Remissvar på Läsandets kultur slutbetänkande av Litteraturutredningen (SOU 2012:65)

Transkript

1 Stockholm den 20 februari 2013 Till Kulturdepartementet Remissvar på Läsandets kultur slutbetänkande av Litteraturutredningen (SOU 2012:65) Sammanfattning Arbetarnas Bildningsförbund delar utredningens målsättning att alla i Sverige, oavsett bakgrund och förutsättningar, ska ha god läsfärdighet och tillgång till litteratur, men menar att utredningens förslag inte är tillräckliga för att kunna förverkliga det eftersträvade läslyftet. Arbetarnas Bildningsförbund betonar vikten av att se hur läsandet bland barn, unga och vuxna hänger samman och av att utforma åtgärder så att de lyfter läsandet inom hela befolkningen. Arbetarnas Bildningsförbund vill justera läslyftets tredje målsättning om vuxnas läsande så att den inte enbart handlar om att öka kunskapen om läsningens betydelse utan också om att öka läsningen bland vuxna. Arbetarnas Bildningsförbund betonar vikten av att det uppsökande arbetet gentemot läsovana grupper och samverkan med det civila samhället blir bärande delar i hela det läsfrämjande arbetet. Arbetarnas Bildningsförbund ställer sig positivt till en ökad samordning av de läsfrämjande insatserna utanför skolan, men efterfrågar en diskussion om hur detta ska koordineras med Kungliga Bibliotekets ansvar för att hålla samman landets bibliotekspolitik. Arbetarnas Bildningsförbund menar att utredningsförslaget om folkbildningens läsfrämjande arbete står i strid med formerna för statens styrning av folkbildningen och motsätter sig förslaget. Arbetarnas Bildningsförbund ifrågasätter prioriteringarna i utredningens förslag till omdisponeringar av budgetmedel, där mindre summor går till verksamhet nära dem som läser minst för att finansiera fem nya anställda på Kulturrådet. Arbetarnas Bildningsförbund ABF välkomnar en ökad nationell samordning i arbetet med e- böcker och understryker vikten av att också inkludera ljudböcker i denna samordning. ARBETARNAS BILDNINGSFÖRBUND ABFs förbundsexpedition Tel: Postgiro: Box 522 Fax: Bankgiro: STOCKHOLM E-post: info@abf.se Org.nr: Besöksadress: Hemsida: Fakturaadress: Olof Palmes gata 9, 5tr ABFs förbundsexpedition c/o BGC BGC-id: ABF STOCKHOLM

2 Generella synpunkter Allas tillgång till sitt språk är en hörnsten i demokratin. Läskunnighet och läsförståelse är förutsättningar för en individs möjlighet att kunna påverka sin livssituation och vara fullt delaktig i samhällslivet. Vidare är läsning självförtroendehöjande och identitetsförstärkande genom att texter kan ge ord åt erfarenheter och känslor. Läsning utvecklar inlevelseförmågan genom att ge möjlighet att ta del av andra människors erfarenheter och känslor och därmed förstärka empati och solidaritet. Skillnaderna i läsande är starkt kopplat till klasstillhörighet och utbildningsbakgrund. Barn och vuxnas läsande hänger samman. Om föräldrar inte läser för barn och uppmuntrar barnens läsande förs läsandet inte vidare till nästa generation. Därför är uppsökande läsfrämjande verksamhet riktad till såväl barn som vuxna ett viktigt demokratiarbete. I detta remissvar fokuserar vi på de delar av utredningen som främst berör ABFs verksamhet - avsnitt 4.2, Studieförbundens läsfrämjande verksamhet samt avsnitt 14.2, Ett läslyft för Sverige. Vi kommenterar avslutningsvis även några av de övriga förslagen i utredningen. ABFs helhetsbedömning är att vi välkomnar att problemen belyses, men menar att utredningsarbetet är bristfälligt på väsentliga punkter samt att de föreslagna åtgärderna är otillräckliga för att få någon större effekt. ABF har länge pekat på den starkt oroväckande nedåtgående trenden i läsande och läsförmåga. Vi ser positivt på att utredningen uppmärksammar det starka klass- och könsmönstret i läsandet och för fram behovet av riktade insatser. Det är också positivt att utredningen konstaterar att barns och vuxnas läsning hänger samman och att insatserna inte kan isoleras till att stimulera ungas läsning. ABF delar samtidigt beskrivningen i den DN-debattartikel som utredningens ledamöter