VARFÖR JESUS Margareta Melin

Transkript

1 VARFÖR JESUS Margareta Melin Uppdraget som Jesus hade vad var det egentligen? Vad var det centrala i hans liv och förkunnelse den röda tråden? Folk strömmade till spontant när han talade och ryktet om det han sa och gjorde fick namn om sig att vara ett glädjande och gott budskap, inte minst för de illa sedda, illa medfarna. Vad var då hans budskap? Här vill jag lyfta fram ett par vittnesbörd om vad Jesus själv ska ha sagt om meningen med sin mission utsagor som så vitt jag märkt inte har fått uppmärksamhet. Det var under sitt sista dygn som Jesus vid två tillfällen preciserade syftet med sitt uppdrag. Det första hör hemma i hans förbön för sina vänner, det andra i förhöret inför Pontius Pilatus allt enligt Johannes rapportering i kapitel 17 och 18. Ditt namn Fader Jesu översteprästerliga förbön så har den kallats den långa bön som Jesus bad för sina vänner och lärjungar strax före sin död. Där vänder han sig till Fadern, den som har gett honom uppdraget och sänt honom. Nu har han fullbordat sitt uppdrag. I ord och bild och liv har han förmedlat den omsorg som fadern har för allt och alla. I bönens sista mening sammanfattar Jesus vad hans uppdrag har varit och vad det syftar till: Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem. Jesus har gjort namnet känt, uppenbarat Guds väsen och hjärtelag. Han har gett människorna ett tilltalsnamn på DEN VARS NAMN INGEN KÄNNER. Vem Gud är i sig kan ingen veta. Vad Jesus har uppenbarat är vem Gud är i relation till oss. För oss människor är Gud: FAR med andra ord den trygghet, omsorg, barmhärtighet och närvaro som vi är beroende av. Den bästa förälders glädje över sitt älskade barn det är den bild som Jesus tar fasta på för att beskriva den kärlek som föder och bär oss. Denna vår eviga fader/moder är raka motsatsen till en upphöjd allhärskare som måste blidkas, som straffar, vredgas och kräver offer. 1

2 Vår FaderModer hotar och tvingar inte utan väcker med kärlek den kärlek som likt ett korn i jorden slumrar eller gror i en människas inre. Fruktan har varit den dominerande drivkraften bakom mänsklig kamp och strävan, bakom våldsamheter och konflikter. Jesus förkroppsligar ett mänskligt liv fritt från fruktan. Han vittnar i ord och liv om kärleken som den alternativa kraft- och glädjekällan, ett livets friska flöde som inte kan hejdas, inte ens av döden. Han initierar ett fredsrike på jorden, en gemenskap som bygger på övertygelsen om Guds kärlek till en själv och till alla runt omkring. Om vi kan fatta och ta till oss hur önskade och allt igenom älskade vi är, var för sig och alla tillsammans, så frigörs vår egen förmåga till kärlek och vi upptäcker att en hemlig förbindelse finns mellan vår kärlek i det lilla och den eviga kärleken. För kärlekens skull Jesus har uppenbarat att människan har sina rötter i kärleken. Det är sitt ursprung i kärleken som hon ständigt söker, överallt och på olika sätt. Pär Lagerkvists ord kommer för mig: Vårt enda hem är kärleken. Förskingrade, betryckta vi lever alla utan den är träd ur marken ryckta. Varje människa är sedd med kärlekens ögon, det framhåller Jesus gång på gång men inte nog med det. Han lyfter också fram att människan själv är utrustad med förmåga att älska. Att göra människor medvetna om sin samhörighet med Gud och sin egen potential till att älska, det har varit hans mission. Detta är vad jag hör honom säga när han sammanfattar sitt uppdrag i orden: Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem. För att den kärlek som fadern har älskat sonen med ska vara i oss, ja, för att han själv ska vara i oss Guds kärlek i oss, Kristus i oss det skulle vara den gudomliga planen för människan, för mänskligheten! 2

3 Också med sina lärjungar talade Jesus under sina sista dagar om kärlekens avgörande betydelse. Efter att ha tvättat deras fötter och efter att de ätit påskalammet och delat bröd och vin, gav han dem vad han kallar ett nytt bud. Han uppmanar dem att älska varandra såsom han älskat dem. Om hans kärlek lever i deras inbördes relationer, kommer den att påminna om honom och sprida sig. Det handlar om att ge plats för Guds rike, för fred och lyhördhet i den lilla kretsen och att därifrån låta ett nät ta form, ett nät som knyts utan rädsla och tvång, ett kärlekens nätverk som inte gör skillnad på folk och folk. Jesus uppmanade till något nytt, till att ta ett steg vidare: Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. 1 Detta nya bud är inte ett krav, inte en skärpning av lagen, utan en öppning som Jesus har åstadkommit, en öppning mot nya möjligheter, ett nytt sätt att vara människa, en ny medvetenhet. En ny människa är på väg att födas med en växande medvetenhet om sin förmåga att öppna sig för den gudomliga kärleken och liksom Jesus härbärgera den inom sig. För att vittna för sanningen Jesus fördes bunden från översteprästen till den romerska ståthållaren Pontius Pilatus, anklagad för uppror mot kejsarmakten ett brott som straffades med döden. Det var det ledande skiktet bland hans egna landsmän som beskyllde honom för att presentera sig själv som kung och därmed sätta sig upp mot ockupationsmakten. Pilatus frågar: Så du är judarnas konung? Och Jesus säger: Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike hade varit av denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag. Pilatus frågar igen: Du är alltså kung? Jesus svarar: Du själv säger att jag är kung vilket bör betyda: Det är dina ord, inte mina. 1 Joh 13:

