Statens jordbruksverks föreskrifter (2014:XX) om officiella veterinärer

Transkript

1 Diarienummer /14 Konsekvensutredning Statens jordbruksverks föreskrifter (2014:XX) om officiella veterinärer A Allmänt 1 Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå 1.1 Bemyndigande Jordbruksverkets bemyndigande för att meddela föreskrifter för officiella veterinärer finns i 4 förordningen (2009:1390) om officiella veterinärer. Bemyndigandet ger Jordbruksverket rätt att inom verkets område meddela föreskrifter om kraven för att förordnas som officiell veterinär, skyldigheter för officiell veterinär att genomgå utbildning och avgifter för sådan utbildning, de övriga skyldigheter en officiell veterinärhar, återkallelse av förordnande som officiell veterinär, och avgifter för de uppgifter som utförs av en officiell veterinär. Jordbruksverket saknar bemyndigande för att utfärda föreskrifter för officiella veterinärer som är anställda av verket, det vill säga Distriktsveterinärerna. Med anledning av detta gäller föreskrifterna endast de privata officiella veterinärerna och för Distriktsveterinärernas officiella veterinärer ska tvingande arbetsinstruktioner tas fram med samma bestämmelser som i dessa föreskrifter. Att Jordbruksverket inte har möjlighet att föreskriva om regler för samtliga officiella veterinärer som verket har förordnat är en fråga som vi ser ett behov av att utreda vidare. 1.2 Allmänt En officiell veterinär är en veterinär som har förordnats av den behöriga myndigheten. En officiell veterinär verkar inom den offentliga kontrollen av handel med levande djur, animaliska livsmedel och animaliska produkter. EU-rätten förutsätter att den officiella veterinären har en viss kompetens och god kännedom inom sitt verksamhetsområde. Uppdragen innefattar myndighetsutövning och omfattar - intygsskrivning (officiellt intygande) - kontroll av införsel av djur och animaliska produkter från tredje land vid gränskontrollstationer (gränskontroll) - kontroll av karantäner - kontroller på anläggningar som handlar med djur och animaliska produkter inom EU - bekämpning av vissa smittsammasjukdomar - vissa stickprovskontroller vid införsel av djur och animaliska produkter från EU - kontroll av djurskydd i vissa fall vid transport av djur. Kraven på officiella veterinärer styrs främst av EU-rätten. I direktiv och förordningar finns det krav på bland annat de officiella veterinärernas kompetens, utbildning och regelbundna fortbildning. I Sverige förordnar Jordbruksverket och Livsmedelsverket vid behov sina anställda veterinärer som officiella veterinärer. Från och med 2009 har dessa två myndigheter även möjlighet att med stöd av lagen (2009:1254) om officiella veterinärer även förordna veterinärer som inte är anställda av en förvaltningsmyndighet, det vill säga privatpraktiserande veterinärer. 1 (25)

2 Jordbruksverket och Livsmedelsverket har genom förordningen (2009:1390) om officiella veterinärer rätt att utfärda föreskrifter för de privatpraktiserande veterinärer som verken förordnar som officiella med stöd av lagen om officiella veterinärer. Det finns idag ett 40-tal privatpraktiserande veterinärer som Jordbruksverket har förordnat som officiella veterinärer med stöd av förordningen om officiella veterinärer. Jordbruksverket har inte sedan lagen och förordningen trätt i kraft utfärdat några föreskrifter på området men ser ett behov av föreskrifter. De föreskrifter som Jordbruksverket nu har tagit fram reglerar endast de officiella veterinärer som inte är anställda av Jordbruksverket. Detta är i realiteten en mycket liten del av de idag aktiva officiella veterinärer som finns i landet. För att garantera att de veterinärer som är anställda av Jordbruksverket, och som inte omfattas av föreskrifterna, underställs samma krav som de veterinärer som omfattas av föreskrifterna kommer Jordbruksverket att anta en intern arbetsordning med motsvarande krav för de officiella veterinärer som är anställda av verket. Därmed kommer samma regler att gälla för samtliga officiella veterinärer som Jordbruksverket förordnar. 1.3 Avsaknad av tydliga krav och regler för vad som krävs för att förordnas och arbeta som officiell veterinär. Med anledning av att det saknas förskrifter på området finns det idag inga tydliga nationella regler och riktlinjer för vilka krav en veterinär måste uppfylla för att kunna förordnas av Jordbruksverket som officiell veterinär, vilka krav som ställs på en officiell veterinär som Jordbruksverket har förordnat och i vilka fall verket kan återkalla ett förordnande. Dessa brister är tänkta att åtgärdas genom att kraven regleras i föreskriftsform. Syftet är att det ska vara klart och förutsebart för den enskilde veterinären exakt vilka krav som Jordbruksverket ställer på en officiell veterinär vid förordnandet och i utförandet av officiella uppdrag. Ytterligare en nackdel med att det idag inte finns några nationella regler angående ansökan, förordnande och de krav som ställs i samband med utförande av uppdrag som officiell veterinär är att det finns en mycket liten möjlighet för Jordbruksverket att återkalla ett förordnande om en officiell veterinär skulle missköta sitt uppdrag. I dagsläget är förordnandena tidsbegränsade, vilket i vart fall ger Jordbruksverket en möjlighet att inte förnya ett förordnande. Verket har dock svårigheter att genast ingripa om en veterinär skulle anses missköta sig eftersom det i dagsläget saknas regler för vilka åtgärder Jordbruksverket kan vidta vid misskötsamhet. Inte heller är det tydligt definierat vad som är att se som misskötsamhet i dessa fall. 1.4 Ingen utbildning Det finns idag ingen separat utbildning för officiella veterinärer. Detta är ett problem, inte enbart med anledning av att EU-rätten ställer krav på att de får löpande fortbildning, utan även på grund av att de officiella uppdragen kräver kunskaper som de officiella veterinärerna inte fullt kan tillskansa sig på veterinärutbildningen. Exempelvis måste de officiella veterinärerna kunna hantera systemet TRAde Control and Expert System (TRACES), i vilket intyg ska skrivas för majoriteten av de djur och animaliska produkter som ska lämna landet. De officiella veterinärerna måste även ha god kännedom om aktuell lagstiftning