpris. Skolan får möta uppskattning och erkännande av myndigheter för närvaro och för de insatser som sker genom specialundervisning med en kunnig och hängiven lokal lärarkår. Födelsekyrkan Födelsekyrkan är en byggnad med fyra kyrkor. I denna kyrka finns lokaler för följande gudstjänstfirande traditioner: ortodox, armenisk, syrisk och katolsk tradition. Under den ortodoxa delen av kyrkan finns minnesplatser för Jesu födelse och platsen för krubban. För vår gudstjänstkultur kändes det främmande att falla på knä och kyssa den stjärna som markerade platsen för födelsen. För andra besökare var detta helt naturligt. En ringlande kö av besökare väntade på sin tur att vidröra den heliga platsen. Utanför den katolska delen av kyrkan finns andra minnesmärken kvar. Det handlar om skottskador i husfasaden från strider som utkämpades vid den 2:a intifadan. Middagen Enligt programmet skulle vi äta middag med en luthersk präst som är engagerad fredsbyggare. Han vill genom det internationella kulturcentret skapa framtidstro för Betlehems alla generationer. Av olika skäl fullföljdes inte detta program. Istället hände det som anges i slutet av nedanstående avsnitt middag med två kristna palestinska värdpar. Intryck Under de dagar vi har varit härnere har det blivit allt tydligare detta att sorgen och glädjen vandrar tillsammans. Gråten och skrattet. Förtvivlan och hopp. Ondska och godhet. Intrycken innan vi vandrade in på hedarnas äng hade mest varit fylld av förundran, irritation och ilska. "Kan det verkligen gå till så här". Bygga in. Stänga ute. Förhindra kontakter människor emellan. Här vid hedarnas äng spred sig en skön högtidlig tystnad. Det som så hänt för så länge sedan kom så nära inpå. "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket." I kyrkan fanns vackra freskmålningar med motiv från herdarnas möte med ängeln och stjärnan som lyste dem till stallet. Där sjöng vi Härlig är jorden. En stor grupp från Burma stämde in i sången. Känslan av en världsvid gemenskap uppstod. Sista versen slutar med "Frid över jorden Herren bjöd" Kontrasten mot den närliggande verkligheten blev här så stor. Hur mycket av frid hade vi hittills sett och hur mycket av frid fick vi senare under dagen se vid besöket i flyktinglägret omgärdat av två generationer murar? Den frågeställningen fick vi även ställa vid besöket i Födelsekyrkan där kulhålen från den 2:a intifadan fanns kvar i kyrkomuren. Sorgen och Glädjen tillsammans fick vi uppleva vid besöket i Siraskolan. I biblioteket finns ett fotografi uppställt på en hylla. Fotografiet visar en blond grabb på ungefär 10 år. Hans namn är Emil. Vår guide berättar att Emil sett en nyhetsutsändning på TV där palestinska barn blivit offer i en krigssituation mellan israeler och palestinier. Han hade uttalat till sina föräldrar att han ville göra en insats för dessa barn. Samma natt som han sett nyhetsprogrammet brann han inne i sitt hem. Föräldrarna bad att istället för blommor skulle de som ville komma ihåg Emil skicka pengar till SIRA-skolans undervisning för barn med läs- och skrivsvårigheter. Emils fotografi står nu i biblioteket som en påminnelse om barns engagemang för varandra. Skrattet fick vi uppleva vid måltiden tillsammans med de två kristna palestinska värdparen. Glada uppsluppna samtal fördes över bordet som då och då avbröts av rungande skratt och dånande allsång som inte gjorde anspråk på att varken hålla rätt ton eller takt. Hoppet fick vi uppleva vid dagens slut vid andakten i våra vänners kyrka "The Evangelical Lutheran Christmas Church" där vi lyssnade till julevangeliet och sjöng ur vår Psalmer och Sånger "O Betlehem, du lilla stad." 14

