metoder sch fosskarg&rwing. f första Izand i det moonrloenftala

Save this PDF as:
 WORD  PNG  TXT  JPG

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "metoder sch fosskarg&rwing. f första Izand i det moonrloenftala"

Transkript

1 Ii. d. HA~T~IAS i»kl&ndska kongressen sch &ss fhirbistoria~ I- "V- Acta Xeadeiliiae Aboensis HuinanHora , uom forhiillandet irnel- Ba~1 Kar1 WII och GOB"~Z p& utrikespolitikens omride ef?;erkonarngenrsl~emkomst fr&n Turkiet till haas död (17d4-%718)». Hist. Tidskr. for Finland »Karl XII och hans forniimsta tronnnln)), Historiallinen Lirkisto Sh, ),Kring Ksrl xb--i:sproblernen i mins arbeten», Karolinska forbrrndets arsbok nb&gra inllgg t diskussionen om Karl XII:problemen». Acta Academiae Xboensis. Hrimnniora ukad XIL och hessarnao. Acta.%cademiae Aboensis. Huinaniora metoder sch fosskarg&rwing. I den riralandssvens~áa urril ersiéets-.i~ublikaficinren Acaderniae Aboennsis, Humaniora» k035 ingar en Eiingre uppcaas. betitlad»karl XII och hessarnsa» ar K J. Hartmein. Iibetet Bfraqa ntg6r dutcteriena till en forskarinsaks a\. mindru x anlig karaktär, Som ung akademiker fick Haï&man för nara 50 ar sedan siar uppmiirksamhet fast vid problemen kring Sveriges sista kamp fur sitt stormakts\5kcde. Restultabet blev en avhandling om )Tsar Petesc rinderhandlingar "n7l ona Basidgang i Skbe), genom lélken 1 diskussionen Ilafördes en förut föga beaktad eller utnyttjacl materialgrinpy, den ryska. Detta upp slag kom emellertid icke att TrillfUFQas. Fairfattlren iigrlade sig under en Iáiag foljef a\- ar åt annan renksamhet och kunde fbrst efter 1 iirldsksiget aterupp taga sina forskningar. De {Besla resaaltaten barav liar han pub%icerat i nyss- namnda f första Izand i det moonrloenftala arbetet om >A~iindsk~ kongressen och dess förhistoria). I ett flertal mindre rappsatser har han ytterligare atveeklat, i mera Xatti1IgangToig forn fram- s%%h1% och försvarat sina teorier. Di första delen ar >,Alandskep kongressen och dess förhistoria ) i'bkboga',, byggde forskningen ännu endast eller f(aretrzidec.vl~ p5 \Pssa materialgrupper. F. F. (,:ire,son hade 1851 i en för sin tid

2 106 Gösta Lindeberg. kungt vägande avhandling framlagt \issa delar av det svenska material, som är knutet till fredsunderliandlingarna under senare delen av Marl XBI:s regering. 4 arbetena»sverige och Frankrike )) ( ) samt»kejsaren, Sverige och de nordiska allierade fran Marl XH:s hemltomst från Turkiet till alliansen i IVien 1719)) (Karol. förbundets årsbok ) hade Per Sörensson utnyttjat framför allt svenskt och franskt men aven saxiskt, österrikiskt och preussiskt material. Det sistnarnnda materialet var mera detaljerat genomgåiiget av B. Lundberg i >.Sverige och Preusseri )) ( ). Danska kallor hade anvanls av P. E. HoIm i»studier till den Xordiske Krigs Histork» ( ), och irki engelsk synpunkt hade I-nandelseförloppet skildrats av J, Ll-iance bland annat i»georg I and the Northern \Tar» (1909). Det ryska inateraalet var däremot jamforelsevis obetydligt kant En del akter fran Alandskongressen hade emellertid tryckts i Bacmeisters»BeySriige zur Geschichte Peters des Grosseni)). Detta arbete hade bland annat använts av Sörensson 1 det förstnarniida av Iians arbeten. Martinan kunde alltså för vissa delar av sitt arbete bygga ph dessa och andra forskares resultat med anlitande av samma material som de. I de tre första delarna av sitt huvuclverk står han oclts5 ännu på samma ståndpunkt som sina föregångare ifraga om tilltron till kallorna. Men nier och mer nytt material, frarnf6r allt ryskt och hessislit, indrages av honom i undersökningarna, och s2 srnåilingc?m kommer han att slå in på helt andia a-agar 211 vad tidigare skett. I den fj5rde delen börjar man iakttaga den begynnande onisviingningen; den ïramtr5der fu%bt tydligt i de därpå följande häftena av femte delen och i de mindre uppsatserna. Hartman gör ingen hemlighet av att han andrat ståndpunkt. Han underkastar silra tidigare resultat en ingaende kritik och vidgår titan vidare de fel och förbiseenden soan han anser sig ha begått. Gången av och förititsattriiiigarna fur de underhandlingar, som 1718 kulminerade i fredskongressen mellan Sverige och Ryssland I dela lilla byil LUVU i ålandska skärgården, skildrar Hartnian P de tre första delarna av sitt stora verk i omedelbar ankllytning till sitt ~~iigdomsarbete on1 de dansk-rysk-engelska iiandstigningsplanerna 1716 och deras niisskyckande. Han bygger har fortfaraxide i huvudsak på ryslit material, men blir på grund av den större omfattningen av detta i stånd att på ett intressant satt komplettera föregående sindersökningar. Tsar Peter spelar

3 Ii. J. v art ma ii, 107 till en början en donninerande roll och hans trollet mot hundsl6~vanterna anser ftirfattaren icke liaanna betvivlas. Då tsarera slutgiltigt beslöt sig för att avsta från det landstlgningsf~rsök laan planerat i Skaiie 1716 och aterförde sina trupper till deras ryska operatioaasbas och vinterkvarter, AIecBlenbarg, synites för ett ögonblick ett öppet krig mellan honon11 6 ena sidan och Georg av EngBai-rd-H-Bannover och det av densie beroende Daaaraaark endast vara en tidsfråga. Konungen-kurfurstens vrede över vad han Biallade tsarens Böi'tesBsrott och misstankarna mot hans planer i 'Fysliland kommo i varje fall akt ~aaider de lö1- jande åren omöjliggöra varje enhetlig och sainlad aktion fran den nordiska ligans sida. England ocli Danmark Praslirankle sig till en i och fhir sig nog s5 besvarande handelsblockad n~ot Sverige och tsaren gjorde ge\-ar för fot. Under tiden söker Georg pi allt saat starka sin stallninig; nled Holland och Frankrilie avsbwréir han trippebabbiansen. Peter a sin sida HaAller sina tyska och ryska diplomater i livlig verlisamlaet. Genom Hartsnans forskningar far man en betydligt klarare bild an tidigare av sa~nmanliiangei B denn ryska politikern och av dess sträl-anden efter att övervinna verknlngaraia av Isrytniiigen med E~iglarad. Tsarera 1yeYcades knyta en aar Iigans medlemmar. Prei~sseim, fast till sig ocla vann t. o. m. anknytning ii11 Frnrmlirike. Genom lantgreven av Hessen-Kassel fick han aven lianning med wealska fredstrevare. Mern Hartman betonar GraTligl - ocli detta i full elverensstiiinanelse med sin davarande uppfattning ona nnakrialets tillförlitlighet - att tsaren samtidigt som Hian bedriver dessa innderh~iaidlingar~ sepkes forverkliga den gamla taaalcen oin ett gelmeaisanilat anfall mot Sverige.»Det erbjöd)). sager Bian,»ett vida sakrare satt att erhalla fred och de eröl rade proviiiser~ias hesittaiingsratt tryggah). Han framhäver ofta den försiktighet rarined tsaren gick tillvaga i den svenska negociatioriera l. Tsarens position skildras soan ganska god; Iran laar lyckats bryta den av Georg skapade dsoleringeas kring honom och stgr ad titrumque paratus: beredd till förhand.- Bingar om fred och förbund ined Georg saviil sona ined Sverige ". Det blir har nödvandigt att följa Hartmans ramstalkning mera no.foraiit för att Iiomana -&B11 ful1 förstaelse av hur hans uppfattiaiiag '?r5seiit1iga punkter p& detta tidigare stadium sv holii fa~rskningar lett frani till de niya synpuzsk8er, som lian senare gör sig till toek f6r. OfBjrenli.$~tsn av de uppgifter, soan från rysk8 och annat håll lämnas om resp. l5nders politik, koxxanaer diirigenom till synes, Det ar Just derann oförenlighet soami senare kommit Hartman - att slå ila pa nya vägar. Alandskongressen I s. 5. I s. 39.