och veta vilka krav och regler som gäller för de olika djurslagen, eller i vart fall veta hur de kan få tag på denna information. En risk med att varken ha en obligatorisk utbildning eller ens möjlighet till frivillig utbildning är att de officiella veterinärerna inte har den kunskap och kännedom inom området som uppdraget kräver. Det är sannolikt även en stressfaktor för de officiella veterinärerna i deras arbete, eftersom de inte har möjlighet att försäkra sig om att de utför arbetet på rätt sätt. Om den officiella veterinär som en enskild djurägare anlitar för ett handelsintyg istället är utbildad och ofta utför liknande uppdrag kommer förrättningen sannolikt gå snabbt samtidigt som risken för att uppdraget utförs felaktigt blir mindre. Detta kommer även leda till lägre kostnader och bättre intyg för djurägaren. En veterinär som inte har utbildning och måste leta upp information kommer sannolikt tvingas ägna betydligt längre tid åt uppdraget genom inläsning på området med mera, samtidigt som risken blir större att uppdraget inte utförs korrekt. Det blir därmed inte endast ett dyrare intyg för djurägaren, utan det finns även en risk för att intyget blir felaktigt, vilket i sin tur kan leda till att djuret eller produkten inte får komma in i mottagarlandet. 2 (25)

3 1.5 Högre krav på officiella veterinärer Avsaknaden av en tydlig reglering på området har inneburit både för- och nackdelar för de officiella veterinärerna. Fördelen har främst varit att det inte har funnits några krav på att genomgå en utbildning med de utgifter en sådan innebär i form av kostnader för resa, logi och utebliven arbetsinkomst. Det inte har funnits några hinder för en veterinär att ansöka om ett förordnande i och med att det inte har funnits några uppställda krav på lägsta kompetens. Nackdelarna med att det inte har funnits något som har reglerat kraven på förordnandet har bland annat varit dålig förutsebarhet för den enskilde veterinären som ansöker om att förordnas som officiell veterinär. Eftersom det inte har funnits några krav eller regler med tydligt uppställda krav på vad Jordbruksverket kräver av en officiell veterinär har detta inneburit svårigheter för den enskilde veterinären att på förhand avgöra om den kompetens som han eller hon besitter är tillräcklig för att Jordbruksverket ska kunna godkänna en ansökan och förordna veterinären. Vidare har det inte heller funnits några krav på hur de officiella uppdragen ska utföras, annat än det som direkt regleras av EU. Det har varit svårt för en officiell veterinär att veta exakt vilka krav Jordbruksverket ställer i samband med utförandet av officiella uppdrag och vad konsekvenserna kan bli vid händelse av fel eller försummelse. Genom att Jordbruksverket nu avser att tydligt reglera vilka krav som ska gälla vid förordnade och utförande av uppdrag, kan de verksamma veterinärerna få en bättre bild av vad åtagandet innebär. Genom att ställa krav på kompetens, utbildning med mera i föreskrifter kan Jordbruksverket säkerställa att EU:s krav på de officiella veterinärerna uppfylls. Därtill kommer förutsebarheten att bli bättre, inte endast för veterinärerna utan även för deras kunder. En djurägare kommer i föreskrifterna att kunna läsa sig till vad Jordbruksverket kräver av en officiell veterinär, vilket kan leda till att en djurägare eller djurhållare får bättre insikt i vad de kan kräva och förvänta sig av en officiell veterinär som ska utföra ett officiellt uppdrag. 2 Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd 2.1 Föreskrifter Att reglera kraven på de privata officiella veterinärerna i föreskriftsform är ett sätt att säkerställa att samma krav kommer att gälla för samtliga privatpraktiserande officiella veterinärer. Föreskrifterna kommer även att fungera som ett hjälpmedel för den enskilde djurägaren om han eller hon vill veta vilka krav som Jordbruksverket ställer på en officiell veterinär. Det finns självklart alternativ till att fastställa krav och skyldigheter för officiella veterinärer. Fördelen med föreskriftsformen är, förutom att den säkerställer att det blir lika för alla, även att den stärker förutsebarheten för den enskilda veterinären. Han eller hon kommer att kunna läsa sig till vilka regler som gäller för ansökan om förordnande och för utövande av officiella uppdrag. Föreskrifter kan visserligen ändras, men det tar längre tid att förändra en föreskrift än att exempelvis ompröva och fatta ett nytt beslut. Detta innebär att en veterinär som vill ta reda på vilka krav som gäller för att förordnas som officiell veterinär kan vara relativt säker på att dessa inte kommer att ändras inom en alltför snar framtid. Beslut, riktlinjer och andra liknande dokument är lättare att ändra snabbt och den enskildes möjlighet att planera och med säkerhet veta att kraven kommer att finnas kvar inom en överskådlig framtid minskas. 2.2 Inga föreskrifter Idag finns inga föreskrifter som reglerar krav och skyldigheter för officiella veterinärer. Inte heller finns det något som reglerar när ett förordnande som officiell veterinär kan återkallas. EU ställer krav på att medlemsstaterna ska kunna kontrollera att de officiella veterinärerna utför sina uppdrag i enlighet med gällande lag och kunna vidta lämpliga sanktionsåtgärder vid 3 (25)

4 upptäckta missförhållanden. 1 I dagsläget kan Jordbruksverket kontrollera att de officiella veterinärerna utför sina uppdrag korrekt men det saknas däremot möjlighet att vidta åtgärder vid upptäckta brister. En officiell veterinär som exempelvis utfärdar falska eller på annat sätt bedrägliga intyg löper idag ingen risk att få sitt förordnande återkallat om inte han eller hon har förlorat sin veterinärlegitimation. Vidare saknas krav på utbildning och regelbunden fortbildning för officiella veterinärer. Jordbruksverkets anställda officiella veterinärer kommer att bli skyldiga att följa en arbetsinstruktion. Ytterligare ett alternativ till att reglera området med föreskrifter skulle vara att rekommendera de officiella veterinärer som inte är anställda av Jordbruksverket att frivilligt följa dessa arbetsinstruktioner. Detta skulle dock inte innebära någon skillnad i realiteten angående Jordbruksverkets möjligheter att vidta åtgärder på grund av brister i utförandet av officiella uppdrag eftersom det inte är bindande för de privata veterinärerna att följa arbetsinstruktionerna. Inte heller kan Jordbruksverket vid prövningen av en ansökan hänvisa till dessa krav om verket anser att en sökande inte lever upp till kraven för att bli officiell veterinär och således vill avslå en ansökan. 