15 Dag 6. Söndag 13 april Att resa i gränstrakter Vi firar gudstjänst i den kristna byn Taybeh på Västbanken och möter en engagerad katolsk präst. Genom Jordandalen, längs jordanska gränsen far vi norrut. Målet är Nasareth där vi möter två kvinnor som berättar om den lokala Sabeelgruppens arbete. Vid dagboken Kerstin Vi vaknar, packar och ställer ut våra väskor 7.30.Vi går till matsalen. Sist som vanligt. Elisabet äter med oss, men de övriga är redan klara. Avgång från hotellet klockan Taxi för väskorna och Elisabet och mig. Övriga går. Idag är vi plats tidigare än vår chaufför, så medan vi väntar ser vi en man som jonglerar sig fram med sin fullastade brödkärra. Elisabet säger att det brödet är jättegott, men nu börjar det räcka med vitt, sött bröd, så vi avstår från att köpa. Vi stiger ombord och nu verkar vi ha bestämda platser. Chauffören har varit på bröllop sedan vi skildes från honom igår kväll. Han har haft trevligt, säger han. Byn Taybeh och fader Raed Vi åker mot byn Taybeh. Något (30 min) försenade p.g.a. gränsövergångskö når vi byn och kyrkan kl 10. En romersk katolsk kyrka med en präst som heter Fader Raed. Gudstjänsten är i full gång. Mycket sång och textläsning. Sången leds av en ungdomskör med en mycket engagerad nunna som ledare. Vi ser att även flickor får vara korgossar här och de mycket unga korgossarna har sitt alldeles egna spel för sig. Skratt och lek och ändå allvar inför uppgiften. Predikan går oss alldeles förbi men ger tid för eftertanke och vila. Nattvarden dukas fram och alla inbjuds att önska varandra Guds frid. Därefter nattvardsgång. Vi förstår av Elisabet att även vi är välkomna fram. Kören sjunger hela tiden och de turas om att gå fram. Som avslutning sjungs en sång med en flicka som försångare. Hon har en underbar röst. Vi hade inte sett vem som spelade orgel men nu upptäcker jag att det är samma unge man som spelar piano till flickans sång. Alla ser så unga ut. De är säkert i tjugoårsåldern. Detta är alltså en ung församling. Plötsligt, utan förvarning börjar alla strömma ut ur kyrkan. Så gör även vi. Fader Raed tar initiativ 10:40 bjuds vi in till fader Raeds mottagning, ett stort, öppet rum med röda mattor, maffiga, rödrandiga soffor runt väggarna och dryck på ett bord i mitten. Vi får en inspirerande föreläsning med budskapet att kyrkan skall verka i medlemmarnas vardag, både socialt, kulturellt och ekonomiskt. Det finns en växande islamsk fundamentalism men berättelsen om Jesus besök i Efraim, som byn kallas i Bibeln, stärker de kristna byborna (trots att historiker tvekar om detta var byn Efraim). Fader Raed har en 6 års tjänst med möjlighet till 3 års förlängning. För 5 år sedan betalade byborna skolavgiften med sina skördade oliver. Fader Raed, katolsk präst i Taybeh berättar om byn och kyrkans arbete. Foto Göran Neider 15

16 Han drog då igång ett projekt med 2 års kontaktskapande och en utvidgad produktion där olivoljan pressas och tappas på smakfulla flaskor vilka levereras till Frankrike i något som motsvarar rättvisemärkt vara. Nu har de adderat en fredsduva i keramik som skall bibringa ett budskap. Det interna målet är att få palestinier att växa upp och vilja bo kvar i byn. Man har skapat sysselsättning för 56 kvinnor och verksamheten är nu ekonomiskt oberoende. Fader Raed avslutar med att hälsa oss välkomna att komma tillbaka och besöka byn och deras olika aktiviteter. Vi uppmanas att gå till shopen och köpa en fredsduva med oss hem. Vi är tveksamma om hur vi ska hantera den när vi kommer hem och avstår därför från något inköp. Museet Fader Raed visar ett litet hus från 300-talet som innehåller en historisk boning för en familj med boskap. Med hjälp av en mängd liknelser berättar han om husets 4 delar: 1. entré med en gång fram mot boskapsrummet 2. övre salen, ett halvplan upp på ena sidan av gången från entrén. Här levde familjen