4 P- 108 Gösta Lindeberg. Lantgreve Karl av Hessen var som behant genoin sin son Fredrili med starka band knuten till Sverige. Han framstår p& detta stadium av Hartmans arbete son1 den mest franiiradande representanten för den s\ enslia diplomatien. vilken nu efter basta fh>rmi%ga söker begagna sig- av splittringen inom den nordiska ligan.»mana kan utan överdrift saga, att under aret 1716 och en stor del av 1717 den svenska utrlliespolitiliem väsentligaste trådar förenades i lantgrevens hand» l. Hartman framhåller docli skarpt med stöd av de ry.;ka kallorna, att dennes medlingsförsök mellan Sverige och Ryssland endast resulterade i ett konstaterande av oförenligheten i respektive ståndpunhter. Tsaren ville p2 sin hejd glterlamna Finland, Karl rar endast villig atl överlamna Petersburg med område på viss tid. Av särskilt intresse ar nu att vi för första gången se de två motståndarna formulera sina fredsvillkor. Karl av Hessen \ille dock om möjligt hehalla ledningen av underhandlingarna i sin hand och i maj 8/17 lyckades han av sin syenske namne utverka fuilmakler för greve Wellingk och kommissionssekreleraren Preis i Haag att underhandla med England resp, Ryssland; den förre skulle darlid samråda med honom sj5lv. Men konungens standpunkt ifråga om fredsvilikoren med Ryssland ar alltjanat densamina som förut '. 4; ett par väsentliga punkter kan Hartman med sitt ryska material komplettera det framför allt av Sörensson framlagda franska och svenska. Det galler sarskilt hans frainstallning alt de anstrangningar. som från Franlirikes sida gjordes för att under alla omstandigheter Ilevara inflytandet i norra Europa at sig och från de engelska jakobiternas sida för att f2 till stånd en europeisk koalition mot de hatade liannoveranarna. För båda dessa parter kunde en s~ensk-rysk fred erbjuda stora inojligheter. Under tsarens \istelse i viistra Europa somniaren 1717 fördes livliga förhandlingar mellan \enska och ryska diplomater. Preis och Wellingk, Poniato\vsliy, den i svensk tjänst veslicamme polacken, Erila Sparre från sin sandebudspost i Paris, lantgreven och hans förtrogna, en Ranck, en Itettler och en Dallvigk, skymta dar i större eller mindre roller. Redan 1/46 framkastas planen på en fredskongress vid finska gränsen, Intresset koncentreras alltmer kring en enda person, Görtz. Hartman introducerar honom ganska sent och, som det \il1 synas, nästan med en xiss motvilja i framstallningen. Den bild han ger av honom och hans Iiungliga uppdragsgivare ar värd att särskilt uppmarksamrritis, Den kvarstar i stort sett oförändrad i de tre första delarna a, >hiandska kongressen och dess förhistoria». i :3 ' I s 84 o Ioli

5 Ii. J. Hartnaaii. 109 Kon~angcn iir pa detta stadium annu krigarkungen. Uttalanden sådana soin att )Freclrik Willielm saknade liksom Karl XII statsmannavyer»,»karl XLI, som för egen del var oerfaren och ointresserad för diplomatieris ar\», gro ganska betecknande. Ehuru principiellt ingalunda ovillig akt lyssna till dem, som rådde till fred med åtminstone nagra av de manca fienderna, lamnar han detegentliga intrigspelet at andra och synes ibland t. o. m* f6rsumma att tillse. att de svenska fredsaktionerna föras med nödig enhet och konsekvens. S5 mycket \il<ligare ar Genom sina ryktbara förhandlingar om restitution av Holstein-Gottorp inställd på tanken om en svensk-rysk-gotlorp,sk förbindelse, arbetar han efter sikt inträde i Karl XPI:s Bjanst erdergiskt p5 för~erkiigande av detta prn,jekt. För att ha fria hanider motarbetar laan konsekvent - det ar för Hartman en ledande tanke - Sveriges övriga representanter och cliplomates, v. MiiB lern. Sparre. l:tritgreven m. fl. och lyckas under sin utiandska resa av koniilageii utverka eii synnerligen vidsträckt fullmakt att ftirhandla och avsluta för hans rakning och i hans namn. Barkmans uppfattning ar Görtz' politiska mal iir ej helt nj, mera malet framhiilles med större skarpa iiil f6rlet varit fallet. Görtz siktade närmast efter fred och förbund n~ellaii Sverige och Ryssland, erentiiellf. senare med Preusseri ocli Hannover. Sedan skulle följa ett oförsoriligk I-iiimndekrig mot det hatade Daiiinark. som skulle i-2 betala laget genom ailrädelse av Norge till Sverige, vilket 1 denna pro\-ins skulle f& ersättning,»ekvivalent», för de oundt ikliga landavtriidelserna till Ryssland. Hela sin dipionaapiska skicklighet och gliinsande dialektik inriktar Görtz fördenskull p5 att underhalla och öka splittringen anellan Sveriges fiender, eröl ra at sig sjalv stalilningen som ledare av dess yttre politik och sist. men icke minst, på att söka förma konungen tp11 att skanka sitt qillande at planen.»görtz försrnår sålunda intet medel», frami~gllier Ilartman. ) icke ens personligt smicker och radjan till kossansigens krigiska instinkter SOr alt inrikta Karls politik just p5 detta m&l) l. Görtz icke blott pressas sin fuliinal:t till det yttersta. han drager iiven stora \axlar p& sitt inflytande hos konungen 1 bopp om alt sa småningom kunna vinna honom för sina syrapunkter. Han ar först och sist holsteinaren, som icke ens, enligt \ad Hartrnan i förbifarten antyder, kan fritagas fdn misstanken att driva sina ryska förbindelser Iangre an vad som var strangt fgirenligt med Sveriges intressen '. k'nder en stor del av Aret 1717 hölls G6rtz i overksamhet. Upptackten av hans och svenske ininistern i London, T<. Gyllen-