2.3 Uppställande av krav i förordnandet Ett alternativ till föreskrifter är att Jordbruksverket i förordnandet fastställer ett antal krav som villkor för arbetet som officiell veterinär. Ett sådant förfarande skulle emellertid innebära en större arbetsbelastning för Jordbruksverket eftersom verket vid varje enskilt förordnade skulle bli tvunget att ange de specifika krav som ska gälla för varje enskild veterinär. En sådan lösning skull dock innebära att Jordbruksverket inte kommer att kunna ställa upp krav som en officiell veterinär måste uppfylla i samband med ansökningstillfället eftersom sådana krav först kommer att kunna ställas vid själva förordnandet. Jordbruksverket kommer i sådana fall inte heller kunna neka en veterinär att förordnas eftersom verket inte kommer ha någon grund att avslå en ansökan på. Ett förfarande med uppställda krav i förordnandet medför även risk för att det uppstår olikheter i förordnandena och på det viset även i kraven på de officiella veterinärerna. Även om det från början anges samma villkor i samtliga förordnanden finns risk för att ett krav av olika anledningar försvinner i ett eller flera av förordnandena, vilket skulle innebära att förutsättningarna inte blir lika för alla. Ett sådant förfarande är även ineffektivt på andra sätt. Exempelvis blir det lätt statiskt, särskilt om förordnanden löper tills vidare. Om förordnandena fortsätter att vara tidsbegränsade, skulle det innebära stora administrativa kostnader för Jordbruksverket varje gång som förordnandena omprövas. Även de officiella veterinärerna drabbas eftersom de skulle vara tvungna att söka om sina förordnanden regelbundet. Det blir även svårt för Jordbruksverket att införa ändringar i kraven eftersom detta skulle innebära att antingen endast de nya förordnande officiella veterinärerna tvingas följa de nya kraven, eller att samtliga förordnanden måste omprövas. 2.4 Utbildningskrav och undantag Jordbruksverket kommer i samband med den nya regleringen införa en utbildning för de officiella veterinärerna. Denna utbildning föreslås bli obligatorisk för samtliga officiella veterinärer. Det finns krav från EU att medlemsstaternas officiella veterinärer har en viss kompetens som de anskaffar sig genom utbildning. Det finns dock en möjlighet att göra undantag från kravet på utbildning för de veterinärer som kan anses ha tillgodogjort sig de nödvändiga kunskaperna genom veterinärutbildningen. 2 De av Jordbruksverket förordnade officiella veterinärerna arbetar över ett tämligen brett område. De kan bli tvungna att skriva intyg på allt från akvariefiskar till hästar och djurparksdjur. I deras arbetsuppgifter ingår, förutom intygsskrivning, att kontrollera 1 Se artikel 5 rådets direktiv 96/93/EG av den 17 december 1996 om certifiering av djur och animaliska produkter (EGT L 13, , s. 28, Celex 31996L0093). 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, EUT L 139, , s (Celex 32004R0854) bilaga I kapitel III avsnitt IV A 2 stycke 2. 4 (25)

5 anläggningar, utreda smittsamma sjukdomar och i vissa fall även gränskontroll. De ska kunna hantera och förstå TRACES, i vilket de ska skriva handelsintyg. De måste även känna till var de kan hitta gällande regler och hur dessa ska läsas och tolkas. I dagsläget finns ingen sådan utbildning. Arbetet omfattar förutom de rent veterinärmedicinska aspekterna även olika aspekter av myndighetsutövning och det är därmed viktigt för veterinärerna att ha god kunskap om vad detta innebär. Mot bakgrund av det breda och varierande området som veterinärerna arbetar inom, har Jordbruksverket sett ett behov av att samtliga officiella veterinärer ska genomgå en utbildning. Det är viktigt att ge veterinärerna hjälpmedel och verktyg för att de ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett enhetligt och korrekt sätt. I Finland erbjuds de officiella veterinärerna kurser ibland anat TRACES, denna är kostnadsfri för de officiella veterinärerna. Möjligheten att undanta vissa grupper från kravet på utbildning har diskuterats. Det har ifrågasatts om samtliga redan aktiva officiella veterinärer ska vara tvungna att delta i utbildningen. Det har anförts att dessa veterinärer har lång erfarenhet och att de i många fall redan har mycket god kunskap och kännedom inom vissa områden. Sett endast ur den synvinkeln kan det verka tämligen onödigt för dessa veterinärer att behöva genomgå en utbildning. Jordbruksverket anser dock att det är nödvändigt att även de mer erfarna veterinärerna ska genomgå utbildningen eftersom denna även kommer omfatta viktiga områden som rör myndighetsutövning, förvaltningsrätt, offentlighet och sekretess samt regler kring jäv med mera. Detta är regler som Jordbruksverket anser är mycket viktiga för en officiell veterinär att känn till. Därutöver kommer grundläggande kunskap för att utfärda intyg och göra korrekta kontroller att gås igenom. Utbildningen kommer således att täcka mer än endast den praktiska delen om hur ett officiellt uppdrag ska utföras. Det kommer således med hänsyn till utbildningens hela omfattning och innehåll vara nödvändigt att samtliga officiella veterinärer genomgår utbildningen. 2.5 Slutsats Jordbruksverket finner med hänsyn till de ovan föreslagna alternativen att den lösning som kommer att innebära bäst förutsebarhet och på bästa sätt säkerställa att officiella veterinärer verkar på lika villkor är genom att reglera området i föreskriftsform. Något som ytterligare talar för detta alternativ är att en reglering genom föreskrifter skulle innebära de minsta administrativa kostnaderna både för de officiella veterinärerna och för Jordbruksverket. Utbildningen bör göras obligatorisk eftersom den kommer att innehålla moment som inte endast innefattar sakområdeskunskaper utan också grundläggande förvaltningsrätt med mera. Detta är kunskaper som är nödvändiga att besitta i samband med myndighetsutövning. Sett till de förslag som har presenterats ovan förefaller föreskrifter vara det alternativ som på bästa sätt kommer att säkerställa att Sverige lever upp till EU:s krav på officiella veterinärer och de skyldigheter en medlemsstat har för att garantera att dessa innehar tillräcklig kompetens. 