Spiritualitet og Kristentro maj 2008, Haslev Udvidede Højskole

Transkript

1 Spiritualitet og Kristentro maj 2008, Haslev Udvidede Højskole MÄNNISKA OCH GUDABARN Margareta Melin Jag vill starta med några reflektioner utifrån vad som står i programmet. Jag har ju läst det noga (nøje) för att få inspiration och förstå vad som ger mening att tala om här i vårt sammanhang. Efter mitt föredrag står det (i programmet): derefter refleksioner. Det kunde också ha stått därefter fortsatt reflektion, för mitt föredrag består av en räcka personliga reflektioner. Min roll här är inte att vara lärare och förmedla kunskap. Inte heller talar jag som andlig vägledare med tankar om hur ni ska tänka och leva era liv. Allt vad jag uttalar här lägger jag på bordet och säger: Take it or leave it! Ta det som smakar bra och passar in i era liv, det som ger klarhet, hopp, glädje. Och lämna resten! Det som ni upplever främmande eller fel låt det bara ligga. Leave it! Från programmet den danska texten med svenskt uttal: Temaet i år Hverdagsspiritualitet hver dags spiritualitet er udtryk for en længsel: Hvordan finder vi ind i en måde at leve på, hvor der er plads til spiritualiteten? Spiritualitet, det är ett begrepp som jag inte är van (till) att bruka. För mig har det ordet inget klart innehåll, ingen speciell kvalitet. Temat Hver dags spiritualitet er udtryk for en længsel. Det säger mig något! De orden berör mig: Temat i år är uttryck för en längtan! En längtan efter att vår tro, vårt andliga liv, vår gemenskap med Gud ska genomandas (gennemånde) det dagliga livet, allt vi gör och upplever. En längtan efter att vara hel och levande och ett redskap för Kristi ande. En längtan efter hängivenhet: Med mitt öga se! Med mitt öra hör! Med mina händer handla! I mitt hjärta var! Jag läser vidare : Hvordan bygger vi bro mellem gudstjeneste og hverdagens stress og jag? Traditionens svar er tydeligt: Flygt fra det, der gør dig mindre end den Guds ikon, du er. Vær stille lær Gud at kende og hold ud i tak og lovprisning. Bed altid. Flygt fra det, der gør dig mindre end den Guds ikon, du er. Det är inte så lätt att se och veta vad man ska fly från. Och hur (hvordan). Det som hindrar oss och gör oss mindre än den Guds ikon vi är, kan vi inte fly ifrån. Det måste vi möta och förhålla oss till. Vi kan inte fly från vår oro och fruktan, från behov, begär, missbruk och brister. Det är lite lättare att fokusera på att fly till. Fly till det som hjälper dig att se och få kontakt med den Guds ikon du är. Från periferin sök dig in mot ditt eget centrum. I din egen mitt är du den du är. Där är Guds rike. Svårt att nå men ändå nära. Gång på gång behöver vi gå från periferin in mot centrum, från mycket och många till det eneste nödvändiga. Kalla vår själ till ro. Kom till din ro min själ kom hem till dig själv till ditt innersta rum din heliga mitt. Mitt i ditt kaos finns ro en källa av ljus en förblivande frid. Himmelriket bär vi inom oss varats fasta punkt, ett hemligt frö med outsinlig kraft och doft av glädje. Himmeriget hviler midt i os værens faste punkt, et hemmeligt frø med uutdtømmelig kraft og duft af glæde. 1