lät publicera samma dag som slutbetänkandet presenterades - att Litteraturutredningens uppdrag varit brett men det ekonomiska reformutrymmet begränsat. Utredningens konkreta förslag handlar huvudsakligen om smärre omdisponeringar inom en i utgångsläget otillräcklig budget. Menar man allvar med en kraftsamling för att alla, oavsett bakgrund och förutsättningar, senast år 2018 ska ha god läsfärdighet och tillgång till litteratur är det orimligt att detta kan ske inom befintlig budgetram. Vi menar även att utredningen inte har dragit konsekvenserna av sina konstateranden om skolans misslyckande. Vi kan inte lösa situationen för dem som fått otillräcklig lässtimulans och -träning i skolan genom fler insatser i förskolan eftersom dessa personer redan är vuxna och om de och deras barn ska hitta till läsandet behövs fler läsfrämjande insatser för vuxna. Nyckeln till detta handlar om uppsökande verksamhet. ABF anser att utredningen inte i tillräcklig utsträckning beskrivit utvecklingen vad gäller läsfrämjande insatser under de senaste decennierna. Vi saknar konsekvensanalyser av många av de beslut som medverkat till den problembild utredningen målar upp såsom exempelvis biblioteksnedläggelser, minskat fokus på uppsökande verksamhet inom biblioteksväsendet i stort och en avveckling av det offentliga stödet till läsfrämjande insatser på arbetsplatserna. Särskilt saknar vi en konsekvensbeskrivning av ett av nuvarande regerings första kulturpolitiska beslut - att avveckla stödet till En bok för alla samt till Kultur i arbetslivet. 2

3 Men vi saknar också analyser av de satsningar som varit framgångsrika. Utredningen har inte systematiskt granskat de projekt som bedrivits gentemot läsovana grupper. Skrivningarna pekar också stundtals på en bristande helhetsbild av vad som faktiskt görs idag. Vi menar att denna bristande helhetsbild över det reellt existerande läsfrämjande arbetet gör att utredningen hamnar i att föreslå inrättandet av fler statliga tjänstemän i stället för att fokusera på hur man understödjer och vidareutvecklar den verksamhet som redan finns. Utredningens förslag om det läsfrämjande arbetet inom folkrörelser och folkbildning står i strid med formerna för statens styrning av folkbildningen och riskerar att även leda till mindre verksamhet och mer byråkrati. Utredningen saknar även en analys av läs- och skrivsvårigheter och hur insatser för att tillgängliggöra olika typer av hjälpmedel kan öka tillgången till litteratur - både för personer med läs- och skrivsvårigheter och för andra grupper som kan ha nytta av exempelvis en större utgivning av ljudböcker. Även om ABF kritiserar enskildheter i förslaget och menar att det är omöjligt att åstadkomma ett läslyft värt namnet utan en ekonomisk ram för det, så vittnar ändå utredningens problembeskrivning om en utveckling som gått åt fel håll under en väldigt lång tid. Vi ser därför Litteraturutredningens betänkande som en god utgångspunkt för en fortsatt diskussion om hur utvecklingen ska vändas. 4.2 Studieförbundens läsfrämjande insatser ABF menar att utredningens beskrivning av den läsfrämjande verksamheten inom studieförbunden uppvisar allvarliga brister. Texten (s ) är ett väldigt övergripande och stundtals spekulativt resonemang med utgångspunkt i ämneskodningen i SCBs statistik över svensk folkbildning. Med tanke på att utredningen på annat ställe skriver att "utan den stora resurs som folkbildningen utgör tror vi inte att målen kommer att nås" (s. 413) så är det anmärkningsvärt att utredningen valt att inte göra någon mer utförlig undersökning utan nöjer sig med att säga att "studieförbunden inte redovisar hur de använder statsbidraget" (s. 128). Vi vill därför kortfattat beskriva den läsfrämjande verksamheten inom Sveriges största studieförbund. ABF började med boklådan som en organisering av studiecirkelbibliotek. Boken, läsandet och berättandet fortsätter att vara en helt central del av folkbildningsarbetet, även om utvecklingen sedan ABFs grundande 1912 också inneburit en uppvärdering av andra bildningsformer än den