3 Kommentar till de föreslagna reglerna 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 Bestämmelsen är ett förtydligande av föreskrifternas innehåll och målgrupp; att de endast gäller privatpraktiserande veterinärer. Anledningen till den här begränsningen är att Jordbruksverkets bemyndigande i förordningen om officiella veterinärer endast omfattar veterinärer som Jordbruksverket har förordnat och som inte är anställda av en förvaltningsmyndighet. 2 kap. Ansökan om förordnande som officiell veterinär 1 Punkt 1 fastställer de grundläggande kraven för att förordnas som officiell veterinär. Att veterinären ska inneha svensk veterinärlegitimation innebär att veterinärer som tillfälligt vistas i Sverige eller veterinärstudenter som ännu inte har tagit examen och som har särskilt tillstånd att 5 (25)

6 verka som veterinär inte kan förordnas som officiella veterinärer förrän han eller hon har beviljats svensk veterinärlegitimation. Detta är inget nytt utan är det enda krav som idag ställs på officiella veterinärer. Eftersom officiella veterinärer utför myndighetsutövning måste inte det hinder som kravet på svensk veterinärlegitimation innebär mot den fria rörligheten för tjänster 3 inom EU anmälas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden 4 (tjänstedirektivet). Att veterinärstudenter inte kan förordnas som officiella veterinärer bör ligga i linje med EU:s syn på officiella veterinärer. EU-kraven på officiella veterinärer medför att dessa bör ha en något högre kunskapsnivå än privata veterinärer som inte är officiella veterinärer. Att förordna veterinärer som ännu inte har tillgodogjort sig hela veterinärutbildningen skulle således strida mot EU-rättens krav på viss kunskapsnivå. 5 Enligt Punkt 2 ska en veterinär ha genomgått en av Jordbruksverket tillhandahållen utbildning innan han eller hon ansöker om ett förordnande. Detta är ett nytt krav. Tanken är att den officiella veterinären ska kunna börja arbeta på en gång och då redan besitta de grundläggande kunskaper som behövs för att kunna utföra uppdragen. Tankarna bakom att kravet på utbildning kommer att bli obligatoriskt har diskuterats under 2.4 ovan. För vidare diskussion angående undantag, se kommentarerna till 7 kap. 4 6 nedan. Kravet på genomgången utbildning i samband med ett förordnande kommer att innebära att förordnandena blir säsongsbundna på så sätt att ansökningarna sannolikt kommer att vara flest direkt efter ett utbildningstillfälle. En veterinär kan genomgå utbildningen oavsett om övriga krav för att förordnas är uppfyllda eller inte. Detta innebär att en veterinär som ännu inte har fått sin svenska veterinärlegitimation ändå kan genomgå utbildningen. Därmed blir de fasta utbildningstillfällena inte ett alltför stort hinder för veterinärerna att även under mellantiden ansöka om att bli förordnad som officiell veterinär. Kravet på utbildning är tungt vägande med tanke på att Jordbruksverkets officiella veterinärer arbetar inom ett väldigt stort område. I Finland erbjuds de officiella veterinärerna kurser ibland anat TRACES, denna är kostnadsfri för de officiella veterinärerna. Det bör noteras att förordnandet inte längre kommer att kunna begränsas till att endast gälla ett specifikt djurslag på vissa specifika anläggningar. Om en veterinär ansöker om att bli förordnad för exempelvis fjäderfä kommer förordnandet att gälla för samtliga fjäderfäanläggningar och djurägare. Att inte längre tillåta specifika begränsningar kommer att medföra att allmänheten kommer att ha fler officiella veterinärer att tillgå, samtidigt som ett förordnande inte måste omprövas för att en veterinär ska kunna utföra officiella uppdrag på en ny anläggning eller åt en ny djurägare. I andra stycket anges omständigheter som ger anledning att ifrågasätta sökandens lämplighet att utföra uppdraget som officiell veterinär. Bedömningar av vilka omständigheter som är relevanta får göras från fall till fall. Det ska vara omständigheter som inverkar på veterinärens lämplighet att utföra uppdraget. Exempelvis kan sökandens lämplighet ifrågasättas på grund av att han eller hon har ett anställningsförhållande till ett företag som har ett behov av att få officiella intyg utfärdade för att kunna sälja eller transportera sina djur eller produkter utomlands. I dessa fall bör förordnandet kunna begränsas så att den anläggning där sökanden innehar en anställning inte omfattas av förordnandet. En veterinär som får hela eller en stor del av sin stadigvarande inkomst från ett företag, person eller organisation kan exempelvis med hänsyn till förvaltningslagens bestämmelser om jäv inte anses kunna utföra uppdrag åt företaget eller 3 Regeringens proposition 2008/09:211, En ny organisation för veterinärservice och vid utbrott av smittsamma djursjukdomar, s Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, EUT L 376, , s Se kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel bilaga I kapitel III avsnitt IV A. 6 (25)

7 organisationen opartiskt och utan intressekonflikter. Andra omständigheter kan exempelvis vara att veterinären har meddelats djurförbud eller tilldelats disciplinpåföljder från Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. 2 Ansökan ska ske skriftligt. Jordbruksverket kommer att ta fram en blankett för att underlätta ansökningsförfarandet för de officiella veterinärerna. Blanketten ska innehålla samtliga uppgifter som krävs för ansökan och är tänkt att underlätta för veterinärerna och även minska tidsåtgången både för veterinärer och för Jordbruksverket vid ansökan. Det är även möjligt att skicka in en fritextansökan och bestämmelsen innehåller vilka krav på uppgifter som Jordbruksverket kräver att ansökan ska innehålla, vilka motsvarar de uppgifter som ansökningsblanketten kommer att innehålla. 