dag och natt. På natten låg alla på golvet och smådjur lades som skydd vid kanten mot gången så att de skulle väcka alla om någon främmande tog sig in. Rummet innehöll även kök och lager i form av förvaringshål i köksmuren samt stora krus för dryck och oljor, på väggarna hängde redskap som grepar, skördekniv och plog m.m. 3. bakom rummet fanns kvinnornas kammare 4. i gångens förlängning och en halvtrappa ned, bakom köksmuren var boskapsrummet (miljön där Jesus föddes) Ett så gammalt hus var givetvis också byggt på en klippa (ånyo en liknelse). Lunch Efter besöket i det gamla huset går vi upp till matsalen. Det ska komma en fransk grupp också, så vi sätter oss snabbt för att komma igång. Vi serveras som vanligt smårätter + bröd och därefter kyckling med ris. Som dryck provar några byns eget öl. Som avslutning kommer de in med en stor skål färska jordgubbar. Vi gör som vi har lärt oss i Sandviken. Skålen får gå runt bordet och för varje varv tar man en jordgubbe. Då blir det rättvist! Ingen kan snabbt plocka åt sig alla stora fina bär utan alla får lika chans. Det blir alltid en god stämning när man äter på det sättet. Eller hur ni som satt vid vårt bord? Vi blev välbemötta av damerna som skötte matsalen. Till shopen. Skulle vi köpa en fredsduva med hem till kyrkan? Vi var inte riktigt övertygade om hur den skulle skötas så vi lät det hela bero. Mot Jeriko och Jordandalen Avfärd tillbaka mot Jerusalem, men nu svänger vi av mot Jeriko i stället. Värmen stiger vartefter vägen sjunker. 400 meter under havsnivån är det varmt! Vi stannar vid ett rastställe för att besöka en toalett och för att köpa glass. Värmen slår emot oss och någon säger att det är 40 grader varmt. Det känns som i en bastu. Människorna här verkar helt obesvärade av värmen, men de flesta av oss tycker att det är i varmaste laget. Vi åker vidare längs Jordandalen. Vi ser inte mycket av Jordan, men däremot mycket av de stora frukt- och grönsaksodlingar som ligger utmed vägen. Dadelpalmer, som är exakt lika höga (klipper man dem eller växer de så), vinplantor, bananbuskar, majs, olika kålsorter m.m. Det finns många olika bevattningsanord- Interiör från hus från 300-talet. Fader Raeb använder det för att levandegöra en rad liknelser från evangelierna. Foto Göran Neider 16

17 ningar och när vi närmar oss Nasaret, ser vi dammar som har dämts upp och som har fått sitt vatten från Gennesarets sjö. Nasaret Sabeel Kl 17 når vi Sabeels kontor i gamla Nasaret och där möter vi två kvinnor som berättar för oss om sitt arbete inom det lokala Sabeel. Alvar presenterar oss och berättar att han för ett och ett halvt år sedan varit här på en konferens som Sabeel ordnat. Den yngre av kvinnorna berättar att eftersom det är söndag och day off kan vi inte få träffa någon av alla de grupper som de vanligtvis arbetar med. Sabeel här har samma mål som Sabeel i Jerusalem. De är kristna araber och har israeliska pass men palestinsk identitet. De är andra generationen palestinier efter 1948 men de betonar att deras folk har varit här ända sedan Jesus föddes. De lämnade inte landet när israelerna kom tillbaka! Vi stannade, mötte soldaterna och har funnits här hela tiden. Vi ser oss som palestinier, alla är araber. Men vi har förlorat en del av vår identitet. Israel är en demokratisk stat endast för judar. Muren går rakt igenom olika palestinska byar. Det finns många olika kyrkor, men kyrkoledarna kommer utifrån. (från Rom, Grekland m.m.). Dessa står långt från folket och deras vardag. Därför uppstår frågan: Hur kan jag som kristen se vad som händer med våra bröder i Gaza och Västbanken utan att reagera? Vi måste hjälpa varandra. Vi måste leva ut vår kristendom i vardagslivet. Det har hittills gjorts för litet inom kyrkan. Därför började