2 I programmet står alltså: Traditionens svar er tydeligt: Vær stille lær Gud at kende og hold ud i tak og lovprisning. Bed alltid. Jag blir lite trött när jag läser detta traditionella svar, som många av oss har hört många gånger och ansträngt sig för att leva efter. Hold ud. Vi som lever så pressade av tidsnöd och många krav och måste hålla ut i så mycket, vi behöver ett samliv med Gud som är utan ansträngning, en gemenskap (fælleskap) som innebär vila och paus, rekreation, re-creation. En paus som är lika näraliggande och lockande som rökpausen för en rökare (ryger). Vi har behov för att finna en kort väg till Gud, en kort väg till vårt eget hjärta. Och en kort väg till vår medmänniska. Den korte vej til medmennesket är temat för en workshop. Ett lockande tema, tycker jag. Det är långt mellan människor. Ensamhet och isolering innebär stora problem, stora lidanden i vår del av världen. Från programmet: Den korte vej til medmennesket. Spiritualitet som diakoniens kerne. Spiritualitet är, som sagt, ett ord som inte säger mig mycket. Betyder spiritualitet i det här sammanhanget helt enkelt kärlek, kärleksfull medmänsklighet? Det är i vart fall kärleken som är kärnan. Livsnerven i Jesu eget liv och förkunnelse och i det liv han välkomnar oss att dela och ge vidare. Hur kan vi förkorta vägen till vår medmänniska minska avståndet? Genom att själv vara medmänniska, tänker jag. Genom att möta den andra med intresse och lyhördhet. Genom att låta sig beröras av hennes kamp, hennes liv och inte minst: genom att godt kunna lide henne, tycka om henne. Se att hon har en skönhet, att också hon är ett älskat, dyrbart gudabarn. Det är inte ett professionellt sätt/ en professionell måde /att förhålla sig, som jag beskriver här. Att vara professionell har kommit att innebära att inte personligen engagera sig, att hålla en distans, att åtskilja privatliv och yrkesliv, att strikt skilja på vänner å ena sidan och klienter och kunder å den andra. Det bedrövar mig att också kyrkans s.k. tjänare uppmuntras till att vara professionella, att alltså inte personligen bli alltför engagerade och delaktiga i människors sorger och bekymmer. Den stora bristen i vårt välfärdsland är inte brist på kunskap och facklig kvalifikation men brist på gemenskap, närhet, medmänsklighet. Se människan, medmänniskan som om hon vore du så vet du vad du ska göra. Se mennesket, medmennesket, som om det var dig selv så ved du, hvad du skal gøre. Det är inte lätt att vara människa. Inte för någon. Alla har vi vår historia av längtan och saknad (savn), av förhoppningar och besvikelser (skuffelser), av konflikter, sorg och ensamhet. Det finns mycket god vilja och goda föresatser och samtidigt så mycket rädsla och missförstånd, misstänksamhet, skuldbeläggning och skam, så mycket destruktivitet inte minst självdestruktivitet. I allt detta svåra är var och en av oss en Guds ikon, ett gudabarn skapade i Guds bild och på väg till att bli vad vi är. Vi är heliga som du är helig, Gud vår Gud. När vi är vad vi är får världen ljus. Vi er hellige, som du er hellig, Gud, vor Gud. Når vi er, hvad vi er, får verden lys. 2

3 Spiritualitet og Kristentro Vad tror vi om Jesus Kristus och hans uppgift (opgave) i världen? Vad ser vi som det centrala och väsentliga i hans mission? Vad är hans gåva till mänskligheten? Vad är hans budskap till oss i vår tid? Utifrån dessa spörsmål vill jag aktualisera några bibeltexter som belyser hur Jesus såg på sig själv och sin uppgift.och hur han såg på människorna omkring sig. Sammanfattningsvis vill jag säga att Jesu mission var att minska avståndet mellan Gud och människa och att minska avståndet mellan människorna. I sitt tal på Areopagen säger Paulus: Gud är ju inte långt borta från någon enda av oss. I honom är det vi lever, rör oss och är till. Allt är genomandat, genomsyrat av hans närvaro. Men denna Guds närvaro och närhet har vi otroligt svårt att se och riktigt räkna med. Den