3 Jordbruksverket kan avslå en ansökan om en officiell veterinär om denne inte uppfyller kraven. Jordbruksverket kan avslå ansökan både helt och delvis. Uppfyller en veterinär kraven endast för vissa sakområden men inte samtliga som veterinären sökt behörighet för kan Jordbruksverket avslå ansökan för de områden som veterinären inte uppfyller kraven och välja att bevilja en begränsad behörighet som endast omfattar de sakområden där veterinären uppfyller ansökningskraven. Jordbruksverket kan även genom att delvis avslå en ansökan genom att undanta vissa specifika anläggningar från förordnandet. För att en anläggning ska undantas från förordnandet måste det finnas en saklig grund för detta. Detta kan vara att veterinären är anställd av anläggningen och därmed inte kan anses utföra uppdrag åt anläggningen utan att en intressekonflikt föreligger på grund av anställningsförhållandet. Eftersom EU lägger stor vikt vid att en officiell veterinär ska vara opartisk vid utövandet av officiella uppdrag. Det är därför viktigt att Jordbruksverket har möjlighet att begränsa ett förordnade på detta sätt när verket har kännedom om att en intressekonflikt föreligger och att veterinären objektivt sett inte kan utföra uppdraget opartiskt. En helt eller delvis avslagen ansökan är inget hinder för att söka om förordnande igen. Föreligger inte det hinder som ledde till avslaget kan Jordbruksverket bevilja ansökan förutsatt att samtliga krav är uppfyllda. Enligt andra stycket kommer en helt eller delvis avslagen ansökan inte medföra något hinder för veterinären att söka igen. Om de omständigheter som gjorde att Jordbruksverket beslutade att avslå ansökan, helt eller delvis, inte längre föreligger kan veterinären ansöka på nytt. Det tidigare beslutet är i sig inget hinder, förutsatt att de omständigheter som var grund för avslaget inte längre föreligger, se 3 ovan. 4 En veterinär som har beviljats en begränsad behörighet har möjlighet att komplettera sin behörighet till att omfatta fler eller samtliga sakområden. För att kunna komplettera behörigheten måste samtliga krav i 2 kap. 1 vara uppfyllda. I praktiken innebär detta ofta att sökanden endast kommer att behöva komplettera med att genomföra sakområdesutbildningar för de sakområden som kompletteringen gäller. En officiell veterinär kan på så sätt utöka sitt verksamhetsområde om han eller hon finner att intresse och att behov av detta finns. För att göra den nödvändiga kompletteringen av utbildning behöver veterinären endast genomgå sakområdesutbildningarna i utbildningen. Det är alltså inte nödvändigt att genomgå hela utbildningen på nytt, utan endast relevanta delar av den. I övrigt gäller samma förfarande som vid en vanlig ansökan om förordnande. I de fall ett förordnande är begränsat på så sätt att specifika anläggningar är undantagna förordnadet kan en officiell veterinär ansöka om att få behörigheten utökad när det förhållande som föranledde att anläggningen eller anläggningarna undantogs inte längre föreligger. 7 (25)

8 5 Ett förordnande som officiell veterinär är personligt och gäller tillsvidare. Den stora förändringen här ligger i att förordnadet tidigare var tidsbegränsat. Föreskriften kommer att innebära att Jordbruksverket kan ställa krav och har grunder för att återkalla ett förordnande vid misskötsamhet eller andra återkallelsegrundande omständigheter. Förordnandena behöver därmed inte tidsbegränsas. Ett förordnande som officiell veterinär är inte knutet ti9ll att en veterinär tjänstgör på en specifik klinik eller är anställd av ett visst företag, utan det är knutet till veterinärens lämplighet som person. 3 kap. Den officiella veterinärens skyldigheter TRACES 1 2 Bestämmelserna innebär endast att veterinären snarast ska ansöka om behörighet till TRACES för att där kunna registrera alla förflyttningar enligt gällande krav. Regleringen är till för att undvika att någon underlåter att registrera en förflyttning i TRACES när detta krävs. Det är den officiella veterinären som ansvarar för att känna till när en registrering i TRACES är obligatorisk. Fortbildning 3 Bestämmelsen innebär att en officiell veterinär är skyldig att genomgå fortbildning för att få fortsätta arbeta som officiell veterinär. EU kräver att officiella veterinärer fortbildas, helst varje år. Fortbildningen kan upplevas som betungande för de officiella veterinärerna eftersom de blir tvungna att avsätta tid för att genomgå den. Detta medför även en kostnad för företagen. För att minska företagens kostnader och den tidsåtgång som fortbildningen kommer att kräva ska fortbildningen vara webbaserad och de officiella veterinärerna kommer då att kunna genomföra den oavsett var i Sverige de befinner sig. Detta gör att veterinärerna endast behöver avsätta tid för att göra utbildningen och slipper förlora tid på resor och eventuella övernattningar. Systemet blir även mer flexibelt eftersom veterinärerna själva kan välja lämplig tid och plats för fortbildning. För att öka flexibiliteten ytterligare kommer fortbildningen inte ske vid en fastställd tidpunkt, utan inom ett intervall om 1,5 2 år efter senaste utbildningstillfället. Nackdelen med ett sådant förfarande är att den officiella veterinären själv ansvarar för att veta inom vilket intervall som utbildningen ska utföras och att den utförs. Fördelen är dock att veterinären själv, inom det angivna intervallet, kan anpassa tidpunkten för fortbildningen till sina arbetsförhållanden och därmed kunna välja att genomgå den under en lugnare arbetsperiod. Skyldighet att utföra uppdragen 4 Bestämmelserna innebär att en officiell veterinär alltid bör utföra de uppdrag som djurägare, företag eller enskilda beställer av veterinären, förutsatt att uppdragen omfattas av den officiella veterinärens förordnande. Anledningen till denna bestämmelse är att säkerställa att djurägarna har tillgång till officiella veterinärer i hela Sverige. I Sverige varierar behovet av officiella veterinärer och majoriteten av uppdragen utförs idag i en begränsad del av landet. För att säkerställa att samtliga delar av landet har tillgång till officiella veterinärer på mer eller mindre lika villkor är det viktigt att samtliga officiella veterinärer verkligen utför alla de uppdrag som beställs av dem. Bestämmelsen gäller inte om veterinären har semester, förutsatt att ledigheten har meddelats i skälig tid innan den infaller. Privatpraktiserande veterinärer arbetar ofta ensamma och har inga kollegor som kan täcka upp vid en ledighet till skillnad från Distriktsveterinärerna. Det är inte meningen att en officiell veterinär som bedriver en egen rörelse ska vara skyldig att arbeta även under sin semester, vilket skulle bli väldigt betungande i förhållande till veterinärer som arbetar för Distriktsveterinärerna där det alltid finns någon som kan täcka upp för den veterinär som är ledig. En förutsättning är dock att veterinären anslår den planerade ledigheten i skälig tid. Ledigheten bör anslås skriftligt på veterinärens mottagning och via andra kanaler exempelvis veterinärens hemsida, eventuella sociala medier, på telefonsvarare och liknande. Vad som är att anse som skälig tid är en bedömning från fall till fall, men huvudsyftet med bestämmelsen är att kunderna ska känna till veterinärens ledighet och ha 8 (25)

