aveiten Arbetets Vänner Huvudföreningen rf

Transkript

1 aveiten Arbetets Vänner Huvudföreningen rf

2 aveiten är Arbetets Vänner, Huvudföreningen rf.:s informationsblad för föreningens medlemmar. Tidningen utkommer med 6 nummer per år. 71:a årgången Utgivare: Arbetets Vänner, Huvudföreningen rf. Annegatan 26, Helsingfors e-post: info@arbetetsvanner.fi T.f. redaktör för hösten: Anna Kujala mobiltel: e-post: anna@tipos.fi Material till Aveiten kan skickas per e-post: aveiten@arbetetsvanner.fi Ändringar gällande adresseller personuppgifter tillställs föreningens kansli: Annegatan 26, Helsingfors e-post: info@arbetetsvanner.fi tfn Ombrytning: Tipos Ab Tryckeri: Forsberg, Jakobstad ISSN Höstens sista nummer: nr 6 har deadline KALENDARIUM 6.11 Månadsmöte kl Svenska dagen -fest, historieforskare Aapo Roselius föreläser om inbördeskriget Höstsammankomst för AV-föreningarnas styrelser Månadsmöte kl. 17 och julfest 6.1 Barnfest med Finlands Lucia och jultomten. Lucia tågar in i salen kl Se notisen om biljetterna på sidan 3. OBS! Datum kan vid behov ändra. Kontrollera närmare uppgifter under året. Föreningens styrelse sammanträder i regel en gång per månad, men vid behov oftare. Aktuella tidpunkter kan kontrolleras hos verksamhetsledaren. Arbets- & ekonomiutskottet sammanträder i regel en eller två veckor före ett styrelsemöte. Föreningens funktionärer och förtroendevalda Ordförande Sebastian Gripenberg Tölögatan 14 B Helsingfors tfn Viceordförande Peter Oljemark Verksamhetsledare Niki Hamro tfn info@arbetetsvanner. fi Disponent Dick Lundell tfn Vaktmästare Oskar Thesslund tfn Arbetets Vänner Huvudföreningens Kulturfond: Ordförande Rune Öhman Viceordf. Maj-Britt Jensen Sekreterare Yrsa Ranki AV Huvudföreningens bibliotek: öppet måndagar kl och torsdagar kl Bibliotekarie Åsa Laukonlinna tfn Arbetets Vänner Huvudföreningen rf, bankförbindelse IBAN: FI Föreningens medlemsavgift år 2018 är 20. Stiftelsen för AV Seniorhus sr Pärmbild: Kartläsning på promenadorienteringen Fotograf: Raili Takolander Ordförande Carl-Johan Sanmark Ekonom och disponent Niclas Ståhlberg tfn. tj Direktris för hemmet Tuula Mervasto tfn tuula.mervasto@scansolar.fi Medlem Medlem Ben Idström Annette Lindahl

3 ORDFÖRANDE HAR ORDET Föreningshuset I några tidigare ledare i år har jag spånat kring föreningens syfte och hur det förverkligas genom kombinationen av gemensam verksamhet och kretsar. En viktig bit i pusslet har inte behandlats och det är föreningshuset. Föreningen köpte tomten vid Annegatan 26 år 1896 och det nuvarande föreningshuset byggdes för 90 år sedan 1928 och invigdes högtidligen den 13 januari Nästa år kommer Arbetets Vänner Huvudföreningen att fira 90-årsjubileet av sitt föreningshus. Föreningshuset är inte enbart den fysiska inramningen för så gott som allt som händer inom föreningen; den struktur i vars väggar AV-andan sägs finnas. Huset är även föreningens ekonomiska grund huset representerar föreningens förmögenhet, vi har inte andra tillgångar. Dessutom representerar byggnaden med sina och föreningens anor ett betydande stycke finlandssvensk kulturhistoria. Att förvalta byggnaden är följaktligen en av föreningens viktigaste uppgifter eftersom föreningens framtid oupplösligen är sammanflätad med byggnaden. För tillfället finns många större åtgärder på agendan. De här förbättringarna kommer Frågan om hur vi använder byggnaden, vad det kostar och vad det inbringar och vad vi gör med de pengarna är alltså central. inte att kunna genomföras utan främmande kapital, i en form eller annan. Det framtvingar i sin tur ohjälpligen en skarpare fokus på att maximera möjliga intäkter och minimera onödiga utgifter allt medan föreningens status som allmännyttigt samfund noga beaktas. Allmännyttigheten ger AV vissa skattemässiga fördelar, men föreningen betalar fastighetsskatt eftersom Helsingfors i motsats till många andra kommuner inte beviljar rabatt på skatten åt föreningar. Fastighetsskatten är större än kretsarnas sammanlagda årliga nettokostnader. Frågan om hur vi använder byggnaden, vad det kostar och vad det inbringar och vad vi gör med de pengarna är alltså central. Så här i budgetplaneringstider är styrelsens dagordning fylld av större och mindre frågor. Men målet är klart: att förvalta föreningshuset på bästa möjliga sätt så att föreningens och kretsarnas verksamhet kan frodas och utvecklas. Sebastian Gripenberg Ordförande, Arbetets Vänner Huvudföreningen BILJETTSLÄPP för Barnfesten Föreningens traditionella Barnfest ordnas på Trettondedagen den 6 januari Biljetter till festen fås från AVH:s kansli. Biljetterna till Barnfesten beställs per e-post av Niki Hamro på föreningens kansli, info@arbetetsvanner.fi. I motsats till tidigare år släpps biljetterna till Barnfesten alltså inte först på månadsmötet i december, men kan också köpas då. Biljettpriset för vuxna är 10 euro och för barn 7 euro. I barnbiljetten ingår mete. Vänligen observera, att antalet biljetter är begränsat först till kvarn... För festprogrammet står Finlands Lucia, trollkarlen Kimmo Erkkilä, jultomten och Folkdanslaget med ringlekar. Lucia med följe tågar in i salen klockan Bridgeklubben inom AV Huvudföreningen rf. PROGRAM HÖSTEN 2018 NOVEMBER torsdag måndag torsdag måndag torsdag måndag torsdag DECEMBER måndag torsdag fredag måndag torsdag måndag torsdag måndag torsdag måndag Partävling Höstmöte och Partävling Partävling Partävling Individuellt mästerskap. Förhandsanmälan senast Julsimultanen Partävling Partävling Harald Nordbergs MP-minnestävling. Anmälan på Bilbo. Board-A-Match, MP-lag. Anmälan på Bilbo. Partävling Partävling samt %-tävling. Julfest Partävling Ingen tävling Partävling Ingen tävling Klubbkampen mot Ekenäs spelas i Helsingfors. Datum meddelas senare. Vårsäsongen börjar torsdagen den Dörrkod Styrelsen för Bridgeklubben inom AV Huvudföreningen aveiten