mänskliga tanken skapar avstånd till Gud, placerar honom långt bort, högt över. För Gud finns inga avstånd. Avstånd finns bara i materien, i tid och rum. Inte i anden. Jesu liv och förkunnelse går ut på att befria oss från våra föreställningar om avstånd mellan Gud och människa. Han uppenbarar att Gud är den närvarande; den härvarande. I Jesus finns inget avstånd mellan människa och Gud. Han och Fadern är ett. Enligt Markus evangelium inleder Jesus sin offentliga verksamhet med att proklamera att det avstånd som skilt människan från Gud är på väg att upphöra. Tiden är inne, Guds rike är nära inget avstånd mer i tiden eller i rummet. Omvänd er alltså: se till att ni från er sida nu närmar er istället för att dra er längre bort. När Jesus har fullbordat sitt uppdrag och ska lämna sina vänner, förklarar han för dem att något avstånd inte mer kommer att finnas, inte mellan honom och dem, inte mellan dem och deras far, Abba. Så länge han är kroppsligen hos dem finns ett avstånd. Men när han väl har gått ur tiden ska han komma till dem i anden och vara förenad med dem alla dagar, överallt. Därför kan han säga: Det är för ert bästa som jag lämnar er. Han måste försvinna ur deras åsyn, bort från den synliga, konkreta närvaron, för att komma och vara inom dem, för att hans ande ska bli ett med deras ande. Kristi himmelsfärd tolkas ofta som en skilsmässa, en händelse som innebär ökat avstånd mellan Jesus och hans lärjungar. Men det är motsatsen. När Jesus lyfts ut ur tid och rum, upphör alla avstånd för hans vidkommande. Uppfaren till himmelen, sittande på Gud faders högra sida betyder inte att han gett sig iväg till en annan plats, men att han nu delar Guds förmåga att vara överallt allestädes närvarande. Himlen är inte en plats/ inte et sted men närvaro. Himlen är enhet mellan allt och alla. Himlen är här, mitt ibland oss och inom oss. Varför ser ni mot höjden? Himlen är inte där. Anden fyller vårt inre och himmelriket är här. Hvorfor se mod det høje Himlen er ikke der. Ånden fylder vort indre og himmeriget er her. 3

4 INFÖR PONTIUS PILATUS gör Jesus en sammanfattning av syftet (formålet) med sitt liv, sin uppgift. När Pilatus säger Du är alltså kung? svarar Jesus: Du säger det själv att jag är en konung. Ja, därtill är jag född och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst. (Bibel 1917) Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. (Bibel 2000) Jesus förkroppsligar sanningen. Han är sanningen. Han är sann människa, ett med sig själv, förankrad i sitt vara. Det finns inget motstridigt hos honom. Ingen konflikt mellan vad han vill och gör, säger och menar. Inga dubbla budskap. Ingen inre splittring. Han lever enkelt och rättframt, med ödmjukhet och integritet. Han ser inte upp till de makthavande och han ser inte ner på de maktlösa. Mötet med Jesus ger kontakt med det sant mänskliga i oss själva. I honom anar vi vårt eget sanna ansikte. Ett minne av vilka vi i grunden är väcks till liv och en längtan efter att bli vad vi är skapta till att vara. I den östliga grenen av kyrkan, de ortodoxa kyrkorna, lägger man vikt vid sambandet / mellan Guds människoblivande och människans gudomliggörelse. Där sammanfattas evangeliet kort och gott: Gud blev som vi för att vi skulle bli som Gud. Teologin i väst däremot har i hög grad framhållit avståndet till Gud och åtskillnaden mellan Gud och människa, liksom åtskillnaden mellan Jesus och andra människor. Att känna igen sig själv i Jesus, att i relation till honom se sin egen djupaste identitet uppenbarad, det har