Styrelsen och övriga företroendeuppdrag 2013

Transkript

1 Medlemsblad nr 3, 2013

2 Styrelsen och övriga företroendeuppdrag 2013 Ordförande: Lilian Forsman, Säter, tel Vice Ordförande: Anna Gehlin Sekreterare: Ewa-Lill Öjerteg Kassör: Ingela Östlin Ledamot: Maria Nordqvist Suppleant: Anne-Marie Roth Suppleant: Maria Olsson Suppleant: Gunilla Andersson Suppleant: Helena Anttila Valberedning: Jonas Ericsson Frida Matsson Lottie Hellman (kontaktuppgifter, se nedan) Tävlingsansvarig Anna Gehlin (kontaktuppgifter, se ovan) Brukshästkommittéerna Ulrika Akander Medlemsbladet Ewa-Lill Öjerteg, se ovan Hemsida/webmaster Lottie Hellman tel Mailadress till föreningen:

3 Härmed hälsas alla välkomna att delta eller bara komma och beundra våra härliga hästar på fjordhästens dag i Gävle den 28 september. Vi kommer att vara på Gävle Fältrittklubb (alldeles intill Valbo köpcentrum) och det kommer att bjudas på både dressyr och hoppning. Vi önskar också att ni vill ställa upp på pausinslag kom gärna med förslag så ordnar vi det! Ta med hästen, familjen och vännerna och dela en trevlig upplevelse tillsammans med oss! Håll utkik på hemsidan. Mer info kommer! Med vänlig hälsning från oss i Gävle som anordnar fjordhästens dag i år.

4 Kom ihåg Att Maria Nordqvist anordnar en långritt den 25 augusti Kl Turen tar ca 2½ timme. Sista anmälningsdag 21/8 via mail eller tel Kostnad 60:- och då ingår lite att äta efter turen. Kom ihåg att anmäla ev specialkost. Är det någon som vill hyra häst hos Maria så går det bra. Resultat från bruksridningen i Dalarna den 5 maj. Placeringar: 1a. Maria Nordqvist och Ia. De har därmed kvalat till sitt 14 bruks-sm! Och eftersom de vann Fjord-SM i bruksridning förra året så är de direktkvalade dit a. Ewa-Lill Öjerteg och Nytorps Jum-Jum. 8a. Maria Nordqvist och Velox.

5 Resultat från bruksridningen i Söderhamn maj Maria Nordqvist och Velox vann klassen. Ewa-Lill Öjerteg och Nytorps Jum-Jum blev 3:a. 2:a i DM för X-län. Yasmine Wrangfalk och Knistra blev 6:a. 5:a i DM för X-län. Detta innebär att Maria är kvalad till SM med både Ia och Velox. Maria och Ia har också kvalificerat sig till JUF:s bruks-sm Ewa-Lill och Jum-Jum har kvalificerat sig på egna meriter till Fjord-SM De har också chans att få åka på JUF:s bruks-sm Detta beroende på om ekipaget som vann DM får åldersdispens eller inte. Från vänster: Yasmine Wrangfalk. 6a i klassen, 5a i DM. Maria Nordkvist. 1a i klassen. Deltog ej i DM för x-län. Ewa-Lill Öjerteg. 3a i klassen, 2a i DM. Foto: Towa Wrangfalk

6 Hoppningarna i Kilafors den 6 juni 2013 Caruso med matte (har tyvärr tappat namnet på Carusos matte) red två vändor på 40 cm och nollade i ena vändan så de fick med sig en CR-rosett hem till Avesta. Sara Akander och Gulliver som hoppade 50 cm och 60 cm nollade i båda. Sandra Eriksson på Gimli. De hoppade på 80 cm och 90cm men fick nedslag i båda höjderna så tyvärr blev det ingen rosett denna gång. Ett reportage från hopptävlingarna i Kilafors finns att läsa på hemsidan. Ridlägertävlingarna i dressyr 29 juni LD3 1a: Ulrika Akander -Skai 2a: Gunilla Andersson - Mosegårdens Engblomme 3a: Ewa-Lill Öjerteg -Nytorps Jum-Jum 4a: Marie - Vålsnoppa 5a: Marie M - Almas Mezcal LB1 1a: Ida Matthed - Nytorps Jalmar 2a: Sandra Eriksson - Gimli 3a: Sara Akander - Mithril 4a: Ewa-Lill Öjerteg - Nytorps Jum-Jum 5a: Ulrika Akander - Skai 6a: Johanna Södersten - Corall 7a: Anna Ek - Ove 8a: Josefine - Knappen 9a: Sara Persson - Lilleman KM 1a: Ida Matthed - Nytorps Jalmar 2a: Sandra Eriksson - Gimli 3a: Ewa-Lill Öjerteg - Nytorps Jum-Jum 4a: Johanna Södersten - Corall 5a: Sara Persson - Lilleman LA1 1a: Emmylou Fröjdh - Zorro 2a: Ida Matthed - Nytorps Jalmar 3a: Sandra Eriksson - Gimli 4a: Greta - Alladin 5a: Johanna Södersten - Corall 6a: Josefine - Knappen LAP1 1a: Emmylou Fröjdh Zorro