4 Höstfest m Det har redan hunnit bli en mindre tradition att föreningens medlemmar inbjuds till en höstfest under något tema. I år uppmärksammades föreningshuset vars taklagsfest firades den , för nittio år sedan. Höstfesten kom igång efter föreningens månadsmöte och inleddes med ett fint föredrag av arkitekt Tuula Pöyhiä, som bekantat sig med föreningshuset dels via sitt uppdrag att bland annat överföra husets ritningar till digital form. Pöyhiä inledde sitt föredrag med de inledande orden i årsberättelsen från 1927: När föreningen denna gång samlas till årsmöte och årsfest, kan det icke förnekas att stunden präglas av mera högtidlighet och allvar än annars. Föreningen har nämligen under det gångna året, efter mycken tvekan och moget övervägande, vågat ta steget fullt ut. Man har nämligen beslutat att låta riva det gamla trähuset och övriga byggnader på tomten Annegatan 26, uppföra i dessas ställe ett stort stenhus, i vilket föreningen av allt att döma före nästa årsmöte, år 1929, samlas och kommer att ha sitt hem. Heder och aktning åt det gamla, minnesvärda huset, däri föreningen i ett trettiotal år har arbetat och från en obetydlig början förkovrat sig och förökat sitt medlemsantal. Stugan har blivit för trång och fallfärdig och för det nya talrika uppväxande svenska släktet fordras det nu mera utrymme och bättre bostad. Dessa ord kan antas vara föreningens långvarige ordförande Göran Leopolds vid årsfesten 1928, då föreningen efter en lång tid av planering och tvekan äntligen tog steget fullt ut och cirka en och en halv månad senare rev ner de gamla byggnaderna och började bygga det nya föreningshuset. Svängarna kring nybygget var många och långa. Det första initiativet togs förmodligen redan 1904, men det tog alltså drygt tjugo år innan man kom igång på allvar framförde arkitekten Albert Nyberg, aktiv inom föreningen i början av 1900-talet, de första riktiga ritningarna och kostnadskalkyl. Kriget och utbrott från ryska styret ledde till att projektet gick om intet. Som arkitekt är Nyberg känd för Harjus bårhus, men han deltog också ivrigt i politiken. Tio år senare ritade professor Lars Sonck sitt förslag och uppskattade kostnaderna för det. Sonck är känd för bland annat för Trafikministeriet, Helsingfors Telefonförenings hus 4 aveiten