tolkats som högmod och blasfemi: att göra sig själv till Gud. När Jesus anklagades för blasfemi och för att göra sig själv till Gud, svarade han: Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar Hur kan ni då säga till mig att jag hädar/spotter när jag säger: Jag är Guds son? Jesus citerar ur Davis psalmer. Enligt judisk skrifttolkning var orden ni är gudar riktade till Guds folk Israel. Med sitt svar står Jesus fast vid att han är Guds son. Samtidigt låter han förstå att den relationen till Gud inte är något som bara gäller honom. Jesus uttrycker sin enhet med mänskligheten i allt han gör, samtidigt som han vet att han är ett med Fadern. Han är banbrytare och storebror, den förstfödde bland många syskon. Den förstfödde i hela skapelsen och förstfödd från de döda, för att bruka uttryck som Paulus använder. Han är en andre Adam som ger mänskligheten en ny start. 4

5 Vänner kallar jag er, säger Jesus till sina lärjungar / och önskar tydligtvis en jämbördig relation till dem. Den som tror på mig, han ska utföra gärningar som jag, och ännu större. Avståndet mellan Guds förstfödde son och de andra barnen är inte så stort som man i allmänhet föreställer sig. Jesus förkunnar att han fortsätter sin närvaro i världen genom att hans efterföljare och syskon öppnar sig för hans ande och lever i hans anda. De är hans kropp. Potentialen att vara som Gud finns i dem. De är kallade att i sin tid och sin miljö gestalta det som Jesus i sin tid har inkarnerat: sanning, frihet, barmhärtighet... Jesus själv säger alltså om sin mission, enligt (ifølge) Johannes evangelium: Därtill är jag född och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst. Lyssna till sanningens röst i ditt eget hjärta så hör du sanningens ande varhelst hon talar. Enligt Johannes evangelium gör Jesus också en annan sammanfattning av syftet med sitt livsverk. Det gör han i slutet av kapitel 17, i det som har kallats Jesu översteprästerliga förbön. Jesus ber för sina lärjungar: Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem. Jesus har gjort Faderns namn känt, alltså uppenbarat Guds väsen och hjärtelag. Det har han gjort för att den kärlek som Fadern har älskat honom med ska vara i oss, ja, för att han själv ska vara i oss. Guds kärlek i oss, Kristus i oss det är planen, syftet, vår kallelse. Kristus i oss är en källa till liv. Vi är i Kristus en källa till liv. JESUS BLEV ANKLAGAD för att umgås med syndare. För bara cirka tio år sedan upptäckte (opdagede) jag att Jesus aldrig kallar någon för syndare. Det är andra omkring honom som pekar ut vissa personer som syndare. Och dessa syndabockar tar man avstånd ifrån, föraktar och fördömer. Men Jesus tar inte avstånd och föraktar inte. Där andra ser syndare ser han något helt annat. Han ser sina systrar och bröder, Abrahams söner och döttrar Guds barn, helt enkelt. I varje människa ser han ett älskat gudabarn, en Guds ikon. Vem är jag, jag människa? Det svar som nu är mest aktuellt för mig är detta: Jag är gudabarn ljus av ditt ljus frid av din frid evig kärlek. 5