7 Sandra Eriksson på Gimli och Ewa-Lill Öjerteg på Nytorps Jum-Jum efter KM-klassen. Gänget från Dalarna som var med på dressyrtävlingarna i samband med lägret. Johanna Södersten på Corall, Greta på Alladin, Ida Matthed på Nytorps Jalmar och Sara Persson på Lilleman Foto: Ann-Marie Ericson

8 Medlemsbladets profil Nils André Nils är född 1929 och är alltså 84 år vid det här laget, men än har inte kärleken till hästarna slocknat. Nils bor i Säter och har hållit på med hästar hela sitt liv. Han har alltid varit hästintresserad trots att det inte fanns hästar hemma på gården där han är uppväxt. Dock var hans farfar kusk på Rämens Herrgård i Värmland i början av förra seklet. Nils började redan som liten att samla på trähästar och den första trähästen finns faktiskt fortfarande kvar. Vid 9 år ålder började Nils att köra häst. Då var det nordsvenska brukshästar som fanns i jordbruket hos prästgårdsarrendatorn i Säter. Varje dag efter skolan var han där och så småningom fick han börja köra släpräfsa och andra redskap var Nils lantbrukselev vid Bjärtorps egendom. Ett stort jordbruk och ardennerstuteri i Västergötland jobbade han vid Hägerneholms stuteri med galopphästar. När det blev dags för militärtjänstgöring så var det ju så klart med hästar. Nils gjorde rekryten på K1 i Stockholm som livryttare. Det var en händelserik tid, han har deltagit i beridna högvakten, varit med i det beridna begravningståget av Gustav V år 1950 och även deltagit i ryttarskvadronen vid Gutav VI Adolfs kröning köptes ett häståkeri hemma i Säter och därmed första egna hästen, en korsning ardenner/nordsvensk som hette Rölle. Tillsammans körde de allt från flyttlass till gods från järnvägen. Tre kronor på timme tjänade häst och karl på den tiden. Nils har genom åren kört alla hästredskap, utom självbindade. Han har till och med kört likvagn! 1954 köptes en ardennerhäst på Rättviks marknad, som användes i åkeriet. Den fanns kvar även flera år efter att häståkeriet 1962 hade övergått till traktoråkeri. Då fanns inte behovet längre av en tung draghäst, så nästa häst blev en fjordhäst. Anledningen är så enkel att Nils tyckte att fjordingen såg ut att vara en trevlig häst! Det var ett danskimporterat sto som hette Ulla 43, e Thybo Jarl D 169. Hon var då dräktig med Håvang 3 och året efter föddes Zita. Hon fick senare stamboksnummer 634. När Zita var tre år såldes hon till Vilkesbacka gård i Falun, som på den tiden drev ett stort fjordhäststuteri. Men Nils ångrade sig näst intill sjuk, så bara efter några dagar fick han köpa tillbaka henne. Zita stannade kvar hos Nils livet ut och fick genom åren 12 föl. Hon avled av tarmvred när hon var dräktig med det 13e fölet. Forts.