bokliga bildningen. Handens arbete och den kunskap som genereras genom det utövandet har fått en större roll. Men alltjämt har boken och samtalet om det skrivna ordet en oerhört betydelsefull roll i ABFs verksamhet. Vi är med och skapar möjligheter för ett livslångt läsande. ABF delar utredningens bedömning att cirkelverksamhet ofta bygger på samtal utifrån texter. Utredningen återger den stora deltagarundersökning som publicerades 2009, som visar på att två tredjedelar av cirkeldeltagarna uppgav att de i sina studiecirklar förde samtal på grundval av texter (s 126). ABF delar också utredningens bedömning att en stor del av de föreläsningar som genomförts av studieförbunden troligen kan ses som läsfrämjande även om de inte ämneskodats som litteratur (s 127). Men utredningen missar viktiga aspekter i sin undersökning. Exempelvis förs ingen diskussion om den skrivfrämjande verksamheten i studieförbunden. Denna har självklart formen av skrivarcirklar av olika slag, men skrivande förekommer också i verksamhet som kodas på annat sätt i den grova indelning som SCB-statistiken utgör. Ett exempel är hiphop- och 3

4 spokenword-verksamhet, som bidrar till att göra ungdomar från läsovana miljöer till poeter och författare. Den absoluta merparten av landets ABF-avdelningar bedriver verksamhet tillsammans med folkbibliotek - främst kring författarbesök men även exempelvis läsecirklar, utställningar och verksamhet för att främja digital delaktighet. Men det mesta av den läsfrämjande verksamheten inom ABF sker tillsammans med fackförbund, pensionärs-, invandrar- och funktionshindersorganisationer. Ett antal ABF-avdelningar bedriver också särskilda projekt för att öka läsandet, några finansierade genom de utvecklingsmedel Litteraturutredningen initierade under hösten På central nivå genomför ABF tredagarsseminariet Boken på arbetsplatsen, som är en återkommande samling och kompetensutveckling för läsfrämjare. Vi bedriver läsfrämjande projekt, koordinerar insatser som sker lokalt och i våra medlemsorganisationer och förstärker nu även insatserna för att informera läsfrämjare och folkbildare om aktuella böcker samt samverkar med andra aktörer för att samordna medieförsörjningen till arbetsplatsbiblioteken. Utredningen påpekar att vissa folkbibliotek upplever svårigheter att samarbeta med studieförbunden på grund av det regelverk som folkbildningen styrs av. Utifrån vår erfarenhet handlar det nog mer om bristande erfarenheter och förståelse av de olika premisser som bibliotek och studieförbund verkar under. Folkbiblioteken arbetar på ett sätt, studieförbunden på ett delvis annorlunda sätt och på de platser där man samverkar kontinuerligt är regelverket inte heller något problem. Som utredningen påpekar (s ) går det bara att få statsbidragsfinansiering för sådan verksamhet som kan redovisas som studiecirkel, kulturprogram eller annan folkbildningsverksamhet. Statsbidraget räcker inte till för att finansiera exempelvis förlorad arbetsförtjänst till deltagare inom "Läs för mig pappa" eller till bokinköp till arbetsplatsbibliotek, utan där tvingas vi som studieförbund att försöka hitta annan finansiering. Utredningen nämner dock inte att denna verksamhet tidigare haft annan offentlig finansiering i form av Kulturrådets medel för kultur i arbetslivet (KIA). När stödet upphörde i samband med regeringsskiftet 2006 kvarstod möjligheten att få finansiering för denna verksamhet genom de allmänna läsfrämjandemedel som Kulturrådet förmedlar, men det har varit betydligt svårare att få medel därifrån och verksamheten har därför minskat betydligt. Utredningen nämner inte heller vilken strategisk betydelse En bok för alla spelade i det läsfrämjande arbetet under den tid som organisationen fick statsbidrag. Organisationen arbetade uppsökande med läsombud i samarbete med bland andra de dåvarande delägarna ABF och Studieförbundet Vuxenskolan. Avskaffandet av stödet till En bok för alla innebar att en viktig motor i det läsfrämjande arbetet försvann och med det också ett finmaskigt läsfrämjandenätverk som inte har kunnat upprätthållas när förlaget nu verkar helt på marknadens villkor Ett läslyft för Sverige Nationella mål för läslyftet Genom debattinlägg, seminarier och samtal med olika organisationer och myndigheter har ABF sedan 2010 drivit frågan om ett läslyft för Sverige. Vi är därför i grunden väldigt positiva till att utredningen föreslår att ett läslyft ska komma till stånd. 4