6 $10 Gösta Lindei~erg. borgs, stämplingar niot Georg I hilisammans med jakoblterna medförde badas fängslande i februari. Sedan Iian I augusti frigivits ur sikt holländska fangelse, söker han genast och med framsång komma i kontakt med tsaren, aven om Hartmaii icke satter tro till hans uppgifter att han skiilie personligen ha sarnmantraffat med denne. Forsedd med ryskt pass avreser han sedan över Preussen. Baltikum och Finland till Sverige. Hartman visar hur de underhandlingar, som han på vägen förde med preussiska och ~achsiska diplomater ytterligare ökade misstron mellan de förbundna och icke minst deras radsla för att genom förrädiska separatfreder liirnnas ensamma mot Sverige. Samtidigt skickar GOrtz ut en fredstrevare till England i samma syfte. En stos triumf firar han, då han i december 1717 far konungens godkannande av sitt förslag om en fredskongress mecl Ryssland vid finska gransen. Det ar på satt och vis betecknande (ehuru Hartman under gången ar sitt arbete drager ritt skilda slutsatser därav), att Görtn synes vilja hålia möjligheterna till fred 6ppna at alla hall. Genom att till England som underhandlare sanda den bekante F. von Fabrice, sin egen landsman, vann han för örrigt ett dubbelt syfte. Först och friimst kunde den engelska underhandlingen, vederbör- Bigen utbroderad, användas som påtryckningsmedel mot ryssarna och vice versa. Vidare kunde Görtz darigenom förekomma dem som i likhet med Bantgreren, Illullern m. fl. önskade korsa hani planer på fred och förbund i första hand med Ryssland l. Hartman förutsätter nämligen, att Fabrices beskickning icke var allvarligt menad. Han påvisar emellertid, att aven tsaren å sin sida ingalunda var sysslol~s. I sin fruktan för att bli lämnade i sticket av sina bundsförvanter sökte danskarna med honom overenskomma om en anfallsplan mot Sverige, och han syntes för ett ögonblick ganska villig dartill. Den fortfarande existerande engelsk-ryska motsattningen omintetgjorde detta trots tsarens goda vilja (som Hartman nu som förut ar angelägen om att framhålla) <.%ven vid de rranska, österrikiska, preussiska och sachsiska hoven korsade svenska, ryska och engelska Intriger varandra ocli bidrog0 BP11 att ytterligare förvirra situationen. Som ett väsentligt resultat av alla dessa underhandlingar framstar i varje fall, enligt Nartmans &sikt, akt tsaren vid tiden för fredskongressens Inörjan stod praktiskt taget isolerad. Efter långa underhandlingar mellan cle svenska ambassad& rerna, Görtz och Gyllenborg. och de ryska, kanslirådet Osterman

7 Ii. S. Hartman. 111 ocla generalf5etlyginäsbajle11 Bruce, om platsen for konagressen, bestarmade man sig slutligen för byn k6\6 i VardhP socken strax Ostes o= alsaadska huvudilandet. Efter en fös ryssarna mycliet Iing och orolig aiintan, under vilken de skickligt preparerades med arztydningar om svenska fsedsunderhnnd1ingar p% annat hall, aaziande slantligen Cörtz sjalv och hans kolleger \&ren 8118 kil1 lli4~6 och det egentliga arbetet kunde taga sir1 början. Galngen av forhandlingarna skildrar Nartanan ytterst Inghende. Av stcissta betydelse ar att han frana bcprjana vinnlagger sig om att parisa den starka kontrasten mellan det alr honom kramdragna ryska materialet och det at mdra forskare fiiretriidesvis eller ensamt utnyttjade s~enska. P5 grund av bristande kanwedom om den förra gruppen liar denna ytterst betydelsefulla motsattning tidigare antingen ieke obsenerats eller ocksa icke satts in i sikt aerkliga orsakssammanihang ocln getts den \i%d den rgtte- Iigen förtjanar. 0ms"tndigheter. som niistan med dets:tmma p5balda var uppmarlasamhet, iiro framst deam dominerande f tala ni nig, som Görtz och Osterman Intaga med rni~danskjutalide ar sina koljeger, oeb darnäst det starkt holsleinska inslaget i dela sveiaska beskickningen och dess politik. Av Cöïtz' landsman marka vi hans f6rtrogne sekreterare A. E. Stambke och justitierådet P. Pasilserh samt den som ksisir i viktiga frågor anvande kapten van der Fel\. De första, mera officiella konferenserila i ylutet av maj manad tjiinade endast till att psvisa oförenlighetes-u i respektive st5nndpsinkter. Ryssarna ville behalla allt vad de erövrat, svenskarna några eftergifter a\ sikt. Författaren far har tilbfiiebe alt framhalla den egendomliga mc'itsattningera mellan denna ryssarnas omedgörlighet och de stora eftergifter, soin de enligt Göstz' uppgifter till Karl förut skulle ha varit beredda till, i det att de a oro villiga att hterlämna Isade Finland, Livland sch det viktlgar;te av Estland I. Da allts; till synes kongressen var på arag att kbavas i sin Iinda9 riiddndes den genom enskilda konferenser mellan Göatz och Osteaman. Sedan den förre förgiives sökt genomdriva hterlamnrandet av icke blott Iii'inBanCB. som ryssarna icke ph allvar tänkte behiilla, utan aven Reval, förde han forhandlingarna över p5 en annan linje, som redan förut, ehaasa mera obemarkt, skymtat fram i diskussionen och de diplomatiska fijrhandlin, "arna. Tsaren skulle f& behalla de baltislia provinserna plus sydájstrn i II s Shrensson har obser~eiat inotsattni~igen mellan de rgska och svensba uppgifteina incn hlnnel (le förra hlotl fiåri Bacrneister och tåga1 ~che draga några bestämda slutsatser. S~erige ocli FianRrike 111 s. 93 och 07.

8 1 12 Gösta Lindeberg. Karelen med Viborg men skulle i gengiild sluta förbund med Sverige och p& annat hå11 skaffa detta land ersattning för de lidna förlusterna. Sedan tsaren iinderrättals om den nya vandning, som förhandlfrigarna darrned togo. gillade han planen i princip och iiipgdrog At Osterman att istforma densainma. Göriz dareinot fick använda hela sin fintlighet för att hos Karl IIII genomdriva det för denne ursprungligen friimmande projektet. Hartaan kan i detta sammanhang ge ytterligare bidrag ti19 avslöjandet a\ den diabbelpolitik, som Görtz diinid nödsakades föra. I ett memorial till h. APii1Iern framstiiller han utsikterna för Fred med Ryssland som synnerligen goda l. Ryssarna skeille vara villiga att sluta fred p& nagot ar nedannamnda alternativ. Antingen skulle de nöja sig med Ingermanland med Narva och Viborg utan några vidare förpliktelser eller ocksi skulle de steslämna endast Finland utom Ylborg men H stallet l5mna ersättning i ryska Karelen och förhjälpa Sverige till ytterligare ersättning ph annat hå11 genom erövring a\- Norge och Alertagan.de ar de tyska provinserna, GCartz anvander Biär sin gamla taktik att framföra egna f0rsiag under förevändning att de harröra från annathal!. men tar på samma gång den stora risken att f5 sina rnanipulktiioner grundligt avslö~ade. P'i sta har, framhåller Bastman, infair en till synes absolut oförklarlig motsättning meilan de svenska och ryska versionerna ar underhandlingarnas forlopp. Genona de senare vela vi, att >)alternativ I) aldrig framförts. Han anser, att vi nu Iiksom 1' iilaste söka förklaringen i den gottorpska politiken, och finner förklarligt, att Osterman 1 en rapport sager sig icke riktigt kunna veta, nar han har att gosa med ~leaz svenske eller den holsteinske Görtz För att personligen kunna övertala konungen avlade Göstz ett besök hos honom 1 hans hhagkvarter i media av juli. Karl fann plcunen d. v. s. >alternativ PI» (det andra nämnes aldrig) va1 vidlyftig, men uppmanade dock sin minister att utforma ett nikrnare förslag i samråd med ryssarna. Under sin andra vistelse i Löv6 företog sig Görtz närmast att utforma»ekvivalentplanen» i hopp om att till slut rinna ksnungen för densamma, ocli han gjorde det i den fasta overtygelsee att den var den enda möjliga forhandlingsbasis ned ryssarna. Hartman är emellertid av den meningen, att hans uppgift nu av flera skäl var nästan olöslig. Tsaren var nu mindre benägen för eftergifter an förut, eftersom hans egen stallning betydligt stärkts genom Alexeis död och gammalryssarnas nederlag. Genom ireden i Passarnwilz mellan kejsaren och Turkiet frigjordes dennes II s. 141 III s 13