5 ed taklagsmjölk och Rakes hus (1913), även om de bättre kända är byggda i jugendstil. Meningsskiljaktigheter och rädslan för kostnaderna gjorde att man inte vågade ta itu med Soncks förslag. Det gamla föreningshuset krävde allt fler reparationer och saken tog eld så småningom. Två år senare, i maj 1927, utnämndes en särskild byggnadskommitté. På månadsmöte i juni 1927 utnämndes vicehäradshövding Hornborg till föreningens expert i saken vad gällde den administrativa sidan av projektet. På septembermötet beslöts bebyggande av tomten, vilket bekräftades på oktobermötet. Byggnadskommittén bestod av Hellström, A V Nyberg, Myhrberg och Engblom, samt föreningens ekonom V Rahkonen, som bar en stor last under hela projektet. Kommitténs uppgift var att utreda kostnaderna för ett nybygge, samt genomföra en försöksteckning av aktier. Tuula Pöyhiä antog att man dels gick med i den hetsade stämningen i staden. Det byggdes otroligt mycket åren , med den iver som rådde precis före det stora ekonomiska bakslaget, depressionsåren. Antagligen tänkte man på att man redan äger tomten och att platsen är och förblir utmärkt, möjligheterna att hyra ut affärsutrymmena och kontorslägenheterna beräknades vara bra. Och det verkade att bli en bra affär till att börja med. Alla butikslokaler var uthyrda förrän byggarbetena avslutades. Att det sedan följde några svårare år vet vi från historien. Efter att Soncks förslag blivit förkastat steg arkitekten Schultz in i bilden. Hans förslag med två flyglar, med antagligen bara gatusidorna bebyggda och en fri gårdsplan, motsattes av byggnadskommitténs medlem Hjalmar Jäger, som i sin tur själv ritade ett fjärde projekt som Schultz sedan inte accepterade. Det kan även läsas mellan raderna att det även fanns andra meningsskiljaktigheter under byggprocessen. Arkitekten Schultz föll ur bilden då han i början av 1929 flyttade över till Viborg för att ta emot posten som stadens byggnadsinspektör. Detta ledde till att det skulle anställas en annan arkitekt. Av två unga kandidater Matti Finell och Ole Gripenberg, bägge under 40-åringar, föll valet på Ole Gripenberg, den yngre kollegan i byrån Frosterus-Gripenberg. Professor Frosterus var de åren engagerad med Stockmanns varuhus planering och även Arkitekt Tuula Pöyhiä höll ett intressant föredrag om AV-huset, som byggdes för nittio år sedan. med framträdande stora bostadsprojekt i främre Tölö, Mechelingatan 46, Bostads AB Mechelin, som precis föregick AV-huset. Kanske ett hus som man kunde studera närmare om man i fortsättningen vill forska i AV-husets historia, leta efter likheter, speciellt då det gäller ytbehandlingar och dekorationer. Ole Gripenberg avlagde arkitektexamen i Helsingfors år Han arbetade som ritare redan under studietiden hos arkitekt professor Sigurd Frosterus med vilken också hans far arkitekt Mauritz Gripenberg under sina sista levnadsår på 1920-talet samarbetade. Förutom några års projektarbete i södra Ryssland fortsatte Ole Gripenberg sitt samarbete med Frosterus fram till 1936, då han grundade sin egen byrå. De allra sista dagarna år 1927 blev ritningarna och kostnadskalkylerna färdiga. Huset ritades i tidens anda. Det kan placeras i övergångsskedet från 1920-talets klassicism till funktionalismens, eller kanske bättre sagt modernismens tidevarv. Huset står närmare klassicismens sfär i och med att dekorationer, även om de är få, försvann med modernismen. Färdigt inom 9 månader Arkitekt Tuula Pöyhiä förundrade sig över hur det var möjligt att byggnadstiden var utomordentligt kort 9 månader. Den 24 mars hölls det gamla husets avskedsfest. Rivningen inleddes den 2 april 1928, och det nya husets invigningsfest firades 13 januari För byggnadsarbetena stod Aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet, som gett det förmånligaste erbjudandet. Bolaget verkar efter några decenniers frånvaro inom den finska marknaden under namnet Skanska. Skånska Cementgjuteriet aveiten