6 I djupet av mitt väsen är jag den jag är odelad och sann ett med dig ett med allt och alla. Du är gudabarn Kristen spiritualitet, måste inte det innebära, först och främst, att se med Jesu ögon? Att se och älska gudabarnet i varje människa i sig själv och i sin nästa? Anna Marie Aagaard skriver i ett dokument som vi har fått tillsänt inför inspirationsdagarna: Kun én ting er nødvendigt: at blive Kristus-lige i kærlighedens syn på verden, de andre og sig selv. Absolut och relativt värde. Når vi ser med kärlekens syn, med Jesus blick, vet vi att varje människa har ett absolut värde (værd, værdi), I den sociala hierarkin har man ett relativt värde. Ju högre upp desto högre värde, desto större självaktning och värdighet. I toppen är man VIP, very important person, och på botten är man ingen, nobody. Många bejakar själva principen om allas lika värde men i praktiken är det annorlunda. Dessvärre är det så, att vissa grupper och individer får respekt och uppmärksamhet, medan andra bemöts med likgiltighet och förakt. Allt detta beroende på (afhængig af) var de befinner sig i samfundets hierarki och var på jorden de är födda. Generellt gäller att man ser ner på dem som är beroende (afhængig) av hjälp, dem som drabbas (rammes) av olycka, som är sjuka, på flykt, handikappade medan man ser upp till dem som har gott ställt och trygga sociala förhållanden. Att ha Jesus som förebild och att reflektera över hans nedstigande, hans liv bland de föraktade och ringa, borde med all rimlighet leda till en annan syn. Hos Jesus finns inte ett spår av prestige och strävan uppåt. Betecknande för honom är, att han är densamma antingen (enten) han är uppe eller nere. Han vet att hans värde är absolut och inte relativt. Han vet att han är ett älskat gudabarn och därför kan han stiga ner till den nedersta nivån utan att krympa, utan att drabbas av skam och självförakt. Han vet sin gudomlighet och blir inte mindre när han böjer sig ner och tjänar och inte större när han blir upphöjd och ärad. Alltid är han den han är. Han är den han är. Han kan vara längst ner, utdömd, förnedrad, övergiven (forladt), och trots detta ha sin kärlek och värdighet i behåll. Vad han förkunnar för människorna är, att de också är gudabarn, hans syskon och lika älskade och dyrbara som han. Om vi vore medvetna (bevidst) om vårt gudomliga ursprung och den kärlek som ger oss liv, skulle vi inte tvivla på vårt värde och vår rätt att finnas till som de vi är. Det är när vi inte ser att vi har ett givet värde som vi måste klättra uppåt. Det är då vi pendlar mellan självförakt och självhävdelse, mellan mindervärdighet och storhetsvanvett. Den som vet sin gudomlighet blir inte mindre när han sänker sig eller större när han stiger. Alltid är han den han är. Den som véd sin guddommelighed bli r ikke mindre, når han sænker sig eller større, når han stiger. Alltid er han den, han er. 6

7 Jag återvänder till programmet och traditionens svar på vår längtan: Vær stille, i tak og lovprisning och läser en dikt med rubriken Reträtt. Jag har begynnt många reträtter med dessa eller liknande ord. Sedan läser Edel Juhl samma dikt, i hennes översättning till danska. RETRÄTT Stanna upp andas ut hämta andan. Tänka efter lyssna in somna om. Vara här och nu utan ambitioner nollställd, öppen fördomsfri. Tid att drömma och betrakta sina drömmar möta allt som kommer. Lära känna mer och mer sitt mikrokosmos. Och utan att värdera ta i famn sin sårbarhet och styrka sin rädsla och besvikelse sin längtan och sitt hopp. Vandra inåt mot sitt hjärta. Koncentrera sina vida cirklar mot en mittpunkt som är tidlös, evig. Alla cirklars centrum är det samma. Mitt i allt och alla livets källa. Vi skulle inte törsta så om inte källan fanns. RETRÆTE. Standse op ånde ud ånde ind på ny. Tænke efter lytte ind sove ud. Være tilstede her og nu uden ambitioner nulstillet, åben fordomsfri. Tid til at drømme og betragte sine drømme møde alt som kommer. Lære at kende sit mikrokosmos. Og uden at vurdere tage i favn sin sårbarhed og styrke sin skuffelse og frygt sin længsel og sit håb. Vandre indad mod sit hjerte. Koncentrere sine vide cirkler mod et midtpunkt som er tidløs, evig. Alle cirklers centrum er det samme. Midt i alt og alle livets kilde. Vi ville ikke tørste sådan hvis ikke kilden var der. Kristus i mig är en källa till liv. Jag är i Kristus en källa till liv. Kristus i mig er en kilde til liv. Jeg er i Kristus en kilde til liv. 7