9 1986 köptes Tilda 2029 från Vikbolandet, med stofölet Amanda (som senare fick stamboksnummer 2494) vid sidan. Tilda har en lång meritlista av diplomston och godkända hingstar, bl.a. kan Daler 180 och Fenja 2909 (riksetta med 46 poäng) nämnas. Tilda blev elitpremierad efter sin död. Nils har deltagit i flera DM ibrukskörning, skogskörning och plöjning med bra resultat vann Nils och Amanda DM i brukskörning föl har genom åren sett dagens ljus hemma hos Nils. Ett tag fanns det gotlandsruss till barnen och även lippizanerhästar som kördes och reds av Nils. Nils kör med sina hästar i skogen och alla jordbrukets sysslor, så som plöjning, harvning och slåtter mm. Han har hässjat allt sitt hö själv sedan Han har genom året kört minst 50 brudpar i en gammal, mycket vacker Victoriatrilla. Det finns för övrigt en stor samling vagnar och slädar och en selkammare som är fylld till bredden med minst tjugo selar, flera sadlar, bjällerkransar, vagnslyktor mm. Och allt är i toppskick! Ett sådant riktigt hästliv hade nu förstås inte varit möjligt utan en mycket engagerad familj. Frun Maj-Lis har funnits vid Nils sida i vått och torrt, och de två barnen, Thomas och Lena delar pappas hästintresse. Och så finns det ju hästintresserade barnbarn Idag finns två hästar hemma hos Nils. Tindra som är 19 år och hennes avkomma, Glimma, som är 6 år. Nils kör sina hästar flera gånger i veckan. Tack snälla Nils för att du berättar om ditt liv för oss och delar med dig av din erfarenhet! Vid tangentbordet: Ewa-Lill Öjerteg som haft Carina Hellgrens reportage från 2005, samt Lilian Forsman till På bilden är det Nils André och hans uppfödning Ingo som ska dra ett brudpar. Året är Ingo är e: Ene 55 och u: Zita. Fotot tillhör Lilian Forsman

10 I år gick Fjord-SM den juli på Öknaskolan i Södermanland. Jag och Jum-Jum hade lyckats kvala in i bruksridningen och det här var vårt första SM. Planen var att Gimli skulle få åka med Jumme och alla saker skulle lastas i Gimlis transport. Men ödet ville annorlunda då Gimli oturligt nog drabbades av lymfangit och blev halt så vi fick åka ensamma. Trots att vi har rätt stor bil blir det trångt att vara två vuxna, en ungdom och en ettåring med allt som ska vara med. Jumme fick trängas med både barnvagn och resesäng i transporten. Han hade säkert tyckt att Gimli varit ett trevligare sällskap. Vi stannade och rastade lite och erbjöd Jumme mat och vatten. Julie fick komma ur bilstolen och sträcka lite på benen. Något som uppskattas av en ettåring ute på långtur. Vi som trodde att vi skulle få jaga henne runt hela parkeringen fick istället vakta så att hon inte klättrade in i transporten till Jumme. Väl framme möttes vi av ett gäng unga tjejer som hjälpte oss att hitta vår boxplats, strödde boxen åt oss och visade var vi kunde förvara våra prylar. Dessa tjejer jobbade hårt hela helgen med allt från att springa med protokoll till att sälja glass. Därefter lastades häst och prylar av innan transporten parkerades på ett gärde längre ner. Johanna och Åke (Corall) hade anlänt tidigare och väntade spänt på oss och snart anlände även Maria med Ia och Velox (Lasse) och därmed var truppen från DGFF komplett för i år. Vi bodde på elevhemmen vilket var en riktig lyx. Eget rum, kök med spis, kyl och frys och Tv-rum. Och det bästa av allt: Nära till tävlingsplatsen!