6 Viceordförande Peter Oljemark och vicesekreterare Inge Blomander på föreningens månadsmöte. 6 aveiten svarade inte bara för byggarbetet utan även för deras konstruktionsmässiga planering. Övervakningen av byggarbetet sköttes av byggmästaren Svante Ohlsson, anställd av AV, och därtill byggnadskommittén, vars medlem herr Jäger tycks deltagit ivrigt i projektets utförande. Huset kom att kosta cirka 1,5 miljoner euro i dagens pengar. Grundstenen murades taklagsfest hölls redan den Detta vill säga att hela stommen murades upp under några månader. Tuula Pöyhiä antog att byggprojektet lyckades på så kort tid på grund av olika omständigheter. För det första, det fanns helt enkelt mycket folk på arbetsplatsen och arbetsdagarna var långa. I Helsingfors hade man god lön för byggfolk och arbetsro rådde. Under 1920-talets andra halva hade man mycket i gång överallt i staden och 1928 var det bästa året för byggbranschen: man måste smida medan järnet var varmt, var dagens anda. Stommen restes (murades och gjöts) under sommaren, så man kan anta att omständigheterna gynnade. Värme, naturligt ljus till sena kvällen och så vidare. Som arkitekt hade Ole Gripenberg rationella och kostnadsmedvetna grepp i projektledningen. Han har vid sidan av arbetet som arkitekt, skrivit och med andra ord forskat mycket, speciellt då det berör bostadsbyggande. Många texter och studier behandlar byggandets kostnader och effektivitet. Pöyhiä framhöll att Ole Gripenberg förmodligen var allvarlig och teknisk som arkitekt, vilket i brådskande projekt med strävan att hålla kostnaderna i styr säkert var till nytta. Det gällde en tämligen enkel konstruktion. Inga speciella byggnadsdelar, huset var till formen ett vanligt bostadshus, som man var van vid att bygga. Många liknande byggdelar, såsom fönstren som nästan alla är av samma storlek och princip, bara få dekorationer. Mellanväggarna var murade med stora bitar av riksplatta, vilka är gjutna med trästomme och lättare block av gips. Betong var dyrt på 1920-talet men å andra sidan blev byggnadstiden kortare med gjutna mellanbottnar. I AV-huset har man detta konstruktionssystem, armerade betongbalkar med fläns och bottenplatta. Men i och med att man inte ännu var så vana vid att bygga i betong, gjorde man lätt fel och det uppstod skador. Till exempel på grund av att man gjorde så kallade blandade stomkonstruktioner. Murade bärande tegelväggar med mjukt kalkbruk, ytterväggarna, samtidigt med gjutna pelare i hård betong. Dessa konstruktioner satte sig annorlunda och sprickor uppstod. I mitten av 1920-talet förbjöds kombinationen, bara mellanbottnarna, det vill säga. vågräta konstruktioner fick gjutas i betong, inte pelare. Men i AV-husets ritningar ser vi att undantaget bekräftar regeln. Våningarnas struktur var ganska enkel, med en smal stomme och två bärande och eldfasta trappgångar och tvåtegels yttervägg. Tuula Pöyhiä framhöll att man så här tiotals år senare kan se det som en lycka, att konstruktören var diplomingenjör Uuno Varjo. Han var en av de skickligaste konstruktörerna på sin tid, och hade just detta år blivit anställd hos Skånska. Tidigare hade han arbetat med ingenjör Packalén, betongkonstruktionernas Grand Old Man i Finland. Packalén var ansvarig för till exempel stora betongvalv i järnvägsstationen. Det sägs i värderingsinstrumentet, som skrevs när huset blev färdigt, om byggnadens nuvarande tillstånd: enkelt men relativt väl utfört. Interiören Värderingsinstrumentet från 1929 konstaterar även: Lokalernas inre skick: enkelt, rätt och slätt. Det är arkitektens skicklighet att minnas att satsa på det viktigaste synliga och spara där det inte är så viktigt. Det är ju ingången, första intrycket så att säga och de gemensamma utrymmena i viktighetsordning, framhöll Pöyhiä. AV-huset har genom tiderna genomgått vissa förändringar, och vissa ändringar gjordes redan i arkitekt Gripenbergs planer. Gripenberg föreslog till exempel ursprungligen att garderoben skulle finnas på andra våningen, men enligt föreningens önskan placerades den i första våningen. Festsalen på andra våningen godkändes som samlingslokal i januari Om stolsraderna tas bort, kan max 400 människor samlas på en gång. Festsalen hade i tiderna en balkong, som sedermera rivits bort. En ytterlig ändring bestod av att en planerad restaurant på fjärde våningen inte fungerade. Gripenberg föreslog ombyggning av andra våningen. Om denna plan någonsin blev verklighet, var Pöyhiä tveksam om. Tuula Pöyhiä illustrerade sitt föredrag med bilder, genom vilka vi bland annat via Signe Branders bilder fick se hur omgivningarna såg ut kring det gamla föreningshuset. AV hade köpt denna tomt redan sedan 1896, det vill säga ägt den i drygt 120 år. Vi fick även se hur byggnadsarbete på denna tid gick till, med mycket folk på byggplatserna. Pöyhiä visade även byggnader, som kan ha stått som förebild för föreningshuset. Dessutom betonade hon detaljer både på exteriör och interiör via sina bilder.

7 Byggnadsarvets betydelse och värde I slutet av sitt föredrag framhöll arkitekt Tuula Pöyhiä byggnadsarvets betydelse och värde. Om betydelsen av att dokumentera och bevara byggnadens historia. Till exempel via fotografering, alltid nu och då. Vyer av omgivningen, och dokumentering av sådant som skall rekonstrueras, försvinna. Att ju sällsyntare hus eller deras delar blir, desto mera medvetet borde vi koncentrera oss på att behålla. Pöyhiä framhöll vikten att bry sig om, som hemmet. I allmänhet är den officiella omsorgen för byggda värden i Finland tämligen lätt. Man kan säga att den baserar sig på frivillighet. Lag och förteckningar och andra verktyg för skyddande av vårt byggnadsarv är meningslösa om inte viljan av ägaren och brukaren finns. Men där bredvid det viktiga, kanske det viktigaste är inställningen, att man bryr sig om huset, tar hand om det, sköter och underhåller. Sitt fina föredrag avslutade Tuula Pöyhiä med att hänvisa till 1927 års verksamhetsberättelse som talar om detta hus som ett större hem åt föreningen hem. Denna hemkänsla hoppades hon att kan betraktas som det bästa värde och det starkaste i autenticiteten av AV-huset. Att det fortfarande begagnas av samma förening som det byggdes av, som sitt hem. Taklagsmjölk för alla och middag för de anmälda Efter avslutat föredrag förflyttade sig de närvarande till Klubblokalen för en Taklagsmjölk. Föreningens värd Rabbe Saxén serverade drycken som bestod av en spansk likör 43 blandad med mjölk. Med Taklagsmjölken kan man kanske säga att taklagsfestens anda sedan nittio år uppmärksammades, det var ju förbudstid då. Efter en stunds umgänge kallades de medlemmar som anmält sig till middagen ner till Festsalen för att njuta av en trerätters middag serverad av scoutkåren Vikingarna. Mårten Björkvall manade till AV-snapsvisor, Walentinakörens Houseband Octomus uppträdde i ett par omgångar och kvällen avslutades med dans. En trevlig avspänd fest i bästa AV-anda som alla de som varit med om att planera och arrangera skall ha ett stort tack för. Text och foto: Yrsa Ranki aveiten