8 Vær stille, i tak og lovprisning. Bed alltid. Med anknytning till uppmaningen Bed alltid vill jag läsa ur SAMTAL MED ÄNGLAR. Det är en bok som jag fann i Tyskland för tjugo år sedan, DIE ANTWORT DER ENGEL och som jag har översatt till svenska. Dessa samtal äger rum/finner sted i Ungern/Ungarn , alltså under kriget. Fyra vänner söker efter sin uppgift, sin väg i sanning, mitt i en tillvaro av lögn och förföljelse. Tre av dem är judar. De får oväntad hjälp. En eftermiddag uppfattar en av dem, Hanna, att någon, som inte är hon själv, vill tala genom henne. Hon lånar sin röst åt den andra. Dessa andra identifierar de snart som sina inre mästare eller änglar. Samtalen pågår i 17 månader, varje fredag kl. 3. Foldrar finns för dem som vill veta mer. EDEL JUHL har översatt SAMTAL MED ÄNGLAR till danska. Hon kommer att läsa ur sin översättning. Ordet Gud används nästan aldrig av änglarna. Istället för ett namn använder de ett personligt pronomen, pro-nomen: HAN. Ungerska språket har ett och samma ord för han och hon: Ö. Gitta Mallasz heter den kvinna som har samlat och utgivit anteckningarna (optegnelser) från samtalen. Hon är den enda av de fyra vännerna som överlevde kriget. Vid ett tillfälle ber Gitta sin ängel att lära henne att alltid be: Jag önskar att du lär mig hur jag alltid kan tillbe. Hon får en fråga till svar: Tror du att HAN är långt borta? G. Nej. Att HAN är nära? G. Ja, att HAN är överallt. Varför kan du då tillbe HONOM bara då och då? Jag kan inte lära dig att tillbe men däremot att HAN är överallt och i allt, på varje plats och i varje ögonblick. Också längst ner i djupet är HAN. Din uppgift avgör din plats i HONOM. TILLBEDJAN ÄR INGET ANNAT ÄN ENHET MED HONOM. ( Samtal 31 med Gitta) TILLBEDJAN ÄR ENHET MED GUD. De orden är för mig en nyckel (nøgle) till bönens väsen och enhetens mysterium. Ständig tillbedjan handlar inte om att ständigt GÖRA något, något mer och annat än det vi redan gör. Det handlar om att VARA, VARA ETT med sig själv, med det man gör, vad man än gör och att i allt detta VARA ETT MED GUD. Gud är inte långt borta från någon enda av oss Han är överallt och i allt, på varje plats och i varje ögonblick. Vi är aldrig allena, aldrig utanför. Vi är i Gud. Du i mig, jag i dig. Vi är ett. 8

9 I tacksamhet till Jesus Kristus kan vi säga: I dig är allt förenat och försonat. Du är i oss och vi är i dig. I dig är vi ett med varann. Jag fortsätter att citera ur SMÄ. Nu ur ett samtal med Lili. Lili inleder samtal 7 med att tacka: Jag tackar Gud för att du åter får komma. Och jag är tacksam för allt jag fått ta emot den här veckan i Budapest. Så kommer hon på att hon har glömt att be och säger: Jag har inte i bön tackat för allt detta. Då får hon höra följande: Ditt arbete är din bön. Bön är vingar för de vinglösa. Dina vingar växer redan. Lili har med tacksamhet och glädje gjort det hon skulle göra och varit lycklig under tiden. Hon säger: Jag har varit så lycklig den här veckan. Lyckligare än någonsin tidigare i mitt liv. Ett sådant handlande är bön, är enhet (med Gud). Lili fortsätter: Jag känner att det är så mycket jag nu måste göra. Mycket är illusion. Känner