DOM Umeå. ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Luleå tingsrätts dom den 18 november 2014 i mål nr B

Transkript

1 1 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND rotel Umeå Mål nr B ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Luleå tingsrätts dom den 18 november 2014 i mål nr B PARTER (antal tilltalade 1) Motpart (Åklagare) Kammaråklagare Ulla-Karin Lindström Åklagarkammaren i Luleå Klagande (Tilltalad) LARS Herman Nyström, Västra Jävrebodarna Jävrebyn SAKEN Brott mot fiskelagen HOVRÄTTENS SLUT Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt 1. Lars Nyström frikänns från åtalet. 2. Åklagarens yrkande om förverkande av i beslag tagna fiskeredskap ogillas. Beslaget hävs. (Kustbevakningen; B11-N-14, p. 1-4). Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 384 Storgatan måndag fredag E-post: hovratten.ovrenorrland@dom.se 08:00-16:00

2 2 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND B YRKANDEN I HOVRÄTTEN Lars Nyström har yrkat att hovrätten ska frikänna honom från åtalet. Åklagaren har motsatt sig att hovrätten ändrar tingsrättens dom. HOVRÄTTENS SKÄL Utredningen har i hovrätten varit densamma som vid tingsrätten. Målet har avgjorts efter föredragning. HOVRÄTTENS SKÄL Lars Nyström har åtalats för brott mot fiskelagen bestående i att han den 18 maj 2014 utanför Bergön, Jävre, i Piteå kommun bedrivit fiske med fasta fiskeredskap efter lax och öring när förbud råder och med en maskstorlek överstigande den tillåtna (120 mm), vilket enligt åklagaren står i strid med Fiskeriverkets föreskrifter. Den närmare reglering som är tillämplig i målet är Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön i dess vid tiden gällande lydelse. Av föreskrifternas 5 kap. 6 följer, såvitt nu är av intresse, att (1) fiske med fast redskap som till någon del är högre än 1,5 meter, (2) fiske med nät efter lax och öring och (3) allt fiske med nät som har en större maskstorlek än 120 mm varit förbjudet fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 10 juni i kustvattenområdet i Östersjön norr om latituden N. Av bestämmelsen följer således att fiske med fast redskap varit förbjudet endast under förutsättning att redskapet till någon del överstigit en viss höjd och att förbudet i övriga delar avser fiske med nät. Frågan om Lars Nyströms handlande omfattas av åklagarens gärningsbeskrivning Av 30 kap. 3 rättegångsbalken följer att domen i ett brottmål inte får avse annan gärning än den för vilken talan i behörig ordning förts. Bestämmelsen syftar på

3 3 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND B åklagarens gärningsbeskrivning, vilken ska framgå av stämningsansökan i målet. Den brottsliga gärningen ska anges med uppgift om tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter som behövs för dess kännetecknande. Det föreligger inget krav på att gärningsbeskrivningen i detalj beskriver gärningen, men den ska innehålla de omständigheter som enligt åklagaren leder till att gärningen är brottslig. I artikel 6 i Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) föreskrivs vidare att var och en som blivit anklagad för brott har rätt att i detalj underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom. Den tilltalade kan dömas för brott endast om gärningsbeskrivningen svarar mot rekvisiten i den aktuella straffbestämmelsen. Påståenden som inte kan utläsas av gärningsbeskrivningen får inte läggas till grund för en fällande dom (se t.ex. rättsfallen NJA 2003 s. 486 och NJA 2013 s. 7). Gärningsbeskrivningen får i viss mån tolkas av domstolen, mot bakgrund av det eller de brott som åklagaren påstår att den tilltalade begått och det eller de lagrum som åberopas. En tolkning av gärningsbeskrivningen får dock inte leda till att en dom baseras på något för den tilltalade överraskande moment som han eller hon inte kunnat försvara sig mot (se rättsfallet NJA 2014 s. 664). Som framgått ovan är redskapets höjd under förutsättning att redskapet i fråga dessutom bedöms utgöra ett fast redskap en omständighet som är avgörande för att bedöma om Lars Nyströms handlande varit brottsligt. Åklagarens gärningsbeskrivning innehåller emellertid inte något påstående om redskapets höjd. Avsaknaden av ett sådant påstående i gärningsbeskrivningen medför att Lars Nyström, redan av den anledningen, inte kan dömas för brott bestående i att han utan tillstånd bedrivit fiske med fast redskap. Det saknas därmed anledning för hovrätten att pröva huruvida redskapet i fråga utgjort ett fast redskap.