11 De hade slitit hårt med förberedelserna på Ökna. Kafeterian låg i ett hus alldeles intill ridbanan där hoppningen och dressyren gick av stapeln, stallarna låg alldeles intill ridhuset och gräsbanan där bruksgrenarna och precisionen gick av stapeln låg på andra sidan ridhuset. Detta gjorde det enkelt att gå emellan grenarna som pågick samtidigt om man ville. Läktaren vid ridbanan hade man byggt med hjälp av ett lastbilsflak, tompallar och brädor. Och alldeles bakom läktaren hade de lagt upp en sandhög med ett partytält över och fullt med hinkar och spadar åt SMs yngre besökare. Behöver jag ens skriva att en hel del av den sanden återfanns i vårt rum senare samma helg? Torsdagen inleddes med dressyr och Johanna och Corall deltog. De gjorde bra ifrån sig, men någon blågul rosett blev det tyvärr inte. Jag har ju dock följt det här ekipaget några år nu och ju mer rutin de får, desto farligare kommer de att bli. Båda är unga och ambitiösa och har framtiden för sig. Så håll koll efter deras namn i resultatlistorna i framtiden! Johanna har nämligen berättat att hon inte tänker släppa Corall trots att Johanna gör sitt sista år som ponny. Istället får Corall börja tampas bland storhästarna. Och vem behöver ha mankhöjden när man har ett jättestort hjärta?! Efter dressyren var det dags för invigning så för första gången den helgen klämde jag ner mig i sambons vita ridbyxor (jag är fortfarande för tjock för mina egna!) och var med på invigningen. Jag blev fanbärare då ingen annan la beslag på den, men den bar jag såklart med stolthet. I år var invigningen till fots och bara några enstaka hästar deltog. Bland annat ett par fjordingar som drog en fin fyrhjulsvagn med de människor som höll tal under invigningen. Därefter var det bara att springa och byta om för att vara med och inspektera banan inför fredagens bruksridning. Först var det inga konstigheter alls, men sedan kom det mer kluriga saker som många var fundersamma över. Jag själv var mest orolig för hoppningen. Tre hinder. Maria var så snäll så hon ställde sig intill och måttade mot höften: Det är nog 80 ändå. Vi hade en shettis som var 95cm och hon nådde lite högre än såhär sa hon. Jag satte genast händerna för öronen och började intala mig själv att det var 50cm. Inte ett dugg högre. Hua! Fredagen startade med bruksridning och brukskörning varvat samtidigt som dressyren pågick nere på ridbanan. Båda grenarna drog en del publik och uppe på bruksbanan hade de byggt så att publiken stod mitt på banan och kunde se ekipagen på ganska nära håll oavsett vilket moment som ekipagen höll på med. Jag tyckte att det var jättesmart då man som publik annars kan ha lite svårt att se de sågspånsmarkeringar som ekipagen kör eller rider mellan. Jag hann tyvärr inte se Maria och Ia, men såg på resultattavlan att de dragit på sig ett U. Jag fick senare veta att Maria fått hjärnsläpp och råkat rida en port åt fel håll vilken innebär att man får uteslutning på det momentet samt 100 poäng i straff. Maria var riktigt besviken på sig själv, men det är sånt som händer. Jag och Jumme startade först efter lunch. Eftersom banan var på gräs så var det en mycket hungrig fjording (trots att jag sett till att ge honom lunch precis innan) som jag visade i funktionskontrollen. Han skötte sig i alla fall bra och vi kom igenom funktionskontrollen utan anmärkningar eller straff. Sedan fick vi startsignal och travade efter långsidan in på banan. Eftersom jag travade bort från alla så var det nog ingen som såg mitt fåniga leende. Jag satt däruppe i sadeln och tänkte: Nu är det på riktigt, nu har vi startat SM tillsammans! Sedan vände man snett över banan, genom en korridor av spån, saktade av till skritt och skulle trampa på ett brunnslock. Jag trodde att jag lyckades, men icke! Därefter kom ett moment som många varit fundersamma över vid bangenomgången.

12 Jumme var också fundersam och vi fick lite straff då han stannade och kollade in läget, men när jag fick pisken emellan köldridåerna knatade han igenom hur lugnt som helst. Jag kände hur han spetsade öronen och sa: Jaha! Skulle vi gå igenom?! Varför sa du inte det med en gång!? Jag överöste honom med beröm och vi fick också applåder från publiken. Därefter var det halter i nedförslut, uppförslut och på plan backe. Sista halten var 60 sekunder, men tyvärr klev Jumme ur då det var mycket fän i luften. Bromsarna var som mindre jaktplan och deras bett kunde liknas vid att bli biten av en hund. Så jag förstår att hästarna hade det riktigt jobbigt. Jag och Jum-Jum drog på oss 283 straffpoäng. En hel del p.g.a. att jag slarvade och för att jag hade stora problem att ta mig av vid lastbryggan. Jumme är dock en trogen vän och stod länge stilla och väntade på att jag skulle klänga mig av. Vilken häst jag har! Ett annat spännande hinder var att man skulle öppna en grind, rida in i en liten fålla och flytta ett föremål från en pinne till en annan. Allt medan det stod ett såll med morötter precis framför mulen på hästen. Jumme uppmärksammade morötterna i samma sekund som jag stannade inne i fållan, öronen åkte på topp och mulen verkligen sög in doften. Ungefär som Ferdinand och blommorna under eken tror jag! Men, han lyssnade på mig istället för att ge sig på morötterna.