9 möjlighet att planera sin verksamhet och därvid kunna kontakta en annan officiell veterinär som får utföra eventuella uppdrag som infaller under ledigheten. Enligt andra stycket får en officiell veterinär avböja ett uppdrag som har anmälts och måste utföras inom 24 timmar. Uppdrag som kräver officiell veterinär måste, med undantag av utredningar av vissa smittsamma sjukdomar, sällan ske på jourtid. Det rör sig oftast om att skriva intyg för handel. En djurägare som ska sälja ett djur eller en besättning till ett annat land känner oftast i förväg till ungefär när sändningen ska ske och bör kunna planera in detta i tillräckligt god tid för att den officiella veterinären inte ska behöva skriva intyg på akuttider. Visserligen kan oförutsedda händelser leda till att ett besök för utfärdande av intyg måste ändras med kort varsel, till exempel om transporttider ändras eller en transport blir försenad, men uppdrag som omfattar intygsskrivning för handel bör i regel kunna planeras i förväg. Även vissa av gränskontrollens förrättningar sker på jourtid, men införsel av djur och animaliska biprodukter ska anmälas i förväg varför den eller de veterinärer som har som uppgift att kontrollera sändningen vet när den förväntas komma. Att beställa ett uppdrag av en officiell veterinär mindre än 24 timmar före det att intyget måste vara utfärdat, exempelvis för avresa, innebär att det blir mycket svårt för den officiella veterinären att förbereda uppdraget, i den mån det är nödvändigt. I sådana fall bör en officiell veterinär ha möjlighet att neka till att utföra uppdraget. Det är den officiella veterinären själv som avgör om han eller hon har möjlighet att utföra uppdraget, men i dessa fall har veterinären rätt att avböja. Bestämmelsen hindrar inte att en veterinär utför ett uppdrag som har anmälts inom mindre än 24 timmar i förväg. En tidsram på 24 timmar bör vara lämplig med hänsyn till att intyg sällan ska vara utfärdade mindre än 24 timmar före avresa och på så hindrar inte bestämmelsen att dessa intyg utfärdas om ett besök måste bokas om med kort varsel på grund av ändrade färdplaner. Angående bestämmelsens tredje stycke som rör jävssituationer kan konstateras att en officiell veterinär inte ska utföra ett uppdrag om denne inte kan anses vara opartisk 4 kap. Utfärdande av intyg Bestämmelserna i detta kapitel motsvarar, med vissa modifikationer, de relevanta bestämmelserna i 6 kap. Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård (saknr. D 8). Nämnda föreskrifter omfattar dock inte veterinärer som utför myndighetsutövning, varför det inte är relevant att hänvisa till dem. Bestämmelserna i 4 kap. ska därför ha samma innebörd som de i de nämnda föreskrifterna om inget annat anges nedan. 1 Bestämmelsen innebär ett krav på arkivering och motsvarar kraven som ställs i 6 kap. 3 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård. 2 Bestämmelsen förtydligar att en officiell veterinär inte får intyga något som denna inte har tillräcklig kunskap om. I vissa fall kan det innebära att veterinären behöver uppdatera sin kunskap inom området före uppdraget om det exempelvis rör sig om en typ av intyg som veterinären tidigare inte har utfärdat. Bestämmelsen innebär även ett förtydligande om att en officiell veterinär är bunden av sitt förordnade på så sätt att veterinären inte får utfärda ett intyg inom ett område som inte omfattas av förordnandet eller på en anläggning som är undantaget förordnadet. Detta är nödvändigt för att kunna garantera att den officiella veterinären har den kompetens som krävs för uppdraget. I de fall Jordbruksverket uttryckligen har undantagit en anläggning från veterinärens förordnande, ska det finnas en anledning som motiverar detta. Den vanligaste anledningen bör vara att det 9 (25)

10 föreligger ett förhållande mellan den förordnande veterinären och anläggningen som innebär att veterinären inte kan anses vara opartisk. 3 Bestämmelsen innebär att den officiella veterinären de facto måste ha kontrollerat eller på annat sätt ha personlig kännedom om samtliga omständigheter som intygas. Bestämmelsen innebär att veterinären måste utföra en kontroll av det djur eller produkter som intyget gäller. I vissa fall är detta inte möjligt och undantag för denna regel finns därför i 4. 4 Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 7 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård och ger den officiella veterinären möjlighet att frångå kravet på att endast intyga uppgifter som han eller hon personligen har kontrollerat, om veterinären har tillgång till ett annat intyg eller bevis i original som intygar uppgifterna. I många fall är det svårt för veterinären att intyga vissa uppgifter då han eller hon kanske kommer in i ett senare skede, eller inte har varit närvarande när exempelvis sperma som ska skickas insamlades och paketerades. Har veterinären i dessa fall tillgång till ett intyg där de nödvändiga uppgifterna framgår, får veterinären intyga dessa uppgifter. Den officiella veterinären måste dock ha tillgång till originalet eller en vidimerad kopia av originalet för att kunna utfärda ett sådant andrahandsintyg. Observera att den officiella veterinären måste se djuret eller produkten som intyget gäller och i vissa fall även komplettera med egna iakttagelser från anläggningen där djuret vistas eller produkten har tagits fram. 5 Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 8 första stycket Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård. 6 Bestämmelsen innebär att den officiella veterinären måste behärska det språk på vilket en intygsförlaga är skriven för att få fylla i intygsförlagan, om det inte finns en godtagbar översättning. Bestämmelsen syftar till att det inte ska förekomma tillfällen då veterinären känner sig osäker på om han eller hon fyller i ett intyg korrekt. Veterinären måste vara säker på vad det är som ska intygas och vad som står i intyget för att få utfärda det. 7 Bestämmelsen anger minimikrav för vad ett intyg ska innehålla. 