4 4 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND B Fråga uppkommer därmed om Lars Nyströms handlande kan anses utgöra en brottslig gärning i något annat avseende, inom ramen för vad som angetts i åklagarens gärningsbeskrivning. Som framgått ovan har även annat fiske varit förbjudet enligt den aktuella bestämmelsen under förutsättning att fisket bedrivits med nät, antingen efter lax och öring eller med maskstorlek överstigande 120 mm. Åklagarens gärningsbeskrivning innehåller, som ovan angivits, ett påstående om att Lars Nyström bedrivit fiske med fasta fiskeredskap efter lax och öring när förbud råder och med en maskstorlek överstigande den tillåtna, men inte något uttryckligt påstående om att Lars Nyström bedrivit fiske med nät. Med nät torde enligt hovrättens mening i normalt språkbruk avses vad som i relevanta EU-förordningar på området kallas insnärjningsnät (se t.ex. artikel 2 c) i kommissionens förordning (EG) nr 517/2008). Omständigheten att fiske bedrivits med nät är även den av omedelbar betydelse för att avgöra om Lars Nyströms handlande varit brottsligt. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas om det inte är att gå alltför långt i tolkningen av åklagarens gärningsbeskrivning att anse det underförstått att gärningsbeskrivningen som till sin direkta ordalydelse närmast synes ange det fasta redskapets syfte och egenskaper innehåller alternativa påståenden om att Lars Nyström på olika sätt bedrivit otillåtet fiske med nät. Lars Nyström bör därför inte heller på denna grund kunna dömas för brott bestående i att han bedrivit otillåtet fiske med nät. Som nedan redovisas saknar detta betydelse, eftersom Lars Nyström i allt fall inte haft uppsåt eller varit oaktsam i förhållande till att maskorna i det som eventuellt kan anses utgöra nät skulle, utifrån de bestämmelser om mätning av dessa som gällt vid tiden, anses ha varit större än 120 mm. Utformningen av regleringen av nätmaskornas storlek och dess inverkan på hovrättens bedömning Även om gärningsbeskrivningen efter en från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar tolkning skulle anses innehålla ett påstående om att Lars Nyström bedrivit fiske med

5 5 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND B nät har Lars Nyström invänt att nätmaskorna enligt gängse mätmetod inte var större än 120 mm. Hovrätten ska alltså pröva om mätningen av maskorna skett på föreskrivet sätt och om Lars Nyström i annat fall varit i sådan villfarelse som kan medföra ansvarsfrihet, samt huruvida den aktuella regleringen alls kan anses förenlig med straffrättens s.k. legalitetsprincip, vilken anses innehålla ett förbud mot alltför oprecisa och svårbegripliga straffbud (obestämdhetsförbudet). Principen kommer till uttryck i svensk lag genom 1 kap. 1 brottsbalken och artikel 7 i Europakonventionen, samt i EU-rätten genom artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan). EU-stadgan gäller när medlemsstaternas institutioner tillämpar unionsrätten. Det kan konstateras att EU:s gemensamma fiskeripolitik huvudsakligen torde avse yrkesfiske i gemenskapens vatten. I målet har inte annat framkommit än att Lars Nyström bedrivit fritidsfiske vid det aktuella tillfället, varför den konkreta EU-rättsliga regleringen som utgångspunkt inte torde vara omedelbart tillämplig på situationen i målet, även om EU:s förordningar i och för sig är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Den svenska fiskerilagstiftningen torde dock i många avseenden vara ett resultat av Sveriges implementering av och anpassning efter den EU-rättsliga regleringen. Genom hänvisningen i 1 kap. 9 i FIFS 2004:36 ges dessutom EU-rätten en tydlig inverkan på innehållet i den aktuella förbudsbestämmelsen och följaktligen på straffbudet i fråga, genom att mätmetoden för att fastställa maskornas storlek närmare preciseras i de aktuella EU-förordningarna. Med hänsyn härtill bör prövningen av åtalet anses medföra en tillämpning av unionsrätten i den mening som avses i EU-stadgan, även om 1 kap. 9 i FIFS 2004:36 inte införts specifikt i syfte att införliva EU-rättslig reglering (jfr EU-domstolens dom i mål C-617/710, Åkerberg Fransson). I 1 kap. 9 FIFS 2004:36 anges att vid kontroll av nätredskap ska, även om det fiske i vilket redskapet används inte omfattas av EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 129/2003 av den