8 Nästa gång du går in genom dörren till Annegatan 26 kan du passa på att beundra de rena och klara glasrutorna i ytterdörren. De är ett av resultaten av årets städtalko, som hölls torsdag och fredag oktober. Andra resultat, till exempel de dammfria tavelramarna, kan vara svårare att observera. Det är dock ett faktum, att om man aldrig städar, ja då syns nog resultatet med all oönskad tydlighet inom kort. Städtalko på AV Tolv städivriga aveiter hade ställt upp på torsdagen för att dra sitt strå till stacken och vi får väl hoppas, att fredagen drog minst lika många. Högvördiga överstefestprissan Tuula ställde upp med gummihandskar, trasor och lämpliga kemikalier samt med kaffe och smörgås för städare, som gjort sig förtjänta av det. Och vi lät oss väl smaka då det var dags för det. Det är faktiskt ganska roligt att städa, då man gör det tillsammans. Man hinner prata med människor från andra kretsar och utbyta åsikter om både skitiga väggar och det världspolitiska läget. Allt i ganska lättsam anda. Gemensamma aktiviteter gör sitt till för att stärka vi-andan inom föreningen likaväl som festande tillsammans gör det. Maija Paavilainen har i en av sina samlingar med små fundror uttryckt saken så här: I vänners lag är det lika roligt att äta lax som att reda ut hoptvinnade laxnät efter stormen. Aveitens utsände gick lite runt i våningarna i pausen mellan att polera mahognymöbler och torka damm på stolsben och tittade på vad de andra höll på med (något av detta förevigat på invidstående foton). I femte våningen höll några energiska damer på att plocka ut glas ur skåpen och ställa dem tillbaka igen. Jo, men däremellan torkades hyllorna av och det såg rent och fräscht ut. Ett par herrar med lite längd i strumplästen torkade dörrar och dörrkarmar. Färgen på trasorna efter en stunds arbete gav vid handen, att det var 8 aveiten en behövlig sysselsättning. I tredje våningen hade konstklubben varit förutseende nog att städa redan på måndagen, så den var fix och färdig. Att torka av fönsterkarmar i andra våningens café-utrymmen färgade tvättvattnet svart på nolltid. Det har sina sidor, att befinna sig mitt inne i stan med livlig trafik på alla sidor. Källarsalen var i så snyggt skick, att man kan ana sig till, att någon eller några städat där någon gång mellan hösten 2017 och hösten Det oaktat fick sig bysterna av allvarsamma kulturpersonligheter och porträtten av betydande personer inom AV genom åren ett svep med dammtrasan. Hur ofta kommer vi oss för att torka av övre kanten på tavelramarna hemma? Man kan göra ett försök och häpna. Väggarna i köksregionen i källarvåningen visade sig ha en helt annan färg under den smutsbruna ytan, men det skulle ha varit alltför jobbigt att tvätta alla väggarna. Kanske det är läge för en nymålning i något skede. Helt allmänt anses det, att en betydande faktor för nöjda arbetare är att kunna se reultatet av sitt arbete. Då känner man, att man gjort något nyttigt. Det var säkert en och annan, som kunde känna sig rätt tillfreds med sitt dagsverke och som ser med lite andra ögon på rena ytor och fräscha köksskåp nästa gång de kommer till AV. Med dammtrasan i högsta hugg Moa Lindeman, text och foto Karl den XII:s likfärds alla kanter torkar hen vid bostons glada sång. Ljuvt nog vore för de blå drabanter, om de kände handens mjuka gång. Springa kring med vattenfyllda käril, torka prismorna kring lampans rand.

9 Något ljuvt och änglaaktigt skiner omkring Fridolfs huvud, medge det. Särskilt när bak AV:s blomgardiner kring hen går med små och lätta fjät... Vardagsvind vid hennes ruta viner, vardagsdamm står tätt i hennens fjät.... för att strax därpå med händer snara gnida kopparkrukans matta rund. Bildtexterna är lånade och lite omarbetade från Birger Sjöbergs Frida i vårstädningen. Där hen syns bland spannar och bland pallar, kungligt strålar hen vid rök och dropp. Ändå står ej Frida, vad man kallar, på vår samhällsteges högsta topp aveiten

10 Promenadorienteringen 201 Den 7 oktober samlades hugade orienterare för att i lag tävla om segern i årets Promenadorientering. Platsen var Blåbärslandet. Efter en hård kamp delade två lag på segern: Bridgeklubben 2 och Walentinakören. Med endast en poängs skillnad till vinnarna kom Squaredanskretsen och Bridgeklubben 3 på delad tredje plats. Raili Takolander förevigade den tuffa kampen i bild. PROMENADORIENTERINGEN ÅR 2018 PÅ BLÅBÄRSLANDET Resultat 1. Bridgeklubben 2 66 poäng Kurt Graeffe,Marianne Alopaeus, Dag Svedstedt, Runa Hornamo 1. Walentinakören 66 poäng Rabbe Saxén, Eivor Sommardahl, Raili Takolander, Monica Lindeman 3. Squaredanskretsen 65 poäng 3. Bridgeklubben 3 65 poäng 5. Seniordansarna 64 poäng 6. Folkdanslaget 62 poäng 7. Ungdomskretsen 54 poäng Summa 442 poäng 10 aveiten