9 arméer och genom Bvadruppelalliansen mellan England, Frankrike och Osterrike knötos hade han och Filip, den franske regeraten, till det engelska systemet. Alla dessa oinstiiiadigheter utgjorde ett svart slag Ië>r Görtz' Iiögtflygaade planer.»jca, aven 0111 Görtz efter denna tilldragelse lyckats genomdriva den olösliga uppgificn att fd RCII'I X11 och Isurezi rned p6 en gemensam fredsplan. skullc Sverige och Kysslarid s~irligen med utsikt till frarnghg kunn:ik triida i harnesk mot Georg H, s5. stark och maktig, som denne nu liade blivit» l. Soin ännu ett moment av vikt för denna de1 av kongressen kan anföras. att tsaren icke hade fiir avsikt att svika bin pretnssiske h~andsförvani riitan krävde, att han skulle inneslutas i freden. B hörjan a\ augusti kunde Görtz tp11 konungen översända ett utkast till fredstraktat med Wyrssland, som han utarbetat i Stockholm, dit han atervänt fran Eövö. B detsamma fbirutses först och främst en gemensain militär aktion fran Sverige och Ryssland nästföljande ar i Polen och norra Tyskland 4 syfte at& ateruppsatla StunisPaus p5 Poleni tron och &teresörra Sveriges tyska prorinser '. Som ek~ivalent för de»ansenliga länder)) - ingen specifikation - ssnn Svcrigc skulle atkriida till Ryssland, skulle Itqareai förhjälpa detsaniina till erövring av Xsrge och fraarafor allt med all makt till atertagande av Bremen-Verden fran Hannover. I cn sarskild exekutionsrecess ut~ecklas väldiga planer fös niista ars ifiiletag till lands och sjöss. I en bilagd motivering pläderar Gör-iz kraftigt f0r freden med Ryssland sasom den enda framkomliga utvag, sam för närvarande stode till buds '. I värsta fall d. T. s. om konungen vägrade sitt bifall, kunde man alltid genom ett av tsaren rinclerteckiiat godkännande skaffa sig svart p5 vitt på dennes trolöshet mot buirdsförranterna, och dessutom kunde en Ingången fred med för tillfället oundvikliga landavträdelser ju alltid brytas. nar sa befanns Iäinpligt. Konungens s\ ar blev ett bestamt avslag. För8usterna ansagos som alltför sakra, de utlovade vinsterna alltf~r osakra. Tsaren borde återlämna allt T ad han erövrat utom Inermanland och i6r detta Xärnna ersättning i ryslit omside. Forhandlingarna skulle föras ridare efter denna linje och kongressen alltså icke avbrytas.»harmed \ar Karl XHI:s stallning till den ryska freden ogterkalleligen angiven ), säger Hartman. )>Nagon attack mot densamma har Görtz veterligen icke vigat göra» 4. I sina kominen- L IT1 s ' III s 95 o f III S. 99 III S Kurs. nr uiiilertechilad

10 ii4 Gösta Lindeberg. tarer ansluter lian sig alltså till den förharskaride uppfattningen om oböjligheten i Karls \agran att göra nagra väsentliga landavträdelser för att få fred med Ryssland. Hartmans kännedom om det ryska materialet har satt honom i ståncl att skarpare an någon annan markera saval denna omständighet som Görtz' tvetydiga politik. Han har så att säga fört den traditionella uppfattningen till sin spets, men därigenom också herett vagen för starka tvivet på dess hållbarl-iet. För Görtz återstod nu, enligt Hartmans förmenande, intet annat än att förbereda en värdig reträtt. vinna uppskov med och sakerhet för ryska krigsplaner mot Sverige och få I sin hand ett bevis för tsarens trolöshet mot bundsförvanterna. Han utförde detta åliggande med vanlig skicklighet. I slutet av augusti månad iiananade både Iian och Osterman Lörö. Den senare förde långa r-iluntliga konferenser med tsaren, som låg med sin flotta vid Finlands sydl iistra kust inom bekx amt rackhall för underhandlarna på XIand. Vid sin aterkornst till Eovö medförde kailslirådet det av Peter reviderade men i hur~udsak godkanda och dessutom undertecknncie traktabutkastet enligt oval1 angivna riktlinjer, dock med landattradelserna mycket ordentligt preciserade l. hied detta betydelsefulla moment slutar tredje delen av»&andska kongressen och dess förhistoria». Som ett av de riktigaste resultaten Rar fastslagits, att Görtz måste anses som den verklige initiativtagaren till såval kongressen som ekvivalentplanen. Därmed har en gammal missuppfattning rattats. I en ytterst väsentlig punkt skiljer sig Hartmaris uppfattning ännu icke från hans föregångares, Hari anser liksom dessa kongressens fiasko givet efter konungens andra avslag, i augusti, p"6rslaget om fred enligt ekvivalentplanen. Men det ar redan tramhållet, att denna med skarpa framförda :sikt icke innebar någon fullständig lösning utan Iamnar flera problem oavgjorda eller endast delvis Iissta. I den tre år senare (1928) utkomna fjärde delen av»alandska kongressen och dess forhistoria» finna vi författaren inne pi delvis helt andra linjer. I vissa avseenden står han ännu kvar p6 samma grund som förut. Kar1 XII ar fortfarande krigaren, jiirnoch-blod-statsrnannelr, som val kan Iåta sina diplomater hallas men aldrig för vinnande av fred vill tillåta någon avsevard minskning av sitt rike. Samtidigt skjutes Görtz emellertid alltmera i för- ' Traktaten finnes som bilaga till III s