8 Den officiella veterinären måste alltid kontrollera djurens identitetsmärkning och ange djurens id-numer i intyget. För djur som på grund av sin unga ålder inte ännu är märkta eller för de djurslag som inte kan märkas ska fullständigt signalement anges i intyget. Även varor som saknar identitetsmärkning ska beskrivas så att de går att identifiera. Bestämmelsen motsvarar lydelsen i 6 kap. 13 första stycket Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård. 5 kap. Omprövning och återkallande av förordnande Allmänt Bestämmelserna räknar upp de situationer när en officiell veterinär kan få sitt förordnande återkallat av Jordbruksverket. I dagsläget har Jordbruksverket begränsade möjligheter att återkalla ett förordnande eftersom det enda krav som ställs är att den officiella veterinären ska inneha en svensk veterinärlegitimation (25)

11 Bestämmelsen behandlar kraven för hur en officiell veterinär på egen begäran kan få sitt förordnande att upphöra. Det är varken en rättighet eller skyldighet att vara officiell veterinär varför det är viktigt att en officiell veterinär själv ska kunna begära att förordnandet avslutas. För att undvika missförstånd bör detta ske skriftligt och veterinären bör ha undertecknat begäran. Jordbruksverket kan på grund av en sådan begäran fatta beslut om att återkalla förordnandet. 2 Bestämmelsen fastställer att en förlorad veterinärlegitimation kommer att leda till att Jordbruksverket återkallar förordnandet som officiell veterinär. Eftersom en Svensk veterinärlegitimation är ett grundläggande krav för att kunna förordnas ska förordnandet återkallas om veterinären förlorar sin legitimation. 3 Att inte genomföra fortbildning inom det korrekta intervallet är grund för återkallelse av förordnandet. Det finns EU-krav på att veterinärer bör genomgå fortbildning, helst årligen. För att säkerställa att alla verkligen genomgår fortbildning och på så sätt upprätthåller och uppdaterar sin kunskap inom området blir fortbildningen obligatorisk och kommer att vara ett krav för att få fortsätta verka som officiell veterinär. Den veterinär som har genomgått fortbildning inom vissa, men inte alla de sakområden som förordnadet täcker, kan få sitt förordnande omprövat på så sätt att det inte längre täcker de sakområden som veterinären inte har fortbildat sig inom. 4 Bestämmelsen reglerar situationen när en officiell veterinär inte fullföljer sina plikter. Exempelvis om en vid upprepade tillfällen/rutinmässigt officiell veterinär vägrar att åta sig uppdrag som ligger inom hans eller hennes kompetensområde och förordnande utan att ha en giltig anledning att vägra uppdraget. Det ska röra sig om upprepade förseelser och det räcker inte att en veterinär vid ett enstaka tillfälle har vägrat att utföra ett uppdrag. Regleringen omfattar även situationer där det har uppmärksammats att veterinären inte utför sina uppdrag på ett korrekt sätt, det vill säga att det finns brister i utförandet av uppdragen och liknande. Även här bör det röra sig om mer än ett enstaka tillfälle, men hänsyn ska främst tas till bristens art och betydelse. Vid mindre allvarliga brister i samband med utförandet av ett uppdrag kan flera avvikelser accepteras, än vid grövre brister. 5 Om Jordbruksverket finner att en veterinär är uppenbart olämplig att arbeta som officiell veterinär kan verket besluta att återkalla förordnandet. Bestämmelsen omfattar exempelvis situationer som att en officiell veterinär på grund av allvarlig sjukdom som påverkar förmågan att utföra officiella uppdrag inte kan anses vara lämplig att utföra uppdrag, har meddelats djurförbud eller liknande. Ett annat exempel kan vara att den officiella veterinären har underlåtit att följa de plikter och skyldigheter som åläggs en officiell veterinär enligt nationell lagstiftning och enligt EU-rätten, men att varje incident i sig inte kan anses vara tillräcklig för att återkalla förordnandet. Den sammantagna bilden av samtliga underlåtelser och brott mot författningarna kan i ett sådant fall innebära att Jordbruksverket vid en samlad bedömning finner att veterinären är uppenbart olämplig att arbeta som officiell veterinär. 6 När ett förordnande återkallas är den officiella veterinären skyldig att snarast återlämna sin tjänstestämpel. Detta för att förhindra att tjänstestämpeln används för att utfärda intyg av en person som inte är officiell veterinär. 11 (25)

12 6 kap. Avgifter och redovisning av uppdrag Debitering i samband med officiella uppdrag 1 Den totala kostnad som debiteras djurägaren består av avgift för officiellt uppdrag, eventuell restids- och bilavgift samt administrativ avgift. Avgift för officiella uppdrag 2 Avgiften för officiella uppdrag ska debiteras per timme eller per uppdrag i enlighet med beslut fattat av Jordbruksverket. Att själva avgiften regleras i ett beslut är för att avgiften ska kunna regleras när behov uppstår för att inte det ska uppstå konkurrensfördelar eller nackdelar gentemot Distriktsveterinärernas officiella veterinärer vars avgift för officiella uppdrag regleras i beslut. Ett beslut kan ändras snabbare än föreskrifter om det skulle upptäckas skillnader mellan distriktsveterinärernas och de privatpraktiserande veterinärernas taxor. Detta minskar risken för att olika taxor ska leda till att privata och offentligt anställda officiella veterinärer konkurrerar på olika villkor. Restidsavgift 3 En officiell veterinär ska ha rätt att få sina restidskostnader täckta. Kunden ska debiteras för dessa kostnader i enlighet med beslut fattat av Jordbruksverket. Bilavgift 4 Vid uppdrag där en officiell veterinär använder sig av bil