6 6 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND B januari 2003 om närmare bestämmelser för fastställande av maskstorlek och garntjocklek på nätredskap (förordning 129/2003) äga motsvarande tillämpning. Enligt artikel 1 b) i förordning 129/2003 avses med passiva redskap bl.a. fasta garn och insnärjningsnät, och med aktiva redskap avses trålar, snurrevadar och liknande släpredskap. Det i målet aktuella redskapet får anses utgöra ett passivt redskap i förordningens mening. För passiva redskap föreskrivs i artiklarna i förordningen att mätning av maskorna ska ske med ett manuellt mätverktyg med vissa angivna tekniska specifikationer. Vidare föreskrivs att maskan ska sträckas ut manuellt till dess maskans sidor är utsträckta och spända samt att endast handkraft får användas (artikel 10.5 i förordningen). I kommissionens förordning (EG) nr 517/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 850/98 när det gäller fastställande av maskstorlek och garntjocklek på nätredskap (förordning 517/2008) föreskrivs emellertid att förordning 129/2003 ska upphöra att gälla, och att hänvisningar till förordning 129/2003 ska anses som hänvisningar till förordning 517/2008 (artikel 23 i förordningen). Den föreskriften är naturligtvis direkt tillämplig i sådana fall där EU:s fiskeregler är direkt tillämpliga, dvs. vid yrkesfiske. Däremot är det ur legalitetssynpunkt tveksamt att låta bestämmelsen också få den verkan att hänvisningen i 1 kap. 9 i FIFS 2004:36 till bestämmelserna i förordning 129/2003 utanför detta tillämpningsområde ska anses utgöra en hänvisning till förordning 517/2008. Detta gäller i vart fall i ett brottmål, där åtalet bygger på att den tilltalade ska ha åsidosatt de bestämmelser som anges i den nya förordningen, när den förordningen inte är direkt tillämplig i den situation som åtalet avser. Enligt bestämmelserna i förordning 517/2008 ska ett automatiskt mätverktyg (Omegamätverktyg) användas vid mätning av maskor. Nät ska vidare mätas när de är våta och inte nedfrysta och ska mätinstrumentet, vid mätning av passiva redskap, kalibreras att belasta nätmaskorna med en kraft om 10 newton. Lars Näsman har uppgett att han mätt maskornas storlek på detta sätt och att maskornas storlek därvid översteg 120 mm. Denna bevisning saknar emellertid betydelse i målet.

7 7 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND B Lars Nyström har uppgett att han kontrollerat nätets maskstorlek på ett sätt som i huvudsakligen torde motsvara bestämmelserna i förordningen 129/2003 och kommit fram till att maskornas storlek inte översteg 120 mm. Detta har han även sökt visa under förhöret med honom vid tingsrätten, vilket hovrätten tagit del av. Åklagaren har inte lagt fram någon bevisning om hur en mätning i enlighet med bestämmelserna i förordning 129/2003 skulle ha utfallit. Lars Nyströms påstående att maskornas storlek inte skulle ha överstigit 120 mm vid mätning enligt bestämmelserna i förordning 129/2003 får därmed godtas. Det kan tilläggas att även om maskornas storlek skulle ha bedömts utifrån bestämmelserna i förordning 517/2008 så torde Lars Nyström ha varit i en sådan ursäktlig villfarelse om de faktiska förhållandena (nätmaskornas storlek) att han även på den grunden skulle ha frikänts från åtalet. Lars Nyström ska alltså frikännas från åtalet. Med den utgången i ansvarsfrågan i övrigt, ska även åklagarens yrkande om förverkande ogillas.

8 8 HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND B HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 9 juni Hovrättsråden Hans Sundberg (referent), Susanne Möller och Tom Madell har deltagit i avgörandet. Domstolen är enig.

9 Bilaga A 1 LULEÅ TINGSRÄTT Brottmålsenheten meddelad i Luleå Mål nr: B PARTER (Antal tilltalade: 1) Tilltalad LARS Herman Nyström, Västra Jävrebodarna Jävrebyn Åklagare Kammaråklagare Ulla-Karin Lindström Åklagarmyndigheten Åklagarkammaren i Luleå SLUT Brott som den tilltalade döms för 1. Brott mot fiskelagen, 21 och 40 1 st fiskelagen (1993:787) i sin lydelse före 1 oktober Påföljd m.m. Dagsböter 70 å 450 kr Beslut Förverkande och beslag 1. I beslag tagna fiskeredskap förklaras förverkade. Beslagen ska bestå (Kustbevakningen; beslag B11-N-14, p. 1-4). Postadress Box Luleå Besöksadress Skeppsbrogatan 43 Telefon Telefax E-post: lulea.tingsratt@dom.se Hemsida: Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00