11 grusadeil. Aded stöd a\- riksarliivarteii H. 'klmquists gruradliga undersglkniilgar oin 41ails politik , ha\ dar I-iiartmali, att man E torsta lia~id ~nåste belrakta dörtz som holsieinare och att mair Ehgt tillbaka kan folja de polikiska principer, som han förfäktade framför allt p5 Alandskoiigressen l. Da baronen beslöt sig för att örerga i Karl?áII:s tjiinst,»itude ho17 I ' ~ c J I c ~ ~ztarbetat sitt eget sysfenr för fredens genomtlrivande, fantastiskt m5häncta i mansa? tycke meil storstilat och genialiskt och diistill 1 ii1 genomtiinkk ocl-r f0asiktigt fralnfört),. Hans stb111~ing som Karl X1l:s förraiimste )troman) ter sig viisentligt osiikrare an förut. 'l311 denria och andra ytterst hekydelsefullii onal arderingar har Rartman kommit genom ett rmgrn~are studium av det liessen-kasselska arkilet i 'alarharg '. Skildringen huraar i denna fjärde del med en tillbakablick Over Görtz' politik under 5reri niirmast före Bhan-, inträde i svenask tjiinst 5 enliglieb med H-I. Almquists resultat. Sedan följer eai meej tillhjälp av det nya materialet reviderad och i vissa puriliter tilliikt exposé över de redan förut behandlade hiindelserna I hela Görtz' politiska verksainhet under denna tid ser sig Hartnian nu i stand att synra oavlatliga konflikter med lims liessiska motitandare. Hans plan om fred och förbund med Ryssland, varmed tanken p5 en rysk-gottorpsk gbftermiilsförhindelse \ar nara förknippad, utgjorde ett ytterst allvarligt bo& mo8 hessarna. För att dessa cearare icke sktalle arbeta sina holsteinska antagonister i Iianderna tvungos de med sina sverislii anliiingare 3Et intaga en helt annan stiillnimg till de utrikespolitiska problemen. H full insikt om detta sökte Görtz för att friimja de holsteliiska intresseria redan 1416, da lantgreven, som förut omtalats, fatt Bia~lcl om desr rvska i~egociationei~. att undantriinga denne för egen rakning. Darernot lyckades Knrf,av Heskel1 under Görtz' fangenskap i Holland i viss mån ateriinna siii stiilliiing sona ledare av den svenska diplomatien i utlandet. hied utghgspunkt: från denna rivalitet förklarar nu Hartman en lang rad dunkla, motsbgelsefyllda och bevisligen falska uppgifter i den tidens diplomatiska korrespondens. enliannerliqen Gör%z9 egen. Som f0rut frainh&llits, framställer denne redar, 1717 utsikterna för eii gynnsam fred med tsaren mer an lovligt optirnis- Bisk& i hopp 01x1 att bli ensam hetrodd med arbetet på deras förverkligande 3. Han låter ibland påslilnn, att tsaren ar beredd alt p. 1 H. Almquisl. Holsteiri-Soilorp S\eii~cl orii c1ei1 noa disha Iiqnn i dol~ polllisha hrisen L IT7 Ililedilingr11. VY s och 24-41

12 116 Gösta Lindeberg. göra stora eftergifter för att f5 fred sned Slerige och t. o. m. ar beredd att åileriamna allt utom Petersburg med onarade l. Vi \eka, att delta strider mot \erkliga förhällandet. Mera Hartman törhatsatter, att konungen \ar inligd i denna intrig och kände till tsarens kerkliga alsikter; muniliga rapporter och överenskornane%ser anvandes \ id de egentliga förlinradliaagarna. ocli Gidrtz' ot annämnda meinorial tillkoinmo endast fbr att vilseleda halms motståndare eller Sveriges fiender, i \ilkas händer de Ju lätt kunde falla p5 siil kg till lionuaigen. Uiider kongressen samman\ a\ er Görtz skickligt de s\ enslia och gottorpska intressena. Hela ek\ ivaleniplanen %ilar, framhåller Ilaritman, på Karl Fredrik5 giftermål med en rysk prinsessa och den slenska Lronf6ljdcns sakrande at Iionom. Endast dessa senaie omsiandigheter kunde nämligen tillsamnians slianka Kyss- Band den säkerhet, soin tsaren beiiöade, för att man skulle kunna locha honom med i ett så lidlyftigt företag. som ekvivalentplanens förlerkligande ju dock innehar med alla dess svårigheter och risker '. Efter mycket bes~ar srail GörPz slutligen ha Lyckats irnbala konungen. att denna fred4plan r ore den enda praktijht utförbara. Det underliga och s\ ärförklarliga ~nemorialetill v. Mullerna med dess alternativ I och II tolkas nu av Hartnian som en ren försiktighetsåtgärd inot omhudsrådet, alsett att vilseleda denne ifraga oin kongressens erkliga förlopp. Hartman ser i ett senare memorial fran r. Mullern ansaende fredsverket ett bevis pa att vi få rakna honom bland G6rta' azgjorda molstå~idare 3. Görtz ar icke sen att s\ara med samlila mynt. Flera av hans memorial till konungen rikta sig indirekt mot 'IfulIern och Iantgrelen och deras politiska system, som satte fred med England främst på programmet. Det ar typiskt för Görtz' taktik. alt Iian skylles både elil il alentplanen och sina uppgifter om ryssarnas Frikostiga tidigare löften på tsaren och Osterman. Nessarna 5 sin sida ~oro emellertid icke heller sysslolösa. Lantgreven sökte själv. genom sin son och svärdotter och genom sina diplomater. främst den ST enskfödde general Ranck och horradet Hein, systenmatiskt misstiinkliggöra Görtz hos Karl XII och t. o. m. hos tsaren % Hari ser med största oro Criartr' förbindelser med ryssarna i Holland och ined sachsiska och preussiska statsmän på hemvägen till Slerige, och kongressen var ett svårt slag för honom och hans son.»de hade», skriver Hartman, fullt ---- I IV s. 42 IV s "TV s. 59 IV s. 80 o f.

13 Ii. J. I-%artmaii. 147 kiasi för sig, att Alrindskongressen iniiersk gallde tronföljden i Sverige > l. Ar\ pririsens rapporter lili fadern tinder \aren 1418 T. isa oss alltsa förhlarligt nog situationen k en fejr det hessiska pariiek na3g.cket mörlá dager. Lansgre fram intebli underrattelserna. Hartman bar med Iriirmsyn till den fajregaende korresporzelennsei~s neatur detta som ett tecken p2 att m~ri~"rligs, bucdskap tr5tt i dess stalle och att arvprinsen nrr med all makt asl,ekade p5 att starka sin stkllraing k Sxerige. Beris finnas fur att hessarna redan förberedde sig p& att överkaga makten i händelse a\ konungens d6d; i nödfall med ~aldsamt uridantriingande al- iiolsteinarna ', Ett personligt intresse av Göriz' störtanck hade. pspekar Hartmani, lantgreven diruti, att denne för andra &radamal Imade disponerat en del franska subsidielnedel, som egentligen niislagits till lantgreven som 41 klid för riagr2 hans fordringar p& sxenska kronan. Ett sista fairsök att komma i kontakt med de srensk-rysha irnderhandlingarna p& &sand gör lan&gre% eaa 17 PM, d5 han låten general Ranck taga vägen 61 er Ryssland och Finland till Sverige '. Ar~prinseri hade nu systematiskt uteslutits fran t. u. m. Bannedomen om förhandlingarnas cang. Det giiplde f6r hessarna tillsiidare i fr5msla rurnmef att försöka hiiidra det planerade infailei E Yorge. Som»ett nytt moment i den hessisk-gottorpska dragkampen betraktar Hartman ett TörsIag fran v. -9Iiillern om underbandjanigar med England-Hanno\ er, sedan kongressen efter konungens andra aulag kunde ],etraktas som misslyckad Delta iia. att anse som.en real f ars 3, inspirerad av Gortz. som f att T. 'uaiillern p5 sin sida och med detsamma alsag att vilseleda sina motstanciare, innan han sjalv för sista gangeri hegar sig till Aland, dar lian tani<ie göra annu ett försök att sarnmanj5rnka de olika standpunkterna och f5 fred till stand. )För.risso masle oerhört liktiga intressen sta pi spel, eftersom Görkz nödgades vidtaga försikkighefsatgarh a\ o\ anniinamnda art) j. Hastman later påskina, att utsikherna Eiir ett gynnsamt resultat av,klandskongressen, nar allt kommer omkring. icke voro så mörka efter Karls andra a-<slag p5 Görfz' plan, som man förut \elat göra gällande. Genom alt f ~rn in den hesaisk-holsteinska motsattningen i det diplomatiska intrigspelet hxr Hartenan lämnat en i \isi:r