vi arbeta med lokala grupper - studiegrupper. Vi har haft bibelstudier, läst vår egen historia, läst om förstörda byar exempelvis. Vi har ordnat kurser och konferenser för ungdomar (både araber, palestinier och judar) i Jerusalem och runt om. Vi vill stanna här i Galiléen! Vi vill ha lika rättigheter! Vi vill inte ge oss av! Problemet är att ungdomarna lämnar landet. Det vill israelerna eftersom palestinierna blir många fler än israelerna (detta har vi hört tidigare). Palestinska ungdomar ges inte chans till utbildning och skolorna här tilldelas en mycket låg budget och detta leder sedan till arbetslöshet och man tvingas att ge sig av. Heliga landet utan folk blir ett museum. Därför satsar Sabeel på kurser för barn, ungdomar, kvinnor, för att låta dem få kontakter med andra palestinier, lära känna sin historia, komplettera sin utbildning och kämpa för sin rätt. Det är trångt i gamla Nasaret. Det är gott om plats och lägenheter i Nya Nasaret. Nu kan alltså även araber köpa hus där eftersom de har tomma lägenheter. Men det är dyrt. Den äldre av kvinnorna berättar att hon har en svensk sonhustru och två barnbarn. Den unga familjen bor i Västervik. Hotellet middag och avslutning Efter besöket på Sabeel åker vi till vårt hotell. Vi checkar in, duschar och samlas halv sju för att i något så när lugn och ro hinna äta innan två stora grupper kommer. Vi bjuds på soppa (linssoppa) med bröd. Panerad kyckling med potatisklyftor och grönsaksröra (morötter, squash och aubergine) som huvudrätt. Äpple till efterrätt. Vi delar på två flaskor vin och mängder med vatten. Alla är törstiga efter denna varma dag. Klockan sju dyker första gruppen upp. Nu börjar en rosutdelning under sång. Vi trodde först att de var ryssar. En av ledarna är munk. En munk som ser ut som Little John i Robin Hood- filmerna. Han sjunger mest och högst av alla. Vi får veta att de är polska katoliker och kommer från Krakow. Nu blir vi också sångsugna så vi sjunger : Här är gudagott att vara. Vi får applåder! Vi tackar för oss och går in i ett grupprum för att summera dagen. Uthållighet och att förvalta sitt pund är några genomgående ord. Det börjar bli så nu, att de flesta säger något vid dessa stunder och det ger oss alla chans att tänka till och komma ihåg. Vi säger tack för idag och några tar en tur på stan. Bebådelsekyrkan ligger inte långt från hotellet och de flesta styr sina steg dit. För egen del slutar jag dagen tillsammans med dagboken. I morgon är en ny dag med nya upplevelser. Det ska bli varmt sägs det. När jag pratade med mina döttrar därhemma sa de att det regnade och var +3 grader. 17

18 Dag 7. Måndag 14 april Platsens betydelse för tron En dag vid Genesarets sjö. Vi firar nattvard på Saligprisningarnas berg, tillsammans med många andra och besöker platsen för Petri kallelse. Sedan går färden till kibbutz Afiq där vi får möta en bosättares syn på Golan och dess betydelse för Israel. Dagen slutar i Netanya vid Medelhavets strand. Vid dagboken Birgitta och Günter Vi startade redan kl från ett mycket varmt Nasaret c:a 30 grader. Vi hade fått köa ordentligt och använt våra långa pensionatsarmar för att få lite frukost eftersom den stora polska gruppen också skulle iväg tidigt och åt frukost samtidigt. Nåväl alla blev mätta och vi gav oss iväg mot Saligprisningarnas berg. Det blev en mycket vacker färd genom Galiléen. Saligprisningarnas berg Vi kom till en ljuvligt vacker trädgårdspark med utsikt över Gennesarets sjö. Här fanns också förstås en kyrka där saligprisningarna var skrivna en i var sektion i den åttkantiga kyrkan. Här fick vi tillfälle att i trädgården fira nattvard tillsammans. Alvar läste ur Bergspredikan, Matt 5:1-10 Vi delade bröd och vin samt bön och sång. På flera platser runt oss fanns grupper