5 Vi menar dock att det tredje delmålet i utredningens läslyftsförslag - att "kunskapen om läsningens betydelse för utbildning och delaktighet i samhällslivet ska ha ökat i alla grupper som i dag läser i liten utsträckning" - anger en alldeles för låg ambitionsnivå. Det räcker inte med att öka kunskapen om läsningens betydelse om en förändring ska komma till stånd måste vi öka läsandet i sig. ABF ställer sig bakom förslaget om en parlamentarisk beredning för läslyftet. Vi understryker betydelsen av att de politiker och tjänstemän som ska leda detta arbete sätter sig in i den verksamhet som redan pågår och försöker hitta effektiva sätt att stödja dem snarare än att försöka "uppfinna hjulet på nytt". Den parlamentariska beredningen kan stödja framväxten av pilotkommuner som genomför läslyft för barn och vuxna, allokera forskningsmedel, stödja kompetensutveckling i organisationer som arbetar med läsning och läsfrämjande samt stödja utbildningar och mötesplatser för läs- och bokombud. Beredningen kan också arbeta för att främja samverkan mellan aktörer som arbetar med vuxnas läsande. Beredningen kan också bidra till att hitta modeller för samverkan mellan föreningsdrivna och offentligt drivna bibliotek. Trots att folkbiblioteken historiskt sett började som föreningsbibliotek, står huvuddelen av landets arbetsplatsbibliotek (som är fackföreningsdrivna - vägkrogsbibliotek är en form av arbetsplatsbibliotek) och områdesbibliotek i kvarterslokaler och tvättstugor (som drivs av lokala hyresgästföreningar eller bostadsrättsföreningar) helt utanför det allmänna bibliotekssystemet. Detta gör dessa bibliotek som ofta är de som befinner sig närmast läsovana grupper till helt beroende av eldsjälar och finansiering genom medlemsavgifter eller projektmedel. Folkbildningens roll i det läsfrämjande arbetet Under rubriken "Studieförbundens läsfrämjande insatser" redogör vi för vår syn på utredningens skrivningar om folkbildningen och läsfrämjandet idag. Med utgångspunkt från detta skiljer sig också vår syn på vilka insatser som behöver göras för att studieförbunden ska kunna göra en större läsfrämjande insats. Då studieförbunden redan idag bedriver ett omfattande läsfrämjande arbete inom ramen för den statsbidragsfinansierade verksamheten, handlar frågan inte om att konstruera mer byråkrati och fler tjänster på Folkbildningsrådet, utan om att vässa metoder och samverkansmodeller. Här finns mycket att lära av Digidel-arbetet, som bygger just på samordning av lokala insatser. ABF menar att de bedömningar som låg bakom riksdagens beslut om Folkbildningspropositionen år 2006 står sig väl. Det innebär att statens styrning av folkbildningen sker genom Folkbildningsrådet, som beslutar om fördelningssystemet för statsbidraget med utgångspunkt i syftena för statens stöd. De fyra syftena handlar om demokrati, egenmakt, bildning och kultur. Utredningens förslag, som innebär att 30 miljoner kronor tas bort ur fördelningssystemet och läggs i en särskild påse med riktade anslag, innebär en statlig detaljstyrning av det civila samhället som ABF avvisar. ABF ser en överhängande risk att det i efterföljden av ett sådant beslut kommer nya förslag om att stycka upp folkbildningsanslagen i små enskilda bitar som var och en ställer nya krav på redovisning och administration. Vi vill därför starkt rekommendera regering och riksdag att hålla fast vid den grundstruktur för 5