11 8 aveiten

12 KRÖNIKAN Alienerad Under de några senaste månaderna har jag upprepade gånger känt mig helt borttappad i den värld, där jag trots allt levt i sextiofyra år. Med tanke på min goda fysik och livsaptit, så är det inte obefogat att anta, att jag kan leva minst tjugo år till. Men på vilka villkor? Allt bättre kan jag förstå hur det känns att komma som invandrare till ett land, där du inte förstår språket och där folk bär sig obegripligt åt. Låt mig förklara. För ett år sedan gjorde jag ett avtal med firman E, vilket skulle ge mig möjlighet att lätt som en plätt banda TV-program jag ville se, och att i efterhand se program, som gått mig förbi. Många andra lycksaliga tjänster utlovades också, men jag har inte haft behov av dem. De få gånger jag önskat banda något, så har apparaturen tyckt, att det är alldeles onödigt. Den meddelar antingen att det inte förekommer någon signal eller så visar den mig ett timglas, vilket jag tolkar som hav tålamod, det kan tänkas hända något snart, men jag har inte tålamod och inte heller händer det något. Jag försöker då ringa till servicenumret som getts mig och som svarar efter att jag valt ett antal olika siffror att väntetiden är tjugo minuter eller, om jag kommer fram, att de inte kan se, att det är något fel någonstans. Känner mig lurad, betalar månatligen för en tjänst som inte fungerar, men som jag inte kan säja upp förrän tidigast om ett år. Snacka om ensidiga avtal! För att kunna öva mina körstämmor hemma, köpte jag ett litet keyboard, som skulle kopplas till datorn. Glad i hågen bar jag hem den lilla apparaten och kopplade den till min dator. Inget hände, inte ett endaste lilla pip. Då tog jag fram manualen, som medföljde och började mödosamt stava mig igenom den. Texten hade vissa likheter med engelska, men vimlade av ord och bokstavskombinationer, som inte sa mig ett endaste dyft. Jag gavs en kod, som skulle knappas in nånstans, men hur jag än sökte, hittade jag inget lämpligt ställe för detta ingrepp. Mitt instrument är fortfarande alldeles stumt och bara min goda hemuppfostran hindrar mig att kasta den ut genom fönstret. Jag har universitetsutbildning, jag är inte dum och jag kan engelska trodde jag. Men nej! För någon vecka sedan blev jag uppringd av ett maskingevär och när salvan tog slut hade jag gått med på att i min postlåda ta emot ett par trosor och något slag av hälsokapslar helt gratis och utan någon föpliktelse att ta emot mera produkter. Det var hur enkelt som helst, bara ringa till ett nummer och säja nej tack. Nu var det bara så, att numret inte svarade annat än automatiskt under ca tjugofem försök. Då skrev jag ett brev till den holländska adress, som fanns angiven. Det finska numret gick det inte att få någon adress till. Dessutom ringde jag till konsumentombudsmannen, som ett par dagar senare bekräftade, att jag inte skulle få fler paket på posten. Jag vill inte ha det såhär! Vill inte då omkring och känna mig maktlös, vara rädd att bli lurad och bedragen bara för att jag inte förstår IT-språket, inte kan trycka på rätt knappar eller läsa mellan raderna tillräckligt bra. Det finns en risk att drabbas av paranoia. Finns det nån annan, som känner likadant? Tant Gredelin Mys med en bra bok i höstmörkret AV.s bibliotek har fått i nya böcker. Nämnas kan Mitt liv HBL av Staffan Bruun, Hundraettåringen av Jonas Jonasson, Lever för liv av Krister Höckerstedt och Den åttonde tärnan av Eva Frantz. För barn och ungdomar finns också nya böcker, bland annat Lassemajas detektivhistorier, olika serier i Spirit Animals och böcker skrivna av Tove Jansson och Carina Wolff-Brandt. Den som föredrar e-böcker kan låna en av bibliotekets fem nya läsplattor. I läsplattorna finns färdigt ett bibliotek med många e-böcker. Det går också att på dem läsa e-böcker lånade från andra bibliotek, till exempel stadsbiblioteket. Läsplattan är ett enkelt sätt att ta med mycket läsning till exempel på resan. Biblioteket har öppet: måndag klockan torsdag klockan BOKHÖSTEN rullar på Bokklubben har två böcker kvar den här terminen. Månadens bok i november är Ondska av Eirikur Örn Norödahl Höstterminen avslutas med Förlåten av Agnes Lidbeck. Samtliga tillfällen ordnas i klubblokalen. 12 aveiten