du att det är mycket, misstar du dig. Inte mycket bara en sak har du att göra. Vad denna enda sak är sägs inte med ord utan med en gest/ bevegelse: En upplyftande, offrande gest Apropå denna offrande gest säger ängeln vid ett annat tillfälle (Samtal 29 med Gitta): OM DU LYFTER ALLTING UPPÅT HÅLLER DU DEN EVIGA GLÄDJEN I DINA HÄNDER. Hör noga på! Det som är dåligt här nere (nedåtgående rörelse) är gott här uppe (uppåtgående rörelse) Det är lösningen. Kraft med nedbrytande verkan är inte på rätt plats. Om du lyfter den uppåt tar förstörelsen slut. Av giftet blir läkedom, av elden ljus. Det onda är det goda som formas men som ännu inte är färdigformat. Upplyft blir förgörande vrede till halleluja; förtärande eld blir flammande glädje. Ha detta i medvetandet så kommer all sjukdom och allt ont att upphöra. OM DU LYFTER ALLTING UPPÅT HÅLLER DU DEN EVIGA GLÄDJEN I DINA HÄNDER 9

10 Jag har skrivit en dikt om denna människans möjlighet & kallelse: att lyfta allting uppåt. Det jag som talar i denna dikt är jag, människa. FÖRVANDLA ONT TILL GOTT Det onda finns i mitt liv som råmaterial att förvandla. Min kallelse är förvandling: att utan urskiljning och fruktan lyfta allting uppåt. När kärleken brinner i mitt hjärta i tro på mig själv och honom som bor i mig då har jag makt att se och möta allt som kommer i min väg. Allt kan jag då ta i mina händer lyfta upp och transformera. Som krukmakaren lyfter leran och skickligt förvandlar den till något användbart och vackert. I ett senare samtal anklagar Lili sig själv för andra gången för att hon inte har tackat för den hjälp hon har fått under veckan (uge): Jag är otacksam som inte har tackat dig för att du hjälpt mig så många gånger under veckan. Många gånger, ofta är bara splitter och skärvor och ännu inte det Ena. Om du gläder dig tio gånger finns nio luckor mellan. I oändlig glädje blev du till vid världens begynnelse. För dig är den o-delade glädjen redan möjlig. Lili fortsätter med en fråga: Varför har jag så svårt att få tiden att räcka till? Hon får svaret: Av många timmar blir aldrig evighet. Om evigheten bor i ert hjärta föds tiden i era händer och ni får tid till allt. (Samtal 17 med Lili) Detta svar har jag tagit vara på i ett kärnord: När evigheten får bo i mitt hjärta föds tiden i mina händer och allting finner sin plats.. Når evigheden må bo i mit hjerte fødes tiden i mine hænder og alting finder sin plads. 10

11 En sista text ur SMÄ om en underbar spegel. (Samtal 17 med Gitta) En underbar spegel finns i dig. Den uppenbarar allt, vilar i dig och speglar HONOM. Men bara i tystnaden. Om en liten mygga landar där förstörs hela bilden. Om spegeln inte är klar kan du inte skapa. Vänd hela din uppmärksamhet mot den underbara spegeln! Inför den döljer sig inte himlen. Till sist en VÄLSIGNELSE. Nu ber jag inte att Gud ska välsigna utan jag gör det själv, som människa och gudabarn. Vi människor har fått ordet i vår makt. Makten att välsigna och förbanna.så låt oss välsigna! Välsignelse över jorden vår vackra blå planet vårt hem i kosmos. Välsignelse över all god vilja alla handlingar i uppriktighet och kärlek. Välsignelse över ljuset i människornas hjärtan. Må det växa sig starkt ta mörkret i famn föda fred och försoning. Gudomliga ljus i mitt hjärta genomlys min tanke, min känsla och min handling. Gudommelige lys i mit hjerte, gennemlys min tanke, min følelse, min handling. Margareta Melin margaretamelin(a)swipnet.se För närmare kännedom om den danska texten till Samtal med änglar ta kontakt med Edel Juhl edel(a)c.dk Tel