10 2 LULEÅ TINGSRÄTT Brottmålsenheten B YRKANDEN M.M. Åklagaren har yrkat att Lars Nyström ska dömas för brott mot fiskelagen enligt följaden gärningsbeskrivning: Lars Nyström har utan Länsstyrelsens tillstånd bedrivit fiske med fasta fiskeredskap efter lax och öring när förbud råder och med en maskstorlek överstigande den tillåtna (120 mm). Det hände den 18 maj 2014 utanför Bergön, Jävre, Piteå skärgård inom Piteå kommun. Lars Nyström begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet. Vidare har åklagaren yrkat att i beslag tagna fiskeredskap ska förklaras förverkade (beslag B11-N14 p 1-4). Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat fotografier och mätprotokoll. Vidare har åklagaren som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med kustbevakningsinspektören Lars Näsman. SKÄL Lars Nyström har bestritt brott på följande grunder: - Han fiskade med ett nät som hade tillåten maskstorlek. - Det fiskeredskap han utnyttjade räknas inte som ett fast fiskeredskap, eftersom han inte avsåg att ha eller hade redskapet i vattnet mer än två dygn i följd. - Han fiskade inte efter lax eller öring, utan efter gädda. Enligt fiskelagen (1993:787) och förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen får den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter för bl.a. fiskevården och fiskets bedrivande. Föreskrifterna får förbjuda

11 3 LULEÅ TINGSRÄTT Brottmålsenheten B eller begränsa fisket i vissa avseenden, däribland med avseende på vilken fisk som får fångas och vilka fiskemetoder och fiskeredskap som är tillåtna. Med stöd av bemyndigande från regeringen har dåvarande Fiskeriverket meddelat föreskrifter om fiske i bl.a. Östersjön. Av 5 kap. 6 Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön framgår bl.a. följande. Fiske med fast redskap som i någon del är högre än 1,5 meter samt fiske med nät efter lax och öring är förbjudet från och med den 1 april till och med den 30 juni i kustvattenområden i Östersjön norr om latituden N. Under den angivna tiden och inom det angivna området gäller förbud mot allt fiske med nät som har en större maskstorlek än 120 millimeter. Länsstyrelsen får under vissa omständigheter medge tillstånd att fiska med fasta redskap under den aktuella tiden. Den som av oaktsamhet eller uppsåt bryter mot föreskrifterna döms, enligt 40 fiskelagen, till böter eller fängelse i högst ett år. Jävre där Lars Nyström fiskade ligger norr om latituden N. Tingsrätten kan alltså konstatera att Lars Nyström inte fick fiska efter lax och öring vid den aktuella tidpunkten. Han fick inte heller fiska någon slags fisk med fast redskap som var högre än 1,5 meter eller med nät som hade en större maskstorlek än 120 millimeter. Lars Nyström har påstått att han fiskade efter gädda. Vittnet Lars Näsman har uttryckt en viss tveksamhet kring Lars Nyströms uppgift. Enligt vittnet brukar den sortens fiskeredskap som Lars Nyström utnyttjade normalt sett användas till att fiska lax. Tingsrätten ifrågasätter inte Lars Nyströms bedömning. Omständigheten att en viss fiskemetod eller redskap typiskt sett används för att fiska efter en viss fisk behöver dock inte nödvändigtvis betyda att det är uteslutet någon skulle vilja

12 4 LULEÅ TINGSRÄTT Brottmålsenheten B använda metoden eller redskapet till att få upp annan fisk. Tingsrätten kan mot denna bakgrund inte utesluta Lars Nyströms invändning och utgår därför från att det inte är visat att han fiskade efter lax eller öring. Tingsrätten går därmed över till att bedöma om hans fiskeredskap var otillåtet. Ett fast fiskeredskap är enligt 7 fiskelagen en fiskebyggnad alternativt ett fiskeredskap med ledarm, om redskapet är fastsatt vid bottnen eller stranden och avses stå kvar i mer än två dygn i följd. De hörda är överens om hur fiskeredskapet var konstruerat (det de inte är överens om är hur konstruktionen ska klassificeras rättsligt). Konstruktionen framgår av skissen nedan.