13 Rent kaos när teater blir teater Kaos i kulissen är en ganska krävande föreställning för både skådisarna och åskådarna, säger AV-teaterns Robin Effe Sundberg. AV-teaterns kommande pjäs är farsen Rampfeber, som av AV-teatern blivit omdöpt till Kaos i kulissen eftersom det namnet ansågs mera passande. Den handlar om ett teatersällskap som ska sätta upp en föreställning. Det skiter sig ju totalt, förstås. Det blir komplikationer och fnurror på tråden, både på scenen och bakom den, säger Effe. Det som gör skådespelet komplicerat, både för de som spelar och publiken, är att farsens andra akt utspelar sig bakom scenen. I den första akten får vi följa med hur teatersällskapet övar inför föreställningen på scenen. I den andra akten är det dags för premiär och scenen är spegelvänd, publiken ser bakom scenen och från ljudband hörs det som samtidigt händer framför ridån, förklarar Effe. Nio skådespelare kommer att spela. När jag först läste manuset tänkte jag att herregud, det kändes som rent kaos. Men när jag sedan hörde manuset läsas upp med olika röster så kändes det bättre ingen av skådisarna har i alla fall gett upp, alla har velat vara med! Men vi ska fundera lite mera på förverkligandet och hoppas att det inte är för komplicerat för publiken att följa med händelserna. Hur är salen med tanke på den här pjäsen? Ljudmässigt är salen bra. Det finns lite för lite lampor och de börjar vara lite gamla, men sånt är dyrt att förnya. Vi är den enda amatörteatern i Helsingfors och får helt enkelt jobba efter de resurser vi har. AV-teatern består av 28 medlemmar, av vilka ungefär femton aktivt deltar. Det finns också annat att göra än att stå på scenen, till exempel kostymer, scenografi, ljus och ljud hela maskineriet runt pjäsen ska ju fungera, säger Effe, som själv varit med varje år sedan Utöver att det är roligt att stå på scenen är gemenskapen viktig för honom. Ofta umgås vi efter repetitionerna. Det här är en hobby och vi gör det gör att vi tycker det är roligt. Speciellt i farser är det jätteviktigt med timing, där hjälper det att vi känner och trivs med varandra. Även nya är välkomna, på senare tid är det fyra nya medlemmar som anslutit sig till teatern. Premiär i januari Scenografin i Kaos i kulissen består till stor del av olika dörrar. Även en vanlig trådtelefon spelar en stor roll. Det är bara några författare som skriver bra farser. Många farser skrevs av någon orsak på 1980-talet, också denna fast vi har uppdaterat den litet. Eftersom trådtelefonen är central i pjäsen har vi beslutat oss för att händelserna kommer att utspela sig någon gång i början av 1990-talet, inte i nutid när alla har mobiltelefoner, förklarar Effe. Pjäsens originaltitel är Noises Off och den är skriven av britten Michael Frayn Den har också filmatiserats 1992, med Michael Caine och Carol Burnett i huvudrollerna. Också andra ändringar görs för att AV-teaterns uppsättning ska går hem hos den finlandssvenska publiken. I pjäsen åker teatersällskapet på turné och det gör de förstås i Svenskfinland, så vi kan spela lite på fördomar om olika orter. Tomi Korhonen regisserar, för första gången för AV-tearern. Det är AV-teaterns styrelse som kontaktar regissören och föreslår pjäser, men det är regissören som sedan avgör vilken pjäs som väljs. Av de tre vi föreslog var det denna Tomi ville ha, den var tillräckligt crazy i hans smak tror jag, säger Effe. Han önskar alla AV-medlemmar och andra teaterintresserade varmt välkomna till en rolig teaterupplevelse! Kaos i kulissen har premiär klockan 15 på Annegatans scen. Mera info om pjäsen på Text och foto: Anna Kujala aveiten

14 Walentinakörens oktoberresa till Italien Solen skiner och värmer både kropp och själ, när vi stiger av planet i Milano och äntrar bussen, som ska ta oss till Desenzano, en liten stad vid Gardasjöns sydvästra spets. Vi är taggade och fulla av förväntan inför vårt italienska äventyr, som skulle komma att bjuda på både överraskningar och upplevelser för såväl öga, själ som gom. Oktober på våra breddgrader är höst, men i norra Italien var det ännu i högsta grad sommar med våra mått mätt. Vackra och historiska Desenzan Hotellet Albergo al Cacciatore var litet, snyggt och vänligt och beläget på bekvämt promenadavstånd från den vackra gamla delen av staden nere vid hamnen, även om det närbelägna kraftverket störde utsikten för några. Den första eftermiddagen och kvällen ägnades åt att utforska gränder och terasser och bara insupa den underbart vilsamma italienska atmosfären. Följande morgon var det dags för en guidad promenad genom staden med en brittisk-italienska som initierad och sympatisk ciceron. Vi fick bland annat veta, att staden bombats sönder och samman under andra världskriget för att traktens enda järnvägsstation ligger där och staden ansågs strategiskt viktig. Det väckte vår förundran, att man sedan byggt upp den på nytt till sin forna glans och charm. Som avslutning på den intressanta rundturen uppvaktade vi guiden med Somewhere over the rainbow, vilket hon tycktes uppskatta mycket. På eftermiddagen kom vår beställda buss, som skulle ta oss till den lilla staden Bussalengo (vilken vi döpte till Pussa-länge ), där vi skulle sjunga i kyrkan Madonna del Perpetuo Soccorso. Vi hade väntat oss ett sammanträffande och en gemensam konsert med kören Coro Alfonsiano, men på grund av ett missförstånd fanns den inte tillstädes. Vi blev dock väldigt hjärtligt mottagna och undfägnade av kyrkans personal - prästerna padre Sergio Santi och diakonen Massimiliano Mura, samt damerna Noemi Girelli och Anna Cordioli, vilkas funktion förblev lite oklar. Publiken var till en början fåtalig, men ökade efter hand och verkade entusiastisk över den inte helt vanliga repertoaren i 14 aveiten En härlig båttur på Lago di Garda. Uppsjungning i kyrkan Il Soccorso Perpetuo di Maria. kyrkan. Efter konserten blev vi serverade pizza i sådan mängder, att vi åt av den ännu följande dag. Vår lediga lördag ägnades åt en båttur på Lago di Garda. Solen sken, det var varmt och stränderna bjöd på stora skönhetsupplevelser. Vi rundade ön Isola del Garda med Medicipalatset, som fortfarande bebos av flere generationer av den anrika släkten. På vägen tillbaka gjorde vi en sväng kring Sirmione, en långsmal landtunga med en borg och en gammal stad ute på udden. Vi körde långsamt genom kanalen, där vi stämde upp Introduction (den med olika snuttar av filmmusik) och drog till oss de otaliga turisternas uppmärksamhet. Lauri och Marina valde att hyra en vespa och köra runt hela sjön. På kvällen åt vi en gemensam middag på en terass nere vid gamla hamnen och kryddade den med mycket sång till de övriga gästernas glädje och kanske förargelse.