14 868 Gösta Lindeberg. stycken ganska acceptabel fiirklaring Uxer en del oklara psinktes i sin föregiende framställning men han stasinar icke caärvid, P& sin \äg ut ur den»åter\ändsgr&nda, i vilken han sager sig ha rikat i de tre första delarna genoin sin alltför okritiska tro p& materialets tillförlitlighet, kommer han till starkt rekolutionesande slutsatser. Han ser sig slutligeii i stånd att framlägga en i och mycket helt ny I-~ild av Görtz och dennes stallning till konungen och hans ö\ riga radgi.i are samt a\ de svensk-ryska eanclerhandlingarnas ursprung, liarahtär och syften. Framställningen utmynnar i en djär~ och i många alseenden bestickancle relionstruktion ar GOrtz' utrikespolitiska s? sten1 i liela dess \ idd. Konturerna av den nya uppfattniiigeii iramtracla P uppsatsen )Ona torhallandet mellan Karl XHI och Görtz pi i~lrilaespolitikens urasråde efter konungens iiernkomst från Turkiet och till hans död ( )». illera ubforinad och belagd finnes den i sista delen. den femte, al,alandska kongressen och dess förhistoria». Hartman utgår iid utformandet a\ sina nya teorier fran att riagon slags förklaring maste finnas till den fruktansvärda liarva al mots&gelser och inbördes stridiga iippgifter, som I imla i tidens diplomatiska korrespoi~deiiser. Såliinda kommer Görtz i sina rapporter till konungen gång p5 Sang ined klart felalatiga, för- I rannda eller I åldsamt ö.ierdri\na uppgifter av sådan art, att de-?. ras ratta halt måste ha varit uppenbar för Karl. Detta anaser Hartinan kunna förklaras med att breien loro ad Inan då for tiden kallade ostensibla». Detta innebar, att de antingen kunde befaras falla i orätta händer eller.iroro a\sedda att av mottagaren iisas upp för någon anilan ocli i båda fallen loro skrivna i avsikt att ge en falsk I~ild av iiissa fakta. Så\% brevhemligheten som postsakerheten voro näinlicen mycket diskutabla begrepp p& den kiden. Man kunde allts& gcnom dessa metoder draga bort uppmarksainheten från de verkliga meddelandena medelst z officiella)), men Falska sådana och alltså inaskera eller»camouflera» sina verkliga avsikter. Cliiffer kunde iiaturligf\ is också användas och logs flitigt i bruk men innebar ingen absolut salierhet. I stallet kunde man använda ett slags fördolt chiffer. bestående däri att inan gal vissa ord eller uttryck eri siirsliild betydelse, som endnyt den intigde kunde förstå. Xnnu en faktor, som bidrager till att för oss förs.iråra utnyttjandet av cle diplomatiska akterna, bestar i bruket att bränna särskilt liktiga meddelariden efter mottagan- det: på detta sätt ha flera bre\. från Görtz till Karl X11 undandragits \år kännedom l. Det gäller då för forskaren att trots alla Delta sislnaili~icla fahtuin fiainliålles al Iehtor S. Bonnesen i en at Harimans tte forsta iielai Hist Tidshr Riktlinjer for eri Iilera hiitish behandling a\ bres- och clepeschrnaterialet fiail li00-talet ha

15 1;. S. Hartanan. 119 av detta system förorsakade motsageiser och Suckor i materiule* konstruera fram en riktig bild av händelsef urloppek, a% sikte rna och idéerna. Hartman iir visst icke den förste. som \agat sig p& en sa vansklig uppgift men han har vigat fiirsöket i större skaiv sch Iangt djarrare in någon annan nordisk forskare. Aled utgangspunkt fran sin teori om kallornas varde U C ~ sättet för deras utnyttjande förklarar Hartman den bristande iiverensstiimmelsen mellan de s\ enska och ryska rapporterna fran Pblandskongressen samt dessutom r. 3lialBesns angrepp mot Görtz. >Det gallde att i främsta rilmmet få fram sa stora rnenlngsdi~ergensei- som möjligt mellan de svenska och rvska underhandlarna för att darigenom framhava, hur omöjligt det vlr att utvinna ens de anspråkslösaste resultat av kongressen p& Aland» *. IIan kti~ade nämligen genom att på detta satt inge motsidans laksarnma diplomater, framför allt kl adruppelalliansens, den förestallriingen, att fred vore omöjlig mellan de bada länderna, vinna tid att fallstdndigt utarheta fredsplanen och göra den färdig att omedelbart realiseras. Eljest kunde man befara. att motståildarna skulle lidtaga mått och steg för att korsa de svensk-ryska planerna. Hartman framhaller med ratta, att om man skulle anse de olika depescherna i allo pålitliga och tillkomna för att ge en sann bild av berkliga Eösl~illandet, sa skealle de liksom Instruktionerna för sändebuden te sig i stort sett meningslösa och snart ha lekt till kongressens spriinjining. På detta stadium au hans forskningar framstå för Hartnzan Karl XII och Görtz i fullt samförstånd. Redan vid sitt första samrnantraffande d Stralsund 8714 ha de dragit upp riktlinjerna för den politik och det diplomatiska spel, som ledde fram till Alandskongressen. Annu en ny och intressant synpunkt ar. att camovflageverksamheteir planlagges gemensamt ar de ryska och svenska ambassadörerna i fullt samförst6nd med reqpektive regenter. Sina lerkliga instruktioner f5 de förra \id personliga sammantriiffanden med de senare.»vid de avgörande tillfällena i traktatens genesis reser Cöstz till S~erige och Osterman till tsaren f6r muntliga föredragningar j '. Som caasaouflerande atgarder får man eal- Iigt Hartmans mening aven rakna de underliandlingar,?om samtidigt med kongressen fördes av Görtz och tsaren var för sig med England, Sachsen och kejsaren samt de dansk-ryska underhand- uppdragits av Erlli.%rup i 4<rilisI<e Shdier i nyere ilansk Historiei. Hist. Tidsskr ': l s. 17, V: 1 s. 20, D311sk.