6 folkbildningsanslaget som år 2006 beslutades med bred parlamentarisk uppslutning, och som sittande regering sedan dess respekterat. Kultursamverkansmodellen och samordning av läsfrämjande insatser utanför skolan ABF ser positivt på utredningens intentioner att samordna det läsfrämjande arbetet utanför skolan. Vi saknar dock en konsekvensanalys av hur Kulturrådets roll påverkas av det nyligen fattade beslutet att ge Kungliga Biblioteket ansvar för att hålla samman landets bibliotekspolitik. En allt för skarp uppdelning mellan dessa två myndigheters uppdrag riskerar cementera den uppdelning mellan biblioteken och övriga läsfrämjande aktörer som utredningen belyser. Utredningen föreslår en större förändring av Kulturrådets arbete med läsfrämjande. Totalt sett avskaffas 38 miljoner i stöd som tidigare gått till verksamhet - till inköp av medier, litterära evenemang och lokala och regionala läsfrämjandeprojekt. Av dessa pengar läggs 16 miljoner på större läsfrämjande projekt som till stor del ska drivas av Kulturrådet självt med hjälp av cirka fem nya tjänster på myndigheten. ABF ställer sig kritisk till detta förstatligande av det läsfrämjande arbetet. Att flytta pengar från bokinköp och lokal verksamhet till statligt dirigerade insatser är inte ett sätt att få till stånd ett ökat läsande. Läsarna finns lokalt och det uppsökande arbetet måste ske nära de människor som berörs. ABF vill understryka vikten av att samordningen av de läsfrämjande insatserna utanför skolan sker i tät samverkan med och mellan de organisationer som når ut till läsovana. Den modell som Läsfrämjandet/En bok för alla historiskt sett har byggt på, där det civila samhället koordinerar sitt arbete med stöd från statens sida, är väl värt att pröva i en ny tid. Av de övriga medel som frigörs genom att dra in Kulturrådets läsfrämjandemedel föreslås 17 miljoner föras in i läs- och litteraturfrämjande i kultursamverkansmodellen. Detta kan vara positivt, förutsatt att processen för att ta fram kulturplanerna på detta område involverar det civila samhället. Det bästa sättet att göra detta är att ge länsbildningsförbunden en stark roll i framtagandet av dessa planer. Som etablerade organisationer för samordning av folkbibliotek, studieförbund och folkhögskolor besitter dessa organisationer breda kontaktnät och kunskaper om hur ett läsfrämjande arbete med uppsökande verksamhet i fokus kan genomföras. Stöd till evenemang i bokhandeln ABF delar utredningens oro över utvecklingen inom bokhandeln. Vi vill samtidigt betona att läsfrämjande insatser i bokhandeln knappast riktar sig till läsovana grupper i första hand och ser förslaget om en miljon kronor i årligt stöd till evenemang i bokhandeln som ett branschstöd snarare än som en läsfrämjande åtgärd. I sammanhanget är det också värt att notera att det riktade stöd till kultur i arbetslivet som tidigare bidrog till att stimulera läsfrämjande insatser som nådde ut till den målgrupp som läser uppgick till minst två miljoner kronor. ABF vill framhålla studieförbundens expertis på kulturprogram, som många gånger också manifesteras genom arrangemang i samarbete mellan studieförbund och bokhandlar. 6

7 Övriga synpunkter E- och ljudböcker ABF välkomnar utredningens förslag för att göra e-boken mer tillgänglig för läsarna. Vi vill understryka att e-bokslån inte är bundna av de fysiska biblioteken på det sätt lån av pappersböcker är och att det därför finns starka samordningsvinster att göra av en nationell samordning. Aktivt agerande från bibliotekens sida kan spela stor roll för att utöka tillgången och vidga produktionen av e-böcker till att gälla mer än enbart topplistetitlar. En utbyggnad i offentlig regi kan säkerställa att infrastruktur byggs upp med öppen data så att enskilda systemleverantörer inte får monopol på marknaden. Vi vill dock betona att det som berör e-boken i utredningen också bör beröra ljudboken - ett viktigt hjälpmedel för att exempelvis personer med läs- och skrivsvårigheter lättare kan tillgodogöra sig boken genom att höra den, på jobbet eller fritiden. Dessa båda former av boklån likställs i den nya bibliotekslagen och bör därför likställas också i arbetet med att göra fler titlar tillgängliga och möjliga att låna genom biblioteken. Med vänlig hälsning ARBETARNAS BILDNINGSFÖRBUND Förbundsexpeditionen Annika Nilsson Förbundssekreterare 7