13 Hoppningen som jag varit så orolig för gick bra. Jag tvekade på första hindret men istället för att mana Jumme att hoppa så gjorde jag ingenting vilket gjorde att han hoppade lite slarvigt och tog med sig översta bommen. Maria och Velox hann jag se då de startade efter oss. Vid det här laget hade flygfäna blivit hemska och Velox piskade så med svansen att den lossnade och hängde ner i en lång fläta. Banan flöt på bra för dem, men när det var dags för halterna stod Velox inte ut med fäna längre så tyvärr fick de en hel del straffpoäng där. I övrigt skötte de sig jättebra. De ryggade i vinkel, vände i trångt utrymme, flyttade föremål o.s.v. utan större bekymmer och snart var de framme vid hoppningen. Maria och Velox tog sats och hoppade som om de var skapta för det. Man kunde se att Velox hoppar med rejäl ryggverkan och över första hindret höll jag andan eftersom jag trodde att Maria skulle flyga av! Maria och Velox landar efter ett hinder på banan Deras insats räckte till en 6e placering och de fick vara med och rida ärevarv. Bra jobbat Maria! Lördagen bjöd på precision och hoppning. Något som jag såg för första gången var en poängjakt där tre ekipage bildade lag. Ett ekipage körde precision och under två minuter skulle de passera så många portar som möjligt. Portarna var markerade med olika poäng och för varje port man klarade samlade man ihop motsvarande poäng. Råkade man däremot riva porten så fick man den markerade summan i straff! De andra två ekipagen hoppade och även där var hindren markerade med poäng. Det lag som tillsammans samlat flest poäng vann och i år var det Elin Holmgren med Sol Grönkulla, Inger Vendelstand med Torps Alex och Sofia Dahlgren med Hubert som var vassast och tog hem totalsegern. Nästa år kanske DGFF kan vara med om det blir poängjakt?!

14 I den öppna hoppklassen på 80cm deltog Johanna och Corall. Efter sin ritt ledde de, men när klassen var slut hade de blivit nerpetade till fjärde plats. Men det var en mycket glad och stolt Johanna som tog emot en röd rosett. Man ska komma ihåg att under ett SM möter man de bästa fjordhästarna och konkurrensen är stenhård. Johanna och Corall gjorde en superfin runda och de har all anledning att vara glada. Johanna och Corall. Välförtjänta pristagare under SM-helgen.

15 På söndagen var det hoppning och läktaren fylldes till bredden. Under hela helgen har solen lyst över Ökna och på kvällarna har vattenspridarna gått för fulla muggar på banan. Det har sladdats och plattats och donats och jag har verkligen känt att det var ett SM vi var på. Inget lämnades åt slumpen och allt var noga genomtänkt. I förklassen på 80 cm gick Johanna och Corall runt felfritt i både grunden och omhoppningen. Detta gav dem en välförtjänt tredjeplats. Johanna och Corall startade ganska sent i SM- klassen och tyvärr drog de på sig ett förargligt pet i grundomgången. Bara tre ekipage tog sig igenom felfritt och fick kämpa om förstaplatsen i omhoppningen. Det blev en ruggigt spännande omhoppning och segrare i klassen avgjordes först när sista ekipaget passerade sista hindret och råkade peta ner en bom. Vi var aldrig kvar och såg prisutdelningen då vi längtade hem. Johanna och Corall blev sjua i klassen vilket tyvärr var utanför placering. Men jag har pratat med Johanna efteråt och hon var ändå nöjd med helgens insatser. Det mest ovanliga som hände under helgen var nog ändå när Team Åhlén skulle in på prisutdelning med deras Hälge Thun Unik. De hade kopplat på en flakvagn och skulle skritta in på banan när skaklarna plötsligt lossnade från vagnen och vagnen rullar rakt in i rumpan på Hälge. Hälge tog det hela med ro i alla fall och stod snällt stilla medan kusk och groom hoppade av, lossade skaklarna från selen och skyndade iväg att låna en annan vagn. Vilken tur att det hände före ärevarvet! Och vilken tur att Hälge är en cool kille som behåller lugnet i de mest annorlunda situationer! Tack alla som på något sätt bidragit till SM. Tack ni som kom och hejjade och tack till alla er som var hemma och höll tummen för oss som tävlade! Vid tangentbordet: Ewa-Lill Öjerteg