13 5 LULEÅ TINGSRÄTT Brottmålsenheten B Skissen är upprättad av Lars Näsman. Den fångande delen till höger i skissen var den del av anordningen som fångade fiskarna. Till den fångande delen fanns en stängarm kopplad. Stängarmen eller ledarmen syftade till att leda fiskarna in i den fångande delen. Den fångande delen var förankrad i bottnen med ett flertal stenar och ankare. Stängarmen var också förankrad i bottnen, men närmare land. Nätet i den fångande delen sträckte sig från vattenytan ner till bottnen. Redskapet hade alltså en ledarm och var fastsatt vid bottnen. Det som avgör om redskapet kan betraktas som ett fast fiskeredskap är därmed rekvisitet avses stå kvar i mer än två dygn i följd. Vad lagstiftaren har menat med rekvisitet framstår som oklart. Har lagstiftaren syftat på fiskarens subjektiva avsikt eller har man istället syftat på den avsikt som en normal fiskare typiskt sett kan anses ha med en viss konstruktion d.v.s. hur länge en viss konstruktion typiskt sett är ägnat att vara i vattnet? Förarbetena ger inget klart svar. Med tanke på de krav på tydlighet i lagstiftningen som bl.a. legalitetsprincipen medför, anser tingsrätten att rekvisitet får tolkas så frikostigt som möjligt till den tilltalades fördel i den utsträckning som vardagligt språkbruk medger. Rekvisitet får således, enligt tingsrättens mening, tolkas så att det avser den enskilde fiskarens avsikt vid gärningstidpunkten. Lars Nyström har berättat att redskapet inte fanns i vattnet två dygn i följd och att hans avsikt var att det inte skulle vara där mer än två dygn. Det finns ingen utredning som direkt motsäger Lars Näsmans påstående, varför tingsrätten får utgå från att så var fallet. Den utgångspunkt som tingsrätten har innebär alltså att det inte är visat att hans avsikt var att ha kvar redskapet i vattnet två dygn i följd. Det är således inte visat att fiskeredskapet var ett fast fiskeredskap. Den fångande delen bestod av ett nät. Som tingsrätten ovan har konstaterat var det endast tillåtet att fiska med nät som hade en maskstorlek som understeg 120 mm.

14 6 LULEÅ TINGSRÄTT Brottmålsenheten B Lars Näsman mätte nätet efter att Kustbevakningen tagit det i beslag. Lars Nyström har ifrågasatt mätningen och påstått att mätningen inte var rättvisande, eftersom Lars Näsman töjde ut maskorna med kraft när han mätte dem. Lars Nyström har berättat att han själv kontrollerat nätet och dragit slutsatsen att maskorna i nätet var precis 120 mm. Till stöd för sitt påstående har han förevisat ett nät under tingsrättens huvudförhandling (dock inte det i beslag tagna nätet). Enligt Lars Nyström motsvarar nätet det nät som Kustbevakningen tagit i beslag. Tingsrätten har i samband med förevisningen kunnat se att exempelnätets maskor har motsvarat exakt 120 mm när de inte har töjts ut. När maskorna har töjts ut har de varit klart mycket större. Enligt 1 kap. 9 Fiskeriverkets föreskrifter om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön ska vid kontroll av nätredskap bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 129/2003 av den 24 januari 2003 om närmare bestämmelser för fastställande av maskstorlek och garntjocklek på nätredskap (förordningen) tillämpas. Bestämmelsen i Fiskeriverkets föreskrifter och därmed förordningen torde inte vara direkt tillämplig vid en straffrättslig bedömning. Bestämmelsen och förordningen tar nämligen sikte på kontrollverksamhet inte på att fastställa straffrättsligt ansvar. Tingsrätten anser sig alltså inte direkt bunden av föreskriften. Trots detta; eftersom det ändå finns ett vedertaget regelverk för mätning av nät anser tingsrätten att det framstår som lämpligt att hämta ledning ur förordningen vid bedömningen av om Lars Näsman mätt nätet korrekt. Lars Näsman har närmare beskrivit mätningen bl.a. enligt följande. Han använde ett EU-godkänt instrument. Mätningen gick till så att han blötte nätet och mätte tjugo maskor i följd. När han vid den första mätningen upptäckte att maskorna var större än 120 millimeter gjorde han en ny mätning på tjugo andra maskor i följd. Den kraft som instrumentet applicerade på nätet vid mätningen motsvarade 10 newton (d.v.s. cirka 1 kilogram).