16 120 Gösta Lirideberg. lingarna onm gemensanit uppträdarmde mot Sverige At% marka ar att Hartman trots siii utpräglade misstro mot sitt material.icke underkanner detsaa~~ma som helhet l. Därenaot framhåller han flerstädes, att man nlasie g5 tillväga med yttersta försiktighet vid sovringen av detsamma och blott efter ingaende prövningar, jämförelser och konfrontationer godkanna dess uppgifter. Som ett exemgei på delvis användbara och pålitliga källor anför han Görtz' brev från fängelset i Arnhem i Holland Som en direkt följd av den nya arhetsimietodens införande ser sig Hartman nödsakad att, i vissa fall för tredje gången, ånyo genomgå sitt material för tiden och han drar nu upp konturerna av vad hari kallar ;>Göriz' system» '. Redan under sin utländska resa knyter denne till detsamma jakobiterna ocli %saren;»ekvivalenttanken» föres fram av jakobilerna med Görtz i bakgruriden. Den ~iödvändiga hemiigiietsfullheten iakttogs icke alltid tillfyllest - det visar avslöjandet a\- den engelska komplotten - men uppehölls i övrigt genom rent muntliga budskap eller dito uttydningar av brev, varvid särskilt Poniatowsky men iiven de ledande jakobiterna, Sparre m. fl. visade sig användbara och, aktiva4. För at!. så mycket battre maskera de parallellt förcla sveiisk-ryska och rysk-preussisk-franska underhandlingarna, föshandla både Karl och tsaren med England, medan man på samma gang så ostentativt sonm möjligt ger uttryck at siil misströstan om de dock faktiskt resultatrika närmandena mellan dessa två potentater ". Görtz' underhandlingar med Preilssen pi hemvägen till Sverige 1'317 analyserar Hartman annu en gång ingående. Han kommer till den slutsatsen, att de voro omsorgsf~~llt maskerade gentemot England, Sachsen m. fl. och avsedda alt inleda fred och iörhiind mellan Sverige och Preusseri, varvid det senare skulle få befialla Stettin. Detta ingår organiskt i den svensk-ryska fredsplanen. Frankrike och jakobiterna anser EIartiiian ha sin givna plats i sgrstemet och dit för han även det av Allheroni ledda Spai I en replik till undertecknad i sin uppsals i Acta Academire Aboensic i994 s. 57 frainhåller Hartmail att jag l~eskylit hononi för ett dylikt törfaringssatt. Det måste emellertid hero p5 en missuppfntlnirig av eri passus i mini uppsats»greve ron Derilath ocli hans»ostensibla» bre\». Rar. förb. arsbok vigivna ar Th. Wcstrin i IIist. Tidskr V: 1 S. 31 o. f. Jfr. Sparres roll enligt f6rf:ns föregåerid<, framstaiiiiiiig. Ovan s. 108 f. "Jnliobitcrna visade sig saluncla konsekvent pessin~istislca. IT: 1 s. 46.

17 nieaa. SOPII axgjorda fiender H den stundande stora kampen raknar lian med de makter, rakeelan vilka alliausiörharicllingar jus2 psgingo i Wien, niimiigen England-Ilannoa er. kejsaren oc1~ SacPisen samt naturligtxis ocksa Danmark. Sen1 mal :Gr de i den görkzka) koalilionena drllagancie olika staterna siitter Hartrnaw, de1~i.i 115. grundbal av korellggande material, delris genom egna, anera kria slutsatser, ulagefiir följande. Ryssland sliulle utvidgas tatom med onaradeia, som Sxerige xore berett att avtriida. Sven med delar a\ Polen, och SxerPge skirlle fa ershtoning p5 Danmarks belios&ri:~d. Liugust skulle förjagas fran Polens tron och Georg I nran Englaiads till forman fbr Stanmislaus och pretendenten StuarE. T2rankrilie. Spanien ocli Preussen skulle tinna Handomradeam frin kejsaren och Sachsen l. Fhirkattaren anför ett otal exempel p5 camouflagesystemets Intcindiiing. A%E%iaraser, fördrag och rnnderlaandlingar cloldes dy-,nedelst pa ett sådant sktt. att den officiella,»ostensibea». politikeaa tillika krrnde tjiina som ett slags alihi för xederbörande, o-m nian 1 framtiden skulle finna det iöreailigt med sin:: intreisen att skifta politiskt sysiena. Ett detaljelat referat a\ Harinaans nya irpplaggning av prol~.lemen skulle hram större utrymmen $n solla li5r star till förfogaiide. Antydriingsois kunna dock namnas Gibrtz' [Birhandliiigar med Sachsen p5 hösten 1'117, rid ~ilka förfaltaren utförligi- uppehaller sig. Han anser, att de i första hand fiordes fas ab& Btrgna de samtidigt i Wien sysselsatta diplomaterna och allts: ~6g6ira ett xeriiligt praktexempel 115 camouf8ngepopitik %. Under- ElandPingarna om alllansen I Wien anses utgöra den dipiomatpsba rnoipoler~ Bill kongressen p5 %land och Hartman har försett ett axr sina kapitel inrd den gar1sk:i trgflande rubriken:»den stora kapplupningeaa mellan Wien och EG\ö» som l~eteckning fair det earropeislia intrigspelet Enligt samma systern kunde r. 'a%ëipier~r, von Dernabh och andra n\ G6rtz3 arihgngare i Sxerige synas rikta skarpa angrepp mo[ Iionrom med viiseledarade framstallningar ax fakta, varigenom hans motst5irdare skulle bringas att underskatta hade hans inflytande och förmaga att leda underhandlingarna '. Dessa sina»::ngrei>p ) kunde de efter Görlz' fall med fördel utnyttja som bevis F1Er?tt de aldrig xarit delaktiga i hans missgrepp och förbrytelser. V: l 5. 81, v: 1 s. 12&-67. V: 1 S V: 1 s von Dernnths Birer torde dock snarare höra uppfattas som a\-segcla n:l aiiviindns soin pitr~ckniiilgsrnedei riaot koniungzrl. Jfr, s. 120 not l.

18 -P Gösta Liiideberg Från den svensk-ryska kongressen kan som en intressant detalj anföras Görtz' stora utarbetade förslag till fredstraktat och exeliutionsrecess från augusti 1118 med dess utförliga motivering och -a itts1 iivande planer. Ilartman anser detta vara en skicklig blandning av uppenbara orimligheter och överdrifter med lerkliga fakta efter en metod, som man måste vara p5 förhand invigd I for att kunna förstå. Den rar siirskilt anlagd på att narra hessarna och deras anhängare; ingen av de invigda kunde ju taga de fantastiska fälttågsplanerna på allvar. I sista delen av»alandska kongressen» för Martman i en mera essayartad översikt Karl XII:s och Göstz' system tillbaka iinida till tiden strax efter Poltala. Redan vid denna tid skulle det enligt hans 5sikt ha stått klart för Karl, att Sverige lättast kunde behålla sitt stormaktsvälde genom att sluta fred med Ryssland, i nödfall med landavträdelser, för att så mycket grundligare taga hämnd över Danmark, medan motsatsen knappast låter tanka sig. Han kommer med en helt ny förklaring till Stenbocks nordtyska krigsföretag och de därmed förknippade diplomatiska och militära problemen Edare presterar Iian en undersökning om kongressens sista månader under Karls lirstid, oktober-november 1718, och inför nu i framställningen den ur rysk fångenskap utvaxlade general Rehnsköld, som anses ha spelat en viss roll. Freden anser han ha varit så gott som klar vid tiden för Karls död; med stor skicklighet hade man för utomstående lyckats dölja. laur långt P sjalva verket underhandlingarna framskridit. I sin sista uppsats i Acta,5cademiae Aboensis 1933 kommer Ilartman med en delvis helt ny uppläggning av hessarnas roll i den förda politiken. Genom att följa bl. a. general Rancks herksamhet under 1768 och upptaga andra förut behandlade partier till ny omprövning tror sig Hartinan kunna konstatera, att hes- sarna eaadast g~ort skenbart motstånd mot konungens planes och t. o. m. Etit bruka sig för deras förverkligande på samma satt som Görtz utan att egentligen på allvar försöka hävda ett eget utrikespolitiskt system. Deras kampanj mot Görtz skulle alltså blott ha varit ett led i camouflagepolitiken. Det ar som synes en i många stycken helt ng. uppfattning av Karl XII, Görtz och deras politik, som Wartman kommit fram till genom en utveckling, som läsaren, vilken ståndpunkt han i övrigt intager, med stort intresse måste följa. Hans arbete om Ålandskongressen har från en vanlip deskriptiv framsfalliiing av ett be- gransat ämne vuxit ut till en brett lagd expos6 mecl djiisva men ofta bestickande hypoteser. Mot Iians i det föregiende citerade L v.2 s. 116.