samlade till bön, sång och nattvard och det var oerhört gripande och starkt att se och höra människor med olika nationalitet och språk dela samma gemenskap så är ni fastän många en och samma kropp eftersom alla får del av ett och samma bröd Sällan har det känts mer levande än i denna stund på berget där Jesus själv varit med sina lärjungar. Senare gick några av oss genom fälten ner från berget till Tiberias sjö också detta för mig kanske en av de starkaste upplevelserna då det gällde de heliga platserna. Här gick jag på samma mark och såg samma sjö framför mig samma sjö som Jesus såg när han vandrade ner från berget. Så stod vi på stranden av Gennesaret (ett litet fotbad blev det förstås). Älskar du mig? Petrus kallese Vi samlades och Elisabeth delade på ett underbart sätt tankar med oss samt läste om hur Jesus stod på stranden när lärjungarna kom in med Nattvardsbordet är dukat i parken på Saligprisningarnas berg. Foto Göran Neider 18

19 tomma nät. Kasta ut igen sa Jesus och näten blev överfulla. Här fick Petrus tre gånger besvara frågan om han älskade Jesus. Tre gånger hade han förnekat tre gånger fick han upprättelse. Här stod vi på samma strand vid samma sjö. Vi fortsatte en liten bit till Kafarnaum där Jesus enligt Bibeln bodde som vuxen. På nytt fick vi berättelser från Bibeln vad som hänt här. Här bodde några av lärjungarna t.ex. Petrus Andreas, Jakob, Johannes. Här fanns rester av synagogan som byggts på den gamla från Jesu tid. Bibeltexterna kommer för alltid att få ytterligare en dimension. Upp på Golan Så åkte vi vidare genom detta vackra landskap upp till Golanhöjderna där vi skulle möta Marla van Meter på kibbutzen Afik. Vi åt en härlig lunch innan Marla tog oss med på en rundtur. Efter att från den branta klippkanten har beskådat östra stranden av Gennesarets sjö åkte vi mot nuvarande stilleståndslinjen mot Jordanien och Syrien. En smal zon mellan länderna bevakas av FN-observatörer. Golanhöjden är en högplatå som har annekterats av Israel efter kriget mot Jordanien och Syrien. Denna högplatå har både militärt och ekonomiskt stor betydelse. Från Golanhöjdens västra branter når man många mål i östra Israel med direkt beskjutning med lätta och tunga vapen. Från Golanhöjden kommer också ca 33 procent av Israels färskvatten. Platån är täckt av vulkaniska jordarter som förutom vatten inte behöver tillföras några näringsämnen för odling av olika grödor och frukter. Man har fyra skördar per år om man kan använda modernt jordbruk men där vi åkte var stora arealer avstängda med taggtråd och skyltar talade om att det är farligt att beträda områdena pga. utlagda minor. Marla berättade att hon kom från USA från en sionistisk släkt vars dröm var och är återupprättandet av Israel enligt Gud löfte. Hon vill leva resten av sitt liv i det förlovade landet och har med sitt eget arbete bidragit till utvecklingen (Civilagronom med specialitet: låga perenna växter ex. buskar mm.). Hon har förlorat en bror i någon av krigen på östfronten och upplever att Israel tillhör Guds utvalda folk. Hon framhåller att hennes familj i USA har stött och marscherat med Martin Luther-King i kampen för mänskliga rättigheter. Hon tycker att varje land har sina yttre och inre problem. I USA har det tagit lång tid innan de färgade t.ex. har fått medborgerliga rättigheter fast det har funnits lagar som skulle garantera sådana sedan långt tillbaka. Nu har de t.o.m. en färgad presidentkandidat I Israel ser hon samma problem med palestinier men här är enligt henne situationen svårare. Israel omges av potentiella angripare och man har flera gånger fått värja sig med vapenmakt mot angrepp. Med stolthet framhävde hon att Israel har segrat i alla dessa väpnade konflikter och understryker också de stora förlusterna