för att ta sig till kund har veterinären rätt att ta ut en särskild bilavgift i enlighet med beslut fattat av Jordbruksverket. Bilavgiften är tänkt att täcka kostnader för främst bränslekostnaden. Den avgift som Jordbruksverket fastställt får är den ersättning som veterinären får för dessa kostnader även om den verkliga kostnaden överstiger det belopp som veterinären har rätt till enligt Jordbruksverkets beslut. Administrativ avgift 5 och 6 Vid varje officiellt uppdrag ska en särskild administrativ avgift tas ut. Denna ska avskiljas från veterinärens övriga intäkter med anledning av uppdraget. Anledningen till detta är att avgiften ska vara spårbar och inte sammanblandas med andra intäkter som veterinären har med anledning av uppdraget. Samtliga administrativa avgifter som den officiella veterinären har fått in med anledning av officiella uppdrag ska redovisas och betalas in till Jordbruksverket kvartalsvis. Den administrativa avgiften kommer att användas för finansiering av verkets arbete med att erbjuda utbildning och fortbildning för officiella veterinärer samt det stöd som verket tillhandahåller i form av webbplats med mera. Även en veterinär som redan har genomgått utbildning måste ta ut, redovisa och överföra de administrativa avgifterna för att Jordbruksverket ska kunna fortsätta att utveckla utbildningen och stödfunktionerna. Avgiften kommer löpande att anpassas till de faktiska kostnader som Jordbruksverket har för utbildning, fortbildning och stöd. För att detta ska vara möjligt kommer avgiften fastställas i ett av Jordbruksverket fattat beslut. Avgiften ska redovisas kvartalsvis och enligt instruktioner som Jordbruksverket meddelar. Den administrativa avgift som regleras i dessa föreskrifter finns redan idag och regleras genom Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:65) om avgifter vid veterinärt arbete som innebär myndighetsutövning inom Jordbruksverkets ansvarsområde (D 74). Den skillnad som föreskrifterna om officiella veterinärer kommer att innebära är att den administrativa avgiften ska betalas in till Jordbruksverket. Såsom det är idag har de privatpraktiserande veterinärerna fått behålla avgiften för att finansiera inläsning och självstudier med anledning av officiella uppdrag. Eftersom Jordbruksverket numera kommer att erbjuda utbildning och fortbildning samt i större utsträckning stödja de officiella veterinärerna kommer Jordbruksverket kräva att 12 (25)

13 den administrativa avgiften betalas till Jordbruksverket enligt samma villkor som gäller för distriktsveterinärerna. Redovisning av uppdrag 7 Paragrafen reglerar de officiella veterinärernas skyldighet att redovisa antal uppdrag och uppdragstyp till Jordbruksverket. Jordbruksverket behöver informationen för att kunna analysera behovet av officiella veterinärer i olika områden samt för att kunna se vilka typer av uppdrag som utförs i de olika områdena. Informationen kommer bland annat att användas för att säkerställa att hela Sverige har tillgång till officiella veterinärers tjänster och för att se var det eventuellt kan finnas större ett behov av officiella veterinärer. Inrapportering av antal uppdrag ska ske kvartalsvis i samband med att den administrativa avgiften betalas in till Jordbruksverket. 7 kap. Övriga bestämmelser Skyldigheter i samband med inspektion 1 Den officiella veterinären är skyldig att ge Jordbruksverkets inspektörer tillträde till lokaler samt tillgång till nödvändiga handlingar och dokumentation i samband med en inspektion. För att Sverige ska kunna garantera att de officiella veterinärerna utför de officiella uppdragen korrekt samt att de djur och produkter som lämnar landet och som kommer in från tredje land uppfyller de krav som ställs på officiella veterinärer i lagstiftningen är Jordbruksverkets inspektion ett viktigt redskap. Det är därför av stor vikt att de officiella veterinärerna lämnar inspektörerna de handlingar och uppgifter som krävs för att de ska kunna utföra inspektionen. 2 De intyg som erhålls vid genomgången utbildning och fortbildning ska sparas och på begäran av inspektören kunna visas upp i samband med en inspektion. Det är veterinärens ansvar att se till att dessa dokument finns sparade. 3 Jordbruksverkets inspektörer ska kunna begära att få närvara i samband med att en officiell veterinär utför ett officiellt uppdrag. Detta är ytterligare ett led i att säkerställa att Sverige lever upp till de krav som ställs från EU på officiella veterinärer. Med hänsyn till att officiella uppdrag inte alltid förekommer dagligen är detta något som sannolikt ofta kommer att behöva planeras i förväg om inte en inspektion av en händelse sammanfaller med ett uppdrag. Det är upp till Jordbruksverkets inspektörer att avgöra vad kontrollen ska omfatta och därmed även om de ska närvara vid ett officiellt uppdrag eller inte. Undantag från ansöknings- och utbildningskrav 4 Bestämmelsen är tänkt att användas i en krissituation, exempelvis vid ett utbrott av smittsam djursjukdom som riskerar att sprida sig eller redan har spridit sig över ett vidsträckt område i landet i Sverige. Vid ett utbrott av en smittsam djursjukdom kan det uppstå ett ökat behov av officiella veterinärer som deltar i och leder bekämpningsarbetet. Om det inte finns tillräckligt många officiella veterinärer att tillgå, kan de högre kraven för att förordnas som officiell veterinär utgöra ett hinder för att snabbt täcka behovet. De förhöjda ansökningskraven leder till att det kommer att ta längre tid för en veterinär att få ett förordnande än hur det har varit tidigare. Vissa av de veterinärer som ansöker om ett förordnande kommer inte att kunna förordnas på grund av att de inte uppfyller kraven. Undantaget innebär att även kravet på skriftlig ansökan om att förordnas är möjligt att meddela undantag från. Detta innebär att det i en krissituation är möjligt att förordna en officiell veterinär efter att denne ansökt muntligt, exempelvis via telefon. Andra situationer när bestämmelsen kan bli aktuell är exempelvis om veterinärer i ett större område själva drabbas av en smittsam sjukdom och förhindras att arbeta eller om andra faktorer uppstår som leder till att det uppstår en akut brist på officiella veterinärer inom ett område. 13 (25)