19 ii. J. Hartma~i, B23 omdömen om Kar! SPI som dipiomat kunna stiiiias rtttryck fran de senare delarna sadaria som >Karl X1I:s diplomatiska skarpsiame» '. Konungen förvandlas från passiv till aktiv. Aana as icke längre aiteslutande krigaren, som tillfalligtvis tillåter diplomaterna att dri\ a ett spel, som Iian varken förslås eller uppskattar. utan skatsanannen. som håller intrigernas trådar samlade i sin hand. '$\en Görtz undergår inför vara ögon en markhar f6svaadling. Fran ätentyraren. som föga höjer sig ~ver samticlens ranksrnidarr, blir Plan till den ItIarsynte, nitiske och konsekvente förkampen f6r ett.cittonafattande. ilastaal storslaget. dynastiskt sch utrikespolitiskt system, i första hand gottorpskt. f ~ att r mot slutet framsta som Karl XII:s mest hiingivne och dugande troman. Det måste starkt hetonas att HIartmaai sjalv f8r ingen del giir ansprak p2 att ha prester:it ofelbara och klutgiltiga resultat. Hara har genompbojt det inaterial. som ban sjiiiv och andra bragt i dagen, inen ar beredd på att de hypoteser. som han rippstiillt och genasni 1dEka han kommit ut ur»åtcrriindsgr.iiiiden >. kunna Bomma att justeras genom kommande arkivforskningar. )>Jag %r övertygad)). sager hail på ett stalle,»om att. liksonla jag ofta framh511ht det i mina tidigare arbeten, mina resultat fortfarande befinna sig i stadiet av fijrberedande utkast och teser och aak en fortsatt forskning. särskilt hänförande sig till >planens» rstveekllngssltede före kan beriktiga och fullständiga dec bild av kanungeii och hans politik. som jag sökt iiskadko~~~rana) '. Kritiken av de hai-tmanska resultatraa har huvudsakligec skiitts av en yngre uppsaliensisk forskare. ril. lie. Stig Jagerskiöld sekunderad av fil. kand. Karl-Gustav PIildebrand 4. Jagerskiöld framfhir som sin P~uvudsy~lpunkt. att Bartnnasa vid såval utformandet som tillämpaiidet av sin eamouflagetesri överskridit gransernia IUr vetenskaplig amoggrannlnet och kiillkritisb pirecisiora. Med stor energi och iilgaluiida alltid motiverad sj5lvs.iikerhek hävdar lian, att denne a88tfapr ofta hemfallit &t hypotesmakeri utan stöd i kiillorna och skiinkt alltför stor -kila- ' Kriiig Karl X1I:sprobfemeil i miiia arbeten. Kar. fiirb. 5rsboli 1934 s. 29. Iiring Karl X1I:sprobleineiii i inina arheten s. 45. Kring Ii. d. H:irtmans arbete 'Aliiridska kongressei~ och tiess förhistoria'. Kar. furl~. år>l>oli : Den Iiessislin politiken och den svenska Lro~lföljdsfr~gaii I<. F..i Karl XI1:probicm. Hist. Siclskr

20 B21 Gösta Lindeberg. tro till vissa kallgruppers tillförlitlighet, framler allt de ryska och hessiska, medan han i motsvarande grad underskattat eller utelämnat andra. Han erkanner daremot principiellt det siktiga och bärande i en av Hartinans huvudteser, aiimligen den om otillförlitligheten i de officiella diplomati5ka alitstyckena och om den clubbla diplomatien. Särskilt skarpt drabbar Jagerskitilds (liksom framför allt Hildebrands) kritik de p5 egna kallstudier icke stödda partier ar Hartmans arbeteii, som behandla tiden före P5 vissa yunlrfer har hans kritik lioiilniit att f& karaktiiren av tillfälliga strandliugg oclm han gör sig därvid skyldig till samma fel, fiir ailka Iiari beskyller sin motpart. Han framhåller salunda med el1 viss rliit. att Hartman i större utsträckning an vad som sliett bort utnyttja det svenska materialet, nien halm torde dock iiappellgeii sjalv \ara berättigad att på grundval av blott ett par depescl-ier draga s5 aittgående slutsatser, som han falctislit gör. Till Jiigersltiölds antagande om de betydande resultat, soin kunna st5 att rinna vid ett narrnare studium av Alberoilis och jakol~iteriaas politik. ställer man sig tillsvidare avvaktande. Tid bedömande av M. J. Hartmans insats i deii karolinska forskningen bör givetvis huaaclvikten laggas vicl arbetet om den åländska kongressen. Rakåkprojiciering av vunna resultat ligger ofta frestaiide nära tillhands f6r forskaren och det skail inte förnekas, att denna metod i ett och annat fall lian bli av varde som st0d eller utg5ngspuiikt. H fóreliggaiide fall kunna de hartinanslia essayerna onn Karl XI1:s utrikespolitik före 1715 lia ett visst berättigande genom det intresse och den diskussion de vaekt till liv och darigenom att de fastslagit \issa allmänna riktlinjer. iiler1 det kan vid dem icke fastas 5ammci avseende som vid en strikt vetenskaplig utrediiiiig. För den som i likhet med undertecknad utifrån delvis andra synpunkter nalkats dessa problem, bill det synas, som om Nartmans rekonstruktion av den görtzskn politik. som va1 torde ha blivit i detalj utformad, vore i mångt och mycket riktig. På detaljkritiltens vag siiullc man, om utrymme stode Bil1 buds. doclt kunna p5kisa åtskilliga brister och ofullstandigheter i densainma. Sålunda kunde man önskat, aven om starka skal kunna förebringas för motsatta sl2ndpuilkken, att Hartmaii kraftigare kunnat markera den uppfattning av Göstz' stravanden, som kommer till synes 1 fjärde delen av»alandska kongressen och dess förhistoria». Delta gäller framför allt betonandet av den speciellt holsteinska inriktningen i Görtz' politik. Bled Jagerskiöld kan man havda. att camouflageteorien, misstron till de diploinatiska aktstyckeilas sanningsvärde, Ibland hos