i människoliv som Israel fått lida. All diskussion om eventuell uppgörelse tycks utgå från att visa styrka och makt. Marlas exempel på detta var tydliga. Enligt henne har Syrien efter nederlaget 1967 inte avfyrad ett enda skott mot Israel. Däremot är hon helt övertygad om att man krigar via ombud och hon nämner Hitzbolla i Libanon och Hamas i Gaza som enligt henne får träning och vapen från Syrien och Iran. Israel måste skydda sig mot yttre fiender genom mycket hög beredskap, ex. är armen undantagen från sabbatsvilan, medan El-Al (Israels flygbolag), järnvägen mm. inte får arbeta på sabbaten, och mot inre fiender (självmordsbombare mm) genom rigorösa kontroller av potentiella fiender. För att säkerställa den inre säkerheten kan man behöva inskränka vissa personers eller folkgruppers rättigheter temporärt. Marla tycker att Israel har visat god vilja vid förhandlingar om t.ex. utnyttjande av land, (Druser från Syren och Jordanien), bortdragandet av bosättningar från Gaza mm. Men har inte fått godtagbar gensvar från motparten. Men man ger inte upp att sträva efter fred. På fråga om Kibbutzernas framtid skissade Marla i stora drag organisationen, nuvarande situation och spekulerade i framtid. Hon tycker att formen håller även framöver om än med vissa lokala anpassningar och förändringar. Vi lämnade Golan via vägar med mycket vackra vyer inte minst runt Gennesarets sjö, och korsade höglandet i riktning mot Medelhavet. Det som hade aviserats som ett sämre hotell med fantastiskt utsikt i Netanya visade sig vara det bästa hotellet vi har bott på i Israel utan att behöva göra avkall på utsikt över Medelhavet med solnedgång och måne på en himmel som genom diset visade ändå några stjärnor under en kort promenad utmed stråket vid Medelhavet. Efter denna sista upplevelsefyllda dag gällde det att sova 7 kvart i timmen för att kunna stiga upp nästa dag (eller natt) kl för avresa mot flygplatsen i Tel Aviv. 19

20 Dag 8. Tisdag 15 april Vem är jag efter att ha tagit första steget? Dags för hemresa, väckning kl. 02 fm för att hinna i tid till flyget. Efter några timmar landar vi på Arlanda efter en händelserik vecka en vecka som lämnat spår hos oss alla. Vid dagboken Alvar Sista dagen av resan startar tidigt, vi väcks kl på hotel Galil i Netanya. Hotellet serverar en lätt frukost med bröd och kaffe i matsalen under överinseende av receptionisten. Kl är vårt bagage lastat och vi embarkerar bussen. Någon börjar sjunga och ut i natten klingar snart Var dag är en sällsam gåva m.fl glada sånger. Det visar sig svårt att hitta ut från Netanya, men efter lite kryssande är vi i alla fall på väg mot Tel Aviv och Ben Gurion-flygplatsen. Den första kontrollen kommer redan vid infarten till flygplatsen. Vi stoppas och en soldat kollar bagagelucka, dock utan vi behöver ta ut något. En annan tittar in i bussen och frågar vilka vi är. Nöjd med svaret låter han oss åka vidare. Vid incheckningen kommer sedvanlig säkerhetskontroll. Två personer, Elisabeth, som reseledare och Günter tas ut för en utfrågning om vilka vi är, var vi varit mm. Till oss andra rabblar man snabbt standardformuläret om packning, mottagna gåvor mm utan att lyssna på svaret. Så är det klart för incheckning. Två av oss får öppna sina väskor, övriga slipper. Vi går vidare till röntgen av handbagage och sen passkontrollen, så är vi igenom och på internationell mark. Allt gick smidigt och snabbt den här gången. Kl lyfter planet och vi kan försöka sova efter en osedvanligt kort natt. Kl tar vi mark på Arlanda. Där blir vi mötta och hemkörda. En innehållsrik och minnesvärd vecka i Palestina/Israel är slut. Resegruppen samlad utanför vårt hotell i Netanya sista kvällen i kvällssolens sista strålar. På bilden saknas fotografen Göran Neider 20