15 7 LULEÅ TINGSRÄTT Brottmålsenheten B Den mätning Lars Näsman har beskrivit följer i allt väsentligt det sätt som förordningen förutsätter. Det finns dock en omständighet som skiljer sig åt från vad förordningen stadgar. Förordningen kräver nämligen att mätinstrumentet i vissa fall ska applicera en kraft motsvarande 49,03 newton (cirka 5 kilogram) på nätet (artikel 9, punkten 3). Detta betyder alltså rent generellt att man får töja ut nätet lite när man mäter ett och mer specifikt att Lars Näsman inte använde sig av för mycket kraft på nätet när han mätte det. Tingsrätten godtar således Lars Näsmans mätning av nätet. Vad tingsrätten har kunnat iaktta vid den syn av det nät som Lars Nyström tagit med sig till huvudförhandlingen förändrar inte denna bedömning. Det finns nämligen inget som säger att exempelnätet är identiskt med det nät som Lars Näsman mätte. Mätningen vid huvudförhandlingen av exempelnätet har dessutom inte skett enligt det regelverk som tingsrätten tillämpat. Av det åberopade mätprotokollet framgår att Lars Näsmans mätning visade på att maskorna var i genomsnitt över 120 millimeter (maskstorleken var mellan 123 till 126 millimeter). Utifrån detta förhållande konstaterar tingsrätten att Lars Nyström fiskade med ett otillåtet nät. Det finns inget som tyder på att han fiskade uppsåtligen med det otillåtna nätet. Eftersom han var medveten om att han låg på gränsen till det tillåtna, utan att kontrollera maskstorleken noggrannare, bör han däremot anses ha begått brottet av oaktsamhet. Lars Nyström ska dömas för brott mot fiskelagen. Påföljden för brottet är dagsböter. Den 3 oktober 2011 dömdes han av denna tingsrätt för ett motsvarande brott. Då dömdes han till 50 dagsböter. I och med att Lars Nyström nu har återfallit i likartad brottslighet bedömer tingsrätten antalet dagsböter ska sättas lite högre. Tingsrätten bestämmer påföljden till 70 dagsböter.

16 8 LULEÅ TINGSRÄTT Brottmålsenheten B Ett förverkande av de i beslag tagna fiskeredskapen som har använts vid brottet framstår inte som uppenbart oskäligt. Detta gäller särskilt inte mot bakgrund av återfallet. Redskapen ska därför förverkas. Lars Nyström döms enligt 40 fiskelagen, som har karaktären av ett blankettstraffstadgande. På grund av detta ska han inte betala avgift till Brottsofferfond, trots att fängelse kan följa på brottet (jämför med rättsfallet NJA 2005 s. 33). HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV401) Överklagandeskrift ställd till Hovrätten för Övre Norrland, ges in till tingsrätten senast den 9 december Prövningstillstånd krävs. På tingsrättens vägnar, Christian Stamblewski

17 Bilaga 1 ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE I BROTTMÅL Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. 3. det är av vikt för ledning av rättstilllämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. I vilka fall krävs prövningstillstånd? Brottmålsdelen Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade 1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller DV Producerat av Domstolsverket Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan. Enskilt anspråk (skadeståndstalan) För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag: Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall 1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller 2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten.

18 Beslut i övriga frågor Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen, 2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt 6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade ska infinna sig personligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.

19 Bilaga B HUR MAN ÖVERKLAGAR Överklagande görs skriftligen. Skrivelsen ska ställas till Högsta domstolen. Den ska emellertid inlämnas eller insändas till hovrätten (adress se nedan). Skrivelsen ska ha kommit in till hovrätten senast den dag som anges i det överklagade avgörandet vid hänvisningen till denna bilaga. Någon tidsgräns gäller dock inte för klagan över beslut om häktning, kvarhållande i häkte, tillstånd till restriktionen enligt 24 kap. 5 a rättegångsbalken eller åläggande av reseförbud. Det krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen ska pröva ett överklagande. Krav på prövningstillstånd gäller dock inte överklaganden av Justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän i mål där allmänt åtal förs. Högsta domstolen får meddela prövningstillstånd endast om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller 2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Om prövningstillstånd krävs i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål. Ett överklagande ska innehålla uppgifter om 1. det avgörande (dom, beslut eller utslag) som överklagas (hovrättens namn, målets nummer och dagen för avgörandet), 2. den ändring i avgörandet som klaganden yrkar, 3. varför klaganden anser att avgörandet ska ändras, 4. de omständigheter som klaganden åberopar till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 384 Storgatan måndag fredag Umeå E-post: hovratten.ovrenorrland@dom.se 09:00-16:00 R2A