15 Uppträdande på Piazza Bra i Verona. Det var många flanörer som nyfiket stannade upp, folk kände igen våra film- och musikalmelodier och många sjöng med. Detta foto är taget efter vår konsert i kyrkan och visar våra fyra värda: Massimilio, Sergio, Noemi och Anna. Omklädning inför uppträdandet i Verona. Bara Romeo och Julia fattades i publiken På söndagen avhämtades vi av en buss, som körde oss till Verona. Vi fick en guidning av stan och trängdes på den gamla stadens gränder med horder av turister från hela världen. Historiska minnesmärken fanns det gott om och massor av bildmotiv för ivriga fotografer. På eftermiddagen var det dags att lotsas in i stadens utrymmen för uppsjungning och omklädning till svart och bling-bling. I samlad tropp tågade vi sen till Vittorio Emanueles ryttarstaty på Piazza Bra, där vi ställde upp oss för konsert. Det var många flanörer som nyfiket stannade upp och vi noterade med tillfredställelse, att de flesta stannade kvar för att lyssna till hela vårt framträdande. Folk kände igen våra film- och musikalmelodier och många sjöng med. Stämningen var glad, solig och varm. Det kändes fint att avsluta med Finlandia och det verkade som om publiken kände till och uppsakttade den. Från Verona ställdes färden till en vingård, Selva Capuzza, i närheten av Desenzano. Efter lite vilset irrande i mörkret på de små vägarna hittade chauffören fram och vi serverades en italienskt välsmakande middag med gårdens viner, vilka många sen ville köpa hem av. Under middagen sjöng vi flitigt, vilket ljudligt uppskattades av det bayerska sällskap, som höll till i salen intill. När vi bröt upp ville gamle patronen ännu att vi skulle sjunga för honom och vi är ju inte nödbedda. Det blev ett muntert puss- och kramkalas innan vi äntligen alla satt i bussen igen. Måndag morgon grydde med hotande regnmoln och det var dags att lasta kör och kappsäckar i bussen till flygfältet i Milano. Alla verkade nöjda och tillfreds med resan. Tiden var kort och den gick fort, men vi tog ut allt vi kunde av den. Skulle inte bli förvånad om en och annan walentina hittar sig själv vid stranden av Lago di Garda igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Och nu blir det snart dags att planera följande resa. Text : Moa Lindeman Foto: Moa Lindeman, Maria Österlund och Gunilla Bäck aveiten

16 SYKRETSEN Varannan tisdag kl 15, Källarsalen. Kontaktperson: Jeanne-Marie Johansson tfn AV-TEATERN Ordförande: Robin Sundberg tfn FOLKDANSLAGET Onsdag kl , Kretsarnas sal. Ordförande: Antonia Palmén Instruktör: Margareta Rönn Spelman: Leith Arar SÄLLSKAPSKRETSEN Varannan torsdag kl 16, Källarsalen. Ordförande: Jeanne-Marie Johansson tfn BRIDGEKLUBBEN Spelkvällar måndag och torsdag klockan ca 22, Kretsarnas Sal. Ordförande: Tom Schubert tfn UNGDOMSKRETSEN Tisdag en gång i månaden. Ordförande: Maj-Britt Hedvall tfn WALENTINAKÖREN Tisdag kl , Kretsarnas sal. Ordförande: Pia Sundell tfn sundellpia1@gmail.com Dirigent: Lauri Palin SENIORDANSKLUBBEN Tisdag kl 16.30, Festsalen. Ordförande: Inger Iiskola tfn e-post: inger.iiskola@kolumbus.fi Instruktör: Ingegerd Blomander tfn SQUAREDANSLAGET Torsdag kl , Festsalen. Ordförande: Jan Ekberg tfn Caller: Kaj Wikholm ROUNDDANS Onsdag kl , Festsalen. Cuer: Olof Staffans BOKKLUBBEN Andra onsdagen i månaden kl , Klubblokalen. Ledare: Joanna Österman Kontaktperson: Christian Holmström tfn MUSIKKLUBBEN Fredag kl. 19, Klubblokalen. Kontaktperson: Lars Silén lars.silen@kolumbus.fi SANDELSSÄLLSKAPET Kontaktperson: Dick Lundell tfn förnamn.efternamn@folkhalsan.fi KONSTKLUBBEN AV! Måndag kl , Klubblokalen. Kontaktperson: Ylva Freudenthal tfn ylva.freudenthal@gmail.com Föreningens telefonnummer Verksamhetsledare Vaktmästare Arbetets Vänner Huvudföreningen r f, bankförbindelse IBAN: FI aveiten