4 Och Jesus fortsätter: Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst. Bibel 1917: Ja, därtill är jag född och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, hör min röst. Pilatus replikerar: Vad är sanning? Här sammanfattar Jesus sitt uppdrag med orden: Att vittna för sanningen. Och Pilatus ställer den retoriska fråga som så många ställt före och efter honom: Vad är sanning? Jesus ger ingen definition av vad sanning är, han vittnar om den. Inte bara med ord vittnar Jesus om sanningen. Han lever den. Han är sann människa, alltigenom äkta och hel. Han är den han är. Ingen klyvning finns hos honom mellan vad han vill och gör, mellan vad han säger och menar. Och dem som attraheras av hans rättframhet uppmuntrar han att förhålla sig på samma sätt: Ha täckning för vad de säger, inte krångla till och glida undan. Sådant skall ert tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo. 2 Det räcker att säga ja, om man menar ja och att säga nej, om man menar nej. Att säga mer urvattnar, fördunklar. Mindre är mer här som ofta annars. I Bibel 2000 har detta ja-ja och nej-nej tyvärr fallit bort. Mötet med Jesus ger kontakt med det sant mänskliga i oss själva. I honom skymtar vi vårt eget sanna ansikte. En aning om vilka vi i grunden är väcks till liv och en längtan efter att bli vad vi i sanning är. Lyssna till sanningens röst i ditt eget hjärta så hör du sanningens ande varhelst hon talar. * Lyssna bakom orden. Se igenom skalet. Låt er inte luras! Är eftersmaken god är frukten god. Av frukten känner man trädet. 2 Matt 5:37, Bibel

5 Människosonen När Jesus talade om sitt uppdrag kallade han sig ofta Människosonen. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna. 3 Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det. 4 Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud. 5 Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 6 När ni har upphöjt Människosonen ska ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 7 Människosonen med den identiteten uttrycker Jesus sin samhörighet med alla människor, hela mänskligheten. Människan lever rotlös och frustrerad omedveten om vem hon är och var hon hör hemma. Enligt gammal insikt är hon skapad till Guds avbild men än så länge ofärdig, ofullkomlig. Hos Jesus däremot står gudslikheten i blom. Han förkunnar att Guds rike är nära, att en glädjande förändring är på gång. Lukas berättar: Folket ville hindra honom från att lämna dem. Men han sade: Jag måste förkunna budskapet om Guds rike också för de andra städerna. Därför har jag blivit utsänd. 8 Att uppleva Jesus och höra hans budskap om Guds rike väcker hoppet om en bättre värld. I honom kan jag se en andra Adam, den förstfödda i en ny mänsklighet. Jag tänker att han såg sig själv som FRÖET till det NYA; ett frö litet som ett senapskorn men med en potential att växa obegränsat en planta som genom ständigt nya skott och grenar ska sprida välsignelse och hopp till jordens barn, de många som hungrar och törstar efter rättfärdighet. 3 Mark 10:45 4 Luk 19:10 5 Matt 8:20 6 Luk 12:31 7 Joh 8:28 8 Luk 4:42, 43 5

6 Jag har mycket mer att säga er så sa Jesus till sina lärjungar innan de skiljdes åt. Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, då skall han vägleda er med hela sanningen. av mig skall han ta emot det han låter er veta. 9 Bibel 1917: Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda er fram till hela sanningen. Han hade mera ljus att ge än hans samtid tålde se. Hans ande ger det ljus som vi fördrar tills hela sanningen blir uppenbar. Kristi ande fortsätter att tala och leda. Det vi har förmåga att ta till oss och integrera, det uppenbaras för oss successivt. Det uppenbaras på olika nivåer och i olika sammanhang, för oss som enskilda, som grupper och församlingar och som mänsklighet. Jesus har förkunnat att Guds rike är nära. Han låter ana ett annorlunda kollektiv där individer inte stöps i samma form utan bevarar sin originalitet spelar sitt unika instrument lyssnar in sin egen rytm av ebb och flod av tal och tystnad till glädje för helheten. Ett rike som inte är av denna världen ett annorlunda land, en änglamark en himlajord, ett Annorland. Maj Joh.16:12 f 6